Redaktör Suzanne Lundvall
Gymnastik- och idrottshögskolan
Stockholm 2014
FRÅN
Kungl. Gymnastiska
Centralinstitutet
TILL
Gymnastik- och
idrottshögskolan
En betraktelse av de
senaste 25 åren som
del av en 200-årig historia
Fr
ån Ku
ng
l. G
ym
na
sti
sk
a C
en
tra
lin
sti
tu
te
t t
ill G
ym
na
sti
k- oc
h i
dr
ot
tsh
ög
sk
ola
n
Innehållsförteckning
Del I – En självständig idrottshögskola i Stockholm
Från institution till en högskola för idrottens, skolans 11
och samhällets behov
Suzanne Lundvall
Mellan akademi och profession 29
Suzanne Lundvall Jubileumsåret 76 John Fürstenbach Studentkåren 2013 85 Olof Unegård Del II – Utbildning Lärarprogrammet 90
Jane Meckbach & Bengt Larsson
Hälsopedagogprogrammet 108
Eva Andersson, Staffan Hultgren, Lena Kallings & Eva Kraepelien Strid
Tränarprogrammet 117
Anna Tidén & Jane Meckbach
Sport Management 123
Eva Kraepelien Strid & Åsa Bäckström
Från magisterkurs till masterexamen 127
Jane Meckbach & Maria Ekblom
Från idrottsgrenar till idrottslära 133
Ledarskap 146
Urban Bergsten & Jan Seger
Laboratoriet för Tillämpad Idrottsvetenskap 154
Johnny Nilsson
Undervisning inom rörelse, hälsa och miljö 161
Peter Schantz
Del III – Forskning
Forskningen vid GIH åren 1988-2013 176
Peter Schantz
Fysiologisk forskning åren 1988-2013 181
Björn Ekblom
Fysiologisk forskning åren 1988-2002 187
Jan Henriksson
Fysiologisk forskning åren 1992-2013 194
Kent Sahlin
Fysiologisk forskning åren 1997-2013 200
Eva Blomstrand
Historisk forskning 207
John S. Hellström & Leif Yttergren
Pedagogisk forskning 210
Lars-Magnus Engström, Håkan Larsson, Suzanne Lundvall & Karin Redelius
Psykologisk forskning 240
Peter Hassmén & Göran Kenttä
Forskning inom rörelselära 245
Toni Arndt
Sport innovation 263
Johnny Nilsson
Forskarutbildning i idrottsvetenskap 272
Håkan Larsson
Om forskningens dolda krafter och exemplet Berit Sjöberg 275
Peter Schantz
Del IV – GIH:s lokaler
Idrottshögskolans lokaler 282
Yvonne Wessman
GIH:s nybyggnation 2001 – 2013 286
Dimiter Perniklijski
Världens äldsta idrottsbibliotek 292
Anna Ekenberg & Karin Jäppinen
Del V – Konstnärlig utsmyckning
Smideskonstverket Bollande egyptiska danserskor 303
Karin Törngren
Svävar, driver 305
Helena Isoz
Korssittande flickan som statyett 309
Suzanne Lundvall
Författarförteckning 312
Forskningen vid GIH åren 1988–2013
Ett breddningens kvartssekel
Peter Schantz
Om man med ett ord skall fånga det som mest dominant karakteriserar händelseutvecklingen vad gäller forskning vid GIH under åren 1988- 2013, är nog ordet ”breddning” det mest rimliga. Denna framgår tyd-ligt vid en jämförelse med GCI-GIH:s tidigare jubileumsböcker. I bok-en vid 100-årsjubileet år 1913 nämns inget om forskning. Vid 150-årsju-bileet 1963 nämns denna kortfattat under en rubrik: ”Den fysiologiska institutionen”. Vid 175-årsjubileet 1988 har den fysiologiska forskning-en ett omfattande utrymme, fyllt av Per-Olof Åstrands pforskning-enna, medan Lars-Magnus Engströms beskrivning av den pedagogiska forskningen stod för en ny rubrik i institutets historia, och tecknas naturligt nog därför endast genom en kortfattad text. Detsamma gällde rubriken ”Forskningsanknytning”, med Leif Strand och Johnny Nilsson som författare.
När vi nu i en skrift söker fånga de senaste 25 åren av forskning finns fysiologin, och det pedagogiska fältet kvar, men det senare fältet har ex-panderat kraftigt. Vidare finns rubriker för historia, psykologi, innova-tioner, rörelselära samt temaområdet rörelse, hälsa och miljö.
Därutöver har en ny konstellation av lärare formerat sig i FoU-en-heten Friluftsliv, utbildning och forskning (FUF) år 2010. Detta blev ett resultat av arbetet med den första boken om friluftslivets didak-tik från GIH, Lärande i friluftsliv – perspektiv och ämnesdidaktiska
exem-pel, som tillkom på initiativ av docent Suzanne Lundvall. Inom denna
grupp verkar även GIH:s första doktorand med inriktning mot fri-luftsliv, Jonas Mikaels, som påbörjade sin forskarutbildning vid GIH år 2013. Vid det nu skrivna stannar redovisningen av denna nykomling i denna skrift. Man kan hoppas att FUF:s verksamhet kommer motivera
forskandet av olika rörelsepraktiker stå för nästa kvartssekels stora nya bidrag till GIH:s utveckling.
Att en forskningsmässig breddning har skett under de 25 år som se-nast har passerats är i högsta grad en rimlig utveckling. Att den kommit så sent under den 200-åriga institutionens historia är mer märkligt. Inte minst ter det sig så mot bakgrund av att ett förslag om att inrätta professurer i såväl psykologi, pedagogik, anatomi–histologi som fysio-logi kom redan från 1910 års kommitté gällande GCI:s framtida orga-nisation (Schantz 2009). Här finns plats för studier inte minst för att förstå utvecklingen vid GCI – GIH i ett internationellt komparativt perspektiv.
”Forskningen vid GIH” tarvar egentligen en särskild definition, inte minst då det är först 2010 som GIH som högskola får rättigheter för att skapa en egen forskarutbildning. Innan dess kunde mycket väl all forsk-ning ske vid GIH, men doktoranden gick formellt sett forskarutbild-ningen vid en annan akademisk institution, såsom Karolinska Institutet eller Stockholms universitet om det gällde inriktningar med en bas i etablerade ämnen, eller på senare tid Örebro Universitet om det gällde nyare inriktningar som kunde få en hemvist inom det akademiska äm-net idrott.
Men istället för en strikt och väl avvägd definition av ”forskning vid GIH”, följer här istället ett pragmatiskt förhållningssätt. När forsk-ningen vid GIH 1988-2013 nu tecknas är det en del av den som inte på något sätt har finansierats av GIH, men genom, till exempel, nedlägg-ningen av Lärarhögskolan fördes den idrottspedagogiska forsknedlägg-ningen först över till Stockholms universitet, och sedan till GIH. För helhet-ens skull beskrivs ändock hela forskningslinjen fram i denna skrift. Det finns alltså en gråzon, och dess gränser markeras inte tydligt. Det leder realiter till en något ”förskönad bild” av GIH. Fördelen är emellertid att denna forskning får sin beskrivning, och därmed inte helt försvinner in i de stora institutionernas akademiska glömska.
Om man ser till materiella förutsättningar för forskning har dessa påtagligt förändrats under den senaste 25-årsperioden. Kanske är det mest kännbart för fysiologin. Den ekonomiska krisen på 1990-talet led-de till omfattanled-de nedskärningar i bemanning för olika stödfunktioner. Innan krisen hade institutionen en instrumentmakare, en laboratorie-ingenjör, en halvtids institutionsfotograf, 4-5 laboratorieassistenter, och
en sekreterare per vardera av tre professorer, samt en garanterad dokto-randtjänst per professor. Idag har motsvarande enhet – Åstrandlabora- toriet – en laboratorieassistenttjänst. Det är allt. Inget annat är givet. Vidare fanns det för anställda lärare inom fysiologi en rimlig tidsandel i tjänsten som kunde ägnas åt forskning. Idag är läget ett helt annat. Det är helt enkelt svårt att få tid över till forskning för många lektorer.
En annan avgörande förändring är den tekniska utvecklingen. När jubileumsboken 1988 skrevs fram var det främst Olle Halldén och jag som läste bidragen, och vårt redigeringsarbete handlade då om att klip-pa och klistra, modifiera, komplettera, eller helt skriva om de ursprung-liga bidragen. För hand. Sedan hjälpte en sekreterare att skriva in det hela på ett tidigt exemplar av ordbehandlare. Vidare; figurerna i den boken ritades för hand vid samma typ av bord som arkitekter nyttjade för att rita hus. Nu sköts allt detta digitalt med hjälp av datorer. Och be-höver jag kontrollera en referens, bebe-höver jag ej gå till biblioteket. Jag kopplar upp mig på det s.k. nätet, dvs. Internet, kanske dessutom genom trådlös uppkoppling, och går in i en databas som kontinuerligt uppda-teras. Statistiska beräkningar som tidigare utfördes av experter i deras exklusiva datoranläggningar, kan vi idag göra själva i våra mobila dato-rer. Osv.
Allt detta har skapat en snabbhet och möjligheter som är enorma, och det har krävt nya stödkompetenser i form av tekniker inom informa-tionsteknologi. Men har själva forskningen blivit bättre? Det är tvek-samt. Tid för eftertanke och tankedjup har nog i många fall blivit en bristvara. Och synteser gynnas inte av dagens system för anslagstill-delning. Ej heller läroboksförfattande. Vår tids Per-Olof Åstrand (Fi-gur 1), en författare vid GIH med en högstående lärobok – Textbook of Work Physiology – med internationell lyskraft, lyser nu bara med sin frånvaro. Stor frånvaro. Ty vi lever och verkar i fragmenteringens tide-varv. Nog finns det därför ett stort behov av de analytiska syntesernas och bildningens upplysningstid!
Forskningen vid GIH beskrivs här av i första hand olika enheters forskningsledare. Det har funnits riktlinjer för skrivandet, men när re-sultaten har nått mig har jag sett värdet i den brokighet som jag fann, och därmed låter framträda i det som följer.
gång den 12 september 2014 har lett till att hans forskning tyvärr inte har fått sin beskrivning.
Figur 1. Tre arbetsfysiologer och professorer som skapade en forskning i världs- klass vid GCI-GIH:s fysiologiska institution, här återsamlade vid GIH år 2008. Fr.v. Björn Ekblom, Per-Olof Åstrand och Bengt Saltin. Foto: Artur Forsberg.
Avslutningsvis: när forskning publiceras skapas ofta bilden av att den är en produkt av forskaren själv. Och visst kan forskaren vara mycket betydelsefull. Men inte sällan har även andras arbete varit av stor bety-delse. I en avslutande text söker jag lyfta fram dessa dolda krafter som ett allmänt fenomen, och exemplifierar det med ett specifikt fall; labora-torieassistenten Berit Sjöberg.
Referenser
Kungl. Gymnastiska Centralinstitutets historia 1813-1913: med anledning av insti- tutets hundraårsdag. Utgiven av dess lärarkollegium. Stockholm: Kungl.
Gymnastiska Centralinstitutets lärarkollegium, 1913.
Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet 1913-1963: festskrift med anledning av insti- tutets 150-åriga tillvaro. Stockholm: Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet, 1963.
Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet – Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm 1963-1988: festskrift med anledning av institutet/högskolans 175-åriga tillvaro. Stockholm: Gymnastik- och idrottshögskolan, 1988.
Lundvall, S. (red.) (2011). Lärande i friluftsliv – perspektiv och ämnesdidaktiska ex- empel. Stockholm: Gymnastik- och idrottshögskolan.
Schantz, P. (2009). ”Om Lindhardskolan och dess betydelse i ett svenskt pers-pektiv” i Anne Lykke Poulsen, Else Trangbæk, Kurt Jørgensen & Nikolai Nordsborg, (red.) Forskning i bevægelse. Et nyt forskningsfelt i et 100-årigt perspektiv. København: Museum Tusculanums Forlag.
