Flexibla förpackningar

(1)

Flexibla förpackningar

Högskolan på Gotland 2010;23 Examensarbete

Författare: Joakim Hellström Avdelningen för Industriell design

Handledare: Per Key Björke

(2)

Titelblad

Utbildning: Design och Konstruktion, Högskolan på Gotland. Tema: Examensarbete 15 hp. Titel: Flexibla förpackningar Författare: Joakim Hellström. Intern handledare: Per Key Björke KHVC:s handledare: Mio Schlegel (VD), Ingrid Bärndal samt Maria Svensson. Datum: 7 juni 2010. Examinator: Bo Löfgren, lektor i Industriell design.

(3)

Sammanfattning

Tillsammans med Konsthantverkcentrum (KHVC) ska ett förpackningskoncept skapas som gör svenska konsthantverkares produkter mer attraktiva, förena konsthantverkare runtom Sverige och göra dem konkurrenskraftigare internationellt. Förpackningskonceptet måste passa så många konsthantverk som möjligt oavsett material p.g.a. att produkterna inte kommer i stora serier, de är i många fall rent unika. Till en början har uppgiften analyserats och avgränsats till att se till tre konsthantverkskooperativs förhållning och behov för att sätta en kravspecifikation på förpackningen. Faktainsamlingen har bestått av att ta fram all information om dagens förpackningar av konsthantverk, både inom och utom kooperativen. Genomförande har bestått av skisser och formanalyser som till slut tagit fram en flexibel standardförpackning som kan packa många former och storlekar. Resultatet är en ny produkt som ska konkurrera med dagens förpackningsprodukter i design, metod och pris.

(4)

Abstract

Together with Konsthantverkcentrum (KHVC) a packaging concept will be designed that makes Swedish artisans products more attractive, unite artisans throughout Sweden and make them more competitive internationally. The packaging concept must fit as many crafts as possible whatever the material because the products do not come in large numbers, they are in many cases even unique. At first, the task has been analyzed and defined to determine the position and needs with regard to three crafts cooperatives to put a set of requirements on the packaging. The fact finding has consisted of taking up all the information on the current packaging of handicrafts, both within and outside the cooperatives. The implementation took the form of sketches and shape analysis that eventually developed a flexible standard package which can pack many shapes and sizes. The result is a new product that will compete with existing packaging products in design, methods and price.

(5)

Förord

Jag tackar min uppdragsgivare KHVC för uppslaget till projektet och medverkan

och min handledare på Högskolan på Gotland Per Key Björke för bra tips på

vägen. Slutligen tackar jag Blås & Knåda, Konsthantverkarna och Nutida svenskt

silver för stor hjälp till underlaget av arbetet.

2010‐05‐25

Joakim Hellström

(6)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 8

1.1. Projektets bakgrund ... 8 1.2. KHVC ... 8 1.3. Mål ... 9 1.4. Kravspecifikation ... 9 1.5. Avgränsningar ... 9 1.6. Möjliga lösningsmetoder ... 10 1.7. Definitioner ... 10

2. Faktainsamling ...11

2.1. Omvärldsanalys ... 11 Material ... 11 Trender ... 12 2.2. SWOT‐analys av standard‐förpackningar för konsthantverk ... 13 Styrkor ... 13 Svagheter ... 13 Möjligheter ... 13 Hot ... 14 Sammanfattning av SWOT‐analysen ... 14 2.3. Analys av tre kooperativ ... 15 Kvantitativ analys: ... 15 Vilka produkter säljer mest och vad kostar de? ... 15 Vilka standardmått har bruksprodukterna? ... 17 Hur förpackas produkterna idag och hur stor är kostnaden per förpackning? ... 17 Kvalitativ analys: ... 18 Vad är Blås & Knåda/Konsthantverkarna/Nutida? ... 18

(7)

Finns det fördelar eller nackdelar med dagens förpackningar? ... 19 Vilka egenskaper bör en förpackning av konsthantverk äga? ... 21 Sammanfattning av kooperativen ... 21

3. Genomförande ...22

3.1. Den första skissfasen ... 22 The Polygons ... 22 The Gift bag ... 24 The Pyramids ... 24 The Grid ... 28 3.2. Koncepturval ... 30 3.3. Den andra skissfasen ... 30 Formanalys ... 30 Materialval ... 32 Mått och varianter ... 33 Tryck ... 34

4. Resultat/analys ...35

5. Slutsats och rekommendationer ...36

6. Referenser ...37

7. Appendix ...38

7.1. Material ... 38 7.2. Trender ... 39 7.3. Konsthantverk, bruksprodukter ... Error! Bookmark not defined. 7.4. Konceptskisser ... Error! Bookmark not defined. 7.5. Mått och varianter ... 40 7.6. Funktion ... 44 7.7. Grafisk profil ... 45

(8)

1. Inledning

1.1. Projektets bakgrund

Det finns många konsthantverkare, stora företag som små, som behöver förpackningar till sina konsthantverk i olika former och storlek. De är ofta egenföretagare eller ingår i ekonomiska föreningar och har antingen en ateljé där de säljer sina produkter eller återfinns i små butiker med små lagerlokaler som de har gemensamt med andra konsthantverkare. Många är medlemmar i stiftelsen Konsthantverkscentrum (KHVC) och använder stiftelsen för att synas på marknaden. KHVC arbetar i sin tur för att deras medlemmar ska vara konkurrenskraftiga.

1.2. KHVC

Här följer ett utdrag från KHVC:s webbsida: ”Stiftelsen Konsthantverkscentrum (KHVC) är Sveriges största organisation för professionella konsthantverkare. 2010 är antalet medlemmar c:a 800. Vi producerar utställningar och deltar i mässor, arrangerar symposier, kurser och seminarier, ger råd och idéer samt förmedlar kontakter, allt i syfte att sprida information och kunskap om det svenska konsthantverket. Stiftelsen bildades i november 1990 av Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) för att möta det växande intresset för konsthantverk. Idag är runt 800 professionella konsthantverkare från hela landet anslutna till KHVC. Medlemskap i någon av yrkesorganisationerna KIF, KRO, SD, SA/SIR eller examen från Konstfack, HDK, Stenebyskolan, Textilhögskolan, Beckmans designhögskola, Malmstens skola eller Designhögskolan i Umeå ger rätt till omedelbar anslutning. I annat fall sker ansökan via en jury. Konsthantverkscentrum har representanter i Stockholm, Göteborg, Örebro och Malmö. Deras uppgift är att ge råd, informera och förmedla kontakter. Verksamheten finansieras via ett årligt bidrag från Statens kulturråd.”

(9)

Projektets uppdragsgivare är KHVC, men målet för själva produkten som ska utformas är deras medlemmar. KHVC är snarare beställare av själva undersökningen och arbetar som bollplank till mig. Från KHVC finns tre handledare till projektet: Mio Schlegel (VD), Ingrid Bärndal samt Maria Svensson. Det finns en stor brist, enligt KHVC, i den svenska konsthantverksbranschen att förpacka sina produkter på ett sätt som förskönar den, ger den ett mervärde, snarare än att göra den ringare och mindre attraktiv. Tittar man på förpackningsindustrin så tycks Sverige ligga efter många andra länder som värdesätter produktens förpackning mer. Idag köper många konsthantverkare in wellpapprullar, som de packar in produkten med vid säljtillfället. Svenskt konsthantverk är en utmärkt produkt att ge bort i present och därför behöver den en attraktiv förpackning som säger att produkten är ett kvalitativt svenskt konsthantverk.

1.3. Mål

Tillsammans med KHVC kommer ett antal standardiserade förpackningskoncept tas fram som ska passa så många konsthantverk som möjligt oavsett material.

1.4. Kravspecifikation

Från KHVC:s håll finns ingen annan kravspecifikation än att förpackningarna ska vara attraktiva och täcka en stor del av kooperativens sortiment. Visionen är att hitta förpackningskoncept som kan göra deras konsthantverk mer attraktiva, förena konsthantverkare runtom Sverige och göra dem konkurrenskraftigare internationellt. Samtidigt ska förpackningarna sträva efter att vara miljövänliga och ekonomiskt hållbara.

1.5. Avgränsningar

Arbetet kommer att avgränsas till att titta på tre butikers gemensamma behov och marknad. Dessa är Konsthantverkarna, Blås & knåda och Nutida svenskt silver och har valts ut i enighet med KHVC. De har alla ett starkt varumärke inom konsthantverksbranschen och de täcker upp alla material och typer av produkter i branschen som kan tänkas förpackas. I butikernas sortiment är det bruksprodukter som projektet kommer att inrikta sig på p.g.a. det höga försäljningsantalet jämfört med konstverk. Smycken, som har bra standardförpackningar redan, kommer det heller inte läggas någon större vikt vid.

(10)

1.6. Möjliga lösningsmetoder

Fokus kommer att läggas på vad Konsthantverkarna, Blås & knåda och Nutida svenskt silver har i sortimentet och skapa en profil för dessa. Undersökningen kommer både att vara kvantitativ och kvalitativ. Båda arbetsmetoderna kommer att utföras genom intervjuer av kooperativen. Undersökningen kommer att kartlägga om det finns en typ av produkter som ska förpackas och om det finns standardstorleker och medelpris bland sortimentet. Idégenereringen bör hållas inom en viss radie av längdmått och prisklass för att utesluta mycket tunga, stora och dyra konsthantverk. Vidare kommer dagens förpackningsmaterial fastställas och vad de kostar. Undersökningen behöver besvara vilka problem de ser i dagens förpackningsmetoder för sina produkter och om det finns en ekonomisk möjlighet att köpa in nya förpackningar. Kooperativens identitet kommer studeras, antingen det finns en gemensam identitet i kooperativen eller om de exponerar sig som självständiga konsthantverkare. Vilka deras värden är, hur kunden ska se på dem, hur de når ut till kunderna idag och vad de har för framtida mål är vad som ska besvaras. Undersökningen kommer även att behandla eventuella nya trender, former och material från andra svenska företag och utanför Sveriges gränser.

1.7. Definitioner

Konsthantverk är arbeten där handen varit delaktig i tillverkningsprocessen, helt eller delvis, med syfte att ge produkten en konstnärlig gestaltning. Det är hantverksutövning med uttryck och budskap. Begreppet sträcker sig från enkla bruksföremål till idébaserade konstobjekt, från mindre serier till unikat och har beröringspunkter med såväl slöjd som formgivning och konst. I konsthantverksbegreppet ingår materialen keramik, glas, textil, metall och trä. Konsthantverkarna är ett av kooperativen som analyseras och ska inte förväxlas med yrkesgruppen konsthantverkare. Nutida svenskt silver kommer fortsättningsvis att benämnas som Nutida. Origami kommer från det japanska ordet oru (vika) och kami (papper). Origami är konsten att vika papper. Man skapar tredimensionella objekt genom att vika papper.

(11)

2. Faktainsamling

Vad är en förpackning? Vilken nytta gör den? Förutom att skydda och leverera ska förpackningen representera och marknadsföra både produkten och företaget bakom. Det är viktigt att produkternas värden sammanfaller med företagets värden, men det är minst lika viktigt att förpackningen har samma värden. Om en kund köper en bit dessertost eller en flaska vin vill producenterna kanske upplysa den kunden om t.ex. produktens äkthet, att inga tillsatser tillkommit och att de kommer direkt från bondgården utan några mellanhänder. Vissa av den här typen av förpackningar ser ut som producenten själv packat produkten, kanske i en trälåda med hö som stötdämpande skydd. Det ger ett mervärde till produkten och bra feedback till företaget. Samma sak gäller för riktigt starka varumärken som Apple. De har en kontinuitet i designen som sträcker sig till alla led, även förpackningarna till deras produkter. Produceras förpackningen bara för att användas en gång? Representerar den bara produkten från kassan tills förpackningen öppnas och produkten tas ur? Många kanske skulle svara ja på den här frågan, men det behöver inte vara så nödvändigtvis. Miljövänligt tänkt borde man kunna återanvända förpackningen mer än en gång. Vad gäller presentförpackningar är det något man kan fortsätta ge bort och aldrig behöva slänga.

2.1. Omvärldsanalys

Material

Papper är det material som används mest i förpackningar. Det är miljövänligt, lätt att forma en förpackning med och billigt att tillverka i långa serier. Kartong är en styv pappersprodukt, vars ytvikt överstiger 170 gram per kvadratmeter och papp har större ytvikt än 400 gram per kvadratmeter. Ett annat material som är återkommande är polypropen (PP) som är en miljövänlig plast, nedbrytbar till hundra procent. Positivt med PP är att man både kan offset‐ och screentrycka logotyp eller grafik på det, medan det med papper vanligen offsettrycks. Andra material som kan användas till förpackningar är bl.a. hårdpressad bomull och cellulosafiber som rayon eller durapulp, men de kommer inte i någon större utsträckning. Se Appendix 7.1. Material.

(12)

Kostnaden för att tillverka förpackningar är svår att beräkna. Det finns många bitar i tillverkningsprocessen att ha i åtanke. Bara engångskostnaden för tillverkningen av stansverktyget kan kosta mellan 1500 och 3000 kronor. För att nå en rimlig summa måste man masstillverka förpackningarna för att hålla ett lågt styckpris. Det måste man ha om man ska kunna konkurrera med wellpappen. Det ger papper och PP en fördel eftersom det finns en lång erfarenhet att tillverka förpackningar av dessa material.

Trender

Det finns inga nya trender att förpacka konsthantverk på ett flexibelt sätt bortsett från smycken. Liknande företagstyper som samlar olika designer och produkter, som Designtorget och Stockhome, använder wellpapprullen. Annars så har var designer egen förpackning, vilket komplicerar identiteten i företaget. Starka konsthantverksföretag utomlands satsar på att specialtillverka förpackningar åt varje produkt. De är eleganta, färgstarka och får gärna kosta att tillverka. Företagen tycks lägga stor vikt vid förpackningen. Det verkar finnas en annorlunda syn på förpackningars uttryck utomlands där de gärna får vara uppseendeväckande, med gälla färgkombinationer. I Sverige är det ju mer vanligt med stilrena förpackningar. England och Japan är kända för att ha toppkvalitativa förpackningar och Japan är ju även origamins hemland. Origami är en konst man kan lära mycket av, bara som ett exempel att kunna undvika att sätta tejp på förpackningar och fortfarande hålla dem intakta. Origamiska lösningar förekommer mer och mer i presentförpackningar. En snygg papperslösning kan ersätta behovet av presentsnören. Den kan kombinera en förpackning med ett handtag och ersätta kassen. Vanligt är att presentera produkten i en förpackning med mycket utrymme. Den kan ligga i en bädd av fibertrådar eller sammet. Problemet är att sådant material tar upp mycket plats i lagerlokalen och kan lätt stöka ner. Ett annat alternativ är att använda utstansade pappersställningar som håller produkten på plats. Fördelen är att man kan kombinera olika pappersställningar för olika produkter men behålla samma förpackning. Det finns dock en risk att pappret kan skada produkten. Med transparent PP tillkommer en fördel att kunna presentera produkten i sin förpackning redan på hyllan. Dessutom kan produkten marknadsföras mer, vilket är bra för enskilda konsthantverkare. Å andra sidan kan det vara en otrygghet för kunden att exponera dyra smycken och korpus, som är konsthantverk i metall, och det spolierar överraskningen när produkten köps som present. Se Appendix 7.2. Trender.

(13)

2.2. SWOT-analys av

standard-förpackningar för konsthantverk

Vad kan en standardförpackning för konsthantverk tillföra kooperativen? Genom att göra en SWOT‐analys kan behovet och konkurrenskraften i förpackningsprodukten förstås. Därefter kommer kooperativens behov och deras förpackningsmetoder analyseras följt av en titt på förpackningsmetoder i omvärlden.

Styrkor

Det är en mycket liten konkurrens för att förpacka konsthantverk. Det finns standardförpackningar i kartong hos alla kooperativ, men de används sällan p.g.a. att de mycket sällan passar produkterna. Förpackningskonceptet är helt nytt och kan förena svenska konsthantverkare, skapa starkare identitet och göra dem konkurrensmässigt starkare. En färdig, designad förpackning gör konsthantverket mer attraktivt och höjer dess värde.

Svagheter

Är det värt för småföretagen att övergå till färdiga förpackningar, som de köper in? Priset för standardförpackningar kommer inte att kunna konkurrera med priset för en wellpapp‐rulle. Konceptet förutsätter att kunden köper in en stor mängd förpackningar för att packa in en stor del av sitt sortiment genom dessa. Det kräver alltså en satsning av kooperativen. Förpackningarna kommer inte att kunna passa för hela sortimentet hos en enskild kund, eftersom projektet behöver avgränsas till produkter som har standardmått. Detta gör det mindre enhetligt. Hur kommer det påverka kunden att ha designade förpackningar till vissa av deras konsthantverk, men till andra fortsätta rulla dem i wellpapp?

Möjligheter

KHVC arbetar för att profilera sina medlemmar, göra svenskt konsthantverk mer exklusivt. På så sätt kan antalet svenska konsthantverkare växa. Förpackningsdesign växer som företeelse och företag förstår allt mer vikten av en bra exponering för att konkurrera på marknaden. Dessutom kommer det fram nya material som känns mer spännande än det som tidigare alltid förpackat sköra bruksmaterial, som t.ex. wellpapp.

(14)

Hot

Antalet kunder är framförallt riktat till svenska konsthantverkare och mitt koncept är beroende av deras framgångar, som nu gör att de precis kan betala omkostnaderna. Konsthantverksbranschen är en bransch som bygger mycket på tradition. Det kan vara svårt att i sådana branscher göra drastiska förändringar. Kooperativen har funnits i många år, men har knappt förnyat och experimenterat under alla år. De sägs dels konservera en bild av vad konsthantverk är p.g.a. liten förnyelse och ringa experimenterande, dels betrakta sig som norm gällande kvalitet och skapa egna regelverk genom sina blandningar av brukskonst och unikt konsthantverk. (1) Även om förpackningarna sträcker sig till vem som helst är min största prioritering att vända mig till KHVC’s medlemmar inom de tre nämnda kooperativen, vilka inte utgör en stor kundkrets för produkter som måste tillverkas i stora serier för att konkurrera med dagens förpackningar.

Sammanfattning av SWOT‐analysen

Förpackningarna kommer att skapa en enhetlighet mellan kooperativen även om de inte kan förpacka enskilda konsthantverkares hela sortiment. Genom gemensam profilering via standardförpackningar kan småföretagarna växa och skapa starkare varumärken. Därigenom blir även förpackningarna populära och kan då nå en större kundkrets, även slutanvändare. En attraktivare förpackning kan komma att kosta mer, men det finns en chans att utesluta kostnader för andra material. 1) Susanne Helgeson, Det är konsthantverkets tur, 2002

(15)

2.3. Analys av tre kooperativ

Analysen av Blås & Knåda, Konsthantverkarna och Nutida består av både kvantitativa som kvalitativa intervjufrågor, som tidigare nämnts i inledningen. De intervjuade har varit enskilda konsthantverkare som även agerar säljare, anställda säljare som inte är konsthantverkare i butikerna och intendenter för kooperativen. Jag anser att det är viktigt att höra personliga åsikter från olika håll i företaget. Det ger en bredare syn på förpackningarna och marknadsföringen av företaget. Se Appendix 7.3. Intervjufrågor Analysen kommer förhoppningsvis att ge mig en bild om vad som ska förpackas och hur mycket som läggs ner per förpackning i dagsläget. Den kommer att ge en bild om hur den nya förpackningen kommer att se ut, vad den ska ha för egenskaper och vad den ska ha för uttryck.

Kvantitativ analys:

Vilka produkter säljer mest och vad kostar de?

På Blås & Knåda och Konsthantverkarna kan man urskilja två typer av produkter: Bruksprodukter och konstföremål. Bruksprodukter som har ett användarperspektiv och standardiserade mått. Ett exempel på standardmått är diametern för en mattallrik som ligger mellan 27 och 32 cm. Konstföremålen ter sig i många olika, vanligen organiska former som är svåra att förpacka. De är oftast unika, det finns aldrig två av samma produkt. Av dessa två produkttyper är bruksprodukter det som Blås & Knåda och Konsthantverkarna säljer mest av. Medelpriset för bruksprodukter ligger på 200 – 500 sek och är oftast lägre än konstföremål och kunderna köper oftare produkter för att kunna använda dem.

(16)

Bruksprodukter från Blås & knåda, Konsthantverkarna och Nutida På Nutida svenskt silver kan man också dela in sortimentet i två grupper: Smycken och korpus. Korpus säljs mindre av än smycken och dess medelpris ligger på 15 tusen sek medan medelpriset på smycken ligger på 5 till 10 tusen sek.

(17)

Vilka standardmått har bruksprodukterna?

Bruksprodukterna är svåra att precisera i mått. Därför är angivna mått mycket fritt uppskattade genom mätningar i butikerna. Sammanfattningsvis kan man säga att bruksprodukternas storlek går upp till 30 cm på höjden och 32 cm på bredden. Följande produkter har mäts:

Produkter Medelhöjd Medelbredd (d)

Koppar, muggar, smycken 6 ‐10 cm 5 cm Dricksglas, bestick, större koppar ca 15 cm Skålar, mindre tallrikar 15 cm Vinglas 20‐25 cm Ljusstakar, karaffer, vaser 28‐30 cm Tallrikar 28‐32 cm

Hur förpackas produkterna idag och hur stor är kostnaden per förpackning?

En förpackning ser ju olika ut för varje säljtillfälle vad gäller glas och keramik. Ibland använder man mer wellpapp, ibland mindre och ibland slås produkten inte in som present vilket utelämnar presentpapper och presentsnöre. För att urskönja ett pris på dagens förpackningar i wellpapp måste ett snitt sättas för hur mycket material som används per produkt. Kooperativen vet inte själva hur mycket som går åt. Kostnaden på materialen är därför uppskattade genom medellängden på avskuret material via egna studier. Kostnaden inom parantes är från många återförsäljare av kontorsmaterial. Dagens förpackningar ser oftast ut så här från produkten till det yttersta skalet: ½ meter silkespapper (syrafritt) 2 kr (21 kr för 0,5x5 m) ½ meter bubbelplast 3 kr (959 kr för 1x150 m) 1 meter wellpapp 4 kr (295 kr för 1x75 m) 1 meter presentpapper 3 kr (70 kr för 0,57x30 m) 1 meter presentsnöre 1 kr (14 sek för 20 m) Papperspåse 5 kr Totalt 18 kr För smycken finns standardförpackningar från Westpack och Dallinger som kostar mellan 6 och 25 sek, beroende på storleken. För korpus finns standardförpackningar från Bergmans och Oldbergs för samma pris.

(18)

Kvalitativ analys:

Vad är Blås & Knåda/Konsthantverkarna/Nutida?

Identitet De tre kooperativen ses alla som starka varumärken och ett centrum för svenskt konsthantverk. När det gäller att marknadsföra svenskt konsthantverk på den internationella marknaden är dessa kooperativ våra viktigaste skyltfönster. De har funnits på marknaden länge, Blås & knåda sedan 1975, Nutida sedan 1963 och Konsthantverkarna sedan 50‐talet. Kooperativens styrka sitter i medlemmarnas stora kunskap inom sitt material. Många kända konsthantverkare har varit medlemmar i något av företagen. Nya medlemmar tas in via ett granskningsråd och ska dessutom gärna genom sin originalitet i arbetet tillföra föreningen något nytt. Det är blandningen av design som utgör deras identitet. Därigenom är det svårt att relatera designen på produkterna till kooperativet. Relationen går snarare endast till den enskilde företagaren, konsthantverkaren och medlemmen i kooperativet. Det finns ingen utbredd marknadsföring i kooperativens logotyp eller färgkoder. De saknas på förpackningarna och de saknas på påsarna, med undantaget Blås & knåda. Blås & knåda lägger dessutom konsthantverkarens visitkort tillsammans med produkten i förpackningen. Deras visitkort har alltid en blå framsida med Blås & knådas logotyp på. En viktig detalj i sammanhanget som bör nämnas är att Nutida inte är ett vinstdrivande företag och får statligt bidrag varje år. Deras uppgift är att stödja och stimulera det samtida silversmidet i Sverige. Även Konsthantverkarna får bidrag för att genomföra utställningar. Produkter Att driva ett kooperativ med konsthantverk skiljer sig från en vanlig affärsrörelse genom att de flesta varor lämnas i kommission. Därför skiljer sig sortimentet hela tiden och nya produkter kommer in hela tiden. Produkterna är exklusiva föremål av högsta kvalitet och har ett mervärde av att vara statussymboler. De visar att tillverkaren har stor kunskap inom materialet. Blås & knåda är inriktat på glas och keramik, Nutida har korpus och smycken och hos Konsthantverkarna är alla konsthantverksmaterial representerade. Kunder Det viktigaste för kooperativen är att behålla en god kundkontakt. Även om produkterna är ämnade för vem som helst att köpa så gör priset att kundkretsen smalas ned till dem som har ett genuint intresse för svenskt konsthantverk, de som ser svenskt konsthantverk som en statussymbol. Butikerna har både sina stammiskunder och de som köper konsthantverk för

(19)

första och kanske enda gången och då är det viktigt att kunna få träffa tillverkarna personligen i butiken. Det gör att kunden får ut mer av köptillfället, att det blir en upplevelse. Därför är det även viktigt att inpackandet av produkten också blir en upplevelse. Butikerna är bara en av deras scener. Gallerier och utställningar är lika viktigt för konsthantverkarna för att marknadsföra sig. Problemet är att de oftast bara syns i de egna leden. Produkterna måste även synas för den ”vanliga” människan.

Finns det fördelar eller nackdelar med dagens förpackningar?

Silkespapper Silkespapper anses av kooperativen ha många goda egenskaper. De är billiga. De är attraktiva. Färgutbudet är stort. De kan skydda silver från att oxidera och lämnar inga märken på glas. De tar upp liten förvaringsplats. Det är ingen konstighet att säga att de uppskattar silkespapper så mycket. Bubbelplast Bubbelplast ses som ett bra material att skydda produkten med, inte minst produkter från varandra om man t.ex. köper två vinglas och ska förpacka dem tillsammans. Problemet är att bubbelplast är ett relativt dyrt material och tar upp mycket förvaringsplats. Bubbelplasten finns tillgänglig till de sköraste produkterna och det används sällan. Wellpappinpackning Wellpappen ses som det enda alternativet till att packa in konsthantverk med p.g.a. dess flexibla egenskaper. Det finns delade meningar om dess uttryck. En del konsthantverkare tycker att wellpappen har ett attraktivt yttre. Den är stilren, opretentiös och tar inte för mycket fokus från produkten. Den har inget industriellt uttryck, snarare hantverksmässigt och på så sätt passande en hantverksmässig produkt. Framförallt har wellpappen ett mycket fördelaktigt pris som underlättar för de ekonomiskt utsatta kooperativen. Andra konsthantverkare menar att wellpappen inte gör produkten sin rätt. Den är en dålig marknadsföring för så kvalitativa produkter som kooperativen tillhandahåller. Dess utbreddhet inom hela förpackningsindustrin gör att känslan av exklusivitet i köpet av konsthantverken går lite förlorad. Även wellpappsrullar tar upp mycket förvaringsplats.

(20)

Presentpapper och snöre I de flesta fall köps produkterna som presenter. Kunderna uppskattar då att få produkten inslagen på ett sådant sätt som uttrycker att den är en present. I Sverige finns det ett tunt standardpapper med en matt, ofärgad respektive en blank, färgad sida som tillsammans med presentsnöre används av alla företag inom alla säljbranscher. Kooperativen har inget presentpapper med logotyp och färgkoder även om kunder specifikt önskat att kunna visa på statussymbolen för den produkten. Hur ska presenten kunna säga att den kommit från t.ex. Blås & Knåda om ingen logotyp finns med och när designen heller inte är förknippad med butiken? Åter igen är priset en viktig fördel och det är troligt att kunden har en konventionell bild av hur en presentförpackning ser ut. Den som ska få presenten ser direkt att det är en present och inte bara ett inköp. Papperspåse När produkten är förpackad presenteras den inte automatiskt av kooperativens säljare i en påse. Säljaren frågar istället ”om” kunden behöver en påse. Med det drar jag följande slutsats: Påsen är inte ett marknadsföringsmedel utan endast en hjälp att förverkliga kundens behov. Blås & knåda har papperspåsar med logotyp och sin färg på kortsidorna. Konsthantverkarna har sina klistermärken de sätter på påsarna. Det finns en antydan till marknadsföringstänk inom kooperativen, men ekonomin sätter käppar i hjulen än en gång. Standardförpackningar i kartong Standardförpackningar anser många konsthantverkare ger en attraktivare presentation av produkten än wellpapp, men den passar för få produkter och de måste då fylla upp det tomma utrymmet med mer silkespapper och bubbelplast. De är vanligen vita, blanka kartonger utan tryck. Nutida, som bara använder standardförpackningar, har problem med korpus som kan komma in till butiken i former som inte passar dessa förpackningar. Oftast måste då konsthantverkaren själv ta in egna förpackningar, men som inte behöver överensstämma med de andra förpackningarna vare sig till material eller till färg. Till smycken finns förpackningar med tumgreppsöppning i alla möjliga storlekar. Dessa förpackningar har fördelen att kunden kan fortsätta använda dem hemma och förvara smyckena i. De är stilrena och har företagets namn på locket. Flexibiliteten är inte viktig i det här fallet då produkten behöver yta för att lättare synas och kunna plockas upp.

(21)

Vilka egenskaper bör en förpackning av konsthantverk äga?

Kooperativen vill ha exklusivare och stilrena förpackningar. Förpackningen får inte ta överhanden av produkten. Förpackningen måste vara flexibel och kunna förpacka en stor del av sortimentet. Den måste vara säker för produkten, se till både skörhet och tyngd. Till sist måste förpackningen vara mycket konkurrenskraftig vad gäller pris.

Sammanfattning av kooperativen

Undersökningen har visat att wellpappinpackningen kan kosta lika mycket som de större standardförpackningarna de köper in. Papperspåsarna står dock för en tredjedel till en fjärdedel av kostnaden. Om man kan avvara några material samtidigt som man kan satsa mer på ett exklusivare material behöver inte kostnaderna stiga så mycket. Kooperativen har mycket inpackningsmaterial för en liten lagerlokal. Det underlättar därför att försöka avvara material. Produkttypen som idégenereringen ska behandla kan begränsas till bruksprodukter i glas, keramik och metall.

(22)

3. Genomförande

3.1. Den första skissfasen

Idégenereringen har fokuserats först och främst på att hitta en optimal ekonomisk lösning, samtidigt som den är flexibel för mer än en form. Koncepten ska kunna utgå från ett och samma papper och ska enkelt kunna packa produkterna vid säljtillfället. Genom origamiska lösningar, hur man viker och vrider, har olika former kunnat skapas. Metoderna ska lätt kunna förstås av expedit och ska lätt kunna genomföras på ett elegant sätt som kunden kan uppskatta. För att kunna konkurrera ekonomiskt med dagens förpackningar är lösningar med att kombinera förpackning med handtag ett bra alternativ för att spara in på påsar. Kan den dessutom se presentaktig ut kan man komma ifrån den konventionella metoden med presentpapper och snören. Vidare kommer lösningarna att vara miljövänliga. Med tanke på att kunden oftast slänger förpackningen när produkten tagits ut ska den lätt kunna källsorteras. Materialet måste vara enkelt och billigt att producera. Det bästa alternativet är att arbeta utifrån papper. Under skissarbetet har fyra koncept utarbetats. Koncepten ska visa på en flexibilitet, hur olika vikningsmetoder kan skapa många olika former på en förpackning.

The Polygons

”The Polygons” utgår från en rektangulär del, vikt till sju lika breda delar med liksidiga trianglar i toppen och botten av delarna. Dessa trianglar är stansade för att ett snöre ska kunna träs genom dem och på sätt binda ihop dem. Efter den sista triangeln låser man förpackningen med en dragsko. Snöret fortsätter sedan till andra sidan för att låsa den där med. Poängen är att när man drar i snöret kommer förpackningsdelarna gå ihop till en form med flertalet sidor. Ju mindre och smalare produkten är ju längre kan expediten dra ihop den. Sidorna på förpackningen kan fortsätta gå runt förpackningen och trianglarna kan överlappa varandra tills förpackningen blir en triangelkropp. Snöret som dragits ut kan användas som handtag och man kan bära förpackningen som en handbag.

(23)

(24)

The Gift bag

”The Gift bag” utgår från två sidpar, ett kortare och ett längre. De motsatta sidorna går att fästa ihop och bli till en papperspåse. Det korta sidparet fäster man genom att sätta ihop inskärningarna. Det finns tre olika placeringar på inskärningarna för att kunna anpassas efter produktens storlek. Därefter är det bara att omsluta det längre sidparet runt det första och fästa dem i varandra. På detta sätt har en solid förpackning om fyra sidor bildats. Längst ut på de långa sidorna är hål stansade för att användas som handtag för papperspåse. Konceptet kräver ett böjligt, men samtidigt hårt och stabilt papper. Tack vare böjligheten och flera flikar går det att omsluta många olika produkter.

(25)

(26)

The Pyramids

”The Pyramids” utgår från trianglar man kan vika ihop till olika former.

(27)

(28)

The Grid

”The Grid” kan bilda allt från kubiska boxar till smala, höga boxar genom ett flexibelt rutnät i materialet. Rutorna går att vika runt både toppen och ena sidan av förpackningen. Förpackningen låses sen av ett presentsnöre. Det här konceptet bevarar det traditionella utseendet av en presentförpackning. Materialet är tänkt att vara i transparent PP för att de kanterna ska smälta ihop mer med sidorna.

(29)

(30)

3.2. Koncepturval

Koncepturvalet har tagits fram tillsammans med KHVC. Det mest ekonomiska och robusta alternativet är ”The polygons”. Det är också det konceptet som skulle kunna packa de flesta produkterna och utgå från samma mall. Även formerna på ”The polygons” är de mest spännande. Slutsatsen blir att gå vidare med det konceptet och titta på lämpligt material, göra testmodeller och hitta lämpligast antal bigningar.

3.3. Den andra skissfasen

3.3.1. Formanalys

Hur många sidor förpackningen bör få beror på hur långt man ska kunna dra ihop den. Därför bör en polygonanalys upprättas. Testmodeller har visat att om förpackningen är åttasidig kan den omöjligt vikas till en triangelform. Då måste mer än tre sidor överlappa varandra och de kan inte gå runt om alla sidor är lika breda. Trianglarna i en oktogon (67,5°) är för långa för att passa vare sig en kvadratform som en triangelform. Samtidigt bör trianglarna vara så pass avlånga att de kan täcka upp taket och botten när förpackningen är som mest utvikt. En sexsidig förpackning kan vikas till en triangelform, men trianglarna i en hexagon (60°) lämnar för mycket hål i förpackningar om sju och åtta sidor. Trianglarna bör vara liksidiga och inte rätvinkliga för att täcka upp taket och botten. Endast pentagonen med de rätvinkliga trianglarna har ett tillräckligt litet hål. Se Formanalys 1 nästa sida. För att den här förpackningen ska kännas tillräckligt robust behöver åtminstone en sida överlappa en andra sida. Om expediten ska kunna forma förpackningen till fyra olika former, som Formanalys 1 beskriver, måste i så fall minst sju sidor finnas. Med sju sidor försvinner möjligheten att vika förpackningen till triangelformen. Därför bör en åttonde sida inrättas så expediten fortfarande når fyra former. Detta sker endast om trianglarna kapas så att de kan passa kvadraten. Det är även nödvändigt eftersom modellerna har visat att när trianglarna dras ihop skadas de vassa spetsarna. Se Formstudie 2 sid. 31. Slutsatsen blir att skapa en åttasidig förpackning som kan forma fyra olika former och storlekar: Från en heptagon, via en hexagon och en pentagon, ner till en kvadrat. Trianglarna är liksidiga (60°), men kapade så att de blir lika långa som sidorna är breda. Beroende på hur produkterna ser ut är det inte självklart att liksidiga polygoner bildas. Med t.ex. tallrikar har testmodellerna blivit helt platta.

(31)

_{Liksidiga trianglar} (67,5°) i polygoner Liksidiga trianglar (60°) i polygoner Rätvinkliga tringlar i polygoner Formstudie 1: Toppvy över förpackningar där de grönmarkerade är gångbara.

(32)

Formstudie 2: Toppvy över förpackningar med de kapade trianglarna.

3.3.2. Materialval

Kartongen Tidigare har även PP nämnts som ett alternativ, men papper är miljövänligare och mycket billigare. Det passar kooperativen bättre. Efter flera intervjuer med ett antal förpackare kan materialet avgränsas till en kartong med ytvikten 400 gram per kvadratmeter. Lägre vikt är för lätt för många av de produkter som ska förpackas. Högre vikter är svårare att stansa ut i maskin. Insidan kan vara matt medan utsidan är bestruken och tryckt med fyrfärg så att kooperativens färger och logotyper kommer fram. Snöret Snöret ska både dra ihop förpackningen och användas som handtag. Den måste kunna glida genom de utstansade hålen i trianglarna bra. Den måste vara hållbar, men den måste också vara skonsam mot kartongen. För att täcka så många hålrum som möjligt bör snöret vara platt eller kunna bli platt som ett skosnöre. Snöret måste vara skonsamt mot användaren, kunden som köper produkten i butik ska kunna bära förpackningen med snöret som handtag utan att få skärsår. Testmodeller har visat att det är lättare att knyta ihop toppen och botten var för sig och då kan snöret inte vara homogent. Det måste finnas ett snöre för toppen och ett för botten och däremellan måste man knyta ihop dem för att kunna bära förpackningen.

(33)

Detta ger fler valmöjligheter. Det går att bära förpackningen i bara ett snöre så att den står raklång, eller knyta ihop snörena för att bära den på längden. Om kunden trots allt hellre vill bära den i egen påse kan expediten knyta snörena så att de stramar åt förpackningen och påminner mer om en presentförpackning. För att återgå till vad slutanvändaren har för förväntningar på förpackningen, kan en förväntning vara att den tydligt visar att den är en present. För att spara in på presentpapper måste snöret som binder ihop förpackningen ha den egenskapen. Efter olika materialtester är ett tygband snarare vad förpackningen behöver. Tygbandet är slitstarkt och skonsamt mot både kartongen och handen. Den är attraktiv och kan ersätta behovet av ett presentsnöre. Tygbandet kan komma i många klara färger och kan göra en bra accentfärg till tryckfärgen på kartongen i enlighet med kooperativens färgkoder. Stoppet Stoppet behöver ha två egenskaper. Den ena är att lätt kunna manövreras av både expediten, som ska låsa den, och av slutkunden, som ska låsa upp den. Expediten måste kunna öppna och korrigera den vid behov. Därför kan en vanlig knut inte lösa problemet. Det andra är att den måste vara som en enhet med förpackningen. Den måste fortfarande sticka ut från förpackningen för att lättare förstås ur ett användarperspektiv, men den får gärna gå i samma färgkoder som kartongen. Det stopp som har fungerat mest effektivt är dragskor, som tidigare nämnts i den första skissfasen. De finns många former och varianter, men de stora, runda kulorna, med stora knappar är att föredra för användandets skull.

3.3.3. Mått och varianter

Förpackningskonceptet har visat att den är flexibel för många olika storlekar på bredden, men fortfarande kvarstår att hitta lösningar för att anpassa höjden till produkterna. Analysen av kooperativen har kunnat begränsa sortimentet till bruksprodukter. Bruksprodukterna kan kategoriseras till smågrupper. Till detta måste både höjden och bredden anpassas för att utnyttja maximalt mycket av den kartongbit som förpackningsproducenterna använder till sina stansverktyg. Det är en ekonomisk fördel att inte behöva betala spillmaterial för varje förpackning. Det största formatet för vanliga stansmaskiner har måtten 45 x 32 cm. Med åtta sidor blir bredden på sidorna 5,5 cm (avrundat från 5,625 cm). De avkapade trianglarna får samma höjd som sidornas bredd d.v.s. 5,5 cm. Därigenom är 21 cm på sidornas höjd en passande variant (5,5 + 5,5 + 21 = maxhöjden 32 cm). Genom mätningarna som tidigare gjorts i analysen av de tre kooperativen på de olika bruksprodukterna har tre varianter tagits fram. I den ena gruppen ingår t.ex. koppar,

(34)

muggar, värmeljusbehållare och smycken. De har ofta en standardhöjd mellan sex och tio cm. Den första varianten får således en höjd på tio cm exklusive trianglarna. De viktiga i att hitta en standardhöjd för förpackningarna är att inte skapa för mycket utrymme för produkten. De minsta produkterna i den här gruppen har i så fall ett tomt utrymme på fyra centimeters höjd. En lagom gräns att sätta är att produkten täcker upp åtminstone mer än 60 procent av förpackningsvolymen. Se Appendix 7.4.1. Förpackning för den första gruppen. I den andra gruppen ingår t.ex. dricksglas, bestick, större koppar, mindre vaser, skålar och tallrikar. Höjden eller diametern ligger i genomsnitt runt 15 cm. Förpackningskonceptet kräver att tallrikar och skålar ställs på höjden. Annars skulle det vara tvunget att ta fram en standard vars höjd borde varit runt fem cm samtidigt som bredden på de åtta sidorna måste uppnått hela 12 cm. En sådan förpackning hade varit mycket ohållbar. Den andra varianten får en höjd på 21 cm, precis som måttet för stansmaskinen föreslog. De minsta produkterna i den här gruppen täcker också upp runt 60 procent av förpackningsvolymen. Se Appendix 7.4.2. Förpackning för den andra gruppen I den tredje gruppen ingår t.ex. ljusstakar, tallrikar, skålar, dricksglas, karaffer och vaser. Den här höjdnivån kräver en större bredd på sidorna och en högre ytvikt på pappret. De flesta bruksprodukter uppnår inte en högre höjd eller diameter än 32 cm. En tallrik med diametern 32 cm behöver en dubbelt så lång förpackning för att sidorna ska omslutas. Bredden måste alltså vara 64 cm. Med åtta sidor blir bredden på sidorna åtta cm. Den tredje varianten får en höjd på 32 cm för att täcka upp de bredaste tallrikarna och de längsta föremålen bland bruksprodukterna. Pappret får en ytvikt på 600 gram per kvadratmeter. Se Appendix 7.4.3. Förpackning för den tredje gruppen.

3.3.4. Tryck

Målet har alltid varit att skapa standardiserade förpackningskoncept för svenska konsthantverkare. Förpackningarna ska också kunna presenteras utan tryck för egenföretagande konsthantverkare. För att återknyta till marknadsföringsbehovet bör ett grafiskt tryck tas fram för att befästa förpackningskonceptet som en identitet för produkterna och kooperativen. Grafiken blir sparsmakad såsom kooperativen önskar för att inte ta överhanden av produkterna. Blås & Knåda får blåa förpackningar, Konsthantverkarna får vita förpackningar och Nutida får svarta förpackningar. Logotyperna återfinns på var varje sida, i botten på de sidorna, för att kunna synas i alla vinklar. Dragskorna kommer i samma färg som förpackningarna.

(35)

4. Resultat/analys

Idégenereringen har lett fram till tre varianter av en standardförpackning, som är flexibla och produktanpassade på bredden. Den mindre och mellanstora förpackningen är tillverkad i kartong med ytvikten 400 gram per kvadratmeter medan den större förpackningen är tillverkad i kartong med ytvikten 600 gram per kvadratmeter. Till varje förpackning tillkommer två tygband knutna i varsin ända och går genom de stansade hålen på varsin sida om förpackningen. I de andra ändarna av banden sitter varsin dragsko för att låsa ihop förpackningen med. Expediten kan låsa förpackningen efter att ha dragit ihop sidorna runt den produkten som ska förpackas med hjälp av banden. Tygbandet gör att man kan knyta ihop förpackningen om inte låsmekanismen känns tillräckligt robust. Det går även att knyta den till ett handtag antingen längs med förpackningen eller i en av ändarna, vilket gör att man kan bära produkten på olika sätt som en påse. Se Appendix 7.5. Funktion Blås & Knåda, Konsthantverkarna och Nutida får varsin grafisk profil på sina förpackningar som hjälper till att höja exklusiviteten i produkten och marknadsföra kooperativen. Se Appendix 7.6. Grafisk profil Förpackningskonceptet tar upp liten plats i lagerlokalen eftersom förpackningarna kan stackas platta i butik. Formen är klar direkt efter utstansningen och trycket och gör förpackningen billig i tillverkning och ekonomisk konkurrenskraftig gentemot wellpappen. Till förpackningen förordas att man slår in produkterna med silkespapper och det blir därmed det enda material som kvarstår från den gamla förpackningsskolan. Tack vare ekonomiska och skadeförhindrande egenskaper är det inget problem. När yta skapas av att mindre produkter vilar i större förpackningar kan silkespapper fylla det utrymmet.

(36)

5. Slutsats och

rekommendationer

Det finns en stor brist i den svenska konsthantverksbranschen att förpacka sina produkter på ett sätt som förskönar den, ger den ett mervärde, snarare än att göra den ringare och mindre attraktiv. Tittar man på förpackningsindustrin så tycks Sverige ligga efter många andra länder som värdesätter produktens förpackning mer. Det finns en attityd inom konsthantverksleden av att inte vilja satsa och förnya kooperativen bakom de enskilda konsthantverkarna. Dålig ekonomi sätter käppar i hjulen, men det verkar som de bara ser problem och inga möjligheter för utveckling. Det finns dock flera eldsjälar inom leden som vill utveckla, men har själva inga idéer. Projektet har varit mer av en innovationslösning än en förbättring av existerande design. Konceptet har varit ett mål att till fullo ersätta gamla förpackningsmetoder med wellpappsrullen. Det har kunnat genomföras utan någon större kravspecifikation från vare sig KHVC eller kooperativen. Kooperativen har till stor del inte skiljts i sina värderingar och valet att låta tre kooperativ presentera hela branschen har därför varit lyckad. Designarbetet har därför kunnat vara högt i tak för att sedan avgränsas till framförallt ekonomiska lösningar. Den flexibla lösningen har inte kunnat anpassas efter höjden. Problemet är inte att produkten vilar löst i förpackningen för det sköter breddanpassningen. Problemet är att flera produkter får onödigt mycket yta och det kan skapa obalans mellan produkt och förpackning. Förpackningarna är i och för sig måttade efter medelstorlekar på bruksprodukter vilket innebär att en majoritet av produkterna kommer ha överensstämmande förpackningar. Det har varit nödvändigt att göra denna avgränsning och utesluta rena konsthantverk även om det skapar förvirring. Det hade varit intressant att se vad ett nytt material hade kunnat få för effekt i projektarbetet. Tyvärr är fortfarande papper eller plast det som är både ekonomiskt och produktionsmässigt optimalt. Konceptet kräver en masstillverkan av förpackningen för att konsthantverkare ska kunna ha råd med dem. Det flexibla förpackningskonceptet är optimerat för konsthantverk, men det går även att applicera förpackningen på t.ex. vinflaskor från Systembolaget. Det finns alltså en potential för den här typen av förpackningar. Oavsett vad som förpackas finns det ett värde i att kunna öppna en förpackning på ett sätt som uppmanar till lek.

(37)

6. Referenser

www.khvc.se www.blasknada.com www.konsthantverkarna.se www.nutida.nu Susanne Helgeson, Det är konsthantverkets tur, 2002

(38)

7. Appendix

7.1. Material

Silkespapper Wellpapp Silkestyg, cellulosafibrer, bubbelplast, bomull, durapulp

(39)

7.2. Trender

Origamiska lösningar

(40)

7.3. Intervjufrågor

Kooperativen fick svara på följande frågor:

(Kvantitativ analys)

Vilka produkter säljer mest och vad kostar de? Vilka standardmått har bruksprodukterna? Hur förpackas produkterna idag och hur stor är kostnaden per förpackning?

(Kvalitativ analys)

Vad är Blås & Knåda/Konsthantverkarna/Nutida? Hur ska era kunder se på er och era produkter? Hur når ni ut till kunderna? Har ni några framtida mål? Finns det fördelar eller nackdelar med dagens förpackningar? Vilka egenskaper bör en förpackning av konsthantverk äga?

(41)

7.4. Mått och varianter

7.4.1. Förpackning för den första gruppen

7.4.2. Förpackning för den andra gruppen

(42)

7.4.3. Förpackning för den tredje gruppen

(43)

(44)

(45)