Likvärdigt bemötande

(1)

Hälsa och samhälle

LIKVÄRDIGT BEMÖTANDE

EN EMPIRISK STUDIE OM

SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV

HINDER OCH MÖJLIGHETER FÖR ATT GE

PATIENTER ETT LIKVÄRDIGT BEMÖTANDE

ANNA ASPERS

PAOLA FUENTES

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

Nivå 61-90 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

(2)

LIKVÄRDIGT BEMÖTANDE

EN EMPIRISK STUDIE OM

SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV

HINDER OCH MÖJLIGHETER FÖR ATT GE

PATIENTER ETT LIKVÄRDIGT BEMÖTANDE

ANNA ASPERS

PAOLA FUENTES

Aspers, A & Fuentes, P. Likvärdigt bemötande. En empirisk studie om sjuksköterskors upplevelser av hinder och möjligheter för att ge patienter ett likvärdigt bemötande. Examensarbete i omvårdnad V, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, utbildningsområde omvårdnad, 2011.

Patientnämndens årsredovisning från 2010visar att av det totala antalet ärenden som rör Region Skånes sjukhus, utgör cirka 14 % ärenden om bemötande. Hälso- och sjukvårdsrapporten från 2009 belyser oförklarliga skillnader i vård och behandling, detta trots att ett av målen för hälso- och sjukvården i Sverige är jämlik vård. Det innebär att även bemötande utöver vård ska ges jämlikt. Därmed väcks intresset för att undersöka fenomenet bemötande och vad som påverkar det. Syftet med föreliggande studie är att undersöka sjuksköterskors upplevelser av hinder och möjligheter för att ge patienter ett likvärdigt bemötande utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Studiens frågeställningar är: Vad innebär ett likvärdigt bemötande för sjuksköterskor? Vilka hinder och möjligheter upplever

sjuksköterskor påverkar deras förmåga att ge ett likvärdigt bemötande gentemot patienter? Studien är empirisk och utfördes genom kvalitativa intervjuer med sju legitimerade sjuksköterskor på två kirurgiska avdelningar. Materialet från intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys och resulterade i sju kategorier. Studiens resultat visar bland annat att sjuksköterskornas definition på likvärdigt bemötande är mer komplex och omfattande än studiens definition som delvis baserats på den svenska hälso- och sjukvårdslagen.

Nyckelord: bemötande, innehållsanalys, intervju, likvärdig, patient, sjuksköterska,

(3)

EQUIVALENT ENCOUNTER

AN EMPIRICAL STUDY ON NURSES

EXPE-RIENCES OF OBSTACLES AND

OPPORTUNI-TIES TO GIVE PATIENTS AN EQUIVALENT

ENCOUNTER

ANNA ASPERS

PAOLA FUENTES

Aspers, A & Fuentes, P. Equivalent encounter. An empirical study on nurses experiences of obstacles and opportunities to give patients an equivalent encounter. Degree project in nursing V, 15 credit points. Malmoe University: Health and society, department of nursing, 2011.

The annual report from Patientämnden 2010 shows that of the total number of cases involving Region Skåne hospitals, around 14% of the cases concern encounter. The health report from 2009 highlights unexplained differences in treatment and care, even though one of the objectives of health care in Sweden is equivalent treatment. This means that in addition to treatment, the encounter also should be equivalent. Thus, the purpose of this study is to explore nurses’

experiences of obstacles and opportunities to give patients an equivalent encounter from a nursing perspective. The study questions are: What does an equivalent encounter mean to nurses? Which obstacles and opportunities do nurses experience affects their ability to give an equivalent encounter to patients? The study is empirical and was conducted through qualitative interviews with seven registered nurses in two surgical wards. The material from the interviews was analyzed using content analysis and resulted in seven categories. Our results demonstrate among other things that nurses’ definition of equal encounter is more complex and comprehensive than the study definition that is based in part on the Swedish health care law.

Keywords: content analysis, encounter, equivalent, experience, interview, nurse,

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 4

BAKGRUND 4

Tidigare forskning 6 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 7

METOD 7 Urval 7 Datainsamling 8 Dataanalys 8 Författarnas förförståelse 9 Etiska överväganden 9 RESULTAT 10

Likvärdigt bemötande utifrån ett 10 sjuksköterskeperspektiv

Sjuksköterskans egenskaper som hinder och möjlighet 11 för likvärdigt bemötande

Yrkesrollen som hinder och möjlighet för 13 likvärdigt bemötande

Avdelning som hinder och möjlighet för likvärdigt bemötande 14 Hinder och möjligheter hos patienten för likvärdigt bemötande 15 Sjuksköterskors förslag på förbättringar för att uppnå 17 likvärdigt bemötande DISKUSSION 19 Metoddiskussion 19 Resultatdiskussion 21 Kliniska implikationer 24 SLUTSATS 25 Framtida värde 25 Tack 25 REFERENSER 26 Elektroniska referenser 27 BILAGOR 28

(5)

INLEDNING

Sjuksköterskor förväntas ha ett tolerant synsätt gentemot alla patienter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, ålder, personliga egenskaper, bostadsort, utbildning och social ställning. ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (svensk sjuksköterskeförening, 2007) beskriver bland annat att sjuksköterskan ska verka för en miljö där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattning hos individ, familj och samhälle respekteras. Patientnämndens årsredovisning från 2010visar att av det totala antalet ärenden som rör Region Skånes sjukhus, utgör cirka 14 % ärenden om bemötande. Universitetssjukhusen i Lund och Malmö står för det största antalet ärenden med sammanlagt 119 ärenden. Dessa rör otrevligt bemötande och i några ärenden beskrivs vårdpersonalen som stressade (Patientnämnden, 2010).

Under den verksamhetsförlagda utbildningen som ingår i

sjuksköterskeprogrammet har vi uppmärksammat att vårdpersonal inte alltid är så accepterande i den utsträckning som de förväntas vara, utan kan vara lika

fördomsfulla eller fördomsfria som andra människor. Det bekräftas av Öhlander (2004) som menar att hälso- och sjukvårdspersonal inte är isolerade från resten av samhället vad gäller fördomar och synsätt. Dessa utgör faktorer hos vårdpersonal som påverkar bemötandet gentemot patienten. Det finns självfallet även andra faktorer utöver de ovan nämnda som påverkar bemötandet. Detta leder i sin tur till att bemötandet inte ges likvärdigt till alla patienter. Därmed uppfylls inte kraven på jämlik vård i Sverige (Socialstyrelsen, 2011). Intresset för ämnet väcktes av de skillnader som görs i bemötandet ute i verksamheten. Vi hoppas att studien ska komma att väcka medvetenhet hos vårdgivare och att detta i sin tur leder till att bemötandet blir mer likvärdigt ute i verksamheten.

BAKGRUND

Det finns i nuläget ett flertal olika riktlinjer, målbeskrivningar och lagar, som vägleder och styr hälso- och sjukvården i Sverige, samt definitioner på vad god vård är. Hälso- och sjukvårdslagen säger att ”Målet för hälso- och sjukvården är

en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.” (Hälso- och sjukvårdslag, 1982:763).

I Lägesrapporten från 2011 finner man målen för god hälsa, vård och omsorg. Målen för god vård beskrivs i denna rapport som patientfokusering, tillgänglighet, säkerhet, kunskapsbasering, jämlikhet och effektivitet (Socialstyrelsen, 2011). Dessa mål baserar sig på hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och utgörs av sex punkter. Den mest intressanta för studien är punkt nummer fem som är Jämlik hälso- och sjukvård. Det innebär att vården tillhandahålls och fördelas på lika villkor för alla. Det centrala i hälso- och sjukvårdslagen är att jämlik vård är kopplad till de tre principer för prioritering som har fastställts av riksdagen, en av de tre principerna är människovärdesprincipen. Rapporten säger att hälso- och sjukvårdspersonalen har ett specifikt ansvar för att bevara

(6)

med respekt och omtanke oavsett deras personliga egenskaper, ålder, kön, funktionshinder, utbildning, social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuella läggning (Hälso- och sjukvårdslag, 1982:763). I rapporten hittar man en reviderad version av definitionen på vad jämlik hälso- och sjukvård är. Den nya versionen tillägger att jämlik vård innebär att bemötande utöver vård och

behandling ska erbjudas på lika villkor till alla patienter (Socialstyrelsen, 2011). Samtidigt som dessa lagar, riktlinjer och målbeskrivningar finns och förväntas följas av sjukvårdspersonal, framkommer rapporter om att diskriminering och brister i bemötande förekommer ute i verksamheterna. Enligt Hälso- och

sjukvårdsrapporten från 2009 (socialstyrelsen, 2009) finns det regionala skillnader i vård och behandling och detta har under 2000-talet varit ett dominerande tema. Rapporten belyser även att det finns oförklarade skillnader i vård och behandling mellan olika socioekonomiska grupper, män och kvinnor, äldre och yngre, utlandsfödda och svenskfödda (a a). Under år 2010 uppmärksammade även

diskrimineringsombudsmannen att var tionde medborgare avstår från att söka vård trots att de behöver den. En av anledningarna kan vara att medborgare upplever att de inte har blivit väl bemötta. Den grupp som uppger att de har fått ett dåligt bemötande när det kontaktar vården har visat sig vara hemlösa och de som erhåller ekonomiskt bistånd. Detta visar ULF- undersökningarna som utförs av statistiska centralbyrån (Socialstyrelsen, 2011).

För att definiera likvärdigt bemötande författarparet utgått från

diskrimineringslagen (2008:567), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och socialstyrelsen lägesrapport från 2011. Studiens definition baserar sig på

ovanstående källor och innebär att särbehandling ej förekommer i samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, ålder, personliga egenskaper, bostadsort, utbildning och social ställning.

Socialstyrelsens kompetensbeskrivning (2005) poängterar att en sjuksköterska ska kunna reflektera över, motivera och medverka till en god vårdmiljö. Ha förmåga att analysera styrkor och svagheter i den egna professionella kompetensen, kritiskt reflektera över metoder och rutiner och inspirera till dialog. En beprövad metod som gör detta möjligt är omvårdnadshandledning som kan användas ute i verksamheten som ett forum där etiska dilemman kan tas upp och diskuteras (Lindell, 2003). Det som eftersträvas med omvårdnadshandledning är att uppnå ett ökat professionellt omhändertagande i vårdarbetet med patienter. Detta genom att förstärka de etiska och yrkesmässiga resurser personalen redan besitter. Finns det inte tillgängligt ute på vårdavdelningar kan inte denna utveckling ske (a a). Birkler (2007) styrker även vikten av etisk reflektion inom sjuksköterskeyrket. Silfverberg (2006) påpekar att en arbetsmiljö som ställer höga krav på

effektivisering och där det finns stora behov från vårdtagarnas sida gör att

vårdgivare hamnar emellan. Det bidrar i sin tur till att vårdarens vilja att göra gott påverkas. Om sjuksköterskan inte får gehör för vad som behöver prioriteras ställs hon inför situationer där hon tvingas göra avkall på sina värderingar om vad som upplevs vara moraliskt rätt. Detta kan leda till etiskt betingad stress som i sin tur leder till att vårdgivare får en mindre känslighet till vårdtagaren. Det leder till konsekvenser för vårdandets kvalité (a a). Detta styrker även Szebehely (1995) i sin bok, där hon säger att avsatt tid är en faktor som påverkar omvårdnaden. För att omsorgen ska vara individanpassad förutsätts det tillräckligt med tid i mötet med omsorgsgivaren och mottagaren.

(7)

Öhlander (2005) menar att människor som har en annan etnicitet har formats till en enskild typ av patienter inom den svenska hälso- och sjukvården. De beskrivs som besittare av egna kännetecken, problem och behov. Öhlanders litteraturstudie visar att det vid jämförelsen av svenskar och invandrare läggs störst fokus på skillnader och inte likheter, med andra ord hur invandrare skiljer sig ifrån svenskar. Vad gäller kommunikations-och etiska problem har Öhlander mellan raderna påträffat ”den ideala patienten” och dess motsats ”invandrarpatienten”. Den ideala patienten har god kunskap av det svenska språket, grundläggande medicin och det svenska sjukvårdsystemet. Med den kunskapen söker sig patienten till rätt verksamhet inom sjukhuset, avgränsar sitt besök till endast de symtom denne sökt för, ger nödvändig information till vårdpersonal, är lyhörda och följer råd. Litteraturstudiens resultat beskriver även hur god vård kan åstadkommas. Vården ska ha respekt för andra kulturer och sträva efter att förbättra kommunikationen mellan invandrarpatienter och svenskfödd

sjukvårdspersonal. För att lyckas med detta krävs att vårdpersonal rannsakar sig själva och sin kultur samt ökar sin insikt i skillnader av till exempel yttring av smärta.

Tidigare forskning

Patientens diagnos har även visat sig vara en faktor som påverkar i vilken mån vårdpersonal ger ett likvärdigt bemötande. En studie utförd i Sverige av Röndahl m fl (2003) visar att en stor andel av de som deltog skulle helst slippa vårda HIV smittade patienter. Mycket i studien tyder på att denna grupp även kände stor rädsla för att bli smittade. Det visar sig även att det finns negativa åsikter

gentemot diagnoser som HIV och psykiska sjukdomar som bland annat alkohol- och narkotika missbruk (Björkman m fl 2008; Röndahl 2003). Resultatet i Björkman m fl (2008) visar även att vårdpersonal har en dömande attityd mot alkohol- och narkotikamissbrukare och anser att de själva är skyldiga för sin sjukdom. Dessa patienter beskrivs av informanterna som de mest farliga och oberäkneliga av de sju psykiska sjukdomar som efterfrågades.

I en annan studie av Röndahl m fl (2004) visar resultatet att hela 36 % av vårdpersonal skulle vilja avstå från att vårda homosexuella patienter om möjligheten fanns. Det är en hög procentuell siffra med tanke på att många av informanterna har en lång erfarenhet av att arbeta inom vården. Röndahl (a a) menar att fyndet visar att fördomar fortfarande kan existera. På grund av dåligt bemötande kan denna grupp komma att avstå från att söka vård.

Tidigare forskning (Foss & Sundby, 2003) visar att vårdpersonal ser skillnad på patienters beteende utifrån könstillhörighet. Studien visar att personal oberoende av vilket kön de tillhör beskriver skillnader mellan manliga och kvinnliga

patienter, alla informanter som deltog i studien menar att kvinnor är mer krävande än män. Det framkommer även att yngre kvinnor ställer mer frågor och är mer medvetna om sin rätt att göra sig hörda jämfört med manliga patienter som oavsett ålder beskrivs vara mer benägna att lämna över kontrollen till vårdpersonalen. Resultatet i en annan artikel av Foss (2002) visar att yngre kvinnliga patienter är mindre nöjda med vårdandet utifrån alla aspekter i jämförelse med yngre manliga patienter. Kvinnliga patienter upplevde att sjukvårdspersonalen var mindre

hängivna, omsorgsfulla, hade mindre tid och kunskap samt att de kände att de inte fick chans att informera personalen om sådant de ansåg vara betydande för sitt tillstånd (Foss, 2002).

(8)

I en studie av Zrinyiand och Balogh (2004) där de studerade

sjuksköterskestudenters syn på hemlösa patienter och bland annat i vilken utsträckning dessa patienter får likvärdig vård, visar det sig att majoriteten av informanterna ansåg att hemlösa patienter inte får likvärdig vård. Liknande svar framkom i frågor rörande lika mängd vård, då mindre än hälften av studenterna instämde med påståendet att hemlösa får samma mängd uppmärksamhet som andra patienter. Resultatet visar att hemlösa särbehandlas eftersom de inte får jämlik vård.

Streets m fl (2007) visar i sin studie att patienter som var bättre på att bland annat kommunicera fick ett mer patientfokuserat samtal med läkare. Ett mer omtvistat samtal tog plats i mötet med afroamerikanska patienter, vilka även ansågs av läkarna vara mindre bra på att kommunicera och mindre nöjda. Problem i kommunikation kan enligt Streets leda till lägre vårdkvalité för dessa patienter.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av hinder och möjligheter för att ge patienter ett likvärdigt bemötande utifrån ett omvårdnadsperspektiv.

Studiens frågeställningar är följande:

Vad innebär ett likvärdigt bemötande för sjuksköterskor?

Vilka hinder och möjligheter upplever sjuksköterskor påverkar deras förmåga att ge ett likvärdigt bemötande gentemot patienter?

METOD

För att kunna undersöka sjuksköterskors upplevelser av hinder och möjligheter för att ge patienter ett likvärdigt bemötande ur ett omvårdnadsperspektiv var det befogat att använda sig av en empirisk kvalitativ studie. Den kvalitativa metoden svarade på vårt syfte att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster (Trost, 2010). Då vi även undersökte sjuksköterskors erfarenhet och tankar kring likvärdigt bemötande lämpade det sig med en kvalitativ metod då den inriktar sig på att fånga upp erfarenheter och tankar (Polit & Beck, 2006;Granskär, 2008).

Urval

För studien användes ett bekvämlighetsurval, det innebär att urvalet bestod av informanter som fanns tillgängliga för studien (Trost, 2010). Kriterierna för inkludering var att ha arbetat ute i verksamheten som sjuksköterska minst ett år. Inga begränsningar har gjorts vad gäller kön och ålder då informanterna utgjorde ett bekvämlighetsurval.

Kontakt med olika avdelningar från Skånes universitetssjukhus etablerades med hjälp av en klinisk lektor på Malmö Högskola som tillfrågade olika enhetschefer om viljan att medverka i studien. Därefter visade två kirurgiavdelningar sitt intresse för studien och bidrog med informanter. Enhetscheferna på varje avdelning fungerade som gatekeepers och var de som rekryterade möjliga

(9)

informanter till studien. De såg över vilka sjuksköterskor som skulle vara

verksamma dagtid de dagar då information om studien skulle ges samt de veckor då studien skulle utföras. Vid rekryteringen utgick våra gatekeepers utifrån inklusionskriterierna, därefter tillfrågades potentiella sjuksköterskor om de var intresserade att medverka i studien. Utav de sammanlagt 31 anställda, på de två avdelningarna, tillfrågades sju sjuksköterskor, där alla visade intresse. Vid informationsmötet hade våra gatekeepers samlat en grupp om 3-4 intresserade sjuksköterskor per avdelning. Efter information om studien tillfrågades återigen sjuksköterskorna om viljan att medverka. Vid detta möte fastställdes det slutliga antalet informanter. Urvalet bestod av sju kvinnliga sjuksköterskor som var verksamma på två olika kirurgiavdelningar, en akut avdelning och en elektiv avdelning. Informanterna hade varit verksamma minst ett år och som mest 12 år samt var mellan 20-65 år.

Datainsamling

Efter godkännande från etikprövningsnämnden för Hälsa och samhälle på Malmö högskola togs kontakt med verksamhetschefen för de båda kirurgiavdelningarna för att få ett godkännande till att utföra studien. Ett skriftligt godkännande skickades tillbaka, därefter etablerades kontakt med enhetscheferna på de olika kirurgiavdelningarna via mail, där tid för informationsmöte bestämdes.

Informationsmöten utfördes på respektive avdelning under vecka 13, där

informanterna och enhetscheferna deltog. Vid mötet bokades intervjutillfällen in tillsammans med informanterna. Intervjuerna utfördes under vecka 14 på

respektive arbetsplatsi ett avskilt rum som bokades redan vecka 13. Den valda miljön där intervjuerna utfördes ansågs vara befogad för studien, då det var en miljö som informanterna kände sig trygga i. Tidsbristen från alla parter styrde även valet av miljö. Intervjuerna varade mellan 20-40 minuter och utfördes av båda författarna som turades om med att vara observatör och aktiv intervjuare. Dessa spelades in med diktafon och mobiltelefon. Transkriberingen gjordes ordagrant och i direkt anslutning till intervjuerna.

Intervjuerna var semistrukturerade i den bemärkelsen att det fanns möjlighet att ställa spontana följdfrågor, som komplement till den utformade frågeguiden. Vid utformandet av frågeguiden utgick författarparet ifrån studiens syfte och

frågeställningar. Handledaren granskade frågeguiden innan intervjuerna påbörjades. Frågeguiden bifogas som bilaga 1.

Dataanalys

Kvalitativ innehållsanalys användes vid tolkning och bearbetning av det transkriberade materialet. Utifrån detta gjordes en analys av det transkriberade materialet, där allt material utgjorde en analysenhet. Innehållsanalysprocessen innebar att de inspelade intervjuerna transkriberades. Sedan lästes analysenheten igenom noggrant var för sig och domäner ströks under, alltså de delar av texten som handlade om ett utmärkande område. Vidare ströks de delar av domänerna som ansågs vara meningsbärande enheter under. Dessa enheter utgjordes av viktiga meningar, ord och stycken som svarade till studiens frågeställningar. Sedan träffades författarparet och jämförde fynden. Därefter bestämdes vilka som var de slutgiltiga meningsbärande enheterna. De meningsbärande enheterna infördes i en tabell som användes vid kondensering, kodning och kategorisering. Det gjordes för att materialet skulle bli lättare att arbeta med, därefter påbörjades kondensering av de meningsbärande enheterna som innebar att texten förkortades, vilket ytterligare förenklade hanterbarheten av texten, samtidigt som det centrala innehållet bibehölls. De kondenserade enheterna kodades. Koderna beskrev

(10)

korfattat de meningsbärande enheterna. De koder som hade samma likheter bildade tillsammans olika kategorier, som slutligen innefattade både huvud- och underkategorier. Under kategoriseringen utgick författarparet från att ingen data skulle passa in på flera kategorier, falla mellan två kategorier eller att data som svarade till studiens syfte skulle uteslutas, även om den inte kunde kopplas till lämplig kategori. Detta innebar att viss data ändå föll utanför, det valdes då att skapa en egen kategori för den datan (Granskär, 2008). Nedan följer en tabell (tabell 1) som visar ett utdrag av studiens innehållsanalys.

Tabell 1. Utdrag av analysprocessen.

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet

Kod Underkateg

ori

Kategori

ett hinder är väl smärta dem kanske inte pratar när dem har ont, dem är illamående kanske, dem är kanske påverkade av läkemedel. Hinder är illamående, påverkan av läkemedel och smärta Illamående, påverkan av läkemedel, smärta

Hälsostatus Hinder och möjligheter hos patienten för likvärdigt bemötande

jag tror inte på att man ska behandla alla exakt likadant, som ett mönster, utan att man får känna av lite vem det man har framför sig

Inte behandla alla exakt likadant som ett mönster, känner av den man har framför sig Behandla utifrån den man har framför sig Individuellt bemötande Definition av likvärdigt bemötande utifrån ett sjuksköterskeperspektiv

Analysprocessen utfördes under veckorna 15-16. Därefter påbörjades bearbetningen av resultatet. Under hela innehållsanalysen användes

konsensusförfarande, genom reflektion och resonering vid tolkning av texten för att uppnå samstämmighet. Det är en metod som används för att kunna bedöma trovärdigheten vid kvalitativa studier (a a). Konsensus uppnåddes även genom att resultatet och dess tolkning diskuterades tillsammans med handledaren som gav feedback. Handledaren instämde med resultatet och tolkningen av materialet. Enligt Polit och Beck (2006) är det en teknik som kan bidra till att stärka tillförlitligheten.

Författarnas förförståelse

Litteraturmässigt är förförståelsen inom ämnet liten då litteratursökningen först startade vid formandet av projektplanen. Förförståelsen för ämnet bemötande anses vara relativt stor då den är baserad på erfarenhet inom äldreomsorgen samt medverkan i den kliniska utbildningen som ingår i sjuksköterskeprogrammet.

Etiska överväganden

Etiska överväganden gjordes i enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) beträffande konfidentialitet, information, samtycke och studiens nyttjandekrav. Detta genom att deltagarnas uppgifter behandlats med

konfidentialitet, personuppgifterna förvarades på ett sådant sätt att obehöriga inte kunde ta del av dem samt att insamlad data endast användes för studiens ändamål. Information gavs om forskningsuppgiftens syfte, mål och tillvägagångssätt samt om rättigheten att bestämma över sin medverkan och att avbryta denna när de ville under studiens gång, utan att detta skulle medföra några konsekvenser för informanterna (Medicinska rådet, 2003; Polit & Beck, 2006). Denna typ av information till deltagare medför normalt ett skriftligt samtycke från

(11)

utsagor kunde komma att användas som citat. Vid användning av citat har inte namn angivits, endast kännetecken som profession. Materialet som införskaffats kommer att förstöras efter godkänd examination av studien (Polit & Beck, 2006). Ansökan om etikprövning skickades till etikprövningsnämnden vid Malmö Högskola, Hälsa och samhälle, som godkände studien (Dnr HS60-11/192:1), utlåtandet bifogas som bilaga 3.

RESULTAT

Efter genomförd innehållsanalys framkom slutligen sex kategorier, som även består av underkategorier. Kategorierna belyser likvärdigt bemötande utifrån ett sjuksköterskeperspektiv. Sedan följer kategorier som beskriver sjuksköterskans egenskaper, yrkesrollen, avdelning samt patienten som hinder och möjligheter för likvärdigt bemötande. Sista kategorin består av sjuksköterskors förslag på

förbättringar för att uppnå ett likvärdigt bemötande. Resultatet besvarar studiens syfte och frågeställningar.

Likvärdigt bemötande utifrån ett sjuksköterskeperspektiv

Första kategorin beskriver sjuksköterskornas syn på likvärdigt bemötande som har resulterat i följande två underkategorier.

Grunden till all omvårdnad

Majoriteten av informanterna upplever att likvärdigt bemötande är viktigt, då det är grunden till all omvårdnad och ska vara en regel för sjuksköterskan. Eftersom patienter befinner sig i en utsatt position och inte alltid kan stå upp för sig själva och sina rättigheter är likvärdigt bemötande viktigt och något som sjuksköterskan alltid ska ha med sig det i sitt arbete. De menar även att alla har rätt till samma vård eftersom alla har samma värde, ingen ska stå över någon annan. Samtidigt är det en svår uppgift då sjuksköterskor ställs inför individuella bemötanden

eftersom alla patienter är olika även om de kommer in för samma behandling. Vikten av likvärdigt bemötande poängteras ytterligare av informanterna som uppger att främsta regeln är lika vård för alla.

”det går ju ut på sjuksköterskeyrket, det känns som främsta regeln är ju lika vård för alla och då är det väldigt viktigt med lika bemötande”

(Sjuksköterska 5) Individuellt bemötande

I frågan om vad likvärdigt bemötande innebär för informanterna svarade majoriteten att det handlar om att anpassa bemötandet efter patienten man har framför sig. Informanterna menar att sjuksköterskan inte ska bemöta alla likadant som ett mönster eftersom alla har olika behov. Likvärdigt bemötande handlar om att bedöma alla patienter individuellt och därmed ge ett individuellt bemötande. En andel av informanterna uppger samtidigt att första bemötandet ska vara lika för alla, alltså att sjuksköterskan ska bemöta alla patienter med samma inställning och låta patienten visa i vilket individuellt behov av bemötande denna befinner sig i. En minoritet tar upp att individuellt bemötande även kan innebära att

(12)

sjuksköterskor anpassar informationen till patienter som arbetar inom vården. Eftersom patienten antas vara insatt i vården ges då mindre information till denne. De nämner även att alla patienter ska ha rätt till lika mycket tid och att

sjuksköterskor ska behandla patienterna så som de själva vill bli behandlade.

”Det handlar om att man ska behandla alla lika genom att bemöta de där de är, det behovet dem har, sen kan behoven vara olika, men då går du ändå in med samma inställning till varje patient och så låter man dem styra det”.

(Sjuksköterska 7)

En minoritet av informanterna tillägger att likvärdigt bemötande även betyder att sjuksköterskan inte ska skilja på någon utan bemöta alla lika oavsett kultur, religion, ålder eller yrkeskategori. Patienten ska vara likvärdig i alla situationer. Alla har rätt till samma information, oavsett om patienten arbetar inom vården. De ska bli bemötta utifrån att de är människor inte utifrån deras yrkeskategori. På så sätt bemöts de som patienter.

”Likvärdigt bemötande för mig är att jag ska bemöta mina patienter trots manligt eller kvinnligt, trots religion och kultur, oberoende åldern oberoende sjukdoms historia så ska patienten vara likvärdig i alla situationer”.

Sjuksköterskans egenskaper som hinder och möjlighet för likvärdigt bemötande

Andra kategorin belyser hinder och möjligheter i form av egenskaper hos sjuksköterskan som påverkar hennes förmåga till att ge ett likvärdigt bemötande gentemot patienter. Dessa egenskaper lyfts fram utifrån fem underkategorier.

Professionalitet

En större andel av informanterna beskriver att professionalitet eller avsaknad av den hos yrkesutövaren kan verka som hinder eller möjlighet för likvärdigt bemötande. Professionalitet beskrivs på olika sätt av informanterna. En större andel säger att oavsett hur sjuksköterskan mår privat så får hon försöka ge ett likvärdigt bemötande. Privatlivet får inte färga av sig i bemötandet med patienten vilket kan vara svårt. Om sjuksköterskan är professionell ska inte hennes

bakgrund påverka bemötandet i form av förutfattade meningar. En mindre andel uppger att sjuksköterskans egna värderingar inte ska läggas in i anamnesen eller rapporten då detta kan spela in negativt i bemötandet. Det kan påverka

sjuksköterskan som tar över genom att hon får förutfattade meningar om den berörda patienten innan hon träffar denne. Om sjuksköterskan får information som inte baserar sig på andra sjuksköterskors värderingar om patienten ökar det

möjligheten till att ge patienten ett likvärdigt bemötande. Detta genom att informationen verkar som ett redskap för sjuksköterskan i bemötandet gentemot patienten och inte tvärtom. Att sjuksköterskor är insatta i patientens situation är väldigt viktigt för att kunna ge ett individuellt bemötande. Det finns många faktorer hos patienten som kan ha betydelse, känner sjuksköterskan till dem så underlättar det mycket i bemötande. Som yrkesutövare behöver man även vara mer medveten om sina värderingar samt arbeta aktivt med dem och sig själv.

”hur pass min rapport har varit som jag fått, kan också spela in. Både negativt och positivt, beroende på hur rapporten har varit. Har jag fått en rapport där

(13)

man lägger in sina egna värderingar så speglar det ju mig när jag går in till den patienten”.

(Sjuksköterska 2) Se individen

Enligt en mindre andel av informanterna kräver likvärdigt bemötande även medvetenhet om vilken patient det är som vårdas. Patienter upplever diagnoser och sjukdomar olika beroende på var de befinner sig i livet. En äldre patient kan ha gått igenom fler trauman och reagerar inte på samma sätt som en yngre patient som går igenom sitt första trauma. Traumat kan upplevas mycket värre för den yngre patienten men kan upplevas som lindrig av den äldre. Det är patienten och inte sjuksköterskan som ska avgöra hur dramatisk eller traumatisk en diagnos är och vilket bemötande han/hon är i behov av. En mindre andel av informanterna uppger att det finns en tendens bland vårdpersonal att göra skillnad i bemötandet mellan patienter som de anser har antingen ”lindriga” eller ”allvarliga” diagnoser.

”äldre kan ha gått igenom så många trauman så att de inte reagerar riktigt på samma sätt medan en ung människa som går igenom sitt första trauma kan uppleva det mycket värre”

Informanterna anser att sjuksköterskan inte endast ska se till sjukdom, diagnos eller undersökning utan se till patienten och inte begära mer än vad patienten klarar av. En informant påpekar att om sjuksköterskor exempelvis endast fokuserar på undersökningen och inte individen kan det då uppstå ett otrevligt bemötande, alltså inte ett likvärdigt bemötande.

”Det handlar liksom att … hallå var är vi och vad gör du? En 80-årig kvinna som ni sprutar full med luft och kontrast och så begär ni att hon ska hålla det [… ]då kan man liksom inte bli arg för en sådan sak. Man kan inte skälla på patienten för att den inte klarar det och visa dåligt beteende, det funkar inte”

(Sjuksköterska 4) Filantropi

Några få av informanterna påpekar att för att kunna ge ett likvärdigt bemötande måste det finnas vilja hos en själv som yrkesutövare för att ge det. Sjuksköterskan bör även ha lätt för människor och ha tålamod eftersom vi lever i ett

mångkulturellt samhälle, där viljan att jobba med människor spelar stor roll.

”att jobba inom vården kräver att man har lätt för människor och man ska vilja arbeta med människor”

(Sjuksköterska 1) Samarbete och vilja

En större andel av informanterna menar att samarbete och god gemenskap bland kollegor har stor betydelse för att kunna ge ett likvärdigt bemötande. Om

sjuksköterskorna till exempel backar upp varandra genereras mer tid. Viljan att arbeta för ett mer likvärdigt bemötande på avdelningen måste även finnas bland kollegor för att det ska kunna uppnås.

(14)

”det är nog god gemenskap bland kollegor, att man försöker hjälpa varandra för att man ska kunna finna mer tid för sina patienter”

(Sjuksköterska 5) Erfarenhet

En större andel av informanterna menar att som nyutbildad sjuksköterska är man osäker och det utgör ett hinder för likvärdigt bemötande. De flesta av

informanterna säger att med erfarenhet får sjuksköterskan även mer tid för

patienterna genom att hon har lärt sig att prioritera annorlunda, därmed vinner hon tid. Ett exempel är att en erfaren sjuksköterska kan få information genom att observera. Observation blir då ett nytt redskap som utnyttjas istället för att till exempel ställa fler frågor som tar tid. Konsekvenserna av osäkerheten hos den oerfarna sjuksköterskan beskrivs av en andel som bland annat mer stress, att sjuksköterskor vågar mindre samt ger mindre av sig själva. En erfaren

sjuksköterska har däremot lärt sig att läsa av människor på ett annat sätt, ju fler patienter man kommer i kontakt med desto lättare är det att handskas med situationer som upprepar sig. Dock påpekar en informant att även en erfaren sjuksköterska kan bli oerfaren som ny på en avdelning. Detta genom att den nya avdelningens rutiner tar mycket av sjuksköterskans tid från början tills det att hon har lärt sig dem.

”när man var ny så ställde man tusen frågor till dem säkert samma frågor om igen och man dubbel kolla och sprang som en skållad råtta, nu är det lite mer så att man har tagit ett steg tillbaka man observerar […] Ja men det kommer ju med erfarenheten […] nu är jag ju ny här också så nu är det ju mycket av rutiner som tar min uppmärksamhet”

Yrkesrollen som hinder och möjlighet för likvärdigt bemötande

Tredje kategorin belyser sjuksköterskans yrkesroll som ett hinder för likvärdigt bemötande i den meningen att den är tidskrävande. Detta beskrivs i nedanstående underkategori.

Spindeln i nätet

Majoriteten av informanterna uppger att sjuksköterskan har i sin yrkesroll många arbetsuppgifter, så som bland annat medicinsktekniska och administrativa

uppgifter samt läkemedelshantering. Samtidigt fungerar sjuksköterskan som en länk till undersköterskorna, paramedicinarna, läkarna och anhöriga. Enligt

informanterna påverkas det likvärdiga bemötandet negativt av denna roll och dess uppgifter, genom att detta är tidskrävande och tar tid från patienterna.

”det är så mycket andra saker vi ska göra, administrativt och medicinsk tekniskt och läkemedel […] för många uppgifter som kan läggas över på andra än sjuksköterskor men som hamnar på sjuksköterskor […] då brister ju tiden för patienterna”.

En större andel av informanterna uppger att när tiden brister prioriteras de patienter som mår sämst samtidigt får de som är friskare mindre tid och till dem ställs endast de mest nödvändigaste frågorna. Detta bidrar till en känsla av otillräcklighet hos sjuksköterskorna samt stress. Eftersom brist på tid leder till att

(15)

sjuksköterskors uppmärksamhet riktas mest till de sjukaste patienterna anser informanterna att det inte är ett likvärdigt bemötande.

”ja tiden självklart, är ju ett hinder. Jag hinner kanske inte prata med alla patienter och dem som är mest dåliga får ju min uppmärksamhet och dem som klarar sig själv får klara sig själv lite grann […] Dem får inte lika mycket av min uppmärksamhet […] man känner inte att man räcker till”

Avdelning som hinder och möjlighet för likvärdigt bemötande

Fjärde kategorin visar hur avdelningen kan verka som hinder eller möjlighet för likvärdigt bemötande. Detta belyses i nedanstående två underkategorier.

Typ av avdelning

Majoriteten av informanterna anser att det är svårare att ge ett likvärdigt

bemötande på en akutvårdsavdelning eftersom tiden inte alltid räcker till samt att det är en stressig och oplanerad miljö. På en akutavdelning kan sjuksköterskor inte styra när patienterna inkommer och därmed inte heller förbereda sig för att kunna bemöta patienten så bra som möjligt. Informanterna upplever att planerade situationer ger mer tid och därför blir bemötandet bättre. På en elektiv avdelning är det lättare att ge ett likvärdigt bemötande eftersom sjuksköterskan kan

förberedda sig inför mötet med patienten, hon känner igen situationen, patienten har en annan inställning och är oftast förberedda sen tidigare när de kommer in på avdelningen. Enligt en minoritet gäller det även långliggande patienter eftersom sjuksköterskan därmed får tid att lära känna patienten. En andel uppger att patienter på akuta avdelningar befinner sig i en annan psykisk påfrestning än de patienter som kommer till en avdelning för planerad operation eller de patienter som är långliggande på en avdelning. Det medför att bemötandet på en

akutavdelning kräver mer tid och är svårare att ge. På grund av tidsbristen som kan förekomma på en akutvårdsavdelning finns det risk för att det ges ett dåligt bemötande och det kan sitta kvar hos patienten hela vårdtillfället, enligt en mindre andel av informanterna.

”jag tycker att varje gång jag har varit där så har jag haft mer tid för mina patienter så det tror jag absolut att det skiljer sig för det är ju mer planerat, här är det mer akuta händelser och sen är det en annan psykisk påfrestning för

patienterna för att dem på andra avdelningen vet ju om att dem ska bli opererade, det vet inte våra patienter”

(Sjuksköterska 5) Salar

Stora salar är ett hinder för likvärdigt bemötande anser majoriteten av

informanterna. I dem salarna är det svårt att uppnå bland annat konfidentialitet. Salarna hindrar från att ge ett specifikt individuellt bemötande eftersom det inte finns någon avskildhet, alltså krävs det då mer medvetenhet kring att ge ett likvärdigt bemötande i större salar. Enligt en mindre andel av informanterna har det uppstått situationer där sjuksköterskan tvingats förflytta friskare patienter till större salar på grund av brist på enkelrum, det har bidragit till att patienter har känt sig övertrampade. Mer variation på salar hade gett friskare patienter samma rätt till enkelsalar.

”vi har fyrmanna salar. Jag vill ju prata likadant med alla patienterna men jag kan kanske inte det när det ligger 3 andra och lyssnar på det vi säger. Samtidigt

(16)

som jag kanske kan prata annorlunda med en som ligger på ett enkelrum, med andra frågor”

Hinder och möjligheter hos patienten för likvärdigt bemötande

Femte kategorin visar att det finns hinder och möjligheter även hos patienten som påverkar sjuksköterskan till att ge ett likvärdigt bemötande. Dessa lyfts fram i följande sex underkategorier.

Egenskaper

Majoriteten av informanterna upplever att en öppen personlighet hos patienten underlättar ett bra bemötande. Om patienten delar med sig blir det lättare för sjuksköterskan att tyda patientens behov och utefter det kunna bemöta likvärdigt. Känsla av underlägsenhet hos patienten kan göra att de inte vill dela med sig därför är det viktigt att de ska känna att de kan lita på sjuksköterskorna. En minoritet menar att egenskaper hos patienten som hindrar sjuksköterskan från att kunna ge ett likvärdigt bemötande är om patienten befinner sig i neglect, inte är lyhörd och är krävande i den mening att de inte förstår att det även finns andra som är i behov av sjuksköterskans tid och hjälp. Det sist nämnda kan skapa frustrationskänslor hos sjuksköterskan och det finns risk att hon tappar humöret vilket i sin tur leder till mindre bra bemötande.

”Sen är det ju kanske lite granna hur patienten bemöter det. Det kan ju vara ett hinder för mig för det kan ju vara en patient som är lite neglect och pratar mot mig [… ] när man ska ge en information också så att […] Det kan vara svårt att få fram vad du vill ha sagt. Det finns faktiskt den typen också som inte är lyhörd eller kan ta till sig kanske”

En minoritet relaterar patientens ålder till i vilken utsträckning patienten är krävande. Yngre patienter beskrivs som mer krävande medan äldre beskrivs som tacksammare. Detta på grund av att de tillhör olika generationer, där synen på sjukvård skiljer sig.

”En äldre patient är oftast mer tacksam för de har vuxit upp under den tiden där man ska vara tacksam för sjukvården […] Medan de yngre patienterna förväntar sig mycket mer och är mer pålästa och kan mer redan när de kommer hit och ställer mycket större krav”

(Sjuksköterska 6) Språksvårigheter och tillgång till tolk

Majoriteten av informanterna uppger att språksvårigheter utgör ett hinder för likvärdigt bemötande. Bland annat för att dessa patienter inte kan mobiliseras och motiveras på samma sätt som de patienter som förstår och talar språket väl. Att tolk inte alltid finns tillgängligt på avdelningarna anses av majoriteten vara ett hinder för likvärdigt bemötande. Brist på denna resurs bidrar till att

kommunikationen blir försvårad vid mötet med en patient som har

språksvårigheter, därmed kan sjuksköterskan inte ge ett likvärdigt bemötande. Detta utgör speciellt ett hinder på kvällar och helger, då tillgången till tolk är desto sämre.

(17)

”Språket är ett hinder, när man inte kan prata med varandra. Speciellt när vi har intag på kvällar och helger och det är ju inte alltid man kan ha tolk vi det första mötet”

En mindre andel av informanterna uppger samtidigt att användning av tolk även kan utgöra ett hinder för likvärdigt bemötande eftersom det då uppstår en trevägs-kommunikation som bidrar till att sjuksköterskan får svårare att läsa av patientens känslor och uttryck.

”om patienten inte pratar svenska [...] det blir inte på samma sätt om man tar det via tolk eller någon annan[...]då blir det inte samma kontakt och då pratar man med någon annan [ ...] man uppfattar inte på samma sätt kanske det som man vill framföra [...] Jag tycker det är viktigt att man ska kunna se när de berättar saker och ting [...] deras reaktion och deras uttryck”

(Sjuksköterska 3) Hälsostatus

En mindre andel av informanterna uppger att om patienten mår dåligt, är

illamående, har smärta eller är påverkade av läkemedel, hindrar det ett likvärdigt bemötande. Detta är något som sjuksköterskan måste ha i åtanke vid bemötandet av dessa patienter för att kunna ge ett likvärdigt bemötande. Även demens, närminnesvikt, hörselproblem tas upp som ett hinder hos patienten. Ovanstående faktorer hos patienten anses av informanterna utgöra ett hinder för sjuksköterskan för att ge ett likvärdigt bemötande, eftersom den kan påverkar bland annat

patientens personlighet och sätt att uttrycka sig.

”känslor är väl ett hinder, smärta dem kanske inte pratar när de har ont, de är illamående kanske, de är kanske påverkade av läkemedel”.

(Sjuksköterska 5) Bakgrund och diagnos

En av informanterna uppger att sjuksköterskans bakgrund kan verka som ett hinder för likvärdigt bemötande, både för yrkesutövaren och för patienten. Detta beroende på vilken diagnos patienten har och vilken erfarenhet sjuksköterskan har av denna i sin bakgrund. Patienter som lider av till exempel missbruk av olika slag kan försvåra bemötandet. Speciellt om sjuksköterskan har en negativ erfarenhet av missbruk i sin bakgrund, då kan andra värderingar läggas in i mötet med den patienten.

”Vi vårdade mycket med alkohol och drog missbruk på avdelningen. Och folk som då kanske hade det i sin egen historia lade in en annan värdering, när de mötte dessa patienter […] om man kanske växt upp med en alkoholiserad pappa, så kanske det är svårt att bemöta en alkoholist ”

(Sjuksköterska 2) Etnicitet

Att man möter patienter med olika etniciteter uppges av en informant som ett hinder för likvärdigt bemötande, genom att dessa patienter uttrycker sig på olika

(18)

sätt. Informanten uppger även att det underlättar om sjuksköterskan själv har en annan bakgrund, då blir det lättare att sätta sig in i patientens situation.

”man får ju patienter med olika etnicitet och olika bakgrund och det kan vara ett hinder i sig [...] sen har jag tack och lov själv med mig, just att jag själv kommer från ett annat land och det gör ju att man på något sätt känner lite att det är mer ok och man kan själv ställa sig där”

(Sjuksköterska 1) Genus

Genus är ett begrepp som även tagits upp av en informant som ett hinder hos patienten för ett likvärdigt bemötande. Informanten tror att många inom vården har en tendens till att vårda män mer än kvinnor. Det baserar informanten på en studie som har undersökt smärtlindring mellan könen och i denna studie framkom det att män blir mer vårdade än vad kvinnor blir, i den meningen att män får bättre smärtstillande än kvinnor.

”Jag tror ju mycket på det om den studien där man tittade på smärtlindring och det här med att män blir mer vårdade än kvinnor. Jag tror nog ändå det att man har en tendens, många, och det har man ju sett med det här med smärtstillande och att de såg att män blir mer vårdade än vad kvinnor blir, de får bättre smärtlindring”

(Sjuksköterska 4)

Sjuksköterskors förslag på förbättringar för att uppnå likvärdigt bemötande

Sista kategorin belyser förslag på förändringar som kan öka möjligheten för sjuksköterskor att ge ett likvärdigt bemötande. Dessa förändringar beskrivs i följande tre underkategorier och rör utbildning, reflektion och organisation.

Utbildning

För att uppnå ett mer likvärdigt bemötande är utbildning väsentligt för en större andel av informanterna. Vid utbildningstillfällen kan man lära sig att hantera olika situationer och hur bemötandet i dessa ska ges på bästa möjliga sätt. Att utbilda personal kring genus, etik och kultur kan bidra till ett mer likvärdigt bemötande och det är något som borde införas i större utsträckning ute på avdelningarna. Det är bra med information och upplysning, det krävs att personal utbildas i ämnet bemötande. En mindre andel uppger att för att utbildning ska vara en tillgång måste det även finnas ett intresse från chefsnivå, om chefer tycker bemötande är viktigt speglar det av sig på personal.

”utbildningsmöjligheter på arbetsplatsen [...] att man utbildar personalen i bemötande och hur man ska möta människor. Det är ju också jätteviktigt och på chefsnivå också. Om de tillåter och tycker att det är viktigt hur man bemöter varandra speglar det ju sig in i hur resten av personalen tänker om man får det uppifrån”

(Sjuksköterska 2) Reflektion

En större andel av informanterna uppger att reflektion är ett redskap som kan användas för att bland annat inte glida in i vanor och istället förbättra sig genom att hålla det aktuellt. Reflektionsforum bidrar till att sjuksköterskor tar sig tid för

(19)

att diskutera frågor kring bemötandet. Här kan de få feedback från kollegor och lära av varandra. Inom reflektionsforum kan exempelvis etiska dilemman diskuteras och sjuksköterskor kan få ökad hanterbarhet till framtida liknande situationer. Informanterna upplever reflektion som viktigt för att kunna uppnå likvärdigt bemötande.

”Att man har möte [...] vi har ju ett sådant där etikmöte... vi har ju våra forum här där vi har reflektioner […] Få tips och idéer av varandra så att säga. Hur hade du gjort, handlat i den här situationen? Vad kunde jag gjort bättre [...] Att man får lov att ge feedback till varandra”

Organisation

En stor andel av informanterna anser att färre antal patienter per sjuksköterska hade genererat mer tid åt varje patient. Den vunna tiden skulle användas till att förbereda sig och till mer uppmärksamhet. En större andel av informanterna uppger att ett annat hinder för likvärdigt bemötande som rör organisationen är underbemanning. Det genererar tidbrist och återigen prioriteras de patienter som mår sämst. Bra bemanning ger mer tid och då ett bättre bemötande till varje patient. Informanterna uppger att de dagar där det har funnits extrapersonal på avdelningarna har arbetsbördan minskat och det har genererat mer tid åt sjuksköterskan som kunnat användas till att även fokusera på att ge ett mer likvärdigt bemötande.

”bättre bemannat så man har tid till var och en patient och man har tid att vara vänlig alltså så riktigt vänlig med patienten, när patienten kommer in och man har tid att sätta sig och prata och man har tid och lyssna på dem [...] så det är bemanningen”

Patientnärmre vård är en befintlig rutin som en större andel av informanterna upplever är en möjlighet för likvärdigt bemötande. sjuksköterskor kan då observera alla patienter lika mycket, genom att befinna sig närmre patienterna. Patientnärmre vård innebär bland annat att arbetsuppgifter omfördelas så att sjuksköterskan får mer tid till sina patienter. Till exempel läggs några

administrativa arbetsuppgifter på sekreteraren och provtagningarna utförs av endast en sjuksköterska på morgonen.

”Patientnärmre vård […] då ser jag inte bara den patienten som ringer hela tiden på klockan utan även de andra som kanske inte är lika snabba på klockan […] de har tagit bort vissa av våra arbetsuppgifter och satt en koordinator på det så att vi ska ha mer fokus ute hos patienterna”.

En mindre andel av informanterna menar att omfördelning även skulle kunna innebära en fördelning av arbetsuppgifter under hela dagen, alltså behöver inte alla uppgifter utföras under morgonpasset. Ett bättre samarbete mellan dag och kvällspersonal hade bidragit till ett bättre bemötande, då dagpersonal hade fått mer tid och patienterna hade inte påverkats negativt av detta.

(20)

”det är också en sak att allt inte behöver göras på dagen … men det är ju så inarbetat [...] lämna någonting till kvällen det gör man inte ... nu säger jag inte att det är så här men generellt så, som jag har upplevt det [ ...] det händer super mycket på dagarna och sen ligger patienterna helt utslagna på kvällarna”

DISKUSSION

Inledningsvis kommer författarparet att diskutera studiens metod under rubriken metoddiskussion. Därefter följer diskussion av studiens resultat under rubriken resultatdiskussionen.

Metoddiskussion

Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av hinder och möjligheter för att ge patienter ett likvärdigt bemötande utifrån ett

omvårdnadsperspektiv. Enligt Polit och Beck (2006) och Medicinska rådet (2003) ska urvalet vara genomtänkt och representativt för det som studeras. Studien blir då relevant både praktiskt och vetenskapligt. Då sjuksköterskor arbetar nära patienter och är den grupp som bemöter patienter vid vårdkontakt upplevdes studiens urval som relevant för att besvara syftet. Informanterna bestod av sju legitimerade sjuksköteskor från två kirurgiska avdelningar. Urvalet utgjordes av ett bekvämlighetsurval vilket kan ha begränsat resultatets storlek.

Då studiens ämne var brett krävs det enligt Polit och Beck (2006) desto fler informanter för att uppnå datamättnad. Under datainsamlingen framkom det nytt intressant material som svarar till studiens syfte och som hade kunnat styrkas ytterligare om fler informanter hade funnits tillgängliga för studien. Därmed anses att datamättnad inte har uppnåtts. Detta upplevs av författarparet vara en av konsekvenserna med bekvämlighetsurval. Samtidigt var det endast dessa

avdelningar som fanns tillgängliga för studien Endast de sjuksköterskor som var verksamma dagtid under veckorna som studien skulle utföras tillfrågades av våra gatekeepers om intresse att delta i studien. Det innebär att andra potentiella sjuksköterskor exkluderats vilket kan vara en nackdel.

För att besvara studiens syfte och frågeställningar valdes att utföra en empirisk studie, där största risken med metoden var den egna oerfarenheten av att intervjua. Enkätstudie var inte aktuell då författarparet ville undersöka sjuksköterskors upplevelser och det är svårt att fånga upp i en enkätstudie där informanten endast får välja mellan de givna svarsalternativen i enkäten. Kvalitativa intervjuer kan per informant ge en större mängd data jämfört med kvantitativa studier. Svaren blir mer nyanserade och bortfallet betydligt lägre, då intervjuaren kan kontrollera att rätt person svarar (Hansagi & Allebeck, 2005). Visserligen kan man utforma en enkät med öppna svarsalternativ, men det innebär inte att svaren hade blivit

tydligare. Detta eftersom bland annat handstilar kan vara svåra att utläsa. Det finns även risk för stort internt bortfall eftersom informanter helt enkelt väljer att inte svara på enstaka frågor. Att utforma öppna svarsalternativ är även

(21)

kompletterande frågor om så behövdes (Trost, 2007). På grund av tidsbrist valdes observation som metod bort då den ansågs som svår att genomföra på så kort tid. Eftersom frågeguiden var semistrukturerad ställdes inte exakt samma följdfrågor till alla informanter. Författarparet turades om att intervjua vilket ytterligare kan ha påverkat standardiseringen eftersom frågorna inte ställdes med samma tonfall. Enligt Trost (2007) får studien låg grad av standardisering. Samtidigt upplevs inte resultatet ha påverkats negativt av variationen i hur följdfrågorna ställts. I detta fall innebär låg grad av standardisering inte att resultatet har förlorat sitt värde, endast att intervjuarna har haft större frihet till att ställa följdfrågor när det behövts. Hög grad av standardisering används vanligtvis i stringenta forskningsintervjuer, då det är viktigt att identisk stimulans ges till alla

informanter (Hansagi & Allebeck, 2005). Befintlig studien anses inte kräva denna strikthet. I efterhand har den semistrukturerade intervjuguiden visat sig vara en tillgång under intervjuerna, då den gav möjlighet till att lyssna aktivt och även koncentrera sig på informanten och inte bara på intervjuguiden, samt att

observatören även kunde ställa kompletterande följdfrågor under intervjun om så behövdes.

Intervjuerna utfördes på endast kvinnliga informanter, det skulle ha varit intres-sant att ha fått tillgång till manliga informanter. Detta hade kunnat öka resultatets överförbarhet, men samtidigt utgör kvinnliga sjuksköterskor en majoritet av de anställda inom sjukvården. I Sverige utgör kvinnor 89% och männen 11 % av de yrkesverksamma sjuksköterskorna (Statistiska centralbyrån, 2010). Därför anses resultatet vara överförbart.

De frågor som ställdes under intervjun, kan ha varit ledande i den bemärkelsen att de har efterfrågat hinder och möjligheter utifrån olika områden. Samtidigt ha studiens syfte varit att undersöka dessa och då måste frågorna ställas på så sätt. Informanterna har själva belyst vad de anser vara hinder och möjligheter för likvärdigt bemötande inom dessa områden och inte fått bestämda alternativ. Med det menas att till exempel i de frågor som berörde arbetsmiljön har de själva tolkat begreppet och utifrån den tolkningen uppgett hinder och möjligheter.

Intervjuguiden upplevs endast ha tilldelat informanterna struktur under intervjuerna.

Granskärs (2008) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys användes vid analys av materialet. Metoden ansågs vara befogad då den enligt Granskär (a a) tillämpas vid tolkning och granskning av texter som i studiens fall är transkriberade

intervjuer.Att skapa kategorier av texten har varit utmanande då författarparet har försökt att eftersträva Granskärs (2008) definitioner på vad en kategori är och hur dess innehåll bör vara. I boken beskrivs att innehållet i kategorier bland annat ska vara internt homogena och externt heterogena, vilket innebär att innehållet i en kategori bör vara likartat men skilja sig från innehållet i andra kategorier. Då materialet har handlat om sjuksköterskors upplevelser är det enligt Granskär svåra regler att följa eftersom upplevelser kan vara svåra att kategorisera i sig, då de ofta integrerar med varandra, vilket inte har visat sig vara ett undantag i vår studie. Detta har inneburit analys av texten i flera omgångar för att hitta lämpliga benämningar och på så sätt hitta rätt kategori för studiens olika meningsbärande enheter. Kategorierna om sjuksköterskans egenskaper, yrkesrollen, avdelningen och patienten valdes att benämnas som hinder och möjlighet för likvärdigt bemötande. Detta för att allt som är ett hinder kan bli till eller verka som en möjlighet.

(22)

Enligt Polit och Beck (2006) har kvalitativa studier flera karakteristiska drag, bland annat att de är flexibla och elastiska, med förmåga att anpassas efter vad som lärs in under datainsamlingen. Samtidigt krävs det av forskarna att de blir intensivt involverade och befinner sig ofta ute på fältet under längre perioder. Forskarna ska även bli ett instrument för studien. Detta är något som inte anses ha kunnat fullföljas helt i den bemärkelsen eftersom tidsbrist och oerfarenhet har säker spelat en stor roll för studiens utformande. Trots dessa brister anser sig författarparet ha fungerat som redskap för denna studie.

Konsensusförfarande har använts som metod för att få ökad tillförlitlighet. Enligt Granskär (2008) stärker det studien genom att tillsammans ha diskuterat resultatet som framkommit under studiens gång. Detta visar även att resultatet är baserad på vad båda författarna har tyckt är relevant och som svarar på studiens syfte.

Dessutom har konsensusförande även använts för att ytterligare minska förförståelsens inverkan. Birkler (2007) hävdar att människan aldrig är förutsättningslös i sina försök att förstå omvärlden. Den kan inte förstås som något som står för sig själv utan tolkas alltid i ett sammanhang som utgörs av den situation man befinner sig i, och den tolkning och mening av omvärlden man själv skapar aktivt (a a). På så sätt har vår förförståelse alltid funnits med i arbetets utveckling, och påverkat studien i den bemärkelsen att den väckte intresset för ämnet och utgjorde grunden till studiens urval. Samtidigt har vi arbetat för att vår förförståelse ska påverka studien så lite som möjligt genom att ha syftet som utgångspunkt vid datainsamling och analys.

Resultatdiskussion

Nedan följer diskussioner utifrån studiens sju huvudkategorier som uppkommit samt kopplingar till bland annat bakgrundsfakta samt relevant tidigare forskning. Lägesrapporten från 2011 visar den reviderade definitionen på jämlik vård och tillägger att jämlik vård innebär att bemötande utöver vård och behandling ska erbjudas på lika villkor till alla oavsett personliga egenskaper, bostadsort, ålder, kön, funktionshinder, utbildning, social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning (Socialstyrelsen, 2011). Definitionen kan tolkas som att vårdpersonal inte ska göra skillnad i bemötandet gentemot någon patient. Denna tolkning stämmer överens med en andel av informanternas definition av likvärdigt bemötande som säger att bemötande ska ges utan skiljaktigheter. Informanterna uppger även att det är en rättighet för alla, vilket stämmer överens med hälso- och sjukvårdslagen som bland annat säger att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde (Hälso- och sjukvårdlag, 1982:763).

Tyvärr beskriver inte rapporten vägen dit, hur bemötandet ska ges jämlikt och på lika villkor, utan endast vad som kännetecknar vård av god kvalité. Menar de att man ska ge exakt likadant bemötande till alla oavsett behov? Majoriteten av informanterna belyser ett annat synsätt. Likvärdigt bemötande beskrivs som ett individuellt bemötande i den bemärkelsen att man möter patienten där den befinner sig och låter denne visa vilket bemötande denne är i behov av. Denna definition är mer beskrivande i den meningen att den säger hur likvärdigt

bemötande ska ges för att det ska bli jämlikt och på lika villkor. Samtidigt belyser deras definition att alla patienter är olika och har olika behov, men det behöver inte betyda att bemötandet blir ojämlikt utan snarare individanpassat.

Författarparet vill påpeka att alla definitioner är användbara eftersom de kompletterar varandra.

(23)

Foss (2002) och Foss och Sundby (2003) belyser i sitt resultat att kön och ålder är faktorer som påverkar bemötandet. Detta genom att exempelvis yngre kvinnor finner sig som patient på ett annat sätt jämfört med äldre kvinnor samt män oavsett ålder. Enligt deras informanter ställer yngre kvinnor fler frågor och är mer medvetna om sin rätt att göra sig hörda. De uppges även vara mer krävande samt missnöjda med vården utifrån alla aspekter jämfört med män, som beskrivs som mer benägna att lämna över ansvaret till vårdpersonalen. Båda artiklarna belyser skillnader i hur patienter upplevs av vårdpersonal beroende på patientens genus och/eller ålder. Skillnad i hur vårdpersonal betraktar patienter styrks även av en andel sjuksköterskor som deltagit i vår studie. En informant beskriver att patienter reagerar olika beroende på var de befinner sig i livet. En äldre patient kan ha gått igenom fler trauman och reagerar inte på samma sätt som en yngre patient som går igenom sitt första trauma. Genus tas även upp som hinder för likvärdigt bemötande i den bemärkelsen att det kan finnas en tendens bland vårdpersonal att vårda manliga patienter mer än kvinnliga patienter. Antydandet bygger på en studie som tidigare lästs av en informant. Anledningen till att kvinnliga patienter i Foss (2002) studie beskrivs som mindre nöjda kan då bero på att de blir mindre vårdade än män. Detta hade kunnat vara ett av svaren till de oförklarliga

skillnader i vård och behandling som görs bland kvinnor, män, äldre och yngre som hälso- och sjukvårdsrapporten från 2009 belyser (socialstyrelsen, 2009). I resultatet framkom att sjuksköterskors bakgrund kan verka som ett hinder för likvärdigt bemötande både för vårdgivaren och patienten. Det exempel som tas upp i resultatet beskriver att sjuksköterskor med negativ erfarenhet av

alkoholmissbruk i sin bakgrund kan komma att lägga in andra värderingar i mötet med en patient med denna diagnos. På så sätt kan både patientens diagnos och sjuksköterskans bakgrund verka som ett hinder för likvärdiga bemötande. Björkman m fl (2008) styrker detta genom att deras resultat visar att de mest negativa attityderna bland vårdpersonal kring sju olika psykiska sjukdomar berörde alkohol- och narkotika missbruk. Det framkom även att en hög andel av informanterna värderade alkohol- och narkotikamissbrukare som skyldiga för sin sjukdom. Hur kan detta hindret omvandlas till en möjlighet för likvärdigt

bemötande? Resultatet i vår studie visar att professionalitet kan vara en möjlighet för sjuksköterskan till att ge ett likvärdigt bemötande. Detta genom att inte låta privatlivet och bakgrunden färga av sig i bemötandet med patienten. Om

yrkesutövaren är professionell läggs heller inte egna värderingar in i anamnesen och överrapporteringen, då detta kan skapa förutfattade meningar hos resten av personalen. Informanterna i Björkmans (a a) studie värderar patienter med bland annat alkohol- och narkotikamissbruk som de mest farliga och oberäkneliga av de sju psykiska sjukdomar som efterfrågades. Detta kan tolkas som att dessa

patienter skapar rädsla hos informanterna. Rädsla hos bland annat sjuksköterskor illustreras även av Röndahl m fl (2003), där en stor andel av informanterna skulle avstå från att vårda HIV smittade patienter om möjligheten fanns. Detta på grund av rädsla för att bli smittade. Båda studierna visar att skillnad i bemötande gentemot patienter med dessa diagnoser även kan bero på rädsla hos sjuksköterskor.

Etnicitet tas upp som både ett hinder och en möjlighet för likvärdigt bemötande av en informant, i den bemärkelsen att patienter uttrycker sig på olika sätt beroende på vilken etnicitet patienten tillhör, olika sätt att uttrycka sig som patient kan vara svårt för sjuksköterskorna att förstå. Enligt informanten underlättar det om

yrkesutövaren själv har en utländsk bakgrund genom att det då blir lättare att sätta sig in i patientens situation. Att insikt om bland annat ens egen och andras

(24)

etnicitet och kultur underlättar bemötandet med utländska patienter styrks av Öhlander (2005). I den studien påpekas att det bland annat krävs insikt hos vårdpersonalen i skillnader av till exempel yttring av smärta bland patienter med utländsk bakgrund. Då underlättas bland annat kommunikationen mellan

invandrarpatienter och svenskfödd sjukvårdspersonal. På så sätt kan god vård åstadkommas enligt Öhlander (a a). Detta anses kunna överföras till vårt resultat då god vård utifrån vår studie även innebär likvärdigt bemötande.

Majoriteten av informanterna uttrycker att språksvårigheter utgör ett hinder hos patienten för likvärdigt bemötande. En mindre andel av informanterna säger att det bland annat är svårare att mobilisera och motivera patienter med

språksvårigheter. Enligt författarparet tyder detta på att de då inte får samma kvalité på vård. Majoriteten av informanterna menar även att det samtidigt blir en försvårad kommunikation om det även finns brist på tolk. Detta styrks av Streets m fl (2007) som säger att problem i kommunikation kan leda till lägre vårdkvalité för dessa patienter. Detta antyder då att kraven på god vård som bland annat innebär likvärdigt bemötande inte uppfylls. Öhlander (2005) menar att vården bland annat ska sträva efter att förbättra kommunikationen mellan

invandrarpatienter och svenskfödd sjukvårdspersonal. Att då inte ha tillgång till tolk i den utsträckningen som behövs upplevs som ett steg i fel riktning. Samtidigt anses att dessa svårigheter i kommunikation inte endast engagerar svenskfödd sjukvårdspersonal, då det svenska språket även talas flytande av personal som inte är födda i Sverige.

Resultatet visar att tidsbrist bidrar till en känsla av otillräcklighet hos

sjuksköterskorna samt stress. Tidsbristen är något som ständigt återkommer i kategorierna där olika bidragande faktorer lyfts upp. Informanternas yrkesroll och arbetsmiljö ställer höga krav på dem och skapar därav känslor av otillräcklighet. Samtidigt får informanterna prioritera de mest sjuka patienterna och de friskare försummas. Detta är något som en mindre andel av informanterna dessutom inte anser vara likvärdigt bemötande och därmed inte heller något som upplevs vara rätt. Då majoriteten av informanterna vill ge ett likvärdigt bemötande till alla patienter men tidsbristen förhindrar det tvingas de, enligt Silverberg (2007), att göra avkall på vad som för dem känns moraliskt rätt. Även en arbetsmiljö som ställer höga krav på effektivisering och där det finns stora behov från vårdtagarnas sida gör att vårdgivare hamnar emellan. Det bidrar i sin tur till att vårdarens vilja att göra gott påverkas. Resultatet visar att tid är en faktor som påverkar

omvårdnaden och därmed bemötandet, som då inte blir likvärdigt. Som tidigare nämnts definierar majoriteten av informanterna likvärdigt bemötandesom bland annat ett individuellt bemötande. För att detta ska ske krävs det enligt Szebehely (1995) tillräckligt med tid i mötet med omsorgsgivaren och mottagare.

Sjuksköterskans roll som spindeln i nätet beskrivs av majoriteten av

informanterna som tidskrävande på grund av alla de arbetsuppgifter som ingår i rollen. Detta är då ett hinder för likvärdigt bemötande eftersom arbetsuppgifterna tar tid från patienterna. Om sjuksköterskan dessutom är ny på avdelningen tar dessa rutiner ytterligare längre tid att utföras. En möjlighet har angivits av en större andel av informanterna som patientnärmre vård då en del av sjuksköterskan arbetsuppgifter läggs över på annan personal.

Enligt de flesta informanterna kan erfarenhet verka som en möjlighet för likvärdigt bemötande i den meningen att den generar mer tid åt sjuksköterskan. Detta genom att erfarenhet bidrar till att sjuksköterskan bland annat lär sig att