Behöver du en sån här?

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Behöver du en sån här?

En studie av tillträdesstrategier i barns lek

Do you need this?

A study of acess stradegies in childrens play

Tina Lidner

Malin Nanfeldt

Förord

Vi vill tacka alla som har medverkat i vårt examensarbete, förskola, barn och vårdnadshavare som gjorde det möjligt att vi kunde genomföra studien. Det har varit intressant och lärorikt att se alla barnens strategier för att ta sig in i en pågående lek. Vi vill även tacka Sara Berglund, vår handledare, för all stöttning och goda råd som du har gett oss. Det har varit en stor hjälp i vår process att få pålitligt stöd och tydliga råd genom hela vårt arbete.

Arbetet med insamlingsmaterial och skrivprocessen har vi genomfört tillsammans under hela studiens gång. Via Google drive och telefonsamtal har vi skapat möjligheter att arbeta gemensamt fast vi har befunnit oss på olika orter i landet. Hela skrivprocessen har utförts hemifrån medan litteratursökning och handledarträff har skett från Malmö Universitet.

Abstract

Syftet med studien är att undersöka hur barn i 1-5 års ålder i förskolan söker tillträde och involveras i den fria leken. Studien besvarar tre frågeställningar; Vilka tillträdesstrategier använder barn sig av? Hur bemöts olika tillträdesstrategier av andra barn? Hur skiljer sig olika tillträdesstrategier gällande framgång? Studien utgår från teorier kring tillträdesstrategier, interaktionsutrymme och kamratkultur samt aktuell forskning kring hur barn försöker få tillträde till och involveras i den fria leken.

Genom att observera barn i den fria leken vid ett antal tillfällen fick vi ihop empiri för att kunna analysera barns tillträdesstrategier vid olika situationer. I vår roll som observatörer valde vi att vara icke deltagande för att inte påverka barnens tillvägagångssätt. Barnen var medvetna om att vi studerade deras lek under observationerna.

Resultatet visar att vi kan se mönster på hur äldre och yngre barn behöver använda sig av flera olika tillträdesstrategier vid tillträde av den fria leken. Anledningen till detta beror på att äldre barn har ett tydligare interaktionsutrymme än vad de yngre har, som de skyddar och därmed måste det barn som vill komma in i leken använda sig av fler tillträdesstrategier. Vi har uppmärksammat nekande, ignorans och inkludering som bemötandestrategier hos barn i alla åldrar som de visar med ord, blickar och kroppsspråk. Beroende på vilken strategi som barnen använder är det denna faktor som avgör framgången till tillträde i leken.

Innehåll

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

2. Teoretiskt perspektiv ... 9 2.1 Kamratkultur ... 9 2.2 Tillträdesstrategier ... 10 2.3 Interaktionsutrymme ... 10 3. Tidigare forskning... 12 4. Metod ... 16 4.1 Metodval ... 16 4.2 Urval ... 17 4.3 Genomförande ... 17 4.4 Etiska överväganden ... 18 4.5 Analysmetod ... 19

5. Resultat och analys ... 20

5.1 Analys av specifika situationer ... 20

5.1.1 “Jag vill också vara med” ... 20

5.1.2 ”Jag vill också vara tjuv” ... 21

5.1.3 ”Behöver du en sån här?” ... 23 5.1.4 ”Nu går vi” ... 24 5.1.5 ”Borta” ... 24 5.2 Tillträdesstrategier ... 25 5.3 Bemötandestrategier ... 26 5.4 Framgångsrika tillträdesstrategier ... 27 6. Diskussion ... 28 6.1 Resultatdiskussion ... 28 6.2 Metoddiskussion ... 30 6.3 Vidare forskning ... 30 Referenslista ... 31

1. Inledning

Lek har en mängd positiva funktioner för människans utveckling, fokus ligger på fördelar och positivt utbyte av leken utifrån ett funktionalistiskt perspektiv (Øksnes, 2011). Barn använder sig av olika strategier för att komma in i en pågående lek, så kallade tillträdesstrategier, dessa strategier fungerar som redskap för barnen i leken (Corsaro 1979 & Tellgren 2004). Tellgren (2004) menar att utifrån dessa strategier kan barn bemötas på olika sätt i form av att barn får tillträde eller inte att involveras i den fria leken. I den svenska förskoleverksamheten har lek en central plats i barns vardag och där ges tillfällen att utveckla samspel med andra (Øksnes, 2011). Alla barn ska ges möjlighet att delta i gemenskapen i den fria leken där deras sociala kompetenser utvecklas. Enligt

Läroplan för förskolan Lpfö18 (2018) är lek “grunden för utveckling, lärande och

välbefinnande” (s, 8). Förskolan ska präglas av leken eftersom det är där barnen söker och erövrar socialt samspel (Lpfö98, 2016).

Vår studie utgår från Corsaros (1979, 1988, 2003, 2015) teorier om barns tillträdesstrategier. Med dessa teorier bidrar han till kunskap om olika strategier för hur barn tar sig in i lek och varför barn skyddar den pågående leken från andra barn. Kunskap om barns tillträdesstrategier i förskolan kan bidra med ökad förståelse för hur framgångsrika olika strategier är.

Den här studien har genomförts på en förskola där barn i åldrarna 1-5 år har medverkat, där tar vi reda på hur barn får tillträde till lek, hur tillträdesstrategierna bemöts och hur framgångsrika dessa strategier är. Eftersom det bara finns ett fåtal liknande studier gjorda på åldrarna 1-5 menar vi att vår studie är relevant. Sättet som barn lär sig tillträdesstrategier och hur de används följer med dem hela livet och kan ha inverkan på deras vuxenliv. I barns natur menar Bjervås (2003) finns det en strävan efter att få vara tillsammans, det är värdefullt för alla och bidrar till ökad självkänsla, självförtroende och ger barn en känsla av att vara del i ett sammanhang. För att få svar på studiens frågeställningar kommer vi att studera hur barn agerar när de vill komma in i en pågående lek. Våra observationer utgår ifrån den fria leken för att få kunskap om vilka tillträdesstrategier som används, hur tillträdesstrategierna bemöts och hur framgångsrika

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur barn i 1-5 års ålder i förskolan söker tillträde och involveras i den fria leken.

• Vilka tillträdesstrategier använder barn sig av?

• Hur bemöts olika tillträdesstrategier av andra barn?

2. Teoretiskt perspektiv

Då vår studie handlar om hur barn söker tillträde till den fria leken kommer vi att ta upp teoretiska begrepp som kamratkultur, tillträdesstrategier och interaktionsutrymme. För att få syn på vilka tillträdesstrategier som används, hur de bemöts och hur framgångsrika de är har vi valt att använda ovanstående begrepp som analysverktyg. Nedan presenteras och definieras begreppen var för sig.

2.1 Kamratkultur

Corsaro (2015) menar att kamratkulturer är en beskrivning av de sociala relationer som uppstår mellan barn. Även Löfdahl (2007) beskriver i likhet med Corsaro att kamratkulturer är ett sammanhang där barnen utifrån egna perspektiv och tolkningar kan hantera olika funderingar och upplevelser de stöter på i sina liv som är centralt. Bland en grupp barn finns det olika kunskaper om kompisarnas och den egna positionen i gruppen som utgör en kamratkultur. Olika regler för vem som får vara med, vem som bestämmer och hur barnen ska vara mot varandra i gruppen förekommer. Språket är ett betydelsefullt verktyg inom kamratkulturen för att kunna förhandla och kommunicera med varandra (Corsaro, 2003 & Löfdahl, 2007). Corsaro (2015) beskriver att barn skapar olika kamratrelationer som de ingår i och som bidrar till utveckling av sociala relationer. Öhman (2009) betonar att det i en barngrupp kan finnas flera kamratkulturer samtidigt beroende på intresse av lek, ålder eller kön. Det finns likheter i hur barn förhandlar sig till olika positioner i leken och det är inte alltid så lätt att komma in i en kamratkultur och ses som en attraktiv och rolig lekkamrat. Öhman menar vidare att barn har olika erfarenheter om hur man gör när man samspelar i grupp. Kamratkulturer är något som alla barn är deltagare i, inom dessa skapas normer för lekar och samspel, vilka förhandlas och omvandlas inom gruppen (Öhman, 2009). Vi utgår från kamratkultur som beskriver de sociala relationer som sker mellan barn när vi analyserar vår empiri för att se vilka tillträdesstrategier barn använder sig av, hur strategierna bemöts och hur framgångsrika de är.

2.2 Tillträdesstrategier

För att få tillgång till en pågående lek använder barn sig av olika tillträdesstrategier, antingen verbala eller icke-verbala. Corsaro (1979) har uppmärksammat 15 strategier som Tellgren (2004) har tolkat och översatt. Strategierna benämns i den ordning som Corsaro uppfattade som mest använda av barn i sina studier. Vi har valt att korta ner strategierna och sammanfatta dem med egna ord.

1. Icke-verbal entré: barnet placerar sig mitt i leken,

2. Producera en variant av pågående handling: härma vad de andra barnen gör, 3. Avbrytande, störande entré: fysiskt störa eller avbryta leken,

4. Omringande av område: cirkulera omkring leken,

5. Verbalt göra anspråk på området eller något föremål: kräva något av de andra barnen, 6. Fråga om tillträde: fråga barnen i leken om lov,

7. Fråga en deltagare: fråga de andra barnen om pågående aktivitet, 8. Referera till vuxnas auktoritet: hänvisa till vuxen,

9. Erbjuda en sak: erbjuda de andra barnen i leken något, 10. Hälsning: verbalt hälsa på barnen i leken,

11. Refererar till vänskap eller medlemskap: verbalt hänvisa till kamratskap, 12. Hjälp från en ickedeltagare: be någon annan om hjälp,

13. Accepterar inbjudan: gå med i leken efter inbjudan från de andra barnen,

14. Föreslår andra aktiviteter: fråga deltagarna om de vill vara med i någon annan aktivitet,

15. Referera till individuella kännetecken: verbalt hänvisa till enskilda egenskaper (Corsaro, 1979 & Tellgren, 2004).

I vår studie kommer vi att utgå från ovanstående tillträdesstrategier när vi undersöker vilka som är vanligast i de lekar vi observerar på förskolan. Med hjälp av denna teori som verktyg kan vi uppfatta hur dessa strategier används av barn.

2.3 Interaktionsutrymme

Corsaro (1988) och Tellgren (2004) anser båda att interaktionsutrymme är något som har betydelse för barns lek och hur de får tillträde till leken. Samspel är något som skapas då barn leker tillsammans och detta kallar Corsaro (1988) för interaktionsutrymme. Barn har lärt sig att värna om detta utrymme och när de försvarar sitt interaktionsutrymme kan de

upplevas som känslokalla då de nekar andra barn tillträde till leken. Inom interaktionsutrymmet värnar barn om sitt kamratskap i leken då fokus ligger på yttre faktorer och samspel.

Corsaro (1988) lyfter fram att barn ofta skiftar lekkamrater och oavsett vilka barn som ingår i leken identifierar Corsaro två mönster, vinna tillträde till lek samt att försvara en pågående lek. Det första mönstret anser Corsaro (1988) vara en del av ett interaktionsutrymme och det andra är att försvara ett interaktionsutrymme. Barn skyddar sin lek mot andra barn för att kunna leka utan att bli störda vilket kan leda till att andra barn utesluts men det behöver inte betyda att de är elaka utan bara vill leka sin lek utan inblandning från andra (Corsaro 2003). Vidare beskriver han att barn anstränger sig mycket för att få tillträde till interaktionsutrymme genom att använda sig av olika strategier till exempel anknyta till de barn som är i området. Corsaro (2003) menar att de barn som är mer vana att få tillträde till lek inte behöver försvara sitt interaktionsutrymme i lika stor utsträckning.

Tellgren (2004) hävdar att interaktionsutrymme skapas när barn samspelar med varandra. Vidare menar hon för att det ska kunna byggas behöver barn först samspela med ett eller flera barn. Barns lek är ständigt utsatt för avbrott i form av måltider, planerade aktiviteter och dagliga rutiner. Det krävs då att barn som inte har en stark kamratrelation får börja om igen för att starta nya relationer med kamrater (Tellgren, 2004). Vi kommer att använda begreppet när vi tolkar vårt material eftersom interaktionsutrymme påverkar hur barn använder sig av olika tillträdesstrategier.

3. Tidigare forskning

I det här avsnittet kommer vi att ta upp tidigare forskning som berör barns tillträdesstrategier på olika sätt. Corsaro (1979, 2003) har undersökt kamratkulturer i förskolan och genom dessa studier har han kunnat identifiera olika tillträdesstrategier. Tellgrens (2004) avhandling handlar om hur barn gör för att få tillträde till lek. Öhman (2009) lyfter fram hur barn förhandlar deltagandet i samspel. Ivarsson (2003) beskriver i sin studie om hur barn konstruerar sin gemenskap, hur barnen är tillsammans i förskolan. Cromdals (2001) studier fokuserar på barns rutiner för att komma in i lekaktiviteter. Den här delen ger en kort översikt över tidigare forskning som visar hur barn försöker få tillträde till och involveras i den fria leken.

Corsaro (1979) har undersökt kamratkulturer i förskolan bland 3-5 åringar i USA och Italien. Hans studier visar att kamratkulturer kan vara formade av särskilda kategorier av social kunskap som normer, vänskap och status. Under sina studier kunde Corsaro identifiera femton olika tillträdesstrategier, vilka vi har beskrivit i föregående kapitel, som barn använder sig av för att komma med i en pågående lek. Hans forskning visade att om barn inte lyckades vid första försöket att komma med i leken så provades en ny strategi. Barn utvecklar strategier när de inte får tillträde samtidigt som de lär av varandra. Corsaro menar att barns vänskap och sociala relationer formas i samspelet mellan barnen inom kamratkulturen. Vidare beskriver han att då barn är delaktiga i förskolans fria lek och organiserade lekar skapar dem tillsammans en kamratkultur (Corsaro, 1979). Inom den fria leken är kamrataktiviteter för det mesta självvalda. Barnen måste antingen träda in i en pågående lek eller starta en egen lek och få med andra barn i den leken (Corsaro, 1979). Enligt Corsaro (2003) handlar kamratskap om att skapa meningsfullhet tillsammans med kamrater, och att skydda sin lek från andra.

Tellgren (2004) utforskar i sin avhandling hur 3-5 åringar bildar, upprätthåller och avbryter gemenskaper och relationer med varandra. Detta sker genom samtal och lek i förskolans vardagliga miljö. Studien visar, att barn ägnar en del tid åt att skapa kompisrelationer och att få tillträde till lek. Tellgren använder sig av Corsaros (1979) tillträdesstrategier när hon analyserar hur barnen agerar när de vill vinna tillträde till lek. Tellgren (2004) betonar att barn ser det som betydelsefullt att få tillträde till lek och att skapa samspel med andra barn. Vidare beskriver hon hur barn skapar

interaktionsutrymme genom att samspela med andra barn. Tellgren menar att det samspel som sker i leken mellan barn består av olika slags kommunikation och att det är avgörande för om barn ska vinna tillträde till lek. Tellgren upptäckte två strategier i sin studie som Corsaro (1979) inte hade identifierat bland sina strategier. Den iakttagande strategin innebär att barnen stannar upp och iakttar situationen innan en strategi används för att komma med i leken. Det förmildrande anspråkets strategi innebär att barnen smyger sig in i leken utan att göra anspråk på interaktionsutrymmet.

Öhman (2009) har undersökt hur barns utveckling av lek, kommunikation och empati stimuleras och hur det skapas ett positivt lärandeklimat. Öhman beskriver förskolan som en egen kulturell arena där barn utvecklar olika beteenden och handlingsmönster i att vara förskolebarn. I en förskolegrupp har barn olika erfarenheter av hur samspel ska ske och hur man kommunicerar med varandra. Utifrån dessa individuella erfarenheter bildas en unik gemenskap där mötet mellan barn är väsentligt för hur en kultur utformar sig, en särskild kamratkultur. Denna kultur innefattar gemensamma drag i hur barn brukar ta kontakt med varandra, hur barn tycker om respektive inte tycker om att bli inbjudna till samspel av andra, hur lekens regler förhandlas fram och så vidare. I denna enskilda kultur uppstår mer eller mindre outtalade konventioner om hur och vad barnen leker och ett speciellt lekmönster utvecklas. Öhman menar vidare att tillhörigheten i denna kultur inte är självklar utan den är snarare förbunden med en rad olika villkor. Varje dag lägger barnen ner tid och engagemang för att etablera relationer till andra barn där ömsesidighet och respekt dominerar. Detta sker i situationer då barn tar initiativ till samspel och lek. Nya och andra koder för samspel etableras mellan dem när det handlar om att kunna göra sig förstådd, komma överens och försöka se andras perspektiv (Öhman, 2009).

Ivarsson (2003) beskriver i sin avhandling om barns konstruktioner av gemenskap i förskolan och genom att vilja vara tillsammans skapas sociala interaktioner mellan barn. Hon anser att det i leken finns tre sociala principer, de handlar om makt, rang och närhet. Ivarsson menar även att utifrån dessa principer kan det urskiljas horisontella och vertikala

dimensioner av hur barn skapar gemenskap i leken. Horisontella dimensioner eller

närhetsprinciper, innebär att barn visar för andra barn vem som är viktigast för dem genom att välja dem först i leken (Ivarsson, 2003). När barnen vill visa vilka som är med

barngruppen. Alla kan inte vara med och bestämma och de olika positionerna behöver förhandlas fram. Ivarsson beskriver att det i leken finns två strukturer, nämligen formella och informella. Den formella strukturen är utformad och bestämd av pedagogerna medan den informella strukturen bestäms av barnen när de själv väljer hur och var de leker. Den sistnämnda strukturen förekommer framförallt i den fria leken och vad som kan uppstå där. I de mer oplanerade handlingarna i samspel och lek som förskoledagen är fylld av bestämmer barnen själva vem som tillhör vilken gemenskap eller gruppkonstellation. Enligt denna struktur är det barnen själva som har makt att bestämma vem som släpps in i leken och vem som ställs utanför (Ivarsson, 2003). Ivarsson synliggör, precis som Öhman (2009), att barn i en barngrupp ägnar mycket kraft och tid åt att få vara med i lek och skapa gemenskap och att det är stor skillnad i leken när det inte finns någon vuxen nära.

Cromdal (2001) har undersökt hur barn i 6-9 årsåldern arrangerar sina aktiviteter i skolmiljöer. Han beskriver tillträdesstrategier med utgångspunkt från språklig ansats eftersom barnen är tvåspråkiga. Cromdal beskriver barns lekförhandlingar och deras skyddande av sitt interaktionsutrymme är av olika slags vikt beroende på vilka lekar som leks och att barnen tar hänsyn till kön, ålder och att kunna olika regler när de förhandlar om tillträde. Cromdal har studerat tillträdesstrategier tillsammans med uteslutningar utifrån ett individperspektiv och menar att tillträden och uteslutningar från lek tenderar att utgå från individcentrerade synsätt. Han menar vidare att det är lättare att komma in i leken om rollen i leken inte är attraktiv, till exempel vara hund i mamma, pappa, barn lek. Cromdal anser att barn ofta använder sig av kodväxling för att få tillgång till lek.

Sammanfattningsvis skildrar Corsaro (1979, 2003) i sin studie hur förskolor i USA och Italien beskriver kamratkulturer där barns tillträdesstrategier formas av normer och sociala relationer Tellgren (2004) bidrog med två nya tillträdesstrategier utöver Corsaros (1979) 15 tillträdesstrategier. Öhman (2009) beskriver kamratkultur som skapas i mötet mellan barn när de tar initiativ till samspel och lek. Ivarssons (2003) studie belyser hur barn skapar, återskapar gemenskap i interaktion med varandra. Cromdal (2001) beskriver äldre barns tillträdesstrategier till lek utifrån ett flerspråkigt perspektiv. I vår studie kommer vi att undersöka hur barn i 1-5 års ålder i förskolan söker tillträde till och involveras i den fria leken. För att detta ska vara möjligt använder vi tillträdesstrategier som ett analytiskt redskap i vårt empiriska material för att se hur barn involveras till den

fria leken. Något som vi även kommer att undersöka i vår uppsats är hur barn bemöter deltagandet i samspel och lek och vilka strategier som är mest framgångsrika.

4. Metod

Följande kapitel beskriver hur vi har genomfört vår studie när det gäller vårt urval av förskola och åldersgrupp, vilken metod vi har använt oss av då vi har samlat in vårt empiriska material. De etiska kraven har vi tagit hänsyn till i hela vårt arbete.

4.1 Metodval

När vi valde metod för att undersöka hur barn försöker få tillträde till och involveras i den fria leken, valde vi att använda oss av en kvalitativ metod. Alvehus (2013) belyser, att den kvalitativa metoden är bäst lämpad om forskaren vill skapa en förståelse för forskningsproblemet. Holme och Solvang (1997) lyfter fram att en kvalitativ metod är ett sätt för forskare att sätta sig in i det de undersöker och få en djupare förståelse. Vidare menar Holme och Solvang (1997) att observation som metod lämpar sig när man ska fånga handlingar i sociala nätverk. För att kunna studera olika tillträdesstrategier mellan barnen valde vi att öppet observera barnen som vårt tillvägagångssätt. Stukát (2011) beskriver att observationer kan leda till att gruppen som observeras uppför sig annorlunda när de vet att de observeras, vilket kan medföra att det behövs en försöksperiod för att de observerade ska bli mindre störda. För att undvika att barnen eventuellt skulle känna att vi var i vägen så att leken i sin tur inte kunde bli naturlig så befann vi oss i deras närhet en kort tid innan vi inledde vår filmning.

Vi valde att göra öppna observationer som Alvehus (2013) menar är lättast att genomföra utifrån ett etiskt och tekniskt perspektiv. Under de öppna observationerna är observatören accepterad och har fått tillstånd av dem som ska observeras. Eftersom vi ville se vilka tillträdesstrategier barn använder sig av i leken valde vi att inte vara deltagande när vi observerade. Vi var hela tiden uppmärksamma på det som Alvehus (2013) benämner som observatörseffekten, att den som observerar påverkar det som sker på ett eller annat sätt. Vid några tillfällen märkte vi att vi påverkade leken då barnen stannade upp och då valde vi att avbryta filmningen.

Observationerna gjordes med hjälp av läsplatta som vi lånade på förskolan och även löpande fältanteckningar. Läsplattan gjorde att vi blev rörliga och flexibla under observationerna. Stukát (2011) anser att det är svårt att bestämma hur många observationer som behöver göras för att få så stort urval som möjligt till sin studie. I vårt

samlade observationsmaterial har vi valt ut de som är mest intressanta utifrån studiens syfte. Med läsplattan som redskap kan vi gå tillbaka till våra observationer flera gånger och se vad som hände. Filmerna och anteckningarna har transkriberats efter hand som materialet har blivit insamlat, vi har läst teorier och tittat på filmerna igen.

4.2 Urval

För att besvara studiens syfte, har vi valt att utgå från en förskolegrupp från åldern 1-5 år för att det endast finns ett fåtal studier sedan tidigare med denna åldersgrupp. Vi vill få möjlighet att närmare följa hur barn använder sig av olika tillträdesstrategier i leken. Förskolan är en självklar plats som fokus för studien eftersom leken är ett moment som utgör den centrala delen av barns vardag. Avdelningen som vi har valt ut är en förlängd syskonavdelning, där barnen är mellan 1-5 år där det sammanlagt går tjugo barn. Av dessa tjugo barn är det sjutton barn som har medverkat i vår undersökning. På denna avdelning är en av oss känd sedan tidigare för barn, vårdnadshavare och pedagoger. Fördelen med att välja en förskola som en av oss har anknytning till gör att det är lättare att kunna göra öppna observationer eftersom barnen inte behöver lära känna båda. En annan fördel kan vara att den som inte var känd sedan tidigare kunde ha en distanserad roll till barnen utan förgivettaganden. Den utvalda förskolan och deras förskolechef blev kontaktad av oss via ett informationsblad mejlledes.

4.3 Genomförande

Observationerna genomfördes under fem tillfällen på en förskola under hösten 2018. Totalt två och en halv timme observerade vi under varje besök. Insamlandet av material skedde under flera dagar men alltid inomhus för att vi tänkte att det är lättare att följa den fria leken inne där det finns naturliga gränser i form av väggar och dörrar. Tidpunkten var alltid på förmiddagen efter frukost och innan samling då barnen har tid till fri lek och själva väljer vad de vill leka med. Då vi gjorde våra observationer befann vi oss stilla på golvet en liten bit ifrån barnens lek då vi inte ville påverka eller störa de för mycket. Ibland förflyttade barnen sin lek och då valde vi att följa efter så att vi inte skulle missa intressanta ögonblick. Vårt filmmaterial består av kortare sekvenser då vi endast tittade efter tillträdesstrategier i barnens lek.

Vid sammanlagt fem tillfällen av observationer fick vi ihop ett urval av tillträdesstrategier. Det var inte alltid lätt att följa barnen i deras lek eftersom de ibland bytte rum och plats. Vid ett par tillfällen blev barnen väldigt nyfikna på vad som filmades och då blev det svårt att fullfölja observationen.

Observationerna har genomförts inomhus i barnens naturliga förskolemiljö och bygger på barnens strategier att ta sig in i lek. Inga barn sa uttryckligen ifrån att de inte ville bli observerade, däremot lämnade de rummet ibland vilket vi tolkade som att de inte ville vara med.

4.4 Etiska överväganden

Vi har utgått från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska krav i vårt examensarbete. Inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningsområdet är det dessa att tänka på: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att forskare är skyldiga att informera de individer som är

utvalda till studien (Vetenskapsrådet, 2002). Det innebär även att forskaren ska uppmärksamma deltagarna att det är frivilligt att delta i studien och att de kan avsluta den när de vill. Förskolechef och berörda pedagoger tillfrågades om det gick att göra en undersökning på deras avdelning samt syftet med undersökningen. Efter godkännande från chef och pedagoger lämnades ett tillståndsbrev ut till samtliga vårdnadshavare. I brevet framgick syftet med examensarbetet, hur undersökningen skulle genomföras, att deltagandet var frivilligt och att de kunde avbryta barnens medverkan när som helst. Detta har vi gjort genom att informera barnen och deras vårdnadshavare om syftet med studien.

Samtyckeskravet innebär att forskare ska få medgivande från undersökningsindividerna

eller deras vårdnadshavare innan undersökning påbörjas (Vetenskapsrådet, 2002). Alla berörda vårdnadshavare har blivit informerade skriftligt om studien och de har även fått godkänna om deras barn får filmas under observationerna. Detta har vi gjort genom att dela ut samtyckesblanketter till berörda barn och vårdnadshavare. Observationer har enbart fått genomföras på dem barn vars vårdnadshavare har skrivit på en samtyckesblankett. Vi har även utgått från ett etiskt ställningstagande då vi frågade

barnen vid varje tillfälle om det gick bra att vi filmade dem när de lekte innan kameran sattes igång.

Konfidentialitetskravet innebär att forskare garanterar att allt insamlat material hanteras

med hög sekretess, materialet får inte bli offentligt (Vetenskapsrådet, 2002). För att skydda de som är med i studien har barnens identitet med namn och exakta ålder fingerats i föreliggande text. Förskolan och avdelningens namn har inte heller skrivits ut i examensarbetet.

Nyttjandekravet innebär att insamlat material endast får användas i den specifika studien

och får inte vidarebefordras eller lånas ut till andra utanför forskningen (Vetenskapsrådet, 2002). De videoobservationer som har samlats in och anteckningar som har förts kommer att förstöras efter att studien har blivit klar.

4.5 Analysmetod

Vi har granskat och transkriberat filmerna och våra anteckningar efter hand som materialet har blivit insamlat, läst teorier och tittat på filmerna igen. Utifrån våra frågeställningar som handlar om hur barn använder sig av olika tillträdesstrategier har vi tittat på observationerna för att se ett samband. Vi har utgått från befintliga tillträdesstrategier för att kategorisera våra observationer där det ofta förekom olika strategier i varje situation. Vi har även sett tre bemötandestrategier som vi har kategoriserat, nekande, ignorans och inkludering varav den sistnämnda kan delas in i fler grupper.

5. Resultat och analys

Med hjälp av tidigare forskning och teorier har vi genom en analys tolkat materialet i syfte att förstå vilka tillträdesstrategier barn använder sig av i leken, hur tillträdesstrategierna bemöts och hur dessa strategier skiljer sig åt gällande framgång. Vi kommer nu att presentera fem olika case, där vi analyserar vilka tillträdesstrategier som förekommer samt hur dessa bemöts. Därefter följer tre avsnitt, inom vilka frågeställningarna mer konkret besvaras. I det första diskuterar vi vilka tillträdesstrategier som blev synliga och vilka som var vanligast i vårt material. I det andra diskuterar vi de olika sätt som dessa bemöttes på, och i det slutliga resonerar vi kring vilka olika framgångsfaktorer gällande tillträdesstrategier som blev synligt i vårt material.

5.1 Analys av specifika situationer

Vi har valt att redovisa fem av våra videoobservationer som vi anser skiljer sig från varandra beträffande strategier. Först beskriver vi vad som händer och sedan analyserar vi händelserna med hjälp av de teoretiska verktyg som vi presenterade tidigare.

5.1.1 “Jag vill också vara med”

Åtta barn befinner sig den här förmiddagen på avdelningen, två pojkar står vid ett bord och bygger med lego. Tre pojkar i åldern 3-4 år, Karl, Erik och Johan, befinner sig i ett angränsande rum där de har stängt dörren. Till en början verkar det inte som att de vet vad de ska göra, de sitter på några madrasser som står lutade mot väggen och som kasar ner när de sätter sig på dem. Charlie 3 år kommer in i rummet och ställer sig vid sidan om och tittar på vad de gör, de skrattar och verkar ha roligt när madrasserna kasar ner. Charlie ställer sig tätt intill Johan precis som om han vill vara med men han säger ingenting. Efter en liten stund ställer sig Charlie vid sidan om igen och fortsätter studera leken. Nu börjar en lek där Karl, Erik och Johan låtsas att de skjuter slime på varandra, de hoppar runt på madrasserna för att undvika trampa i slimet. Charlie går fram till den vuxna i rummet och säger att han också vill vara med i leken. Charlie ställer sig och lyssnar och följer leken med blicken, efter en stund börjar han springa efter och härma vad de andra pojkarna gör, men han lyckas inte heller den här gången komma in i leken. Charlie tar en käpphäst som han börjar vifta och snurra med för att de andra barnen ska uppmärksamma honom, men han blir fortfarande nonchalerad av de andra. Då ropar Charlie på ett av barnen:

“Karl, Karl, jag vill också vara med, får jag det Karl?” “Ja” säger Karl.

Karl frågar i sin tur Erik:

“Vem är det som bestämmer i leken?” Erik svarar:

”Johan.”

Karl går då bort till Johan och berättar att Charlie vill vara med och då säger Johan: “Då får han vara barn.”

”Nä, det vill jag inte”, säger Charlie, och lämnar rummet.

Redan när Charlie kommer in i rummet använder han sig av en strategi, icke-verbal entré genom att han ställer sig och iakttar leken som är i gång och omringande av område då han cirkulerar runt. Efter en stund ställer han sig nära lekområdet för att på så sätt komma in i leken, Charlie säger inget utan står bara bredvid de andra. Charlie provar nu en tredje strategi, att referera till en vuxens auktoritet, då han talar om för en vuxen att han vill ta sig in i leken. När inte heller den här strategin att komma med i leken lyckas tar Charlie ytterligare en strategi, producera en variant av pågående lek, när han härmar de andras lek. Charlie går vidare till ännu en strategi, avbrytande, störande entré, här distraherar han i leken. Under de första fem strategierna som Charlie använder sig av möts han av ignorans från de andra barnen. De fortsätter med sin lek utan att verbalt kommentera de strategiska försök Charlie gör för att ta sig in i leken, de osynliggör honom och uppmärksammar honom varken med blick eller kroppsspråk. När inte heller detta fungerar provar han istället en annan strategi, fråga om tillträde, då Charlie vänder sig till ett av barnen för att fråga om han får vara med. Med hjälp av denna strategi blir han tilldelad en roll som barn i leken och möts av inkludering. Efter att Charlie har använt sig av sex olika strategier får han vara med i den pågående leken. Eftersom det är en roll som han har sett inte finns med i leken lämnar Charlie rummet och ger upp försöken att få vara med. Charlie bemöts av två olika strategier, ignorans och inkluderande, i den sistnämnda får han vara med men rollerna ändras i leken. På så vis kan vi dela in denna strategi ytterligare då det blir ett inkluderande fast med ändrade förutsättningar.

pojkarna Karl, Johan och Erik, bygger slott/bur med kuddar. Karl och Johan sätter sig inne i buren och är tjuvar, Erik står bredvid och tittar när de sätter sig inne i buren, han får inte plats och kommenterar:

”Jag vill också vara tjuv.”

”Men det får bara plats två stycken”, säger Johan. ”Jag kan inte ha någon bur då”, säger Erik.

Erik fortsätter säga: ”Jag är tjuv, jag är tjuv.”

”Och du hjälpte oss eller hur”, säger Johan.

Sen börjar Erik flytta runt på kuddarna så att buren blir större för att själv kunna få plats. En annan pojke, Paul ligger bredvid och snurrar med några blå band och verkar inte så intresserad av vad de tre andra pojkarna håller på med. Paul reser sig upp och ställer sig och iakttar leken bland pojkarna för att sedan återgå till föregående position. Johan blir intresserad av banden han håller i och går fram och föreslår att det kan vara en nyckel. Johan tar ett av de blå banden och går bort till buren men Paul följer inte efter.

Här använder sig Erik först av en iakttagande strategi genom att observera leken innan han övergår till en verbal strategi. Nu kommenterar Erik att han också vill vara tjuv men blir då bemött av Johan med ett nekande när han konstaterar att det bara får plats två i buren. När Erik inte får plats fortsätter han med ytterligare en verbal strategi när han uttrycker att han inte får någon bur. Johan besvarar denna strategi genom att erbjuda Erik att hjälpa till. Erik involveras först i leken när han använder sig av två olika strategier, de bemöter honom med att inkludera Erik när de bjuder in honom i leken på deras villkor. Därefter går Erik in och ändrar om bland kuddarna för att kunna få plats i buren. Eriks agerande skulle kunna handla om ett försök att utvidga det interaktionsutrymme som Karl och Johan har skapat. Paul som varit passivt närvarande redan från början använder sig nu av strategin icke-verbal entré då han plötsligt placerar sig mitt i leken. Kort därefter går Paul tillbaka till samma plats som tidigare men har med hjälp av strategin fångat Johans intresse. När Johan frågar Paul om banden tolkar vi det som att han vill inkludera Paul i leken när han föreslår att banden kan vara en nyckel. Erbjudandet kan också ses som att Johan ska få tillgång till banden som Paul håller i för att han själv vill ha ett band. Paul accepterar inte Johans invit att få vara med utan ligger kvar på golvet.

5.1.3 ”Behöver du en sån här?”

Två pojkar, Johan (4 år) och Erik (4 år) sitter vid en stor whiteboardtavla och bygger mönster med olika former. Karl (4 år) kommer och ställer sig bredvid och tittar på vad de gör, efter en stund frågar han:

“Får jag vara med?”

“Ja”, säger Erik och flyttar lite på sig så att Karl får plats. En liten stund senare kommer Niklas 4 år och frågar: ”Får jag vara med?”

”Då har du ingen plats”, svarar Johan.

Fast Niklas inte får vara med ställer han sig där Karl sitter och börjar plocka med de olika formerna på tavlan.

“Nej, där sitter Karl” säger Johan.

Då går Niklas över till andra sidan där Erik sitter och börjar flytta på formerna som sitter där men även den här gången protesterar Johan:

“Där sitter Erik.”

Niklas går då därifrån och sätter sig på golvet bredvid Noa som också bygger med magnetformer och frågar:

“Behöver du en sån här?” och visar en triangel.

“Ja” säger Noa, och så fortsätter de att bygga tillsammans.

Karl använder sig först av den iakttagande strategin då han står och betraktar leken innan han med en verbal strategi frågar om han får vara med. Karl får ett ja och sätter sig bredvid Erik och börjar bygga. Karl bemöts med ett inkluderande av Erik och med endast två strategier får Karl tillgång till leken. Niklas kommer in i rummet och använder sig också av en verbal strategi när han frågar om han får vara med men bemöts då av ett

nekande svar. Både Karl och Niklas använder sig av en verbal strategi men utfallen blir

olika. Då försöker Niklas med en ny strategi producera en variant av pågående lek då han går in och ställer sig på Karls plats och gör likadant som de andra vilket leder till protester från Johan eftersom platsen inte är ledig. Johan bemöter Niklas försök med en avvisande hållning när han nekar honom till en plats. Dessa två strategier blir inte framgångsrika för Niklas och han väljer då att lämna Erik och Johan vid whiteboardtavlan. Niklas byter riktning i rummet och närmar sig Noa och byter strategi

genom att erbjuda något i någon annans lek. Denna strategi blir framgångsrik när Noa bemöter Niclas erbjudande om triangeln på ett inkluderande sätt.

5.1.4 ”Nu går vi”

Den här förmiddagen är Mia 2 år och leker i hemvrån, hon har en vagn med en docka i och ett par röda finskor på sig, Elias (2 år) kommer och ställer sig bredvid Mia och tittar lite på henne. Efter en stund går han bort till en låda där det finns utklädningskläder och hämtar en väska och ett par skor som han sätter på sig och så går han fram till Mia och säger:

“Där står skornana, mig ha skornana.” Mia nickar åt Elias när han pratar.

Elias går runt Mia medan hon tar upp dockan ur vagnen, kramar den och bäddar sen ner den i vagnen igen. Under tiden har Elsa 2 år kommit in i hemvrån, hon går och hämtar en peruk och ett par skor som hon tar på sig, sen går hon fram till Mia och ställer sig bredvid henne. Mia tar vagnen och vänder sig om till de andra två och säger:

“Nu går vi.”

Elias använder sig först av den iakttagande strategien när han studerar Mia och vad hon gör innan han fortsätter med ytterligare en strategi producera en variant av pågående lek genom att hämta skor och väska för att härma det som Mia gör. För att Elias ska ta sig in i leken använder han sig av två strategier och får ett gillande av Mia i form av kroppsspråk och blick då hon inkluderar honom. Med hjälp av iakttagelser har Elias sett vad som behövs för att vara med i den lek som Mia leker. Nu kommer Elsa in i rummet och använder sig av icke verbal entré när hon går direkt bort till lådan med utklädningskläder och hämtar det hon vill ha på sig. Med endast denna strategi blir Elsa framgångsrik hos de andra barnen då hon med detsamma får tillgång till leken. Utan att barnen säger något till varandra blir de inkluderade i samma lek där både Elias och Elsas strategier fungerar för att komma in i Mias pågående aktivitet.

5.1.5 ”Borta”

Elsa (2 år) sitter vid ett bord och tittar i en byrå som har sex små lådor. Mittemot henne sitter två flickor, Anna (4 år) och Tova (4 år) och ritar. Elsa öppnar en låda och tar fram det som ligger i den, stoppar tillbaka saken, stänger lådan och säger:

Samtidigt som Elsa säger det tittar hon mot flickorna för att se om de uppmärksammar henne.

Elsa tar fram en ny sak från en annan låda, det är en tärning som hon rullar över till Tova samtidigt som hon säger:

”Tärning.”

Tova bryr sig inte om tärningen som hamnar på hennes teckning så Elsa sträcker sig över bordet och tar den själv. Elsa fortsätter öppna de andra lådorna och vänder sig mot den som filmar henne.

Elsa använder sig av avbrytande, störande entré när hon försöker få Anna och Tovas uppmärksamhet vid bordet. De båda flickorna ger inte Elsa den uppmärksamhet hon vill ha utan ignorerar henne. Då provar hon samma strategi igen i kombination med att

erbjuda en sak. Inte heller denna gång får Elsa någon reaktion från de båda flickorna utan

de fortsätter att ignorera henne utan att kommentera hennes handling varken med blick eller ord. Efter att Elsa har försökt med dessa två strategier utan att få ett positivt gehör från de båda flickorna provar Elsa att referera till vuxnas auktoritet. Hon vänder sig till observatören för att se om denna vill vara med i Elsas lek och utforska lådorna.

5.2 Tillträdesstrategier

Med hjälp av Corsaros (1979) teori om tillträdesstrategier kan vi se ett tydligt mönster i hur den ena strategin byts ut av den andra när den inte är lyckosam. Den strategi som är mest vanlig bland de äldre barnen är en iakttagande strategi, barnet ställer sig och tittar på vad de som leker gör innan de använder en verbal strategi och tar steget in och frågar om de får vara med. Tellgren (2004) menar att den iakttagande strategin innebär att barnen behöver tid på sig att bilda sig en uppfattning av vad som pågår i leken. Detta sker som en icke verbal strategi innan den verbala strategin träder in. I Corsaros (2015) studie framgår det att den vanligaste strategin bland barn är att smyga sig in i leken. I vår studie ser vi att denna strategi förekommer men den är inte den vanligaste. Barn använder sig av flera olika strategier, fungerar inte den första så provar de med en ny. Vi har sett att det kan förekomma upp till sex olika strategier innan barnen ger upp om de inte har kommit in i en pågående lek. Bland de yngre barnen var det också den iakttagande

var inne i leken. Användandet av en avbrytande, störande entré är också en strategi som förekom ofta bland de yngre barnen. Detta kunde vi se då de barn som ville ta sig in i leken försökte få de andras uppmärksamhet genom att tillföra andra leksaker. Vi ser att den strategi som är minst vanlig i vår studie är när barnet cirkulerar omkring som ett sätt att ta sig in i pågående lek. Den strategi som Corsaro (2015) presenterar som minst vanlig i sin studie är fråga om tillträde. Vi har även upptäckt i observationer att 1-2 åringar använder sig av strategierna avbrytande, störande entrén och producera en variant av

pågående handling. När barnen använder sig av dessa strategier som ett sätt att få

uppmärksamhet, tar de saker i den pågående leken, river materialet i leken, eller härmar. Bland 1-2 åringar är detta ett sätt som de använder sig av för att ta sig in i lek.

5.3 Bemötandestrategier

I ett av casen kan vi se hur ett barn blir bemött av likgiltighet och detta kan vi jämföra med passivitet vilket Corsaro (2015) anser är en vanlig respons på en påstötning som inte är lockande. I ett annat case tolkar vi barnens agerande som ett sätt att försvara sitt interaktionsutrymme i deras gemensamma lekvärld mot ett annat barn. Här väljer barnen att tilldela detta barn en roll som inte finns med i leken. Det är lättare för barn att få tillträde till pågående lek om de tilldelas en roll som inte är attraktiv hävdar Cromdal (2001). Charlie blir tilldelad en roll som barn men den rollen existerar inte i leken från början utan tillkommer när de andra barnen inkluderar honom. Den strategi som användes mest, en iakttagande strategi, bemöttes med ignorans från de andra barnen. Då det är en strategi som inte uttalat visar på att barnet i fråga vill vara med i pågående lek kan det vara en förklaring till att den ignoreras av de övriga barnen. Bemötandet på den näst vanligaste strategin, verbal strategi, är beroende av hur leken ser ut. Det är inte självklart att få vara med bara för att barnet frågar, utan plats och tillgång till leksaker är faktorer som kan påverka utfallet. Utifrån olika strategier förekommer det tre bemötandestrategier som vi har uppmärksammat under vår studie, nekande, ignorans och inkludering. En strategi som ofta förekom bland de yngre barnen var en avbrytande, störande entré, den kunde bemötas på lite olika sätt, antingen med ignorans, eller nekande för att barnet i fråga förstör pågående lek. I andra observationer har vi även uppmärksammat hur barn i 1-2 års ålder använder sig av en avbrytande, störande entré som strategi och bemöts då med upprördhet från de barn som leker. När barnen däremot använder sig av att

case kan vi mer eller mindre knyta den informella strukturen till hur barn bemöter olika tillträdesstrategier med att barnen själva bestämmer. Ivarsson (2003) menar att denna struktur bestäms av barnen när de själv väljer hur och var de leker. Enligt denna struktur är det barnen själva som har makt att bestämma vem som släpps in i leken och vem som ställs utanför (Ivarsson, 2003). I ett av studiens case ser vi tydligt hur några barn använder sig av makt i sitt bemötande då de inte släpper in ett annat barn i leken.

5.4 Framgångsrika tillträdesstrategier

I de case där de äldre barnen medverkar ser vi ett tydligt samspel mellan de barn som har påbörjat leken, det kan vi sammanlikna med Öhmans (2009) studie om kamratkultur. Bland de äldre barnen ser vi att en verbal strategi ger bäst framgång då barnet tar initiativ till att föra en dialog som ett sätt att komma med i en pågående lek. Enligt Tellgren (2004) är det avgörande hur barn samspelar genom kommunikation för att komma med i pågående lek. Det är inte alltid frågan “får jag vara med” som ger positiv respons, utan det är istället en kombination av att veta vad leken handlar om och en fråga som leder till medverkan i leken. Att denna strategi är mest framgångsrik hos de äldre barnen tror vi beror på att deras talade språk är mer utvecklat. Utifrån dessa case ser vi de verbala

strategierna som mer lyckade som vi kan härleda till hur Corsaro (2015) beskriver att

barn skapar olika kamratrelationer som de ingår i och som bidrar till utveckling av sociala relationer. I caset “nu går vi” med de yngre barnen blir det tydligt för oss vad som kan ske inom en kamratkultur vilket enligt Öhman (2009) handlar om hur de är mot varandra i gruppen. I detta scenario är det verbala språket ännu inte utvecklat men med blickar och kroppsspråk kan leken bli till på ett enkelt sätt. Den strategi som var mest framgångsrik bland de yngsta barnen var att producera en variant av pågående handling genom att härma vad de andra barnen gör. Enligt Tellgren (2004) är interaktionsutrymmet inte så tydligt hos de yngre barnen vilket innebär att de inte behöver använda sig av lika många strategier som de äldre använder sig av. Då de yngre barnen använder sig av att härma varandra sker det på ett anspråkslöst sätt och därför menar vi att den strategin är mest framgångsrik. Utifrån våra andra observationer där avbrytande, störande entré har använts blir denna strategi mindre framgångsrik. När barnen använder denna strategi bemöts de av missnöje av de barn som leker. Barnen som är inne i leken blir upprörda och nekar de andra tillträde till lek.

6. Diskussion

I detta kapitel presenterar vi vår diskussion utifrån vårt resultat av vår studie, vi kommer även att ta upp metodval och tillvägagångssätt och till sist ger vi förslag på fortsatt forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Utifrån vårt resultat har vi fått ihop ett urval av 13 observationer där vi har uppmärksammat olika tillträdesstrategier. Vi kan se att det är fler strategier som behöver användas bland de äldre barnen när de vill få tillträde till lek. De äldre barnen värnar mer om sin kamratrelation och därmed försvarar de sitt interaktionsutrymme gentemot utomstående. Tellgren (2004) lyfter fram att barn i åldern 3-5 år håller på att bygga en auktoritet som de skyddar och försvarar i sin gemenskap inom interaktionsutrymmet. Vårt resultat visar på att yngre barn generellt har lättare för att komma in i och släppa in i lek vilket vi anser beror på att barn i den åldern ännu ej byggt upp sitt interaktionsutrymme. De yngre barnen behöver därmed inte försvara detta utrymme på samma sätt som de äldre. Vi ser precis som Corsaro (1979) att det förekommer olika tillträdesstrategier bland barnen beroende på deras ålder. De yngre barnen använder sig av att härma varandra i större utsträckning än vad de äldre gör och behöver inte använda sig av fler strategier än så för att komma in i leken. Detta kan bero på att de yngre barnen ännu ej har skapat så nära lekkamrater och därmed finns inte behovet att använda fler strategier.

Den strategi som förekommer mest i våra case kan kopplas till de äldre barnen vilket handlar om hur barn använder sig av verbal strategi när de på olika sätt frågar om de får vara med. Den strategi som är minst förekommande i vår studie är när de äldre barnen

cirkulerar omkring för att se vad som pågår i leken som ett sätt att involveras i den fria

leken. De strategier som förekommer mest bland de yngre barnen är avbrytande, störande

entré och producera en variant av pågående handling. Den som förekommer minst hos

de yngre barnen är den iakttagande strategin, barnen står då bredvid och observerar vad som sker i leken innan de tar ett kliv in. Under de observationer vi har gjort bland 1-2 åringar använder även de barnen sig av ovanstående strategier. Vi ser att leken tenderar

vara en aning flyktig då de byter aktivitet och lekkompis ofta, barnen går från plats till plats. Ivarsson (2003) beskriver att yngre barn praktiserar och gör saker tillsammans med andra för att ingå i och skapa en gemenskap. Detta menar vi oss kunna härleda till barnens unga ålder. Dessa observationer har inte fått så stort utrymme eftersom vi ansåg att det inte gav ett tillräckligt empiriskt underlag.

Även om strategierna har visat sig vara framgångsrika så blir det inte alltid den utgång som barnet har tänkt sig. I våra granskade situationer har vi uppmärksammat att flertalet barn med hjälp av sina strategier har lett till framgång när det kommer till tillträde i lek. Trots att strategierna har lett till framgång har några av barnen valt bort att medverka i leken ändå. Som motsats till framgång ser vi dessutom strategin avbrytande, störande

entré som visar sig vara resultatlös där barnet inte får tillträde till lek.

Utifrån vårt resultat kan vi se hur de olika strategierna bemöts på flera sätt inom kamratkulturen av de barn som redan befinner sig i den pågående leken. Öhman (2009) betonar att i en kamratkultur finns det mönster för hur samspel och lekar förhandlas och omförhandlas. Bland de äldre barnen ser vi ett mönster i att barnet måste uttrycka sig verbalt för att göra de andra uppmärksamma på att barnet är intresserad av leken. Hos de yngre barnen uppmärksammar vi ett annat mönster nämligen att de mer använder sitt kroppsspråk för att få denna uppmärksamhet vid lek. Bemötandet från både äldre och yngre barn har både en positiv och negativ antydan som innefattar ord, blickar och kroppsspråk.

Vårt resultat visar på tydliga bemötandestrategier i form av nekande, ignorans och

inkluderande där inkluderandet kan skapa nya förutsättningar i den pågående leken.

Dessa strategier har vi själva namngivit och valt att förhålla oss till när vi analyserat vår empiri. Även Tellgren (2004) ser hur barn skyddar sin lek med uteslutningsstrategier,

jaga bort andra, hänvisa till ålder och storlek och ignorera någon. Hon menar att barnen

kamouflerar dessa strategier under lekens gång så de därmed blir svåra att identifiera. Öhman (2009) hävdar att barn förhandlar om positioner i en kamratkultur då de har olika erfarenheter av hur man samspelar i leken. Utifrån Öhmans teori tolkar vi att de båda flickorna som är äldre och har mer erfarenhet av lek inte vill släppa in ett barn i deras

6.2 Metoddiskussion

Vår första tanke var att observera 3-5 åringar på två olika förskolor, men vi valde att bara vara på en förskola och istället utöka våra observationer med 1-2 åringar, då liknande tidigare studier endast finns i ett fåtal för åldersgruppen 1-5 år. Under vår empiriska undersökning observerades barnen endast i deras försök att ta sig in i pågående lek. Då vi valde öppen observation som metodval fick vi ibland avbryta filmningen av olika anledningar. Vi såg att barnen visade större intresse för läsplattan än för leken och även att de sökte sig till oss. Vid några tillfällen gick barnen iväg och lämnade leken och detta tolkade vi som att vi eventuellt störde dem.

Med filmade observationer har vi haft möjlighet att fånga uttryck och kroppsspråk som annars inte hade varit möjligt. En annan fördel är att vi har kunnat återgå och titta på materialet flera gånger. Ytterligare har vi haft nytta av denna metod då vi har kunnat diskutera olika infallsvinklar utifrån våra olika tolkningar.

En nackdel skulle kunna vara att barnen eventuellt påverkats av filmningen i form av att de kanske inte agerar på samma sätt som de annars skulle göra. Eftersom vi frågade om vi fick filma dem var de medvetna om att vi befann oss där. Vid några tillfällen kunde vi uppleva att barnen tog oss som stöd både som lekkompis och för att hjälpa dem in i leken.

6.3 Vidare forskning

I vår studie har vi undersökt hur barn använder sig av tillträdesstrategier och vi har även sett att det förekommer bemötandestrategier för att få tillträde till lek. Som vidare forskning skulle det vara intressant att undersöka mer kring bemötandestrategier utifrån ett maktperspektiv då vi anser att det inte är gjort i så stor utsträckning. Då vi ser att makt ligger bakom bemötandestrategier i hur barn får tillträde till lek eller hur leken förändras menar vi att det skulle vara spännande att undersöka detta närmare.

Vi hoppas att vår studie kan bidra med kunskaper om kamratkultur, tillträdesstrategier och interaktionsutrymme där det mellan barn uppstår sociala relationer.

Referenslista

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Stockholm: Liber

Bjervås, Lotta (2003) Det kompetenta barnet I: Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan: barns första skola!. Lund: Studentlitteratur

Corsaro, William A. (1979): We’re friends right? Children’s use of access rituals in a nursery school. Language in society, 8: pp 315–336.

Corsaro, William A. (1988). Peer Culture in the Preeschool. Theory Into Practice Vol. 27, No. 1, 19-24

Corsaro, William A. (2003). We're friends, right? Inside kids' cultures. Washington, D.C.: Joseph Henry Press

Corsaro, William A. (2015). The sociology of childhood. Fourth edition. Los Angeles: Sage Publications

Cromdal, Jakob (2001). Can I be with? Negotiating play entry in a bilingual school.

Journal of Pragmatics. 33:4, s. 515-543,

https://doi.org/10.1016/S0378-2166(99)00131-9

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik: om kvalitativa

och kvantitativa metoder. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Ivarsson, Pia-Maria. (2003). Barns gemenskap, Uppsala: Uppsala Universitet.

Läroplan för förskolan Lpfö 18. [Ny, rev. uppl.] (2018). Stockholm: Skolverket Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. uppl.] (2016). Stockholm: Skolverket

Löfdahl, Annika. (2007). Kamratkulturer i förskolan: En lek på andras villkor, Stockholm: Liber

Stukát, Staffan (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Tellgren, Britt (2004). Förskolan som mötesplats: barns strategier för tillträden och

uteslutningar i lek och samtal. Licentiatavhandling Örebro: Universitet, 2004 Tillgänglig

på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-1174

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk resurs]. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Tillgänglig på Internet: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf Öhman, Margareta (2009). Hissad och dissad, Liber AB, Stockholm.

Øksnes, Maria (2011). Lekens flertydighet: om barns lek i en institutionaliserad