Mindre arkitektföretags möjlighet att implicera VR

(1)

Postadress: Besöksadress: Telefon:

Mindre arkitektföretags möjlighet att implicera

VR

Smaller architectural firms’ possibility to implicate VR

Isabell Elfving

Pernilla Segerström

EXAMENSARBETE 2018

Byggnadsteknik

(2)

Examinator: Annika Moscati

Handledare: Nina Andersson

Omfattning: 15 hp

(3)

Abstract

Purpose: VR improves communication between stakeholders but extra work is a

demand to create a VR-model. Additional limitations general for BIM is legal

uncertainty, lack of competence among employees and changed workflow. Especially

smaller companies need more research if they are going to use BIM application as VR.

The goal is to show a suggestion, in an attractive way, how smaller architectural firms

can use VR-models and presentation in early stage of the project during end customer

meetings. This based on the firms desire and resources.

Method: Qualitative method case studies and interviews is used to achieve the goal.

First interviews are conducted with BIM-manger and designers. The case studies are

based on an existing 3D-model processed to a VR-model and tested in a workshop. The

participants in the workshop are designers and end customers. The participants in the

workshop are interviewed to sum up the workshop.

Findings: To create a VR-model and to hold end clients meeting with help of VR was

appreciate by planers and end clients. Time for creating and learn new working strategy

was the recurs that the company was in lack of. HMD in combination with computer

screen was considered a good presentation. Material was hardest to present through VR

restricted to a smaller architect firm. The end clients’ perceived that VR only was a

guide.

Implications: A smaller architect firm can use VR when holding an end client meeting.

Time need to be assigned to create VR-models and learn new working strategy is. HMD

in combination with computer screen is to prefer to when presenting VR. To clarify that

VR is a guide a delivering message can be used.

Limitations: The study focuses on a firm’s point of view. One firm is included in the

study.

(4)

Sammanfattning

Syfte: VR förbättrar kommunikationen mellan aktörer men merarbete krävs för att

skapa VR-modeller. Övriga begräsningar generella för BIM är juridisk osäkerhet,

bristande kompetens bland personal samt ändrat arbetsflöde. Särskilt små företag

behöver mer forskning för att använda BIM applikationer som VR. Målet är att visa

ett förslag, på ett attraktivt sätt, hur mindre arkitektföretag kan använda VR-modeller

och presentationer i tidiga skeden under slutkundsmöten. Detta baserat på

arkitektföretagets önskemål och resurser.

Metod: Kvalitativa metoder fallstudie och intervjuer har använts för att nå målet. Först

utfördes intervjuer med BIM-ansvarig och projektörer. Fallstudien bygger på att en

befintlig 3D-modell bearbetades till VR-modell och testades i en workshop. Deltagarna

i workshopen var projektörer och slutkunder. För att sammanfatta workshopen

intervjuades deltagarna.

Resultat: Att skapa en VR-modell och hålla möte med slutkund var uppskattat av

projektörer och slutkunder. Den resurs som främst behövdes var tid för att skapa

modellen samt inlärning av nytt arbetssätt. HMD i kombination med datorskärm anses

vara en god presentationsteknik. Främst material var svår att presentera genom VR och

begränsat till ett mindre arkitektföretags resurser. Slutkunderna uppfattade att

VR-modellen endast var en guide.

Konsekvenser: Mindre arkitektföretag kan använda VR vid slutkundsmöte. Det

behövs avsättas tid för att modellera VR samt inlärning av nytt arbetssätt. HMD i

kombination med datorskärm bör användas för VR-presentation. För att förtydliga att

VR endast användas som guide kan leveransmedelande användas.

Begränsningar: Studien inriktar sig på ett företags synvinkel. Ett företag ingår i

studien.

(5)

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 BAKGRUND ... 1 1.2 PROBLEMBESKRIVNING ... 1 1.3 MÅL OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2 1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 3 1.5 DISPOSITION ... 3

2 Metod och genomförande ... 4

2.1 UNDERSÖKNINGSSTRATEGI ... 4

2.2 KOPPLING MELLAN FRÅGESTÄLLNINGAR OCH METODER FÖR DATAINSAMLING ... 4

2.2.1 Frågeställning 1: Vilka resurser är det lämpligt att ett mindre arkitektföretag har för att kunna skapa tillräckligt komplexa VR-modeller? ... 4

2.2.2 Frågeställning 2: Hur kan VR-modeller presenteras och vilka resurser behövs för att mindre arkitektföretag kan basera möten på VR? ... 5

2.2.3 Frågeställning 3: Hur uppfattar slutkunder en VR-modell som är begränsad till ett mindre arkitektföretags resurser? ... 5

2.3 LITTERATURSTUDIE ... 5

2.4 VALDA METODER FÖR DATAINSAMLING ... 6

2.4.1 Fallstudie ... 6 2.4.2 Intervju ... 6 2.5 ARBETSGÅNG ... 6 2.5.1 Ingående intervju ... 6 2.5.2 Fallstudie ... 7 2.5.3 Avslutande intervju ... 8 2.6 TROVÄRDIGHET ... 8 2.6.1 Validitet ... 8 2.6.2 Reliabilitet ... 8

3 Teoretiskt ramverk ... 10

3.1 KOPPLING MELLAN FRÅGESTÄLLNINGAR OCH OMRÅDE ... 10

(6)

3.2.1 Juridik ... 10

3.2.2 Kostnader... 11

3.2.3 Utbildning av personal ... 11

3.2.4 Ledningsfaktorer ... 12

3.2.5 Mindre företag och BIM ... 12

3.3 VR-MODELLER ... 12

3.4 PRESENTATION AV VR-MODELLER ... 13

3.4.1 HMD, CAVE eller vanliga datorskärmar som VR-presentation ... 13

3.4.2 Navigering i VR ... 13

3.4.3 Anteckning vid VR-möten ... 14

3.5 PRE-OCCUPANCY EVALUATION ... 14

3.6 SAMMANFATTNING AV VALDA TEORIER... 14

4 Empiri ... 15

4.1 EMPIRI INGÅENDE INTERVJUER ... 15

4.1.1 BIM-ansvarig ... 15

4.1.2 Projektörer... 15

4.2 EMPIRI BEARBETNING VR-MODELLER ... 16

4.2.1 Förberedelse av export från ArchiCAD till BIMx-modell samt Solibri. ... 17

4.2.2 Väggar och bjälklag placering samt material. ... 17

4.2.3 Komplettering av befintliga objekt: dörrar, fönster, möbler och skisskök. ... 18

4.2.4 Objekt som läggs till enbart för VR-modellen, lister, element, strömbrytare samt armaturer ... 18

4.2.5 Totala tid och pris för att skapa VR-modellen ... 18

4.3 EMPIRI WORKSHOP/MÖTEN ... 19

4.3.1 Leveransmeddelande och förberedelse ... 19

4.3.2 Slutkunder lär sig programvara och undersöker VR-modellen. ... 20

4.3.3 Möte mellan slutkunder och projektörer ... 20

4.4 EMPIRI AVSLUTANDE INTERVJUER ... 21

4.4.1 Projektörer... 21

(7)

Innehållsförteckning

4.5 SAMMANFATTNING AV INSAMLAD EMPIRI ... 23

5 Analys och resultat ... 24

5.1 ANALYS ... 24

5.2 FRÅGESTÄLLNING 1:VILKA RESURSER ÄR DET LÄMPLIGT ATT ETT MINDRE ARKITEKTFÖRETAG HAR FÖR ATT KUNNA SKAPA TILLRÄCKLIGT KOMPLEXA VR-MODELLER? ... 25

5.3 FRÅGESTÄLLNING 2:HUR KAN VR-MODELLER PRESENTERAS OCH VILKA RESURSER BEHÖVS FÖR ATT MINDRE ARKITEKTFÖRETAG KAN BASERA MÖTEN PÅ VR? ... 25

5.4 FRÅGESTÄLLNING 3:HUR UPPFATTAR SLUTKUNDER EN VR-MODELL SOM ÄR BEGRÄNSAD TILL ETT MINDRE ARKITEKTFÖRETAGS RESURSER? ... 25

5.5 KOPPLING TILL MÅLET ... 25

6 Diskussion och slutsatser ... 26

6.1 RESULTATDISKUSSION ... 26

6.2 METODDISKUSSION ... 26

6.3 BEGRÄNSNINGAR ... 27

6.1 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER ... 27

6.2 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 27

Referenser ... 28

(8)

1 Inledning

Det här är ett examensarbete på kandidatnivå för 15 högskolepoäng inom

byggnadsteknik, utfört vid Tekniska Högskolan i Jönköping avdelning Byggnadsteknik

och belysningsvetenskap. Examensarbetet är genomfört i samarbetet med

arkitektföretaget E/S-A.

1.1 Bakgrund

Idag används så kallade Virtual Realitys modeller, ”VR-modeller”, allt mer frekvent

inom byggbranschen (Sveriges byggindustrier, u.å.). En VR-modell är en datorbaserad

3D-modell som liknar verkligheten och låter människan uppleva modellen (Portman,

Natapov, Fisher-Gewirtzman, 2015). VR-modeller är en tillämpning av BIM som kan

definieras som ett tillvägagångssätt att modellera, samarbeta och integrera en

objektbaserad modell eller en grupp av dataapplikationer (Sun, Jiang, Skibniewski,

Man, Shen, 2017). De simulerande virtuella 3D-modellerna ger möjlighet för olika

aktörer att kommunicera i byggprocessens olika skeden. VR-modeller används ifrån

internationella byggutvecklingsföretag som NCC under produktions skede (NCC, u.å.)

till lokala bostadsstiftelse som Aroseken i marknadsföring (Johansson, 2017). Det finns

olika presentationstekniker för VR-modeller, exempelvis finns det omslutande skärmar

så kallade CAVE. En annan presentationsteknik är Head Mounted Displays (HMD)

även kallat VR-glasögon på svenska. Detta är en skärm monterad framför ögonen som

simulerar huvudrörelser. Även vanliga datorskärmar kan användas men de anses inte

optimala (Barista, 2014).

Forskning har visat att VR förbättrar kommunikationen mellan aktörer, framför allt

då

alla inte är vana att läsa ritningar (Shen, Zhang, Qiping Shen, Fernando, 2013). Nästa

steg inom forskning för VR är att applicera den befintliga forskningen till företag. På

så vis kan VR användas mer i vardagligt syfte enligt Kuliga, Trash, Dalton och Hölscher

(2015). Generellt för BIM är att mindre företag, företag med färre än 50 anställda

(Bolagsverket, 2012), är försummade inom forskning. Dessa företag har även mindre

marginaler än de större företagen och är därför i större behov av forskning (Lam,

Mahdjoubi, Mason, 2017). Genom forskning av VR-modeller ur mindre företags

perspektiv kan forskning kompletteras. Företag får tillgång till ett bättre

kommunikationsverktyg och det omgivande samhället få bättre tillgång till

byggbranschen.

1.2 Problembeskrivning

Johansson, Roupé och Viklund Tallgren (2014) har identifierat begränsningar med VR,

full omslutande VR-simulering kan vara dyrt samt att det krävs merarbete för att skapa

VR-modeller. Utöver detta finns ytterligare generella faktorer som begränsar

användandet av BIM. Sun et al. (2017) identifierar faktorerna: att utbilda personal inom

BIM, ändrat arbetsflöde samt att juridiken inte har anpassats för BIM. För att kunna

hantera begränsningar i BIM behövs en handlingsplan så att de negativa effekterna kan

minimeras (Love, Simpson, Hill och Standing, 2013).

Den första begränsningen som presenteras av Johansson et al. (2014) kopplas till hur

VR presenteras. Idag finns stora och dyra anläggningar för att ge en full emotionell och

uppslukande upplevelse genom VR. Klyftan är stor mellan dessa anläggningar som

oftast finns i laboratorier eller teatrar och de möjligheterna företag kan använda

(Portman et al. 2013). Kopplat till detta finns en generell nackdel för BIM då inköp av

(9)

Inledning

sårbara för extra utgifter då de har mindre resurser (Lam et al. 2017). Därmed behövs

mer forskning på hur VR-modeller kan presenteras till en rimlig kostnad för mindre

företag.

Johansson et al. (2013) påpekar att det krävs merarbete för att skapa en VR-modell. En

3D-modell kan inte exporteras till en VR-modell utan att bearbetas först och kostnader

tillkommer (Barista, 2014). Portman et al. (2013) diskuterar begreppet ”good enough”,

det vill säga hur höga detaljeringsgrad en 3D-modell måste ha för att anses

verklighetstrogen och därmed som en modell. Merarbetet för att skapa

VR-modeller innebär nytt arbetsflöde samt att personal kan behövas utbildas. Det bör därför

undersökas hur ett mindre arkitektföretag kan skapa en tillräckligt detaljerad

VR-modell.

Juridikens bristande anpassning till BIM innebär en risk för att visualiseringar lovar

falska förhoppningar om produkten (Love et al. 2013). Virtuella modeller kan vara

ofullständiga men anses bindande vilket kan innebära juridiska tvister. Detta beror

oftast på ofullständig programvara (Sun et al. 2017). Därför behövs det mer forskning

i hur mindre arkitektföretag bör hantera olika scenarion som kan leda till juridiska

tvister.

För att undersöka mindre arkitektföretags möjligheter att använda VR behövs det en

tillämpning i en konkret situation. En tillämpning av VR är vid Pre-Occupancy

Evaluation (före inflyttnings utredning), vilket innebär att en VR-modell analyseras

tillsammans med slutkunder. Detta ger en mer orienterad design för slutanvändare

(Shen et al. 2013). En av de situationer då VR kan användas i detta syfte är vid

nyproduktion av lägenheter enligt Lee och Ha (2013). De påpekar hur slutkunder av

lägenheter vill påverka sitt framtida boende i tidiga skeden. En möjlighet att förverkliga

detta är genom Raw Space-lägenheter. Konceptet inbjuder till individualism genom att

slutkunderna själva får planera sin lägenhets planlösning med mera (Nilsson, 2007). De

slutsatser som erhålls ur VR användning i ett Raw Space-projekt kan senare appliceras

i andra tillämpningar av VR.

1.3 Mål och frågeställningar

Målet är att visa hur mindre arkitektföretag på ett attraktivt sätt kan använda VR i tidiga

skeden vid slutkundsmöten. Detta baserat på arkitektföretagets önskemål och resurser.

• Vilka resurser är det lämpligt att ett mindre arkitektföretag har för att kunna

skapa tillräckligt komplexa VR-modeller?

• Hur kan VR-modeller presenteras och vilka resurser behövs för att mindre

arkitektföretag kan basera möten på VR?

• Hur uppfattar slutkunder en VR-modell som är begränsad till ett mindre

arkitektföretags resurser?

(10)

1.4 Avgränsningar

Studien inriktar sig mot företagens synvinkel vilket gör att slutkundernas perspektiv

undersöks sekundärt. Faktorer kopplat till slutkunderna, exempelvis åldersgrupp, ingick

inte eftersom Lee och Ha (2013) studie undersökte detta.

Arbetet begränsar sig till den invändiga utformningen och fasaden ingår inte då Raw

Space har samma avgränsning. Fasaderna antas behövas ritas av arkitekt istället av den

enskilda slutkunden.

BIM-modeller från övriga konsulter som till exempel VVS och konstruktör ingår inte i

studien. Detta i hänsyn till den begränsade kandidatsuppsatsens omfattning.

Endast ett arkitektföretag studeras i rapporten med hänsyn till brist av den specifika

situationen. Det vill säga ett litet arkitektföretag som arbetar med Raw

Space-lägenheter. Endast befintliga program på det aktuella företaget används. Detta med

hänsyn till studiens inriktning av företags synvinkel samt att ett företag ingår. Då Shen

et. al. (2013) använde projekteringsprogrammet Revit och visualiseringsprogrammet

Navis Work i sin studie används ArchiCAD i denna för att komplettera. Även studiens

omfattning är anledning till att avgränsa studien till ett företag samt aktuellt

dataprogram.

VR-modellen kommer inte jämföras mot verkligheten då Kuliga et. al. (2015) redan har

undersökt detta och med hänsyn till studiens omfattning.

Då försäljningen inte har påbörjats intervjuas inte riktiga slutkunder. Istället används

representativa privatpersoner för att simulera slutkunder.

1.5 Disposition

Inledningsvis beskrivs de metoder som använts i rapporten samt arbetsgång. Därefter

kommer teorin och empirin i separata kapitel. Analys av teori och empiri presenteras

och därefter diskuteras resultat samt metod. Rapporten avslutas med begränsningar,

slutsatser och förslag på vidare forskning.

(11)

Metod och genomförande

2 Metod och genomförande

2.1 Undersökningsstrategi

Studien bygger på insamlade kvalitativa data i form av en fallstudie och intervjuer med

arkitektföretaget E/S-A samt slutkunder. Portman et al. (2017) drog slutsatsen att en av

de viktigaste frågorna kring VR är, när är det värt att investera? Denna fråga kopplas

lämpligt till kvalitativa data då varje situation är unik och få slutsatser kan dras från

kvantitativa data. Enligt Akpan och Shanker (2017) litteraturstudie är den populäraste

metoden fallstudie då forskning av VR och 3D genomförs. Detta visar att kvalitativa

data är att föredra då VR ska undersökas och att fallstudie är en lämplig metod.

Studiens mål, att visa på en arbetsmetod, passar för en kvalitativ studie. Detta för att

arbetsmetoden ska fungera i en specifik situation hos ett specifikt företag och senare

vara överförbart för att passa andra situationer samt företag. Alla situationer och företag

är unika i sina mål, resurser och så vidare. Detta gör att det är svårt att jämföra flera

företag samt situationer i en kvantitativ studie.

Fallstudien utfördes för att få en bättre förståelse över arbetsprocessen i mindre

arkitektföretag samt förståelsen över ett möte mellan arkitekt och slutkund. (Ejvegård,

2009). Den aktuella fallstudien bygger på arkitektföretaget E/S-A som är ett mindre

arkitektföretag där cirka 40 anställda samt konsulter arbetar. Kontoret är baserat i

Stockholm men företaget har projekt i södra och mellersta Sverige. Arkitektkontoret

specialiserar sig huvudsakligen på flerbostadshus med både bostadsrätter och

hyresrätter. År 2017 började företaget arbeta med bostadsrättsföreningen (BRF)

Valfriheten, Karlssons Äng i Kalmar. Projektet syftar på att rita Raw

Space-bostadsrättslägenheter i samarbete med byggherren I am Home. Projektet befann sig

2018 i ett tidigt skede och kommer byggas i Kalmar kommun. Projektet planeras bestå

av tre lamellhus med två till fyra våningar. Totalt planeras det 23 stycken lägenheter

fördelade mellan 1 rum och kök (RK) till 4+ RK med en totalt bruttoarea (BTA) på

2360 m

2

_{. Fallstudien ska analysera företagets möjligheter att använda VR-möten med}

slutkund i projektet.

Fallstudiens specifika fall valdes för att det gav en lämplig avgränsning och tillämpning

av VR-teknik. E/S-A uppfyller kraven på under 50 medarbetare för att räknas som ett

mindre företag och anses som representativt. Projektet Karlssons Äng innebär att

slutkunder ska vara delaktig i designprocessen och det finns potential för VR-teknik att

vara till nytta.

2.2 Koppling mellan frågeställningar och metoder för

datainsamling

2.2.1 Frågeställning 1: Vilka resurser är det lämpligt att ett mindre

arkitektföretag har för att kunna skapa tillräckligt komplexa

VR-modeller?

Frågeställning 1 besvaras genom ingående intervju, fallstudie samt avslutande intervju.

I den ingående intervjun besvarar BIM-ansvarig samt projektörer från E/S-A på frågor

kring företagets tillgängliga resurser. På det här viset dokumenteras och utreds det vad

företaget behöver för att skapa en VR-modell. Fallstudien bygger på att den befintliga

BIM-modellen av Karlssons Äng bearbetas till en VR-modell. VR-modellen testas sen

i ett möte med slutkunder. Genom denna metod analyseras ett verkligt projekt i ett

(12)

verkligt företag. Under den avslutande intervjun besvarar projektörerna hur de

uppfattade VR-modellens komplexitet och ifall den var ”good enough”. Detta görs för

att säkerställa att den VR-modell som skapades under fallstudien är användbar.

2.2.2 Frågeställning 2: Hur kan VR-modeller presenteras och vilka

resurser behövs för att mindre arkitektföretag kan basera möten på

VR?

Frågeställning 2 besvaras genom en ingående intervju, fallstudie och avslutande

intervjuer. Den ingående intervjun med projektörer på E/S-A leder till dokumentation

av tillgängliga resurser och förutsättningar i företaget. I fallstudien testas

VR-presentation i möten med slutkunder. För att bedöma mötets eventuella brister angående

VR-modellen hålls avslutande intervjuer med projektörer på E/S-A.

2.2.3 Frågeställning 3: Hur uppfattar slutkunder en VR-modell som är

begränsad till ett mindre arkitektföretags resurser?

Frågeställning 3 besvaras genom fallstudie samt intervjuer. I fallstudien får slutkunder

testa en VR-modell och ha ett möte baserat på modellen. Detta ger slutkunderna en

upplevelse som de kan förhålla sig till. I den avslutande intervjun får slutkunderna

berätta om sin upplevelse. Genom detta tillvägagångssätt fås en hänvisning om

VR-modeller är lämpligt att använda med hänsyn till slutkundernas nytta av VR.

2.3 Litteraturstudie

Insamlingen av litteratur utgick främst från vetenskapliga artiklar skrivna tidigast 2013,

eftersom detta säkerställer en tillförlitlig och uppdaterad teori. Sökningen utgick främst

från engelska artiklar och via Jönköpings Högskolebiblioteks hemsida. Sökord

begränsades till titeln för att få relevanta artiklar. De sökord som användes var

framförallt VR, Virtual Reality, Pre-Occupancy Evaluation, BIM samt building

information model. Då endast huvudsökorden användes erhölls träffar som inte var

relevanta för denna rapport. Därför begränsades sökningarna ytterligare genom att

addera sökord kopplat till rapporten som building, apartment, architect och SME. Vid

behov lades även en * för att bredda sökningen. Sökningarna gav mellan 3 och 36 träffar

(se tabell 1). Utifrån dessa träffar sorterades relevanta artiklar ut efter artiklarnas

sammanfattningar. För att få fler relevanta artiklar utökades sökningen via erhållna

artiklar. Detta genom föreslagna liknande artiklar på databaserna, andra artiklar skrivna

av författarna samt referenser i artiklarna.

Artiklar kring juridik skiljer sig beroende på vilket lands perspektiv de är skriven ifrån.

Av denna anledning söktes artiklar angående juridik från ett svenskt perspektiv. För

detta användes den svenska databasen Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond

(SBUF) och sökorden BIM juridik. Detta gav en träff (se tabell 1).

(13)

Metod och genomförande

Tabell 1. Sammanställning av sökord och antal träffar vid litteraturstudien.

Sökord

Databas

Antal träffar

Virtual Reality, building

PRIMO 36

Virtual reality, architect*

PRIMO

29 Pre occupancy evaluation

PRIMO

9 BIM, SME*

PRIMO 4

Building

Information

model*, PRIMO

apartment

3 BIM, juridik

SBUF

1 2.4 Valda metoder för datainsamling

2.4.1 Fallstudie

Fallstudien som utförts i denna rapport är inriktad på ett enda projekt och kvalitativ

information ifrån intervjuer. Enligt B. Merriam (1988) klassas detta som en kvalitativ

fallstudie.

2.4.2 Intervju

Intervjuerna utfördes i både strukturerad och semistrukturerad modell. Innebörden av

en strukturerad intervju är att frågorna på förhand är givna, att frågorna redan är

färdigformulerade och bestämda. Enligt Krag Jacobsen (1993) ger detta ett säkert

resultat eftersom det blir möjligt att jämföra intervjuer. Frågorna anpassades efter vilken

erfarenhet respondenterna hade. Vid liknande erfarenheter fick respondenterna samma

frågor för att kunna jämföra svaren. Detta kombinerades med den semistrukturerade

modellen för att kunna ställa följdfrågor och komma närmare djupet av det centrala

ämnet (Sandy & John, 2011).

2.5 Arbetsgång

2.5.1 Ingående intervju

De ingående intervjuerna hölls med As BIM-ansvarig samt tre projektörer på

E/S-A. Intervjun utgick från tidigare forskning genom att nyckelord valdes ut från teorin.

En vecka innan intervjuerna skickades en begreppsförklaring, mål, nyckelord samt

intervjufrågorna till respondenterna (se Bilaga 1 BIM-ansvarig och Bilaga 2

projektörer). BIM-ansvarig och projektörerna uppmanades läsa igenom frågorna samt

förbereda sig för intervjun. Intervjufrågorna samt nyckelorden anpassades efter

rollerna. Kontaktuppgifter lämnades för eventuella frågor men inga frågor kom in under

studien.

Intervjuerna dokumenterades genom att spelas in samt att minnesanteckningar

dokumenterades. För att komplettera de svar som gavs under intervjun ställdes

följdfrågor. Intervjuerna hölls konfidentiellt vilket intervjupersonerna meddelades. Det

(14)

vill säga intervjupersonerna benämns med sina roller på E/S-A, BIM-ansvarig

respektive projektör.

Efter intervjun transkriberades svaren från inspelningarna och sammanfattades för

respektive respondent. Transkriberingen skickades tillbaka till den intervjuade som

godkände eller komplettera intervjun. Projektörernas svar jämfördes mot varandra och

kopplades till BIM-ansvarigas svar för att ge en tillförlitlig analys.

2.5.2 Fallstudie

Bearbetning av modell

För att inte påverka det pågående projektet Karlssons Äng togs en kopia av den

befintliga ArchiCAD filen. ArchiCAD är det rit- och projekteringsprogram som

3D-modellen skapas i. Detta innebär att de ändringar som sker i det riktiga projektet inte

påverkar modellen i studien. Åtgärden är nödvändig för att få tillförlitlig empiri men i

ett riktigt projekt hade ändringar skett i den befintliga modellen. Den befintliga

modellen sparades även som BIMx-modell. BIMx är ett program kopplat till ArchiCAD

för presentation av VR-modeller till datorskärm, mobilskärm samt HMD. Den

befintliga BIMx-modellen dokumenterades genom att ta skärmklipp på vyer.

Eventuella arbetsuppgifter som behövdes för att göra modellen tillräckligt detaljerad

för VR antecknades och planerades. Först testades arbetsuppgifterna på en lägenhet

(lägenhet 1), ändringarna sker i ArchiCAD. Varje arbetsuppgift dokumenterades och

beskrevs i en dagbok. Med hänsyn till inlärningskurvan genomfördes proceduren på en

andra lägenhet (lägenhet 2). I dagboken dokumenterades tiden för varje arbetsuppgift

på lägenhet 2. Efter detta exporterades modellen till BIMx och liknande skrämklipp på

vyerna togs. Modellen sparades som en Solibri-fil och genom Solibri verktyget issues

skapades liknande vyer som i BIMx modellen. Arbetsuppgifterna beskrevs och tid

noterades i dagboken. För analysen sammanfattades de olika arbetsuppgifterna. (Se

bilaga 5).

Workshop

Under workshopen simulerades ett möte mellan en privatperson som representerade

slutkund och en projektör på E/S-A. Mötet hade som syfte att låta slutkunderna planera

en Raw Space-lägenhet efter deras behov med VR som hjälpmedel. Workshopens

utförande bygger på tidigare forsknings slutsatser och tillvägagångssätt. Ett

leveransmeddelande innehållande modellens delar och status skrevs innan workshopen.

För att samla in en större mängd information var ytterligare två potentiella slutkunder

och två projektörer med som åhörare. Endast ett möte hölls för att samtliga deltagare

skulle utgå från samma möte och få jämförbara upplevelser. Alla slutkunder undersökte

VR-modellen för att ge jämförbara svar. De potentiella slutkunderna valdes efter

kriteriet att de inte hade någon förkunskap kring att läsa 2D-ritningar. Riktiga

slutkunder användes inte med hänsyn till att Karlssons Äng inte befann sig i det skedet.

Arbetsmetoden vill även testas innan den påverkar kontakten med riktiga slutkunder.

Innan workshopen skickades en officiell inbjudan ut. Inbjudan innehöll ett schema,

begreppsförklaring, målet med workshopen, nyckelord samt intervjufrågor för den

avslutande intervjun. Deltagarna uppmanades förbereda sig inför workshopen samt

höra av sig vid eventuella frågor. Inga frågor kom in under denna studie.

(15)

Metod och genomförande

Workshopen började med att slutkunderna fick beskrivning av hur BIMx-modellen

fungerade och genomgång av leveransmeddelandet. En 2D-ritning presenterades för att

komplettera BIMx-modellen. Slutkunderna fick sedan undersöka designen genom

BIMx-modellen via HMD. Slutkunderna navigerade genom ”gå-funktionen” samt

förinställda vyer. När alla slutkunder hade gått igenom VR-modellen valdes en slutkund

ut för att agera framtida köpare av lägenheten och vara aktivt delaktig i mötet.

Kommentarer och diskussionsfrågor kopplat till lägenhetens design från deltagarna

antecknades i de förinställda issuien i Solibri. Projektören var ansvarig för att anteckna

och rita figurer i Solibri. För att dokumentera workshopen togs anteckningar i en mall.

Mallen innehåller spontana kommentarer från deltagarna angående BIMx-modellen,

Solibri modellen och mötets process. Workshopen sammanfattades och jämfördes

senare emot de avslutande intervjuerna.

2.5.3 Avslutande intervju

Efter workshopen hölls intervjuer konfidentiellt samt enskilt med projektörerna och

slutkunderna. Intervjun utgick från förutbestämda frågor (se bilaga 8 projektörer och

bilaga 9 slutkunder). Intervjuerna dokumenterades genom att spelas in samt att

minnesanteckningar togs. För att komplettera de svar som gavs under intervjun ställdes

följdfrågor.

Efter intervjun transkriberades respondenternas svar utifrån inspelningarna och

sammanfattades för respektive respondent. Transkriberingen skickades tillbaka till

respondenten som godkände eller kompletterade intervjun. Projektörernas svar och

slutkundernas svar sammanfattades i respektive roll. De jämfördes senare mot varandra

och mot fallstudien.

2.6 Trovärdighet

2.6.1 Validitet

”Mått på i vilken grad det vi har observerat eller mätt stämmer överens med det vi ville

mäta eller observera.” (Grenness, 2004)

Då intervjuerna och fallstudien strävar åt samma mål genom att svaren från den

ingående intervjun testas i fallstudien och den avslutande intervjun bekräftas av att

fallstudien har gett korrekta slutsatser, har en god validitet skapats.

Genom att ha använt ett flertal metoder för datainsamling samt kompletterat detta med

litteraturstudie och anteckningar från bearbetning av modell ökar validiteten.

2.6.2 Reliabilitet

”Mått på i vilken grad som resultaten från en undersökning går att lita på” (Grenness,

2004).

För att få en god reliabilitet i projektet har de intervjuade inom samma roll fått samma

frågor. Frågorna skickades ut i förväg, spelades in vid intervjutillfället, transkriberades

efteråt och skickades tillbaka för kontroll samt godkännande av respondenterna.

Fallstudien utfördes genom att alla steg dokumenterades i en dagbok med skärmklipp

och anteckningar.

(16)

Detta innebär att analyserna får en hög trovärdighet då de är baserade på både teoretiska

och praktiska åsikter samt att datainsamlingen är gjord av två personer.

(17)

Teoretiskt ramverk

3 Teoretiskt ramverk

3.1 Koppling mellan frågeställningar och område

BIM i företag handlar generellt om de fördelar och nackdelar införandet av BIM kan ha

på ett företag. Främst bygger denna teori på Sun et al. (2017) litteraturstudie om faktorer

som kan begränsa BIM i byggbranschen. Genom denna teori fås nackdelar som tas till

hänsyn i samtliga frågeställningar.

Under VR-modeller diskuteras begreppet ”good enough”, det vill säga hur detaljerad

en 3D-modell behöver vara för att kunna användas som VR-modell. Genom denna teori

fås en förväntad komplexitet på VR-modellen som tas hänsyn till i frågeställning 1. I

denna teori används exempelvis Kuliga et al. (2015) fallstudie som bland annat

behandlar material i en VR-modell.

VR-presentationer handlar om medel för att presentera VR som HMD, CAVE och

datorskärmar. I denna teori diskuteras också önskvärda funktioner i presentationen som

till exempel att fler kan integrera med VR-modellen och att kunna spara kommentarer

i modellen. Teorin ger önskvärd riktning och målbild av VR-presentationen och är

grund till frågeställning 2. Teorin bygger bland annat på Johansson et al. (2013)

konferensbidrag som undersökte HMD.

Pre-Occupancy Evaluation bygger på tre studier från Shen et al. (2013), Kuliga et al.

(2015) samt Lee och Ha (2013). Alla dessa studier belyser slutkunders användning av

VR under designprocessen. Teorin kopplas till den här studiens tillämpning av VR som

är Pre-Occupancy Evaluation.

3.2 BIM i företag

Fördelar med BIM (Building Information Model) är att det ger korrekt geotermisk

representation, snabbare samt effektivare process, bättre design, bättre kundservice och

livscykeldata (Sun et al. 2013). Lam et al. (2013) har även fastslagit att BIM är ett

potentiellt användbart verktyg oavsett projektets omfattning och kostnad. För att

fördelarna med BIM ska kunna optimeras är det viktigt att de

impliceras tidigt i

projektet. Detta är för att ge intressenter möjligheten att påverka faktorer som är viktiga

under konstruktion- och underhållsstadiet i byggnadens livscykel (Lam et al. 2013).

Love et al. (2013) påpekar att få nackdelar har blivit analyserade i forskning kring BIM.

Det är skillnad på förväntad och oförväntad nackdel. Förutsebara nackdelar bör

hanteras. Oförutsebara nackdelar kan upptäckas efter en längre tid och kan bara

hanteras reaktivt. För att kunna minimera nackdelarnas påverkan behövs det tas fram

en strategi. Då behövs potentiella nackdelar identifieras genom exempelvis workshops

och observationer. Vanligtvis är det de tekniska och finansiella nackdelarna som

beaktas vid införande av BIM. Det är vanligt att de mänskliga och organisatoriska

nackdelarna förbises (Love et al. 2013).

3.2.1 Juridik

Olika länders domstolar tolkar juridiken kopplat till BIM olika. I Olatunji och Akanmu

(2014) studie nämns olikheter mellan länder som Storbritannien, Australien samt New

Zealand. Oavsett sker forskning inom ämnet på en internationell generell nivå som detta

stycke syftar till att beskriva. Eftersom BIM påverkar relationen mellan beställare och

designers ökar den juridiska risken. Detta beror på att vid användandet av BIM kan

(18)

beställare bli mer involverad i designprocessen. Detta medför att även beställaren är

ansvarig för BIM-modellen (Love et al. 2013). En annan anledning till att BIM har

ändrat juridiken i byggbranschen är att mjukvaror är otillräckliga (Sun et al. 2013).

Särskilt vid visualisering finns det risk att lova mer än vad den färdiga produkten

kommer att ge (Love et al. 2013). Oavsett finns det ett teoretiskt glapp mellan produkt

och BIM-modell. Virtuella modeller har traditionellt setts som vägledning då de endast

visualiserar verkligheten men kunder litar på de virtuella modellerna i verkligheten.

Detta kan medföra förluster och det är lämpligt att skyldigheter etableras innan detta.

Detta gäller särskilt om den virtuella modellen beskrivs som bindande i ett kontrakt.

Alternativet är att den beskrivs som en guide. Det behövs även finnas en tydlig

gränsdragning mellan det bindande i kontraktet och guiden (Olatunji och Akanmu,

2014). En annan aspekt är frågan om vem det är som äger data och hur protokoll ska

skötas (Sun et al. 2013).

BIM Alliance (2016) genomförde en rapport då de undersökte juridik kopplat till BIM

i Sverige. De drog slutsatsen att de flesta projekten i Sverige är PDF-ritningar bindande

i kontrakt men projekteringen sker i 2D- och modeller. Detta medför att

3D-modellen används som en guidande handling. En av de risker som författarna belyser

är att modellen används i olika ändamål under projektets olika stadier. Detta medför att

modellen används för att upphandla stommen men modellen är otillräcklig i

information angående rumskomplettering. Detta löses genom leveransmeddelande, det

vill säga specificera vilken information i modellen som kan användas och till vad.

3.2.2 Kostnader

Kostnader kan delas upp i indirekta och direkta kostnader enligt Love et al. (2013).

Inom BIM är direkta kostnader kopplade till att implementera och driva arbetssättet

BIM. Detta kan exempelvis vara inköp samt installation av hårdvara och mjukvaror

kopplade till BIM. Även support inom BIM räknas till direkta kostnader och det ökade

kravet på dataminne. I indirekta kostnader ingår kostnader kopplade till organisationen

och till människor. Ett exempel på organisationskostnader är de resurser som krävs att

gå från ett gammalt arbetssätt till ett nytt. Detta leder till att personalen går igenom en

inlärningskurva och därmed en tillfällig nedgång i produktiviteten. De mänskliga

kostnaderna är mest kopplad till administrativa uppgifter som leda, planera och

organisera nya arbetssätt (Love et al. 2013).

3.2.3 Utbildning av personal

En av de delfaktorer som diskuteras mest inom forskning är bristen på utbildad personal

inom BIM (Sun et al. 2013). Designers tvekar även att använda BIM eftersom

inlärningskurvan påverka arbetseffektiviteten negativt under den första tiden som BIM

introduceras (Sun et al. 2013). Love et al. (2013) identifierar att inlärning kan leda till

indirekta mänskliga kostnader i form av att personal förhandlar sig till bättre lön då

deras kompetens har utvecklats. Det finns även risk för att personal som har utbildats

blir rekryterade till konkurrenter. Då BIM är ett område som behöver mer kompetens

(Sun et al. 2013) är denna risk större för personal med BIM kunskap (Love et al. 2013).

En lärande organisation uppmanar till att skapa, utveckla och överföra kunskap inom

organisationen. Detta hjälper företag att ligga före sina konkurrenter och utvecklas. För

att bli en lärande organisation måste tid avsättas så att anställda kan utvecklas.

Utvecklingen kan ske genom att anställda experimentera med sin egen arbetsprocess.

(19)

Teoretiskt ramverk

Detta kallas även för learning-by-doing. Anställda som inte får avsatt tid prioriterar

sällan inlärning. (Garvin, 1993)

3.2.4 Ledningsfaktorer

En av de begränsningar inom BIM som har fått mest uppmärksamhet är

ledningsfaktorer. Detta kan bero på att det är en av nyckelfaktorerna till att införa BIM.

Ledningsfaktorer är de faktorer som kopplas till processen och organisationen. Det

krävs tid att anpassa sig efter dessa förändringar. För att överkomma begränsningarna

kopplade till ledningsfaktorerna måste ändrat arbetsflöde hanteras aktivt. Det viktigaste

för denna faktor är kundens motivation och krav på BIM. (Sun et al. 2013).

3.2.5 Mindre företag och BIM

I Storbritannien har mindre företag haft svårt att följa med i utvecklingen kring BIM.

Mindre företag karakteriseras av begränsade resurser som personal och kapital. Vid

investering av BIM kan mindre företag ha svårt att väga riskerna mot fördelarna. De

saknar ofta effektiva strategier för att implicera nya teknologier som exempelvis BIM.

(Lam et al. 2013). Det är viktigt för mindre företag att följa med i utvecklingen kring

BIM. Om ett företag inte gör det riskerar de att förlora uppdrag och vara

konkurrenskraftiga (Lam et al 2017). Sun et al. (2013) påstår till och med att företag

som inte anpassar sig efter BIM kommer att gå i konkurs. Det är däremot svårt att mäta

kostnader inom BIM och detta leder till osäkerhet kring investering av BIM (Love et

al. 2013).

3.3 VR-modeller

BIM har medfört att det är vanligt att projektera i 3D och därmed möjligheten att

använda VR (Johansson et al. 2014). VR-modeller har flera fördelar då det underlättar

experimentering med design, visualisering, analysering och diskussion (Kuliga et al.

2015). Enigt Kuliga et al. (2015) studie finns det få skillnader mellan verkligheten och

deras VR-modeller. Det som skilde sig mest var atmosfären. Däremot hade de som

deltog i studien lättare att anmärka om något inte stämde mellan VR och verkligheten.

Kuliga et al. (2015) för en diskussion kring att allt inte behöver vara perfekt för att

VR-användarna ska kunna orientera sig i modellen.

För att skapa en VR-modell krävs ofta merarbete i 3D-modellerna och därmed tid

(Johansson et al. 2014). Akpan och Shanker (2017) litteraturstudie bekräftar detta men

de påpekar att ingen förklaring har givits. Det vill säga det finns ingen dokumenterad

förklaring till varför mer tid behövs eller vilka arbetsuppgifter som bör utföras.

I Shen et al. (2013) studie efterfrågade studiernas deltagare bland annat dekorationer,

armaturer samt detaljer av material. Denna studie undersökte främst frågor kopplade

till utrymmen och cirkulation. Kuliga et al. (2015) för en argumentation kring vad som

är tillräcklig detaljeringsgrad på VR-modellen. Deras studie inriktar sig mot att studera

beteende i miljön. Då bara beteende ska analyseras kan en låg detaljerad

VR-modell användas. Det vill säga en gråskalig ren geometriVR-modell som används i tidigt

skede. Kuliga et al. (2015) drar även slutsatsen att en sådan typ av modell inte hade

varit tillräcklig för estetiska analyser. Detta kan vara ett problem för VR då

designprocessen inom arkitektur går från mer överskådlig till mer detaljerad (Kuliga et

al. 2015). Samtidigt är det i de tidiga skedena av designprocessen som viktiga beslut

fattas och VR kan vara till nytta (Paes, Arantes och Irizarry, 2017). Oavsett påpekar

Portman et al. (2015) att nivån av tillräcklig detaljeringsgrad på VR-modell varierar

(20)

beroende på sammanhanget. Exempelvis i Sun, Fukuda och Resch (2014) studie vill

man inte ha en hög grafik eftersom man inte ville ställa krav på klienternas datorer. Ett

annat exempel är att vid avståndsbedömning har detaljnivån en liten effekt på korrekta

bedömningar (Paes et al. 2017).

3.4 Presentation av VR-modeller

3.4.1 HMD, CAVE eller vanliga datorskärmar som VR-presentation

Inom VR-presentation finns grader av omslutande presentationer. Omslutande

presentationer integrerar mer med användarens kropp och är exempelvis HMD. Mindre

omslutande presentationer är exempelvis en mindre datorskärm. Då mer omslutande

presentation av VR ger en mer realistisk upplevelse anses den ge en högre känsla av

närvaro. Det vill säga en känsla att psykologiskt vara på platsen. Detta beror på att

omslutande presentation intrigerar VR-användarens kropp (Kuliga et al. 2015).

Däremot kan mindre omslutande presentationer som datorskärmar vara att föredra.

Detta beror på att det är lättare att använda sig av kontroller i en inte för omslutande

presentation (Kuliga et al. 2015). I Paes et al. (2017) studie visar dock att CAVE

metoden är att föredra framför datorskärmar då tangentbord och datormus kan användas

i båda fallen.

Det finns flertal fördelar med HMD, de anses relativt billiga, vara portabla och kan

följa VR-användarens huvudrörelser (Johansson et al. 2014). Vid användande av HMD

krävs nya navigeringskontroller. Datormus och tangentbord är begränsade då

VR-användaren ska kunna röra sig fritt och kan inte se kontrollerna (Johansson et al. 2014).

Exempelvis kan man använda Power Point kontroll (Johansson et al. 2014) eller

joysticks (Kuliga et al. 2015). HMD har visat sig vara enkel att navigera i även för

oerfarna VR-användare till skillnad från andra VR-presentationer (Johansson et al.

2014).

CAVE använder oftast flera stora skärmar, exempelvis i Paes et al. (2017) studie

används tre projektorer. CAVE presentationer har fått kritik för att vara dyra och

otillgänglig. Detta beror på att de kräver en specifik plats för att uppföra flertal stora

skärmar (Johansson et al. 2014). Däremot har billigare varianter av CAVE system tagits

fram (Paes et al. 2017).

3.4.2 Navigering i VR

VR-modellen använder sig av ”gå funktion”, det vill säga att man kan röra sig framåt i

en VR-modell. Detta förbättrar förståelsen för designen (Shen et al. 2013). Det finns

olika tillvägagångssätt då ”gå funktionen” ska användas. En förutbestämd rutt kan

användas vilket VR-användaren inte kan påverka i större grad. Det andra alternativet är

självnavigering då VR-användaren bestämmer rutten själv. Kuliga et al. (2014) föreslår

att självnavigering ökar läsbarheten av VR-modellen.

I Shens et al. (2013) experiment tilläts VR-användarna träna i 5 minuter på att navigera

i VR-modellen. De belyser att detta kan ha varit för kort tid. Även om VR-modeller

underlättar förståelsen för byggnaden kan inte fullständig förståelse fås under en kortare

period. Olika funktioner i byggnaden och förhållandet mellan dem är aspekter som tar

längre tid att förstå (Shen et al. 2013). Liknande slutsatser drog Lee och Ha (2013) då

slutkunder skulle använda BIM-program för att ändra lägenheter. De föreslog att mer

användarvänliga program behövdes för att underlätta för oerfarna användare.

(21)

Teoretiskt ramverk

3.4.3 Anteckning vid VR-möten

Sun, et al. (2014) behandlar livemöten via VR-modeller i sin studie. Mötesdeltagarna

skulle fysiskt kunna vara på olika platser. Författarna yttrar att då VR-möten ska hållas

är det en fördel om alla deltagare ser samma vy. Det är även en fördel om deltagare kan

rita och kommentera i VR-modellen (Sun et al. 2014). Att föra in kommentarer i datorn

har även fördelen att blygare personer har lättare att komma till tals (Shen et al. 2013).

3.5 Pre-Occupancy Evaluation

Pre-Occupancy Evaluation hjälper designers att kommunicera med slutkunder samt

hjälper slutkunderna att specificera sina behov. Detta görs genom virtuella prototyper

som VR-modeller och genom att vägleda slutkunderna. VR-modellerna ska inte då bara

demonstrera byggnadens information utan simulera användarnas aktiviteter (Shen et al

2013). Hur tillförlitlig slutkundernas respons till VR-modellerna hör samman med hur

lika VR-modellen är verkligheten (Kuliga et al. 2015). Genom att låta slutkunderna

uppleva aktiviteter förstärks deras förståelse för designen. När slutkunderna

specificerar sina behov behövs en strategi för designerna att föra protokoll över

synpunkterna. För detta steg är en 2D-ritning till nytta då slutkunden kan lämna sina

synpunkter kopplat till exempelvis ett rum. Att koppla information till någon form av

utrymme effektiviserar kommunikationen (Shen et al. 2013). Shen et al. (2013) studie

visar att Pre-Occupancy Evaluation ger mer feedback än när vanliga 3D-modeller

presenterades för slutkunder.

Lee och Ha (2013) genomförde en studie där de tillät potentiella framtida

lägenhetsköpare att själva modellera sina framtida lägenheter. De kallar metoden för

CIBIM (Customer Interactive Building Information Modeling) och syftar till

individuella lägenheter som skapas i tidigt skede. Författarna slår fast att hushållen hade

lättare att designa sina lägenheter med hjälp av en 3D-modell än 2D-ritningar. Lee och

Ha (2013) påpekar att 3D-modellerna inte hade tillräckligt informativa material och att

mer information behövdes från övriga konsulter.

3.6 Sammanfattning av valda teorier

Teorin om ”BIM i företag” används i denna rapport överskådligt och sekundärt efter

teorin om VR. BIM är ett brett begrepp som bland annat innefattar VR men de slutsatser

som dras i forskning om BIM är generella. Detta innebär att vissa aspekter kring BIM

är applicerbart på hela processen men inte när VR-teknik isoleras i analysen. Ett

exempel på detta är att forskning visar att BIM sparar tid. Däremot visar specifik

forskning kring VR-teknik att VR-modeller kräver tid att skapa. Teorin används

huvudsakligen för att koppla VR till en företagsnivå.

Teorierna om ”Presentation av VR” och ”VR-modeller” kompletterar varandra och

skapar en helhetsbild av VR-teknik. Denna rapport lutar sig huvudsakligen mot dessa

två teorier eftersom de berör rapportens kärna, VR.

Pre-Occupancy Evaluation innebär en designprocess och är en tydlig möjlighet att

använda VR-teknik. I denna rapport används Pre-Occupancy Evaluation som en

lämplig situation att applicera VR-teknik för mindre arkitektföretag.

(22)

4 Empiri

4.1 Empiri ingående intervjuer

4.1.1 BIM-ansvarig

Från den ingående intervjun med BIM-ansvarig framgick det att E/S-A använder sig av

programmen ArchiCAD och Solibri. I ArchiCAD gjordes enklare visualiseringar men

då mer avancerade visualiseringar krävdes hyrdes ett konsultföretag in. E/S-A

projekterade från tidiga skeden i 3D-modeller. Detaljnivån på exempelvis material hölls

däremot låg eftersom en hög detaljnivå kunde tynga ner modellen. Istället beskrevs

material i text kopplat till objektet. Enligt den intervjuade så kunde alla på E/S-A hålla

möte med en 3D-modell och ett fåtal kunde hålla samordningsmöten via Solibri. Vid

utbildning av personal var den vanligaste strategin learning-by-doing och att lära sig

från sina kollegor. Det fanns även kurser som personal kunde delta i. Kundernas krav

på BIM var en motivation till att utveckla och använda BIM. Företaget hade vid

intervjun ingen avancerad teknik för VR-presentationer men vid behov fanns det

möjligheter att investera i detta. BIM-ansvarig påpekade att HMD har begränsningar då

den är individuell, det vill säga endast en person upplever VR och det är en begränsning

vid diskussion. Någon bättre lösning ur detta perspektiv var CAVE rum men det var ett

för dyrt alternativ. Ur en juridisk synvinkel vid visualisering fokuserade E/S-A på

bestämda och säkra delar i projektet. De delar som var osäkra i tidiga skeden försökte

man inte ta med. (Se bilaga 3)

4.1.2 Projektörer

Tre stycken projektörer på E/S-A intervjuades vid de ingående intervjuerna. Under

intervjuerna framkom det att alla använde sig av 3D-modeller i det dagliga arbetet samt

vid möten med kunder. Två av tre projektörer kände dock att de saknade kunskap för

att arbete med material i 3D-modellen. Samtliga projektörer upplevde att de inte hade

tid för att utveckla sina arbetsprocesser genom learning-by-doing. Projektörerna

använde sig istället av de metoder som de redan kunde och var bekväma med. För att

ta steget till att göra en VR-modell av en 3D-modell kände två av tre projektörer att de

saknade tid. Den tredje projektören kände att den saknade kunskapen för att göra en

VR-modell av en 3D-modell. Vid visualiseringar informerades kunder att det var i tidigt

skede samt att ändringar kunde ske. Detta underlättade den juridiska situationen. (Se

bilaga 4) (Se tabell 2).

(23)

Empiri

Tabell 2. Sammanställning av ingående intervjuer med projektörer.

Ingående intervju

Respondenter

Projektör

1

2

3 Antal

Använder sig av 3D

x

3/3

Använder 3D-modeller

under möten

x

3/3

Behöver mer kunskap om

material

x

2/3

Har tid för att utveckla

arbetsprocessen

0/3

Vad behövs för VR

kunskap

tid

4.2 Empiri bearbetning VR-modeller

Följande rubriker beskriver bearbetningen av VR-modellen för lägenhet 1 och lägenhet

2 (Se bilaga 5). Båda lägenheterna hade BOA 82 m

2

. Under bearbetning av lägenhet 1

togs arbetsprocessen fram genom learning-by-doing. Denna arbetsprocess testade på tid

under bearbetning av lägenhet 2. För att jämföra före och efter bearbetning av modellen

togs skärmklipp (se figur 1 och 2).

Figur 1. Befintlig modell, lägenhet 1, vardagsrum. (Författarnas egna figur,

2018)

(24)

Figur 2. Bearbetad modell, lägenhet 1, vardagsrum. (Författarnas egna figur,

2018)

4.2.1 Förberedelse av export från ArchiCAD till BIMx-modell samt

Solibri.

Den första identifierade arbetsuppgiften var att förbereda modellen för att exporteras

till VR. För att göra detta förbereds önskade 3D-vyer och markerades på bofaktablad.

Ytterligare en deluppgift i detta steg var att kontrollera lagerkombination så rätt objekt

ingick i exporten. För de objekt som endast bör synas i VR-modellen skapades ett

specifikt lager. Lagerhantering skedde en gång per projekt. När dessa arbetsuppgifter

genomfördes på lägenhet 2 tog det 24 minuter.

För att genomföra mötet med hjälp av VR-modellen förbereds även en Solibri-modell.

Detta gjordes genom att exportera ArchiCAD-modellen till IFC. I Solibri lades ”issues”

upp som matchade vyerna som fanns i BIMx-modellen. Detta tog 8 minuter för lägenhet

2.

4.2.2 Väggar och bjälklag placering samt material.

Vissa ändringar av lättväggarnas höjder och placering behövdes kompletteras för att ge

korrekt VR-modell. Att komplettera detta tog 7 minuter på lägenhet 2.

Väggar, tak och golv saknandes eller hade felaktiga material. Exempelvis var den

lägenhetsskiljande väggen i samma material som fasaderna. För att styra material

behövdes väggar och bjälklag delas upp efter rum. Exempelvis behövdes ett bjälklag

för badrummet som var i kakel och ett för resterande golv i lägenheten som var i parkett.

I detta fall gick det att använda övergolv och bjälklag. Det är även rekommenderat att

använda väggtyper med skikt och tilldela material efter skikten. På detta vis kunde även

Solibri redovisa material på olika sidor av väggen. Angående material upplevdes

ArchiCADs basbibliotek för material bristfälligt. Komplettering av material tog 17

minuter vid modellering av lägenhet 2.

(25)

Empiri

4.2.3 Komplettering av befintliga objekt: dörrar, fönster, möbler och

skisskök.

Dörrarna visades schematiskt och behövdes kompletteras med trösklar, handtag och

foder. Dörrarna var svåra att utläsa ur VR-modellen om väggar och dörrar hade samma

kulör. För att åtgärda detta användes en annan nyans av vit till dörrarna. Att åtgärda

dörrarna för lägenhet 2 tog 9 minuter.

Fönster saknade fönsterbänkar och handtag. Fönsterbänkar gick att ställa in i

fönsterobjektet men inte handtag. Detta tog 5 minuter på lägenhet 2.

VR-modellen innehöll möbler från ArchiCADs basobjekt och hade gråa kulörer.

Möblerna kompletterades med kulörer för att passa mot en moodboard. Möblerna

anpassades inte vidare i stil eller utseende då slutkunderna har ansvar för inköp. Detta

tog 15 minuter i lägenhet 2.

Köken i den befintliga modellen bestod av gråa bjälklag. Ett av ArchiCADs skisskök

gick att ställa in med stänkskydd och detta användes. Skåpsindelning uppfattades inte

behövas visas i detta skede. Köket tog 6 minuter att modellera i lägenhet 2.

4.2.4 Objekt som läggs till enbart för VR-modellen, lister, element,

strömbrytare samt armaturer

Modellen saknade lister. ArchiCAD hade lister som basobjekt i sitt bibliotek som

användes. Information kring profil, dimensioner samt kulör behövdes bestämmas.

Lister behövdes anpassas i hörn och golvlister behövdes brytas vid exempelvis dörrar.

Att addera lister till lägenhet 2 tog 40 minuter.

Element, strömbrytare och armaturer saknades i modellen och behövdes adderas. Detta

är vanligtvis VSS-projektörernas respektive el-projektörens område. Av denna

anledning visades objekten schematiskt. Element samt armaturer fanns i ArchiCADs

basbibliotek men strömbrytare behövdes adderas. Det tog 5 minuter att addera element,

3 minuter för strömbrytare respektive 1 minut för armatur i lägenhet 2.

4.2.5 Totala tid och pris för att skapa VR-modellen

Den totala tiden för att bearbeta lägenhet 2 var 2 h och 20 minuter. Baserat på E/S-As

timpris för projektörer kostar 2.5 h 0,1 % av lägenhetens utgångspris (se tabell 3).

(26)

Tabell 3. Sammanställning av tid och kostnad för bearbetning av modell.

Arbetsuppgift

Tid

Lister

40 min

Förberedelse BIMx-modell

24 min

Material väggar, golv och tak

17 min

Material möbler

15 min

Material och ökad detaljgrad dörrar

9 min

Förberedelse Solibri

8 min

Väggar, höjder och placering

7 min

Skisskök

6 min

Element

5 min

Fönsterbänk

5 min

Strömbrytare

3 min

Armaturer

1 min

Total tid

2 h och 20 minuter ca 2.5 h

Pris skapa VR-modell/Lägenhetspris

0.1 %

4.3 Empiri Workshop/möten

4.3.1 Leveransmeddelande och förberedelse

Ett leveransmeddelande skapades eftersom det förtydligar vad VR-modellen ska

användas till och dess detaljnivå (BIM Alliance 2016). Leveransmeddelandet innehöll

delar av modellen och vad det skulle användas för. Planlösning angavs vara föreslagen.

Även fast inredning angavs vara föreslagen till placering, höjder och utseende. Exakta

produkter på fast inredning angavs inte vara fastställda. Lös inredning angavs vara

schematiskt eftersom den köps in av slutkunder. De material som fanns i modellen

angavs även schematiskt och att de skulle kompletteras av moodboard. (Se bilaga 6).

Med hänsyn till ett litet arkitektföretags begränsningar i resurser samt känsla av

omslutning valdes HMD som VR-presentation. För detta köptes tre Google cardboard

displayer in som rekommenderades av BIMx. Som displayer till Google carboard

användes en Iphone 4 från E/S-A samt två smartphones (Iphone 5 samt Samsung

Galaxy s6) tillhörande författarna av denna studie. Gratis versionen av BIMx laddades

ner till samtliga smartphones.

(27)

Empiri

För att visa VR-modellen och ta anteckningar under mötet valdes en storbildsskärm

som presentationsmedel. Tidigare har E/S-A redan använt skärmen för att hålla

samgranskningsmöten via Solibri.

4.3.2 Slutkunder lär sig programvara och undersöker VR-modellen.

Slutkunderna fick en kort beskrivning av hur de använder VR-modellen. Samtliga

upplevdes behöva ytterligare guidning för att placera VR-glasögonen korrekt samt hitta

menyraden.

Slutkunderna hade möjlighet att lämna lägenheten modellerad för VR och gå till andra

lägenheter samt lämna huset. De hittade tillbaka genom de förinställda vyerna.

Slutkunderna kommenterade att det inte fanns vy för klädkammaren.

Tillvägagångssättet slutkunderna använde var att de undersökte VR-modellen via

HMD, tog av sig HMD, antecknade kommentarer på bofaktablad och utskrivna bilder

av vyerna. Sedan tog de på sig HMD igen och började om i arbetsprocessen. Under

tiden kommenterade slutkunderna material, rumssammanband, skåpshöjder med mera.

Slutkunderna kommenterade även att de blev yra efter att ha använt HMD för länge.

(Se bilaga 7)

4.3.3 Möte mellan slutkunder och projektörer

Projektör 1 och slutkund 3 valdes att genomföra mötet, resterande deltagare agerade

åhörare. Projektör 1 valdes eftersom hon var delaktig i projektet Karlssons äng och

skulle hålla de skarpa mötena i projektet. Slutkund 3 valdes ut eftersom respondenten

anmälde sig frivillig. Projektör 1 upplevdes behöva guidning för att navigera samt

anteckna i Solibri-modellen.

För att komplettera Solibri-modellen användes bofaktabladet för att kommunicera samt

BIMx-modellen som presenterades på storskärm. BIMx-modellen användes främst för

att diskutera materialval då Solibri inte visade material utan färger.

Under mötet kommenterade slutkund 3 att den saknade eluttag. Övriga synpunkter

rörde rumssammanband samt material. De anteckningar som togs var både positiva och

negativa. Anteckningarna skedde i text samt som figurer i modellen (se figur 3). Vissa

ändringar bad projektören om att återkomma med angående om det var genomförbart.

(Se bilaga 7)

(28)

Figur 3. Skärmklipp från Solibri-modellen under mötet med slutkund

(Författarnas egna figur, 2018)

4.4 Empiri avslutande intervjuer

4.4.1 Projektörer

Vid den avslutande intervjun intervjuades tre stycken projektörer där samtliga tyckte

att mötet med kunden hade fungerat bra. Solibri-modellen var till hjälp under mötet då

både projektör och kund kunde dela upplevelsen. Funktionen att ta anteckningar i

Solibri-modellen var uppskattat av projektörerna. Då fick de allt samlat på samma ställe

och på så sätt ett strukturerat arbetssätt. Något som alla projektörer saknade var korrekt

presentation av material. Ett föreslag för att åtgärda detta var genom materialprover

som ett komplement till modellen. Två av tre projektörer tyckte att tekniken för

VR-modellen var tillräcklig för dessa möten. Dock var det enbart en projektör som uppgav

sig kunde hålla möten via Solibri. Av de projektörer som intervjuades så kände två av

tre att de hade kunskapen för att skapa denna typ av VR-modell. Samtliga projektörer

tyckte att tiden det tog att bearbeta modellen var rimlig och till nytta, eftersom

VR-modellen upplevdes minska eventuella missförstånd mellan kund och projektör. (Se

bilaga 10) (Se tabell 4).

(29)

Empiri

4.4.2 Slutkunder

I den avslutande intervjun intervjuades tre slutkunder varav ingen hade tidigare

erfarenhet av VR. Samtliga uppgav att VR-modellen var till nytta under mötet då de

fick en bättre förståelse över modellen. Slutkunderna tyckte att de kunde navigera i

modellen men en av slutkunderna upplevde det svårt att uppfatta var den befann sig i

små utrymmen. Alla respondenter förstod att VR-modellen enbart var en guide och att

ändringar var möjliga. Två av tre slutkunder upplevde att detaljeringsgraden på

modellen var tillräckligt, en slutkund saknade vägguttag. Material ansåg samtliga var

bristfälligt representerat. De önskade någon typ av materialprover som de kunde titta

på under mötet. En önskan från slutkunderna var att de kunde byta material under mötet.

Samtliga slutkunder tyckte att 0,1 % av lägenhetens slutpris var rimligt för att kunna

använda VR-modellen vid mötet. Modellen hjälpte slutkunden att få en uppfattning av

den slutliga produkten och hur känslan av lägenheten skulle kunna vara. (Se bilaga 11)