A n a l y s
J im K e m e n y ä r p r o f e s s o r i s o c i o l o g i v i d Institutet fö r b o s t a d s - o c h u r b a n f o r s k n i n g , U p p s a l a u n i v e r s i t e t . U t g i v n a b ö c k e r i n k l u d e r a r T h e M y t h o f H o m e O w n e r s h i p , H o u s i n g a n d S o c i a l T h e o r y s a m t T ro m P u b lic H o u s i n g to th e S o c i a l M a r k e t ( a l l a u t g i v n a a v R o u t l e d g e ) . A n g r ä n s a n d e f o r s k n i n g s o m r å d e n i n k l u d e r a r m a kt te or i, s o c i a l konstruktionism o c h k u n s k a p s s o c i o l o g i .Korporatism och
bostadsregim er
a v j i m Keme nyU
t b i l d n i n g , v å r d , s o c i a l f ö r s ä k r i n g välfärdstatens fyra grundpelare.Torgersen (1987) beskriver och boende utgör bostadssektorn som välfärdstatens vacklande pelare — ”the wobbly pillar under the welfare state” — därför att bostaden i långt större utsträckning än utbildning, vård och socialförsäkring är en marknadsvara och styrs av marknadskrafter. Bostadens tve tydiga ställning mellan stat och marknad gör att välfärdsforskare tenderar att fokusera på en eller flera av de andra pelarna medan bostadspelaren får mindre uppm ärksam het (Torgersen, 1987 s. 117; Wilensky, 1975 ss. 7-9).På grund av bostadens grenslande mellan stat och marknad är det sannolikt att partsintressen är mer framträdande inom bostads marknaden än inom andra välfärdssektorer. Bostadsmarknaden speglar därför maktbalansen mellan olika intressegrupper särkilt tydligt, i synnerhet i jämförelse med andra viktiga välfärdssektorer där m arknaden fortfarande spelar en mycket m er begränsad roll.
Bostadens och boendets marknadsberoende gör alltså sektorn synnerligen intressant för m aktstudier inom välfärdsforskning. I
denna artikel behandlas bostadssektorns plats i välfärdsystem et m ed b eto n in g på m ak td i mensionen. D en inleds m ed en kartläggning --- av skillnaderna m ellan
Partsintressen är
integrerade hyresmark-m er fra ark-m tr ä d a n d e
inom b o sta d s
-n a d e r och d u a listisk a hyressystem. Sedan följer en granskning av Esping-
m o r k n o d e n ä n Andersens tes presenterad / i Three worlds o f welfare
m o m o n d ro
capitalism (i 990) med
fo-vä lfärdssektorer.
. .u
kus pa hans regimbegrepp _____________________ och hans tilläm pning av korporatistisk teori. G ranskningen pekar på ett tydligt samband mellan länder med en integre rad hyresmarknad och länder som av ledande korporatismen teoretiker betraktas som prakt exempel på samhällen m ed en korporatistisk maktstruktur.D u alistisk a h y re ssy ste m k o n tra
in te g re ra d e h y re s m a r k n a d e r
N är man rangordnar länder enligt andelen bo städer med äganderätt blir det uppenbart att procenten äganderätt inte återspeglar ländernas relativa välstånd, inte ens om man utesluter låg- urbaniserade länder där ibland över 90 procent av befolkningen på landsbygden äger sina bostäder (Kemeny, 1981 tabell 1.1; Stephens, Bums och MacKay, 2003, tabelli). E n närm are gransk ning av rika länder med låg andel äganderätt avslöjar utmärkande strukturella egenskaper hos hyressektorns uppbyggnad. Bostads försörjning enligt självkostnadsprincipen hålls utanför den öppna hyresmarknaden i engelsktalande länder
och även i några skandinaviska länder — Norge, Finland och Island — samt i ett antal andra län der. D etta åstadkommer man genom att ringa in den i en förstatligad och icke-marknadsmässig fattig hyressektor. I Tyskland, Sverige, Danmark, Nederländerna, Schweiz och Österrike är det precis tvärtom. I dessa länder har man i stället odlat självkostnadsföretagens ekonomiska styrka och försökt sammanfoga dem med den öppna hyresmarknaden.
Kemeny (1995) har givit dessa två modeller benämningen det dualistiska hyressystemet respek tive den integrerade hyresmarknaden.
D et dualistiska hyressystemet är på grund av
sin förekomst i alla engelsktalande länder det internationellt mest kända. Systemet kan be tecknas som dualistiskt därför att man utifrån det som ursprungligen var en besittningsform (hyresrätt) skapar två olika hyresrättsbaserade besittningsformer — en privat vinstinriktad hyres rätt och en offentligägd självkostnadshyresrätt. Dessa två hyresrättsformer ges sedan helt skilda förutsättningar.
M ed en integrerad hyresmarknad syftar man på en gradvis anpassning till hyresmarknaden av bostads försörjning enligt självkostnadsprincipen genom att skydda de nyetablerade självkostnads- bolagen och sedan inledda en lång men alltmer påtaglig nedtrappning och avveckling av sub ventioner och regleringar. Syftet är att förädla effektiva självkostnadsbostadsbolag för att dämpa marknadens hyresnivå, att vara normgivande för bostadsstandarden och att förebygga att bostadsbrist uppstår när privatkapital flyr hyres marknaden för mer vinstgivande investeringar, till exempel i börsbubblor och export av vapen
under ett stort krig.1
D et som skiljer dessa två sätt att organisera hyresrätt är den roll som självkostnadssektorn tilldelas. På den integrerade hyresmarknaden är den tillgänglig för den stora allmänheten, det som vi i Sverige kallar för allmännyttan. I ett dua listiskt system däremot är självkostnadssektorn begränsad till de fattiga. Bengtsson och Kemeny
i
1997
) ger denna form av ofFentligägda hyresrätter benäm ningen särnytta för att kontrastera den m ot allmännytta, som är till för alla och inte bara för de fattiga.
Skillnaden mellan de två systemen summeras i tabell 1. Tabellen ska tolkas på följande sätt:
I det dualistiska hyressystem et finns två skilda besittningsform er m ed benäm ningen
hyresrätt. Först utvecklas de och sedan hålls de
i sär genom bostadspolitiska åtgärder. Agaren till särnyttan — kom m unen (till exempel i
S torbritannien), delstaten (A ustralien) eller staten (Nya Zeeland) — ser till att särnyttan inte konkurrerar m ed vinstdrivande hyresrätt. Ju strängare denna princip genom förs desto
mindre blir särnyttesektorn och desto fattigare blir dess hyresgäster.
D e t finns stora variatio n er m ellan lä n d erna i förhållandet privat hyresrätt-särnytta. E ngland och Irland har förhållandevis stora
särnyttesektorer och bara en mycket liten privat hyresmarknad. I USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland är det tvärtom.
I de två följande avsnitten diskuterars modell erna var för sig.
I d e t d u a lis tis k a h y r e s s y s te m e t, med vinst drivande hyresrätt och oreglerad hyressättning, har hyresgästerna svagt eller obefintligt besittnings skydd. Bostadsförsörjning på självkostnadsbas
Tabell 1: B o städ ers b esittn in g sfo rm i n å g ra lä n d e r (%)
1. N å g r a lä n d e r m ed d u a listisk t h y ressy ste m
Ä g a n d e r ä t t Privat H yresrätt S ärn ytta A llm ä n n y tta
E n g la n d 7 0 1 0 2 0 0
Irland 7 8 9 1 4 0
U SA 7 0 2 5 5 0
2 . N å g r a lä n d e r m ed in te g r e r a d h y re sm a rk n a d
Ä g a n d e r ä tt Privat H yresrätt S ärn ytta A llm ä n n y tta
T yskland 3 7 3 8 0 2 5
D a n m a rk 5 2 2 5 0 1 8
S v e r ig e 4 0 2 0 0 2 3
* För S v e r ig e tillk om m er 1 7 p r o c e n t b o sta d s r ä tt, för D a n m a r k 5 p r o c e n t p riv a ta s k a n d e ls b o lig e r . (K älla: B e n g ts so n o c h K em en y, 1 9 9 7 s. 1 9)
hålls borta från hyresmarknaden genom att den förstatligas och styrs av ett byråkratiskt regelverk som begränsar allmän tillgänglighet till själv- kostnadsbeståndet.
M an upprättar helt enkelt en planekonomisk offentlig bostadssektor för att hyresmarknaden ska skyddas från den konkurrens som icke- vinstdrivande verksam het kan tänkas bjuda. D e n o ffentliga b o stad ssek to rn h ar alla de förtecken som kännetecknar planekonom in i kommunistiska länder — kapitalsvält, eftersatt underhåll, hyressättning centralt bestäm d av staten år för år utifrån statsbudgetens förutsätt ningar, behandling av hyresgäster som klienter i stället för som kunder, samt en byråkratisk och förmyndaraktig lägenhetsutdelning med sträng inkomstprövning.
D et är något av en paradox att den vinst- drivna hyresmarknaden, lovprisad av nyliberala ekonomer, hålls under armarna och bevaras tack vara att självkostnadshyresrätten förstatligas och utestängs från hyresmarknaden.
I n te g r e r a d e h y r e s m a r k n a d e r är m indre kända än det dualistiska hyressystemet och därför krävs här en mer ingående kartläggning. D e har sitt ursprung i mellankrigstidens Tyskland, där man var angelägen om att undvika den ohäm made vinstmarknaden som skapade kaos under Weimarrepubliken å ena sidan, och å andra sidan den kommunistiska och fascistiska/nazistiska kom m andoekonomin. M an ville åstadkomma en m ellanform m ed både m arknadens och rättstatens fördelar utan att belastas av deras nackdelar.
Principen är raka motsatsen till det dualistiska
hyressystemet. Icke-vinstdrivande hyresrätt byggs upp och anpassas successivt till hyresmarknaden medan subventioner och reglering avtrappas tills självkostnadsbolag kan delta på den öppna hy resmarknaden som likvärdiga aktörer.
För att åstadkomma detta utvecklade en grupp tyska ekonomer och jurister en ekonomisk filosfi i ett informellt forskningsnätvärk som fick be näm ningen or doliberalerna. G ruppen hade sina egna seminarier och sin egen publikationserie (ett årsbok) och den ekonomiska modell som de utarbetade var ett praktiskt försök att undvika extremerna — både ”kommandoekonomin” och ”låtgåmarknaden”. D e kalladede denna lösning
die soziale Marktwirtschaft (socialmarknaden) och
döpte den till der dritte Weg (den tredje vägen). E fter andra världskriget hamnade fler ordo- liberaler i nyckelpositioner i det återuppbyggda federala Tyskland. Ludvig Erhardt, som först var ekonom im inister och sedan efterträdde Adenauer som förbundskansler, värvade flera ordoliberaler till Bonnadm inistrationen. Bland dessa var hans främste ekonomirådgivare den framstående ordoliberalen, M üller-Armack, som tidigare myntat begreppet socialmarknaden. Detta innebar att den sociala marknadspolitiken till- lämpades i uppbyggnaden av flera delar av den raserade tyska ekonomin. D en tredje vägen låg till grund för det tyska undret men överlevde bara i några sektorer av ekonomin där storskalighet och internationell konkurrens var mindre fördel aktiga och då främ st på bostadsmarknaden (se Kemeny, 1995b samt Kemeny, 1997 för vidare diskussion och referenser).
D en tredje vägens politik — i synnerhet när det gällde bostadsm arknaden — togs upp av
en del andra länder. M an ska komma i håg att under första hälften av 1900-talet var Tyskland som storm akt en viktig kulturell och idemässig inspirationskälla, i synnerhet för sina små väs terländska grannländer.
D e länder som förutom Tyskland har en integrerad hyresmarkad är Sverige, Danm ark, Nederländerna, Schweiz och Österrike. Dessa länder kan alla betecknas som små västerländ ska länder, grannar till Tyskland. D et förfaller mig osannolikt att dessa länder skulle ha ”adop terat” den integrerade hyresmarknaden av en tillfällighet. Spridningen av den tredje vägens bostadspolitik kan i just detta avseende förklaras med hjälp av diffusionsteori, även om m an har inte kunnat spåra några direkta hänvisningar till den Tyska tredje vägen bland ledande svenska välfärdstatsbyggare under den tid då svensk bostadspolitik utformades. I stället lade Sverige beslag på det tyska begreppet och gjorde det till sitt. D etta är kanske inte så konstigt; efter andra världkrigets slut var det inte särskilt tilltalande att hänvisa till Tyskland som modell, särskilt inte i socialdemokratiska kretsar.2
Sam tidigt utvecklade varje land sin egen version av den integrerade hyresm arknaden. A ndelen självkostnadsaktörer varierar kraftigt, från under 20 procent i Schweiz till 80 procent i N ederländerna. I de tyskspråkiga länderna och i synnerhet i Tyskland och Schweiz satsade m an på en mångfald av självkostnadsförsörjare — kooperativ hyresrätt, kommuner, privatägda stiftelser, bolag med begränsad vinst (limited-
profit companies) med mera.3
I N ederländerna och D anm ark litade m an i stället på en enhetlig lösning genom att
hyres-bostadsförsöjning med självkostnad ordnades av privatägda bostadsstiftelser. I D anm ark har dessa stiftelser dessutom ett starkt inslag av hyresgästinflytande. I Sverige valde man också en enhetlig lösning, men i stället för privatägda bostadsstiftelser med direkt hyresgästinflytande satsade man på kom m unägda bostadsbolag.4 M edborgarinflytandet uttryckas genom u tö vandet av rösträtt i främ st kommunala val.
D et finns således två korsande sätt att klassi- ficiera integrerade hyresmarknader.
1. M ångfald versus enhetlighet. E nligt ordolibe- rala principer ska det helst finnas många olika typer av aktörer på en socialmarknad som det gör i länder med en mångfald av olika självkostnads försörjare (Tyskland, Schweiz och i mindre mån Österrike). M en det finns också länder med en i stort sett enhetlig självkostnadssektor när det gäller ägare/försöjare (Sverige, N ederländerna och Danmark)
2. Självkostnads sektorer som dominerar, leder eller bara påverkar hyresmarknaden.
(a) Självkostnadssektorn dominerar I länder där självkostnadsverksamheten är omfattande spelar den en dominerande roll på hyresmarknaden. I en sådan hyresmarknad är självkostnadshyror lika med marknadshyror. D et enda exemplet på detta är Nederländerna där självkostnadssektorn utgör 80 procent av hyresmarknaden.
(b) Självkostnadssektorn leder I länder där självkostnadsverksamheten är ungefär i jämvikt med den vinstdrivande verksamheten gör att är självkostnadsverksamheten tillräckligt stark för att kunna spela en ledande roll på hyresmarknaden (Sverige och D anm ark kan räknas till denna
kategori). I en sådan hyresmarknad brukar vinst drivande hyror följa efter självkostnadshyror, även om det lätt uppstår skillnader på grund av en kvarstående ojämn spridning av beståndet.5
(c) Självkostnadssektorn påverkar. Länder där självkostnadsverksamheten utgör en liten andel av beståndet gör att de bara kan ha en
påverkande roll på hyresmarknaden (Tyskland
och Schweiz räknas i denna kategori, med som mest en ijärdedel av hyresbeståndet). I en sådan hyresmarknad kan självkostnadsverksamhet bara ha en däm pande effekt på vinstdrivna m ark nadshyror.
Självkostnadssektorn kan också ha en konkurrens mässig inverkan på hyresm arknaden i andra avseenden än hyressättningen. Några exempel är förstärkning av besittningsskyddet, att vara normgivande för hyresgästernas autonomi och att upprätthålla en god bostadsstandard. M en för att kunna agera på ett effektivt marknads- mässigt sätt gentem ot vinstdrivande hyresbolag krävs att självkostnads aktörerna är ekonomiskt starka. D e ska helst ha uppnått en hög nivå av soliditet och de ska äga ett bestånd som täcker hela hyresmarknaden när det gäller lägenhets- storlek, bostadstyp, stadsdel, hyresgästernas sociala bakgrund (till exempel, klass, hushålls- typ och ålder).
D ärför är uppbyggnaden av självkostnads sektorn av avgörande betydelse för att på sikt kunna uppnå maximal effektivitet. D e tta är ingenting som händer av sig själv. D et krävs långsiktiga satsningar och sektorn måste för ädlas tills det blir tillräckligt många bostäder av olika ålder med någorlunda jäm n spridning
av beståndet över olika stadsdelar, med olika lägesfördelar och i olika storlekskategorier, samt inriktning på alla sociala grupper för att kunna bjuda på effektiv marknadsmässig konkurrens gentem ot vinstdrivande bostadsföretag.6
O fö re n lig a b e g re p p ? _____________
D en tvådelad hyresmarknadstypologin visade sig vara svår att förena med Esping-Andersens ( i 990) tes om tre välfärdsregimer. I det följande behandlas regimbegreppet och relationen till maktteorierna, och i synnerhet korporatismen.
Esping-Andersen ger den lilla skaran av nord iska länder en särställning i sin tre världs regimtes. H an lyfter fram de nordiska länderna som länder m ed den allra högsta grad av avkommodifie- ring och med ett övergripande välfärdssystem fö rk n ip p at m ed det som h an kallar för en socialdem okratisk välfärdsstatsregim . E nligt E sping-A ndersen utgör dessa fyra länder en egen typ av välfärdsregim.
I den tvådelade bostadstypologin ham nar Sverige och D anm ark bland länder m ed en integrerad hyresmarknad, medan Finland och Norge hör till de länder som har ett dualistiskt hyressystem. D e nordiska länderna utgör därför ingen sammanhållen typ när det gäller hyres rätt, såsom E sping-Andersen gör gällande för välfärdstaten i dess helhet.
D e n tvådelade hyrestypologin leder till antagandet att den så kallade ”nordiska välfärds - m odellen” inte passar in på bostadssektorn. Huruvida den nordiska välfärdsmodellen existerar eller ej är en fråga som här berörs bara indirekt (för en analys av det nordiska bostadssystemet,
se Bengtsson, 2002). E n närmare granskning av de två typologierna visar att problemet ligger i h u r tre världs tesen b eh an d lar m aktteorier och konsekvenserna av detta för hur länderna fördelas mellan regimerna. H är begränsas diskus sionen till en granskning av maktdimensionen i Esping-Andersens typologi samt en tillämpning av korporatistisk teori på bostadsdimensionen i välfärdssystemet. Utgångspunkten måste vara regimtesen.
V älfärdsregim teori och m a k tte o rie r
I E sping-A ndersen (1990) ges aldrig någon e n ty d ig d e fin itio n av d e t som h an kallar för välfärdsstatsregim (welfare-state regime). E sping-A ndersen för i stället en diskussion om hur klassintressen bidrar till uppkom sten av skillnader mellan olika ”välfärdstatsmodeller” (welfare-state models).
Esping-Andersen argumenterar för att inter nationella variationer mellan välfärdstater inte är linjära, utan att de hopar sig i kluster enligt tre ”regim-typer” (Esping-Andersen, 1990 s. 26). D et närmaste han kommer ett förklaringsförsök av skillnaderna mellan olika kluster av välfärds- statsregimer (regime clusters) 7 är att lyfta fram
tre faktorer av särskild vikt: klassmobilisering (i synnerhet arbetarklassen), klass-politiska koalitionstrukturer samt det historiska arvet av regiminstitutionaliseringen:
Based on the preceding argum ents, three factors in particular should be o f im p o rt ance: th e n atu re o f class m o b iliz a tio n (especially o f th e w o rk in g class); class- p o litic a l c o a litio n stru c tu re s; an d th e historical legacy o f regime institutionali zation. (Esping-A ndersen, 1990 s. 29)
Retrospektivt ger Esping-Andersen i kapitel 4 en delvis annan definition av begreppet welfare-state
regime där klassmaktsdimensionen står tillbaka
för andra aspekter, främ st det som i statsveten skap ofta kallas för policy regimes — regelverket och dess tolkning — sam t konsum enternas intressen:
As we discussed (sic) in chapters 1 and
2, th e concept o f w elfare-state regim es denotes the in s titu tio n a l arrangem ents, rules and understandings th a t guide and shape concurrent social-policy decisions, expenditure developm ents, problem defi nitions, and even the response and dem and structure o f citizens and welfare consumers. (Esping-A ndersen, 1990 s. 80)
E sping-A ndersen (1990) bygger sin teori på en nygramsciansk maktanalys som utgår ifrån k o alitionsbildning, där vänster- och h ö g er intressen kämpar om en hegemonisk ställning. Liberala regimer domineras av en stark höger politik där arbetarklassen splittras och isoleras politiskt. Socialdemokratiska regimer domineras av en stark vänsterpolitik där borgerliga intres sen splittras och isoleras politiskt.
Korporatistiska regimer är resultatet av ett dödläge m ellan blocken som tvingar fram olika so rters k o m p ro m isslö sn in g ar. D essa kompromisslösningar följer vad som utifrån en nygramsciansk analys kan kallas för sekundära sociala divisioner. Vad dessa är kan variera mellan olika länder, menar Esping-Andersen. D e kan t.ex. utgöra regionala identiteter i en federalstat, såsom i Tyskland, religiösa klyvningar såsom de s.k. ”pelarna” (pillars) i Nederländerna, eller etniska grupper, som i Belgien.
välfärds-regimen är den liberala välfärds-regimen. D en skapar det residualla välfärdssystemet och är, liksom den socialdemokratiska regimtypen, begränsad till __________________ ett fåtal engelsktalande länder (Storbritannien, Irland, Kanada, U SA ,
K orporatistiska
re g im e r är resultatet
A u s tra lie n o ch Ny:a v ett d ö d l ä g e
Zeeland).m ella n b lo c k e n so m
D e n tre d je ty p e nav välfärdsregim, den
tvin g a r fram o lika
korporatistiska, skaparsorters k o m p rom iss-
ett konservativtvälfärds-/•• • system och om fattar i
lösningar.
7
s to rt sett alla an d ra lä n d e r, n å g o t som innebär att de allra flesta länder alltså ham nar i denna stora och restliknande mellangrupp.
Kemeny (1995a) har emellertid hävdat att det finns ett problem med denna klassifiering. D en bygger implicit på ”labour movement theory ’ i motsats till korporatistisk teori. Problem et är att Esping-Andersen (1990) inte relaterar sin egen analys till någon av dessa teorier. Detta trots att han ger en av sina tre välfärdsregimstyper benäm ningen ”korporatistisk”.
D etta är särskilt bekym m ersam t eftersom Sverige och de andra nordiska länderna enligt de flesta av korporatismens analytiker fram står som praktexempel på länder med ett korpora- tistiskt maktsystem. Lijphart och Krepaz (1991) utförde en meta-analys av huruvida 12 av de ledande korporatismanalytikerna klassificierade 18 industrialiserade länder som korporatistiska eller icke-korporatistiska. Lijphart och Crepaz konstaterade stor enighet bland dessa forskare när det gällde att tillskriva de fyra nordiska länderna
en korporatistisk maktstruktur. Norge, Sverige, D anm ark och Finland rangordnades på 2a, 3 e, 5e, respektive 8e plats bland 18 industrialise rade länder. Paradoxalt nog, rangordnandes de tre större europiska länder näm da av Esping- Andersen som praktexempel på korporatistiska
regimer lågt: Tyskland, Frankrike och Italien ham n an d e på ye, i2 e respektivt 13c plats (Lijphart och Crepats, 1991 fig 1). D etta tyder på förekomsten av en oförklarad hiatus mellan korporatistisk maktteori och Esping-Andersens korporatistiska regimtyp.
E ftersom det enligt E sp in g -A ndersen är regimtypen som bestämmer typen av välfärds system , finns d et därför goda g ru n d e r att ifrågasätta hans tredelade klassificering där en av typerna är korporatistisk medan tre av de mest framstående korporatistiska länderna analyseras som icke-korporatistiska välfärdsregimer och tillsammans med Finland bildar en egen typ av välfärdsregim — den socialdemokratiska regimen — som inte har något med korporatism att göra
(Kemeny, 1995 a).
I stället för Esping-Andersens lösning kan det vara befogat att dela på den korporatistiska gruppen. Järntriangeln mellan stat, kapital och arbete behöver inte resultera i ett fast och oupp lösligt dödläge. E tt fast dödläge mellan arbete och kapital i korporatismen måste betraktas som en möjlig utgång av flera. M aktbalansen mellan blocken kan också bygga på en kompromiss där en av parterna har ett övertag som ger fördel till den starkare parten utan att kompromissen för den skull behöver upphöra.
E tt annat sätt att uttrycka variationerna i korporatistiska maktsystem är att beskriva dels ett
korporatistiskt system som arbetarstyrd korpora
tism där arbetarna har relativt stark ställning dels
ett korporatistiskt system som kapitalstyrdkorpo-
ratism där kapitalet har övertag. Kompromissen
mellan blocken kvarstår.8 Skillnaden ligger i den riktning åt vilken maktbalansen lutar, samt i hur kraftig lutningen är.
Principskillnaderna mellan Esping-Andersens tredelade typologi och en höger-vänsterskala av välfärdsregimtyper, där korporatistiska länder har sina givna plats, kan framställas på följande sätt: Eftersom de fyra nordiska länderna enligt Lijphart och Krepaz (1991) betraktas som starkt korporatistiska av korporatismforskare, betyder det att för att kunna förena Esping-Andersens socialdemokratiska regimtyp med korporatistisk maktteori måste den likställas med arbetarstyrd korporatism. För att uttrycka det på ett annat sätt: antingen är den socialdemokratiska regim typen bara en teoretisk kategori och existerar
inte i något verkligt sam hälle eftersom de nordiska länderna har starka korporatistiska drag, eller så är den socialdemokratiska regim typen en form av arbetarstyrd korporatism där arbetarklassens inflytande är så pass starkt att skillnaden mellan arbetarstyrd korporatism och den vänster-hegemoniska koalitionen minimeras. Motsvarande gäller inte för liberala regimer, och i synnerhet inte för engelsktalande länder, där den korporatistiska m aktstrukturen lyser med sin frånvaro.
Samtidigt måste man kom ihåg att för Esping- Andersen utmärktes länder med en korporatistisk välfärdsregim av att de sociala skiljelinjerna i många fall är icke-klassbaserade, såsom etniska grupper, religion eller språk. D et betyder inte att kapital och arbete inte fortfarande utgör det samhälleliga fundam entet, bara att de främ st fram står genom andra sociala skiljelinjer än klassmotsättningar.
Tabell 2: E sping-A ndersens tre ty p e r a v v ä lfä rd sre g im e r jä m fö rd a m ed en _________v ä n s te r-h ö g e r s k a la a v v ä lfä rd sre g im ty p e r
R eg im ty p En h ö g e r -v ä n ste r s k a la a v r e g im ty p er
Liberal
K orporatistisk
H ö g e r h e g e m o n is k k o a litio n
K ap italstyrd k o rp o ra tism eller s v a g h ö g e r h e g e m o n is k k o a litio n M a k tb a la n s e n s k o rp o ra tism elle r d ö d l ä g e /i c k e - h e g e m o n i A rb eta rsty rd k o rp o ra tism e ller s v a g v ä n s t e r h e g e m o n is k k o a litio n
S o c ia ld e m o k r a tis k V ä n s te r h e g e m o n is k k oalition*)
*) D et ä r vik tigt att n o ter a att d e n s o c ia ld e m o k r a tis k a v ä lfä r d s r e g im e n fa ller b ort e fte r so m d e lä n d e r so m u tg ö r ty p en är k o rp o ra tistisk a o c h d ä rfö r r ä k n a s so m a r b e ta rsty rd k o rp o ra tism . V ä n s te r h e g e m o n is k a k o a litio n e r är s n a r a r e e n teo r e tisk k a te g o r i so m in k lu d er a s för h e lh e te n s skull, o c h m est liknar d e fo rn a ö s tsta te r n a .
S e k to rs re g im e r__________________
Esping-Andersen ägnar en del av The Three Worlds
o f Welfare Capitalism åt det som han kallar för pensionsregimer och arbetsmarknadsregimer
(Esping-Andersen, 1990 kap.4, respektive kap.6). H an begreppsliggjorde inte själv någonting som man skulle kunna kalla för en välfdrdssektorsre-
gim. M en det kan vara värt att fundera kring
vad m an skulle kunna mena med pensionsregim,
arbetsmarknadsregim, och andra regimer som
utgör delmängder av en välfärdsregim.
M in egen to lk n in g är a tt även om m an klassificierar ett lands välfärdsregim som höger- hegemonisk, korporatistisk osv., kan det ofta uppstå stora skillnader mellan välfärdssektorer i maktbalansen mellan olika intressen. D et kan vara så att medan arbetarintressen är starka i en sektor — till exempel hyresgäster i bostads sektorn eller facken i arbetsmarknadssektorn — kan de vara svagare i en annan sektor, till exempel pensionärsföreningar i pensionssektorn. H u r pass arbetarstyrda olika sektorer är kan då variera oavsett hur hela välfärdssystemet ser ut. D et i sin tur kan påverka utform ningen av både själva sektorn och välfärsregimen som ett enhelhetligt system.
E n sektorsregim är i denna mening en väl- färdsdim ension där vissa sektorsaktörer har en förskansad roll. För att tilläm pa E sping- Andersens definition av en välfärdsstatsregim
som återgavs i det första stycket av denna artikel på en sektorsregim skulle en sektorsregim vara resultatet av ”klassmobilisering (i synnerhet av arbetarklassen), klass-politiska koalitionstrukturer samt det historiska arvet av regiminstitutionali- seringen” (min översättning).
E n bostadsregim kan, till exempel, represen teras av vinstdrivande hyresbolag, privata och fackliga byggbolag, allmännyttiga bostadsbolag, hyresgästorganisationer, villaägare, bostadskoope- rativrörelser, kooperativa hyresrättsorganisationer, hemlösas föreningar, m.fl. — alla med varierande inflytande på bostadspolitikens utform ning (för en diskussion om korporatismen i Sveriges bo stadssektor se Bengtsson, 2002).
Vilka konstellationer som är av intresse och hur deras respektive styrkeförhållanden ser ut avgör de rådande maktförhållandena i en sektorsregim, som i sin tur lämnar efterverkningar på bostads politiska beslut och i längden på bostadssektorns utformning. D et kan naturligtvis variera mycket både från ett land till ett annat och över tid som en följd av förskjutning i maktbalansen mellan olika sektorsintressen.
Nästa avsnitt utgår från den tvådelade typo- login utvecklad i Kemeny ( 1 9 9 5 ) som bygger på två skilda sätt att utform a hyresmarknaden. I resten av artikeln behandlas bostadssektorn
som en sektorsregim.
K o rp o ratism och b o s ta d s re g im e r
H u r förhåller sig då korporatism en till den tvådelade bostadstypologin — det dualistiska hyressystemet och den integrerade hyresmark naden? Lijphart och Krepaz (1991) har redan citerats som praktexempel på korporatism i en allmänn hänvisning till de nordiska länderna. H är tar vi en närmare titt på deras rangordning
av 18 länder. O m man jäm för den tvådelade bostadstypologin m ed L ijp h art och K repaz’ (1991) meta-analys av korporatism fram träder
ett påfallande samband.
I tabell 3 rangordnas länder efter graden av samstämmighet bland 12 ledande forskare i fråga om respektive lands status som korporatistiskt eller icke korporatistiskt. Ju högre plustalet är
Tabell 3: R angordning a v 18 lä n d e r som k o rp o ra tistisk a eller ick e -k o rp o ra tistisk a
Land G r a d a v e n ig h e t b la n d e x p e r te r
Typ a v h y res sy ste m 1 Ö ster rik e + 1 , 6 0 0 in teg 2 N o r g e + 1 ,5 3 1 d u a l 3 S v e r ig e + 1 , 3 9 6 in teg 4 N e d e r lä n d e r n a + 1 , 0 0 6 in teg 5 D a n m a rk + 0 , 5 1 8 in teg 6 S c h w e iz + 0 , 5 0 5 in teg 7 Tyskland + 0 , 4 8 0 in teg 8 Finland + 0 , 4 2 7 d u a l 9 B e lg ie n + 0 , 2 5 8 d u a l 1 0 J a p a n + 0 , 0 5 3 d u a l 1 1 Irland - 0 , 5 2 8 d u a l 12 Frankrike - 0 , 7 2 5 in teg 13 Italien - 0 ,8 5 1 d u a l 14 S to rb rita n n ien - 0 , 8 6 2 d u a l 15 A u stra lia n - 1 , 0 2 5 d u a l 1 6 N y a Z e e la n d - 1 , 1 0 6 d u a l 1 7 K a n a d a - 1 , 3 3 5 d u a l 18 U SA - 1 ,3 4 1 d u a l in te g = in te g r e r a d h y re sm a rk n a d d u a l = d u a listisk t h y re ssy ste m
Källor: Kolum n 1 & 2 : Lijphart o c h K r e p a z (1 9 9 1 , ta b e ll 1), kolum n 3 : K e m e n y ( 1 9 9 5 b ) .
desto enigare är forskarna om att ett land präglas av korporatism. Ju högre minustal desto enigare är forskarna om att landet inte är korporatistiskt. Ju närmare noll man kommer desto större är oenigheten — och därm ed osäkerheten om landets korporatistiska prägel.
Vid sidan om denna rangordning har an givits vilken typ av hyressystem varje land har, för att avgöra om det kan finnas ett samband med korporatism eller ej. Resultatet visar att korporatistiska länder har en klar tendens att också ha en integrerad hyresmarknad.9
Tabellen visar att de sex länder som har en integrerad hyresmarknad — Österrike, Sverige, Nederländerna, Danmark, Schweiz och Tyskland — ham nar högst upp i tabellen och belägger sex av de sju första placeringarna. Intressant nog är det enda undantaget Norge, som har ett dua listiskt hyressystem men som rangordnas tvåa som korporatistiskt. Samtidigt ham nar de fem engelsktalande länder som alla har ett dualistiskt hyressystem längst ner i tabellen.
K ontrasten m ellan korporatistiska länder m ed en integrerad hyresm arknad och icke- k o rp o ra tis tis k a lä n d e r in o m d en lib e ra la regim typen m ed ett dualistiskt hyressystem kan knappast vara tydligare.
M ak t och k o m p ro m isse r_________
Tabellen antyder att det kan finnas en koppling mellan länder med en integrerad hyresmarknad och länder med ett statsskick kännetecknat av korporatistiska m aktrelationer. N aturligtvis måste denna relation undersökas mer ingåen de. D ärför kommer den här att betraktas som
utgångspunkt för en vidare diskussion. H ur skulle man kunna tänka sig att förklara tendensen till en koppling mellan korporatism och integrerade hyresmarknader i förhållande till den lika starka kopplingen mellan icke-korporatistiska länder och det dualistiska hyessystemet?
E n möjlig förklaring som är värd att under söka skulle vara att eftersom den integrerade hyresm arknaden likställar två eller fler olika hyresrättsliga ägarform er, krävs det att det finns påtryckningsgrupper som vill att andra ägarform er — och inte bara vinstdrivande hyresrätt — ska kunna etablera sig på hyres marknaden. Drivkraften bakom detta skulle vara politiskt stöd från olika partier som antingen ingår i en hegemonisk koalition eller vars stöd behövs av en minoritetsregering. Varför skulle ett flerpartisystem gynna diversiteten mer än ett tvåpartisystem?
D e fem engelsktalande länder som ham nar på de fem bottenplaceringarna i tabell 3 har alla tvåpartisystem. D et m edför periodiska m akt skiften som skapar en polarisering. D et som ett parti är för motarbetas av det andra. Partierna fungerar som motbilder av varandra. H är finns det litet eller inget behov av, eller utrym m e för, kompromisslösningar. E tt extremt exempel är den brittiska stålindustrin som förstatligades av Labour under 40-talet, privatiserades av de konservativa under 50-talet, återförstatligades av Labour under 60-talet och återprivatiserades av
de konservativa under 70-talet.
I ett sådant polariserat politiskt system finns mindre intresse för de hyresmarknadsmässiga kompromisslösningar som den integrerade hy resmarknaden förutsätter. M ed bara två partier
blir det dessutom mindre politiskt stöd för olika ägarformer inom hyresrätt och därmed mindre ut rymme för den variation av hyresmarknadsaktörer som kan uppstå vid flerpartikoalitionsbildning eller minoritetsregeringar där många intressen måste beaktas.
S torbritannien är ett slående exempel på detta. Labour hade för länge sett den brittiska särnyttan {councilhousing) so m ’sin ’besittnings- form. M eningen var att, utan att upprätta en integrerad hyresmarknad, delvis försöka kon k urrera u t p rivat h y resrätt genom a tt h elt enkelt bygga ut särnyttan till en dominerande ställning. I vissa nordliga kom m uner kom man nära detta mål.
Samtidigt har forskningen visat att Labour- p artiet var m ycket m istänksam t m ot andra självkostnadskonkurrenter till council housing, som privatägda välgörenhetsstiftelser (de kväkar- ägda Rowntrees och Cadburys bostadssiftelser i York respektive B irm ingham , till exempel). D e var rädda att konkurrensen skulle försvaga etableringen av council housing (Malpass, 2000, 2001, Garside, 2001).
D e konservativa stödde utbyggnaden av council housing efter andra världskriget, men deras huvudintresse var att gynna äganderätt och privat hyresrätt. D e konservativas utförsäljning av council housing till rea-priser under Thatcher blev dödsstöten för ett marknadsmässigt själv- kostnadsalternativ till privat hyresrätt.
Korporatistiska maktsystem, å andra sidan, fram kallar behovet av att åstadkom m a kom promisser. Korporatistiska kompromisslösningar tvingar fram en politisk lösning som beaktar flera olika intressen. E n partipolitisk sam m ansätt
ning där koalitioner och minoritetsregeringar är norm en kan vara en del av förklaringen till uppkom sten av en integrerad hyresmarknad, därför att kännetecknet för en sådan är att vinstdrivande hyresrätt utsätts för konkurrens från självkostnadsbaserade bostadsförsörjare. Dessa kan uppträda i många olika former, som kommunägda företag, ideella föreningar, stiftelser och hyreskooperativ — och även privatägda självkostnadsföretag. I vissa länder finns det bara en huvudalternativ ägandetyp till vinst drivande bostadsföretag, m en som vi har sett i andra länder kan det finnas ett myller av olika sj älvkostnadsaktörer.
E n hypotes är därför att varje lands kon stellation av ägandeformer på den integrerade hyresm arknaden speglar de intressen som är — eller vid ett avgörande skede av hyresmark-
nadsbildningen har varit — representerade eller förespråkade av olika koalitionsmedlemmar eller av en bred samling av partsintressen.10
I denna bemärkelse kan den integrerade hyres marknaden som en typ av marknadsbildning uppfattas som ett uttryck för viljan att skapa jämlika villkor för olika hyresrättsliga ägarformer. E tt sådant policyutslag kan ses som ett led i en koalitionsbildning där skapandet av en bred
uppgörelse är en förutsättning eftersom den integrerade hyresmarknaden skapar utrym m e för deltagandet på lika villkor på m arknaden för flera typer av bostadsaktörer, däribland sj älvkostnadsaktörer.
Längre än så kan man inte komma utan en närmare undersökning av kopplingen mellan politiska partier och hyresrättsligga ägarfor mer i olika länder. M en det kanske duger som utgångspunkt för preliminära hypoteser när det gäller utform ningen av det som i det följande komma att kallas bostadsregimer.
I tabell i redovisades relatio n en m ellan Esping-Andersens tre välfärdsregimstyper och en höger-vänster skala av välfärdsregimstyper. Genom att tillämpa samma principer på bostads regimer kommer vi fram till tabell 4. D å hamnar den högra kolumnen av tabell 1 i den vänstra kolumnen av tabell 4, med undantag för den vänsterhegemoniska koalitionen (se fotnot 9).
I den högra kolum nen finns fyra bostads- regim styper, varav tre är variationer av den integrerade hyresmarknaden. M en även inom dessa fyra kategorier finns gradskillnader både mellan länder och inom ett land mellan olika tidsperioder. H är följer en översiktlig diskussion om några av de m est påtagliga skillnaderna.
Tabell 4: M ak tsy stem och b o sta d sre g im e r
En h ö g e r -v ä n s te r s k a la a v m a k tsy stem B o s ta d s r e g im
H ö g e r h e g e m o n is k k o a litio n D ualistisk t h y r essy ste m
K ap italstyrd k o rp o ra tism S jä lv k o stn a d s p å v e r k a d in te g r e r a d h y resm a r k n a d M a k t b a la n s e n s k o rp o ra tism S jä lv k o stn a d ssty r d in te g r e r a d h y resm a r k n a d A rb eta rsty rd k o rp o ra tism S jä lv k o stn a d s d o m in e r a d in te g r e r a d h y r esm a r k n a d
i . H ö g e r h e g e m o n i s k a k o a l i t i o n e r o c h D E T D U A L I S T I S K A H Y R E S S Y S T E M E T . E n högerhegemonisk koalition utgör grunden för skapandet och upprätthållandet av ett dualist iskt hyressystem där självkostnadsverksamheten begränsas och förstatligas . D en införlivas i en offentligstyrd planekonomi och utformas som en fattigbostadssektor (särnyttan).
M en även det dualistiska hyressystemet kan se ut på olika sätt, bland annat beroende på hur långvarig och hur starkt befäst högerhegemonin är. Av tabell 2 framgår det att skillnaderna mellan länderna är stora. Bara mellan de tre länderna med dualistiska hyressystem i tabell 2 varierar särnyttan som en andel av hela bostadsbeståndet från 5 till 20 procent. I Kanada, Australien och Nya Zeeland är särnyttans andel cirka 5 procent. Å andra sidan var särnyttan i England så stor som 33 procent fram till slutet av 70-talet och ännu större var den i Skottland.
M otsatsen gäller den vinstdrivande hyres rätten som varierar mellan 10 och 25 procent av bostadsbeståndet. I länder där det finns en stor särnyttesektor utgör vinstdrivande hyresrätt en liten andel av beståndet, medan i länder där särnyttesektorns andel är liten vinstdrivande hyresrätt utgör en hög andel av beståndet. I England uppgick till exempel när särnyttan var som störst vinstdriven hyresrätt till bara 4-5 pro cent av bostadsbeståndet. Inte i något land hittar man en stor särnyttig planekonomi vid sidan av en stor vinstdrivande hyresmarknad.
Orsaken till detta är att ju strängare inkom st prövningen är i fattigbostadssektorn desto högre andel av särnyttans hyresgäster utgörs av fattiga eller till och med utblottade i länder där det finns
en stark högerhegemoni. D etta i sin tur betyder att även mindre fattiga hushåll tvingas ut på den vinstdrivande hyresmarknaden där hyresavtal ofta bara gäller för en månad och som mest två år och där hyresvärden har nästan oinskränkt vräkningsrätt. Valet för de allra flesta hushåll i ett sådant hyressystem står mellan å ena sidan vinstdriven hyresrätt med höga hyror och svagt besittningsskydd och å andra sidan äganderätt. D å är det inte konstigt att de allra flesta hushåll väljer äganderätt, och att det i dessa länder finns
ett stort slumbestånd.
Hypotes 1: Ju starkare befäst högerhegemonin
är desto mindre blir självkostnadssektorn, och ju mer planekonomisk blir styrningen av särnyttan, samtidigt som den vinstdrivande hyresmarknaden utgör en större andel av hyresbeståndet.
2 . Ko r p o r a t i s m e n o c h d e n i n t e g r e r a d e H Y R E S M A R K N A D E N
(a) Kapitalstyrd korporatism och den självkost-
nadspåverkade hyresm arknaden: I länder där
korporatismen är kapitalstyrd kan man förvänta sig att den integrerade hyresmarknaden utformas på ett sådant sätt att självkostnadsinslaget blir be gränsat och utgör en minoritet av beståndet. Detta i sin tur gör att självkostnadsbostadsförsörjarna får en begränsad inverkan på hyresmarknaden.
I några länder med en integrerad hyresmark nad utgör självkostnadsverksamheten bara en liten andel av marknaden. D etta gäller främ st Tyskland och Schweiz. Båda ländernas integre rade hyresmarknad präglas av en mångfald av hyresrättsliga ägarformer.
N är det gäller Tyskland är det inte ens lätt att urskilja vilka som är självkostnadsbaserade och
vilka som är vinstdrivande. D et finns dessutom några mellanformer — så kallade limited-profit
rental companies där vinsten regleras.
I Schweiz har hyresmarknaden också en mång fald av hyresvärdstyper, dock försvåras landets sekretessbelagda egendomslagar en kartläggning; m en med högsta sannolikhet utgör båda län dernas självkostnadsinslag på hyresmarknaden mindre än 20-25 procent av hyresbeståndet. På en sådan marknad har självkostnadsförsörjarna en dämpande effekt på hyresnivåarna, och de påverkar snarare än styr eller dominerar hyres marknaden i alla avseenden (som till exempel att vara normgivande för bostadsstandard, besitt ningsskydd, och andra boendeförhållanden).
Hypotes 2: Ju tydligare kapitalstyrd är korpo-
ratismen desto mindre blir självkostnadssektorns m arknadsandel och desto svagare blir självkost nadssektorns inverkan på hyresmarknaden.
(b) M aktbalansens korporatism och den själv-
kostnadsstyrda hyresm arknaden: I länder där
m aktbalansen mellan korporatistiska partsin tressen är i jäm vikt kan m an förvänta sig att den integrerade hyresmarknaden utformas på ett sådant sätt att självkostnadsförsörjarna utgör en tillräckligt stor andel av marknaden för att kunna inta en marknadsledande ställning. I både D anm ark och Sverige är självkostnadssektorn ungefär lika stor som den vinstdrivande sektorn. M en medan sj älvkostnadsförsörj ningen i Sverige sköts av kommunägda aktiebolag, är självkost nadssektorn i Danmark privatägd av stiftelser och dessutom med ett starkt inslag av hyresgästbe- stämmande. Österrike är ett annat exempel på en självkostnadsstyrd integrerad hyresmarknad,
där självkostnadssektorn är mindre monolitisk än i både Sverige och D anm ark.11
Hypotes j : Då den korporatistiska maktbalansen
är jäm n mellan blocken blir självkostnadssektorn jäm nstor med den vinstdrivande sektorn. Desto mer sannolikt är det att självkostnadssektorn intar en marknadsledande roll på den öppna hyresmarknaden.
(c) A rbetarstyrd korporatism och den själv-
kostnadsdominerade h y resm ark n ad en : B ara
i N ed erlän d ern a har självkostnadsbaserade bostadsförsörjare en d o m in an t ställning på hyresmarknaden, med en ägarandel av cirka 80 procent av beståndet. Självkostnadsverksamheten drivs i form av privata stiftelser ofta med rötter i religiösa rörelser. D enna dom inans gör att hyresmarknadens villkor i stort sett bestäms av självkostnadssektorns förutsättningar. E n intressant reform under 90-talet var att stat liga subventioner togs bort helt och hållet och i gengäld avskrevs de resterande offentliga pant skulderna på beståndet. Resultatet av detta blev att självkostnadsstiftelser numera drivs med låga kapitalkostnader (hög soliditet) och med en högre grad av självständighet gentem ot staten.
E tt problem med denna indelning är dock att den självkostnadsdominerade hyresmarknaden representeras bara av ett land, Nederländerna, som dessutom knappast kan beskrivas som ett exempel på arbetarstyrd korporatism. D et gör det svårt att skilja ut självkostnadsdominerade hyres marknader som en typ för sig, och i synnerhet inte som en marknadstyp som finns i samband med arbetarstyrd korporatism. D enna kategori måste därför betraktas som hypotestisk, och
Nederländerna placeras bland länder präglade av maktbalansens korporatism och med själv- kostnadsstyrd hyresmarknad.
S lu tsa ts e r________________________
I denna artikel har hävdats att det som Esping- A ndersen kallar för den socialdem okratiska välfärdsregimstypen i själva verkat är en vari an t av korporatism . O m m an b o rtser från välfärdsregimen som helhet visar det sig att bostadssektorns utform ning i ett antal länder tyder på en stark koppling mellan korporatistiska maktstrukturer och integrerade hyresmarknader. M otsatsen är kopplingen mellan icke-korpora- tistiska maktstrukturer och en stark högerpolitik och dualistiska hyressystem.
D et finns några allmänna iakttagelser som kan härledas från denna diskussion. Ibland hävdas det att skapandet av en fri hyresmarknad åstad kommer man med avreglering och genom att staten drar sig tillbaka från marknaden. Först och främst kan man konstatera att den så kallade ”fria” vinstdrivna hyresmarknaden ingalunda är ett resultat av laissez-faire liberalism under en passiv nattväktarstat. Tvärtom är den fria hyres marknaden ett resultat av en konsekvent politisk strategi som kräver kraftigt statligt ingripande av nästintill öststatsmått. D en fria vinstdrivna hyresmarknaden upprätthålls genom skapandet av en o ffe n tlig ä g d k o m m a n d o e k o n o m isk bostadssektor där självkostnadsverksamheten tyglas och hindras från att delta på den öppna hyresmarknaden. D en fria hyresmarknaden är således inte alls fri. D en kan i stället beskrivas som en vinstdriven hyresmarknad skapad genom
att självkostnadsverksamhet utestängs från mark naden och staten därmed skyddar marknaden från självkostnadskonkurrens.
D en integrerade hyresmarknaden är — precis som den vinstdrivna — en strategisk policy- skapelse, en social konstruktion. D et gäller att ge näring och stöd till den lilla och outvecklade själv- kostnadssektorn genom både subventioner och marknadsreglering. Allt eftersom självkostnads- sektorn blir både ekonomiskt starkare (främst hyreskonkurrensmässigt) och mer heltäckande i utbudet kan man inleda en gradvis nedtrapp- ning av skyddet. Nedtrappningen måste införas i takt m ed självkostnadssektorns ökade kon kurrenskraft. ”Tajming” är nyckeln i denna process. Avreglering och avsubventionering ska varken
vara förhastad eller fördröjd. Syftet ska vara att uppnå maximal avveckling av subventioner och reglering samtidigt som självkostnadssektorn har nått jäm ställdhet med den vinstdrivande hyres- sektorn. Sedan får de konkurrera på lika villkor. D ock är en sådan smidig lösning mycket svår att åstadkomma.
U tv eck lin g en av den in teg rerad e h y res m arknaden beror på maktförhållandena inom bostadsregimen. M an kan anta att ju starkare höger- och kapitalintressena är, desto mindre och svagare blir självkostnadsinslaget på hyres m arknaden. M aktbalansen kan dock ändras. E n hittills stark självkostnadssektor kan även försvagas kraftigt, till exempel genom att staten tvingar fram utförsäljning av självkostnads- beståndet till realisationspriser. En sådan politisk helomvändning är tecken på en förändrad m akt balans inom en bostadsregim.
bostadspolitik är avsaknaden av en strategisk diskussion om självkostnadsprincipens roll på hyresmarknaden. Alltsedan 40-talet har det rått — och råder fortfarande — en kom pakt tystnad om allmännyttans långsiktigt strategiska policy- roll på hyresmarknaden. D et tyder på en bräcklig maktbalans i bostadsregimen, något som m ot verkar tydlighet i den politiska diskursen.
D e engelsktalande ländernas forsknings- dom inans har g jo rt att bostadsforskningen koncentrerats på det dualistiska hyressystemet, även om själva b e g re p p e t det dualistiska
hyressystemet är mindre välkänt. M en det eng
elska tänkesättet överförs ofta till andra länder.
Allm ännyttan, till exempel, översätts vanligtvis
med public housing, utan att det klargörs att de ingår i skilda marknadskonstruktioner och där med har helt olika roller. På det sättet skapar man en glidning mellan forskarnas beskrivning av olika hyressystem som gör att den integrerade hyresmarknaden osynnliggörs.
Delvis på grund av denna kulturella glidning, vet vi relativt litet om den integrerade hyres marknaden, dess dynamik och hur den skiljer sig mellan olika länder. Även inom svensk bostads forskning är man relativt ovetande om ursprunget till de ideer som den svenska hyresmarknaden vilar på. A tt den tredje vägens politik inte är ett egenartat svenskt påhitt utan måste förstås i sin internationella kontext kom m er säkert som en överraskning för många. A tt Sverige har en inte grerad hyresmarknad som genomgår en gradvis avreglering, påbörjad redan på 60-talet, är också ett faktum som många inte känner till.
Bostadsforskningen är i stort behov av ett maktinriktat perspektiv. Vilka marknadsintressen
är inflytelserika i bostadspolitiken och hur fun gerar samspelet mellan olika intressegrupper?
Särskilt intressant i detta sammanhang är att i dagens Sverige gör upp marknadsintressen om en ny hyressättningspolitik. Hyresgästsföreningen, SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretags Organisation) och Fastighetsägarna har nyligen kommit överens om att delvis överge bruksvärdes- principen i hyressättningen, genom att frisläppa hyressättningen för nybyggda bostäder.12
Dessa tre intressegrupper utgör en järntriangel inom hyresmarknadspolitiken som ett utslag av korporatismen inom bostadsregimen. M en hur ser maktstrukturen ut i resten av bostadssektorn, och vilka påtryckningsm öjligheter har andra marknadsintressen, som byggföretag, arkitekter, planerare, villaägarförbundet, HSB, Riksbyggen, bostadsforskningsenheter, m.m.?
Bostadsforskning gynnas inte bara av teo rier som utvecklas i sociologi, statsvetenskap och andra närliggande discipliner. Bostadsforskningen skulle också kunna utgöra ett testfält för teo riernas tillämpning. Maktteorier, och i synnerhet korporatismen, är just en sådan teori som skulle kunna testas inom bostadssociologi.
Bostadssektorn är en välfärdspelare, i gräns landet mellan stat och marknad, och besitter just de egenskaper som gör den till ett utm ärkt provfält för m ak tstu d ier. D e n in teg rerad e hyresm arknaden, m ed sin tydliga koppling till korporatistiska maktstrukturer, utgör i sin tur ett utm ärkt fält för analys av korporatistisk teoribildning.
A b stract
Housing has been described as “the wobbly pillar under the welfare state”. Unlike the other three pillars - education, health and social security - housing is largely a market commodity m odi fied by subsidies and regulation. This makes it a potentially fruitful welfare sector to examine the interplay between market interests and policy making. This article considers the relationship between rental housing and the welfare state in terms o f regime theory. Rental housing systems are divided into two two types: dualist (profit- rental market and residual public poor housing sector) and unitary (not-for-profit integrated into the market). Taking E sping-A ndersens Three W orlds o f Welfare thesis as a starting
point, no Nordic social democratic regime type can be identified for housing, but in relation to classic corporatist theory, unitary rental markets are clearly associated w ith corporatist societies. The discussion concludes with a consideration of sector regimes in general and housing regimes in particular. It is concluded that theories of power should be more widely applied to housing, and that housing can provide an invaluable empirical laboratory for refining our understanding of both sector regimes and welfare regimes.
★
Nyckelord: Housing, corporatism, welfare, regime, dualist rental market, unitary rental market.
★ N o te r
J a g vill t a c k a Evert V e d u n g , Bo B e n g t s s o n o c h H a n n u Ru- o n a v a a r a för d e r a s ko m m e n ta re r , s a m t Ch r is ti n a Thu nw al l för s p r å k g r a n s k n i n g e n .
1 Det v a r kapitalflykten från f a s t i g h e t e n till krigs ma teri elin- dustr ie r u n d e r a n d r a v ä r l d s k ri g e t s o m utlöste u p p r ä t t a n d e t a v d e n s v e n s k a i n t e g r e r a d e h y r e s m a r k n a d e n . 2 G u n n a r M y r d a l v a r b o s t a d s m i n i s t e r u n d e r d e å r d å d e n m o d e r n a b o s t a d s p o l i t i k e n u t f o r m a d e s i S v e r i g e . Eftersom h a n v a r m y c ke t v ä l k ä n d v ä r l d e n ö v e r ä r h a n s o m f a t t a n d e b r e v v ä x l in g m e d f o r s k a re o c h politiker i m å n g a l ä n d e r en p otentiell g u l d g r u v a för att k u n n a fas tst äl la e n k o p p li n g m el la n sv en s k b o s t a d s p o l i t i k o c h tyska o r d o l i b e r a l a i d é strö m n in g ar . H a n s b r e v s a m li n g ut gör ö v e r 1 0 0 0 0 0 p o s te r o c h finns b e v a r a d p å A r b e t a r r ö r e l s e n s arkiv i S to ck ho lm . F ö r h o p p n i n g s v i s blir d e n n a s a m l in g fö r e m å l för g r a n s k n i n g a v ty s k s p r å k i g a b o s t a d s f o r s k a r e . 3 O r d o l i b e r a l e r n a s s tr ä v a n att s k a p a m å n g f a l d i g a s o c i a l m a r k n a d s l ö s n i n g a r å t e r s p e g l a s i d e t y s k t a l a n d e l ä n d e r n a d ä r ett g e m e n s a m t s p r å k b a n a d e v ä g e n för större inf lytande a v o r d o l i b e r a l a t ä n k a n d e , o c h ett a n t a l f r a m s t å e n d e or d o
-li b e r a l e r fick p r o f e s s o r tj ä n s t e r vid universitet i S c h w e i z o c h Ö st er rik e. Kulturella fakto rer s p e l a d e o c k s å in i u tf o r m a n d e t a v l ä n d e r n a s i n t e g r e r a d e h y r e s m a rk n a d e r . Det ä r k a n s k e inte e n tillfällighet att d e n s v e n s k a lö s n in g e n utifrån me r c e n t r a l i s e r a d e s ta t s t r a d it io n e r b y g g d e p å e n stark offentlig sektor, m e d statligt s tö d till, l a n d e t s k o m m u n a l ä g d a b o l a g , m e d a n lö s n in g e n i D a n m a r k v a r m e r p r i v a t p r ä g l a d . 4 K o o p e r a t i v h yr es rät t finns o c k s å i S v e r i g e m e n v e r k s a m h e t e n ä r f o r t f a r a n d e m y c k et b e g r ä n s a d . 5 L ä n d e r n a b e f i n n e r sig i e n ö v e r g å n g s p e r i o d k ä n n e t e c k n a d främ st a v e n l å n g s a m up p lu c k r in g a v h y r e s s r e g le r i n g . I S v e r i g e h a r a v r e g l e r i n g e n p å g å t t a l l t s e d a n 6 0 - ta le t . För e n n ä r m a r e a n a l y s s e K e m e n y ( 1 9 9 8 a ) .
6 De n b ä s t a s v e n s k a s k ild r in ge n a v d e n n a politik ä r fo rtfa r a n d e B o b e r g et al (1 9 7 4 ) .
7 E s p i n g - A n d e r s e n a n v ä n d e r b e g r e p p e t w e l f a r e - s t a t e r e g i m e s (v äl f är d ss ta ts r eg im er ) m e n ä r inte k o n s e k v e n t i sin a n v ä n d n i n g . Det finns e n sv är m a v b e g r e p p d ä r o r d e t reg im ingår. Ib la n d r e f e r e r a s till regi mer , r e g i m ty p e r o c h
r eg im kl un go r. Lä ng r e fram n ä m n s m a r k e t - b i a s s e d r e g i m e s (s. 1 0 3 ) , s o c ia li s t r e g i m e s (s. 1 36f f), distri bu tio n r e g i m e s ( k a p . 5), p e n s io n re g i m e s (s. 1 20ff) o c h la b or -m ark et r e g i m e s ( k a p . 6). Vi k o m m e r i fo rt s ät tn in g e n i stället för att re f e r e r a till v ä l f ä r d s s t a ts r e g im att a n v ä n d a b e g r e p p e t v ä l f ä rd s r e g im , ett b e g r e p p s om E s p in g - A n d e r s e n inte a n v ä n d e r själv m en s o m h a r blivit a l l m ä n t inom v ä l f ä r d s f o r s k n i n g e n n ä r m a n r e f e r e r a r till Th e th r e e W o r l d s of W e l f a r e C a p i t a l i s m . 8 B e g r e p p e t a r b e t a r s t y r d k o r p o r a t is m (la bo u r-l ed c o r p o ratism) a n v ä n d a d e s u rs p r u n g li g e n i e n a n a l y s a v sv en s k hyr es poli tik (se K em en y, 1 9 9 2 b ) .
9 M a n kan f r å g a sig o m l ä n d e r n a h a r ä n d r a t styrel ses kic k eller h y r e m a r k n a d s s y s t e m s e d a n 9 0 - ta le t . M a k t u t r e d n i n g e n ( S O U 1 9 9 9 : 2 4 2 ) fin ne r at t " k o r p o r a t i v i s m e n f ö r tv i n a r g r a d v i s m en lever f o r t f a r a n d e " . Va rken styrel se skic k eller
h y r e s m a r k n a d s s y s t e m br u k a ä n d r a s s å p a s s s n a b b t att en d e c e n n i u m g ö r s å s to r a skillnader.
10 D e n n a h y p o t e s ä r e n v a r i a n t a v Lipset o c h Rok kan s tes att p a r t is y s t e m e n å t e r s p e g l a r d e poli tiska klyftorna vid t i d p u n k te n för d e m o k r a t i n s g e n o m b r o t t (Lipset o c h Rok- k an , 1 9 6 7 s s . 3 0 , 5 0 - 5 5 . S e B e n g t s s o n , 1 9 9 5 för en t i ll ä m pn in g a v d e n n a " p a t h - d e p e n d e n c y " - t e s inom s v en s k b o s ta d s p o li ti k .
11 Dels k a n s k e p å g r u n d a v ett s ta r k a r e o r d o l i b e r a l in f ly t a n d e s o m i S c h w e i z . D e s su t o m ä r h y r e s m a r k n a d e n i Ö s t e r r ik e o p r o p o r t i o n e r l i g t k o n c e n t r e r a d till W i e n , d ä r e n historiskt starkt b e f ä s t vä n s te rs t y rn in g a v k o m m u n e n h a r sa tt sitt p r ä g e l . 12 h t t p s : / / w w w . h y r e s g a s t f o r e n i n g e n . s e / e p r i s e / m a i n / h g f / i n d e x . h t m l . Press r e l e a s e , 1 6 j a n u a r i 2 0 0 3
★ R eferen ser
B e n g t s s o n , B. ( 1 9 9 5 ) O r g a n is a tio n e r n a o c h b o s ta d s p o liti k e n i S v e r ig e - e tt a v v ik a n d e fall? F o r s k n i n g s r a p p o r t Institut för b o s t a d s f o r s k n i n g , U p p s a l a universitet B e n g t s s o n , B. ( 2 0 0 2 ) " P a t h - d e p e n d e n c y in h o u s in g : the p u z z l e of the N o r d i c H o u si n g Regi me s" u p p s a t s p r e s e n t e r a d vid N S B B N o r d is k t se m i n a r iu m o m u rb an - o c h b o e n d e f o r s k - nin g , H el s in g fo rs , 1 7-1 9 n o v e m b e r B e n g t s s o n , B.; Ke me ny, J. ( 1 9 9 7 ) "Från e n g e n e r e l l m a r k na d s p o li ti k till e n b o s ta d s p o li ti k för " d o m a n d r a " " i B. Turner o c h E. V e d u n g [reds] B o s ta d s p o litik fö r tju g o h u n d ra ta le t: å te r tå g o c h n y a v ä r d e n G ä v l e : M e y e r : 1 7 - 3 4B o b e r g , K., Lor entzon, M . , L und gr en , R., L ö w e n d a h l , B., M o d h , B., N il s s o n , K., W i k n e r , C.-E. ( 1 9 7 4 ) B o s ta d o c h k a p ita l: e n s tu d ie a v s v e n s k b o s ta d s p o lit ik S to c k h o l m : V e r d a n d i - d e b a t t , Prisma
E s p in g - A n d e r s e n , G . ( 1 9 9 0 ) T he th r e e w o r ld s o f w e lfa r e c a p ita lis m C a m b r i d g e : Polity Press
G a r s i d e , Patr icia ( 2 0 0 1 ) " R e a s s e s s i n g v o lu n t a r y a c t i o n in English h o u s in g p ro vi s io n p o s t 1 9 0 0 " J o u r n a l o f S o c i a l P o licy 3 0 ( 4 ) : 6 1 3 - 6 3 6
K emeny, J. (1 9 8 1) The m yth o f h o m e o w n e r s h ip : p u b lic ve r sus p r iv a te c h o i c e s in h o u s in g te n u re Londo n: R o u tl e d g e Ke me ny, J. ( 1 9 9 2 a ) H o u s in g a n d s o c ia l th e o r y London: R o u tl e d g e
Kemeny, J. ( 1 9 9 2 b ) " S w e d i s h rent-setting po licy: la bo u r- le d c o r p o r a t i s m in a s t r a t e g ic po li cy a r e a " In te rn a tio n a l J o u rn a l o f U rb a n a n d R e g io n a l R e s e a r c h 1 6 (4): 5 5 5 - 5 7 0 Keme ny, J. ( 1 9 9 5 a ) "T h e o rie s of p o w e r in th e "The T h r e e W o r l d s of W e l f a r e C a p i t a l i s m " J o u r n a l o f E u r o p e a n S o c i a l P o licy 5 (2): 8 7 - 9 6
Ke me ny, J. ( / 9 9 5 b ) From P u b lic H o u s in g to th e S o c i a l M a r k e t: ren ta l p o li c y s tr a te g ie s in c o m p a r a tiv e p e r s p e c t iv e R o u tl e d g e , London K e m e n y , J. ( 1 9 9 7 ) " E u r o p e a n S o c i a l Ren ta l M a r k e t s " Institute fo r H o u s in g R e s e a r c h W o r k in g P a p e r 3 , U p p s a l a University Keme ny, J. ( 1 9 9 8 a ) " S v e r ig e s h y r e s m a r k n a d - f r å n r e g l e ring till d e n s o c i a l a h y r e s m a r k n a d " N o r d is k A d m in istra tiv t Tidskrift H ä f te 7 9 (2): 1 25 -1 3 2
K em en y, J. ( 1 9 9 9 ) "En s o c ia l h y r e s m a r k n a d ? H o te t mot d e n tr e d je v ä g e n s bo st ad s p o li ti k " H ä fte n för K ritiska S tu d ie r 3 2 (4): 4 1 - 5 0 Lijphart, A., C r e p a z , M . ( 1 9 9 1 ) " C o r p o r a t i s m a n d c o n s e n s u s d e m o c r a c y in e i g h t e e n co u nt ri es : c o n c e p t u a l a n d e m p ir ic a l li n k a g e s " British J o u r n a l o f P o litica l S c i e n c e 21 (2): 2 3 5 - 2 4 6
Lipset, S . M . , Ro kk an , S. ( 1 9 6 7 ) " C l e a v a g e Struc tu res , P art y S y s t e m s , a n d Voter A li g n m e n t s : An In tr o d u c ti o n " s s . 1 - 6 4 i S . M . Lipset o c h S. Ro kkan {reds} P arty S y s te m s a n d Voter A lig n m e n ts : C r o s s - N a tio n a l P e r s p e c tiv e s N e w York: th e F ree Press
M a l p a s s , P. ( 2 0 0 0 ) "The d isc o n t in u o u s history of ho u s in g a s s o c i a t i o n s in E n g l a n d " H o u s in g S tu d ie s 1 5 (2): 1 9 5 - 2 1 2
M a l p a s s , P. ( 2 0 0 1 ) "The u n e v e n d e v e l o p m e n t of " s o ci a l r e n t e d h o u s in g " : e x p l a i n i n g th e historically m a r g i n a l p o s i
tion of h o u s in g a s s o c i a t i o n s in Britain" H o u s in g S tu d ie s 1 6 (2): 2 2 5 - 2 4 2
S O U (1 9 9 9 ) A v ko rp o ro tiviserin g o c h lo b b y is m - kon tu rern a till e n n y politisk m o d e l D e m o k r a t i u t r e d n i n g e n s fo rs k arv o ly m VIII. S O U 1 9 9 9 : 1 2 1
S t e p h e n s , M . , Burns, N . , M a c K a y , L. ( 2 0 0 3 ) "The limits of h o u s in g reform: British s o c ia l r e n t e d h o u s in g in a E u r o p e a n co n t ex t" U rb a n S tu d ie s 4 0 (4): 7 6 9 - 7 8 9
T or g e rs en , U. (1 9 8 7 ) " H o u s i n g : the w o b b l y pillar u n d e r the w e l f a r e s tat e" i B. Turner, J. K e m e n y o c h L. Lundqvist {reds} B e tw e e n S ta te a n d M a r k e t: h o u s in g in th e p o st-in d u stria l e ra Sto ck h o l m : Almqvist a n d W i k s e ll I n te rn at io n a l: 1 1 6-1 2 6
W i le n s k y , H. L.(1 9 7 5 ) T he W e l fa r e S ta te a n d E q u a lity: str u c tu r a l a n d i d e o l o g i c a l ro o ts o f p u b l i c e x p e n d i t u r e Berk el ey: University of C a l i f o r n i a Press
b o k a k t u e i l t
f r å n
B o r é a :
V år tids ekonom ism
r e d. G e i r A Ö y g a r d e n
I
n f ö r f o l k o m r ö s t n i n g e n om svenskt EM U -m edlem skap har vidagligen försetts med politiska argument för eller mot euron. Många av argumenten har sagts vila på nationalekonomisk grund, men ändå ofta lett fram till helt skilda ståndpunkter. H u r exakt är egentligen den m oderna nationalekonomin?
I boken ”Vår tids ekonomism” analyseras hur några av national ekonomins grundantaganden förmedlas och — inte m inst — hur de
inte förmedlas. Vad händer när man töm m er komplexa ekonomiska
modeller på sociala sammanhang? Vilka föreställningar om människors sociala liv är det som ligger till grund för nationalekonomisk teori? H ur används nationalekonomin i det politiska spelet?
Författare: O la Agevall, G öran Collste, R oland G ranqvist, G e rt Helgesson, Lars Ingelstam, Kerstin Jacobsson, Hans Lind, Lars Udehn, G eir Angell Oygarden.
