Pojkar med känslor - En studie ur förskollärares perspektiv

BARNDOM–UTBILDNING– SAMHÄLLE

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Pojkar med känslor

En studie ur förskollärares perspektiv

Boys with emotions

A study from the perspective of preschool teachers

Elin Aje Morken

Amanda Molin

Förskollärarexamen 210hp

Datum för slutseminarium (2020-06-16)

Examinator: Erika Lundell Handledare: Robin Ekelund

1

Förord

Att skriva examensarbetet har varit en lärorik process då vi själva fått välja ett område som verkligen intresserat oss och fördjupat oss i detta. Vi har i stort sett skrivit hela arbetet tillsammans, med undantag för transkriberingen av intervjuerna och några få delar av texten. Detta för att vi ansåg vikten av att ständigt kunna reflektera över vårt arbete tillsammans. På grund av rådande omständigheter i samhället har vi haft våra träffar via zoom-samtal, där har vi kunnat se och prata med varandra samtidigt som vi skrivit i ett gemensamt dokument.

Intervjuerna, som även de ägde rum via zoom-samtal, gjordes tillsammans för att båda skulle kunna ta del av allt material som samlades in.

Vi vill tacka alla förskollärare som ville medverka i vår studie, deras bidrag har varit av stor betydelse för att kunna genomföra denna. Vidare skulle vi vilja tacka våra familjer för att de varit engagerade i att hjälpa oss under arbetets gång. Vi vill även ge ett extra stort tack till vår

2

Abstract

Ett av de stora samhällsproblemen vi har idag är destruktiva normer kring maskulinitet. Föreliggande studie handlar därför om att studera hur förskollärare ser på pojkar och deras känslor. Vi vill besvara frågor som handlar om hur pojkar låter specifika känslor cirkulera på förskolan och hur förskollärare ser på och förhåller sig till dessa känslor. Raewyn Connells maskulinitetsteori och Sara Ahmeds teori om känslor har varit de teorier vi utgått från för att kunna studera detta. Vi har använt oss av en kvalitativ metod för att kunna genomföra vår studie där vi, genom semistrukturerade frågor, intervjuade sex olika förskollärare. Resultatet visade på att förskollärare upplever att de flesta pojkarna låter sina känslor cirkulera, men att det finns enstaka fall där pojkar bromsar en viss typ av känsla. Förskollärare är medvetna om de

destruktiva maskulinitetsnormer som finns i samhället idag och därför försöker de ge pojkarna verktyg för att kunna visa sina känslor och på så sätt skapa en ny hegemonisk maskulinitet. De försöker eftersträva en maskulinitet där det inte finns några förväntningar på de olika könen och där pojkar får möjlighet att uttrycka alla sina känslor.

Nyckelord: Pojkar, förskollärare, känslor, maskulinitet, maskulinitetsnormer, medvetenhet, förskola

3

Innehållsförteckning

ASPEKTER AV MASKULINITET - TIDIGARE FORSKNING ... 6

TRADITIONELL,“GIFTIG” OCH “VÅLDSAM” MASKULINITET ... 6

KÄNSLOR OCH MASKULINITET ... 8

BARN, VUXNA OCH MASKULINITETSNORMER ... 8

SAMMANFATTNING - TIDIGARE FORSKNING ... 10

TEORI OCH BEGREPP ... 11

MASKULINITETSTEORI ... 11

KÄNSLORNAS SOCIALITET ... 12

TEORETISKT PERSPEKTIV PÅ MASKULINITETSTEORI OCH KÄNSLOR ... 13

METOD ... 14 METODVAL ... 14 URVAL ... 15 GENOMFÖRANDE ... 15 FORSKNINGSETISKA PRINCIPER ... 16 ANALYSMETOD ... 16

ANALYS - CIRKULERANDE KÄNSLOR OCH NYA MASKULINITETER ... 18

POJKAR OCH KÄNSLOR ... 18

MEDVETNA FÖRSKOLLÄRARE ... 21

FÖRSKOLAN OCH MASKULINITETSNORMER ... 23

SLUTDISKUSSION ... 27

RESULTAT I FÖRHÅLLANDE TILL YRKESPRAKTIKEN ... 29

REFLEKTIONER KRING VÅR METOD ... 29

FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 30

REFERENSER ... 31

4

Inledning

I en artikel på regeringskansliets hemsida (2019) påpekas det att ett av de stora

samhällsproblemen vi har i Sverige idag är destruktiva normer kring maskulinitet, och hur dessa kan leda till våld och övergrepp. Kvinnor tvingas förhålla sig till könsroller som är begränsade och som präglas av omoderna normer och föreställningar. För män är det inte annorlunda. Män har ofta förväntningar på sig att vara starka både fysiskt och psykiskt (Regeringskansliet, 2019). I en annan artikel av Regeringskansliet (2014) nämner de att förändrade normer kring maskulinitet möjliggör förbättringar, i samhället generellt, och när det gäller de svårigheter som kan drabba män. Centrala frågor som Sverige står inför handlar bland annat om demokrati, integration och den sociala sammanhållningen. För att kunna möta dessa utmaningar är det viktigt att arbeta med jämställdhetsfrågor, särskilt de som handlar om män och mansnormer menar Regeringskanslitet (2014).

Utredaren Klas Hyllander och pressekreteraren Magnus Jacobson (2018) nämner att pojkar redan som små formas efter de normer som samhället omedvetet präglas av. De blir bemötta av

bekräftelse och uppmuntran när de beter sig efter de förväntningar omgivningen sätter på dem, men när de avviker från dessa genom att till exempel visa mycket känslor, kan de istället mötas av bestraffningar. I yngre åldrar börjar det med knappt märkbara gensvar av vuxna, till exempel att vuxna försöker att distrahera gråtande pojkar och pojkar som bryter mot föreställningar om hur en pojke ska vara blir skrattade åt. När barnen kommer till förskolan har de med sig dessa förväntningar om hur de ska bete sig, vad de ska leka för lekar och vilka kläder som är

acceptabla att ha på sig. Barn som avviker från detta kan drabbas av utanförskap och bli retade av andra barn. Även fast alla inte drabbas av detta, når ändå budskapet om den traditionella maskuliniteten fram till de pojkar, och flickor, som står bredvid (Hyllander & Jacobson, 2018). Detta blir viktigt för de som arbetar inom förskola då det i läroplanen för förskolan står att:

Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets

okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget

5

barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck [...] (Lpfö, 2018, s. 5).

I läroplanen för förskolan anges alltså att varje person som verkar inom förskolan ska se till alla människors lika värde och motverka diskriminering på grund av kön. Det kan därmed anses vara viktigt att de som arbetar på skolor och förskolor har begreppet maskulinitet i åtanke och att de ständigt utmanar de föreställningar som finns om könsmönster och olikheter. Skolan är en av våra största institutioner och har länge varit i framkanten när det kommer till att arbeta med ojämlikheter och det som inom forskningen kallas “toxic masculinity”, alltså giftiga och

destruktiva maskulinitetsnormer (Elliott, 2018). Med detta i åtanke skulle vi därför vilja studera dessa maskulinitetsnormer utifrån förskollärarnas perspektiv.

Syftet med vår studie är sålunda att undersöka hur förskollärare ser på pojkars känslor. De frågeställningar vi tänker utgå ifrån är:

- Hur upplevs pojkarna på förskolan, enligt förskollärare? - Hur arbetar förskollärare med pojkars känslor?

- Hur tänker förskollärare kring maskulinitetsnormer?

Disposition

Uppsatsen är uppdelad i följande kapitel. Först tar vi upp olika aspekter av maskulinitet och den tidigare forskning som gjorts inom dessa. Vidare går vi igenom de teorier och begrepp som vår analys grundar sig i. Detta leder sedan vidare till vårt kapitel om metod där vi förklarar hur vi gått tillväga för att samla ihop vårt material, samt vilken metod som kommer att användas för att analysera detta. Efter detta analyserar vi vårt material för att se vilka resultat som kommer fram. Avslutningsvis diskuterar vi våra resultat utifrån våra frågeställningar, tidigare forskning samt ger förslag på fortsatt forskning inom ämnet.

6

Aspekter av maskulinitet - tidigare forskning

En studie som vi vill presentera handlar om hur traditionella könsroller påverkar mäns självsäkerhet, framförallt när det kommer till att som åskådare ingripa i aggressiva, sexuella situationer. Studien visade på att de som följer traditionell maskulinitet är mindre benägna att ingripa i nödsituationer än de som inte följer traditionella manliga mönster (Leone, Parrot, Swartout, Tharp, 2016).

Traditionell, “giftig” och “våldsam” maskulinitet

En annan studie som undersökt hur traditionella könsroller påverkar mäns självsäkerhet när det kommer till att som åskådare ingripa i aggressiva, sexuella situationer, har visat på att de som följer traditionell maskulinitet är mindre benägna att ingripa i nödsituationer än de som inte följer traditionella manliga mönster (Leone, Parrot, Swartout, Tharp, 2016).

Leone, Parrot, Swartout och Tharp (2016) nämner i sin forskning att män har en rädsla för att ingripa i händelser som kommer leda till att deras status i kompisgänget minskas för det anses som svagt eller mindre maskulint (Leone, Parrot, Swartout, Tharp, 2016). De genomförde demografiska mätningar på traditionell maskulinitet där de tittade på faktorer som ålder, sexuell läggning, etnicitet, relationsstatus, utbildning och inkomst. De använde sig även av olika typer av skalor för att kunna se vilka faktorer som påverkar en åskådares sätt att agera. Leone, Parrot, Swartout och Tharp (2016) har kommit fram till att de normer som finns om traditionell maskulinitet har en stark koppling till en manlig åskådares sätt att agera i nödsituationer.

Carlson (2008) tar upp i sin studie att det finns tre dimensioner av traditionell maskulinitet. Den första är status, som innebär en tro på att få respekt och social status. Den andra handlar om tuffhet, med detta menas att män ska visa sig tuffa genom att vara aggressiva. Den sista handlar om anti-femininitet, det är inte tillåtet att agera på ett sätt som är typiskt kvinnligt eller det som anses vara en kvinnlig aktivitet (Carlson, 2008; se även i Leone, Parrot, Swartout, Tharp, 2016). I en diskuterande studie som handlar om hur “toxic masculinity” kan utmanas i skolan och samhället nämner Kathleen Elliott (2018) att vi som ett samhälle tenderar att förstå ojämlikhet

7

som något kvinnor råkar ut för. Detta sätt att tänka på gör att fokuset läggs på kvinnor och att det bara blir deras problem som uppmärksammas. Elliott (2018) presenterar inget resultat sin studie, detta för att studien endast diskuterar ämnet. Med “Toxic masculinity” menas en maskulinitet som grundas på enkla normer och traditionella maskulina drag som till exempel att vara fysisk stark och inte visa känslor. Toxic betyder giftig, alltså handlar det om giftiga, farliga och destruktiva maskuliniteter. Elliott (2018) menar att “toxic masculinity” stödjer och stöds av könsmönster av makt och att skolor har en viktig roll i att utmana dessa. De som påverkar och kan skapa förändring inom detta är institutioner, politiker och kulturen vi lever i, menar Elliott (2018).

I en studie som gjorts om hur män i fängelse tänker kring samhällets bild av maskulinitet har vi, trots att studien i sig inte behandlar samma område som vi kommer att behandla, kunnat hitta bitar som är relevanta för det vi vill diskutera i vår studie. Evans och Wallace (2008) nämner att pojkar tidigt lär sig att aggression och maskulinitet går hand i hand, att det är manligt att ta ansvar och att det är mindre manligt att vara mild. Intresset för att förstå normer och värderingar när det kommer till maskulinitet är något som har växt de senaste åren (Evans & Wallace, 2008). För att kunna hantera sin känslomässiga smärta är det vanligt för män att vända sig till våld, både mot andra och sig själv, menar Evans och Wallace (2008). Detta för att det skulle leda till en förlust av sin maskulinitet om en man istället skulle välja att prata om sina känslor eller be om hjälp (Evans & Wallace, 2008). Många män tycks inte kunna avslöja sina inre känslor oavsett om det handlar om rädsla för avslag, låg självkänsla, försiktighet eller sårbarhet (Evans & Wallace, 2008). Genom kvalitativa intervjuer har Evans och Wallace (2008) kommit fram till att fler män har börjat ifrågasätta “det manliga fängelset” och de traditionella idéerna som samhället har satt på dem.

Vi har nu tagit upp forskning som diskuterar traditionell, “giftig” och “våldsam” maskulinitet. Vidare ska vi lyfta fram forskning som handlar om känslor och maskulinitet.

8

Känslor och maskulinitet

De Boise och Hearn (2017) har gjort en studie som handlar om att förstå mäns känslor och att få män att förstå sina känslor. De menar att detta är avgörande för att kunna arbeta med

ojämlikheter inom könen, men också för att kunna förbättra mäns välbefinnande och hälsa. För detta ändamål har väsentligt arbete gjorts, och görs fortfarande, på känslor i sociologisk

forskning om män och maskuliniteter.

De Boise och Hearn (2017) problematiserar de argument som menar att män är “känslomässigt uttryckslösa” utifrån två premisser. Den ena visar ett resultat som handlar om att många män visar en mjukare och en mer emotionell maskulinitet. Den andra premissen visar på att social handling alltid påverkas av känslor och därigenom måste mäns beteende integreras bättre i sociologiska sammanhang. Slutligen nämner De Boise & Hearn (2017) vikten av att tänka kritiskt kring hur känslor definieras och behandlas. De menar att den roll specifika känslor har bör uppmärksammas, samt att definiera vad som räknas, och vad som inte räknas som en känsla. Dessa kan vara produktiva sätt att studera män och maskulinitet/er (De Boise & Hearn, 2017).

Nu när vi lyft fram forskning som handlar om känslor och maskulinitet ska vi gå vidare till forskning som tar upp barn och vuxna i relation till maskulinitetsnormer.

Barn, vuxna och maskulinitetsnormer

Karbon, A. Fabes, Carlo och Martin (1992) diskuterar hur barn förstår varandras känslor i sin studie. Studien är från år 1992, men vi anser att den ändå är aktuell för det vi ska forska om. Studien genomfördes genom att barnen blev visade bilder på människor med olika kön och åldrar och skulle samtidigt svara på frågor om känslor. Studien visar att barn i förskoleåldern har

könsstereotypa tankar om vissa känslor och att dessa stereotyper kan likna de som hålls av vuxna. Att män ofta ses som arga medan kvinnor ofta ses som ledsna är uppfattningar som både vuxna och barn har (Karbon, A. Fabes, Carlo & Martin, 1992).

Att spädbarns negativa känslor kan uppfattas på olika sätt av vuxna beroende på om spädbarnet är en flicka eller pojke är något som också nämns i artikeln. En gråtande flicka uppfattas uttrycka

9

rädsla medan en gråtande pojke uppfattas uttrycka ilska. Liknande resultat har visat sig när samma studie gjorts på barn (Karbon, A. Fabes, Carlo & Martin, 1992).

Karbon, A. Fabes, Carlo & Martin (1992) menar att sättet vuxna ser på könsskillnader när det kommer till känslor verkar grunda sig på en undermodell av den manliga emotionella

uttrycksförmågan, alltså att män inte uttrycker sina känslor. Barn kan ha svårt för att förstå att det finns en skillnad mellan inre känslor och att uttrycka dessa. Därför är det troligt att barns sätt att se på stereotyper och känslor inte skiljer sig särskilt mycket från hur äldre barn och vuxna ser på dessa. Barn kan alltså tro att män inte känner några känslor alls eftersom att de inte uttrycker dem på samma sätt som någon annan (Karbon, A. Fabes, Carlo & Martin, 1992).

Sakire Ocak Karabay (2019) har gjort en studie som bland annat handlar om förskollärares uppfattning om barnen på förskolan och om denna uppfattning ändras beroende på vilket kön barnen har. Undersökningen innefattade 94 förskollärare och 282 barn, varav 142 av barnen var pojkar och 140 av barnen var flickor. I studien upptäcktes det att barnens kön hade en betydande roll i förskollärarnas uppfattning om dem, både när det gäller närhet och konflikter.

Observationer visade att förskollärarna upplevde att deras relationer med pojkarna innefattade fler konflikter och att deras relationer med flickorna innefattade mer närhet. Karabay (2019) menar att när det uppstår mycket konflikter i relationen mellan barn och förskollärare kan det ge dåliga effekter på barns lärande, samt skapa känslor som ilska och oro i den tidiga barndomen. Både pojkar och flickor är i behov av en närvarande och stödjande vuxen i förskolan. Därför bör förskollärare fungera som en källa till positiva relationer för både pojkar och flickor (Karabay, 2019).

Prosen och Smrtnik Vitulić (2018) har analyserat hur barn kan komma att uttrycka sina känslor i förskolans miljö. Detta gjordes genom att förskollärarstudenter observerade totalt 70 barn på förskolor från flera olika regioner i landet. Prosen och Smrtnik Vitulić (2018) nämner att barnen gav uttryck för olika känslor när det gäller deras valens, vilket innebär deras känsloinställning till ett visst stimuli, samt deras komplexitet, där glädje visade sig vara den känsla barnen uttryckte som starkast. Denna känsla visade sig framförallt när barnen deltog i olika aktiviteter och lekar. Ilska var en sekundär känsla som främst visade sig när barnen blev fråntagna något. Vidare

10

visade Prosen och Smrtnik Vitulić (2018) studie på att det inte fanns några större skillnader i pojkars och flickors uttryckande av känslor, detta oavsett vilken känsla det handlade om. Det fanns inte heller några stora skillnader gällande valensen och känslornas komplexitet.

Sammanfattning - tidigare forskning

Allt som har skrivits ovan utgör en del av den forskning som tidigare gjorts om pojkar och känslor. Vi har fått fram en hel del viktiga poänger och det som blir centralt i detta kapitel är det traditionella sättet att se på maskulinitet, som vi beskriver under avsnittet “Traditionell, giftig och våldsam maskulinitet”, kontra det mildare sättet att se på maskulinitet som De Boise & Hearn (2017) berättar om. Det traditionella sättet handlar om att se på maskulinitet som något farligt och att män inte kan uttrycka sina känslor. Det milda sättet handlar om att män numera visar mjukare och mer känslosamma former av maskulinitet. Det traditionella sättet kontra det milda sättet kan ses som en skala. Det handlar inte om att maskulinitet endast kan ses utifrån det ena eller andra sättet, utan det handlar om att dessa olika sätt att se på maskulinitet fortfarande är framträdande på olika vis. Inför vår analys kommer vi att ha dessa olika sätt att se på

maskulinitet i åtanke.

Nu när vi beskrivit en del av den tidigare forskning som gjorts inom ämnet ska vi vidare skriva om de teorier och begrepp som kommer att bli centrala för vår studie.

11

Teori och begrepp

I det här kapitlet kommer vi ta upp två olika teorier. Den ena behandlar genus, utifrån den kommer vi att diskutera maskulinitet. Den andra handlar om affekt och känslor. Avslutningsvis kommer vi att diskutera vad som händer när de två teorierna möts och vilka begrepp som kommer fram.

Maskulinitetsteori

Under de senaste fyra decennierna har kunskap om maskuliniteter utvecklats och forskarna har gjort stora framsteg inom området. Dessa framsteg är på grund av nya metoder som använts för att undersöka nya områden och grupper. När sociologen Raewyn Connell skrev sin bok

Maskuliniteter och därmed formade sin maskulinitetsteori, fanns där således redan en spridning av forskning som handlade om män och maskuliniteter (Connell, 2008).

Connells maskulinitetsteori präglas av socialkonstruktivismen, ett synsätt som grundar sig i att de begrepp som används för att förstå omvärlden får sitt innehåll och utvecklas i samspel mellan människor. Detta kan se olika ut beroende på epok, kultur, religion eller vetenskap (Wenneberg, 2010). Detta betyder att maskulinitet är något föränderligt som skapas och omskapas i

människors sociala samspel. Connell skriver:

Genus är ett sätt att organisera social praktik. Genom genusprocesser organiseras vardagslivet i relation till en reproduktiv arena som definieras av den mänskliga reproduktionens kroppsliga strukturer och processer till vilka vi kan räkna åtrå och samlag, barnafödande och barnavård, kroppsliga genusskillnader och genuslikheter. (Connell, 2008, s. 109)

Raewyn Connell (2008) kallar detta för reproduktiv arena istället för biologisk bas för att det handlar om en historisk process som innefattar kroppen och inte biologiska kännetecken. Connell menar alltså att genus är en social praktik som existerar på grund av att biologin inte bestämmer det sociala (Connell, 2008).

12

Detta innebär också, enligt Connell, att vi måste förstå maskulinitet i plural. Detta medför en mer komplicerad bild av begreppet maskulinitet, hur den konstrueras på olika sätt och hur dessa konstruktioner står i relation till varandra. Connell (2008) utgår inte endast från att maskulinitet konstrueras i relation till femininitet, utan visar på hur olika relationer och hierarkier mellan maskuliniteter är av central betydelse (Connell, 2008; se även diskussion i Gunnarsson Payne & Öhlander, 2017).

En annan viktig poäng Connell (2008) tar upp i sin maskulinitetsteori är hegemoni. Hegemonisk maskulinitet kan ses som en sammanställning av genuspraktik som för tillfället innehåller ett accepterat svar på frågan om patriarkatets legitimitet.

Den hegemoniska maskuliniteten innehåller en strategi som av Connell (2008) understryks som “allmänt accepterad”. När det sker en förändring i villkoren för patriarkatets försvar blir det svårare för en viss typ av maskulinitet att kunna hävda sin dominans. En ny hegemoni kan konstrueras genom att nya grupper utmanar de gamla lösningarna och dessa grupper av män kan utmanas av kvinnor. Därför är hegemoni en historiskt föränderlig relation (Connell, 2008). Poängen med termen “hegemonisk maskulinitet” är alltså att relationerna mellan de olika maskulinitetspositionerna präglas av makt, över och underordning.

Vi har nu diskuterat Connells maskulinitetsteori och hennes viktiga poänger, i nästa avsnitt går vi vidare till en annan teoretisk utgångspunkt som handlar om känslor från Sara Ahmed.

Känslornas socialitet

Sara Ahmed (2004) är en teoretiker som utvecklat ett perspektiv för att studera känslor. Hon menar att en forskare bör studera vad känslor gör snarare än vad känslor är. Hon anser att känslor för ett visst objekt inte existerar utan att känslor skapas i mötet med objektet. Objektet får en innebörd som har sitt ursprung i våra tidigare erfarenheter av objektet.

Ahmed (2004) menar att de känslor som skapas i relation till ett objekt har sin utgångspunkt i kulturella föreställningar. Att känslor ses som sociala och kulturella praktiker, och inte som

13

psykologiska tillstånd, är något som Ahmed (2004) menar. I den psykologiska modellen, när en person uttrycker sina känslor, reagerar andra på dem och gör dem till sina egna. Ahmed (2004) menar att detta inte stämmer, utan tar fram en modell som hon kallar för känslornas socialitet. Hon menar att känslorna snarare finns utanpå än inuti människan och rör sig utifrån in (outside in) och inte inifrån ut (inside out). Känslor är alltså inte något “jag” eller “vi” har. Det är snarare genom känslor eller hur vi responderar till vissa objekt och andra, som en yta och gränser skapas. Ahmeds teori innebär alltså att vi studerar känslor som en social praktik, där vi intresserar oss för vilka känslor det är som cirkulerar i ett visst sammanhang (förskolan) i relation till specifika aktörer (pojkar). Ordet känslor har sitt ursprung i latinets emovere som betyder att röra sig. Ahmed (2004) menar dock att emotioner inte bara innebär rörelse, utan även anknytning och fäste.

Teoretiskt perspektiv på maskulinitetsteori och känslor

När vi läst in oss på dessa olika teorier har vi kunnat se likheter i de sociala aspekterna då båda teorier grundar sig i möten med andra människor. När vi slår ihop dessa får vi fram de

förväntningar som finns på olika beteenden och känslor i dessa möten som anses vara maskulina. En kombination av dessa två teorier hjälper oss att ta fram begrepp som maskuliniteter, känslor och förväntningar. Dessa är begrepp som kommer att användas när vi ska analysera vårt material. Raewyn Connells maskulinitetsteori (2008) ger oss ett teoretiskt perspektiv där vi intresserar oss för maskuliniteter i plural, samt hur dessa olika maskulinitetspositioner relateras till varandra. Sara Ahmeds (2004) teori om känslors socialitet ger oss en analytisk blick som fokuserar på hur känslor praktiseras relationellt, alltså hur känslor produceras och cirkulerar mellan olika aktörer. Dessa teorier kommer vi att använda för att analysera vårt material senare i uppsatsen, men först ska vi gå in på vilken metod och metodanalys vi använt oss av för få fram och behandla detta material.

14

Metod

I detta kapitel kommer vi presentera de metodval vi gjort för att genomföra vår studie. Vi

kommer att diskutera de urval vi gjort inför våra intervjuer samt de forskningsetiska principerna. Detta avslutas sedan med hur vi gick till väga för att genomföra intervjuerna och vilken

metodanalys vi kommer att använda för att behandla vårt material.

Metodval

I vår studie har vi använt oss av kvalitativa intervjuer för att ta reda på hur förskollärare ser på pojkars känslor. Kvalitativa intervjuer är ett sätt att ta reda på meningen med, eller innebörden av någonting snarare än att ta reda på statistik, som kännetecknar kvantitativa studier (Alvehus, 2019). Att ställa frågor är det lättaste sättet för att samla information om vad andra personer känner och hur de uppfattar vissa företeelser. Det är en vanlig metod som används både i vardagen, men också i yrkeslivet (Lantz, 2013).

Intervjuerna ägde rum via enskilda zoom-samtal, detta för att det inte fanns någon möjlighet att träffas ansikte mot ansikte. Alvehus (2019) nämner att intervjuer som är röst eller videobaserade också är tänkbara för att genomföra kvalitativa intervjuer. Detta för att de kan ge samma resultat som en intervju som är gjord ansikte mot ansikte.

Det finns för och nackdelar med att spela in intervjuer. En nackdel kan vara att personen som blir intervjuad känner sig begränsad över hur öppen hen kan vara. Som fördel kan den intervjuade istället känna trygghet i att hen blir inspelad, det ger nämligen en säkerhet att allt det som sägs kommer med (Alvehus, 2019).

Frågorna som ställdes var öppna och av semistrukturerad form (se bilaga 1). Detta innebär att den intervjuade får möjlighet att påverka innehållet i intervjun. Det innebär även att den som intervjuar måste vara en aktiv lyssnare och arbeta med följdfrågor så att samtalet flyter på. Om vi istället skulle använt oss av en helt strukturerad form skulle frågorna varit mer slutna vilket hade lett till att vi som forskare hade styrt samtalets riktning mycket tydligare. Denna typ av

15

intervjumetod påminner om en enkät. En helt ostrukturerad intervju innebär ett öppet samtal som är baserat på ett visst ämne. Här hamnar intervjuaren i bakgrunden och den som blir intervjuad styr samtalet (Alvehus, 2019).

Urval

För att hitta intervjupersoner som var passande för vår studie gjorde vi inlägg på olika

facebooksidor som är ämnade för de som verkar inom förskolan. I vårt inlägg beskrev vi syftet med vår studie och att det var just förskollärare vi ville intervjua. Alvehus (2019) beskriver detta som ett homogent urval, att försöka hitta samma typ av intervjupersoner för att lättare kunna göra direkta jämförelser, samtidigt som vi eftersträvade en bredd genom att hitta intervjupersoner från olika förskolor och från olika delar av landet.

När vi använde oss av denna metod var det inte många som hörde av sig och ville delta, vilket resulterade i att det först endast blev två genomförda intervjuer. För att utöka antalet deltagare fick vi använda oss av den så kallade snöbollsmetoden som Alvehus (2019) diskuterar. Denna innebär att den som intervjuar kan ta kontakt med någon hen redan känner för att hitta ytterligare personer som kan delta. När vi använde oss av denna fick vi tag i fler intervjupersoner och kunde därför genomföra fyra intervjuer till. Trots detta kände vi inte någon av intervjupersonerna, men många av dem kände varandra. Detta medför både för och nackdelar då det kan ses som ett effektivt sätt att få tag i intervjupersoner, men det är även lätt att fastna i samma nätverk av personer som tycker och ser likadant på det ämne som intervjun behandlar (Alvehus, 2019). Detta var inte vår tanke från början men nödvändigt för att kunna samla ihop tillräckligt med material.

Genomförande

När vi skulle genomföra våra intervjuer förväntade vi oss att de tidsmässigt skulle bli ganska långa, men så blev inte fallet. Detta tror vi kan bero på att intervjuerna skedde via zoom-samtal. Vi behövde ställa mer specifika frågor för att få fram svar som vi kunde använda oss av. Även fast intervjuerna inte blev så långa som vi tänkt oss, tyckte vi båda att materialet var

innehållsrikt. Under intervjuerna ställdes inte alla frågor varje gång då intervjupersonerna ibland täckte flera frågor under ett svar. Nya frågor uppstod redan under den första intervjun när vi insåg att vissa av svaren inte blev så omfattande som vi tänkt oss. De frågor som uppstod var

16

följdfrågor som till exempel “blev du mer medveten om maskulinitetsnormer under din utbildning?” och “tror du att det påverkar hur barnen är mot varandra när de ser att vuxna gör skillnad i sitt bemötande mot dem?”.

Forskningsetiska principer

Det finns fyra huvudkrav som vetenskapsrådet (2002) tar upp när det gäller vetenskapliga forskningsstudier. Informationskravet innebär att intervjupersonen har rätt till att få veta syftet med studien och samtyckeskravet innebär att de som deltar i studien måste ge sitt samtycke innan studien kan påbörjas, samt att de har rätt till sin egen medverkan. Våra intervjuer spelades in med intervjupersonernas samtycke. Innan intervjuerna påbörjades fick de alla ta del av en samtyckesblankett som förklarade vår studie och varför vi ville göra den. Intervjupersonerna fick veta att de när som helst under intervjun kunde avsluta sin medverkan utan några medföljande konsekvenser.

Konfidentialitetskravet innebär att alla som deltar i studien ska ges största möjliga

konfidentialitet, alltså att deras personuppgifter ska förvaras så att obehöriga inte har tillgång till dem. Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som samlas in om varje person endast får

användas till forskning (Vetenskapsrådet, 2002). De personer som deltagit i vår studie fick veta att de är anonyma och att all insamlat material kommer att förvaras oåtkomligt för obehöriga, samt att det endast ska användas för föreliggande syfte.

Analysmetod

Vi kommer att använda oss av en analysmetod som Alvehus (2019) presenterar i tre steg. Dessa steg är att sortera, reducera och argumentera:

När materialet är insamlat är det första steget att bli bekant med sitt material genom att läsa igenom det flera gånger. Därefter ska materialet sorteras i olika kategorier, detta kallas för tematisering. Det finns ett visst syfte med att ha sorteringen och det är här viktigt att inte bestämma sig för en slutgiltig tematisering alldeles för tidigt. Enligt Alvehus (2019) är det tvärtom till en fördel att se materialet från olika perspektiv för att kunna se om det finns likheter och skillnader i materialet. Utifrån detta steg delade vi in materialet i tre olika teman efter de

17

frågor vi ställt till förskollärarna. Sedan jämförde vi svaren vi fått fram för att kunna se likheterna och skillnaderna mellan varje förskollärare.

I steg två reduceras materialet, vilket innebär att allt insamlat material inte kan presenteras i den färdiga texten. Alvehus (2019) menar att empirins olika delar kan komprimeras, till exempel genom att de meningar som är mer övergripande kortas ner, medan andra delar som är mer relevanta för analysen beskrivs detaljerat. I detta steg är det lätt att materialet reduceras för mycket vilket kan leda till att motsägelser som är intressanta för analysen försvinner. Enligt Alvehus (2019) drivs denna del av analysen av frågorna som ska besvaras. Detta innebär att frågeställningarna och syftet kommer att påverka urvalet av materialet.

Det som inte var relevant i vår tematisering reducerades. Detta kunde vara när någon till exempel missförstod en fråga och gav ett svar som var irrelevant. Det som vi ansåg vara mest relevant i förskollärarnas citat fick komprimeras, det kunde vara när vissa meningar i svaren var mer relevanta än andra.

I tredje och sista steget blir analysen en del av den argumentation som kommer att synas i studien. Alvehus (2019) skriver att de begrepp som kommer att tas fram måste speglas i både teorin och det empiriska materialet. För att kunna belysa ett nytt empiriskt fenomen med en redan befintlig teori behöver olika aspekter av fenomenet tas fram. För att kunna visa på teoretiska motsägelser måste båda sidor belysas. Empirin kan här få en betydande roll för att kunna belysa hur aktörer i verkligheten hanterar de motsägelser som kan urskiljas. Materialet som vi hade fått fram efter steg två analyserade vi utifrån de teorier vi presenterat tidigare, samt utifrån vår empiri.

Efter att vi i detta kapitel har gått in på vilken metod och metodanalys som använts i vår uppsats kommer vi i nästa kapitel analysera vårt material för att kunna få fram ett resultat.

18

Analys - Cirkulerande känslor och nya

maskuliniteter

I detta kapitel kommer vi att analysera vårt empiriska material med hjälp av de två teorier vi presenterat tidigare i vår studie, Raewyn Connells maskulinitetsteori (2008) och Sara Ahmeds teori om känslor (2004). Vi kommer att gå igenom materialet genom tre olika tematiseringar -

pojkar och känslor, medvetna förskollärare och avslutningsvis förskolan och

maskulinitetsnormer. Under de två första avsnitten kommer vi främst att analysera utifrån

Ahmed (2004) och under det tredje och sista avsnittet kommer vi att lägga över vår fokus på Connells (2008) maskulinitetsteori. Under analysens gång kommer vi att använda oss av citat från de personer som blivit intervjuade, dock kommer intervjupersonernas namn vara fingerade på grund av sekretesskäl.

Pojkar och känslor

För att skapa en diskussion om pojkars känslor med förskollärarna, ställde vi frågor om situationer när pojkar uttrycker glädje, ilska och ledsamhet. Vi fick liknande svar från flera förskollärare. När det kom till frågan om vilket de anser är pojkars vanligaste känslouttryck, menade de alla att pojkar oftast visar glädje när de befinner sig på förskolan. Många av dem nämner att de tror att de beror på att de känner sig trygga med de andra barnen och pedagogerna på förskolan.

Ahmed (2004) menar att känslor ska studeras som en social praktik och att intresset ligger i vilka känslor det är som cirkulerar i ett visst sammanhang i relation till specifika aktörer. I vår studie blir detta sammanhang förskolan, medan de specifika aktörerna blir pojkarna. När vi ställde frågan om vilken som är pojkars vanligaste känslouttryck fick vi, som vi nämnt tidigare, liknande svar. En av förskollärarna, som vi har valt att kalla Karin, svarade såhär:

Ja.. mestadels glada, och det är ju roligt liksom. Det är ju inte ofta man märker när de kommer att de inte vill vara här utan man upplever dem som trygga och glada på förskolan. - Karin

19

Karin uttrycker att pojkarna på den förskola hon jobbar på visar glädje för det mesta. Ahmed (2004) tar upp känslor som cirkulerar, vilket i detta sammanhang blir att glädje är den känsla som pojkarna får i cirkulation. Med detta menas att specifika aktörer (pojkarna) kan välja vilka känslor de vill ska cirkulera när de befinner sig på ett visst ställe. Att som pojke kunna visa glädje verkar alltså vara norm inom förskolan, sett till Karin flera av de andra förskollärarnas resonemang. Glädje blir därmed en känsla som är okej att visa.

Vidare ställdes frågan om när pojkar blir arga. Svaren på denna fråga var även de väldigt lika. Enligt förskollärarna blir pojkar oftast arga när de inte får som de vill eller när de blir orättvist behandlade. Här kan vi återigen titta på Ahmeds (2004) teori om känslor som cirkulerar. Alla förskollärare uttrycker att pojkar visar när de blir arga, alltså att de tillåter denna känsla att cirkulera. En av förskollärarna, som vi valt att kalla för Maria, svarade att hon kan se denna känsla hos alla barn. Hon menar att när ett barn inte får sin vilja igenom är det lätt att denne blir “gnällig och sur” och att alla barn har “olika styrkor och viljor”.

Den fråga som gav olika svar från förskollärarna handlade om när pojkar blir ledsna. Flera av dem svarade att pojkar inte har några problem med att visa sig ledsna, däremot var det en av förskollärarna som gav oss ett exempel på ett barn som gick undan för att gömma denna känsla. Denna förskollärare har vi valt att kalla för Lena, och hon svarade såhär:

Senast idag hade vi ett barn som gick undan när han slog sig, han ville helt enkelt inte visa att han blev ledsen. Men när man kom fram till honom då brakade världen ihop, för det gjorde ju ont. Men överlag har dem pojkarna jag mött genom åren, har varit bra på att visa känslor. – Lena

Enligt förskollärarna i vår studie, verkar ledsamhet vara en känsla som vanligtvis cirkulerar. I detta exempel som Lena berättade om verkar dock den här pojken inte vilja att just denna känsla ska cirkulera, men när Lena går fram till honom “brakar hela världen ihop”. Här släpps känslan ut till en viss person och den känslan cirkulerar mellan dem. Även fast en känsla inte cirkulerar runt i ett helt rum, kan känslan ändå cirkulera mellan vissa aktörer. En annan av förskollärarna, som vi valt att kalla för Cajsa, svarade att pojkar kan bli ledsna när de blir lämnade på förskolan.

20

Här blir ledsamheten en känsla som cirkulerar mellan två aktörer, pojken och hans

vårdnadshavare. Sett till det Cajsa säger, kan vi tolka detta som att det ibland blir viktigt för pojkar att kunna avgränsa cirkulationen av en viss känsla. Pojkarna kan, i detta sammanhang, låta sin känsla cirkulera mellan dem själva och sin vårdnadshavare i ett avgränsat utrymme som till exempel kapprummet.

De Boise och Hearn (2017) tar upp att synen på maskulinitet har förändrats genom tiden. De menar att män idag är mer öppna för att vara känslosamma och att fler män visar en form av mjuk och känslosam maskulinitet. Tidigare har det funnits en stark bild om att män inte visar känslor, och det är just den bilden som De Boise och Hearn (2017) problematiserar i sin studie. Dessa olika sätt att se på män och känslor kan vi se i förskolläraren Lisas svar på vår fråga:

Ja det är ju lite olika om man nu pratar om pojkar så finns det ju en del pojkar som tycker att man inte ska vara ledsen eller att man inte vill vara ledsen för det har man lärt sig. Sen finns de ju de pojkar som tycker att det är helt okej att vara ledsna som gråter högt och ljudligt. – Lisa

Här kan vi alltså se att även fast det numera finns ett annat sätt att se på maskulinitet finns det en del barn som tänker att det inte är okej att visa sig ledsen. En av förskollärarna, Petra, säger såhär:

Vi jobbar mycket med att bejaka deras känslor, speciellt när dem är ledsna att det ska vara okej att gråta och komma för att bli tröstad. – Petra

Petra använder ord som “vi jobbar mycket” och “det ska vara okej” när pojkarna är ledsna. Detta antyder att man fortfarande upplever en viss problematik när det kommer till pojkars uttryckande av specifika känslor. En av de andra förskollärarna, Maria, uttrycker sig med ord som att pojkar “vågar visa” sina känslor, alltså att det måste kräva ett slags mod som pojke för att kunna uttrycka sig. Förskolläraren Karin säger att pojkar “är ändå bra” på att visa sina känslor. Utifrån Karins resonemang kan vi tolka detta som att de intervjuade upplever att pojkar, trots de

21

I detta avsnitt har vi diskuterat med fokus på pojkar och hur deras känslor cirkulerar. Våra huvudsakliga poänger i detta avsnitt är att de intervjuade menar att pojkar för det mesta tillåter sina känslor att cirkulera i olika rum och framför andra. En av intervjuerna visade dock på att det finns enstaka fall där pojkar endast tillåter specifika känslor att cirkulera på ett avgränsat vis, antingen i ett avgränsat rum eller mellan vissa aktörer. Nu ska vi gå vidare till att titta på förskollärarna som specifika aktörer i relation till pojkar och deras känslor.

Medvetna förskollärare

Vi ville ta reda på om det är vanligt att pojkar och flickor blir bemötta på olika sätt i förskolan och om de påverkas av detta. Därför ställde vi först en fråga som grundar sig i det som står i förskolans läroplan, att inget barn ska bli utsatt för diskriminering på grund av kön,

könsöverskridande identitet eller uttryck. Majoriteten av de förskollärare som intervjuades svarade att de tror de vanligt med olika bemötande beroende på vilket kön barnet har. Förskolläraren Cajsa ger uttryck för att det är en vana och brist på medvetenhet:

Ja, jag tror det är vanligt. Samhället i sig har en stor effekt då det finns oskrivna regler exempelvis normer för vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Förskollärarens ledarskap och sättet de uttrycker sig på både verbalt och med sitt kroppsspråk, kan spegla av sig på barnets beteende. Därför har vi en viktig roll. Jag tror det är vanligt att man omedvetet säger till flickorna ”oh vilken fin klänning du har” medan man säger till pojkarna ”wow, vilken cool tröja”. Vi har bland annat diskuterat i arbetslaget att man kan fokusera på hur exempelvis vad tröjan känns som; är den skön att ha på sig eller vilket mönster tröjan har. – Cajsa

Här kan vi återigen ta in Ahmeds (2004) teori om cirkulerande känslor, men utifrån

förskollärarna som specifika aktörer i relation till pojkar och deras känslor. I citatet ovan nämner Cajsa att barnen på förskolan kan speglas av hur förskollärarna beter och uttrycker sig. Den känsla en förskollärare känner för ett specifikt barn eller kön och hur denna känsla cirkulerar kan alltså påverka barnet. Om denna påverkan blir positiv eller negativ har och göra med vilken känsla det är som cirkulerar, både i rummet och mellan de olika aktörerna.

22

Cajsa ger ovan några exempel på uttryck som är vanliga hos förskollärare. Hon menar att ordet “fin” är ett uttryck som är vanligt att ge till flickor för att kommentera deras utseende, medan ordet “cool” är ett uttryck som oftast ges till pojkar. Här uttrycker förskollärarna en viss känsla inför vad barnet har på sig och den känslan kan komma att sätta vissa förväntningar på barnen om hur de ska vara. Avslutningsvis ger Cajsa exempel på hur hennes arbetslag försöker uttrycka sig för att inte sätta några förväntningar på barnen. Detta visar på en medvetenhet hos

förskollärarna i hennes arbetslag. De vill att cirkulationen av känslor ska vara fri, därför försöker de att tänka på vad de säger och visar för att inte stoppa pojkarnas känslor.

Att det är vanligt att göra skillnad i bemötandet av barnen när det kommer till att kommentera deras utseende är något som flera av förskollärarna håller med om. Petra säger såhär:

Ja det kan jag tycka, Många gånger är folk inte medvetna om det de gör. Det är av vana som man säger eller agerar på visst sätt. Det gäller att som kollega våga ha modet att påpeka detta om det är något som blir fel. Jag upplever att detta är något som förekommer. Man försöker ändå att lyfta sådant men det förekommer ändå. Till exempel som flickors klädsel att dem är söta, och pojkar tuffa så har vi pratat om detta i arbetslaget att inte kommentera barnens utseende men det händer ändå. Speciellt om ett barn kommer fram för att visa sina kläder är det lätt hänt att man slänger ut en sådan typ av kommentar. – Petra

I citatet ovan kan vi återigen, som vi såg i Cajsas uttalande, se de förväntningar som läggs på barnen i form av kommentarer av deras utseende. Petra menar att flickor ofta får kommentarer om att de är “söta” medan pojkar får höra att de är “tuffa”. Hon uttrycker även att det är viktigt som kollega att våga säga till när det är “något som blir fel”. Med utgångspunkt i Ahmeds (2004) tankar om att känslor kommer ”utifrån in snarare än inifrån ut” vill vi stanna upp vid detta att förskollärarna uttrycker en medvetenhet om hur deras kommentarer och deras sätt att bemöta pojkarna formar deras sätt att våga visa känslor. Förskollärarna pratar om att pojkar (och även flickor) får kommentarer som, i vår tolkning, gör att de kan få svårare att visa vissa typer av känslor. Om pojkar får höra att de är ”tuffa” kan det också bli svårt för dem att visa när de blir ledsna. Samtidigt berättar exempelvis Petra att hon eftersträvar att hon och hennes kollegor inte

23

ska styra barnens känslor på detta vis. Istället kan det tolkas som att hon vill skapa

förutsättningar för att pojkars känslor, såväl glädje som ledsamhet, ska kunna cirkulera fritt i sammanhanget.

Flera av förskollärarna nämnde att det är av vana som barnen blir bemötta på olika sätt. Det svar som skilde sig från detta var det som Maria gav:

Det är viktigt att ha i åtanke att man är observant och försöker tänka på hur man uttrycker och förhåller sig som pedagog gentemot barnen. Så man inte sätter någon värdering för vad som är manligt respektive kvinnligt. Utan att låta barnen skapa egna känslor och vägar till detta. – Maria

Maria svarar inte direkt på frågan, utan berättar vad som är viktigt att ha i åtanke som

förskollärare. Hon förklarar att det är viktigt att inte sätta någon värdering på vad som är manligt respektive kvinnligt, detta för att barnen ska få skapa sina egna vägar och känslor till detta. Med Ahmeds (2004) teori om känslor som cirkulerar i åtanke kan vi tolka detta som att förskollärarna inte låter sina föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt cirkulera. Då sätts inte heller några förväntningar på barnen.

Nu har vi diskuterat hur förskollärare agerar i relation till pojkars känslor. De flesta av

förskollärarna som blev intervjuade tror att det är vanligt att pojkar och flickor blir bemötta på olika sätt i förskolan. De menar att det ofta är av vana och de flesta förklarar även att det är något de försöker tänka på. Våra huvudsakliga poänger i detta avsnitt blir därför att förskollärares sätt att agera i relation till pojkars känslor påverkar hur pojkar låter sina känslor cirkulera. Denna påverkan kan vara antingen positiv eller negativ, beroende på vilken känsla som cirkulerar i rummet och mellan aktörerna. Nu ska vi flytta över fokus från känslor till maskulinitetsnormer och hur dessa visar sig i förskolan.

Förskolan och maskulinitetsnormer

Under intervjuerna ställde vi också frågor om hur förskollärarna tänker kring

24

ställa denna fråga för att skapa en diskussion kring de normer om maskulinitet som tidigare funnits. När förskollärarna svarade på frågan fick vi liknande svar. Petra svarade såhär:

Jag håller med och det är därför vi försöker visa en annan syn på manlighet och bekräfta en annan syn på manlighet. Framför allt med pojkarna att det ska vara okej att gråta. Därför har man inte lika bråttom att få dem att sluta gråta för det kan sända signaler som att det inte är okej att gråta. Seriefigurer om hur starka männen är som kvinnor inte kan och då försöker vi diskutera sådant med barnen. De pratar ofta om att just pappa är stark och då frågar vi är mamma inte också stark? Sen tänker vi också över materialet som vi har på förskolan så vi inte reproducerar sexistiska föreställningar om kvinnor och män. Vi tittar i böckerna - bilderna och texten, hur beskriver man kvinnor och hur beskriver man män? Leksaker som visar på olika yrken så kollar vi om det är väldigt stereotypt eller inte. Det är en medvetenhet som vi som pedagog måste ha. – Petra

Petra berättar att hon och hennes arbetslag försöker ge barnen en annan syn på manlighet genom att ständigt prata om det i förskolan och se över materialet som de använder. Connell (2008) nämner i sin teori att maskulinitet är föränderligt och något som skapas och omskapas i

människors sociala samspel. Hon menar även att maskulinitet är något som måste förstås i plural för att vi ska kunna få en mer komplicerad bild av begreppet (Connell, 2008). Sett till Petras resonemang verkar förskolan som arena producera en viss typ av maskulinitet som hegemonisk. Detta betyder att de försöker uppmuntra till en maskulinitet som eftersträvar att ge pojkar verktyg att visa specifika känslor. Vi fick, som vi nämnt tidigare, flera liknande svar på denna fråga. Cajsa svarade såhär:

Det är ett viktigt ämne som vi bör prata allt mer om inom förskolans värld. Själva begreppet i sig har jag inte hört i de olika vardagliga sammanhangen på förskolan. Men det gäller att arbeta aktivt med detta och uppmärksamma vilka maskulinitetsnormer som kan påverka barnen negativt – leda till sociala problem etc. – Cajsa

Cajsa berättar att hon tycker det är viktigt att uppmärksamma vilka maskulinitetsnormer som kan påverka barnen negativt. Connell (2008) nämner att om nya grupper utmanar de gamla

25

anser borde göras. Detta visar återigen på att de vill arbeta med att ge pojkarna verktyg för att kunna visa sina känslor.

Ett av svaren vi fick från förskolläraren Karin avvek från de andra:

Nae jag tycker inte att de är problematiska. Jag tycker bara att pojkar kanske är lite mer, som jag sa innan, aggressiva och så med att brottas och knuffas och slåss liksom. Men det är ju inte problematiskt, vi jobbar ju för att alla, alltså vi ser ju alla som lika eller vad man ska säga och bemöter både pojkar och flickor på samma sätt. – Karin

Karin tycker inte maskulinitetsnormer är problematiska. Dock använder hon ord som “lite mer aggressiva” när hon beskriver pojkarna. Elliott (2018) tar upp begreppet “toxic masculinity” som grundar sig på traditionella maskulina drag. Ordet toxic betyder giftig, vilket innebär att

begreppet i sig handlar om farliga och destruktiva maskuliniteter. När Karin beskriver pojkarna på hennes förskola som “lite mer aggressiva” och att de slåss och knuffas blir alltså detta en destruktiv maskulinitetsnorm i sig. Karins svar blir därför i denna fråga en aning motsägelsefullt då hon anser att vissa beteenden, som kan kopplas till maskulinitetsnormer, inte är problematiska samtidigt som hon beskriver pojkarna på ett sätt som kan tolkas som att hon ser det som att de uttrycker en destruktiv maskulinitetsnorm. Detta kan kan vi tolka på olika sätt, antingen menar Karin att det inte är problematiskt att pojkar är aggressiva, eller så är hon inte medveten om vad destruktiva maskulinitetsnormer faktiskt innebär.

Karin tar även upp att de på hennes förskola arbetar för att bemöta barnen lika oavsett kön. Detta kan vi koppla till det stycke ur läroplanen som vi nämner i början av vår text. Där står det att alla som verkar inom förskolan ska visa hänsyn till människolivets okränkbarhet, alla människors lika värde och jämställdhet mellan flickor och pojkar. Det står även att inget barn i förskolan ska bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck (Lpfö-18). När vi analyserat vårt material har vi kunnat se att förskollärarna eftersträvar en mjukare

maskulinitet. I läroplanen för förskolan (Lpfö-18) står det dock, som vi nämner ovan, att inget barn ska bli utsatt för diskriminering på grund av kön. Detta tolkar vi som att alla typer av

26

maskuliniteter ska accepteras, även de som anses vara destruktiva. Detta kan leda till en konflikt mellan den mjuka maskulinitet som förskollärarna försöker skapa och det som står i läroplanen. De analytiska poängerna i detta avsnitt är att förskollärare eftersträvar en ny hegemoni där de försöker att förse pojkarna med verktyg för att de lättare ska kunna uttrycka sina känslor och därmed skapa en mjukare maskulinitet. En annan viktig poäng blir den konflikt som uppstår när det som står i läroplanen krockar med den hegemoni som förskollärarna försöker skapa. Nu när vi har analyserat vårt material och fått fram ett resultat ska vi vidare diskutera detta resultat i relation till våra frågeställningar och tidigare forskning. Vi ska även ge förslag på fortsatt forskning inom ämnet.

27

Slutdiskussion

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare ser på pojkars känslor. De frågeställningar vi utgår ifrån är hur förskollärare upplever pojkarna på förskolan, hur förskollärare arbetar med pojkars känslor och hur de tänker kring maskulinitetsnormer.

När det gäller den första frågan, hur förskollärare upplever pojkarna på förskolan, blev resultatet att förskollärare upplever att pojkar låter sina känslor cirkulera. Detta oavsett om det handlar om att visa glädje, ilska eller ledsamhet. Vi fick även fram i resultatet att det finns enstaka fall där pojkar bromsar en viss typ av känsla (ledsamhet) och inte vill att den ska cirkulera ut till andra. Förskollärarnas svar visade på att när pojkar bromsar vissa känslor kan detta göras på olika sätt. Det kan vara att pojken går undan och inte vill låta sina känslor cirkulera till någon över huvud taget. Det kan även vara så att pojkar begränsar cirkulationen av en viss känsla genom att endast låta den cirkulera till en specifik aktör eller till ett specifikt rum.

Frågan om hur förskollärare arbetar med pojkars känslor gav oss ett resultat som visade på en medvetenhet hos de förskollärare som blev intervjuade. De gav oss inblick i hur de arbetar på sina förskolor för att ge pojkar de verktyg som krävs för att de ska kunna visa sina känslor. En av förskollärarna berättar att hon tillsammans med sitt arbetslag försöker att se över det material som kan bidra till sexistiska föreställningar om kvinnor och män, som exempelvis böcker och leksaker. Många av de förskollärare som blev intervjuade förklarar att de försöker vara medvetna om hur de pratar både till och framför barnen. Förskollärarna vill, som vi tolkar det, att

cirkulationen av pojkars känslor ska vara fri, därför försöker de anpassa sitt sätt att arbeta och uttrycka sig på för att inte sätta stopp för dessa känslor.

Vi ska nu se över hur förskollärare tänker kring maskulinitetsnormer. I det resultat vi tagit fram syns det att förskollärare är medvetna om de maskulinitetsnormer som finns. Många av dem nämner vikten av att uppmärksamma de maskulinitetsnormer som kan påverka barnen negativt. Flera av dem uttrycker även att de strävar efter att det ska vara okej för pojkar att uttrycka sina känslor. Detta visar på att förskollärarna försöker konstruera en ny hegemoni genom att utmana och se bortom de maskulinitetsnormer som påverkar barnen negativt. Det framkommer även i

28

vår analys att en konflikt kan uppstå mellan det som står om detta ämne i läroplanen och den nya hegemonin, den mjukare maskuliniteten, som förskollärarna försöker skapa.

I vår uppsats har vi tagit upp en del av den tidigare forskning som gjorts inom ämnet. Nu ska vi gå in på hur det resultat vi tagit fram skiljer sig eller kan likna sig vid denna. Flera av de studier vi tar upp i vårt avsnitt om tidigare forskning använder sig av den traditionella maskuliniteten när de beskriver sina resultat. Detta innebär att det har funnits en bild av att män inte uttrycker sina känslor. Elliot (2018) diskuterar “toxic masculinity”, hon nämner att samhället ser maskulinitet som något “farligt” och “giftigt”.

En annan studie som vi beskriver i tidigare forskning handlar om att det finns tre dimensioner av traditionell maskulinitet. Studien är gjord av Carlson (2008), som berättar att den första

dimensionen handlar om en tro på att få respekt och social status och den andra handlar om att män ska visa sig tuffa genom att vara aggressiva. Den sista dimensionen handlar om att det, för en man, inte är tillåtet att agera på ett sätt som anses vara typiskt kvinnligt. När vi genomförde vår studie var dessa tre dimensioner inte alls framträdande. Ingen av förskollärarna som blev intervjuade nämnde någon av dessa. Det var däremot en förskollärare som menade att pojkar ibland är lite mer aggressiva, utan att ge oss någon anledning till varför hon tror att det är så. Här kan vi alltså inte veta om det beror på att de ska visa sig tuffa, eller om det är av någon annan anledning.

Dessa destruktiva sätt att se på maskulinitet problematiserar De Boise och Hearn (2017). De menar att män numera ses som känsliga individer som kan uttrycka sig. Vi kan se likheter med De Boise och Hearn (2017) då vår studie resulterar i att pojkar på förskolan ses som

känslosamma i förskollärarnas ögon. Förskollärarna som blev intervjuade försöker även att, som vi tolkar det, forma en ny hegemonisk maskulinitet där det ska vara okej för pojkar att uttrycka sina känslor. Även fast det finns enstaka fall där pojkar fortfarande kan ha svårt för att visa sig ledsna, har synen på maskulinitet blivit mycket mjukare med tiden. Detta gäller även på förskolan.

29

Nu har vi diskuterat vårt resultat i relation till våra frågeställningar och tidigare forskning. I nästa avsnitt kommer vi att lyfta fram vårt resultat i förhållande till yrkespraktiken.

Resultat i förhållande till yrkespraktiken

Inledningsvis i vår uppsats nämner vi förskolans läroplan och vikten av att som förskollärare ha en utvecklad förståelse för maskulinitet som idé och vad detta kan innebära. I förskolans läroplan står det inget barn i förskolan ska bli utsatt för diskriminering på grund av kön,

könsöverskridande identitet eller uttryck (Lpfö, 2018). I resultatet av vår studie har vi kunnat se att de förskollärare vi intervjuat är medvetna om detta. Däremot försöker de, enligt vår tolkning, skapa en ny hegemonisk maskulinitet vilket kan leda till en möjlig konflikt i yrkespraktiken. Detta för att läroplanen säger att alla barn på förskolan ska få plats och behandlas lika, samtidigt som förskollärarna vill uppmuntra en viss typ av maskulinitet.

Om alla förskollärare skulle ha denna medvetenhet och bemöta varje barn på ett sätt som inte är diskriminerande skulle detta kunna leda till en ny typ av maskulinitet inom förskolan. Denna maskulinitet kommer även barnen själva kunna anpassa sig till när de blir äldre. Om pojkar blir tillåtna att få sina känslor att cirkulera och får rätt verktyg till detta, kommer det leda till en förståelse för att pojkar kan och vill visa sina känslor. Denna förståelse kommer att synas hos både vuxna och barn. Vi tror även att det kommer leda till att pojkar inte har lika många förväntningar på sig om hur de ska vara, utan får möjligheten att vara vem de vill.

Vi har nu lyft fram vikten av att ha en utvecklad förståelse för maskulinitet för de som verkar inom förskolan. I nästa avsnitt granskar vi de metodval som gjorts i vår studie.

Reflektioner kring vår metod

När vi skulle genomföra vår studie var vår tanke att vi skulle intervjua sex förskollärare på tre olika förskolor. För att kunna göra detta kontaktade vi först en person som är rektor över ett förskoleområde i hopp om att hon kunde hjälpa oss att få tag i intervjupersoner. Vi fick dock inget svar från rektorn, utan fick vända oss till olika facebook-grupper där vi presenterade vår studie och sökte efter förskollärare att intervjua. Här fick vi ändra vår strategi och istället söka efter förskollärare i hela landet.

30

På grund av rådande omständigheter i samhället skulle intervjuerna äga rum via zoom-samtal. Detta resulterade i att flera av de som först hörde av sig och ville delta slutade svara eller hoppade av. Vi tror att om vi hade kunnat utföra våra intervjuer ansikte mot ansikte, hade det mest troligen inte blivit lika stort bortfall av de personer som från början ville delta. Återigen fick vi ändra strategi då vi hittills bara hade fått tag i två intervjupersoner. Vi fick vända oss till närstående som verkar inom förskolan i hopp om att få tag i fler personer att intervjua. Denna gång gick det bättre och på två dagar hade vi hittat fyra personer till som ville bli intervjuade. Detta resulterade dock i att många av svaren blev lika eftersom att de sista fyra personerna vi fick tag i jobbar på samma förskola.

Intervjuerna blev inte heller så långa som vi ville då frågorna vi ställde inte gav oss så utförliga svar som vi tänkt oss. Detta tror vi beror på att vi inte hade planerat för så många följdfrågor vilket ledde till att när intervjupersonerna gav oss korta svar hade vi inget att fylla ut med. Vi tror även att det kan bero på att några av förskollärarna missförstod vissa av våra frågor och därför gav oss svar som inte var av relevans för det vi ville ta reda på, samt på grund av att intervjuerna ägde rum via zoom-samtal. När vi väl skulle genomföra vår analys upptäckte vi dock att det insamlade materialet var mer än tillräckligt innehållsrikt för att kunna analyseras. Detta eftersom att de svaren som faktiskt var utförliga gav oss mycket material att arbeta med.

Nu när vi kritiskt har granskat våra metodval ska vi i nästa avsnitt gå in på hur denna studie skulle kunna utvecklas.

Förslag på fortsatt forskning

För att kunna utveckla denna studie skulle kvalitativa intervjuer med barnens vårdnadshavare kunna göras för att ta reda på hur de ser på pojkar och deras känslor. Observationer av

förskollärare eller barn skulle även kunna göras för att antingen se hur pojkar låter sina känslor cirkulera på förskolan, eller för att se hur förskollärare arbetar med dessa frågor i praktiken. Dessa sätt att forska på hade gett nya, men framförallt bredare perspektiv på pojkar och deras känslor, samt hur de vuxna som befinner sig i deras närhet responderar och ser på dessa.

31

Referenser

Ahmed, S. (2004). Cultural politics of emotion. Edinburgh: University Press.

Alvehus, J. (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Stockholm: Liber AB. Carlson, M. (2008). I’d rather go along and be considered a man: Masculinity and bystander intervention. Journal of Men’s Studies, 16, 3–17.

http://dx.doi.org/10.3149/jms.1601.3

Connell, R. (2008). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos AB.

De Boise, S., Hearn, J. (2017). Are men getting more emotional? Critical sociological perspectives on men, masculinities and emotions. The Sociological Review, 779-796.

Elliott, K. (2018). Challenging toxic masculinity in schools and society. ON THE HORIZON, 17-22.

Evans, T., & Wallace, P. (2008). A prison within prison? The Masculinity Narrativesof Male Prisoners. Men and Masculinities, 484-507.

Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm:

Vetenskapsrådet.

Hyllander, K., & Jacobson, M. (2018). Maskulinitet och jämställdhet, en introduktion till att

förändra mansnormer. Sveriges Kommuner och Landsting.

Karbon, M., Fabes, R. A., Carlo, G., & Martin, C. L. (1992). Preschoolers' beliefs about sex and age differences in emotionality. Sex Roles: A Journal of Research, 377-390.

Kåver, A. (2009). Himmel, helvete och allt däremellan . Stockholm: Natur & kultur. Lantz, A. (2013). intervjumetodik. Lund: Srudentlitteratur AB.

Leone, R. M., Parrott, D. J., Swartout, K. M., & Tharp, A. T. (2015). Masculinity and bystander attitudes: Moderating effects of masculine gender role stress . American Psychological

Association, 82-89.

Lindhagen, Å., & Ali, A. (den 19 november 2019). Regeringskansliet. Hämtat från Vi måste arbeta mot destruktiva mansnormer i Sverige:

https://www.regeringen.se/debattartiklar/2019/11/det-finns-en-destruktiv-mansnorm-i-sverige/ Nilsson, G. (2017). Genusperspektiv och feministiskteori. I: Gunnarsson Payne, J., & Öhlander, M. (red.) Tillämpad kulturteori. Lund: Studentlitteratur AB, s. 175- 199.

32

Karabay, S. O. (2019). Emotion regulation, teaching beliefs and child–teacher relationships from the perspectives of pre-school teachers. International Journal of Primary, Elementary and

Early Years Education, 101-115.

Prosen, S., & Smrtnik Vitulić, H. (2019). Children’s emotional expression in the preschool context. Early Child Development and Care, 1675-1683.

Regeringskansliet. (2014). Män och jämställdhet. Stockholm: Elanders Sverige AB. Skolverket. (2018). Läroplanen för förskolan. Stockholm: Skolverket.

33

Bilaga 1. Huvudsakliga intervjufrågor

Hur länge har du varit förskollärare? Vad var det som gjorde att du ville bli förskollärare? Hur upplever du pojkarna du jobbar med på förskolan? (deras sätt att vara i gruppen, brukar det skilja sig från olika grupper)

Hur skulle du beskriva deras sätt att vara på förskolan? Skiljer sig detta åt mellan olika pojkar, hur då?

Hur skulle du beskriva flickorna och skillnaden mellan pojkarna och flickorna? Är det olika mellan pojkar i olika åldrar och i så fall hur?

När blir pojkarna ledsna?

Hur ser pojkarna själva på att de blir ledsna? (pinsamt? annat?) När blir de arga, glada, etc?

Vad är deras vanligaste känslouttryck? Varför tror du att det är så?

Nu har vi ju pratat en lång stund om detta med pojkar och deras känslor. När vi har läst in oss på ämnet har vi hittat flera som skrivit om maskulinitetsnormer som destruktiva och problematiska, hur tänker du kring det?

Kan du känna igen dessa tankar och är det något ni pratat om på förskolan? I så fall hur? I förskolans läroplan står det att inget barn i förskolan ska bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck. Anser du att det trots det som står i läroplanen är vanligt att pojkar och flickor blir bemötta på olika sätt?

Varför isåfall? (beröm, tillsägelser, omsorg m.m)

Hur tror du att dessa skillnader av bemötande påverkar barnen? Påverkar detta barnen hur de är mot varandra? (Allmänt)

Hur arbetar du med pojkar och deras känslor?

Blev du mer medveten om maskulinitet under utbildningen? Var det något som togs upp mycket under din utbildning? Har du något att tillägga om pojkars känslor?