Kris och kultur. Kulturvetenskapliga perspektiv på kunskap, estetik och historia. Mats Arvidson, Ursula Geisler & Kristofer Hansson (red.)

235

Recensioner olika$typer$av$frågor,$samtidigt$som$den$ger$värdefulla$ inblickar$i$medicinsk$etik,$kulturell$komplexitet$och$ vad$som$sker$på$samhällets$baksidor$och$i$juridikens$ gråzoner.$Jag$vet$fortfarande$inte$hur$jag$skulle$agera$ om$jag$var$sjuk$och$i$behov$av$en$njure$eller$om$jag$ var$fattig$och$hamnade$i$klorna$på$någon$cynisk$orB ganförmedlare,$men$jag$vet$väldigt$mycket$mer$om$ hur$komplex$frågan$om$organtransplantationer$är$och$ jag$inser$att$det$inte$finns$några$enkla$svar.$Framförallt$ inser$jag$hur$viktig$etnologisk$forskning$är$och$hur$ mycket$värdefull$kunskap$som$en$kvalitativ$studie$kan$ ge.$Jag$vill$därför$avsluta$med$att$än$en$gång$påpeka$ att$Organ#till#salu$visar$prov$på$forskning$som$behövs$ också,$som$komplement$till$andra$typer$av$studier. Eddy#Nehls,#Trollhättan/Lerum Kris#och#kultur.#Kulturvetenskapliga#perG spektiv#på#kunskap,#estetik#och#historia.$ Mats$Arvidson,$Ursula$Geisler$&$KristoB fer$Hansson$(red.).$Sekel$bokförlag,$Lund$ 2013.$206$s.,$ill.$ISBN$978B91B87199B09B7. Boken$Kris#och#kultur$har$sin$upprinnelse$i$ett$ämnesB överskridande$forskningsprojekt,$Program$K$(Kultur,$ Kunskap,$Kris),$som$initierades$vid$den$nya$organiB satoriska$enheten$Institutionen$för$kulturvetenskaper$ vid$Lunds$universitet$år$2009$för$att$samla$forskarna$ i$ett$gemensamt$projekt$och$skapa$en$stark$forskB ningsmiljö.$Författarna$är$verksamma$inom$etnologi,$ musikvetenskap,$idéB$och$lärdomshistoria,$arkeologi/ museologi,$konsthistoria$och$visuella$studier$samt$bibB lioteksB$och$informationsvetenskap.$Bidragen$är$åtta$ till$antalet,$och$därtill$kommer$en$grundlig$introdukB tion.$I$denna$recension$kommer$jag$att$presentera$de$ mer$etnologiskt$vinklade$artiklarna$i$större$detalj.$$ Boken$inleds$med$en$mer$övergripande$diskussion$ om$kulturvetenskapliga$perspektiv$på$kris,$skriven$av$ redaktörerna.$De$lyfter$fram$det$hermeneutiska$kulturB begreppet$som$fundamentalt$för$det$kulturvetenskapB liga$perspektivet$på$kris:$kriser$uppfattas$som$socialt$ konstruerade,$meningsskapande$praktiker,$som$i$sin$ tur$är$kopplade$till$föreställningar$om$den$mänskliga$ naturen$och$förhållandet$mellan$natur$och$kultur.$Kris$ behandlas$i$Raymond$Williams$anda$som$ett$nyckelB ord,$ett$i$språket$centralt$ord$som$kan$användas$för$ att$ granska$ och$ belysa$ samhälleliga$ förändringar.$ Kris$är$också$en$kulturell$kategori$genom$vilken$vi$ skapar$och$begreppsliggör$vår$omvärld.$Därefter$tas$ historikern$Reinhart$Kosellecks$belysande$utredning$ av$krisbegreppets$betydelser$upp.$Koselleck$urskiljer$ fyra$grundläggande$idealtyper$av$krisbegrepp,$som$ vart$och$ett$fokuserar$på$en$specifik$egenskap$hos$ eller$konsekvens$av$krisen:$krisen$som$händelsekedB jor$vilka$är$riktade$mot$en$viss$punktm$krisen$som$en$ slutpunkt$som$förändrar$historiens$kvalitetm$krisen$som$ tillstånd,$process$eller$återkommande$krissituationer$ samt$krisen$som$övergångsbegrepp,$där$orsaken$(”diB agnosen”)$bestämmer$om$krisen$leder$till$något$bättre$ eller$sämre.$Ordets$antika$användning$som$bl.a.$ett$ medicinskt$begrepp$lyser$här$igenom.$Slutligen$disB kuteras$krisbegreppets$relation$till$begreppen$risk$och$ katastrof,$innan$antologins$innehåll$presenteras.$Risk$ föregår$krisen,$och$kopplas$av$författarna$dels$till$de$ risker$det$moderna$samhällets$teknologiska$utveckling$ genererar,$i$enlighet$med$Ulrich$Becks$och$Anthony$ Giddens$teorier,$dels$–$inspirerat$av$Mary$Douglas$–$till$ den$kulturella$logik$människor$följer$för$att$förhålla$ sig$till$risker$i$sin$vardag,$och$slutligen$till$hur$risker$ enligt$Michel$Foucault$kan$användas$för$att$begränsa$ människors$handlingsutrymme.$Krisens$relation$till$ katastrofen$utreds$med$hjälp$av$bägges$förhållande$ till$apokalypsen,$en$återkommande$metafor$i$krisB$och$ katastrofdiskurser,$såsom$danske$litteraturvetaren$Isak$ Winkel$Holm$visat.$Katastrofen$brukar$oftast$definieB ras$som$mer$temporär,$medan$apokalypsen$är$mer$slutB giltig.$Krisen$befinner$sig$enligt$författarna$någonstans$ mitt$emellan,$som$ett$vagt$lite$längre$tillstånd$med$oviss$ utgång,$där$kulturella$tolkningar$är$en$nödvändighet$ för$att$ge$krisen$en$mening.$$$$ Arkeologen$Björn$Magnusson$Staaf$betonar$att$kriB ser$ofta$använts$som$förklaring$till$olika$övergångar$ i$historien,$och$behandlar$hur$tolkningarna$av$dessa$ kriser$påverkat$historiesynen$inom$arkeologin.$Såväl$ övergångarna$inom$treperiodsystemet$(stenB,$bronsB$ och$järnålder)$som$övergången$från$jägarsamlarsamB hällen$via$jordbruk$till$yrkesdelning$har$tolkats$som$ resultatet$av$människans$respons$på$kriser.$Kriser$utgör$ även$en$central$förklaringsmodell$i$marxistisk$och$ malthusiansk$historieteori.$Magnusson$Staaf$analyB serar$dessa$teoriers$tolkningar$av$kriser$med$hjälp$av$ Hayden$Whites$fyra$typer$av$narrativ$emplotment,$ den$romantiska$(heroiska),$den$komiska$(med$lyckB ligt$slut),$den$tragiska$(med$pessimistisk$utvecklingsB linje)$samt$den$satiriska$(förändring$åstadkoms,$men$ grundproblemen$består).$Det$är$ett$fruktbart$sätt$att$ närma$sig$krisuppfattningarm$en$jämförelse$någonstans$ i$boken$mellan$Kosellecks$utredning$av$krisbegreppet$

236

Recensioner och$den$på$White$byggda$analysapparaten$hade$varit$ belysande,$men$detta$saknas$tyvärr.$Jag$hoppas$någon$ av$bokens$författare$återkommer$till$frågan.$$ Idéhistorikern$Jan$Eric$Olsén$diskuterar$hur$samB hället$som$kropp$användes$som$metafor$under$hungB erkrisen$i$Sverige$1917,$dels$utifrån$hur$metaforen$ yttrade$sig$i$den$politiska$satiren,$dels$i$den$medicinB ska,$näringsfysiologiska$diskursen$samt$i$reklam$för$ olika$ersättningspreparat.$Olsén$visar$hur$analogin$ mellan$kroppen$och$samhället$användes$i$dessa$olika$ kontexter$för$att$nå$ut$med$ett$budskap.$I$den$politiska$ satiren$var$det$den$politiska$kroppen,$särskilt$i$form$ av$teckningar$av$Moder$Svea,$som$nyttjades.$Inom$ medicinen$beskrevs$livsmedelsdistributionen$till$den$ hungrande$befolkningen$i$alla$delar$av$Sverige$som$ samhällets$blodomlopp,$eller$så$betraktades$samhälB let$som$en$arbetande$kropp$som$behövde$rätt$mängd$ näring$för$att$kunna$utföra$sitt$arbete.$I$det$förra$fallet$ uppfattades$näringskrisen$som$en$”stockning”$i$samB hällets$blodcirkulation,$i$det$senare$som$ett$hot$mot$ den$arbetande$individuella$kroppen.$Krisbegreppet$i$ sig$diskuteras$inte$närmare$i$bidraget.$$$$ Musikvetaren$Ursula$Geisler$analyserar$kriskonB struktioner$ i$ den$ tyska$ ungdomsmusikrörelsen$ på$ 1920–30Btalen.$Rörelsen$var$ett$svar$på$det$kristillstånd$ kulturen$och$samhället$ansågs$befinna$sig$i,$och$det$var$ ungdomen$som$skulle$stå$för$förnyelsen.$Även$om$kris$ inte$var$ett$nyckelbegrepp$för$rörelsen,$enligt$Geisler,$ utan$snarare$en$erfarenhetshorisont,$kunde$det$använB das$metaforiskt$för$att$stärka$den$gemenskapstanke$ som$var$förhärskande$inom$rörelsen.$Denna$präglades$ av$en$romantisk$bild$av$sångens$gemenskapsskapande$ funktioner,$och$sången$betraktades$som$ett$effektivt$ värn$mot$det$moderna$samhällets$negativa$tendenser.$ Den$genuina,$organiska$sången$ställdes$mot$mekaniseB ringen,$alienationen$och$de$förändrade$arbetsvillkoren$ i$samtiden.$ Musikvetaren$Mats$Arvidson$använder$sig$av$ett$ processuellt$krisbegrepp,$som$fokuserar$mer$på$geB nerella$aspekter$av$situationer$än$på$deras$innehåll,$ för$att$förstå$debatten$kring$kulturens$och$konstmuB sikens$”kris”$under$1940–1950Btalen.$Den$moderna$ samhällsutvecklingen,$ med$ teknologisering,$ nya$ medier$ och$ ständig$ effektivisering,$ målades$ upp$ som$passiviserande$och$ledande$till$emotionell$och$ estetisk$förflackning.$Musiken$ansågs$kunna$komB pensera$denna$förflackning,$samtidigt$som$den$nya$ radikala$konstmusiken,$som$satte$sanningslidelsen$ före$publikfrieri,$troddes$gå$ett$oblitt$öde$till$mötes.$ Arvidson$lyfter$fram$Nietzsches$distinktion$mellan$det$ apolliniska$(det$rationella$och$drömska)$och$det$dioB nysiska$(det$irrationella$och$rusiga),$något$som$också$ gjordes$i$konstdebatten$vid$denna$tid.$För$Arvidson$ blir$begreppsparet,$kompletterat$med$det$sokratiska$ (det$vetenskapliga),$ett$sätt$att$argumentera$för$att$alla$ dessa$aspekter$behövs$i$ett$välfungerande$samhälle,$ men$att$de$vid$denna$tid$hade$glidit$isär.$ Etnologen$Kristofer$Hansson$undersöker$hur$ordet$ kris$laddas$med$ny$betydelse$i$Sverige$på$1960B$och$ 1970Btalen$genom$Johan$Cullbergs$artiklar$och$böcker$ om$kris.$Som$jämförelsematerial$tar$han$ett$skönlitB terärt$material$från$sekelskiftet$1900,$som$används$ för$att$synliggöra$likheter$och$skillnader$i$bruket$av$ ordet.$Utgångspunkten$är$frågan$hur$ordet$kris$fått$ett$ så$starkt$förklaringsvärde$i$dagens$värld,$och$Hansson$ vill$undersöka$hur$detta$gick$till.$Dels$analyserar$han$ krisens$metaforer$på$ett$explicit$plan,$som$ett$verktyg$ för$att$förstå$hur$människans$identitet$tolkats,$dels$ läser$han$sitt$material$med$hjälp$av$Gaston$Bachelards$ beskrivningar$av$metaforer$för$att$kunna$avlocka$texB terna$deras$implicita$metaforer.$I$det$äldre$materialet,$ hos$August$Strindberg$och$Wilma$Lindhé,$beskrivs$ krisen$som$något$individen$måste$genomleva$för$att$ komma$in$på$rätt$väg$i$livet.$Krisens$metaforer$berör$ livets$stig,$stigen$som$labyrint,$och$den$krisande$mänB niskan$är$en$förlorad$varelse$som$måste$skapa$sig$en$ ny$berättelse$om$sitt$förflutna$och$nya$förväntningar$ inför$framtiden.$Kris$är$enligt$Hansson$huvudsakligen$ förknippat$med$den$borgerlige$mannens$identitetssöB kande.$Hos$Cullberg$kan$krisen$drabba$alla$människor,$ och$även$om$begreppet$utvecklas$efterhand,$är$krisen$ något$som$uppstår$i$en$i$övrigt$psykiskt$frisk$individs$ livssituation.$Cullbergs$arbete$fick$sin$begynnelse$i$en$ studie$om$kvinnor$som$förlorat$sina$barn$vid$eller$i$nära$ anslutning$till$förlossningen,$och$metaforiken$i$hans$tiB diga$studier$handlar$om$fartyg$på$drift$på$livets$hav,$där$ människan$förlorat$sin$stödjepunkt$i$tillvaron.$Så$småB ningom$riktas$blicken$även$mot$livskriser,$vilka$framB ställs$som$normala$mognadskriser$som$inte$är$kopplade$ till$någon$specifik$traumatisk$händelse.$Dessa$kriser$ förädlar$och$förfinar$människan,$i$likhet$med$de$litteB rärt$gestaltade$kriserna$vid$sekelskiftet$1900.$På$så$sätt$ återknyter$Cullbergs$tanke$om$den$utvecklande$krisen$ till$äldre$förståelser$av$ordet$kris.$Slutligen$analyserar$ Hansson$Cullbergs$diskussion$om$40Bårskrisen,$med$ sina$metaforer$om$förstelning$och$uppbrott.$SammanB fattningsvis$kan$sägas$att$den$avgörande$skillnaden$ mellan$den$äldre$och$nya$krisuppfattningen$är$att$i$

237

Recensioner den$förra$fanns$den$rätta,$av$Gud$utstakade,$stigen$ där$hela$tiden,$medan$människan$i$den$senare$behöB ver$hitta$en$helt$ny$stig.$Hansson$behandlar$en$viktig$ utvecklingsfas$i$krisbegreppets$historia$i$Sverige,$och$ den$kulturanalytiska$verktygslådan$är$onekligen$ett$ bra$redskap$i$sammanhanget.$Kontrasteringen$mot$ ett$äldre$krisbegrepp$gör$den$moderna$utvecklingen$ så$mycket$tydligare,$och$metaforanalysen$är$starkt$ förknippad$ med$ metaforernas$ konsekvenser$ för$ människouppfattningen.$$$$ Kulturvetaren$Jessica$Enevold$diskuterar$i$sitt$biB drag$det$hon$kallar$”den$ludiska$vägen$från$kris$till$ hälsa”$i$reality$tvBprogrammet$The#Biggest#Loser.$ Enevold$påpekar$att$programmet$genomgått$en$utB veckling$under$de$tolv$säsonger$hon$studerat,$och$går$ från$en$krassare$underhållningsform$till$att$ha$större$ ambitioner$om$att$förändra$krisande$människors$liv$ och$hälsa.$Deltagarnas$övervikt$är$livshotande$–$här$ återkommer$uttalanden$om$att$”ha$lekt$med$döden”$och$ ”spelat$om$sin$hälsa$med$livet$som$insats”$–$och$kan$ vara$kopplad$till$traumatiska$upplevelser.$De$problem$ övervikten$för$med$sig$har$gett$upphov$till$en$livskris,$ och$The#Biggest#Loser$ses$som$en$andra$chans$eller$ en$sista$chans$att$få$rätsida$på$sitt$liv.$Enevold$frågar$ sig$hur$detta$går$till,$eftersom$programmet$faktiskt$ verkar$utgöra$en$livsavgörande$vändpunkt$för$mångam$ hon$leker$med$latinets$olika$krisbegrepp,$crisis$som$ står$för$sjukdomskris$och$discrimen$som$betecknar$ en$skiljepunkt,$såsom$i$ett$vägval$i$livet.$Svaret$är$ komplicerat,$men$kan$förenklat$sägas$bygga$på$två$saB ker:$dels$spänningen$mellan$game$och$verklighet,$dels$ programmets$karaktär$av$övergångsrit.$Förhållandet$ mellan$game$och$verklighet$gestaltas$förstås$på$många$ sätt$i$programmet,$men$det$viktigaste$är$kanske$hur$ spelmoment$är$motiverande:$att$utmana$sig$själv$och$ uppnå$sina$mål$eller$få$utmärkelser$sporrar,$så$pass$att$ vissa$deltagare$prioriterar$taktikerande$som$försämrar$ viktminskningen$tillfälligt,$men$säkerställer$att$de$får$ stanna$kvar$längre$i$programmet.$Det$är$nämligen$det$ bästa$sättet$att$se$till$att$förändringen$lyckas.$DeltaB garnas$vistelse$på$The#Biggest#Loser#Ranch$betraktas$ av$Enevold$som$en$separation$från$vardagens$(ohälB sosamma)$verklighet$och$övergång$till$ett$gränsland,$ där$de$omvänds$till$att$förkasta$delar$av$den$kultur$ de$ingått$i.$När$det$därefter$är$dags$att$inkorporeras$i$ verkligheten$igen,$har$de$en$ny$communitas$att$hämta$ kraft$hos,$i$form$av$Biggest#Loser#Family,$en$gemenB skap$tidigare$deltagare$ingår$i.$$$$ BiblioteksB$och$informationsvetaren$Karolina$Lindh$ studerar$hur$dokument$och$information$skapar$rutiner$ kring$hjärtlungräddning$vid$hjärtstopp.$Dels$visar$hon$ hur$arbetsmiljölagstiftningen$och$certifikat$för$hjärtB säkra$arbetsplatser$ger$det$Giddenska$senmoderna$ riskmedvetandet$en$materialitet,$dels$hur$förmedlade$ berättelser$via$media$används$för$att$argumentera$för$ betydelsen$av$utbildning$i$HLR,$som$ett$sätt$att$göra$ risken$för$plötsligt$hjärtstopp$hanterbar.$Lindh$menar$ att$i$dokumenten$blir$en$död$i$plötsligt$hjärtstopp$en$ ständigt$överhängande$risk,$samtidigt$som$möjligheten$ att$rädda$dem$som$drabbats$framställs$som$verklig$och$ genomförbar.$Förekomsten$av$rutiner$poängteras$starkt$ i$dokumenten,$och$Lindh$konstaterar$att$rutinerna$är$ performativa,$då$de$definierar$handlingsutrymmet$vid$ hjärtstopp$och$förespråkar$vissa$åtgärder.$KrisbegrepB pet$diskuteras$dock$inte$explicit,$vilket$är$synd$efterB som$det$hade$kunnat$fördjupa$resonemanget$kring$ riskmedvetande. Konstvetaren$Adam$Brenthel$avslutar$boken$med$ en$kritisk$granskning$av$den$visualisering$av$klimatB krisens$effekter$som$visas$på$Norrköpings$VisualiseB ringscentrum$(NVC).$Syftet$med$visualiseringarna$är$ att$engagera$publiken$till$att$reflektera$över$sin$klimatB påverkan$och$ta$klimatsmartare$beslut.$Problemet$är$ att$göra$visualiseringen$engagerande,$samtidigt$som$ den$vetenskapliga$vederhäftigheten$bibehålls.$Det$är$ inte$lätt$när$det$som$ska$gestaltas$därtill$är$ett$tillstånd$ i$framtidenm$vi$vet$inte$hur$det$verkligen$kommer$att$ bli.$Brenthel$konstaterar$att$NVC$valt$att$gestalta$kliB matförändringarnas$påverkan$på$publikens$hemort,$ vilket$innebär$att$dess$engagemang$i$klimatfrågan$antas$ bygga$på$en$identifikation$med$en$specifik$plats,$den$ rumsliga$dimensionen.$Själv$vill$Brenthel$poängtera$ den$tidsliga$dimensionen,$som$han$i$enlighet$med$GilB les$Deleuze$betraktar$som$den$primära,$och$pekar$på$de$ möjligheter$en$visualisering$av$en$värld$i$tillblivande$ kunde$ge.$NVC$håller$fast$vid$bilden$som$representaB tion,$men$eftersom$det$som$ska$representeras$inte$finns$ ännu,$blir$effekten$på$publiken$inte$den$de$önskat.$ Brenthel$förespråkar$en$idé$om$real#virtuality$i$stället$ för$den$sedvanliga$virtual#reality,$som$försöker$härma$ verkligheten.$Perspektivet$är$mycket$tankeväckande,$ men$konkreta$förslag$på$hur$detta$kunde$gå$till$saknas.$ Jag$hade$gärna$sett$exempel$på$hur$dessa$lärdomar$ kunde$omsättas$i$praktiken.$ Sammantaget$är$det$en$diversifierad$bild$av$krisbeB greppet$inom$kulturvetenskaperna$vi$får.$I$vissa$fall$är$ de$enskilda$bidragen,$vilket$är$lite$beklagligt$eftersom$

238

Recensioner själva$idén$med$antologin$har$varit$att$inte$slå$fast$en$ krisdefinition$som$skulle$gälla$för$alla.$De$författare$ som$har$dryftat$begreppet$har$också$varit$självständiga$ i$relation$till$behandlingen$av$krisbegreppet$i$inledB ningen,$så$risken$för$upprepningar$och$överlappningar$ hade$förmodligen$varit$ganska$liten.$”Kris”$är$ett$ord$ som$kan$fyllas$med$många$innebörder.$ Vidare$är$det$slående$hur$många$av$författarna$som$ behandlar$metaforer$och$retoriska$figurerm$detta$hade$ egentligen$förtjänat$ett$litet$underkapitel$i$inledningen,$ eftersom$det$verkar$vara$en$gemensam$nämnare$för$ majoriteten$av$bidragen,$och$få$av$dem$tar$upp$det$ till$en$längre$diskussion.$Bortsett$från$dessa$smärre$ anmärkningar$är$Kris#och#kultur$en$inspirerande$bok,$ som$visar$på$de$möjligheter$krisbegreppet$erbjuder,$ även$om$det$–$såsom$redaktörerna$påpekar$–$inte$är$ helt$lätt$att$använda$sig$av.$Författarna$är$uppenbart$ belästa$och$väl$förtrogna$med$sitt$material,$vilket$gör$ artiklarna$till$ett$nöje$att$läsa. Camilla#Asplund#Ingemark,#Åbo/Lund######### Svenska#sjömanstatueringar.$$Mirja$ArnsB hav$ (red.).$ Sjöhistoriska$ museet.$ MedB ströms$Bokförlag,$Stockholm$2014.$183$ s.,$ill.$ISBN$978B91B7329B117B0. Det$må$sägas$genast:$Sjöhistoriska$museets$bok$om$ svenska$sjömanstatueringar$är$ett$riktigt$praktverk,$ med$välvalda$och$vackra$bilder,$snitsig$layout$och$ lättlästa$texter.$Formgivaren$Ludwig$Halsberger$förB tjänar$därför$ett$omnämnande$för$sitt$nostalgiserande,$ smått$romantiserande$uttryckssätt,$som$lämpar$sig$så$ väl$för$sammanhanget.$Att$boken$är$en$prydnad$för$ kaffebordet$hindrar$inte$att$också$dess$innehåll$håller$ hög$kvalitet.$ Författarna$till$de$olika$textavsnitten$i$boken$är$tolv$ till$antalet.$Flera$av$dem$är$svenska$etnologer,$arkeoB loger$och$historiker$men$några$representerar$också$ konstvetenskap$eller$modevetenskap.$Man$har$alltså$ velat$närma$sig$temat$från$olika$synvinklar,$men$de$ många$olika$författarrösterna$till$trots$håller$texterna$ en$överraskande$jämn$och$homogen$stil.$Det$här$är$ förmodligen$till$största$delen$redaktören$Mirja$ArnsB havs$förtjänst.$Hon$står$också$för$den$välskrivna$inB ledningen$och$för$flera$av$texterna. Boken$är$indelad$i$fem$huvudkapitel$med$några$ underavsnitt$var.$I$det$inledande$kapitlet$Sjömän#och# tatueringar$redogör$arkeologen$Arnshav$bl.a.$för$den$ tatueringssamling,$i$form$av$foton$och$tecknade$tatuB eringsförlagor,$som$finns$på$Sjöhistoriska$museet$i$ Stockholm$–$de$tatueringar$man$i$boken$främst$valt$att$ utgå$från.$De$följande$kapitlen$är$strukturerade$enligt$ de$tatueringsmotiv$som$förekommit,$och$har$därför$ de$talande$rubrikerna:$Ankaret,#stjärnan#och#skepG pet,#Örnen,#geishan#och#draken,#Kvinnor,#fjärilar#och# hjärtan,#Handslaget,#hemfärden#och#sjömansgraven.$ I$boken$skildras$hur$tatueringarna$–$som$i$dag$blivit$ omåttligt$populära$både$bland$unga$och$lite$mera$meB delålders$personer$av$båda$könen$–$för$hundra$år$sedan$ var$något$främmande$i$det$svenska$samhället,$något$ som$markerade$det$särskilda$och$avvikande,$ibland$ rentav$kriminella.$Bland$sjömän$var$tatueringarna$ ändå$vanliga,$och$den$bildvärld$som$utvecklades$”på$ hamnkrogarna,$lastfartygens$däck$och$i$mötet$med$ främmande$kulturer”$har$blivit$stilbildande$inom$daB gens$tatuering,$den$s.k.$old$schoolBstilen.$Författarna$ frågar$sig$hur$denna$resa$egentligen$gått$till,$och$hur$ vi$ska$förstå$de$historiska$tatueringarnas$ursprungliga$ sammanhang$och$syfte.$Dessvärre$ger$inte$den$stora$ tatueringssamlingen$vid$Sjöhistoriska$museet$några$ tydliga$svar$på$varför$just$sjömännen$varit$de$som$ haft$tatueringarna$som$en$av$sina$starkaste$rollmarB keringar.$Vid$tiden$då$största$delen$av$samlingen$kom$ till,$från$mitten$av$1930Btalet$till$mitten$av$1940Btalet,$ intresserade$man$sig$helt$enkelt$inte$för$vad$bärarna$ av$tatueringarna$hade$att$berätta,$utan$man$var$mest$ ute$efter$att$dokumentera$själva$tatueringarna$och$att$ införskaffa$tecknade$förlagor.

$ Men$ varför$ skapades$ då$ tatueringssamlingen?$ Orsaken$var,$som$på$så$många$andra$områden$inom$ folklivsforskningen$vid$den$här$tiden,$att$man$såg$som$ sin$uppgift$att$samla$in$och$bevara$delar$av$ett$försvinB nande$kulturarv.$Det$gällde$alltså$att$dokumentera$vad$ som$uppfattades$som$en$snabbt$försvinnande$sjömansB tradition.$Att$Sjöhistoriska$museet$började$intressera$ sig$just$för$sjömanstatueringarna$sammanföll$med$ de$ omfattande$ förändringar$ som$ handelsflottan$ genomgick$ vid$ den$ här$ tiden.$ Segelsjöfarten$ konkurrerades$ut$av$ångfarten,$och$samtidigt$hade$ järnvägen$börjat$bli$en$allt$större$konkurrent$för$ångB fartygen.$Sjömanstatueringarnas$storhetstid$var$alltså$ också,$som$Arnshav$konstaterar,$en$nostalgisk$epok.$ Intressant$i$sammanhanget$är$att$tatueringen$just$hade$ upplevt$sin$största$blomstringsperiod,$men$inte$bland$ de$genuina$sjöbjörnarna,$utan$bland$ångfartygens$beB sättningar,$dvs.$bland$män$som$visserligen$arbetade$ till$sjöss$men$inte$nödvändigtvis$hade$seglat$på$seB