Upplevelser av gym-‐
En studie om män och kvinnors välmående.
Författare: Hanna Jacobson och Karin Kihlström
Örebro Universitet
Institutionen för humaniora,
Utbildnings- och samhällsvetenskap
Sociologi, 61-90 hp
Uppsats 15 hp
Höstterminen 2014
Abstract
A healthy lifestyle has gained a bigger focus in today’s society and our impression is that it is trendy to visit a gym. The purpose with our research is to investigate how men and women experience the gym and if the gym experience can affect their well-being. We also study whether the experience differs between the sexes. According to earlier research there are universal guidelines and rules that hold true to every gym and these rules needs to be followed by every gym member for everyone’s comfort. A certain amount of responsibility lies upon the gym member to find the right kind of motivation and to find a way to keep the distractions away from the training. It is important for the gym member to find a balance between body and mind, physical and psychological benefits are just as important to focus on. What we also have found in earlier research is that there is a difference between the sexes concerning body satisfaction and self-esteem when exercising. It is also important for the gym member to keep a routine in their training to acquire well-being. Another important aspect that we have found in the earlier research is that of gender and gender ideals, which put certain demands on the gym member. We have chosen to use Goffman’s theory of “Dramaturgy” and West and Zimmermans theory of “Doing gender” and our purpose is to connect their theory with the earlier research and our own reasoning. Our research is based on a quantitative method since we chose to do a webb survey. We have also several qualitative questions which will give us a depth to our study. Our result shows us that our participants’ experiences have a strong
influence on their well-being .The experience differs between the sexes depending on how individuals interpret their experiences at the gym, which in turn influences their well-being in a positive or negative way. This is what we have seen with help of our quantitative results and what we have been able to observe in the answers that we got from our participants.
Keywords: Gym - Sex - Gender - Well-being - Experience – Comparison - Distraction
Sammanfattning
Ett stort fokus i dagens samhälle är strävan efter en hälsosam livsstil och vi upplever att det har blivit en trend för män och kvinnor att gå till gymmet. Syftet med vår studie är att ta reda på hur män och kvinnor upplever gymmet och om deras välmående påverkas av deras upplevelse samt om det finns eventuella skillnader mellan könen. Enligt tidigare forskning finns det allmänna riktlinjer som bör följas på gymmet för allas trivsel, men ett visst ansvar ligger hos gymutövarna då de måste finna motivation och distansera sig från tänkbara distraktioner på gymmet. Det är viktigt för gymutövare att finna en balans mellan kropp och sinne, då de fysiska och psykiska fördelarna med träning är lika viktiga att fokusera på. Tidigare forskning säger även att det finns en könsskillnad mellan kvinnor och mäns kroppstillfredsställelse och självkänsla i samband med träning. Att gymutövare följer sina rutiner är också viktigt för att kunna erhålla ett välmående i samband med träning. En annan viktig aspekt som återfinns i den tidigare forskningen är genus och de könsideal som ställer krav på gymutövare. I studien har vi valt att använda teori från Erving Goffmans
“Dramaturgi” och West och Zimmermans att ”göra kön”. Vår studie är baserad på en
kvantitativ metod i form av en webbenkätsundersökning. Vi har även kvalitativa frågor med i webbenkätsundersökningen där respondenterna har fått ange egna svar, för att få ett djup i vår studie. Resultatet visar oss respondenternas upplevelse har en stark påverkan på välmåendet. Upplevelsen är densamma mellan könen men det finns en könsskillnad i hur respondenterna tolkar sina upplevelser av gymmet, vilket exempelvis kan vara känslan av att inte passa in, som sedan påverkar deras välmående i en positiv eller negativ riktning. Detta har vi kunnat se med hjälp av vårt kvantitativa resultat men vi har även observerat tendenser som går i samma riktning i svaren på våra öppna frågor.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 1
1.2 Avgränsningar ... 1
2. Teori och tidigare forskning ... 2
2.1 Gymmiljö ... 2
2.2 Motivation ... 3
2.3 Välmående ... 4
2.4 Utseende ... 5
2.5 Genus och könsideal ... 6
2.6 Upplevelse ... 8
2.7 Sammanfattning ... 8
3. Metod ... 9
3.1 Val av datainsamlingsmetod ... 9
3.2 Urval ... 10
3.3 Tillvägagångssätt ... 10
3.4 Reliabilitet och validitet ... 11
3.5 Operationalisering ... 11
3.5.1 Beroende variabel “Välmående” ... 12
3.5.2 Oberoende variabel “Kön” ... 12
3.5.3 Mellankommande variabel “Upplevelse” ... 12
3.5.4 Kontrollvariabler ... 13
3.5.5 Övriga variabler ... 13
3.6 Etiska reflektioner och överväganden ... 14
4. Resultat ... 14
4.1 Bivariata analyser ... 14
4.2 Regressionsanalysen ... 16
4.3 Svar på öppna frågor ... 18
5. Analys ... 18
5.1 Välmående ... 19
5.2 Upplevelse ... 21
5.3 Jämförelse ... 23
5.4 Könsideal och könsskillnad ... 25
6. Slutsats och diskussion ... 27
7. Referenslista
1. Inledning
Strävan efter en hälsosam livsstil blir allt vanligare i dagens samhälle vilket också innefattar manliga och kvinnliga kroppsideal. Vi upplever att det numera är en trend att gå till gymmet, som dessutom Nick Crossley (2006) stärker med sin brittiska studie. Han hänvisar till en undersökning som det globala marknadsföringsföretaget Mintel verkställt år 2003. Enligt denna undersökning har antalet gym ökat markant och allt fler individer tränar på gym. Hela 14% av Storbritanniens befolkning har medlemskap på gym vilket är den dubbla
procentsatsen i jämförelse med religionsbaserat medlemskap. Det är även det fyrdubbla antalet i jämförelse till antalet aktiva inom miljöfrågor, djur-rättsfrågor och frågor rörande kvinnliga rättigheter (Crossley, 2006, s.23).
Det råder inga tvivel om att ett gemensamt intresse för hälsa är stort i dagens Sverige, men de bakomliggande orsakerna till detta antar vi kan variera mellan individerna. Vi tror att män och kvinnor har sina individuella anledningar som ger motivation att gå till gymmet, det kan vara att förbättra eller bibehålla en god hälsa eller att helt enkelt få ett förbättrat yttre. Vi förmodar att gymmet är en plats där individer utlämnar sig själva genom att både visa upp styrkor och svagheter. På gymmet blir det möjligt att individer blottlägger en del av själva för andra som de eventuellt är mindre nöjda med. Om en individ exempelvis tränar på gym för att denne har viljan att förändra sin kropp och motivationen ligger i att nå upp till ett kroppsligt ideal, misstänker vi att denne snabbt blir sårbar då individen befinner sig i en utlämnade miljö. Vi ställer oss frågan; hur påverkas den här personens välmående i en miljö där det är väldigt lätt att jämföra sig med andra? Genom att jämföra sig med andra kan en individ få inspiration men det kan även uppstå avundsjuka och missnöje vilket kan leda till ett sämre välmående hos individen. Beroende på hur individer jämför sig med andra kan de påverkas positivt eller negativt som sedan kan styra den allmänna upplevelsen av gymmet. Vi tänker att de
bakomliggande anledningarna att gå till gym kan påverka en mans eller kvinnas upplevelse av gymmet och styra huruvida vistelsen på gymmet blir positiv eller negativ som i sin tur kan påverka deras välmående.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med vår studie är att ta reda på hur män och kvinnor upplever gymmet samt om upplevelsen påverkar deras välmående. Finns det eventuella könsskillnader i detta?
• Hur upplever män och kvinnor sin vistelse på gymmet?
• Påverkar upplevelsen av gymmet mäns och kvinnors välmående?
• Jämför sig män och kvinnor med andra på gymmet och i sådana fall, påverkas de på
olika vis?
• Finns det ytterligare faktorer som utöver kön, påverkar upplevelsen och välmåendet?
1.2 Avgränsningar
Vi avgränsar vår studie genom att endast studera individer som tränar på gym, träning på annan plats kommer inte att inkluderas i studien. Gymträning definierar vi som all den träning som sker på gymfaciliteten, det vill säga styrka, kondition och gruppövningar. Vi har valt att inte avgränsa oss till endast ett gym då vår studie innefattar upplevelsen och välmåendet på samtliga gym som respondenterna tillhör. Begreppet välmående definierar vi som den fysiska
och psykiska hälsan i anknytning till träning på gym. Vårt huvudfokus är dock den psykiska aspekten av det allmänna hälsotillståndet.
Vårt fokus är styrt till blivande och nuvarande studenter då vår utvalda population är medlemmar i Facebook-gruppen “Dom kallar oss studenter”. Gruppen är ett nätverk för nuvarande och blivande studenter på Örebro universitet och därför har vi även satt en åldersgräns från 16 år och uppåt för deltagande i vår undersökning eftersom blivande
studenter under 18 år kan vara medlemmar i gruppen. Individer under 16 år har genom detta exkluderats i vår studie. Vi avgränsar oss också genom att endast vara intresserade av eventuella skillnader mellan könen och därav blir åldersaspekten inte intressant. Åldern kan ha varit intressant i ett jämförande syfte men vad vi kan se baserat på de svar vi har fått in, är att våra respondenters åldrar är koncentrerade till vår lägsta ålderskategori, vilket också gör oss medvetna om att vårt resultat endast har relevans för lägre åldersgrupper.
Studenter som tränar på gym, har tränat på gym och aldrig har tränat på gym inkluderas i vår studie. Vi har valt att inkludera de som har tränat på gym och aldrig tränat på gym då vi bedömer att de kan bidra med relevant information gällande varför de har slutat eller aldrig börjat träna på gym. Vi tror att dessa individer kan ha en annan typ av upplevelse av gym exempelvis förutfattade meningar, som kan vara en bidragande orsak till att dessa inte längre tränar på gym eller aldrig har börjat träna på gym. Vi tror att de flesta har någon sorts
koppling till gym och därför vill vi inte utesluta individer som inte tränar på gym i dagsläget. Tanken är inte att vi ska analysera dessa respondenter avsides utan de kommer inkluderas i studien precis som övriga respondenter. Det blir en avgränsning då de som aldrig tränat på gym endast svarar på ett begränsat antal frågor i webbenkätsundersökningen.
2. Teori och tidigare forskning
I detta kapitel presenterar vi det aktuella kunskapsläget inom vårt forskningsområde. Vi har sammanfört teori och tidigare forskning i sex olika teman: Gymmiljö, Motivation,
Välmående, Utseende, Könsideal och genus, och Upplevelse. Dessa teman ser vi som relevanta utifrån vårt syfte med studien. Tre internationella vetenskapliga artiklar hämtade från Sociological Abstracts varvas med teorier från Erving Goffmans “Jaget och Maskerna” (2009) och West och Zimmermans “Doing Gender” (1987). I anknytning till teori och tidigare forskning exemplifierar vi även hur vi tolkar teori och tidigare forskning, samt hur den kan komma att användas i vår kommande analys.De vetenskapliga artiklarna som vi har valt att inkludera i vår studie finner vi intressanta då de behandlar områden som miljö, motivation, välmående och upplevelse på gymmet. Tillsammans utgör de en bra grund för vår studie att bygga vidare på. Vi tänker oss att vi genom kopplingen till den tidigare forskningen kan göra intressanta jämförelser med det resultat vi har fått fram.
2.1 Gymmiljö
Roberta Sassatelli (1999) har gjort en fältundersökning på två olika gym i norra Italien som pågick mellan åren 1994 och 1995. Sassatelli menar att det finns generella karaktäristiska likheter, en viss typ av gymmiljö som gäller alla gym. Hon understryker hur gym är lokalt organiserade med regler för interaktion och fördelning i rummet under pågående träning samt hur reglerna är avgörande för hur gymutövarna ska lyckas fullfölja sina träningsprogram. Ett gym ska förse sina medlemmar med kunniga tränare och det ska också finnas tillgång till “privata” utrymmen där gymutövarna kan känna sig trygga med sin träning (Sassatelli, 1999,
2.1)1. Vi tänker att den gymmiljö Sassatelli vill presentera i sin studie är vad Goffman kallar
för en scen. I Erving Goffmans teori Dramaturgi (2009) kan vardagliga situationer där interaktioner sker mellan individer jämföras med en teaterföreställning. Individer som ingår i dessa teaterföreställningar tillskrivs olika roller identifierade som aktörer och observatörer. Aktörerna är de individer som presenterar sig själva och sina aktiviteter inför observatörerna i ett så kallat framträdande. Observatörerna kan också definieras som en publik och platsen där teaterföreställningen äger rum identifieras som en scen. Vi tänker att när gymutövarna
anländer till gymmet, tillträder de även en scen och anammar rollerna som både aktörer och observatörer. Scenen är konstruerad på så vis att aktörerna vet hur de ska agera ut sina framträdanden. En respondent i Sassatellis studie förklarar exempelvis att det inte går att missförstå syftet när denne infinner sig på gymmet. Gymutövaren vet följaktligen vad som gäller och vad som förväntas av denne på gymmet (Sassatelli, 1999, 3.3).
Enligt Nick Crossleys (2006) fältstudie på ett gym i Manchester, Storbritannien, är gymmet en viktig social värld då det är en plats för att interagera samt lära känna nya individer. Crossley anser att motiven till att börja träna på gym är många och att de inte går att
sammanfatta till ett övergripande motiv (Crossley, 2006, s.46). En typ av motiv som Crossley nämner är “Escape”, vilket innefattar flykt när distraktioner i vardagen blir betungande. För att filtrera bort distraktioner i vardagen blir gymmet då en tillflyktsort för många. Stunden på gymmet kan upplevas som en tid att spendera på sig själv och sålunda blir gymmet en plats där gymutövarna kan bli en speciell form av sig själva, i vissa fall det “riktiga” självet (Crossley, 2006, s.43).
Sassatelli anser att träningen fullföljs så länge gymutövarna lyckas filtrera bort alla möjliga distraktioner, inklusive hur individen upplever sig själv. Gymmet har lyckats skapa sig en egen universell mening där interaktionen mellan gymutövarna sker med både verbala och kroppsliga signaler. Hur det är tillåtet att bete sig på ett gym skiljer sig från övriga
vardagssituationer och rörelser och övningar som annars kan upplevas förbjudna eller pinsamma i andra situationer är allmänt accepterade på gymmet (Sassatelli, 1999, 4.3). Framträdanden är enligt Goffman (Goffman, 2009, s.25) något som bland annat innefattar “tron på rollen”. Det är inte bara aktören som ska tro på rollen som den spelar, utan rollen ska även accepteras av observatörerna. Att inte tro på sitt eget framträdande leder till
konsekvenser då heller inte observatörerna ser det som trovärdigt. Ett möjligt synsätt vi tänker oss är att även om gymutövarna flytt från distraktioner i vardagen, tillkommer det kanske nya distraktioner i gymmiljön och för att kunna ägna sig helhjärtat åt sin träning samt lyckas i sina framträdanden som aktörer på scenen i gymmet, krävs det att gymutövarna bemästrar att koppla bort både distraktioner som härstammar hemifrån och från gymmet. Vi tror att om gymutövarna inte lyckas filtrera bort sina distraktioner kan de komma att misslyckas med sina framträdanden och följden blir då att de inte lyckas genomföra sina träningspass ordentligt. Följaktligen tappar gymutövarna tron på rollen och blir därmed inte trovärdiga på gymmet i observatörernas ögon.
2.2 Motivation
Enligt Sassatelli (1999) är det besynnerligt hur gymutövare försöker fullfölja sina träningsprogram men inte lyckas. Sassatelli menar att för den ordinära gymutövaren är träningen inte bara en central del för hur kroppen kommer att vara i framtiden, utan också för hur kroppen ska upplevas i nutid (Sassatelli, 1999, 2.1). Sassatelli påstår att gymutövare både kan och måste lära sig att fokusera på sin egen träning i sina försök att förbättra
träningsresultaten. Hon menar att ju mer gymutövarna jämför sig med andra utövare och ju mer de strävar efter en idealiserad kropp, desto svårare blir det för dem att genomföra sina träningspass regelbundet. Ju större plats de önskade målen tar av gymutövarnas liv, desto mer otillräckliga känner de sig. Sassatelli menar att detta är en bidragande orsak till att det blir svårt för gymutövarna att koncentrera sig på sin träning och det resulterar sedan i att de misslyckas med att fullfölja träningsprogrammen. De gymutövare som bara lyckas ta sig till gymmet någon gång ibland får det ofta svårt att komma in i träningen och skapa sig rutiner. Dessa gymutövare erkänner att de förstår det logiska i att träna, då träning på gym är ett användbart och effektivt sätt till en förbättrad kropp, men ändå känner de sig ofokuserade, uttråkade samt utsatta och dessutom ensamma på gymmet (Sassatelli, 1999, 2.3). Dessa gymutövare tenderar ofta att ha fel källa till motivation och upplever krav av att de måste träna. Det finns en för hög medvetenhet kring missnöjet med olika kroppsdelar, vilket tar bort fokuset från målet att stegvis förbättra sin träning (Sassatelli, 1999,4.9). Vi bedömer att detta går att använda som en teori i sig, då det blir intressant att se om det finns ett samband mellan Sassatellis resonemang gällande jämförelser och bristande motivation. Vi tänker oss att ett sådant samband eventuellt kan finnas i respondenters svar på våra öppna frågor.
Crossley (2006) menar att nykomlingar på gymmet ofta har förklaringar till varför de har börjat träna på gym och de känner ett behov av att redogöra för sin vistelse på gymmet. Redogörelserna innefattar vanligen ursäkter eftersom nybörjarna känner att de tar plats på ett redan “upptaget” utrymme, samt förklaringar till deras begränsade färdigheter då de är nybörjare. En av de mest vanliga anledningarna till att individer börjar träna på gym är att de vill gå ner i vikt men de vill också forma till kroppen och bygga upp den (Crossley, 2006, s.30). Gymutövarnas syfte med träningen kan förändras över tid och motivet behöver inte vara detsamma som när utövaren först började träna på gym (Crossley, 2006, s.46).
2.3 Välmående
Marika Tiggemann och Samantha Williamson (2000) har gjort en studie vid Flinders University of South Australia och syftet ligger i att undersöka sambandet mellan mängden träning och psykiskt välmående bland män och kvinnor i åldrarna 16-70 år (Tiggemann & Williamson, 2000, s.119). Tiggemann och Williamson ser att det hos unga kvinnor finns ett negativt signifikant samband mellan mängden träning, kroppslig tillfredsställelse och självkänsla. Ju mer unga kvinnor tränar, desto sämre kroppstillfredsställelse och självkänsla resulterar det i. Samtidigt finns en motsatt trend hos unga män där det istället finns ett positivt samband, deras självkänsla stärks och tillfredsställelsen med kroppen förbättras ju mer de tränar (Tiggemann & Williamson, 2000, s.125). Vi är medvetna att detta är en hypotes som är möjlig men att den även kan vara omvänd då Tiggemann och Williamson gjort en
tvärsnittsundersökning, det vill säga att unga kvinnor med en sämre kroppstillfredsställelse och självkänsla kan vara mer benägna än andra kvinnor att träna på gym. Likaså när det gäller männen går det att se det omvänt, deras goda självkänsla och kroppstillfredställelse kan vara anledningen till att de tränar på gym.
Crossley refererar till Giddens (1979, 1984) som menar att individers rutiner är omotiverade eftersom de är vanor i vardagen. Rutinerna är handlingar som sällan ägnas en tanke och än mindre ifrågasätts och livet blir mer lätthanterligt för individen om denne håller sig till sina rutiner, då avvikande från rutiner kan leda till ångest (Crossley, 2006, s.35). I samtalen mellan gymutövarna i Crossleys studie diskuteras olika störningsmoment som hindrar dem i deras rutiner att ta sig till gymmet, vilket exempelvis kan vara en skada, sjukdom eller arbete. Gymutövarna kan även ha andra känslomässiga upplevelser som stör deras gymrutin, vilket bidrar till att mer motivation krävs för att de ska orka ta sig till gymmet (Crossley, 2006,
s.36). I West och Zimmermans “Doing Gender” (1987) förklarar författarna skillnaden mellan kön och genus. Kön är biologiskt och innefattar anatomi och hur det socialt kan förklaras. Genus å andra sidan är konstruerat genom psykologiska, kulturella och sociala medel och är något som män och kvinnor dagligen utövar medvetet och omedvetet. Att ”göra kön” har blivit en rutin som sker i alla vardagliga interaktioner (West & Zimmerman, 1987, s.125). West och Zimmerman menar att kvinnor och män fastnar i rutinen att ”göra kön”, eftersom ”göra kön” är traditionella normer som är inpräglade i samhället (West & Zimmerman, 1987, s.126). Vi tänker att den medvetna och omedvetna rutinen att ”göra kön” kan falla in under det som Giddens kallar för omotiverade rutiner. Att ”göra kön” blir vanemässiga handlingar som är lätta för individen att genomföra och genom dessa undviker gymutövarna
störningsmoment och ångest.
Crossleys uttryck “The physical self” betecknar kopplingen mellan kroppen och sinnet där fokus ligger på både utseende och inre självkänsla, vilka är viktiga för gymutövarna. Många av besökarna på gymmet i Crossleys studie berättar att de har fått ett ökat självförtroende genom sin träning eftersom de har lyckats förändra kroppens utseende till vad de upplever som bättre (Crossley, 2006, s.42). Även om ett generellt motiv till träning är att förbättra det fysiska med kroppen är det viktigt att den psykiska aspekten inte kommer i skymundan. Crossley menar att tyngdpunkten i motiv inte endast ligger på de objektiva delarna av kroppen så som skönhet, hälsa och kondition, utan att välmåendet i den levda kroppen också är en viktig del (Crossley, 2006, s.46).
2.4 Utseende
Tiggemann och Williamson finner i sin studie att kvinnor i en större utsträckning än män tränar för att kontrollera sin vikt samt för att förbättra sitt välmående (Tiggemann &
Williamson, 2000, s.120). De deltagare som tränar för att kontrollera sin vikt och välmående tenderar att ha en lägre kroppstillfredställelse än övriga deltagare. Tiggemann och Williamson observerade även ett positivt samband mellan träning för hälsans skull och självkänsla, de gymutövare som tränar för att må bättre har en starkare självkänsla (Tiggemann &
Williamson, 2000, s.120). Här är vi också medvetna om att detta enbart är en hypotes och att andra samband också kan vara möjliga. Det kan exempelvis vara så att de som redan har en stark självkänsla tränar för hälsans skull.
I Sassatellis studie svarar en deltagare på hur det skulle upplevas att se sig själv träna på en film. Deltagaren menar att det skulle vara precis lika jobbigt som att se sig själv i spegeln och att alla fel och brister skulle bli extra tydliga. Deltagaren beskriver att det skulle vara
outhärdligt att hela tiden vara medveten om hur denne såg ut under träningspasset (Sassatelli, 1999, 4.2). West och Zimmerman (1987) hänvisar till Goffmans begrepp genusuppvisning. Begreppet innefattar, att när människor interagerar med varandra så utgår de från att var och en av dem äger en egen grundläggande natur. Det feminina och det maskulina kan ses som prototyper av ett grundläggande beteende som löst kan användas i olika sociala situationer och som sätter en unik prägel på individen. Goffman hävdar att dessa konventionella beteenden består av ett utbyte som är uppdelat i två delar, vilket är påstående och gensvar. Närvaro eller frånvaro av överensstämmelse i dessa utbyten kan fastställa om det finns hänsynstagande eller dominans hos individerna (West & Zimmerman, 1987, s. 129).
Visserligen menar West och Zimmerman att genusuppvisningen pågår hela tiden och att det inte är en roll som går att kliva ur, utan det är något som individer alltid bär med sig. Vi kopplar detta till Goffmans teori Dramaturgi (2009).
Crossley nämner “Blinda fläckar” vilket är det som individer är mindre medvetna om med sina kroppar. Kroppsliga förändringar kan omärkbart passera över tid både för individer och personerna i deras närhet, de som i vanliga fall har speglande roller för individerna. När individer väl börjar träna på gym kan de plötsligt få en förändrad självinsikt i jämförelsen med andra medlemmar på gymmet (Crossley, 2006, s.33).
Goffman (2009) nämner regioner och regionsbeteende, vilket bland annat innefattar två olika begrepp, främre och bakre region. Den främre regionen är en specifik plats där aktörens framträdande äger rum. Ett framträdande i den främre regionen är för aktören ett försök att ge intryck av att dennes aktivitet upprätthåller och förkroppsligar vissa normer. Dessa normer rör antingen hur aktören behandlar talet till sin publik under framträdandet eller hur engagerad denne är i sina gester och rörelser, som är en ersättning för talet. Dessa normer kan kallas för hövlighetsnormer. Normerna innefattar också moral och uppvisad respekt för den region aktören befinner sig i (Goffman, 2009, s.97-99). Om den främre regionen är scenen, är den bakre regionen kulisserna. En bakre region eller “bakom kulisserna” kan definieras som ett ställe nära anknutet till den främre regionen. I den bakre regionen reflekterar aktören över de intryck som denne fått under framträdandet. Det är en plats för aktören att lägga av sin fasad som denne upprätthållit och där kan aktören koppla av och vila från sina repliker samt även kliva ur sin roll. Det är även en plats för att ladda om och förbereda sig inför nästa
framträdande (Goffman, 2009, 101-102). Goffmans begrepp främre och bakre region kan kopplas till Crossleys teori om (2006) “Blinda fläckar”. Vi tror att de blinda fläckarna är något som blir synligt först i den främre regionen. I den bakre regionen där aktören är skyddad från omvärlden är de blinda fläckarna något osynligt för aktören. När aktören blir medveten om dessa blinda fläckar kan denne sedan i den bakre regionen reflektera över dessa samt förbättra dem till nästa framträdande. Detta kopplar vi till gymutövarna, om gymmet är den främre regionen och gymutövarna är aktörerna blir exempelvis deras hem den bakre regionen. De blinda fläckarna uppstår när gymutövarna blir självmedvetna om sitt utseende och upptäcker fel och brister som först blir synliga i jämförelsen med andra utövare på gymmet.
2.5 Genus och könsideal
Sassatelli (1999) nämner bodybuilding vilket är en mer utmanande form av gymträning, där hon anser att det återskapas manliga och kvinnliga ideal. För att stärka sitt resonemang refererar Sassatelli till en annan studie, genomförd av författaren Alan Klein, där han påstår att bodybuilding förkroppsligar den mest traditionella kompensationsstrategin för män, vilket är att bygga muskler. Kvinnor som är aktiva bodybuilders utmanar den klassiska
könsfördelningen och för att inte utmana alltför mycket kompenserar de genom att i tävlingssammanhang använda konventionella feminina poser, mycket smink och olika håruppsättningar (Sassatelli, 1999, 2.4). Genom detta blir det en uppdelning mellan det maskulina och det feminina hos tävlingsdeltagarna. Sassatelli menar att det finns en tendens till att inte vidkänna att detta kan skilja sig från kvinna till kvinna precis som det kan mellan män. Olika individers upplevelser skiljer sig från varandra och det maskulina och det
feminina är därför långt ifrån att vara enhetliga beskrivningar av hur individer förväntas bete sig (Sassatelli, 1999, 2.5). Vi kopplar Sassatellis resonemang om bodybuilders till West och Zimmermans (1987) diskussion om processen av “sunt förnuft”-kategorisering i vardagslivet. “Sunt förnuft” kategorisering innefattar att samhällets medlemmar delas in i medfödda kategorier, som exempelvis “flicka”, “pojke”, “kvinna” och “man” och dessa kategorier fungerar sedan på ett tydligt socialt plan. Huruvida en individ hamnar i en viss kategori eller inte, faller på ett “om-kan”-test som sker i alla vardagliga interaktioner. Meningen med testet är att om en individ kan ses som en medlem i en kategori, bör denne också kategoriseras inom
den. Individen hamnar alltså inom den kategori som anses vara passande (West & Zimmerman, 1987, s.133). Detta applicerar vi på West och Zimmermans teori om kategorisering på gymutövaren. Vi tänker oss att det kan finnas en könsfördelning på gymmet, då tjejer vanligtvis jämför sig med andra tjejer och killar med andra killar, om en jämförelse görs vill säga. Vi tänker oss också att de generella förväntningarna på vad kvinnor och män klarar av och vilka aktiviteter de ägnar sig åt på gymmet skiljer sig åt eftersom gymutövarna är tillskrivna de kategorier som anses passande för dem.
Omständigheter är ett annat begrepp som West och Zimmerman diskuterar i sin artikel. De menar att en individs könskategori är en omständighet som gäller för alla handlingar som individen utför. Könskategorin i sig är allomfattande och genom detta är en individ som engagerar sig i en aktivitet ansvarig för hur framträdandet av aktiviteten framställs.
Framställningen är avgörande för hur andra uppfattar individen, det vill säga som manlig eller kvinnlig och individen har därmed en ”skyldighet” att genomföra en könskategoriidentifierad aktivitet som antingen kan legitimera denna aktivitet eller nedvärdera andra aktiviteter. Praktiskt taget kan alla aktiviteter bedömas efter deras manliga eller kvinnliga natur och genom detta “görs kön”. Att “göra kön” måste inte nödvändigtvis betyda att individer lever upp till normgivande föreställningar av femininitet och maskulinitet, utan det innefattar också risker att engagera sig i ett beteende som sedan genusbedöms. I samhället finns det väsentliga olikheter mellan kvinnor och män, vilket gör att placering i könskategorier är något som upprätthålls och denna samhälleliga könskategoriplacering bidrar i sin tur till att det är oundvikligt att “göra kön” (West & Zimmerman, 1987, s.136).
För att stärka sitt resonemang om att “göra kön” hänvisar West och Zimmerman till Goffmans teori om de generella feminina och maskulina naturerna. Exempel på institutionaliserade strukturer för uttryck av den maskulina naturen kan vara organiserade sporter där vissa kvaliteter som anses vara förknippade med maskulinitet lyftas fram, såsom uthållighet, styrka och tävlingsanda. Kvinnor tenderar att placeras i situationer där de anses vara “hjälplösa”, exempelvis när tunga lyft ska utföras (West & Zimmerman, 1987, s. 137). Vissa speciella tillfällen, som tävlingssammanhang, kan ha rutiner som bygger på beteenden tillhörande en viss könskategori. Dessa rutiner kan bli utmanade om en individ tillhörande en av
könskategorierna uppvisar ett beteende som vanligtvis förknippas med den andra kategorin. Ett sådant tillfälle kan exempelvis vara när en kvinna deltar i ett förmodat manligt
sammanhang. Detta görs dock oftast i kombination med att hon samtidigt visar upp en grundläggande femininitet, vilket sker genom ett kvinnligt beteende (West & Zimmerman, 1987, s.139). West och Zimmerman lägger betoning på att en individs kön inte enbart är en aspekt av vilken könstillhörighet denne har, utan det är också en handling som individen utövar regelbundet, speciellt i interaktion med andra (West & Zimmerman, 1987, s.140). Vi applicerar Goffmans Dramaturgi på detta där aktören genomför en handling inför publik och där publiken sedan ger ett gensvar. Vi tänker oss att denna teori går att koppla till Sassatellis idé om bodybuilders, där både kvinnor och män tävlar i likvärdiga tävlingar men håller kvar de traditionella genus- och könskategorierna. Vi menar att det kan finnas liknande tendenser även bland ordinära gymutövare.
West och Zimmerman menar att nya medlemmar i ett samhälle kan komma att hamna i en process kallad för “själv-justering” då de börjar övervaka hur deras handlingar passar in i innebörden av genus, vilket vi tänker oss är en process som även kvinnor kan tänkas använda sig av när de befinner sig i ett maskulint sammanhang. West och Zimmerman menar att det inte bara handlar om könsideal, det vill säga det rätta sättet att vara och bete sig,
objektiv status. Detta anses förklara skillnaden mellan kvinnliga och manliga “öden” inom den sociala ordningen (West & Zimmerman, 1987, s. 142). Här tänker vi oss att nya medlemmar på gymmet möjligtvis kan genomgå samma process som nykomlingarna i samhället gör.
2.6 Upplevelse
Sassatelli (1999) menar att engagemanget i att genomföra sin träning inte bara bekräftar gymutövaren som en aktör, utan även träningsplatsen som en slags scen. Vi tänker att engagemanget hos gymutövaren leder till en tro på sin roll och tron leder till bekräftelse då gymutövaren blir trovärdig i observatörernas ögon och på så sätt skapas också mening för aktören (Goffman, 2007, s.25). Gymutövarens engagemang leder ofta till en känsla av kroppskontroll och en upplevd känsla av ökad styrka, rörlighet och harmoni. Alla dessa känslor innefattar prestation, vilket i sin tur leder till tillfredsställelse för gymutövaren. Att engagera sig i sin träning skapar mening för gymutövaren och att veta vad som ska göras och vad som kommer därnäst ger en slags bekräftelse på gymutövarens värde, vilket gör att denne kan genomföra den situationsbundna träningen mer naturligt (Sassatelli, 1999, 5.8). Vi tänker oss att om alla dessa delar infinner sig hos gymutövaren under träningspassen blir vistelsen på gymmet en positiv upplevelse. Blir gymutövarna distraherade på gymmet brister det i deras engagemang och deras roll på gymmet blir mindre trovärdig och vistelsen på gymmet blir då istället en negativ upplevelse.
Sassatelli betonar att det är en klar fördel för gymutövaren att kunna se sig själv på ett kritiskt men samtidigt positivt sätt, som varken är alltför tävlingsinriktat eller självdestruktivt. Att kunna se hur träningen stegvis ger resultat istället för alla fel och brister, är en ovärderlig förmåga för gymutövaren. Även de mest ihärdiga gymdeltagarna upplever ibland en känsla av pinsamhet och otillräcklighet, både när gäller deras egna kroppar och deras prestationer. För att överkomma dessa tänkbara hinder har vissa gymutövare lärt sig små “personliga” knep för att återfå fokus på träningen (Sassatelli, 1999, 5.10). Goffman nämner begreppet fasad i termen framträdande och framträdandet är en aktivitet som aktören upprepade gånger genomför inför en specifik grupp observatörer, vilket också ger ett inflytande över dem. Fasaden är en expressiv utrustning som en individ både medvetet och omedvetet använder sig av under ett pågående framträdande. Fasaden har särskilda standardingredienser, exempelvis inramning, vilket innefattar rekvisita och bakgrundsmiljö. Inramningen är platsbunden och den individ som önskar upprätthålla den här formen av fasad måste först ta sig till den specifika platsen. Individen förblir en aktör i sitt framträdande så länge denne blir kvar i inramningen, men måste avsluta sitt framträdande så fort denne har lämnat platsen. Den personliga fasaden å andra sidan refererar till de detaljer som är mest intimt förknippade med individen, exempelvis kläder, som därmed blir en del av fasaden. Uppträdande är en del av fasaden och fungerar under ett ögonblick som en upplysning om dennes sociala status och det ger också en upplysning om individen är engagerad i en social aktivitet (Goffman, 2007, s.29f). Vi kopplar detta till gymmet och gymmet är en inramning där rekvisitan har en avgörande roll för hur gymutövarna upplever gymmet. Rekvisitan kan exempelvis vara speglar, träningsredskap och även andra gymutövare. Med hjälp av rekvisitan kan aktörerna genomföra sina roller som gymutövare. Hur gymutövarna upprätthåller fasaden på gymmet antar vi kan påverkar deras upplevelse av gymmet.
2.7 Sammanfattning
Sammanfattningsvis, för att knyta ihop våra egna resonemang i förhållande till den tidigare forskningen, tänker vi oss att gymmet blir den scen som aktören tar i anspråk för att kunna
genomföra rollen som gymutövare. De gymutövare som befinner sig på gymmet blir både aktörer och observatörer, eftersom de blir aktörer i sitt eget framträdande och samtidigt observatörer till andra gymutövares genomföranden. Goffman menar att scenen är
konstruerad så att aktörerna direkt vet hur de ska agera i sina framträdanden, vilket vi tänker oss gör gymmet till en bra scen. Gymmet har nämligen den rekvisita som gymutövarna kan tänkas behöva för att kunna gå in i sina roller och genomföra sina framträdanden. Oavsett god rekvisita eller inte så menar Sassatelli att det är avgörande för gymutövaren att kunna filtrera bort distraktioner för att kunna fokusera på den egna träningen. Vi antar dock att dessa distraktioner inte endast härstammar utanför gymmet, utan att det mycket väl kan finnas distraktioner på gymmet som gymutövaren utsätts för och som denne behöver lära sig att behärska. Vår hypotes är att det är när gymutövaren misslyckas med att filtrera bort oönskade distraktioner som denne möjligtvis brister i sin träning och sitt framträdande. Gymutövaren blir helt enkelt inte trovärdig i andra gymutövares ögon, varpå observatörerna ger ett gensvar som talar om för gymutövaren hur framträdandet har uppfattats av publiken. Vi tänker oss också att det blir svårare för gymutövaren att återuppta sin gymträning om denne väl har blivit uppmärksammad på att framträdandet har misslyckats och inte ses som trovärdigt. Ett
misslyckat framträdande kan i sig bli en distraktion som gymdeltagaren får svårt att filtrera bort, vilket också kan resultera i att blinda fläckar blir synliga för gymutövaren. De synliga blinda fläckarna är de fel och brister i sitt utseende som gymutövaren blir medveten om i den främre regionen i jämförelsen med andra, vilket vi också tänker oss är en viss typ av
distraktion som gymutövaren måste filtrera bort. Distraktioner som inte filtreras bort och som därför bryter gymutövarens engagemang i framträdandet leder till att gymutövaren tappar tron på den egna rollen och att upplevelsen av gymmet därför blir negativ. Lyckas däremot
gymutövaren att filtrera bort distraktionerna på gymmet kan framträdandet istället leda till en positiv upplevelse som ger gymutövarens träning en mening.
Utöver att aktörerna går in i rollen som gymutövare, har de även kvar sina könsroller som de också måste genomföra i framträdandet på ett trovärdigt vis. Att hålla kvar vid könsrollerna är ett vanemässigt sätt att hjälpa gymutövaren att undvika störningsmoment, då det redan finns generella förväntningar på vad gymutövaren förväntas klara av i rollen som man eller kvinna.
3. Metod
I vår studie använder vi oss av en kvantitativ metod vilket är en forskningsstrategi som innebär insamling av numeriska data. Relationen mellan teori och empiri i kvantitativ metod är av ett deduktivt slag (Bryman, 2011, s.150). Med hjälp av den teori och tidigare forskning vi valt har vi utformat forskningsfrågor som sedan testats med vår empiri (Bryman, 2011, s.26). I vår studie är vi intresserade av att studera generella mönster och samband bland våra respondenter och vi vill även kvalitativt analysera vissa svar som kan vara eventuella
bakomliggande orsaker till vårt resultat.
3.1 Val av datainsamlingsmetod
Vi har valt att använda oss av en webbenkätsundersökning som datainsamlingsmetod då det i och med det blir möjligt att nå ut till en större population. Genom att använda oss av en webbenkät får vi en fördel i att svaren på ett mer effektivt sätt kommer tillbaka till oss, i jämförelse med en vanlig enkätundersökning. En till fördel är att respondenterna kan besvara webbenkäten närhelst det passar dem. En nackdel vi uppmärksammat är att vi inte kan
besvara de eventuella frågor som kan uppstå hos respondenterna under tiden de fyller i enkäten (Bryman, 2011, s.229). Vi har i slutet av vår webbenkät en öppen fråga där det är frivilligt att tillägga en övrig kommentar, exempelvis om de tyckte att någonting var oklart, eller för att nämna något som inte tas upp i någon av de tidigare frågorna. Eftersom vi saknar möjligheten att ställa några uppföljningsfrågor till respondenterna, har vi valt att ha med öppna frågor i enkäten där de respondenter som vill kan ge ett eget svar. Detta innebär att utöver vår kvantitativa metod kommer vi kvalitativt analysera svaren på de öppna frågorna i analysen.
I vår studie är vår beroende variabel välmående, den oberoende variabel är kön och den mellankommande variabeln är upplevelse. Vi är intresserade av att tänka i termer av orsak och verkan. Tanken är att vi vill förklara verkan, det vill säga välmåendet på gymmet och om det kan orsakas av upplevelsen hos våra respondenter. Upplevelsen som vår mellankommande variabel kan förklara välmåendet hos respondenterna, men vi är väl medvetna om att
välmåendet likväl kan påverka upplevelsen av gymmet. Det kan finnas flera orsaker som förklarar välmåendet på gymmet, men det är sambandet mellan kön och välmående som vi vill försöka förklara med hjälp av andra variabler. För att kontrollera om andra variabler kan orsaka utgångsläget för vår beroende variabel har vi i en multipel regressionsanalys lagt till de två kontrollvariablerna “Påverkas du positivt eller negativt av att jämföra dig med andra på gymmet” och “Kroppstillfredställelse”.
3.2 Urval
Vi har använt oss av ett bekvämlighetsurval, det vill säga vi har använt oss av respondenter som har funnits tillgängliga för oss i vår undersökning. Urvalet är hämtat från en Facebook-grupp “Dom kallar oss studenter” på Örebro universitet som för närvarande har cirka 6400 medlemmar. Då många medlemmar är relativt aktiva i denna grupp, var det en genomtänkt strategi från vår sida. En tid innan vi publicerade webbenkäten i gruppen observerade vi att ett flertal medlemmar delade olika enkätundersökningar med varandra och att många av
studenterna i gruppen var tillmötesgående och deltog i undersökningarna. Vi strävade efter att få en hög svarsfrekvens och då blev denna grupp ett självklart val för oss. Vår webbenkät skickades inte ut till var och en personligen, vilket gör att vi nog i högre grad fått svar från individer som är extra villiga att delta i vår typ av undersökning. Anledningen till att vi tror att vi fått svar från individer som är extra villiga att delta är för att majoriteten av våra
respondenter tränar på gym i dagsläget. Om majoriteten av våra respondenter som svarat tränar på gym, kan vi med försiktighet anta att majoriteten i Facebook-gruppen ”Dom kallar oss studenter” också tränar på gym. Detta betyder att vi har en population som innefattar yngre studenter som tränar i Sverige. En nackdel blir dock att vårt bekvämlighetsurval inte är slumpmässigt då vi inte kan kontrollera att individer utanför denna grupp deltagit i studien. Vad vi också uppmärksammat som problematiskt är att individerna i vårt urval som inte valt att delta i studien, möjligen kan ha andra åsikter än våra svarandra respondenter. Detta blir en bidragande orsak till 0att det kan bli svårt att statistiskt generalisera vårt resultat, dock kan det röra sig om extern validitet. Vårt resultat kan ge en försiktig indikation på hur andra tränande studenter upplever gymmet samt hur deras upplevelse påverkar deras välmående. Vår studie blir även en språngbräda till fortsatt forskning inom vårt område (Bryman, 2011, s.194).
3.3 Tillvägagångssätt
Första gången vi la upp vår webbenkät i Facebook-gruppen “Dom kallar oss studenter” var den 7 november 2014. På mindre än ett dygn fick vi in strax under 100 svar. Vi bestämde oss för att vänta ett par dagar för att ge respondenterna tid, innan vi påminde dem ytterligare en
gång. Andra gången vi la upp webbenkäten i gruppen var den 12 november, vilket är nästan en vecka efter det första tillfället. Webbenkäten delades även av respondenter så att den spreds till andra, vilket gjorde att vi fick vissa respondenter som inte tillhörde
ursprungsgruppen. Den 17 november accepterade vi svaren från våra respondenter och sammanlagt har vi 231 deltagande i vår webbenkät. Att använda sig av en kvantitativ metod innebär en risk för ett större externt bortfall än vid en kvalitativ metod. Det externa bortfallet innefattar att individer väljer att inte delta i studien medan det interna bortfallet innefattar att individer väljer att inte svara på specifika frågor i webbenkäten. Då Facebook-gruppen har cirka 6400 medlemmar och endast 231 respondenter deltagit i studien har vi ett stort externt bortfall. I ett försök att minska risken för ett allt för stort externt bortfall i vår webbenkät, har vi varit noga med att skriva en tydlig introduktion där vi presenterar oss och förklarar vårt syfte med studien, samt vad den kommer att användas till (Bryman, 2011, s.231). Risken för ett internt bortfall ökar också, när vi valt att använda oss av en kvantitativ metod, vilket gör oss medvetna om det kan bidra till fel och skevheter som kan påverka vårt resultat. För undvika ett stort internt bortfall har vi försökt att nå reliabilitet och validitet i studien.
3.4 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet är direkt översatt tillförlitligheten i kvantitativ forskning, och innefattar
följdriktigheten, överensstämmelsen och pålitligheten hos ett mått på ett begrepp. Om ett mått på ett begrepp är reliabelt blir resultatet på en undersökning desamma om undersökningen görs på nytt. Är så inte fallet rör det sig om att slumpmässiga faktorer eller tillfälliga
betingelser påverkat vårt resultat (Bryman, 2011, s.49). Enligt Bryman (2011, s.258-259) är det ett strategiskt val att genomföra en pilotstudie innan den egentliga studien. I en
enkätundersökning kan frågor hos respondenterna uppstå under tiden och i och med att vi som intervjuare inte är närvarande kan vi heller inte besvara dessa. För att underlätta för våra respondenter testkörde vi webbenkäten genom att be vänner genomföra den. Med hjälp av deras synpunkter och åsikter fick vi ett utomstående perspektiv, vilket bidrog till att vi sedan kunde förbättra eventuella oklarheter. Vi menar att vi möjligen ökar reliabiliteten i vår studie då vi observerade att webbenkäten fungerar i praktiken och att resultatet blir desamma. Vi har även försökt att nå validitet. Om de indikatorer som utformats i vårt syfte att mäta ett begrepp, verkligen mäter det begreppet, når vi validitet. Enligt Bryman (2011, s.163) är det lämpligt att fråga andra personer om måttet enligt deras åsikt fångar begreppet. Genom att vi testkörde webbenkäten innan den egentliga studien kunde vi samtidigt se om våra testpersoner uppfattade frågorna efter vad vi mäter utifrån ett specifikt begrepp. I vårt tycke uppfattades frågorna så som vi önskar och det ökar enligt vår uppfattning validiteten i vår studie.
3.5 Operationalisering
Inledningsvis har vi kodat om svarsalternativet “Vet inte” till “Internt bortfall” på samtliga variabler med det svarsalternativet i SPSS, då vi hade en låg svarsfrekvens på det alternativet. Vi vill även redogöra för ett dilemma vi stått inför i vår kommande regressionsanalys. Vad vi observerat när vi testkört en första regression är att vi endast får ett respondentantal på 82 personer, trotts att det är 231 deltagande i studien. Det visade sig att de kontrollvariabler vi använde i regressionen hade ett stort internt bortfall som tillsammans blev ett stort bortfall i regressionen. Vi fick då välja mellan att ha variabler med i regressionen som blev signifikanta men som bidrog till ett högre internt bortfall, alternativt att ha med andra variabler med lägre bortfall men som inte visade signifikanta samband med välmående. Vi har valt att använda oss av en regression med ett större internt bortfall men med signifikanta samband då vi bedömer att ett signifikant p-värde är mer betydelsefullt för oss.
3.5.1 Beroende variabel “Välmående”
För de fem variabler som mäter välmåendet hos våra respondenter har vi skapat ett index, vilket fått namnet “Index_Välmående”. Indexets minimum är 5 och maximumvärdet är 18 där ett högt värde innebär ett lågt välmående, medelvärdet ligger på 7,04 och standardavvikelsen är 2,133. I det indexet har vi först variabeln “Hur ofta känner du dig mindre nöjd med dig själv efter att du varit på gymmet?” som vi gett namnet “Mindre nöjd“ och denna variabel har fem svarsalternativ där “Aldrig” har värdet 1 och “Väldigt ofta” har värdet 5. Vi har blivit tvungna att omvända vissa av våra variabler, då tillhörande frågeformuleringar på variablerna i indexet var vinklade åt olika håll. För att indexet ska kunna gå att läsa av måste de positiva och negativa svarsalternativen komma i samma ordningsföljd, variabeln “Mindre Nöjd” är alltså en av våra omvända variabler. Som andra variabel i indexet har vi “Om du tänker på hur du mår när du går från gymmet, hur ofta mår du bättre psykiskt när du går från gymmet än du gjorde när du gick dit?” som vi har gett variabelnamnet “psykisk hälsa”. Variabeln har fem svarsalternativ där värdet 1 är “Väldigt ofta” och värdet 5 är “Aldrig”. Den tredje variabeln “Om du tänker på hur du mår när du går från gymmet, hur ofta mår du bättre fysiskt när du går från gymmet än du gjorde när du gick dit?” har vi namngett “fysisk hälsa” och variabeln har samma svarsalternativ och samma värden som föregående variabel. Den fjärde variabeln är “Skulle du säga att ditt allmäntillstånd påverkas av att du tränar på gym?” och den har vi gett variabelnamnet “Allmäntillstånd”. Variabeln har ett bortfall på 13% och har endast två svarsalternativ. Värdet 1 är “Ja” och värdet 2 är “Nej”. Eftersom den här variabeln har färre svarsalternativ än de andra variablerna i indexet har den därför har ett mindre inflytande på en respondents värde på indexet. Slutligen har vi variabeln “Skulle du säga att din träning på gymmet påverkar dig positivt eller negativt?” vilken vi gett det nya variabelnamnet
“positiv/negativ påverkan”. Variabeln har fyra svarsalternativ där svarsalternativ “positivt” har värdet 1 och svarsalternativ “negativt” har värdet 5.
3.5.2 Oberoende variabel “Kön”
Vi har valt att koda om variabeln “Kön” till en “dummy”. Vi har döpt om variabeln till
“Kvinna” då variabeln har två svarsalternativ där “Man” är värdet 0 och “Kvinna” är värdet 1. I vår regressionsanalys kommer svarsalternativet “Man” att bli referenskategori till “Kvinna”. 3.5.3 Mellankommande variabel “Upplevelse”
För de variabler som tillsammans mäter upplevelsen har vi skapat indexet
“Index_Upplevelse” där sammanlagt åtta variabler ingår. Indexets minimum har värdet 8 och maximum har värdet 33 där ett högt värde innebär en negativ upplevelse, medelvärdet är 14,96 och standardavvikelsen är 4,861. Först har vi variabeln “Hur ofta trivs du med att gå till gymmet?” som vi valt att ge variabelnamnet “Trivsel”. Variabeln har fem svarsalternativ där svarsalternativet “I stort sett varje gång” har värdet 1 och svarsalternativet “Aldrig” har värdet 5. Variabel två är “Händer det att du känner att det tar emot att gå till gymmet?” och denna variabel kommer fortsättningsvis att ha namnet “Tar emot”. Variabeln har samma
svarsalternativ och värden som föregående variabel. “Tar emot” är dock en av de variabler som vi har vänt på. Detta innebär att denna variabel har värdet 1 på svarsalternativet “Aldrig” och värdet 5 på svarsalternativet “I stort sett varje gång”. Variabel tre “Vad tycker du om gymmet som träningsplats?” döper vi om till “Träningsplats”. Denna variabel kodade vi om svarsalternativen på. Svarsalternativen “Mycket bra” och “Bra” kodades tillsammans om till “Bra” och svarsalternativen “Dålig” och “Mycket Dålig” kodades tillsammans om till
“Dålig”. Detta har vi valt att göra för att alla frågor i indexet “upplevelse” ska ha samma antal svarsalternativ. Svarsalternativet “Bra” har värdet 1 och “Dåligt” har värdet 5. Variabel fyra
“Hur ofta är din vistelse på gymmet en positiv upplevelse?” har vi gett variabelnamnet “Positiv upplevelse” och den har fem svarsalternativ där värdet 1 är “I stort sett varje gång” och värdet 5 är “Aldrig”. Variabel fem “Hur ofta är din vistelse på gymmet en negativ upplevelse?” har vi förkortat till “Negativ upplevelse” och denna variabel har samma svarsalternativ och värden som ovanstående variabel. “Negativ upplevelse” är också en omvänd variabel vilket innebär att svarsalternativet “Aldrig” har värdet 1 och “I stort sett varje gång” har värdet 5. Variabel sex “Hur ofta har du en känsla av att inte passa in på gymmet?” nämner vi fortsättningsvis som “Passa in” och denna variabel har fem
svarsalternativ där “Aldrig” har värdet 1 och “Väldigt ofta” har värdet 5. “Passa in” är också omvänd för att kunna användas i indexet. Variabel sju “Är du fokuserad på din egen träning när du är på gymmet?” väljer vi att döpa om till “Fokus”, variabeln har fem svarsalternativ där “I stort sett varje gång” har värdet 1 och “Aldrig” har värdet 5. Vår sista variabel som mäter upplevelsen hos våra respondenter är “Händer det att du känner dig obekväm när du är på gymmet?” och den har vi valt att ge variabelnamnet “Obekväm”. Variabeln har fem
svarsalternativ där värdet 1 är “Aldrig” och värdet 5 är “I stort sett varje gång”. “Obekväm” är den sista omvända variabeln i “Index_Upplevelse”.
3.5.4 Kontrollvariabler
Vår första kontrollvariabel “Hur nöjd är du med din kropp på en skala 1-10?” har vi gett det nya namnet “Kroppstillfredsställelse”. Den hade till en början tio svarsalternativ, men eftersom vi fick för få svaranden på varje svarsalternativ valde vi att koda om variabeln så att vi istället fick två svarskategorier där svarsalternativen 1-5 tillhör kategorin “Låg
kroppstillfredsställelse” och svarsalternativen 6-10 tillhör kategorin “Hög kroppstillfredsställelse”. Dessa kategorier gav vi värdena 0 och 1 där låg
kroppstillfredsställelse blir referenskategori till hög kroppstillfredsställelse. Vår andra kontrollvariabel “Påverkas du positivt eller negativt av att jämföra dig med andra på
gymmet?” har vi gett det nya variabelnamnet “Negativ jämförelse” och den har ett bortfall på 30,3%. Variabeln har fyra svarsalternativ där “positivt” har värdet 1 och “negativt” har värdet 4. Vi har döpt variabeln till ”Negativ jämförelse” då det högsta värdet är negativt. Denna variabel har vi inte kodat om till en dummyvariabel, vilket vi egentligen borde gjort eftersom variabeln är ordinal och genom detta kan vi inte anta att alla steg mellan värdena är lika stora. Vi har istället döpt variabeln till “Negativ jämförelse” då högre värden i variabeln anger högre grad av negativ jämförelse.
3.5.5 Övriga variabler
Vi har tre övriga variabler som vi finner intressanta att inkludera i vår analys. Dessa har vi valt att endast göra bivariata analyser på tillsammans med kön, vilket innebär att de inte är med i regressionsanalysen. Först har vi en jämförelsevariabel som fångas in med frågan “Händer det att du jämför dig med andra på gymmet?” som vi gett namnet “Jämförelse” och den har fem svarsalternativ där “Väldigt ofta” har värdet 1 och “Aldrig” har värdet 5.
Variabeln “Händer det att du får en känsla av att vara iakttagen när du är på gymmet?” har vi döpt om till “Iakttagelse” och variabeln har samma svarsalternativ och värden som föregående variabel. Vår sista variabel är “När du fått en känsla av att vara iakttagen på gymmet, hur har det fått dig att känna?” och den har fått benämningen “Bra/Dålig iakttagelse”, variabeln har också fem svarsalternativ där “Bra” har värdet 1 och “Dåligt” har värdet 5.
3.6 Etiska reflektioner och överväganden
Vi har i vår studie försökt hålla oss till etiska principer, det vill säga frågor rörande frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet. Vi har ett inledande stycke i webbenkäten som förklarar vårt syfte med studien och att deltagande i studien är helt frivilligt. Likaså är vi tydliga med att informera om att respondenterna kan avbryta sitt deltagande i enkäten närhelst de önskar. Följaktligen anser vi att vi har nått upp till
informationskravet. Vi upplever också att vi når upp till samtyckeskravet då respondenterna i studien kan genomföra enkäten om och när det passar dem själva. Konfidentialitetskravet handlar om att de uppgifter vi får in ska behandlas med största möjliga konfidentialitet. Med det menas att personuppgifter ska förvaras på ett ställe där obehöriga inte kommer åt känslig information. Den data vi samlade in via webbenkäten samlades i ett formulär som vi skapat i Google docs och för att komma åt formuläret behövs både användarnamn och lösenord, vilket vi antar håller obehöriga borta från det insamlade materialet. Eftersom respondenterna har varit helt anonyma även för oss från steg ett i vår undersökning, känner vi att vi når upp till konfidentialitetskravet då vi inte har någon känslig information som kan härledas till specifika individer. Vår studie uppfyller också integritetskravet, då vi inte har gjort något intrång i respondenternas privatliv. Webbenkäten lades upp online där medverkan har skett frivilligt bland deltagarna och sålunda förblir alla deltagarna helt anonyma även för oss. Enligt nyttjandekravet var vi även tydliga med att tala om att studien endast kommer att användas i forskningssyfte på universitetsnivå (Bryman, 2011, s.132).
4. Resultat
I detta kapitel kommer vi att presentera vårt resultat. Då en del av våra frågor i webbenkäten är direkta följdfrågor på tidigare frågor, har det bidragit till att respondenterna inte svarat på alla frågor, vilket har gjort att de olika variablerna har fått olika bortfall. Som ett komplement till regressionsanalysen har vi valt att göra ett antal bivariata analyser för att visa de samband som finns med kön och välmående. Därefter presenteras vår tabell från regressionsanalysen med tillhörande antal deltagare, betakoefficienter, signifikanser, konstanthållningar och R2-värden. Avslutningsvis kommer vi att presentera en sammanfattning av relevanta svar på de öppna frågorna som ingick i webbenkäten. Dessa svar är speciellt utvalda då de kommer att bli användbara som citat i den kommande analysen.
4.1 Bivariata analyser
I en bivariat analys mellan “Index_Välmående” och “Index_Upplevelse” kan vi se att det finns ett signifikant p-värde på 0,000. Indexet ”Index_Välmående” har ett värde mellan 5 och 18 där medelvärdet varierar mellan 6,00 och 14,67. R2-värdet är 0,198 vilket talar om för oss att 19,8% av välmåendet kan förklaras av upplevelsen. Vår tolkning är våra respondenter med en stark negativ upplevelse tenderar att ha ett lägre välmående (Bilaga 1).
I en bivariat analys mellan “Kön” och “Index_Upplevelse” ser vi också ett signifikant p-värde på 0,001. Medelvärdet för man är 13,84 och medelvärdet för kvinna är 16,01 där
minimumvärdet är 8 och maximum är 33. Analysen visar att kvinnor tenderar att ha en mer negativ upplevelse än män (Bilaga 2).
I en bivariat analys mellan “Index_Upplevelse” och “Kroppstillfredställelse” har vi ett signifikant p-värde på 0,000. Låg kroppstillfredsställelse har ett medelvärde på 17,63 medan hög kroppstillfredsställelse har ett medelvärde på 13,89. Minimumvärdet är 8 och
maximumvärdet är 33. Vår tolkning är att respondenter med låg kroppstillfredställelse ger en mer negativt av upplevelsen av gymmet (Bilaga 3).
Vi har observerat i en bivariat analys mellan “Index_Upplevelse och “Negativ jämförelse” att det finns ett signifikant p-värde på 0,000. Medelvärdet på “Positivt” är 11,23, “Både och” har ett medelvärde på 14,77, “Varken eller” har ett medelvärde på 15,47 och medelvärdet på “Negativt” är 19,55. Minimumvärdet är 8 och maximumvärdet är 33. R2-värdet är 0,256 vilket innefattar att 25,6% av upplevelsen kan förklaras av om våra respondenter påverkas positiv eller negativt av att jämföra sig med andra. Resultatet implicerar att den positiva eller negativa jämförelsen med andra hänger samman med våra respondenters upplevelse av gymmet (Bilaga 4).
I en bivariat analys med variablerna “Kön” och “Jämförelse” ser vi ingen signifikant
könsskillnad och 38,1% av våra respondenter svarar att de “ibland” jämför sig med andra på gymmet. I en annan bivariat analys med “Kön” med “Negativ jämförelse” deltog 161 respondenter. Till skillnad från analysen ovan får vi en signifikant könsskillnad med ett p-värde på 0,000. 32,4% av männen och 4,6% av kvinnorna upplever jämförelsen som positiv medan 12,2% av männen och 24,1% av kvinnorna upplever det som negativ (Tabell 1). Det finns ett positivt samband då Cramers V har ett värde på 0,385.
Tabell 1
Negativ jämförelse Man Kvinna Totalt
Positivt 24 4 28 32,40% 4,90% 17,40% Både och 32 54 86 43,20% 62,10% 53,40% Varken eller 9 8 17 12,20% 9,20% 10,60% Negativt 9 21 30 12,20% 24,10% 18,60% Totalt 74 87 161 100% 100% 100%
I en annan bivariat analys analyserade vi sambandet mellan “Kön” och “Iakttagelse” och analysen visar inte på en signifikant könsskillnad. Ett flertal av respondenterna (38,9%) uppgav dock att de “ibland” känner sig iakttagna när de infinner sig på gymmet (Bilaga 7). I en bivariat analys mellan variabeln “Bra/Dålig iakttagelse” och “Kön” med 139 deltagande respondenter, ser vi att det finns en signifikant könsskillnad. Resultatet på den här analysen visar att män i en större utsträckning än kvinnor mår bra när de har en känsla av att vara iakttagna. En större andel av kvinnorna upplever känslan “både och” och “mindre bra” när de känner sig iakttagna (Tabell 2).
Tabell 2
Bra / Dålig iakttagelse Man Kvinna Totalt
Bra 19 4 23 33,30% 4,90% 16,50% Både och 11 21 32 19,30% 25,60% 23,00% Påverkas inte 19 18 37 33,30% 22,00% 26,60% Inte så bra 7 31 38 12,30% 37,80% 27,30% Dåligt 1 8 9 1,80% 9,80% 6,50% Totalt 57 82 139 100% 100% 100%
Vi har även analyserat sambandet mellan “Kön” med “Kroppstillfredställelse”. Den visar inte på en signifikant könsskillnad och män och kvinnor tenderar att vara lika nöjda samt
missnöjda med sina kroppar. Dessutom är det flera av våra respondenter som tycker sig ha en hög kroppstillfredsställelse än en låg (Bilaga 9).
Variabeln “Passa in” ingår i indexet “Index_Upplevelse” och vi har valt att även göra en bivariat analys av den för att lättare kunna visa en existerande könsskillnad. Analysen är intressant såtillvida att det går att se att kvinnor i en större utsträckning än män känner att de inte passar in på gymmet, då fler kvinnor tenderar att svara “Ofta”, “Ibland” och “Sällan” på frågan medan en större koncentration av männen svarade med alternativet “Aldrig”. Det finns en signifikans på 0,000, vilket visar på att könsskillnaden är signifikant. Cramer’s V talar även om för oss att det finns ett medelstarkt samband med ett värde på 0,370 (Bilaga 10).
4.2 Regressionsanalysen
Vi har valt att ha med “Kroppstillfredsställelse” som en kontrollvariabel i regressionsanalysen trots att den inte visar en signifikant könsskillnad eller ett signifikant samband i en bivariat analys med välmående. Dock finner vi den intresseväckande då variabeln visar ett signifikant samband med “Index_Upplevelse” och således är vi intresserade av att ta reda på vad som händer när den läggs till i en regression. Variabeln “Negativ jämförelse” har vi också valt att ha med som kontrollvariabel i regressionen då den visar ett signifikant samband med både “Kön” och “Index_Upplevelse” och detta vill vi undersöka vidare i en regression (Bilaga 11).
Tabell 3
I tabell 3 kan vi se vårt resultat i regressionsanalysen. Modell 1 säger oss att kvinnor tenderar att ha ett högre välmående än män, då kvinnor har ett poängvärde på -0,665 på indexet, dock är det är inte signifikant på 5% nivån men på 10% nivån kan det röra sig om en könsskillnad. R2-värdet ligger på 0,028, vilket ger en förklaringsgrad på 2,8 %. Detta säger att 2,8% av variansen i Y kan förklaras av vår X-variabel. I modell 2 lägger vi in “Index_Upplevelse” som mellankommande variabel och då blir sambandet mellan kön och välmående signifikant. Detta visar på att kvinnor kan ha ett bättre välmående än män men att detta förhindras av deras negativa upplevelse. Först när upplevelsen hålls konstant kan vi se en tydlig könsskillnad i välmående, det vill säga när vi jämför kvinnor och män med samma
upplevelse. Vad vi kan se förklarar upplevelsen en större del av variationen av välmående än vad kön gör. R2-värdet ligger på 0,200 vilket ger en förklaringsgrad på 20%, en betydlig ökning i jämförelse med modell 1. Detta betyder att 20% av variansen i välmående kan förklaras av kön och upplevelse tillsammans. I modell tre kan vi se att kvinnors välmående är ännu bättre (-1,037) i förhållande till mäns om vi lägger till ytterligare två kontrollvariabler och sambandet är fortfarande signifikant. Vad vi kan se på kontrollvariabeln
“Kroppstillfredsställelse” är att respondenter med en hög kroppstillfredsställelse tenderar att ha ett sämre välmående än respondenter med en låg kroppstillfredsställelse, visserligen är inte variabeln signifikant på en 5% nivå men på en 10% nivå kan det röra sig om en svag
signifikans. Vi finner dock detta resultat som osäkert då kroppstillfredsställelsen inte är signifikant med varken kön eller välmående i en bivariat analys, och att det kan vara anledningen till detta märkliga resultat.
Övergripande i vår regression är att vi inte har några problem med multikollineraritet då samtliga VIF-värden ligger under värdet 2,5. Antal deltagande respondenter i
regressionsanalysen är 124, då vi har ett bortfall på 107. För att få en överblick på
normalfördelningen i vår regression har vi valt att titta på det tillhörande histogrammet och det vi kan se är att residualerna inte är helt normalfördelade. Med andra ord är inte
fördelningen av residualerna lika på bägge sidor av medelvärdet. I ett försök att åtgärda detta har vi dels kodat om alternativet “Vet inte” till bortfall då svarsfrekvensen på alternativet var låg, men även provat att göra olika regressioner för att få ett så litet bortfall som möjligt.
Modell 1 Modell 2 Modell 3
B Sig. B Sig. B Sig.
Kvinna (Ref.=Man) -0,665 0,063 -0,911 0,006 -1,037 0,002 Negativ upplevelse 0,202 0,000 0,211 0,000 Hög Kroppstillfredställelse (Ref.= Låg kroppstillfredställelse) 0,672 0,076 Negativ jämförelse 0,215 0,268 Konstant 7,443 4,679 3,665 N 124 124 124 R2 0,028 0,200 0,228
Precis som vi tidigare nämnt har vi fått acceptera ett högre bortfall för att vi värdesätter signifikanta samband. Därav anledningen till att även P-P-plotten visar att residualerna inte är helt normalfördelade, dock är det inget stort problem då residualerna inte avviker från
regressionslinjen alltför mycket. Vad vi däremot ser i plottarna mellan variablerna “Index_Välmående” och “Kön”, “Index_Välmående” och “Index_Upplevelse”,
“Index_Välmående” och “Kroppstillfredsställelse” och “Index_Välmående” och “Negativ jämförelse” är spridningen av ett moln, vilket tyder på ett linjärt samband.
4.3 Svar på öppna frågor
Många respondenter har svarat att de upplever sig vara obekväma på gymmet, dels genom okunskapen men också på grund av osäkerheten med sin egen kropp. Många av våra respondenter förklarar att det är upplevelsen av att vara iakttagen som leder till att de kan känna sig obekväma på gymmet. Somliga respondenter skriver också att det finns en upplevd rädsla av att bli bedömd av andra och att det kan vara anledningen till att de blir obekväma när de känner sig iakttagna. Vissa respondenter redogör också för rädslan av att inte uppleva sig passa in i gymmiljön. En av våra kvinnliga respondenter redogör exempelvis för sin upplevelse av att känna sig obekväm på gymmets styrkeavdelning, då det enligt henne är en mansdominerad miljö. Ett flertal av våra respondenter upplever sig också påverkas av andra gymutövares konstiga beteenden på gymmet.
Ett stort antal av våra respondenter har nämnt att utseendet både hos sig själva och hos andra är ett stort fokus på gymmet. Vissa respondenter attraheras av andras utseende medan andra istället jämför sig och nedvärderar sig själva i förhållande till andra gymutövare. En del tycker det är jobbigt att vistas på gymmet när de inte anser sig vara i lika god form som andra
gymutövare och ett återkommande fokus bland våra respondenter är frågan kring den egna vikten. Flera av våra manliga och kvinnliga respondenter har angett att de upplever sig överviktiga i jämförelsen med andra. En manlig respondent upplever att andra kollar in och bedömer honom för både utseendet och förmågan att utföra en övning och hans upplevelse bekräftas av en kvinnlig respondent som uttrycker samma sak.
Välmåendet är också en viktig aspekt som flera av våra respondenter nämner. En respondent menar dock att det läggs ett alldeles för stort fokus på hälsan och utseendet på gymmet. Vad vi observerat bland våra respondenter är att många nämner kroppsvikten som en källa till en negativ påverkan på välmåendet. Ett par kvinnliga respondenter har därför nämnt att det är svårt att trivas helt på gymmet när målet är att gå ner i vikt varav en nämner det som en ständig kamp mot psyket att ta sig till gymmet. En manlig respondent förklarar att han ledsnar på andra gymutövares brist på respekt och att det påverkar honom negativt. Att brist på respekt kan påverka välmåendet på gymmet bekräftar en av våra kvinnliga respondenter som förklarar att hon vantrivs och blir väldigt obekväm när hon fått busvisslingar riktat mot sig.
5. Analys
I detta kapitel analyseras vårt empiriska material. Det resultat vi presenterat kommer att analyseras med hjälp av vår teori och tidigare forskning. Kapitlet är uppdelat i teman utifrån vårt syfte för att det på ett tydligare sätt ska kunna knytas samman och därefter kunna mynna ut i slutsatser i kommande kapitel.
