Malmö högskola
Lärarutbildningen
Idrottsvetenskap
Examensarbete - Kandidatnivå
15 hpÄr det media som bestämmer
genusordningen?
En innehållsanalys av sportsidorna ur ett genusperspektiv
Do media decide the gender hierarchy?
A content analysis of the sport pages from a gender perspective
Ulrika Anevska & Pamela Nober
Idrottsvetenskap 180hp Handledare: Helena Tolvhed
2
Abstract
This essay aims to increase understanding of how the media conveys sport from a gender perspective, and discuss its consequences. With this essay we try to broaden our knowledge of media power on the subject of femininity and masculinity on the sports pages. We have been using quantitative content analysis combined with qualitative text analysis to discuss different possible answers. The center of our study is based on a comprehensive coding scheme where sports addition in Dagens Nyheter (DN) in February 2011 formed the empirical data. Results of the encoding scheme have been compared to and analyzed with the help of literature on gender, media and sports. For this we have decided to also add a power dimension to the con-struction of femininity and masculinity, because without this it may seem irrelevant and lose its complexity. The results show clearly on women's marginalization and subordination in the sports media field. We have also seen that the male sport is not confined only to the sports field but also allowed to carry power and control in other fields. The conclusion we draw is that the papers thus have a certain power to shape our idea of femininity and masculinity in sports where agenda setting is central to this function.
Keywords: Sport, gender, media, sports journalism, Dagens Nyheter
Sammanfattning
Syftet med undersökningen är att utöka förståelsen på vilket sätt media förmedlar idrott ur ett genusperspektiv, och diskutera dess konsekvenser. Vi vill med undersökningen få en ökad insyn i medias makt kring föreställningar om kvinnligt och manligt på sportsidorna. Vi har med hjälp av kvantitativ innehållsanalys i kombination med kvalitativ textanalys argumenterat kring olika tänkbara svar. Underlaget för vår studie baseras på ett omfattande kodningsschema där sportbilagan i Dagens Nyheter (DN) under februari månad 2011 utgjort empirin. Resulta-ten av kodningsschemat har jämförts med litteratur om genus, media och idrott. Till detta har vi valt att även lägga till en maktdimension, för att konstruerandet av kvinnligt och manligt utan detta kan te sig irrelevant och inte lika ingående. Resultaten visar tydligt på kvinnors osynliggörande samt underordning inom sportmediefältet. Vi har även sett att den manliga idrotten inte enbart berör idrottsfältet utan tillåts även att bedriva makt och kontroll på andra fält. Slutsatsen vi drar är att tidningarna således har en viss makt att forma vårt tänkesätt om kvinnligt och manligt inom idrotten där dagordningsfunktionen är central.
3
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1Syfte och frågeställningar ... 4
1.2Forskningsläge – Tidigare forskning ... 5
2. Teoretiska utgångspunkter... 9
2.1Perspektiv på genus ... 9
2.2 Hegemonisk maskulinitet ... 10
2.3 Medier – deras funktion och makt ... 11
3. Metod och material ... 14
3.1 Kvantitativ innehållsanalys ... 14
3.2 Kvalitativ textanalys ... 14
3.3 Urval av tidningar ... 15
3.4 Utformning av kodningsschema ... 15
3.5 Urval av artiklar ... 16
3.6 Validitet och reliabilitet ... 16
4. Resultat ... 18
5. Analys ... 23
5.1 Idrotten som liv eller vid sidan om livet ... 24
5.2 Anja Pärson – en kvinna bland männen ... 26
5.3 Bilden av den kvinnliga fotbollsspelaren ... 27
5.4 Männens frammarsch genom fälten ... 29
6. Vidare forskning ... 30
7. Slutsats ... 31
4
1. Inledning
Media definieras som kanaler för förmedling av information och underhållning (www.ne.se). Vi konsumerar dem alla genom radio, gratistidningarna på bussen, morgon-TV eller iPhonen, på något sätt intar de en plats i våra liv och stimulerar våra vardagliga tankar och diskussio-ner. En del vill till och med påstå att de sätter agendan för vad vi ska reflektera och resonera om. Vad innebär då detta för oss? Är det så att media skapar vår vardag och väljer vad som är viktigt för oss? Sträcks detta ytterligare till att media har makt över våra värderingar och handlingar? "Steg för steg blir televisionen, som utger sig för att vara ett instrument för
verk-ligheten, ett instrument som istället skapar den." (Pierre Bourdieu, 1998)
Idrotten då. Detta länge manliga kulturfenomen vars uppgift var att fostra eliten, där efter många år kvinnor tillsist fick tillträde, hur skildras den i media? Mediesportspubliken utgör en betydande stor del av den totala mediepubliken, och sportmedia är för många en självklar del i vardagen (Viscovi, 2008). Vi har i vår undersökning valt att studera Dagens Nyheter (DN), Sveriges största rikstäckande dagstidning. Dess papperstidning läses av 879 000 personer mellan 15 och 79 år och DN.se har cirka 1,4 miljoner webbläsare varje vecka (www.dn.se). Vad skriver de om idrott och hur framställs manligt och kvinnligt på deras sportsidor? Vårt ämne är tvärvetenskapligt i den bemärkelsen att vi berör tre olika forskningsfält; medie- genus- och idrottsvetenskap. Men det är i form av ett genusfenomen inom idrotten samt hur det tar sig uttryck i media som vi vill studera, så fälten stödjer varandra snarare än trängs. Vi har därför valt att gå direkt in på forskningsläget som det ser ut idag och därefter beskriva de teorier från de olika fälten som vi finner användbara, för att läsaren ska få en bättre överblick för våra utgångspunkter. Vår bakgrund inom ämnet stammar således från det idrottsveten-skapliga programmet och detta har givetvis färgat vår kunskap kring de olika områdena. Inom programmet har vi fått ett smörgåsbord av olika ämnen och fält som relateras till idrotten. Vi utgår från att läsaren är någon på samma nivå som oss och därför insatt i den svenska idrotts-modellen och tävlingsidrotten, just för att vi ska kunna gå direkt in på djupet och därigenom kunna nå en stark analys.
1.1Syfte och frågeställningar
Undersökningen är tänkt att vara ett inlägg i den vetenskapliga diskussionen kring genus, id-rott och media. Syftet med uppsatsen är således att utöka förståelsen på vilket sätt media
för-medlar idrott ur ett genusperspektiv, och diskutera dess konsekvenser. För att uppnå insikt
5
Hur fördelas artikelutrymme mellan kvinnor och män på sportsidorna?
Vilken typ av bilder väljer DN att presentera på kvinnor och män?
Vilket fokus väljer DN att rikta gentemot kvinnor och män i artiklarna?
Genom att utgå från frågeställningarna vill vi i analysdelen kasta ljus på den genusslentrian som vi tycker oss se sportmedia omge oss med. Med genusslentrian menar vi de stereotypa framställningar av genus som gång på gång framvisas och i slutändan gör oss blinda för dem eftersom de framstår som en normalitet. Vi vill försöka se om det skett en förändring från vad tidigare forskning om genus, media och idrott kommit fram till eller om genusslentrianen varit så kraftfull att ingen orkat ändra på den. Har vi slutat reagera? (Fagerström & Nilsson, 2008). Vi har valt att använda oss utav R.W. Connells genusteori om genusordningen och hierarkier. Med teorin ska vi försöka utläsa om vi kan uppfatta mönster i materialet beträffande när man väljer att betona genus respektive när man väljer att utelämna det. Om det betonas och om vi kan utläsa ett mönster varför ser det då ut så här? Finns det situationer när det är neutralt? Vi vill se på genus som en socialpraktik och som en pågående process.
1.2Forskningsläge – Tidigare forskning
Genom studien får vi tillfälle att ställa oss på tidigare forskares axlar då vi inte eftersträvar att uppfinna hjulet en gång till. Vi måste därför ta reda på vad forskarsamhället redan vet kring vårt ämne. Vad är forskningens nuvarande bästa svar på vår fråga? Som nämnt tidigare förhål-ler vi oss till tre olika forskningsfält och kommer nedan presentera forskning, nationell såväl som internationell, som berör samma/liknande problemområden. Denna forskning har vi valt att använda som vår grund att stå på och utgå från. Vår egen undersökning kompletterar vi därutöver med ytterligare forskning men anser inte att den behöver samma ingående presenta-tion som nedanstående.
Framställningarna av kvinnor i media har varit i fokus för feministiskt inriktad forskning de senaste 30 åren (Byerly & Ross, 2006). Vår ansats att förstå och undersöka kvinnligt och manligt på sportsidorna är därmed inte ny och revolutionerande. Å andra sidan har media trots dessa 30 år av kritisk forskning fortsatt att reproducera en bild av vad som är typiskt kvinnligt respektive manligt och med tanke på den makt de besitter är det ännu av stor vikt att ägna sig åt dessa frågor. Media är idag större än någonsin och deras definition av världen spelar en allt väsentligare roll; de berättar för oss hur och vad vi ska tänka om, de hjälper oss att förstå kvinnligt och manligt samt relationen där emellan. Att media klassificerar publiken utifrån män, kvinnor, ungdomar osv. är en grundläggande del i dess utformning och innehåll. Till
6
följd av denna gruppering skapar de föreställningar om vad det innebär att vara man eller kvinna (Hirdman, 2001). Anja Hirdman (2001) har i sin avhandling, Tilltalande bilder, under-sökt på vilket sätt två veckotidningar framställer kvinnor och män samt relationer mellan kö-nen. Hennes avsikt är att urholka problematiken kring hur tidningarna förmedlar och produce-rar genus beroende på publikinriktning. Hennes sätt att tolka bilder, tilltal och genrer har in-spirerat oss i vår analys av DN:s framställning kring kvinnor och män på sportsidorna.
Susan K. Cahn (1995) skildrar kvinnors intåg på den ”manliga” idrottsarenan under 1900-talet i boken Coming on strong – Gender and sexuality in Twentieth-century Women’s sport. Hon visar hur kvinnornas inträde och framgångar inom idrotten sågs som ett hot mot männen och hela samhällsordningen. Om kvinnorna närmade sig männen vad gäller fysisk prestationsför-måga, vem skulle då vara det ”svagare” könet? Detta då männens sociala övertag förmodats bygga på deras fysiska överläge. Vidare uppenbarar Cahn (1995) medias språkbruk kring de kvinnliga atleterna: hur de försöker hantera det ”maskulina” i atleternas prestationer och för-ena, eller kompensera, detta med det feminina som publiken (och de själva) vill se. I dessa försök sträckte journalisterna sig till andra nivåer för att attribuera genus till dessa avvikande atleter. En svenskhistorisk bakgrund finns i Helena Tolvheds avhandling Nationen på spel –
kropp, kön och svenskhet i populärpressens representationer av olympiska spel 1948-1972
(2008). Hon redogör för hur de svenska idrottsmännens kroppar framställdes i syfte att sym-bolisera nationens framgångar och vara de agerande subjekten, där kvinnorna placerades i passiva och symboliska funktioner. Hennes slutsats bli att kvinnliga OS-deltagares uppgift var att representera och gestalta femininitet enligt de premisser och uppfattningar om kön som folkhemmet var grundat på. Tolvhed (2008) visar även hur kvinnors idrottande ofta sågs som en hobby, något som kvinnan sysselsatte sig med i en övergångsperiod från barn till vuxenliv då hushåll och barnafödande skulle bli hennes primära uppgift. Man väljer precis som Cahn (1995, ovan) visat att kompensera idrottens maskulina laddning genom att upprepa markörer för femininitet. Idrottskvinnorna framställs både visuellt och textuellt som passiva och leende, själva idrottsprestationen osynliggörs och de omtalas som bl.a. skönhetsdrottningar. Man be-skriver även muskelutveckling hos kvinnor som någonting negativt och som ett hot mot den kvinnliga ”naturliga” kroppen. Vidare redovisar Tolvhed (2008) om hur de olika tidningarna utvecklades i publikinriktning, där man föreställer sig att män och kvinnor önskar olika pre-sentationer av idrott. Den kvinnliga inriktningen centraliserades kring allt det som hände runt omkring de olympiska spelen gentemot den manliga som rapporterar direkt ”Från
posi-7
tioneras därmed som intresserade av det ”andra”, det utomidrottsligas om mode och vimmel, och därmed skapas antaganden om vad som är typiska kvinnliga intressen.
Nathalie Koivula kom 1999 ut med sin avhandling Gender in sport där hon utgår från material insamlat från svenska sportnyhetssändningar på TV, tillskillnad från både Cahn (1995) och Tolvhed (2008) som studerat tidningsmaterial. Koivula redogör för hur vissa idrotter bedöms som mer passande för kvinnor och/eller män samt visar på vilket sätt massmedia gestaltar tävlingsidrotten. Av de 1131 minuterna av sportsändningar som Koivula (1999) analyserat fokuseras ca 87 % av tiden på män, 11 % på kvinnor och resterande tiden, 2 % omfattade både kvinnor och män. Här påpekar hon även att detta förhållande som media väljer att uppvi-sa inte står i proportion till den verkliga andel kvinnor som aktivt tävlar inom idrotten. Detta resultat visar många andra studier också, men osynliggörandet av idrottskvinnor är speciellt tydligt för de idrotter som betraktas som maskulina samt för lagsporter. Koivulas (1999) kon-klusion är att media vidhåller och förstärker kategoriseringarna av olika sporter utifrån kön, samt bidrar till återskapandet av traditionella förväntningar på kvinnor och män. Utöver detta bidrar mediesporten till konstruktionen av den sociala struktur som fastslår skillnader mellan män och kvinnor samt konstaterar männens överordning. Koivulas studie har verkat som en grund för oss att utgå från och bygga vidare på, då den är 12 år gammal känner vi att det är dags att undersöka om någon förändring har skett. Vilka skillnader kan vi utläsa efter 12 år? Alina Bernstein (2002) har även hon undersökt, ur ett feministiskt perspektiv, vilken roll me-dia spelat för den kvinnliga idrotten. Hon utgår också mycket från Koivulas (1999) studie men analyserar och refererar till amerikanska tidningar och sportsändningar. Bernstein (2002) an-ser att utvecklingen avseende kvinnliga idrottares utrymme i media ändå går i rätt riktning då rapporteringarna från de Olympiska spelen är mer jämlika än tidigare. Samtidigt konstaterar hon att det brister i den vardagliga rapporteringen. Hon visar att man fortfarande lägger stort fokus vid de kvinnliga idrottarnas utseende istället för den faktiska prestationen och ställer sig mot bakgrund av detta frågan om mer medieutrymme verkligen är den bästa lösningen? Eller om detta egentligen bara gör saken värre? Här argumenterar Bernstein (2002) för att mer av samma sak skulle göra situationen värre då reproduceringen av den kvinnliga stereotypen skulle öka i volym.
Till sist vill vi också presentera Peter Dahléns bok Sport och medier: en introduktion (2008) då vi anser att den rör fältet och omfattar en väldigt stor bredd genom att täcka mycket forsk-ning kring idrott, media och genus. Han konstaterar i likhet med redan nämnda forskare att
8
den moderna tävlingsidrotten från början var samhällets mest manlighetsdominerande och maskulina institution, som under senare år blivit mer jämställd. Men det råder fortfarande en klar könsskillnad i medias representering av idrotten. Dahlén (2008) redogör för både sport tv-sändningar samt tidningar, och skriver också om mediesportens publik, idrott på film, re-klam, i radio etc. Detta är en bok som mer kan användas som ett uppslagsverk till annan forskning. Författaren skriver också intressant om hur relationen idrott och media länge negli-gerats som forskningsområde på grund av idrottens låga status inom akademin. Detta grundas i en allmän fördom om att idrottsintresserade är lika med ”sportfånar” och därför en social och kulturell lägre typ av människor. Idrottens universella och folkliga ställning avviker från den seriösa högutbildade sfären vars sofistikerade och återhållsamma uppträdande krockar med idrottens ohämmade känsloyttringar och fysisk svettig kroppskontakt. Detta förakt riktas sär-skilt mot lagidrotterna som präglas av fysiskt kampmoment, fotboll, ishockey och handboll. Andra idrotter som hästsport och golf betraktas å andra sidan som mer exklusiva och attrakti-va då dessa baseras på en individ och kräver en ekonomisk status (Dahlén, 2008). Med detta som bakgrund vill vi försöka se sammanhang kring hur man beskriver och framställer olika atleter beroende på dels deras kön men också på vilken idrott de utövar. Exempelvis gestaltas en kvinnlig fotbollsspelare annorlunda än en kvinnlig ryttare?
9
2. Teoretiska utgångspunkter
2.1Perspektiv på genus
Genom att använda begreppet genus vill vi framhålla att kön är en social och kulturell kon-struktion. Vissa talar om ”könsroller” men i vetenskapliga sammanhang används emellertid
genus. Den grundläggande skillnaden mellan begreppen kön och genus förutsätter att kön
betraktas som biologiskt betingat och genus som socialt och kulturellt (Fagerström & Nilsson, 2008). Connell (2009) skriver att vi ofta i vardagslivet tar genus för givet och de konstruktio-ner av män och kvinnor som vi förses med är så vanliga och ansedda att de kan uppfattas till-höra naturens ordning. Dessa socialt inlärda uppfattningar föreskriver exempelvis att det är manligt att vara intresserad av sport respektive kvinnligt att älska skor och smink (Fagerström & Nilsson, 2008). Denna naturaliserade syn på genusskillnaderna leder till att vi uppmärk-sammar en individ som inte följer mönstret extra mycket och överraskas av detta. Här bidrar media oerhört till att bibehålla traditionella och stereotypa åsikter kring genus, inte minst visar forskning (Koivula, 1999 samt Brookes, 2002) på att kvinnliga idrottare trivialiseras och mar-ginaliseras i medias språkliga utformning. Tankar kring vad som är passande beteende för-medlas ständigt av föräldrar, präster, lärare, detaljhandeln, reklam och media. Connell (2009) menar att program som Super Bowl inte bara är ett resultat av våra åsikter om genusskillna-derna utan de hjälper även till att skapa dem. Författaren skriver vidare att man därför inte kan betrakta kvinnlighet och manlighet som något av naturen givet, men inte heller tro att det en-dast är fenomen som föreskrivits oss genom sociala normer eller myndighetstvång. Männi-skan har ett val och kan därför själv välja att konstruera sig själv som feminin eller maskulin.
Vi intar en plats genusordningen – eller förhåller oss till den plats vi blivit tilldelade – genom vårt sätt att uppträda i det dagliga livet (Connell, 2009 s. 19). Sålunda får uppfattningar om
maskulint och feminint konsekvenser för hur vi lever våra liv, då varje gång vi berättar om en
kvinna eller man refererar vi samtidigt till ett enormt system av tolkningar och antydningar
vilka lagrats under hela vår kulturs historia. Därför är betydelserna av dessa ord så mycket mer än bara de biologiska indelningarna hane och hona (Connell, 2009).
Dessa relationer mellan maskulint och feminint, hur de konstrueras och vilka konsekvenser det medför är dock irrelevanta utan inbegripandet av en maktdimension. Vissa påstår till och med att forskning kring män och kvinnor utan en maktdimension inte kan kallas för genus-forskning. Begreppet kan vara svårt att definiera, vad innebär egentligen makt? (Fagerström & Nilsson, 2008). Den franske filosofen Michel Foucaults maktteorier har länge inspirerat den feministiska och genusinriktade forskningen. Foucault åskådliggör hur makt produceras i
10
det offentliga samt privata fältet som i relationer, familjen och genom sexualiteten (Tolvhed, 2008). Han införde tanken kring makt som ett verb istället för ett substantiv, alltså att makt inte i första hand är något som innehas utan snarare något som utövas. Därav äger ingen makt dock kan alla utöva den eller agera utifrån en maktposition. Följaktligen existerar makt aldrig ensamt utan balanseras alltid av ett genererande motstånd i en dynamisk process. Vidare ut-övas makt i alla diskurser som omger oss såsom uppfattningar och mönster för agerande. Det vi säger, tänker och hur vi handlar skapas och upprätthålls av en allmänt uppfattad syn på vad som är självklart. Den stora frågan här är vem som bestämmer vad som är normalt eller inte (Fagerström & Nilsson, 2008). Förslagsvis är det legitimt att ifrågasätta om det är medierna som har makt över genusordningen eller vi som tillåter dem att fortsätta sitt språkbruk och gestaltande? Genom vårt arbete granskar vi media ur ett genusperspektiv och belyser de dis-kurser som omger oss och därmed ifrågasätter ”verkligheten”. Fagerström och Nilsson (2008) skriver att man då framhåller den bakomliggande maktstruktur som många annars tar förgivet.
2.2 Hegemonisk maskulinitet
Genom att vi uppmärksammat samspelen och relationen mellan manligt och kvinnligt är det också lätt att förenkla detta till att det bara finns en sorts maskulinitet. Därför vill vi tydliggöra och urskilja att det finns olika slags maskuliniteter. Connell (2008) talar om hegemonisk
mas-kulinitet, vilket kan förstås som en struktur i samhället som ger män ett större övertag i
förhål-lande till kvinnor. Den betecknar också idealbilden av mannen och därför kan en hierarki inom manlighet utläsas, där exempelvis homosexuella män är underordnade den heterosexuel-le mannen. Men även heterosexuella män elheterosexuel-ler pojkar kan underordnas exempelvis genom glåpord som mes, tönt, klant, fegis och morsgris. Gemensamt för de homosexuella och de underordnade heterosexuella männen är att det feminina inslaget utgör grunden för deras ned-värderande. Hegemoni framträder i form av en dominans i samhället, Connell (i Fundberg, 2003) åsyftar att det finns en särskild relation mellan olika grupper av män och dessa placeras på olika sätt i hierarkin beroende på faktorer så som sexualitet, etnicitet och klass. Således kan man konstatera att genom dessa kombinationer ges en viss typ av status även inom den ”grup-peringen” man befinner sig i (med gruppering menar vi exempelvis; hetero- eller homosexu-ell, vit eller svart osv.). Man ska även ta i beaktning att hegemoni är en historisk och kulturellt föränderlig relation vilket innebär att nya grupper kan utmana gamla metoder och skapa en ny hegemoni (Connell, 2008). Kort sagt kan hegemonisk maskulinitet förklaras som den för till-fället accepterade och eftersträvansvärda sortens maskulinitet (Fagerström & Nilsson, 2008). Vi väljer att ta upp begreppet hegemonisk maskulinitet då vi anser att det berikar och
fördju-11
par förståelsen kring hur manligt och kvinnligt formas på sportsidorna. Detta genom att vi kan upptäcka olika sorters manligheter och femininiteter och relationerna däremellan.
2.3 Medier – deras funktion och makt
Alla tillvägagångssätt i en kommunikation innebär att göra ett urval samt att anpassa detta till en språklig kod och sedan en form av medium. Genom den språkliga koden skapas mening och alla beskrivningar av verkligheten görs utifrån vår förförståelse och tolkningar av denna. Följaktligen är språket ett starkt maktmedel vilket journalister flitigt använder sig av och vi kommunicerar med. På 1940-talet forskade man i USA kring hur masskommunikation påver-kade människors attityder och värderingar. Resultatet var att masskommunikationens effekt förstärkte det som människor redan hyste åsikter om. Efter ytterligare några decennier (1970) konstaterade man att masskommunikationen inte bara förstärkte utan också skapade en ram för vad som dryftades – den s.k. dagordningsfunktionen (presenteras utförligare senare). Nu växte också stark ideologikritisk forskning fram som menade att människors föreställnings-värld invaderats med ett falsktmedvetande. Detta fick som svar (1980) att användarna själva innehar en förmåga att välja och tolka budskap beroende på sin status (social, kulturell och behov). Alltså är det lättare att förstärka värderingar och attityder som redan finns än att för-söka konstruera nya (Falkheimer & Heide, 2003). Detta kan vara en av anledningarna till att sportsidorna fortfarande ser ut som de gör och att detta är allmänt accepterat. Men även den maktposition som media besitter är ytterst relevant att reflektera över och för oss att försöka förstå, att aldrig ta något förgivet.
För att förstå nyheterna som media publicerar måste man även förstå varför någonting blir en nyhet, här berör vi en term som kallas nyhetsvärdering. Falkheimer och Heide (2007) talar om nyhetsvärdering ur två olika perspektiv. Det första är att utgå från att vissa händelser i sig är mer eller mindre nyhetsvärdiga. Medan det andra utgår från nyhetsvärdering som en konstruk-tionsprocess där händelser omformas och skapas i syfte att uppfylla vissa nyhetskriterier. Dessa kriterier som utmärker vad som blir en nyhet är bl.a. att de utspelas under en kort tids-period, är lätta att klarlägga, är kulturellt näraliggande, utgör en serie med klar dramaturgi, är överraskande samt att de stämmer överens med samhällets rådande sociokulturella referens-ram (Falkheimer & Heide, 2007). De visar också att man globalt sett kan urskilja att den poli-tiska eliten, brottslighet och sex är övergripande ämnen som prioriteras högre. Vårt eget re-flekterande kring orsaken är att dessa områden är manliga fält likaså att sport uppfattas som ett manligt fält och alla har hög prioritet vilket positionerar mannen över kvinnan och under-minerar kvinnliga områden och/eller intressen.
12
Vidare kan man även se att medias bearbetning och ökade exponering av somliga frågor leder till att ämnet blir avsevärt mer betydande och får mer uppmärksamhet av människor. Detta antagande bygger på den tidigare nämnda s.k. dagordningsteorin, vilken förutsätter att media bestämmer prioriteringen av ämnen på dagordningen. Men man ställer också frågan om de inte även påverkar hur vi drar slutsatser och gör val. Här drar vi en parallell till hur damfot-bollens marginaliserande från sportsidorna påverkar vad människor anser om den. Abalo-Caldera och Danielsson (2006) skriver om de traditionella könsrollerna som en del av vår samhällsstruktur, vilka påverkar individers inställningar och alternativ. Dessa roller gör sig påminda inom mediesporten som bl.a. förevisar herrfotboll som den självklara och äkta vari-anten av fotboll, vilket i sin tur leder till att färre kvinnor lockas till sporten. Detta bidrar där-efter ytterligare till medias fortsatta exkludering och marginalisering av damfotbollen. De pekar på medieföretagen som vanliga företag vilka skapar produkter enligt efterfrågan och genom att gång på gång exponera samma idrotter behåller de en säker och stabil publik. Det är på grund av rädsla för att mista denna etablerade publik som medierna väljer att inte sätta fötterna på outforskad mark. Denna utveckling kallas ”mainstreaming” och innebär att medi-ernas utbud standardiseras och lämnar vissa idrotter i en så kallad medieskugga (Abalo-Caldera & Danielsson, 2006).
Vart går då gränsen vad gäller nyhetsvärderingen mellan vad som är information och vad som är ren underhållning? Information länkas till vårt förnuft och underhållning till våra känslor. Media utvecklas för att anpassa marknaden, sälja lösnummer och bringa höga tittarsiffror. Att underhålla människor verkar ha blivit medias främsta syfte och ter sig avlägset från deras ur-sprungliga syfte; att återge verkligheten. Det som inte är kul anses som ett medialt misslyck-ande bland kommersiella medieföretag och således har nöjesjournalistiken spridits till andra genrer t.ex. nyhetsjournalistik. Vidare har detta lett till att också våra förväntningar förändrats, det som inte genast fångar vårt intresse läggs åt sidan och spiralen mot fortsatt popularisering fortgår (Falkheimer & Heide, 2003).
Därav kan man även hävda att sportjournalistikens publika attraktion inte utgörs av dess in-formativa funktion (resultat, tider, målgörare etc.) utan genom dess appellation till våra käns-lor. Denna utveckling tog form under 1900-talet och utvecklades till en känslomässig följe-tongsdramatik och gavs en dramaturgi. När televisionens bevakning av idrotten växte till sig under 1960-talet var dagspressen tvingad till att finna nya lösningar och infallsvinklar på id-rottsevenemangen. Istället för att återge samma bild av evenemangen som TV sträckte de sig till att täcka händelser före och efter dem. Pressen utvecklades därmed till att alltmer bekräfta
13
och förstärka de gemensamma och nationella värderingarna och känslorna vilka TV redan förmedlat dagen innan. Idrottsstjärnornas egna beskrivningar av och kommentarer kring sina insatser ökade och sportjournalistens funktion blev att vidarebefordra detta till läsarna samti-digt som de även började vända sig med direkt tilltal till läsarna. Sportjournalistiken är därför numera mer melodramisk och man väljer att betona och spela på känslor och dramatik. Tillta-let har blivit mer personligt och intimt (Dahlén, 2008).
14
3. Metod och material
3.1 Kvantitativ innehållsanalys
Metoden vi valt att använda oss av är den kvantitativa innehållsanalysen. Den kan definieras genom två komponenter, där den första är innehållsanalysen. Med denna menar vi en under-sökning av innehållet i skriftlig och bildmässig framställning. Den andra, det kvantitativa, avser att undersökningen baseras på likvärdiga och därför jämförbara uppgifter om så många analysenheter att dessa i sin tur kan uttryckas och analyseras med siffror. Denna metod är väldigt användbar då man söker svar på frågor om förekomster av olika typer av innehållsliga kategorier i ett material. Här kan vi få svar på frågor som frekvens eller hur mycket utrymme som olika kategorier får. Metoden används ofta inom discipliner så som medie- och kommu-nikationsvetenskap (Esaiasson m.fl., 2007). Innehållsanalysen är därför en populär och ut-bredd metod när det kommer till att studera genusskillnader i media. På sportsidorna är det genus som fått mest fokus men många forskare har även använt metoden i andra sociologiska syften såsom bevakningen och rapportering av etnicitetsaspekter eller olika handikapp. I över en kvarts sekel har innehållsanalysen gett forskarna belägg för medias ignoranta attityd till kvinnliga idrottare som ofta blivit sexualiserande, trivialiserande eller marginaliserande på sportsidorna. En del hävdar att det därför inte längre behövs ytterligare forskning som ständigt visar samma förhållanden (Bruce, Hovden & Markula 2010). Men vi har uppfattningen att om man gång på gång bevisar att sportsidorna är konservativa och att deras utveckling är väldigt långsam måste man fortsätta att undersöka och ifrågasätta om och på vilket sätt förändring ska ske. Kanske kan man använda sig av andra metoder men innehållsanalysen är väldigt bekväm och pålitlig då den ger oss direkt fakta, svart på vitt vilket leder till direkta svar. Utan en sådan analys av medias innehåll hur ska vi då kunna veta vad det egentligen är som skrivs?
3.2 Kvalitativ textanalys
Att kartlägga vad media egentligen producerar för sorters framställningar av kvinnligt och manligt på sportsidorna är centralt för alla argument om/för förändring (Bruce, Hovden & Markula 2010). Tolvhed (2008) påpekar vidare vikten av att fortsätta den kvalitativa under-sökningen kring frågan om under vilka förutsättningar som kvinnlig idrott synliggörs. Därför vill vi utveckla och komplettera den kvantitativa innehållsanalysen med en kvalitativ textana-lys för att få till fullo utnyttja vårt material samt att få ett större djup och därigenom komma närmare en förståelse kring problemet. Diskursanalysen är utmärkande i analysering av makt-förhållanden samt den vanligaste textanalytiska metoden inom samhällsvetenskapen (Esaias-son m.fl. 2007). Diskurser är en del av den levda praktiken och texter är därmed en ingång
15
till den sociala ”verkligheten” (Tolvhed, 2008, s. 51). Något som även är viktigt för oss som
Esaiasson m.fl. (2007) tar upp är att när man utvärderar massmedieinnehåll så ska detta inte i första hand jämföras med annat massmedieinnehåll utan istället med någon form av oberoen-de data. Därför har vi valt att diskutera vår empiri i relation i till annan forskning inom fältet.
3.3 Urval av tidningar
Vårt material består av sportsidorna från en rikstäckande dagstidning, Dagens Nyheter (DN). Vi valde DN då den är Sveriges största dagstidning upplagemässigt och når en bred och varie-rad publik. Detta gör den till en viktig aktör när det gäller att sätta dagordningen för den all-männa diskussionen och bidra till vår kunskap om och förstålelser av världen. DN hade under kalenderåret 2010 en räckvidd på 858 000 läsare där fördelningen av manliga och kvinnliga läsare var 50 % (TNS SIFO, 2011). Vi har valt att studera alla tidningar från februari månad under kalenderåret 2011. Anledningen till att vi valt februari månad är dels för att det var den månaden vi påbörjade studien och dels för att vi ville få en så neutral månad inom idrotten som möjligt. Just därför har vi lockats av februari månad då det är 28 dagar där en sportbilaga måste fyllas med nyheter, vilka sportnyheter väljer man att lägga vikt vid och varför?
3.4 Utformning av kodningsschema
Vår undersökning inspirerades av arbetssättet i antologin Global Women In Sports Media. Vi har använt den mall som där genomgående används i studier av olika länders mediebevakning under OS i Aten 2004, och följt deras instruktioner men anpassat det efter vår undersökning då deras fokus syftar på OS. Allt utrymme på sportsidorna är mätt i cm²och dessutom har alla artiklar och bilder räknats. Vi har dock valt att utesluta de rena resultatsidorna då vi anser att detta inte ger oss lika mycket fakta kring manligt och kvinnligt.
Vårt verktyg består således av ett kodningsschema i form av ett Excel dokument innehållan-des tretton st. olika enheter som möjliggör många val och varianter för en analys och slutsats-dragande. De olika delar som nämns är bl.a. vilken typ av sport det handlar om, ifall artikeln behandlar kvinnors eller mäns idrott, dess placering i tidningen (förstasida på sportbilagan, huvudnyheter eller sportsektionen), vad artikeln skildrar (profilhistorier, redogörelse för olika events/händelser, resultatrapportering, krönikor) och storleken på artikeln. Det finns även ka-tegoriseringar för sportsidornas bilder, där enheterna är bildstorlek, kön, typ av bild (utövar idrott/aktiva, idrottsrelaterad/passiva samt övrigt). Ytterligare två kategorier har lagts till un-der artikeltyp då vi upptäckte att många artiklar unun-der februari månad berörde styrningen av en idrottsklubb/förening/organisation med fokus på ekonomiska inslag. Därför valde vi att
16
införa managementinslag samt transferinslag som kategorier. Skillnaden mellan dessa är att managementinslag berör artiklar om de ekonomiska aspekterna på exempelvis en organisa-tion. Medan transferinslag berör kontrakt och avtal mellan spelare och organisationer.
3.5 Urval av artiklar
Vi har valt att använda alla artiklar i hela sportbilagan som kännetecknas av en text med eller utan bild. Vi valde att avgränsa oss från reklam och sportbörsen då detta inte är relevant för vår studie. För att upptäcka och synliggöra har vi genom kodningens gång valt att märka vissa artiklar som vi anser beröra genusproblematiken med ett G. Dessa artiklar tänker vi sedan presentera och diskutera djupare kring i syfte att utöka vår förståelse och analys. Studier om skillnader som jämfört kvinnor och mäns utrymme i media har gjorts, och vi vill därför klar-göra att vårt syfte är att försöka gå djupare än så. Vi tror inte att förändring kommer ske au-tomatiskt genom att ge män och kvinnor lika mycket utrymme på sportsidorna. Istället är en förändring av språkbruket och framställningarna av idrottskvinnan och mannen nödvändig.
3.6 Validitet och reliabilitet
Det centrala i alla innehållsanalyser är de kategorier som utvecklas för att klassificera mediers innehåll. I de flesta innehållsanalyser av mediematerial ligger fokus på validiteten vilket inne-bär att kategorierna faktiskt mäter det som är avsett att mäta. Alla kategorier bör vara ömsesi-digt uteslutande, uttömmande och tillförlitliga (Esaiasson m.fl., 2007). I vår studie innebär detta att varje text och bild endast skulle kunna passa in i en kategori. Huvudkategorierna är kopplade till kön, där vi har delat upp könskategorier i ytterligare fyra olika kategorier; män, kvinnor, mix och neutral. Kategorin Män inkluderar alla de artiklar som fokuserar endast på manliga idrottare eller manliga tränare. Den kvinnliga kategorin inkluderar alla artiklar som fokuserar endast på kvinnliga idrottare och kvinnliga tränare. Alla artiklar som handlar om både män och kvinnor har placerats under mixkategorin. I kategorin neutral inkluderas alla artiklar som inte fokuserar på idrottare, tränare etc. Dessa omnämner exempelvis faciliteter, idrottsorganisationer, doping etc. Vi anser att vi har utformat kodningsschemat i direkt rela-tion till studiens syfte och då vi under hela analysen kodat sportsidorna med hjälp av detta har vi mätt det vi avsett att mäta.
Reliabilitet är också ett nyckelord när det gäller innehållsanalyser. Med reliabilitet avser vi vårt instruments tillförlitlighet att mäta (Esaiasson m.fl., 2007). Vi har därför i vårt anpassan-de av kodningsschemat försökt att göra kategorierna så enkla som möjligt för att undvika egna subjektiva tolkningar. Det vi upplevt som problematiskt har varit i kodningen av
artikelposi-17
tion och artikeltyp. Då det ursprungliga kodningsschemat innehåller många fler alternativ än vi upplevde att DN hade. Av den orsaken valde vi bort vissa kategorier för att göra det så ob-jektivt som möjligt och således att studien därför besitter högre reliabilitet då egna tolkningar uteslutits. Samtidigt är detta inte enbart en kvantitativ studie vilket försvårar reliabilitetsbe-greppet då reliabiliteten inom kvalitativa studier istället bör ses mot den unika situation som råder vid undersökningen (Patel & Davidson, 2008). Vi måste förstå och beakta att sanningen alltid är relationsbunden, verkligheten existerar men återfinns i olika versioner. Detta betyder att hur hög validitet eller reliabilitet vi än försöker att uppnå är vetenskaplig kunskap ändock konstruerad, då kunskapen inte kan separeras från kunskaparen. Att sätta ting i dess samman-hang är därmed mycket grundläggande i vår studie. Insikten om att det kan finnas avvikande förklaringar betingade av språk, kultur och historia ska inte försummas (Alvesson, Sköldberg 2008).
18
Tabell 1. Artikelfördelning på idrott
Idrott Antal (n) Andel (%) Fotboll 102 23,8 Ishockey 69 16,1 Alpint 54 12,6 Skidor 34 7,9 Friidrott 23 5,4 Tennis 20 4,7 Handboll 17 4,0 Bandy 15 3,5 Bilsport 15 3,5 Golf 14 3,3 Allmänt 7 1,6 Vinter mix 7 1,6 Basket 6 1,4 Ridsport 6 1,4 Cykel 5 1,2 Skidskytte 4 0,9 Trav 3 0,7 Backhopp 2 0,5 Badminton 2 0,5 Curling 2 0,5 Konståkning 2 0,5 Simning 2 0,5 Skidsprint 2 0,5 Vollyboll 2 0,5 Bottning 1 0,2 Bowling 1 0,2 Boxning 1 0,2 Cricket 1 0,2 Gymnastik 1 0,2 Innebandy 1 0,2 Rugby 1 0,2 Segling 1 0,2 Skridskor 1 0,2 Slalom 1 0,2 Speedski 1 0,2 Speedway 1 0,2 Stavhopp 1 0,2 Total 428 100,0
4. Resultat
Vår studerade data omfattar totalt 428 st. artiklar och 236 st. bilder under tidsperi-oden 1 februari till 28 februari 2011. Empirin har vi kategoriserat utifrån tidi-gare nämnda kodningsschema och sedan bearbetat detta i Microsoft Excel till oli-ka tabeller som jämför de olioli-ka variab-lerna. För att göra tabellerna så rena och tydliga som möjligt har vi valt att endast ange en decimal. Nackdelen med detta är att vissa totalsummor egentligen blir 100,1 % eller 99,9 %. Skulle vi presente-ra tabellerna med två decimaler stämmer siffrorna men skapar samtidigt viss visu-ell rörighet. Inledningsvis vill vi presen-tera Tabell 1 som visar fördelningen av de olika idrotterna som DN valt att ex-ponera. Flest antal artiklar innehar fot-bollen som utgör ca 24 %, nästan en fjärdedel av månadens material. Många artiklar behandlar vintersport, vilket inte är uppseendeväckande då undersökning-ens period var februari månad. De aktu-ella tävlingarna inom vintersporterna som fick stort fokus var alpina-VM samt skid-SM. Tilläggas ska även att ishock-eyn var i fullgång med sin säsong, och därmed placerad på andra plats i tabellen och utgör 16 %.
19 Kön
Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel(%) Antal (n) Andel (%)
Kvinnor 9 28,1 60 18,1 27 41,5 Män 21 65,6 240 72,5 30 46,2 Mix 1 3,1 27 8,2 5 7,7 Neutral 1 3,1 4 1,2 3 4,6 Total 32 100,0 331 100,0 65 100,0 Huvudnyheter Sportsektion Förstasida
Mått Män Kvinnor Mix Neutral Total
Artikelutrymme (cm²) 66855 31383 8637 2620 109495 Andel (%) 61,1 28,7 7,9 2,4 100,0 Bildutrymme (cm²) 26589 14190 3129 1409 45317 Andel (%) 58,7 31,3 6,9 3,1 100,0 Antal artiklar (n) 291 96 33 8 428 Andel (%) 68,0 22,4 7,7 1,9 100,0 Antal bilder (n) 165 60 6 5 236 Andel (%) 69,9 25,4 2,5 2,1 100,0
Tabell 2. Könsfördelning av tidningsutrymme (DN)
Här ser vi att vår granskning påvisar som förutspått den manliga idrottens dominans sett till antal artiklar och utrymme. Fördelningen mellan kvinnor och män är 29 % respektive 61 %. Vilket således skiljer sig från Koivulas (1999) granskning av Tv-sporten, där den jämförbara siffran var 11 % respektive 87 %. Detta förhållande kan möjligtvis förklaras genom att det under vintersäsongen var mycket fokus på skidor och alpint där många kvinnliga skidåkare presterade och syntes. I de 96 artiklar som fokuserar på kvinnor handlar 20 stycken om Anja Pärson, vilket därmed upprätthåller stor del av balansen. Vidare såg vi att den största omnäm-ningen av kvinnliga idrottare gjordes i notiserna, följaktligen det lilla utrymmet, medan de större artiklarna inriktades på männen. I förhållandet mellan antal bilder urskiljer vi att män-nen framställs på nästan trefjärdedelar och kvinnor endast på en fjärdedel av alla bilder. Gemensam faktor för alla kategorier i Tabell 2 är männens tydliga dominans i både antal, an-del och utrymme.
Tabell 3. Artikelpositioner fördelat på kön
Tabell 3 talar om för oss hur viktiga artiklarna är beroende på deras position. Artiklar som hamnar på förstasidan är de vilka tidningen anser vara av största vikt, därefter rankas huvud-nyheter, det som tidningen lägger extra fokus på. Dessa har fått stort utrymme i både text och bild samt framhållits på förstasidan. I den sistnämnda kategorin, ”Sportsektionen”, har vi räk-nat in mindre artiklar, notiser och dylika små rapporteringar som slängts ihop i slutet av
bila-20 Artikeltyp
Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Rapportering 149 51,2 50 52,1 17 51,5 0 0,0 Kröniker 3 1,0 1 1,0 0 0,0 0 0,0 Profilhistorier 2 0,7 5 5,2 0 0,0 0 0,0 Managementinslag 46 15,8 5 5,2 6 18,2 5 62,5 Förhandshistorier 71 24,4 35 36,5 10 30,3 3 37,5 Transferinslag 20 6,9 0 0,0 0 0,0 0 0,0 Total 291 100,0 96 100,0 33 100,0 8 100,0
Män Kvinnor Mix Neutral
Idrott Totalt
Antal (n) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%)
Fotboll 102 93 21,7 4 0,9 3 0,7 2 0,5 Ishockey 69 67 15,7 2 0,5 0 0,0 0 0,0 Alpint 54 13 3,0 33 7,7 8 1,9 0 0,0 Skidor 34 15 3,5 14 3,3 2 0,5 3 0,7 Friidrott 23 7 1,6 13 3,0 3 0,7 0 0,0 Tennis 20 12 2,8 7 1,6 1 0,2 0 0,0 Handboll 17 15 3,5 2 0,5 0 0,0 0 0,0 Bandy 15 15 3,5 0 0,0 0 0,0 0 0,0 Bilsport 15 14 3,3 1 0,2 0 0,0 0 0,0 Golf 14 13 3,0 1 0,2 0 0,0 0 0,0 Övrigt 65 27 6,3 19 4,4 16 3,7 3 0,7 Totalt 428 291 68,0 96 22,4 33 7,7 8 1,9
Män Kvinnor Mix Neutral
gan. Sportnyheter som involverar män får mer än dubbelt så många gånger medverka på sportbilagans framsida och merparten av de kvinnliga idrottarnas hamnar på huvudnyheter. I sportsektionen delar kvinnor och män nästan lika på antal artiklar.
Tabell 4. Artikeltyp fördelat på kön
Tabell 4 visar vad artikeln återger för typ av nyhet. Under kategorin rapportering inräknas artiklar som redogjort för enskilda idrottare eller lags prestationer. Den är väldigt jämnt förde-lat mellan båda könen. Anmärkningsvärt är managementinslag som i högsta grad utgörs av manligt inriktat innehåll. Managementartiklar berör ämnen som ekonomi, kostnader och utgif-ter kring polis, evenemang, spelare och huliganer etc. Brookes (2002) skriver att sportartiklar som berör ekonomiområden tenderar att vända sig mot en seriös välinsatt publik med finansi-ella intressen. Grundläggande tanke bakom är att denna typ av information ska vara vägle-dande i investeringar. Vidare fungerar mycket av sportmedia som ryktesspridareför praktisk användning, det ser vi bland kategorin transferinslag som berör marknaden av spelare. Artik-larna fungerar som tips inför spelmarknaden (Brookes, 2002) och fungerar som anvisningar samt guidar läsaren till bättre speltips.
21 Bildfokus Total
Antal (n) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Aktiva idrottsutövare 107 79 33,5 26 11,0 2 0,8 0 0,0 Passiva idrottsrelaterde 97 63 26,7 31 13,1 3 1,3 0 0,0
Övriga 32 23 9,7 3 1,3 1 0,4 5 2,1
Total 236 165 69,9 60 25,4 6 2,5 5 2,1
Män Kvinnor Mix Neutral
Tabell 5 visar de tio främsta idrotterna, baserat på antal artiklar och fördelningen mellan kön. I kategorin ”Övrigt” finns de resterande idrotterna vilka vi presenterade mer ingående i Tabell 1. Trots att fotbollen inte är i sin fulla säsong skrivs det likväl fler artiklar om den än kring någon annan idrott. Manlig fotboll omfattar över 20 % av det totala innehållet. Detta trots de stora mästerskapen inom vintersporten.
I Dino Viscovis (2008) undersökning av mediesportpubliken anmodar han respondenterna att lista sina tre favoritsporter. Föga förvånande är det fotboll som toppar listan, därefter friidrott och slutligen ishockey. Skidsport (där alla sorters skidsporter är sammanslagna till en katego-ri) lägger sig på en fjärdeplats. Detta stämmer väl överens med hur DN:s sportbilaga väljer vilka idrotter att ställa i centrum under vår granskningsperiod. Intresseväckande i Tabell 5 är kvinnornas framträdande inom alpint, skidor samt friidrott. Alla dessa idrotter utmärks av att inte vara lagidrotter.
Tabell 6. Bildposition fördelat på kön
I Tabell 6 har vi studerat bilderna utifrån fem olika kategorier; aktiva idrottsutövare, idrottsre-laterad, medalj och/eller ceremoni, tränare samt övrigt. För en renare tabellöverblick valde vi att sammanföra kategorierna idrottsrelaterad, medalj och/eller ceremoni och tränare till en kategori som vi namngett ”Passiva idrottsrelaterade”. I kategorin ”Övrigt” hittas bilder som visar exempelvis idrottsstadium och publik. Tabellen ger oss svar på en av våra frågeställ-ningar; Vilken typ av bilder väljer Dagens Nyheter att presentera på kvinnor och män? Intres-sant är vår kunskap om att männen mer ofta porträtteras i aktiva bilder och kvinnor i passiva. Ringfjord (2005) menar att ett av maskulinitetens viktigaste signalement är avsaknaden av passivitet. Skulle idrottsmannen dock vara poserande återfinns rekvisita i bilden som tillkän-nager hans aktivitet. Vidare bekräftar hon även det vi förevisat att idrottskvinnor oftare avbil-das i passiva roller. Ringfjord (2005) menar att förekomsten av idrottskvinnorna synliggörs i många olika sammanhang både i och utanför den medierade sporten. Dock vidhålls framställ-ningen av dem som passiva snarare än aktiva idrottare.
22 Kön
Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%) Antal (n) Andel (%)
Kvinnor 9 30,0 21 36,2 30 20,3
Män 19 63,3 33 56,9 113 76,4
Mix 1 3,3 3 5,2 2 1,4
Neutral 1 3,3 1 1,7 3 2,0
Total 30 100,0 58 100,0 148 100,0
Förstasida Huvudnyheter Sportsektion
Tabell 7. Hur aktörer framställs i bild - fördelat på bildfokus och kön (andel av totala anta-let bilder).
Tabell 7 visar vart DN väljer att positionera bilder, positionen har här samma innebörd som i Tabell 3 d.v.s. gällande vilken vikt tidningen anser vissa bilder har. 63 % av männen visas på förstasidan jämfört med 30 % av kvinnorna.
23
5. Analys
Februarimånad, årets kortaste, är tämligen grå och intetsägande. Man skulle kunna påstå att den är relativt osynlig inom idrottsvärlden jämfört med en månad under sommarsäsong då genren blomstrar med evenemang, cuper och events. Därför också så lockande att undersöka, då en sportbilaga ska fyllas varje dag med idrottsnyheter.
Som berörts tidigare har det gjorts många typer av studier som ser på balansen mellan idrotts-kvinnor och män inom media. Teoretiskt sett skulle därför resultaten kunna uppvisa variatio-ner och stödja olika teser. Varierat på undersökningsperiod, val av evenemang att studera (OS, VM, EM), om studien baseras på tidnings- eller TV-material, om studien utförs inom en nation där det överlag finns starka kvinnliga idrottsprofiler osv. listan kan göras lång för hur man väljer att inrikta sin forskning. Likväl i alla dessa oändliga kombinationer är det odisku-tabelt männen som dominerar över kvinnorna inom mediesporten (Brookes, 2002). Nu även i vår. I Tabell 2 syns tydligt detta övertag där männen står för 61 % av allt artikelutrymme re-spektive kvinnors 29 %. Denna siffra tenderar att variera i forskning där man istället väljer att se på stora evenemang som OS, där täckningen av kvinnlig och manlig idrott ofta är mer ba-lanserad (Brookes, 2002, Bernstein, 2002, Tolvhed, 2008, Bruce, Hovden & Markula 2010). Tolvhed (2008) förklarar denna tillökning genom att de nationella ideologierna överträffar betydelsen av kön för medias bevakning.
Det utrymme som kvinnlig idrott får i vår undersökning vill vi ställa mot antal artiklar (Tabell 5) som kvinnor inom alpint och skidor erhåller, vilket är 47 st. av totalt 96 st. skrivna artiklar-na om kvinnliga idrottare. Det vi påträffade vid närmare granskning av dessa är bevakningen av Anja Pärson som omfattar 20 st. av de 47 st. artiklarna, alltså nästan hälften. Ytterligare i Tabell 5 utläses fotboll som den idrott vilken det skrivs flest artiklar om nämligen 102 st. Till-skillnad från alpint där kvinnor utgör en större andel, domineras denna kategori av männen där 93 st. artiklar behandlar manlig fotboll. Av resterande nio inslag tillägnas kvinnlig fotboll fyra stycken. Förhållandet som DN väljer att uppvisa är därmed inte relaterat till den verkliga andel kvinnor som deltar i tävlingsverksamhet inom idrotten. Koivula (1999) menar att osyn-liggörandet av kvinnor inom media är speciellt tydligt för idrotter som karakteriseras som maskulina samt för lagidrotter. Att kvinnor inom lagidrotter är svårare att acceptera än i indi-viduella idrottsgrenar är generellt påtagligt i vår undersökning. Koivula (1999) förklarar att inom individuella idrotter där utövaren främst mäts utifrån olika enheter som tid, längd eller poäng, berör idrottaren främst sig själv och sin egen makt över prestationen. Varav lagidrot-ter, med vissa undantag även individuella idrotter som boxning etc., mäter man utövarens
24
prestation i förhållande till en annan. Denna typ av prestation är motiverat av behov, kontroll och makt. Problematiken kring osynliggörandet av kvinnor på sportsidorna är en form av makt vilken utesluter kvinnors möjligheter att utöva makt och kontroll på fältet (Koivula, 1999). I Viscovis (2008) undersökning åskådliggörs att mediesportpubliken värdesätter herr-idrott före motsvarande damherr-idrott, detta gäller hos både kvinnor och män. I Tabell 3 framgår det att även DN valt att främst positionera män på förstasidorna och därmed värdera dem som mer betydelsefulla nyheter. Vi kommer nedan att presentera en del av innehållet i dessa artik-lar och försöka se vilket fokus som DN riktar gentemot kvinnor och män.
5.1 Idrotten som liv eller vid sidan om livet
Bland de kvinnliga artiklarna uppenbaras en röd tråd som kännetecknas av intresset för deras privatliv, mannen bakom den kvinnliga idrottarens framgång, samt att prestationer oftast ställs mot deras egna istället för konkurrenternas. Om en svensk volleybollspelare, Sara Mild;
Arbe-tet är viktigt för henne […] Tackade exempelvis nej till landslaget i somras eftersom hon var ny på jobbet (DN, 110210, s. 5). Den högst rankade badmintonspelaren i Sverige, Christine
Pettersson, beskrivs så här av hennes tränare; Hon är en väldigt stabil spelare som sällan
mis-sar. Det är jobbigt även för oss killar att möta henne (DN 110214, s. 6). Vidare skrivs det om
Ayse Genc, som satsar på en domarkarriär inom fotbollen, och hennes tankar kring varför det finns så få kvinnliga domare; Det kan vara att tjejer inte klarar utskällningar lika bra. Killar
kan liksom visa att de bestämmer. Det handlar nog om självförtroende (DN, 110205, s. 5).
Här visas prov på hur man valt att framställa idrottskvinnor genom den skrivna texten. Språ-ket är det verktyg media använder i processen av att förstärka och neutralisera avvikelser mel-lan kvinnor och män. Att fokusera på annat än just sporten är ett sätt att minska betydelsen av kvinnors prestationer (Koivula, 1999). Genom att klarlägga kvinnors arbete och privatliv av-dramatiseras kvinnlig idrott som ett eventuellt hot mot könsordningen, då den istället ses som en hobby vid sidan om det ”riktiga” livet (Tolvhed, 2008). Detta förtydligas i artikeln om Mild där hennes privata framgång gått före idrottsutövandet; Den civila karriären har också
fått henne att ompröva tanken på att bli proffs. – Jag har velat det, men för tillfället har jag inga sådana planer. Jag har precis börjat jobba, förklarar hon. Även Gencs framtidsplaner
begärs; Vid sidan av dömandet går hon sista året på naturprogrammet på gymnasiet i Tumba.
Sedan ska hon läsa vidare. – Jag tror jag kommer hamna inom ekonomi på något sätt, men jag vet inte, säger hon. DN väljer således att framhålla idrotten som en arena exklusivt för
män, där kvinnors utövande inte riktigt passar in eller behövs tillägnas samma uppmärksam-het. Utövandet måste ifrågasättas eller förklaras. I artikeln om Pettersson är det tränaren som
25
uttalar sig kring hennes talang, och bekräftar att denne är skicklig då hon; tränar nästan bara
med killar, som slår hårdare och får ett högre tempo på bollen. Slutsatsen vi drar av detta är
att Petterssons duglighet som badmintonspelare måste bedömas av männen hon tränar med. De anser att det är ansträngande att möta henne, därigenom förstår vi att hon är framgångsrik inom sin idrott. Detta är tydligen en godtagbar reflektion eftersom mannen utgör normen. Dessutom ett exempel på hegemonisk maskulinitet då det tydliggör mannens fysiska övertag i förhållande till kvinnan, vilket upprätt håller den hegemoniska maskulinitet som utvecklas i relation till det icke-maskulina (Tolvhed 2008). Därtill väljer man i artikeln att betona och framlyfta vikten av Petterssons civila arbete; Christine jobbar som gymnasielärare i
matema-tik och idrott i Sollentuna […] Tidigare har jag kunnat tänka mig att flytta utomlands för att spela badminton, men inte nu. Det finns för mycket som håller mig kvar, säger hon. Både
Pet-tersson och Mild är idrottare på mycket hög nivå men budskapet DN väljer att framhålla är kvinnors idrottande som något vid sidan av något viktigare (Koivula, 1999).
I jämförelse präglas män bland de manliga artiklarna av framställningar som legendariska, heroiska, vinnande, laddade och kämpande. Bl.a. beskrivs Marcus Hellners prestation i en artikel som; ett smått heroiskt lopp som den svenske skidkungen gjorde (DN, 110228, s. 3). Ett annat exempel om Johan Olsson; I VM ska han vara ett svenskt trumfkort i stafetten, men
OS-hjälten Johan Olsson har bara fullföljt två världscupstävlingar under säsongen (DN, 110203,
s. 1). I en känslosam skildring av Peter Forsbergs avslutande ishockeykarriär framhålls fäst-mön Nicole ståendes vid hans sida. Vidare skrivs det; Jag lovade min fästmö att inte utsätta
mig för mer risker, sa Peter och tittade med tårfyllda ögon på den han ska leva sitt nya liv med – livet utan hockeyn (DN, 110215, s. 1-3). Nicole urskiljs som ett stöd för Forsberg,
tra-ditionella rollfördelningar om kvinnans stödjande roll vid mannens sida berörs (Tolvhed, 2008). Också betoningen av att han nu lämnar idrottslivet för något annat kan förklara varför han tillåts visa så starka känslor. Statusen för svensk ishockey har en särartad roll. Landslaget Tre Kronor är den idrottsliga institution som påtagligt fått i uppdrag att representera den svenska nationen. Utöver det tillhör den även en av de mest könade idrotterna där tävlingsid-rottens maskulinitetsideal är otvivelaktigt stark (Jönsson, 2007). Forsberg beskrivs med ord som; supersvensken, legendarisk och geniet. Han jämförs med fotbollsspelaren Zlatan Ibra-himovic; Viljan att vinna och tjurskalligheten har de båda fått från födseln och utan de
egen-skaperna hade de stått och stampat med sin briljanta tekniska talang utan att ha några tunga titlar. Man framhäver här att Forsbergs egenskaper är något han är född med, han är född till
26
alla borde eftersträva. Vi anser att DN hänför attribut om maskulinitet genom att upprepa språkbruket om Forsberg i olika former ex; med sin blotta närvaro, skrämma motståndarlag
bara med sin uppenbarelse och med kraft och teknik hållit undan försvarare och sedan ur trängda lägen få till mål som ingen annan skulle försöka sig på. Följaktligen tolkar vi dessa
uttryck som DN understryker om Peter Forsberg som att det är han som innehar den högsta positionen inom den hegemoniska maskulinitets hierarki. Det hänvisas nästan aldrig till män-nens fritid eller belyses att de arbetar med annat vid sidan om idrotten.
5.2 Anja Pärson – en kvinna bland männen
Vid undersökningstillfället konstaterade vi tidigt DN:s regelbundna rapportering av Anja Pär-son. Varför vi således valt att ta en närmare granskning på vad som urskiljer henne från övriga kvinnliga idrottare. I jämförelse med dem vi nämnt tidigare i analysen utmärker Pärson sig då det i texten framgår en annan sorts acceptans gentemot hennes status som elitidrottare trots det biologiska könet. Under granskningen påträffas inte DN rikta samma fokus gentemot pri-vatlivet på det sätt som vi framvisat tidigare. Artiklarna berör istället mer påfallande hennes prestationer och hon beskrivs med ord som tjurskallig, extrem tävlingsmänniska, den svenska stjärnan, tuff och orädd. Hon omtalas i liknelser med religiösa implikationer. I en artikel an-gående hennes guldchanser i alpina VM; Att hon tar medalj i någon av dem är säkert som
amen i kyrkan. […] är man född i Tärna är man slalomåkare. Att säga till en Tärna åkare att du inte får åka slalom är som att svära i kyrkan(DN, 110208, s. 3). Pärsons egen åsikt om sig
själv som potentiell tränare i framtiden åskådliggör att hon inte betraktar sig vara likvärdig andra kvinnliga idrottare; […] jag är inte säker på att tjejerna skulle vilja ha mig som ledare.
En del av de yngre tycker nog att jag är farlig, är lite rädda för mig. […] Om jag märker att någon inte tar i utan har fel inställning kan jag ryta i att ”det här är ingen jäkla alibiträ-ning”! (DN, 110207, s. 3). DN väljer också att ställa henne i jämförelse med Zlatan
Ibrahi-movic, som de även gjort med Peter Forsberg (se rubrik 5.1). Tio år som Zlatan Ibrahimovic
och Anja Pärsson präglat svensk idrott tackvare talang, tjurskallighet, träningsvilja och täv-lingsinställning. […] För alla har lärt sig att den här kvinnan aldrig går att räkna bort (DN,
110212, s. 2). Vår tolkning kring dessa formuleringar är att åtskillnaden av männen och Pär-son inte är lika skarp. Vi tycker oss se att PärPär-son återges på ett annat sätt gentemot andra kvinnliga idrottare då DN använder ett språkbruk som associeras med maskulinitet. Men vi vet även att idrotten är en starkt kodad manlighetsarena och media fokuserar ofta på att fram-häva det ”feminina” hos kvinnliga atleter, för att vi inte ska hysa tvivel om att denna person som utför dessa fysiska prestationer på inga villkor är en man (Jarlbro, 2006). Här faller vårt
27
antagande genom att DN understryker Pärsons framgångsrika karriär som något ovanligt och storslaget; […] att det fanns en kvinna som tog (minst) 18 medaljer under tio års tid i en så
tuff, skadedrabbad och slumpartad sport som alpin skidåkning kommer de att tro att det är på skoj (DN, 110212, s. 12). Dessutom betonas igenkänningstecken för femininitet genom att
bl.a. hänvisa till hennes kropp; - Jag har inte valt de här jättelåren (DN, 110213, s. 4). Pärson är ändock betydelsefull för DN i representationen av en kvinna med makt inom idrottsvärlden. Detta förklarar vi genom att hon som idrottskvinna erhåller stort medialt utrymme och samt framställs stereotypiskt som männen. Samtidigt som föreställningar om vad som är feminint krockar med idrottsvärldens ideologi. Att ha makt samt att utöva idrott ses som manligt eller maskulint. Företeelsen kan förstås genom nyhetens värde, de ska vara avvikande samt lätta att förstå. Vilket ofta kan resultera i dikotomier; en kvinna bland männen (Fagerström & Nilson, 2008).
5.3 Bilden av den kvinnliga fotbollsspelaren
Manliga fotbollsspelare innehar en mycket hög status i media och kan ses som det tydligaste exemplet på förkroppsligande av hegemoniskmaskulinitet. De är hjältar vars kroppsliga för-mågor attraherar aktning och beundran, inte minst från andra män. När kvinnor överskrider denna gräns kan det ses som att de överträder den manliga hegemonin genom sitt fotbollsspe-lande (Dahlén, 2008). Av de fyra kvinnliga fotbollsartiklarna (se Tabell 5) positioneras en på framsidan. Nyheten behandlar en problematik kring ett afrikanskt lag som tagit sig till VM-slutspel med följande rubrik; Spelare i VM-klart damlag anklagas för att vara män (DN, 110219, s. 1). I denna artikel utgör bilden en viktig faktor. Hirdman (2001) menar att bildens betydelse hjälper oss att skapa förståelse av texten. Bilder skapar konkretion och gestaltar de händelser och berättelser vi tar del av. I bilden syns kvinnorna som akti-va men framställs på ett partiskt sätt, i ett försök att gynna rubriken. DN:s val av bild fungerar som referens-punkt och dess syfte är att skapa tvi-vel hos läsaren.
I texten spekuleras det kring olika rykten om den afrikanska fotbolls-spelarens könsidentitet; […] Nigeria,
Ghana och Kamerun ställde krav på att hon skulle könstestas i samband med afrikanska
28
terskapen. Men största tyngden i texten inriktas på att laget skaffat sig orättvisa fördelar
nom värvningar av spelare från olika nationer. Exempelvis så förklaras lagets framgång ge-nom; Det är oljepengarna som skapat damlandslaget, som kom från ingenstans, vann
afri-kanska mästerskapen 2008, gick till final i fjol, och i sommar spelar VM i Tyskland. Inom
idrottsvärlden finns det två kön; kvinna eller man. En i det här fallet misstänkt könsöverskri-dare skapar idrottspolitiska problem och uppståndelse då genusproblematiken ställs mot könsbegreppet (Jönsson, 2007). DN försöker i artikeln tydliggöra hur ett tidigare osynligt af-rikanskt lag nått till VM-slutspel. Genom att läsaren visuellt tolkar bilden och då ser att den misstänkte inte överensstämmer med vad vi betraktar som kvinnligt klarläggs deras framgång. Man väljer att spela på våra föreställningar om vad som är kvinnligt respektive manligt där kvinnan förväntas vara svagare än männen. Således används det biologiska argumentet för att legitimera genushierarkin (Jönsson, 2007). Vidare menar Jönsson (2007) att liksom idrotten är en socialt skapad konstruktion är även den idrottande kroppen det. I sportmedia möts vi främst av manliga kroppar i rörelse och därigenom utgör de normen för hur en idrottande kropp ser ut i alla sammanhang. Gestaltningen av kroppens utseende har betydelse i våra kon-struktioner och föreställningar som knyts an till vad olika kroppar förväntas åstadkomma. Genom DN:s bildval samt text fokus uppfattar vi att kvinnliga damfotbollsspelares idrottspre-station reduceras och ibland rentav förlöjligas.
Vi vill ytterligare diskutera en dimension som utläses i samma sportbilaga (DN, 110219, s. 4-5), och handlar om hur andra nationaliteter ställs mot det svenska. Där vi på framsidan möts av det (tidigare diskuterade) kvinnliga afrikanska fotbollslaget samtidigt som en fingervisning i form av text och bild leder oss till en artikel inuti sportbilagan där svenska kvinnliga fot-bollsspelare framställs. Tolvhed (2008) resonerar kring den stereotypa bilden av den
”nordis-ka rasen” och vilket utseende som här krävs. Ett svenskt utseende jäm-ställs än idag med blont hår och blåa ögon. Med detta vill vi påstå att DN visar tydligt exempel på hur nationer ställs mot varandra och åskådliggör skillnader. På bilden ser vi unga ak-tiva kvinnor under ett träningspass, majoriteten blonda samt leendes. Trots att bilden är tagen under träning uppvisar de inte några tecken på att det skulle vara
29
siskt ansträngande. Bilderna är tydliga kontraster som fungerar i syfte att bekräfta och repro-ducera kulturella skillnader (Tolvhed, 2008). Den svenska kvinnliga fotbollsspelaren motsva-rar samhällets syn på hur en kvinna ska vara. Vilket vi tolkar som DN:s förtydligande kring vilket utseende som är acceptabelt för en kvinna inom fotbollen.
5.4 Männens frammarsch genom fälten
Vi vill återkomma till maktperspektivet som nämndes tidigare i analysen där vi förevisade kvinnors marginaliserande från sportsidorna, som en form av makt vilken eliminerar möjlig-heter att utöva makt och kontroll på idrottsfältet (Koivula, 1999). Vi tolkar detta vidare; att eliten, idrottsmännen, syns i nyheterna på bekostnad av andra, idrottskvinnorna. Näringslivet är en annan samhällselit styrd av ekonomiska intressen där dess manliga aktörer till 99 % skildras i medieutbudet (Fagerström & Nilson, 2008). Elitgrupper återfinns inom alla områden men för många av dessa är makten och inflytandet begränsat till det egna området (Engdahl & Larsson, 2006). I Tabell 4 har vi kunnat utläsa ett stort artikelfokus kring manliga idrottare och managementinslag och ställde oss frågan varför? Idrottsmarknaden gränsar åt många håll som gör den tillgänglig för konsumering. Sport och nöjesindustrin utgör idag den tredje störs-ta ekonomiska marknaden efter olja och bilar (vapen- och knarkhandeln utgör den störsstörs-ta) (Smith & Westerbeek, 2003). Ekonomiska frågor debatteras ideligen i DN:s sportbilaga;
Malmö hade under många år kostnader så som om det var ett elitserielag, trots att laget spe-lat i allsvenskan. Bara för några år sedan låg lönebudgeten på samma nivå som topplagen i elitserien. Ändå nåddes inte de sportsliga framgångarna (DN, 110202, s. 2). Det talas om hur
pengarna ska lösa klubbarnas eller organisationens brist på framgång; […] en satsning på att
Hammarby åter ska bli ett starkt allsvenskt lag. […] ”bygga en bättre och starkare organisa-tion för försäljning och marknadsföring av sponsring och paketering mot företag…” (DN,
110223, s. 5). Utifrån DN:s fokus om management och manligidrott naturliggörs föreställ-ningar om männens höga position inom idrottsfältet. Detta görs på bekostnad av den kvinnliga idrottens utrymme. Därav uppfattas kvinnors prestationer och idrottsutövande som ovanligt (Brookes, 2002). Vi tolkar detta som att idrottsmännens makt inte är begränsat inom ett områ-de (idrotten) utan områ-de tillåts utöva makt och kontroll gentemot andra fält som ekonomi och politik.
30
6. Vidare forskning
Utifrån våra undersökningsresultat har vi konstaterat och bekräftat tidigare forskning, om den kvinnliga idrottens marginaliserande. Vår intention har utöver detta varit att bättre förstå var-för media skapar dessa skillnader mellan idrottskvinnor och män. I analysdelen har vi var-försökt nå detta svar på olika sätt. Det vi uppnått och funnit intressant i våra tolkningar och analyser är att genusperspektivet alltid ställs i jämförelse med andra egenskaper såsom; etnicitet, bio-logiskt kön, ålder etc. Vilket gör att vi inte enbart kan tala om manligt och kvinnligt utan detta står alltid i relation till något annat. Denna utgångspunkt leder in på begreppet intersektionali-tet där exempelvis kvinnor inte ”bara” är kvinnor då endast fokus på könsrelationer skapar en ofullständig bild för hur ojämlikheter uppstår samt hur makt tillämpas (www.ne.se). Det hade därför varit intressant att undersöka detta djupare och utöka förståelsen på en högre nivå.
31
7. Slutsats
Vi har i vår studie försökt att belysa problematiken kring idrottens framställning i media ur ett genusperspektiv. Detta har vi gjort i form av en kvantitativ innehållsanalys kombinerat med en mer djupgående kvalitativ textanalys. Därigenom har vi skapat en bredare förståelse kring vårt syfte då vi inte enbart sökt svar genom statistisk empiri. Vi har fått svar på våra fråge-ställningar kring fördelningen av artikelutrymme mellan kvinnor och män på sportsidorna (DN). Här konstaterar vi att det inte skett någon stor förändring gentemot vad tidigare forsk-ning visat. Även val av bild i presentationen av kvinnor och män visar samma resultat. I den tredje frågeställningen ville vi veta vilket textfokus som DN riktar mot kvinnor och män. Här anser vi att vår studie är unik då vi sett att männen tillåts att förflytta sin maktposition till andra fält utanför idrotten. Detta sker på bekostnad av kvinnors utrymme på sportsidorna. Tidningarnas makt att prägla vår syn om manligt och kvinnlig på sportsidorna utövas i den bemärkelse att de avgör vad som ska ges vilket och hur stort utrymme. Valet kanske görs medvetet eller automatiskt men ska inte av den anledningen förbises. Detta knyts an till vår teori om dagordningsfunktionen, där media skapar betydelse för vad vi människor uppfattar som viktigt, samt hur vi förstår världen.
