Kommunernas flerspråkiga information på internet_rapport_ISOF

(1)

Kommunernas flerspråkiga

information på internet

(2)

Kommunernas flerspråkiga information 2012 och 2017 Institutet för språk och folkminnen 2018

Innehåll

Innehåll ... 2 1. Inledning ... 3 Informationskategorier ... 4 Förtydliganden ... 5 Sammanställning ... 6 Språkrådets kartläggning 2012 ... 6 Språkrådets kartläggning 2017 ... 6 2. Nationella minoritetsspråk ... 8 Finska ... 8 Jiddisch... 9 Meänkieli ... 9 Romska ... 9 Samiska ... 10 Teckenspråk ... 10

Fler kommuner – men inte så mycket information ... 10

Fördelning samiska och romska ... 11

Olika innehåll ... 12

3. Andra minoritetsspråk ... 21

De vanligaste språken på kommunernas hemsidor ... 21

Övriga språk ... 27

Referenser ... 29

Bilaga 1: Samtliga språk på kommunernas webbplatser 2012 respektive 2017 (i bokstavsordning) ... 30

(3)

1. Inledning

Syftet med den här rapporten är att beskriva och jämföra Språkrådets kartläggningar över flerspråkig information på svenska kommuners hemsidor. Kartläggningarna genomfördes av Språkrådet 2012 och 2017. I rapporten undersöks om det skett några förändringar i den flerspråkiga tillgängligheten på kommunernas hemsidor, och om så skett, vilka.

Alla medborgare i Sverige ska ha tillgång till samhällsinformation och service. Kommunerna har också ett ansvar att informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter. Kommunernas egna hemsidor är ett bra verktyg för att nå ut till medborgarna. Därför finns till exempel Språkrådets skrift Vägledning för flerspråkig

information1_{som guidar myndigheter i arbetet med tillgänglig flerspråkig}

information på internet.

Institutet för språk och folkminnen, och mer specifikt Språkrådet, har ansvaret att bevaka alla språk i Sverige och att följa deras utveckling. Ansvaret gäller särskilt svenskan och de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli, jiddisch romska och samiska samt svenskt teckenspråk. Sametinget har särskilt ansvar för den samiska språkvården.

Sedan 2000 är Sverige anslutet till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3). I samband med det erkändes de fem nationella minoriteterna sverigefinnar, tornedalingar, samer, judar och romer, och därtill de nationella minoritetsspråken: finska, meänkieli, samiska, jiddisch och romska. De nationella minoriteterna bedöms ha en samhörighet och ett uttalat intresse att bevara sin kultur och identitet. De nationella minoritetsspråken talas av hävd och har talats i Sverige under lång tid. Finska, samiska och meänkieli har en särskild ställning eftersom de är språk som historiskt kan knytas till vissa geografiska områden i Sverige.

Vissa kommuner och landsting tillhör förvaltningsområden, med större ansvar för tillgänglighet till myndighetskontakt och tjänster som barn- och äldreomsorg på finska, samiska och/eller meänkieli.

Språklagen (lag 2009:600) fastslår den enskildes rätt till att använda och utveckla sitt språk, och det allmännas ansvar att möjliggöra detta. De nationella minoriteterna

(4)

samt teckenspråkiga personer har särskilda rättigheter, men alla har rätt att utveckla och använda sitt modersmål.

I lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (lag 2009:724) regleras det allmännas ansvar myndigheterna har för bevarandet av de nationella minoriteterna språk och kultur. I lagen regleras också det särskilda ansvar som myndigheter i förvaltningsområden har för finska, samiska och meänkieli. Kommuner och landsting/regioner i förvaltningsområdena är t.ex. skyldiga att erbjuda

förskoleverksamhet och äldreomsorg på de aktuella språken samt att tillhandahålla ärendehantering på språken vid begäran. I hela landet gäller dessutom att samtliga myndigheter är skyldiga att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kultur samt att informera dem om deras rättigheter och ge dem inflytande i frågor som berör dem.

Jämförelsen mellan Språkrådets inventeringar av kommunernas webbplatser 2012 respektive 2017, samt utarbetandet av den här rapporten, är gjord av Annie Larsson, student vid Uppsala universitet. Annie genomförde sin praktik på Språkrådet under våren 2018.

Språkrådet, april 2018

Informationskategorier

Kartläggningarna genomfördes genom att Språkrådet observerade kommunernas webbplatser. I vissa fall har man gjort sökningar eller ringt kommunerna för

ytterligare information. Under kartläggningarna delades kommunernas flerspråkiga information in i olika kategorier, vilka presenteras här.

• Finns information på det aktuella språket?

• Finns information om de nationella minoriteternas rättigheter på språket?

Kommunerna har ett ansvar att tillhandahålla denna information.

• Finns det information om kommunens egen verksamhet?

• Finns det kontaktuppgifter till kommunen?

•_{Finns det information som rör den specifika språkgruppen? Detta kan}

exempelvis vara föreningar för dem som talar det aktuella språket eller handla om barn- eller äldreomsorg på språket.

•_{Finns det samhällsinformation på språket? Gällande till exempel}

(5)

• Finns det information om välfärdstjänster på språket? Välfärdstjänster är

sådant som skola, äldrevård och barnomsorg.

•_{Finns särskild information för nyanlända? Om exempelvis SFI eller}

samhällsorientering.

•_{Finns det information riktat till turister?}

•_{Finns det översatta blanketter?}

•_{Finns det e-tjänster där språket kan användas?}

•_{Finns det kontaktuppgifter till en anställd som kan det aktuella språket?}

• Lämnas upplysningar om att översättningar kan tas fram på begäran, när

sådana saknas?

Språkrådet undersökte även om det fanns automatisk översättning, som Google translate eller Bing translate på webbplatserna – så att användaren skulle kunna få en automatiskt översatt version av hemsidorna. Under 2012 hade 190 kommuner automatiskt översättning på sina hemsidor, och 2017 hade detta ökat till 241 kommuner.

Förtydliganden

Vissa förtydliganden bör göras i samband med inventeringen och dess metodik: I de flesta fall görs ingen skillnad mellan intern och extern information. Det vill säga; informationen som publicerats på en hemsida kan vara utformad av en anställd på den aktuella kommunen, men den kan lika gärna vara upprättad av en annan

myndighet, och återanvänd. I vissa fall hänvisar kommunen enbart till information på en annan webbplats. I de fallen har bedömningen ändå varit att kommunen i fråga ”har information”, eftersom det från ändå i slutänden ger besökaren tillgång till information. Om förhållandet mellan mängden extern och intern information är särskilt intressant tas det upp i rapporttexten.

I läsningen av rapporten bör läsaren tänka på att även om information finns på ett visst språk betyder det inte nödvändigtvis att denna information är omfattande – bara att det finns någon information överhuvudtaget.2

I de fall kommunerna redovisat de samiska språken och de romska dialekterna under samlingsnamnet ” samiska” respektive ”romska” görs samma sak i rapporten. Ingen

2_{Ett ytterligare problem är att materialet som tagits fram genom kartläggningarna ibland är}

(6)

självständig bedömning och klassificering av språken har alltså gjorts under arbetet med inventeringen.

Sammanställning

Språkrådets kartläggning 2012

I Språkrådets omvärldsrapport för 20123 konstaterades att Sveriges kommuners

webbplatser ger information på sammanlagt 42 språk. Utöver svenska var de fyra vanligaste språken i fallande ordning engelska, tyska, finska och svenskt teckenspråk. Gällande de nationella minoritetsspråken var - förutom finska och svenskt

teckenspråk - samiska språk och meänkieli de mest förekommande. 18 kommuner hade information på något av de samiska språken och 6 kommuner på meänkieli. Information på jiddisch eller romska fanns bara på enstaka kommuners hemsidor. I omvärldsrapporten drogs slutsatsen att minoritetslagens krav på kommunerna i förvaltningsområdena verkade ha gett effekt, eftersom det framförallt var dessa kommuner som tillhandahöll information på finska, samiska och meänkieli. Det påpekades även att information på romska fanns på anmärkningsvärt få kommuners webbplatser trots att romska både kan betraktas som ett nationellt minoritetsspråk och som ett invandrarspråk.

Språkrådets kartläggning 2017

Kartläggningen 2017 visar på en stor ökning av flerspråkig information på svenska kommuners hemsidor. Uppemot 40 språk har tillkommit sedan 2012, bland annat amhariska, swahili, isländska och ungerska. I princip alla språk har ökat i förekomst på webbsidorna, men i mycket olika grad.

År 2017 var de vanligaste språken (förutom svenska) i fallande ordning engelska, arabiska, somaliska och persiska.

Fler kommuner hade information på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk. Finska var fortfarande det nationella minoritetsspråk som var mest förekommande. De största ökningarna bland de nationella minoritetsspråk skedde dock för jiddisch, som enbart fanns på en kommuns webbplats 2012, men på hela 30 kommuners webbplatser 2017. Meänkieli och romska, som fanns på en handfull hemsidor 2012, fanns 2017 hos över 40 kommuner.

(7)

Trots att många språk har tillkommit visar materialet att informationen på de olika språken ibland är mycket knapphändig.

(8)

2. Nationella minoritetsspråk

Sveriges minoritetspolitik regleras av språklagen (2009:600) och lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724). De nationella minoritetsspråken är finska, samiska, meänkieli, jiddisch och romska. Finsk-, samisk- och meänkielitalare har starkare rättigheter än talare av jiddisch och romska, eftersom det är språk som historiskt kan knytas till specifika geografiska områden i Sverige. För dessa språk finns förvaltningsområden. I förvaltningsområdena ska finsk-, samisk- eller

meänkielitalande kunna ha muntlig och skriftlig kontakt med en myndighet på sitt modersmål.

Tillgången på information på kommunernas webbplatser hade ökat markant vad gäller samtliga nationella minoritetsspråk och dessutom teckenspråk. Alla utom just teckenspråk hade minst fördubblats. Detta kan bero på att minoritetslagen kan ha haft större verkan 2017 än den hunnit ha 2012, två år efter det att lagen trädde i kraft.

En kommun som tillhörde ett förvaltningsområde hade generellt sett mer information på det språket, men det går inte att säga att kommuner i

förvaltningsområdena är dominerande när det gäller information på andra språk.

Figur 1. Nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Finska

40 1 6 2 18 20 117 31 41 48 55 37 0 20 40 60 80 100 120 140

Finska Jiddisch Meänkieli Romska

(samtliga dialekter) Samiska (samtliga språk) Teckenspråk An ta l k ommu ne r

Nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk

(9)

Finska är det största av de nationella minoritetsspråken, och information på finska på kommunernas hemsidor var relativt vanligt under både 2012 och 2017. Under perioden hade antalet webbplatser med information på finska ökat från 40 till 117 stycken. Stora ökningar har också skett i de olika kategorierna. Allra vanligast 2017 var information om välfärdstjänster som skola och vård och omsorg – 83 kommuner hade sådan information på finska på sin webbplats. Minst vanligt var e-tjänster och information för nyanlända på finska. 2012 ingick 40 kommuner i förvaltningsområdet för finska. 2017 hade det ökat till 50 kommuner.

Jiddisch

Antalet kommuner med någon information på jiddisch hade ökat från 1 till 31 mellan 2012 och 2017. Men trots ökningen finns det inte så mycket information på

kommunernas hemsidor. Det vanligaste var information om nationella minoriteters rättigheter på jiddisch, det hade 24 kommuner år 2017. Gällande all övrig

information var det få, eller inga, kommuner som har publicerat sådan på jiddisch. Till exempel fanns information om välfärdstjänster, som annars var vanligt på andra språk, bara på fem kommuners hemsidor. Att så få kommuner har information på jiddisch skulle kunna bero på att språket har få talare, eller att det inte finns ett förvaltningsområde med särskilt ansvar för att tillhandahålla information och service på språket.

Meänkieli

År 2012 hade 6 kommuner information på meänkieli på sina webbplatser. År 2017 hade det ökat till 41 kommuner. Liksom för jiddisch fanns framförallt information om nationella minoriteters rättighet publicerat på meänkieli på kommunernas hemsidor, men vad gäller annan slags information hade få kommuner tillgänglig information på språket. Samtliga kommuner i förvaltningsområdet för meänkieli hade någon

information på språket, men till exempel fanns samhällsinformation på meänkieli bara på 2 av de 6 kommunerna i förvaltningsområdets hemsidor. Detsamma gällde kontaktuppgifter till kommunen.

Romska

Även vad gällde romska språk hade fler kommuner information 2017, ökningen i detta fall var från 2 till 48 kommuner. Vanligast var information på romani kale och romani kelderaš, men det fanns också hemsidor med information på romani lovari,

romani arli, polsk romani och resanderomani.Liksom för tidigare diskuterade språk

var det allra vanligast med information om nationella minoriteters rättigheter, medan det inte fanns så mycket annan information på kommunernas hemsidor. En

(10)

möjlig förklaring till detta är det inte finns något förvaltningsområde för romska språk, eller så stor kännedom om det romska språket.

Samiska

Information på samiska språk hade ökat från att finnas på 18 kommuners hemsidor 2012 till att finnas på 55 kommuners hemsidor 2017. Nordsamiska var det vanligaste språket – 48 kommuner hade information på nordsamiska. Sydsamiska kom tätt efter med 40 kommuner, men det fanns även information på ume- och lulesamiska på vissa kommuners hemsidor. Information om nationella minoriteters rättigheter var vanligast, och likt flera av de ovan nämnda språken var denna slags information mycket vanligare än annan.

Teckenspråk

Ökningen i antal webbplatser med information på teckenspråk hade inte ökat riktigt lika mycket som de andra språken, men det hade nästan skett en fördubbling i antal kommuner med informationen på sin hemsida – från 20 till 37. Till skillnad mot de andra språken som redovisas i det här kapitlet är svenskt teckenspråk inte ett nationellt minoritetsspråk, även om det ska ha en motsvarande status enligt språklagen. Därför är det kanske inte förvånande att information om nationella minoriteters rättigheter inte var lika dominerande som med de övriga språken. Här var det istället vanligare med information om kommunen, om välfärdstjänster och om samhällsservice.

Fler kommuner – men inte så mycket information

Kartläggningen visar alltså att fler kommuner hade information på de nationella minoritetsspråken och på teckenspråk på sina webbplatser 2017, än vad de hade 2012. Detta betyder dock inte att alla dessa kommuner hade utförlig information. Snarare visar det sig att det var relativt få kommuner som hade publicerat någon annan information än den om nationella minoriteters rättigheter. Denna information är naturligtvis nödvändig att känna till, men ger inte talare av nationella

minoritetsspråk så mycket hjälp med att orientera sig i vad kommunen erbjuder. Det ger kanske inte heller någon större möjlighet till utveckling av samhällsterminologi på språken.

2012 var kommuner i förvaltningsområdena i stor majoritet av de kommuner som hade information på nationella minoritetsspråk (dock inte teckenspråk). 2017 var fördelningen mellan kommuner i förvaltningsområden och sådana som inte tillhörde något förvaltningsområde jämnare.

(11)

Fördelning samiska och romska

Nedan redovisas hur många kommuner som haft information på de samiska språk och romska dialekter som undersökts i kartläggningen. Alltså kan en kommun förekomma flera gånger, eftersom en och samma kommun kan ha information på flera olika samiska språk eller romska dialekter. I övriga diagram, där de olika varieteterna slagits ihop, räknas naturligtvis en kommun bara en gång.

I diagrammen redovisas ”oidentifierad” samiska och romska. Detta innebär att kommunen inte specificerat på vilket samiskt språk eller vilken romsk dialekt informationen var upprättad på.

Figur 2. Fördelning samiska språk.

Förekomsten av samiska på kommunernas hemsidor hade ökat sedan 2012. Nord- och sydsamiska var de vanligaste samiska språken på hemsidorna år 2017.

Majoriteten av kommunerna som hade information på nordsamiska hade också information på sydsamiska och vice versa, men det fanns några undantag. 2017 fanns ingen ”oidentifierad” samiska – kanske på grund av större kunskap om de samiska språken. 11 7 7 2 3 0 47 40 27 4 0 10 20 30 40 50 Samiska,

oidentifierad Nordsamiska Sydsamiska Lulesamiska Umesamiska

Samiska

(12)

Figur 3. Fördelning romska dialekter.

2012 fanns information på oidentifierad romska, romani arli, romani kale och romani kelderaš. Den största ökningen till 2017 har också skett i dessa kategorier. Romani lovari, polsk romani och resanderomani förekom dock också på vissa hemsidor 2017. Även här hade samma kommuner ofta information på flera romska dialekter.

Olika innehåll

Nedan redovisas resultaten från de olika informationskategorierna – alltså hur många av kommunerna som hade publicerat olika slags information.

Figur 4. Information om nationella minoriteters rättigheter - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk. 2 ₁ ₁ ₁ ₀ ₀ ₀ 21 27 24 28 10 1 7 0 5 10 15 20 25 30

Romska

2012 2017 35 2 8 1 11 4 73 24 35 34 46 1 0 10 20 30 40 50 60 70 80

(samtliga dialekter) Samiska (samtliga språk) Teckenspråk

Information om nationella minoriteters rättigheter

(13)

Generellt sett hade en stor andel av kommunerna som hade information på minoritetsspråk också information om nationella minoriteters rättigheter. Troligen har detta att göra med att dessa rättigheter är särskilt intressanta för den som talar ett av de nationella minoritetsspråken. Ett ytterligare skäl kan vara att det finns gott om extern information. Många av kommunerna hänvisade till externa hemsidor, exempelvis Språkrådets webbplats eller Länsstyrelsen Stockholms hemsida. Hänvisning till extern information var mycket vanligt på de nationella

minoritetsspråken, med undantag för finska. Kanske var det vanligare att någon hade möjlighet att översätta informationen till finska i kommunerna. Att informationen inte var lika vanlig på teckenspråk kan troligtvis förklaras av att teckenspråk inte är ett nationellt minoritetsspråk.

Skillnaden i informationsutbud om de nationella minoriteternas rättigheter mellan de kommuner som tillhör ett förvaltningsområde och de kommuner som inte gör det, var ganska jämn. Vad gäller finska var dock en ganska stor majoritet av de kommuner som hade informationen på sina hemsidor också del av förvaltningsområdet för finska.

Figur 5. Information om kommunens egen verksamhet - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Information om kommunernas egen verksamhet var relativt vanligt på finska, men ökningen var inte lika stor när det kommer till de övriga nationella minoritetsspråken. Särskilt värt att notera är detta gällande meänkieli och samiska – där inte alla

kommuner i förvaltningsområdena för respektive språk hade denna information 18 0 1 0 1 15 55 1 3 5 4 22 0 10 20 30 40 50 60

Information om kommunens egen verksamhet

(14)

2017. Det var vanligare med information om kommunens verksamhet på teckenspråk.

Nära 50 av de 55 finska kommunerna som hade information om kommunens

verksamhet på sina webbplatser var del av det finska förvaltningsområdet. I övrigt är fördelningen ganska jämn, förutom att ganska många kommuner som inte tillhörde förvaltningsområden hade information på teckenspråk. 2012 hade bara Åre kommun information om kommunens verksamhet på samiska. 2017 hade det utökats med 4 kommuner. Information på jiddisch fanns på Kungsbacka kommuns hemsida 2017.

Figur 6. Kontaktuppgifter till kommunen - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Kontaktinformation till kommunen fanns i regel något mer frekvent än information om kommunens verksamhet. Den här informationen fanns dock inte på teckenspråk på lika många hemsidor. I Arvidsjaur, Sorsele, Berg och Dorotea kommuner gick kontaktuppgifterna på samiska direkt till särskilda samiska samordnare. För finska och samiska var de kommuner som hade information på språket i de allra flesta fall också del av förvaltningsområdet för dessa språk.

31 0 3 0 0 8 57 1 4 7 11 13 0 10 20 30 40 50 60

(samtliga dialekter Samiska (samtliga språk) Teckenspråk

Kontaktuppgifter till kommunen

(15)

Figur 7. Information riktad till språkgruppen - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Information som direkt riktar sig till en specifik nationell minoritet eller talare av ett specifikt minoritetsspråk var framförallt vanlig på finska. Överlag fanns det inte på så många hemsidor när det gäller de andra nationella minoritetsspråken. Men vid jämförelse med hur det ser ut för de övriga språken på kommunernas hemsidor kan det konstateras att det var relativt vanligt även på teckenspråk, samiska och

meänkieli. En förklaring till detta är troligen att det utökade ansvar kommunerna i förvaltningsområdena har.

De flesta av de kommuner som hade information på finska, meänkieli eller samiska ingick i förvaltningsområdet för respektive språk.

24 0 5 0 8 7 52 1 5 3 10 11 0 10 20 30 40 50 60

Information riktad till språkgruppen

(16)

Figur 8. Samhällsinformation - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Samhällsinformation kan handla om sådant som bygglov, vatten och avlopp,

sopsortering, bibliotek, kultur och fritid och så vidare. Informationen är ganska vanlig på finska och teckenspråk, men inte lika vanlig på övriga språk.

Figur 9. Information om välfärdstjänster - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Information om välfärdstjänster kan gälla exempelvis skola, vård och omsorg eller socialtjänst. Detta var den vanligaste sortens information på finska, och även på de andra språken var det relativt vanligt vid jämförelse med de andra

informationskategorierna. Av de kommuner som hade information på finska men som inte är del av det finska förvaltningsområdet hade flest information om välfärdstjänster. 11 0 1 0 1 13 58 2 5 6 8 21 0 10 20 30 40 50 60 70

Samhällsinformation

2012 2017 32 0 0 0 4 16 83 5 9 15 18 24 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Information om välfärdstjänster

2012 2017

(17)

Figur 10. Information för nyanlända - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Information för nyanlända, om till exempel samhällsorientering eller SFI, fanns på några av kommunernas hemsidor. Informationen var helt spridd mellan kommuner i och utanför förvaltningsområden.

Figur 11. Turistinformation - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

På finska, samiska, romska och teckenspråk fanns turistinformation på vissa

kommuners hemsidor. Finskan var dominerande. Turistinformation på romska fanns på Örnsköldsviks kommuns hemsida. Örnsköldsviks kommun hade också

3 0 0 0 0 1 18 2 2 6 4 2 0 5 10 15 20

Information för nyanlända

2012 2017 9 0 0 0 2 8 20 0 0 1 2 9 0 5 10 15 20 25

Turistinformation

2012 2017

(18)

turistinformation på nordsamiska, medan Härjedalens kommun hade turistinformation på sydsamiska.

Figur 12. Översatta blanketter - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk.

Översatta blanketter kan vara exempelvis ansökningsblanketter till förskola eller enkäter. Sådana fanns mest på finska, men ett fåtal kommuner hade blanketter på meänkieli, samiska och romska. Det fanns inga blanketter på jiddisch eller

teckenspråk. Däremot fanns skriftliga blanketter i anslutning till teckenspråkig information på Stockholms och Västerås kommuners hemsidor. Bara kommuner i förvaltningsområdena hade information på respektive språk – alltså hade bara kommuner i det finska förvaltningsområdet blanketter på finska, kommuner i förvaltningsområdet för meänkieli på meänkieli och kommuner i samiska

förvaltningsområdet på samiska. Detsamma gäller ”kontakt till språkkunnig” (det vill säga information om vem man kan kontakta om man vill tala med någon på

kommunen som kan det aktuella språket) nedan. 11 0 3 0 3 0 21 0 2 1 4 0 0 5 10 15 20 25

Översatta blanketter

2012 2017

(19)

Figur 13. E-tjänster - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk

E-tjänster på något av de nationella minoritetsspråken var ovanligt. 2017 fanns dock några på finska, bland annat i Umeå som hade en e-tjänst för ansökan om

kulturmedel för finskt förvaltningsområde på sin hemsida. Pajala kommun hade e-tjänster på meänkieli. Information om e-e-tjänster fanns på sydsamiska på Krokoms kommuns webbplats, men själva e-tjänsterna fanns inte översatta.

Figur 14. Kontakt till språkkunnig - nationella minoritetsspråk och svenskt teckenspråk

”Kontakt till språkkunnig” erbjöds framförallt av på finska av kommunerna. 2012 fanns kontakt till språkkunnig i samiska i 8 kommuner. Det kan dock noteras att materialet inte visar om alla 8 kommuner faktiskt hade information om detta på samiska. 2017 fanns kontakt till samisk språkkunnig på Arvidsjaurs, Bergs, Doroteas

0 0 0 0 0 0 12 0 1 0 0 0 0 2 4 6 8 10 12 14

E-tjänster

2012 2017 12 0 3 0 8 3 25 0 1 1 4 5 0 5 10 15 20 25 30

Kontakt till språkkunnig

(20)

och Sorseles kommuners hemsidor. Sydsamiska var vanligast. Även för meänkieli hade antalet kommuner med kontakt till språkkunnig sjunkit – 2017 var det bara Kalix kommun som hade denna information. 2017 hade 5 kommuner

kontaktinformation till språkkunnig på teckenspråk. Ytterligare en kommun hade information om teckenspråkstolk, men då på svenska. 2017 fanns kontakt till romsk språkkunnig i Haninge kommun, men det var inte specificerat vilken romsk dialekt det gällde.

(21)

3. Andra minoritetsspråk

Språkrådet har förutom uppdraget att bevaka de nationella minoritetsspråken också ett ansvar att följa andra språks utveckling i Sverige. Under åren mellan 2012 och 2017 hade 38 olika språk tillkommit till kommunernas hemsidor. Det betyder alltså att det fanns information på över 70 språk på Sveriges kommuners webbplatser år 2017.

Under rubriken ”De vanligaste språken på kommunernas hemsidor” redovisas statistik för de språk som var vanligast på kommunernas hemsidor under 2012 och 2017. Resultatet presenteras i vissa fall både i form av diagram och text och i andra fall enbart som text. Under rubriken ”övriga språk” ges en kort sammanfattning om de språk som inte var lika vanliga på kommunernas hemsidor.

Nord-, central- och sydkurdiska redovisas under rubriken ”kurdiska”.

Språken bosniska, serbiska och kroatiska redovisas på kommunernas webbplatser ofta under samlingsnamnet BKS (tidigare serbokroatiska eller kroatoserbiska). För enkelhetens skull redovisas alla de kommuner som hade information under ”BKS” eller ”serbokroatiska” och de som har information på något av språken bosniska, serbiska och kroatiska, tillsammans under samlingsnamnet BKS.

De vanligaste språken på kommunernas hemsidor

I en jämförelse mellan 2012 och 2017 har en del förändringar skett när det kommer till vilka minoritetsspråk som är vanligast på kommunernas hemsidor.

165 82 13 11 11 10 9 8 ₅ ₅ ₅ 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 An ta l k ommu ner

De vanligaste språken år 2012

(22)

Figur 15. De vanligaste språken år 2012.

År 2012 var de vanligaste språken på kommunernas hemsidor (förutom svenska) överlägset engelska och tyska. Detta även jämfört med det största nationella minoritetsspråket, finska, som fanns på 40 kommuners hemsidor.

Figur 16. De vanligaste språken år 2017.

Engelska var fortfarande det allra vanligaste språket att ha översatt information på år 2017, men vissa intressanta förändringar hade skett. För det första ökade antalet kommuner som har översatt information stort i jämförelse med 2012. 7 av de vanligaste språken 2012 var fortfarande kvar på topplistan, men den inbördes

ordningen hade förändrats. Några nya språk finns bland de vanligaste 2017: dari, BKS, tigrinja, thailändska och ryska. En stor del av förändringen kan förmodligen förklaras av de stora flyktingströmmar som nått Sverige under tiden mellan 2012 och 2017. Migrationsverkets statistik över asylsökande under de senaste fem åren visar att flyktingarna ofta kommer från länder där man talar språk som arabiska, tigrinja, somaliska, persiska, dari och kurdiska.

263 197 145 128 113 93 91 77 ₇₂ ₆₉ ₆₅ ₆₅ 0 50 100 150 200 250 300 An ta l k ommu ner

De vanligaste språken år 2017

(23)

Figur 17. De vanligaste språken 2012 respektive 2017.

Som figuren ovan visar så informerar kommunerna på fler språk 2017 än de gjorde 2012. Dari och tigrinja är två av de många nya språken som fanns på kommunernas hemsidor 2017. Danska och nederländska ökade minst. Att så många av språken har fått en så stor ökning kan kanske bero på en större medvetenhet om behovet av flerspråkig information i Sveriges kommuner.

8 ₄ 11 ₀ 165 13 ₅ ₉ ₅ 11 ₂ ₅ 10 ₂ ₀ 82 197 77 17 93 263 56 72 18 128 55 65 145 65 69 91 113 An ta l k ommu ner

De vanligaste språken 2012 och 2017

(24)

Figur 18. Samhällsinformation - de vanligaste språken 2012 respektive 2017.

I det här fallet har det varit nödvändigt att ta ur engelskan ur diagrammet för att det ska bli lättare att läsa. 2012 hade 44 kommuner samhällsinformation på engelska. 2017 var det 144 kommuner.

Samhällsinformation, exempelvis om avfallshantering, bygglov, bibliotek och så vidare, var relativt vanligt på språken.

1 1 1 0 0 1 2 0 1 0 1 1 0 0 11 65 15 2 12 19 ₁₁ 8 35 6 8 45 11 ₉ 22 30 An ra l k ommu ner

Samhällsinformation

2012 2017

(25)

Figur 19. Information om välfärdstjänster - de vanligaste språken 2012 respektive 2017.

Information om välfärdstjänster var den vanligaste informationen på kommunernas hemsidor. Kanske kan det bero på att detta inkluderar information som anses som extra viktig – exempelvis vård, omsorg och skola.

Figur 20. Information för nyanlända - de vanligaste språken 2012 respektive 2017.

4 3 1 0 63 3 1 3 2 1 1 2 2 1 0 12 120 40 3 39 144 20 36 5 62 28 28 85 31 35 35 ₂₅ An ta l k ommu ner

Information om välfärdstjänster

2012 2017 4 ₂ ₀ ₀ 33 3 2 ₀ 2 2 ₀ 3 2 1 0 7 89 14 0 39 95 17 26 3 52 28 13 56 13 28 46 7 An ta l k ommu ner

Information för nyanlända

2012 2017

(26)

Också information för nyanlända var vanligt på kommunernas hemsidor. Det är tydligt att informationen oftast finns på språk som det är vanligt att nyanlända flyktingar talar. Även engelska var vanligt.

Nedan redovisas ytterligare information om de 16 vanligaste språken i text.

Information om kommunens egen verksamhet var allra vanligast på engelska – 2012 fanns informationen på 53 kommuners hemsidor och 2017 på 70. På andra språk var det inte lika vanligt – näst efter engelskan kom arabiskan med 18 kommuner 2017. Ett tiotal kommuner hade information på persiska, somaliska eller tyska. Varken 2012 eller 2017 hade någon kommun publicerat information om den egna verksamheten på danska eller dari.

Generellt sett hade fler publicerat kontaktuppgifter till kommunen på de olika

språken än information om kommunens verksamhet. Engelska var vanligast med 91 kommuner 2012 och 97 kommuner 2017. Arabiska, persiska, somaliska och tyska var vanligast efter engelskan. Anmärkningsvärt är dock att 30 kommuner hade

kontaktuppgifter på tyska år 2012, medan det bara var 19 kommuner år 2017. Samtliga av de vanligaste språken 2012 och 2017 förekom på minst 3 kommuners hemsidor år 2017.

Information om nationella minoriteters rättigheter var ovanligt både 2012 och 2017 på andra språk än de nationella minoritetsspråken. Engelska var det vanligaste språket att ha denna information på, men det fanns bara på 3 kommuners hemsidor år 2017. (2012 var det 2 kommuner.) På de flesta språken fanns informationen inte alls. Förklaringen till att den här informationen var så ovanlig är troligtvis att de nationella minoriteterna är så starkt kopplade till de nationella minoritetsspråken.

Även information som rör vänder sig till specifika språkgrupper var ovanlig och

fanns bara på enstaka hemsidor på en handfull språk. Ett exempel på information som rör den engelska språkgruppen är Trollhättans kommuns information om engelskspråkig förskola.

E-tjänster fanns framförallt på engelska: 2 kommuner hade e-tjänster på engelska 2012, men 2017 hade detta ökat till 33 kommuner. I övrigt fanns ofta någon enstaka e-tjänst på de olika språken. Flera kommuner hade dessutom information om hur man använder e-tjänster på olika språk, trots att själva e-tjänsterna inte var översatta.

Informationen om översättning på begäran var inte så stor på hemsidorna. Dock har

kommunerna en skyldighet att erbjuda översättning eller tolkning till personer som inte förstår svenska och om det behövs för att personen ifråga ska kunna ta tillvara sin rätt. Enstaka kommuner informerade på sina webbplatser att de erbjöd

(27)

översättning på arabiska, dari, franska, tigrinja och tyska år 2017. Fler kommuner

hade kontaktuppgifter till språkkunnig anställd i kommunen i något specifikt språk.

Det var vanligast med språkkunniga i engelska (10 kommuner 2017), ryska (5 kommuner 2017) och arabiska (4 kommuner 2017).

När det kommer till turistinformation var engelska och tyska klart dominerande.

2012 hade 148 kommuner turistinformation på engelska, och 2017 var det 166 kommuner. 78 kommuner hade turistinformation på tyska år 2012, och 2017 hade det sjunkit något – till 74 kommuner. Några kommuner hade turistinformation på de andra språken. Att engelska och tyska var så vanliga språk för turistinformation kan bero på att man förväntar sig att det är språk som talas av många turister i Sverige. Översatta blanketter var vanligast på engelska (57 kommuner 2017), arabiska (43 kommuner) och somaliska (22 kommuner). I övrigt fanns ofta översatta blanketter på några kommuners hemsidor per språk. Det enda språk på vilket det inte fanns översatta blanketter 2012 eller 2017 var danska.

Kartläggningen visar att de vanligaste språken på kommunernas hemsidor har ökat, men också att statistiken kan verka missvisande: trots att det fanns information på många hemsidor på exempelvis dari, kurdiska eller tyska behöver det inte betyda att det fanns mycket information att tillgå. Till detta ska läggas att informationen ofta är svår att hitta fram till på hemsidorna om man inte kan svenska och vet precis vad man letar efter.

Att engelska genomgående var det vanligaste språket att översätta till kan förklaras med att det både är ett språk så många behärskar att det inte är svårt att hitta någon som kan översätta till engelska. Engelska kan också ses som ett lingua franca: i kommunerna kan man förvänta sig att nå personer med olika modersmål genom engelskan.

Övriga språk

Nästan alla språk fanns på fler kommuners hemsidor 2017 jämfört med 2012. Ett tiotal språk, bland annat estniska, japanska och portugisiska, ökade med några kommuner. Några andra, till exempel turkiska, ökade betydligt: turkiska fanns på 3 kommuners hemsidor 2012 och 41 kommuners 2017.

2017 fanns nästan 40 nya språk på kommunernas hemsidor. Men av kartläggningen framkommer att det inte nödvändigtvis innebär att det fanns mycket information på de nya språken, eller att de förekom på många webbplatser. Över 20 av de nya språken fanns bara på högst 5 kommuners hemsidor.

(28)

Exempelvis har språken afrikaans, papiamento och tjeckiska enbart lagts till listan eftersom det finns information om ett naturreservat på språken på Tomelilla kommuns hemsida. Filippinska, georgiska och kantonesiska finns bara på Malmö kommuns hemsida. Några nya språk som förekommer på något fler webbplatser är rumänska (14 kommuner), bulgariska (15 kommuner), ungerska (11 kommuner) och vietnamesisika (18 kommuner).

Generellt sett verkar samhällsinformation, information om välfärdstjänster och information för nyanlända ha varit vanligast.

(29)

Referenser

Institutet för språk och folkminnen (2012). Språkrådets omvärldsrapport 2012. http://www.sprakochfolkminnen.se/download/18.5e02b54a144bbda8e9bec2/13981

51022016/Spr%C3%A5kr%C3%A5dets-omv%C3%A4rldsrapport-2012.pdf

Institutet för språk och folkminnen (2012). Vägledningen för flerspråkig information –

praktiska riktlinjer för flerspråkiga webbplatser.

http://www.sprakochfolkminnen.se/download/18.1bc6136f1422723e4bf739e/1398 151022777/Flerspr%C3%A5kig-v%C3%A4gledning2012.pdf

(30)

Bilaga 1: Samtliga språk på kommunernas

webbplatser 2012 respektive 2017 (i

bokstavsordning)

2012

1. Albanska 2. Arabiska 3. Bosniska 4. Danska 5. Engelska 6. Estniska 7. Finska 8. Franska 9. Interlingua 10. Italienska 11. Japanska 12. Jiddisch 13. Kinesiska 14. Kroatiska 15. Kurdiska 16. Litauiska 17. Meänkieli 18. Nederländska 19. Norska 20. Persiska 21. Portugisiska 22. Polska 23. ”Romska” 24. Romani arli 25. Romani kale 26. Romani kelderash 27. Ryska 28. ”Samiska” 29. Samiska, nord- 30. Samiska, syd- 31. Samiska, lule- 32. Samiska, ume- 33. Schweiziska 34. Serbiska 35. Somaliska 36. Spanska 37. Teckenspråk 38. Thailändska 39. Turkiska 40. Tyska

2017

1. Afrikaans* 2. Albanska 3. Amhariska* 4. Arabiska 5. Armeniska* 6. Azerbadjanska* 7. Bengali* 8. Bosniska 9. Bulgariska* 10. Burmesiska* 11. Danska 12. Dari* 13. Engelska 14. Estniska 15. Filippinska* 16. Finska 17. Franska 18. Georgiska* 19. Grekiska* 20. Hebreiska* 21. Hindi* 22. Indonesiska* 23. Isländska* 24. Italienska 25. Japanska 26. Jiddisch 27. Kantonesiska* 28. Kinesiska 29. Kirundi* 30. Koreanska* 31. Kroatiska 32. Kurdiska 33. Lettiska* 34. Litauiska 35. Makedonska* 36. Malaysiska* 37. Meänkieli 38. Mongoliska* 39. Nederländska 40. Norska 41. Papiamento* 42. Pashto* 43. Persiska 44. Portugisiska 45. Polska 46. ”Romska” 47. Romani arli 48. Romani kale 49. Romani kelderaš 50. Romani lovari* 51. Polsk romani* 52. Resanderomani* 53. Rumänska* 54. Ryska 55. ”Samiska” 56. Samiska, nord- 57. Samiska, syd- 58. Samiska, lule- 59. Samiska, ume- 60. Serbiska 61. Slovakiska* 62. Slovenska* 63. Somaliska 64. Spanska 65. Swahili* 66. Syriska* 67. Teckenspråk 68. Thailändska 69. Tigrinja* 70. Tjeckiska* 71. Tjetjenska* 72. Turkiska

(31)

73. Tyska 74. Ukrainska* 75. Ungerska*

76. Urdu* 77. Uzbekiska*