E
N FRAMEANALYS PÅ
RIKSDAGSDEBATTEN
Om Organiserad Gängkriminalitet
John Johansson & Rasmus Odhe
Handledare: Daniel Drugge Seminariedatum: 2021-01-15 Statskunskap kandidat
2
Abstract
In this study we examine what frames there is to be found in the Swedish parliamentary debate on organized crime between 2015 and 2020. The study also describes the degree of influence that the different frames reach, this is measured through the degree of institutionalization of each frame. The specific questions we answer is “Which frames does organized crime get in the parliamentary debate from 2015 to 2020?” and “To what degree have the frames from the parliamentary debate on organized crime become institutionalized?”. When collecting the empirical data a textual analysis is used combined with a frame analysis. The empirical data in the study consists of documents from politicians and larger parliamentary debates relevant for the questions that the study seeks to answer. The analysis showed that there have been four different frames during this period but only two of them are frequently used. The two who have been most frequently used are called crime political and socio political in this essay. Although it may seem obvious that these two frames exist there are widely spread ideas about what to prioritize. That is because every actor in the parliament is arguing that both of them are needed to solve the issue of organized crime. The essay did however show that the crime political frame has been dominating the period of examination and the most legislative work has been done in that policy area.
Keywords: Organized crime, frameanalysis, frames, Swedish parliamentary, crime political, socio
3
Innehåll
1. Inledning ... 4
1.1 Syfte & Frågeställningar ... 5
1.2 Avgränsningar ... 5
1.3 Disposition ... 6
2. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter ... 6
2.1 Tidigare forskning ... 6
2.2 Teoretiska utgångspunkter ... 9
2.3 Konstruktivism ... 10
2.4 Problembeskrivning & Lösningsförslag ... 11
2.5 Causal Stories/Orsaksberättelser ... 12
2.6 Institutionalisering i policyskapande ... 12
3. Frameanalys ... 13
3.1 Inramningar ... 13
3.2 Grad av inflytande ... 14
4. Metod & Material ... 15
4.1 Tillvägagångssätt & Analysmetoder ... 15
4.2 Material ... 17
4.3 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 18
5. Resultatredovisning och analys ... 19
5.1 Inramningar perioden 2015–2016 ... 19
5.2 Inramningar perioden 2016–2017 ... 22
5.3 Inramningar perioden 2017–2018 ... 27
5.4 Inramningar perioden 2018-2019 ... 32
5.5 Inramningar perioden 2019-2020 ... 36
6. Sammanfattande analys av resultat ... 41
7. Slutsatser & Diskussion ... 42
4
1. Inledning
Ett växande problem i Sverige är den organiserade gängkriminaliteten. De senaste åren har en ökning i skjutningar, sprängningar och även en ökning i skjutningar med dödlig utgång förekommit. Polisen menar att kriminella nätverk använder skjutningar i en större utsträckning idag för att hantera konflikter. Skjutningarna inträffar också allt oftare på offentliga platser vilket gör att andra medborgare utsätts för direkt fara (Regeringen, 2020). Regeringen skriver att de kriminella nätverken ofta använder narkotikahandel som den främsta inkomstkällan i sin verksamhet. Inkomsterna använder de sedan för att finansiera andra typer av organiserad brottslighet. Öppen narkotikahandel har påverkat den upplevda tryggheten i samhället negativt. Den organiserade brottsligheten stannar dock inte bara vid skjutningar, sprängningar och narkotikahandel utan kriminella nätverk begår brott som rån, misshandel, utpressning m.m (Regeringen, 2020).
Den organiserade gängkriminaliteten är oftast som mest omfattande i vad Polismyndigheten kallar för “utsatta områden”. Polismyndigheten definierar ett utsatt område som ett område där det råder låg socioekonomisk status och där kriminella nätverk påverkar området (Polismyndigheten, 2017). Den organiserade gängkriminaliteten har många negativa effekter på samhället. En effekt som återfinns i områden där den organiserade gängkriminaliteten är hög är obenägenhet att delta i rättsprocesser. Det kan handla om att brott inte anmäls på grund av rädsla eller att personer helt enkelt väljer att inte anmäla för att de inte vill. Kriminella nätverk har också försvårat polismyndighetens möjligheter att fullgöra sina uppdrag. Det förekommer att poliser blir misshandlade samt hotade, de möts också av stenkastning och illegal pyroteknik vid ingripanden mot kriminella nätverk. I områden där kriminella nätverk är aktiva bedömer Polismyndigheten att det finns en social ordning som avviker från Sveriges demokratiska samhällssystem. Polismyndigheten benämner detta med begreppet “parallellt samhälle” där en annan syn på normbildning, ekonomi och rättsskipning råder (Polismyndigheten, 2017).
Statsrådet Mikael Damberg säger i riksdagens särskilda debatt om organiserad gängkriminaliteten som ägde rum 16 september 2020 att det program som regeringen tagit fram för att motverka organiserad gängkriminalitet innehåller förslag med inspiration från alla partier. Programmet regeringen utvecklade kallas för 34-punktsprogrammet och innehåller 34 åtgärder eller verktyg
5 som skall underlätta för polis och andra myndigheter att stoppa den organiserade brottsligheten. Programmet består av fyra huvudområden: Verktyg i brottsbekämpningen, påföljder, bryta tystnadskulturen och förebyggande av brott. Programmet är idag en av de största insatser som gjorts mot organiserad brottslighet i Sverige. (Riksdagen, 2020)
Trots programmet och satsningar består problematiken med organiserad gängkriminalitet idag i Sverige. Partierna är oense om vilka åtgärder som krävs, men också vilken problematik som ligger till grund för den organiserade gängkriminaliteten. I denna uppsats ska dokument och debatter i riksdagen för tidsperioden 2015–2020 analyseras. Analysen ska undersöka vilka problemformuleringar och lösningsförslag som cirkulerat i debatten och hur de har förändrats över tid. Det är intressant att förstå hur trenden av inramningars stöd och utveckling förändras inom ett aktuellt samhällsproblem.
1.1 Syfte & Frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att visa vilka inramningar av problemet organiserad gängkriminalitet som gjorts i riksdagsdebatten under tidsperioden 2015–2020 samt hur de har förändrats över tid. Ett annat syfte med uppsatsen är att mäta vilken grad av inflytande olika inramningar har fått. Grad av inflytande analyseras genom institutionaliseringsprocessen, som presenteras i kapitel 2. Frågeställningarna som ska hjälpa oss att uppnå syftet med uppsatsen är:
❖ Vilka inramningar får organiserad gängkriminalitet i riksdagsdebatten åren 2015– 2020?
❖ I vilken grad har inramningar från riksdagsdebatten om organiserad gängkriminalitet institutionaliserats?
1.2 Avgränsningar
Uppsatsen avgränsas till att undersöka riksdagsdebatten om organiserad gängkriminalitet mellan åren 2015–2020.Avgränsningen till tidperioden 2015–2020 grundar sig i att 34 punktsprogrammet kom år 2019/2020. Regeringen kallade programmet för den största satsningen någonsin mot organiserad gängkriminalitet och det är därför intressant att undersöka hur debatten såg ut innan denna satsning (Riksdagen 2020). Valet av en tidsperiod på 5 år är för kunna utläsa en trend för
6 vilka inramningar som haft mest stöd och genomslag över tid, vilket bör kunna utläsas över perioden 2015–2020. Efter en snabbsökning på riksdagens hemsida med sökorden ”organiserad gängkriminalitet” konstaterades en ökning i mängd dokument från 2015. Därför valdes 2015 som startpunkt för analysen. Sökningen på riksdagens hemsida gjordes, eftersom det empiriska materialet inhämtas från riksdagsdokument som publiceras digitalt på hemsidan.
1.3 Disposition
Kapitel 2 består av två delar, först presenteras tidigare forskning och sedan de teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen. Under rubriken 2.1 presenteras två artiklar som använder en liknande analysmetod som i denna uppsats. Under rubriken 2.2 presenteras de teoretiska utgångspunkterna som ligger till grund för det analytiska ramverket. I kapitel 3 beskrivs det analytiska ramverket som används för att analysera materialet. Kapitlet redovisar också hur de teoretiska utgångspunkterna används för att hitta svar på uppsatsens frågeställningar. I Kapitel 4 presenteras metoden som används vid analys samt vilket empiriskt material som analyseras. Även frågor om validitet, reliabilitet och generaliserbarhet diskuteras här. I kapitel 5 redovisas analysen samt resultatet för uppsatsen. Uppsatsen avslutas med slutsatser och diskussion i kapitel 6.
2. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter
I denna del av uppsatsen kommer tidigare forskning inom området att presenteras. I avsnitt 2.1 redogörs för en definition av gäng och gängkriminalitet samt för en kort historia om kriminalpolitik i Sverige och USA. I avsnittet 2.2 om teoretiska utgångspunkter presenteras ytterligare forskning på området som används som utgångspunkter för uppsatsens analytiska ramverk.
2.1 Tidigare forskning
Tidigare forskning om gängkriminalitet
Amir Rostami skriver i sin licentiatuppsats “Tusen fiender: en studie om de svenska gatugängen och dess ledare” om hur sociala processer och faktorer bidrar till att skapa kriminella gäng (Rostami 2013: 1-2). Det övergripande syftet med Rostamis studie är att öka kunskapen om vilka sociala faktorer och processer som kan ligga till grund för att gäng bildas samt varför individer väljer att gå med i gäng. Uppsatsen förklarar och definierar också begreppet gäng (Rostami 2013:
7 9). Den delen av hans studie vi väljer att lyfta här är bildandet av gäng, eftersom vi tror de har störst relevans kopplat till vår uppsats, men också definitionsfrågor av vad ett gäng är. I stycket som handlar om varför gäng bildas använder sig Rostami av svar på frågor som han fått när ställde frågorna till gängmedlemmar. Genom svaren går det att utläsa att de sociala faktorerna och förutsättningarna påverkat deras val att gå med i ett gäng. I svaren finns de till exempel beskrivningar om att var man är uppvuxen kan vara en faktor till att man väljer kriminalitet, även föräldrar och andra förebilder nämns som en orsak. En orsak som nämns är att individer utan jobb väljer att gå med i gäng för att tjäna pengar. Sammanfattningen är att gäng skapar ett sammanhang och ordning för de som går med i gängen. (Rostami 2013: 60). Rostami hänvisar till forskaren Frederic Thrashers förklaring till varför gäng uppstår. Där kan man utläsa samma svar som gängmedlemmarna uppgav. Några exempel från Thrashers lista på faktorer till att gäng bildas är segregation, ekonomiska svårigheter och utanförskap i skolan. (Rostami 2013: 61).
Vidare presenterar Rostami flera teorier från andra forskare där man försökt förklara orsaker till att gäng bildas. Genom tillexempel Cultural transmission theory beskrivs hur kriminalitet överförs genom kulturen och att människor som lever i kultur präglad av kriminalitet lättare väljer att gå med i kriminella gäng. Teroin menar att ungdomar som växer i koncentriska zoner. De koncentriska zoner kan vara områden som länge haft en hög grad av gängkriminalitet och brottslighet. Ungdomar som växer upp i zonerna tenderar att ärva normer och värderingar som kan leda till gängkriminalitet (Rostami 2013:63).
I slutet av avsnittet om hur gäng bildas diskuteras orsaker till att gäng bildas i det svenska välfärdssamhället. Rostami menar där att orsakerna till gängkriminalitet är många och komplexa. Till stor del beror det på utanförskap ekonomiskt, etniskt och kulturellt. Detta gör att man söker sig till gängen både av ekonomiska skäl, och av skäl som kan vara att man vill få en samhörighet och ordning. Rostami skriver att man bör fokusera på att minska de individer som kan tänka sig ansluta till kriminella gäng istället för att stoppa nyrekryteringen (Rostami 2013:78).
Amir Rostami försöker vidare i sin studie öka kunskapen kring hur man definierar ett gäng. I uppsatsen påpekar han att definitionen av gäng är komplex, eftersom olika gäng ser väldigt olika ut. Därför krävs de olika åtgärder för att motverka olika gäng. Begreppet gäng är relativt nytt i Sverige och därför kan de råda en viss begreppsförvirring. Det är dock viktigt att ha en tydlig
8 definition och förståelse av vilket problem som ska angripas för att kunna införa effektiva åtgärder mot de kriminella gängen. Otydlighet ligger inte att gängen är en problematik för samhället utan problemet är hur den svenska gängkriminaliteten ser ut samt har utvecklats. Hur gängen funkar och utvecklas skiljer sig åt mellan gängen och därför är det viktigt att förstå hur gängen funkar för att kunna motverka dem (Rostami 2013:31–33). Rostami menar att det är viktigt att skapa en tydlig förståelse för begreppet gäng för att kunna studera samt vidta åtgärder mot gängen. Det är viktigt att få en förståelse ur ett legalt perspektiv, eftersom det finns förslag och röster att införa straffskärpningar som följd mot medlemmar i kriminella gäng som begår brott. Denna typ av åtgärder har inte haft någon tidigare god effekt. Det har istället tenderat att bli problematiskt då alltfler grupper hamnar inom tolkningsramen för att få en straffskärpning. Begreppsförvirring kan också leda till att andra förslag såsom övervakning och kontroll tenderar att normalisera övervakningen, vilket i förlängningen kan leda till begränsningar i fri- och rättigheter hos andra medborgare. Rostami menar alltså begreppsförvirringen är problematisk i samband med vilka åtgärder som bör vidtas för att motverka gängen (Rostami 2013. S. 52-53).
Tidigare forskning om kriminalpolitisk utveckling i Sverige
Robert Andersson (docent och lektor i kriminologi) har tillsammans med Roddy Nilsson (professor i historia) skrivit boken ”svensk kriminalpolitik”. I boken redogör författarna för den kriminalpolitiska utvecklingen i Sverige. De skriver att under perioden 2006-2014 då vi hade borgerlig regering så präglades kriminalpolitiken av en lagstiftningsoptimism. Det handlade om skärpta straff och kriminaliseringar i stora drag. Efter 2014 tillträdde den rödgröna regeringen med Socialdemokraterna i spetsen och två år in på deras mandatperiod dominerades fortfarande kriminalpolitiken av en lagstiftningsoptimism (Andersson & Nilsson 2017:211).
Under 2000- och 2010-talet menar författarna att det råder konsensus kring problemdefinitionen och lösningarna. Problemet är allmänpolitiskt accepterat som ett allvarligt samhällsproblem. Politikerna är överens om att fler poliser och hårdare straff är lösningen på den organiserade brottsligheten. Övrig brottslighet ska förhindras genom ett starkt lokalt brottsförebyggande arbete som präglas av sociala åtgärder (Andersson & Nilsson 2017:213). Det kan sägas att kriminalpolitiken har befunnit sig i ett postpolitiskt tillstånd. De nämner som exempel att det under valåren 2006, 2010 och 2014 inte varit någon särskild debatt i sakfrågor inom kriminalpolitiken.
9 Debatten har snarare handlat om ekonomi där man debatterat om hur mycket resurser som ska gå till polis och övrigt rättsväsende. Författarna menar att konsensusen inom kriminalpolitiken blir ännu mer uppenbar när Vänsterpartiet år 2016 träder in i debatten och också kräver fler poliser (Andersson & Nilsson 2017:215).
Tidigare forskning om kriminalpolitisk utveckling i USA
USA är ett land som länge haft en utbredd gatukriminalitet. I tidigare forskning har en författare vid namn Stuart Scheingold konstaterat att man angripit gatukriminaliteten på fel sätt. Han konstaterar att man i USA har varit besatta av bestraffning och han undersöker vilka problem detta har fört med sig. Hans slutsatser är att straff som svar på gatukriminaliteten endast har tjänat politikernas intressen men det har samtidigt blivit uppbackat av USAs kultur. Han menar vidare att man inte kan komma åt roten till problemet genom att införa hårdare straff och fler brott. Det han har kunnat se är att det endast är ett slöseri på resurser och att det polariserar samhället ännu mer där befolkningen delas upp efter ras och klass. Han menar att kriminologisk forskning om straff har visat att hårdare straff sällan leder till förändring. Scheingold säger att inför framtiden så måste politikerna våga ta de svåra besluten som på allvar kommer till bukt med de sociala och ekonomiska problemen som de har i sitt land. Om detta inte sker så har han svårt att se hur man ska bryta den onda cirkeln som präglar USAs kriminalpolitik. (Scheingold 1995:168)
2.2 Teoretiska utgångspunkter
I det här avsnittet beskrivs de teoretiska utgångspunkter som används i uppsatsen. Utgångspunkterna ligger till grund för det analytiska ramverket som beskrivs i kapitel 3. De olika teorierna och antagandena som presenteras här gör det möjligt för oss att senare bygga ett analytiskt ramverk. Avsnittet ger en bild av hur idéer kan betraktas och studeras för att kunna hitta en inramning i en debatt eller ett dokument. Det ges också en bild av hur tidigare forskning mäter graden av institutionalisering av en inramning.
10
2.3 Konstruktivism
Frameanalys som används i denna uppsats utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv, perspektivet betonar hur frågor formuleras samt hur aktörerna är delaktiga i de idéskapande processerna (Eriksson, 2018:238). Hur frameanalys används i denna uppsats förklaras närmare i kapitel 3. Stefano Guzzini är en forskare som arbetat med konstruktivistisk analys och an menar att konstruktivismen karaktäriseras av tre saker. För det första betonar konstruktivismen att mening och kunskap konstrueras i ett socialt sammanhang (epistemologi) (Guzzini, 2005:498). Det som styr vår syn på världen är tidigare uppfattningar och förståelser, dvs den sociala kontexten. De förståelser som vi delar med andra är det som ger världen mening, saker och ting existerar men de skulle inte betyda något om de inte tillskrivits sin mening i en social kontext (Eriksson, 2011:19). Ett andra antagande som Guzzini nämner är att konstruktivismen utgår ifrån att den sociala världen är konstruerad (ontologi). Ett exempel är pengar som egentligen bara är en pappersbit men uppfattningen om att pappersbiten är pengar gör att den tillskrivs mening. Om uppfattningen om att det är pengar skulle upphöra skulle det endast vara en pappersbit utan någon mening (Guzzini, 2005:498). Det ontologiska antagandet är relevant för studier med fokus på hur policy skapas. Medborgarna i Sverige har en uppfattning om hur beslutsprocesser bör gå till i riksdag och regering och dessa institutioner kan sägas vara sociala konstruktioner (Eriksson, 2011:19-20). Det tredje och sista antagandet som konstruktivismen utgår ifrån är förhållandet mellan kunskapsproduktion och skapandet av världen. Antagandet bygger på att om tillräckligt många delar samma uppfattning om världen skapas verkligheten på det sättet som vi uppfattar den. Idéer existerar inte bara utan ideèr är skapta av människor (Eriksson, 2011:20). Ett bra exempel för att antagandet är klimathotet. Klimathotet uppfattas som ett hot för att idéer skapade av människor som delas av fler människor leder till en uppfattning om hur verkligheten ser ut. Om ingen idé om klimathotet hade funnits skulle verkligheten också uppfattas annorlunda.
I uppsatsen är konstruktivismen relevant eftersom idéer är en central del i policyprocessen. Detta innebär en medvetenhet om att ett problem ofta har olika inramningar och fokus läggs på uppfattningar om världen. Det innebär också att idéer ses som en bidragande faktor till att skapa vår verklighet och det blir konsekvenser beroende på vilken idé som får stöd framför en annan (Eriksson, 2011:20).
11 Politiken handlar om att ta beslut om samhället som vi lever i, vilka frågor som kommer upp på dagordningen handlar i stor utsträckning om hur vi ser på samhället och världen vi lever i. Politiker identifiera problem och de bästa lösningarna till problemet, denna process är beroende av hur den sociala verkligheten är konstruerad. Vad som uppfattas som problem i samhället och vilka de olika lösningarna skulle kunna vara beror på den socialt konstruerade kontexten. För att undersöka policyprocessen är det därför viktigt att undersöka hur problem formuleras och uppfattas (Eriksson, 2011:20).
2.4 Problembeskrivning & Lösningsförslag
Vid studier av en policyprocess kan inramningar ses som idésystem kring en fråga, idésystemen kan i sin tur innehålla flera olika idéer om problemet. Analysen i uppsatsen blir dynamisk, eftersom studien analyserar de olika inramningarna i förhållande till varandra och jämför hur mycket stöd de olika inramningarna får (graden av institutionalisering). (Eriksson, 2011:38). En central utgångspunkt i uppsatsen är att inramningarna ses som sociala konstruktioner kring en viss fråga. En inramning består av problemformulering och lösningsförslag. Inramningarna kommer att analyseras genom att plocka ut problemformulering och lösningsförslag, när en analys görs av hur en aktör formulerar ett problem och vilket lösningsförslaget är bildas en ram. Det går också att se vilka grundläggande värderingar som återfinns inom ramen. Detta innebär att det går att se vilka skiljelinjer som finns inom de olika sätten att rama in frågan (Eriksson 2011:38). För att få en djupare analys av problemformuleringen kommer Deborah Stones resonemang om causual stories att användas vilket behandlas under en egen rubrik i ramverket.
Martin Rein och Donald Schön identifierar fyra sätt som en frame kan definieras på. Det första sättet att se på en frame är genom att tänka att det är en underliggande struktur som ska vara tillräckligt stark och stabil för att stötta en byggnad. Det andra sättet handlar om att sätta en gräns, de gör en liknelse vid att rama in en bild där ramen är ”gränsen”. Där tas en del av en händelse och placeras inom avgränsningen för att kunna analysera den enskilt och åsidosätta det som omringar den. En tredje bild av en frame som författarna tar upp är att den utgör ett tolkningsschema. Genom att tillskriva frames mening så gör de det möjligt att organisera upplevelser och vägleda handling vare sig om det är kollektivt eller individuellt. Det fjärde sättet att se på frames är som ”berättelser”. Berättelsen talar om vad som behöver göras och hur det bäst görs inom ett visst problemområde,
12 dvs problembeskrivning och lösningsförslag. Det fjärde och sista sättet att se på frames är det som används i denna uppsats (Rein & Schön, 1996:88–89).
2.5 Causal Stories/Orsaksberättelser
Orsaksberättelser är en metod som används för att förklara hur politiska aktörer definierar problem samt fördelar skuld och ansvar. När politiska aktörer definierar ett problem förklarar de vad som är problemet, varför det är ett problem samt pekar ut vilka som är skyldiga och ansvariga för problemet. Politiska aktörer förklarar problems tillkomst och orsak ur ett perspektiv som kan skapa stöd för deras tolkning och uppfattning av problemet. Genom att definiera problem i linje med deras tolkning vill aktörerna få stöd för problemformuleringen för att sedan kunna implementera deras lösningsförslag. Exempel på åtgärder kan vara skatter eller lagstiftning, vilka politiska åtgärder som vidtas beror på hur problemet ramas in och definieras (Stone, 1989: 281–283). I sin artikel “Causal Stories and the Formation of Policy Agendas” beskriver Deborah Stone hur olika handlingar som aktörer tar får konsekvenser. Konsekvenserna av handlingarna kan vara både väntade och oväntade. Handlingar kan medvetet göras av en aktör för att uppnå en effekt, men samtidigt kan aktörens handling leda till effekter och konsekvenser som är oväntade. Konsekvenserna kan vara problematiska. Orsaksberättelser kan därför användas för att fördela ansvar för ett problem eller ansvar för konsekvenser av handlingar till andra aktörer. Aktörer pekar på att andra aktörer har handlat på ett sätt som givit konsekvenser som skapat problem i samhället och därför bör vara ansvariga(Stone, 1989: 284–286).
2.6 Institutionalisering i policyskapande
Institutionalisering innebär i denna kontext att en inramning blivit accepterad och införlivad i till exempel lagtext. När inramningen blivit inkorporerad i en institution blir den både begränsande eller möjliggörande för aktörer, eftersom alla tvingas förhålla sig till ramen. Detta innebär att när en problemformulering och dess lösningsförslag instiftas i lag tvingas aktörer förhålla sig till lagen. De politiska aktörerna arbetar aktivt och strategiskt för att etablera deras policyförslag i institutioner. (Eriksson, 2011:42)
Institutionaliseringsprocessen kan beskrivas i fyra steg där grad av inflytande ökar stegvis i processen. Det första steget i processen är att problemet blivit tillräckligt aktuellt för att tas upp på
13 den politiska agendan. När problemet är på den politiska agendan debatterar aktörer och presenterar sina problemformuleringar samt deras lösningsförslag. Andra steget i processen är att aktörerna genom debatt vinner stöd för sitt förslag och kan skapa koalitioner med andra aktörer. Genom att bilda koalitionerna med flera aktörer ökar chansen och stödet för att inramningen skall få genomslag. Det tredje steget är att förslaget skall bli erkänt i utredningar eller andra riksdags- eller regeringsdokument. Sista steget i processen är att förslaget blir lagstiftat. (Eriksson, 2011: 42–43)
3. Frameanalys
I detta avsnitt presenteras uppsatsens analytiska ramverk. Vi kommer att utveckla en variant av frameanalys från våra teoretiska utgångspunkter med inspiration från tidigare forskning. Ramverket ska hjälpa oss att fånga upp olika inramningar som funnits i riksdagsdebatten om organiserad gängkriminalitet för tidsperioden 2015–2020. Ramverket är också till hjälp för att förstå vilken inramning som haft mest inflytande i debatten. Ramverket har inspirerats av Josefin Erikson och hennes doktorsavhandling vid Uppsala Universitet om den svenska sexköpslagen.
3.1 Inramningar
En utgångspunkt i analysen är konstruktivismen, vilket innebär att idéer ses som sociala konstruktioner om ett visst fenomen eller problem. I den tidigare forskningen som presenterades i föregående avsnitt kan inramningar analyseras med hjälp av problembeskrivning och lösningsförslag. Vid analys av problembeskrivning och lösningsförslag kan frågor ställas till texten. När problembeskrivning analyseras frågar vi därför “vad är problemet och varför?” “Vad
är orsaken till problemet?” och för att förstå lösningsförslagen ställer vi oss frågan “vad bör göras?” (Eriksson 2011:38).
När vi söker efter “vad är problemet” analyserar vi det som partierna beskriver vara problemet, dvs den organiserade gängkriminaliteten. När vi söker efter “varför” letar vi efter motiveringar till varför den organiserade gängkriminaliteten är ett problem, det kan till exempel vara ett uttalande om den ökade känslan av otrygghet i samhället. Vid analys av “Vad är orsaken till problemet?” söker vi efter uttalanden som tillskriver problemet en orsak. En orsak kan exempelvis vara ekonomiska orättvisor, som en orsak till kriminalitet.
14 Frågan “vad bör göras?” försöker besvaras av texten genom att identifiera lösningsförslag för problemen som organiserad gängkriminalitet medför. Lösningsförslagen kan vara inom olika ramar. Exempel på lösningsförslag är ökade resurser till polisen eller socialtjänsten. För att göra analysen av problembeskrivningen djupare används Deborah Stones “orsaksberättelser”. Hennes bidrag förklarar hur ansvar, skuld och orsak fördelas i problemformuleringen samt påverkar vilka lösningar som blir aktuella. Fördelning av ansvar, skuld och orsak kommer fördjupa och stärka analysen (Eriksson 2011:38).
3.2 Grad av inflytande
För att mäta grad av inflytande används institutionaliseringsprocessens olika steg för att över tid mäta hur inflytandet förändras. Institutionaliseringsprocessen består av fyra steg för att mäta vilken grad av inflytande ett förslag har fått. Genom att placera och mäta i vilken grad en inramning har blivit institutionaliserad kan också graden av inflytande för en ram mätas och jämföras med andra inramningar av problemet. I processen kommer olika förslag analyseras över tid för att förstå hur trenden av inflytandet har förändrats.
För att sammanfatta hur långt inramningarna tar sig i institutionaliseringsprocessen så upprättas en tabell. Det första steget tolkas i uppsatsen vara uppfyllt när det formulerats som ett problem och debatteras på den politiska arenan. Det andra steget anses vara uppfyllt när en inramning återfinns i den politiska debatten där politiska aktörer är med och debatterar problemet. Det tredje steget sägs i denna uppsats vara uppfyllt när en problembeskrivning med dess lösningsförslag (inramning) till exempel får ett utredningsdirektiv eller får stöd i utskottsbetänkanden. Det sista steget innebär att inramningen blir lagstiftad och den kan då sägas ha uppfyllt den maximala graden av inflytande. I uppsatsen så konstateras denna del vara uppfylld om en färdigställd lag hittas eller om någon av aktörerna uttrycker i debatten att ett förslag är lagstiftat.
Institutionalisering Politisk agenda Debatt Erkännande i dokument
Lagstifting
15
Ram 2 X X X
Ram 3 X X
Tabellen som upprättas kommer att se ungefär som ovan, positionerna som “X” befinner sig i och antalet ramar är endast till för att illustrera här och dessa kan komma att se annorlunda ut sen. Det som är tanken med tabellen är att om vi finner en “socialpolitisk” ram i debatten placerar vi den i rutan där “ram 1” nu står och sen placeras ett “X” ut där ramen befinner sig i institutionaliseringsprocessen. Tabellen upprättas för att skapa en tydlig översikt för varje år som analyseras.
4. Metod & Material
4.1 Tillvägagångssätt & Analysmetoder
Kvalitativ textanalys
Metoden som används i denna uppsats är en kvalitativ textanalys kombinerat med en variant av frameanalys. Kvalitativ textanalys är en lämplig metod för att analysera mening och meningsskapande processer. En av metodens utgångspunkter är att aktörer agerar i en fråga på ett sätt som beror på vilken mening frågan har för aktören. Forskare som använt metoden tidigare har utgått från att mening skapas i sociala interaktioner (Esaiasson m.fl 2017:211). Konstruktivismen som betonar just detta är en central utgångspunkt för denna uppsats och därav är kvalitativ textanalys ett lämpligt tillvägagångssätt när det empiriska materialet analyseras.
Kvalitativ textanalys kräver noggrann genomläsning och analys av texter. I uppsatsen kommer dokument och debatter från riksdagen att läsas igenom och analyseras med hjälp av de analytiska verktygen (Esaiasson m.fl 2017:211). Det tillvägagångssätt som vi använder oss av när vi analyserar texterna kallas för frameanalys. För att kunna hitta det som eftersöks i en textanalys bör preciserade frågor ställas till materialet. Frågorna bör formuleras kring centrala begrepp, vilket vi tagit hänsyn till i det analytiska ramverket(Esaiasson m.fl. 2017:216).
16 I uppsatsen kommer olika frames att analyseras med hjälp av det analytiska ramverket, ramverket benämns frameanalys. Frame eller framing är hur ett problem ramas in och beskrivs av aktörer. Framing är relevant att fokusera på i uppsatsen, eftersom uppsatsen skall redogöra för vilka frames som finns i debatten om organiserad gängkriminalitet. För att utläsa olika frames kommer frågor ställas till texten vid genomläsning. Den första frågeställning är “Hur problemet inramas samt för vem är detta ett problem?”, “Vad beskrivs som orsaken till problemet?” och sista frågeställning är “Vad är lösningen på problemet?”. Med hjälp av frågorna kommer ramar och lösningsförslag att identifieras. När en noggrann genomläsning av materialet har gjorts kommer vi behöva fragmentera texten, vi kommer att använda ett tillvägagångssätt som beskrivs av Esaiasson m.fl. Det vi kommer göra är att vi “kodar” olika textavsnitt. Om vi söker efter frågan “hur är problemet inramat?” kommer vi att markera avsnittet där vi kan tänkas hitta det i texten med P. När vi söker efter hur aktörerna motiverar orsak till problemet markeras detta med O och när vi söker efter
lösning markeras detta med L (Esaiasson m.fl 2017:229). Tillvägagångssättet innebär en säkerhet
och framförallt smidighet vid analys av texter. Det säkerställer att vi hittar de relevanta delarna i texten som svarar på de frågor vi ställer.
När ramarna är identifierade kommer graden av institutionalisering för lösningsförslagen inom varje ram att mätas genom ramverket för institutionaliseringsprocessen (Esaiasson m.fl 2017:218-219). Resultat från grad av institutionalisering kommer presenteras i tabell för att ge en tydlig och övergripande bild. Tabellen fylls när en inramning uppnått kriterierna för de olika stegen i processen. I analysen kommer det första steget i processen inte mätas, eftersom det redan får anses uppfyllt när analysen fokuserar på riksdagsdebatten.
I uppsatsen utgår vi från ett öppet förhållningssätt vilket innebär att vi inte utgår från några förbestämda frames. Det görs endast en avgränsning av vad som menas med frames och vilka redskap som behövs för att identifiera dessa, vi har således inga föreställningar om vilka tänkbara svar som finns i debatten. När vi arbetar med ett öppet förhållningssätt är det viktigt att hela tiden återkoppla det vi hittar till problemställningen. En risk med ett öppet förhållningssätt är just att vi hittar något intressant och följer upp det men det kan vara helt irrelevant för problemet som undersöks (Esaiasson m.fl 2017:223-224).
17 Ett kvantitativt tillvägagångssätt skulle också vara möjligt för att mäta grad av inflytande i debatten. I en potentiell kvantitativ studie kan frekvens, antal och utrymme mätas för olika frames i debatten övertid och hur de förändras. I denna uppsats ligger fokus på vad olika frames innehåller snarare än hur många och hur frekvent de används, därför är ett kvalitativt tillvägagångssätt mer lämpligt. (Esaiasson m.fl 2017:198)
4.2 Material
Det empiriska materialet i studien består av dokument från riksdagen och regeringen. Dessa är debattprotokoll, motioner och betänkanden mellan åren 2015–2020. Valet av material baseras på vad uppsatsens frågeställningar ska svara på. Materialet avgränsas och väljs ut till de dokument som är relevanta och berör debatten kring organiserad gängkriminalitet. Relevanta dokument innehåller förslag och problemformuleringar om vad som bör göras och vad som ligger till grund för organiserad gängkriminalitet. Anledningen till att vi valt att lyfta in motioner är för att aktörerna lämnar förslag till beslut i motioner och gör då en tydlig inramning av ett problem. Motionerna hanteras och diskuteras sedan i debatter och betänkanden. Materialet hämtas från riksdagens hemsida.
Från varje år kommer endast några dokument och debatter att väljas ut för analys. Mängden dokument som finns varje år är stor och därför väljer vi att enbart välja ut några ur mängden för att kunna se hur utvecklingen sett ut över tid. Mängden dokument per år sträcker sig inom spannet 27–133 stycken träffar, därför valdes bara ett fåtal ut för analys. Dessutom finns det flera dokument som behandlar problem som inte har direkt anknytning till debatten. Att både debatter och dokument lyfts in är för att kunna få ett starkare material än om enbart debatter analyseras. Det medför såklart begränsningar, eftersom inte allt material under tidsperioden analyseras och att variationer i debatten under vissa år kan missas. För att kompensera för begränsningar kommer vi att göra stickprov vid vissa år och läsa mera dokument för att stärka upp vår studie samt kontrollera att analysen blir rättvisande. Fastställda beslut från varje år kommer att lyftas in för att med säkerhet kunna konstatera att en ram fått genomslag och inflytande. Vi anser dock att den avgränsningen av material är befogad, eftersom trots begränsningarna bör vi kunna se trenden för olika ramars inflytande över tid. För att säkerställa att det material vi tittar på är relevant och lämpligt görs först en sökning på riksdagens hemsida med orden “organiserad gängkriminalitet”.
18 Sedan filtrerar vi dokumenten på årtal, dvs om vi letar efter ramar 2015 filtreras dokumenten på hemsidan. Efter det väljer vi dokument efter relevans på hemsidan, vi letar efter dokument där det aktuella ämnet hanteras i stort.
Sökordet som använts vid insamling av material är “organiserad gängkriminalitet”. Valet av sökord är för att riksdagens partier oftast använder det som benämning för de kriminella nätverken. Dessutom är räckvidden för ordet brett, eftersom även andra benämningar som använts för att definiera de kriminella nätverken i olika dokument dyker upp som sökträffar på riksdagens hemsida. Samma resultat kanske kan ha uppnåtts med liknande “sökord”. Valet blev “organiserad gängkriminalitet”, eftersom det fungerade bra och gav goda sökresultat.
4.3 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Validitet innebär att studien mäter det som den skall mäta. Uppsatsens validitet uppnås genom att kumulativt använda mätverktyg och metoder från tidigare forskning med liknande mål och upplägg. När uppsatsens analytiska ramverk byggdes upp hämtades mycket inspiration från Josefin Eriksons doktorsavhandling vid Uppsala Universitet. I avhandlingen använder hon sitt ramverk för att göra en frameanalys av inramningar på den svenska sexköpslagen övertid. Det är ett liknande upplägg som vår uppsats, vilket styrker att tillvägagångssättet är lämpligt för att göra en liknande analys, men på ett annat område (Esaiasson m.fl 2017:61). Reliabilitet betyder att studien inte har systematiska fel och är trovärdig. Ett reliabilitetsproblem är att mängden material är stor. I uppsatsen har endast några dokument valts ut, men även flera stickprov på andra dokument från de olika åren görs. Stickproven görs för att kunna stärka reliabiliteten. (Esaiasson m.fl 2017:65)
Vad gäller generaliserbarheten i uppsatsen så kan sägas att de resultat som vi landar i inte går att generalisera till andra fall. I den här uppsatsen så har fallet stått i centrum, det som har undersökts är en specifik period i Sveriges riksdag. Det går inte dra några generella slutsatser om att man skulle få ett liknande resultat om undersökning gjordes på ett annat fall. I teorikonsumerande studier som denna så är det inte särskilt viktigt att kunna applicera resultaten i andra sammanhang utan det viktiga är vad som har hänt i just det specifika fallet som undersökts (Esaiasson m.fl 2017:89-90).
19
5. Resultatredovisning och analys
I kommande kapitel analyseras och redovisas det empiriska materialet. Kapitlet består av fem underrubriker med årtal, under varje rubrik presenteras de olika ramar som har hittats vid analysen och i vilken grad de har institutionaliseras. I samband med att varje år presenteras så sammanfattas också det resultat som analysen kommit fram till under det aktuella årtalet.
5.1 Inramningar perioden 2015–2016
Kulturram
I en motion skriven av Finn Bengtsson och Anders Norlén från Moderaterna går det att utläsa en problembeskrivning och lösningsförslag gällande den organiserade gängkriminaliteten. Politikerna börjar med att ge sin bild av vad som är problemet. Det aktuella problemet här formuleras som att den organiserade brottsligheten och hur de enkelt rekryterar nya ungdomar är problematiskt för samhället. I motionen skriver de: “Ett problem idag med ungdomar på drift från
skola och laglydighet mot laglöshet och förfall är att den organiserade brottsligheten har metoder för att locka sådana ungdomar in i kriminalitet” (Motion till riksdagen 2015/16:1716 s.1). De
menar att kriminella gäng lockar ungdomar genom att visa att kriminalitet leder till välstånd och rikedom. Deras lösningsförslag är att i samarbete med idrottsrörelsen skapa förebilder, sysselsättning och ett meningsfullt sammanhang inom idrotten. Delar av de bidrag staten ger till idrottsrörelsen bör vara särskilt riktade mot arbetet för att motverka att ungdomar blir rekryterade av kriminella gäng (Motion till riksdagen 2015/16:1716)
Motionen lämnades till kulturutskottet för utredning, därför väljer vi att kalla ramen för en “kulturram”. I motionen skriver de: “....i avtalen komma överens om att elitidrottarna exempelvis
ska kvälls- och nattvandra för att lyfta fram laglydiga förebilder som motpoler till gängledare”
(Motion till riksdagen 2015/16:1716 s.2).
Det politikerna vill med sitt förslag menar vi, är att ungdomar ska komma bort ifrån den kriminella kulturen in till idrottskulturen där andra värden dominerar. Att lyfta fram laglydiga förebilder ser vi som en handling för att försöka få med ungdomarna i den laglydiga idrottskulturen. Utskottet valde vidare att avslå förslaget med hänvisning till att idrottsrörelsen själva får avgöra hur de vill ta socialt ansvar (Betänkande 2015/16:KrU6).
20
Kriminalpolitisk ram
Andra inramningar som görs av organiserad gängkriminalitet går att utläsa ur debatten av justitieutskottets betänkande 2015/16:JuU1. Till betänkandet lämna KD en motion om brottsförebyggande arbete. Problemet i motionen beskrivs vara att medborgare hamnar i kriminalitet och här särskilt inriktat på ungdomar, motionärerna menar att problemet är en effekt av bristande brottsförebyggande arbete. De skriver:
“De ungdomar som hamnar i kriminalitet har ofta uppmärksammats av socialtjänsten redan före
15 års ålder. Dessa ungdomar har det, i de allra flesta fall, svårare än andra, med problem i skolan och tuffare hemförhållanden” (Motion till riksdagen 2015/16:2686 s.1).
Vidare skriver de:
“Om brott förhindras undviks mycket lidande. Konkreta brottsförebyggande åtgärder måste
därför prioriteras. En trygg uppväxt och en stabil skolgång är det bästa skyddet mot ett liv i kriminalitet. Föräldrarna har huvudansvaret för sina barns utveckling och uppfostran. En politik som stärker familjen och det civila samhället är bra för hela samhället och kan i sig vara brottsförebyggande. Även barnomsorgen och skolan har betydelse och är viktiga platser för förebyggande arbete.” (Motion till riksdagen 2015/16:2686 s.1).
Tolkningen av citaten är att en orsak till att ungdomar faller in i organiserad gängkriminalitet beror på bristande brottsförebyggande arbete. Problemet formuleras i denna motion som ett socialt problem där sociala åtgärder krävs. Ett lösningsförslag är helgavskiljning som påföljd, vilket innebär att personen i fråga ska infinna sig i hemmet eller på en bestämd plats under en viss tid där den övervakas med fotboja. I motionen skriver politikerna att förslaget fått stöd i riksdagen och de väntar på att regeringen ska genomföra det (Motion till riksdagen 2015/16:2686). Eftersom förslaget är en form av straffpåföljd placeras den i en kriminalpolitisk ram. Ytterligare en lösning som presenteras är att de vill se fler poliser i brottsutsatta områden. I motionen skriver de att tidigare forskning har visat att om poliser patrullerar brottsutsatta områden så fungerar det brottsförebyggande.
Den kriminalpolitiska ramen innefattar problemformulering som beskriver gängen som problemet och lösningsförslag som ska försvåra och avskräcka individer från att vara kriminella. Det finns
21 flera indikatorer i debatten att det finns en kriminalpolitisk ram perioden 2015–2016. Helene Pettersson säger i debatten att kriminella gäng även börjat utföra mindre grova brott. Hon hänvisar också till att regeringen gjort insatser för att motverka gängkriminaliteten. Insatserna var att det skulle bli lättare att kunna beslagta brottsvinning, skärpning av straff och införande av nya brott. Åtgärderna är alla insatser som gör det svårare och mindre gynnsamt att vara kriminell. Pettersson säger:
“Det handlar om att nya brott införs. Det handlar om skärpta straff. Det gäller möjlighet att lättare ta brottsvinning, pengar eller annan egendom, i fråga om organiserad brottslighet. Och det gäller arbetet mot illegala vapen.” (Betänkande 2015/16:JuU1 anf. 44)
Socialpolitisk ram
En annan åtgärd som presenteras för att det brottsförebyggande arbetet ska bli starkare är föräldrautbildning. Detta mot bakgrund att det är föräldrarna som har det främsta ansvaret att uppfostra sitt barn, de fungerar som etiska signalgivare och uppbyggare av den inre kontrollen. Saknas en inre kontroll så agerar personen också därefter. Skolan är också en viktig del i att lära ut värden och värderingar och i motionen menar politikerna att etik ska genomsyra all skolans verksamhet (Motion till riksdagen 2015/16:2686). För att kunna placera in detta i en ram så sammanfattas avsnittet med hjälp av ett stycke ur motionen, de skriver:
”Att förebygga brott och att ungdomar hamnar i brottsliga aktiviteter och att tidigt reagera mot,
och bryta, kriminellt beteende är av största vikt. För att lyckas med detta behövs en politik med ett helhetsperspektiv på barn och ungdomar. Det behövs en stödjande familjepolitik, en bra skola, satsningar på ungas uppväxtmiljö och en offensiv kriminalpolitik” (Motion till riksdagen
2015/16:2686 s.2).
Problemformuleringarna och lösningsförslagen i motionen beskrivs främst som sociala problem med ett fokus på sociala åtgärder. Därför väljer vi här att placera in denna inramning i en socialpolitisk ram. Viktigt att poängtera om analysen ovan är att dokumentet inte uttryckligen diskuterar organiserad gängkriminalitet. Förslagen i motionen behandlar brottsförebyggande arbete inom alla typer av brott. Vi har därför valt att inkludera motionen i analysen, eftersom den också rör organiserad gängkriminalitet.
22
Grad av institutionalisering 2015–2016
Grad av institutionalisering illustreras genom upprättande av en tabell. Förslaget att idrottsrörelsen skall arbeta för att undvika att ungdomar som är på drift riskerar att rekryteras till kriminella gäng kallas för en kulturram. Inramningen av problemet togs upp på agendan samt fick stöd i debatten av flera partier. Inramningen blev även utredd, men blev inte lagstiftat eller verkställd. Den nådde alltså till steg tre i institutionaliseringsprocessen, som i tabellen kallas “erkännande i dokument”. Den andra inramningen som identifierades i analysen var en socialram. I denna inramning debatterades förslag att stärka det brottsförebyggande arbetet. I motion 2015/16:2686 presenterades många olika problemformuleringar och lösningsförslag. Alla dessa fick inte stöd och genomslag men vissa fick det, som exempelvis fler poliser i brottsutsatta områden.
Under året är det endast kriminalpolitiska åtgärder som har lagstiftas och därför kan det sägas att år 2015 hade den kriminalpolitiska inramningen av problemet organiserad gängkriminalitet störst grad av inflytande.
Institutionalisering Politisk agenda Stöd i debatt Erkännande i dokument Lagstiftning Kulturram X X X Socialpolitisk ram X X X Kriminalpolitisk ram X X X X
5.2 Inramningar perioden 2016–2017
Kriminalpolitisk ram
23 Den kriminalpolitiska inramningen för perioden 2016–2017 består av liknande problemformulering och lösningsförslag som perioden 2015–2016. De flesta förslagen innefattar hårdare straff och möjligheten att beslagta föremål som kriminella fått genom brottsvinning (Motion till riksdagen 2016/17:3236). Problemformuleringarna är att den organiserade gängkriminaliteten förstör och skadar samhället. Lösningsförslagen är hårdare straff och göra det lättare att beslagta brottsvinning från kriminella. Förslagen placeras i en kriminalpolitisk ram eftersom de är förslag som innebär påföljder och straff för kriminella handlingar.
Roger Haddad med flera andra liberaler har skrivit en motion där problemformuleringen är att allt flera grupper har tillgång till vapen bland de kriminella gängen, vilket leder till ökad otrygghet. Orsaken till att användningen av vapen har ökat är att tillgång och vapenhandel är en viktig inkomst för gängen. Lösningsförslaget är att försvåra vapenhanteringen för de kriminella och även ta bort vapnen från samhället. I motionen fanns det flera förslag för att uppnå målen. Några exempel är att kriminalisera förberedelser till vapenbrott. Ett annat förslag är att införa tidsbegränsad vapenamnesti där allmänheten kan lämna in vapen till polisen. Ännu ett förslag för att lösa problemet innebär att man vill klassa innehav av handgranat som vapenbrott. Förslagen i motionen placeras i den kriminalpolitiska ramen, eftersom det handlar om att införa nya brott som till exempel kriminalisering av förberedelser till vapenbrott och att beväpning av handgranater skall anses som vapenbrott. (Motion till riksdagen 2016/17:3468)
I en debatt om gängkriminalitet i riksdagen säger Anders Ygeman från Socialdemokraterna att regeringen redan har infört en del av de förslag till åtgärder som Roger Haddad nämner i sin motion. Det stärker tolkningen och indikationen på den kriminalpolitiska ramen finns och att finns en delad syn på åtgärder.
”Regeringen har skärpt lagstiftningen mot den grova organiserade brottsligheten. Vi har kriminaliserat försök, förberedelse och stämpling till grovt vapenbrott. Vi skärper straffen för explosivvaror och handgranater. Vi dubblar minimistraffet för grovt vapenbrott, inför häktning som grundregel och möjliggör för hemlig telefonavlyssning i kampen mot vapen och handgranater. Detta innebär att den som ger sig ut på gatan med ett skarpladdat vapen eller en handgranat löper risk att inte komma hem på två år.” (Prot. 2016/17:82 s.20)
24 I debatten kan en orsaksberättelse utläsas. Det är Ygeman som säger att problemet är det brottsförebyggande arbetet som nedprioriterats av tidigare regeringar. Han pekar ut den tidigare regeringen som ansvariga och till viss del skyldiga till utveckling av sociala orättvisor i förorterna. Han säger att regeringen därför nu väljer att satsa mer på det brottsförebyggande arbetet (Prot. 2016/17:82). Det Ygeman säger kan förstås som att det den sittande regeringen 2016 har fokus på är att motverka sociala orättvisor och stärka det brottsförebyggande arbetet för att minska den organiserade gängkriminaliteten.
I en motion skriver Beatrice Ask tillsammans flera andra ledamöter från olika partier att de vill fokusera på att förhindra nyrekrytering till kriminella gäng. I motionen finns flera förslag att motverka nyrekryteringen till gängen, men bara ett lösningsförslag placeras i den kriminalpolitiska ramen. Problemformuleringen i motionen är gängens nyrekrytering av nya anhängare och hantlangare. Nyrekryteringen är ett problem för att gängen fortsätter finnas samt växer när de rekryterar flera. Lösningsförslaget som lyfts fram i den kriminalpolitiska ramen är att fokus bör vara att stoppa och ingripa i mängdbrott och narkotikahandel, eftersom det är i samband med dessa brott som rekryteringar sker. (Motion till riksdagen 2016/17:3236)
”För att minska den organiserade brottsligheten måste nyrekryteringen till de kriminella nätverken motverkas. Därför är insatser mot mängdbrott, narkotikahantering m.m. centralt, eftersom det är där nätverken rekryterar och har sina hantlangare.” (Motion till riksdagen
2016/17:3236 s.2)
Målet med lösningsförslaget syftar till att minska den organiserade brottsligheten. Förslaget placeras in i den kriminalpolitiska inramningen, eftersom det är en åtgärd riktad mot mindre brott som i slutändan skall stoppa och minska den organiserade gängkriminalitetens nyrekrytering. (Motion till riksdagen 2016/17:3236)
Socialpolitisk ram
I en motion skriver Beatrice Ask (M) med flera att en avhopparverksamhet bör finnas för kriminella som vill lämna den kriminella världen. Problemformuleringen är att i samband med avhopp från en kriminell verksamhet får man god hjälp med de praktiska delarna till exempel att hitta ett arbete, men de sociala delarna glöms bort. Lösningsförslaget är därför att kommuner,
25 myndigheter och det civila samhället tillsammans skall hjälpa människor lämna det kriminella. Kommunerna bör tillskansa sig den kunskap som behövs. (Motion till riksdagen 2016/17:3236)
”Myndigheter har ofta fokuserat på den praktiska dimensionen medan civila samhället fokuserat på den sociala. Det man kan se är att samordning ofta saknas mellan dessa. Alla kommuner måste ta till sig av den kunskap som finns och ha en plan för hur man bäst hjälper en person att lämna en kriminell livsstil” (Motion till riksdagen 2016/17:3236 s.3)
Anders Ygeman från Socialdemokraterna säger i en debatt att regeringen aktivt har arbetat för att vända trenden i utsatta områden genom smidigare och bättre verktyg. Deras lösningsförslag är att satsa mer på förorterna som ofta är utsatta områden. (Prot. 2016/17:82)
I debatten diskuteras också att socialtjänsten behöver mera resurser och verktyg för att kunna motverka att unga väljer kriminaliteten framför utbildning. Det säger Annika Hirvonnen för miljöpartiet. Hon anser att debatten fokuserar allt för mycket på att satsa på polisen och inte andra myndigheter som är viktiga i arbetet mot organiserad gängkriminalitet. Problemformuleringen tolkas som att debatten och fokus ligger på en myndighet som är polisen och därför glömmer de bort andra viktiga aktörer i arbetet (Prot. 2016/17:82 s.24).
”Om vi på allvar ska råda bot på det problem som samhället står inför, där barn och unga rekryteras till kriminella nätverk där tröskeln för att använda dödligt våld har sänkts, krävs det mycket mer än bara diskussion om en av samhällets myndigheter, polisen.” (Prot. 2016/17:82 s.24)
Hon menar att det krävs satsningar på andra myndigheter som till exempel skola och socialtjänsten. Lösningsförslaget är alltså att tillföra mer resurser och verktyg till myndigheter med en tydlig inriktning mot socialt arbete.
”Det krävs att vi satsar på socialtjänsten och ger socialtjänsten de verktyg som den behöver för att stötta familjer och för att vidta åtgärder med tvång när det behövs och inte för sent.” (Prot.
2016/17:82 s.24)
Samverkansram
Samverkansram är en inramning som lyfter fram lösningsförslag där samverkan och samarbete mellan myndigheter är lösningen på problematiken med organiserad gängkriminalitet. Samarbetet
26 kan vara mellan myndigheter eller mellan länder. Nedan kommer indikationer på att samverkanspolitiska inramningar finns att presenteras och analyseras.
En problemformulering i denna inramning är att den organiserade gängkriminaliteten är gränsöverskridande och man behöver arbeta över gränserna inom till exempel EU för att kunna stoppa gängen, men även mellan svenska myndigheter. Det diskuteras i två motioner en skriven av Beatrice Ask (M) med flera och skriven av Roger Haddad (L) med flera (Motion till riksdagen 2016/17:3236 & Motion till riksdagen 2016/17:3468)
I motionen skriven av Haddad med flera beskrivs problemformuleringen som att de kriminella gängen arbetar gränsöverskridande och därför är svåra att stoppa. Orsaken till att de kriminella gängen är svåra att stoppa är att de är skickliga och lyckas utnyttja EU:s inre marknad för att kunna bedriva sin verksamhet och kunna göra vinst på den.
”Inkomster från en typ av brott används för att investera i andra. De utnyttjar EU:s öppna gränser, den utvecklade transportinfrastrukturen och internets och mobiltelefonins möjligheter. De spelar skickligt ut olika rättssystem mot varandra” (2016/17:3468 s.2)
Lösningsförslaget till problemet är att man bör fördjupa samarbeta och hitta gemensamma lösningar inom EU för att stoppa brottsligheten.
Grad av institutionalisering 2016
Grad av institutionalisering illustreras genom upprättande av en tabell. Samverkansramen omfattar ett djupare samarbete mellan olika myndigheter inom Sverige, men också att fördjupa och anpassa Sverige för att lättare kunna arbeta gränsöverskridande för att stoppa den organiserade gängkriminaliteten.
Den socialpolitiska ramen för perioden 2016–2017 har under perioden fokuserat på att hjälpa människor som vill lämna det kriminella. Detta genom verksamheter som ska hjälpa individer att ta sig ur kriminalitet och även vid övergången till ett liv utan kriminalitet. I ramen finns även förslag för att jämna ut sociala orättvisor i samhället som tros vara en bidragande faktor till kriminalitet och organiserad gängkriminalitet.Sedan diskuterades även andra förslag som att satsa
27 mer på utsatta områden och socialtjänsten. Avhopparverksamheten fick stöd och erkännande i dokument. Institutionalisering Politisk agenda Stöd i debatt Erkännande i dokument Lagstiftning Samverkansram X X X Socialpolitisk ram X X X Kriminalpolitisk ram X X X X
Den kriminalpolitiska inramningen hade även detta år störst grad av inflytande. Under året framkom flera gånger i debatterna att man skärpt straff och infört nya brott som ett sätt att minska den organiserade gängkriminaliteten.
5.3 Inramningar perioden 2017–2018
Till denna del kommer Justitieutskottets betänkande till utgiftsområde 4 rättsväsendet att analyseras. Till betänkandet har det skrivits väldigt många motioner med förslag till beslut. Bland dessa motioner har speciellt tre stycken uppmärksammats som är relevanta för uppsatsen. Vi kommer att presentera vilka olika inramningar som görs i de tre motionerna och sedan analysera debatten där förslagen har diskuterats. Vid det tillfället då debatten hölls togs även beslut i frågorna och därigenom kan vi enkelt mäta graden av institutionalisering och se hur mycket stöd de olika inramningarna har fått.
28 Den första motionen är skriven av Tomas Tobé m.fl och det är ett förslag från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Motionen är uppbyggd som så att den organiserade gängkriminaliteten är det bakomliggande problemet och sedan presenteras ett antal lösningsförslag, i samband med lösningsförslagen ges också en motivering till varför åtgärden behövs.
I det första lösningsförslaget ges en bild över hur arbetet med avhopparverksamhet har sett ut. Politikerna skriver att flertalet myndigheter har samarbetat sedan 2013 med något som kallas för sociala insatsgrupper, detta innebär att unga vuxna får hjälp med utbildning eller annan sysselsättning för att komma bort från sitt kriminella liv (Motion 2017/18:3192). Partierna som är delaktiga i denna motion är dock inte nöjda med det nationella arbetet med avhopparverksamhet och man vill införa en modell med liknande riktlinjer för alla. I motionen skriver de:”Vi vill därför
se en samlad översyn av all avhopparverksamhet och en grundlig genomgång av metoder och resultat som kan utvecklas till samlade nationella riktlinjer och avhopparverksamhet och sociala insatsgrupper.” (Motion till riksdagen 2017/18:3192 s.2)
Citatet ovan tolkar vi som att det är ett lösningsförslag på hur man ska förbättra det sociala arbetet med kriminella som vill börja leva ett laglydigt liv. Inramningen placeras i en socialpolitisk ram baserat på vilka åtgärder man menar behöver vidtas.
Den andra motionen som lyfts in i den här analysen är skriven av Liberalernas Robert Hannah. Även här är problemformuleringen att kriminella gäng växer sig starkare i Sverige och framförallt i utsatta områden. I motionen går det att återfinna ett lösningsförslag som presenteras där man ska använda vad han kallar för ”Södertäljemodellen” i övriga delar av Sverige där den organiserade gängkriminaliteten är hög. Det handlar om att man arbetar bredare än att bara lagföra de gängkriminella. Man ska lägga fokus på att stärka trygghet och lokalsamhället och man behöver individuella handlingsplaner för att ta hand om ”avhoppare” dvs personer som vill bli laglydiga. (Motion till riksdagen 2017/18:47)
Den här inramningen placeras i en socialpolitisk ram då vi anser att man vill använda polisen till att stärka den sociala tryggheten snarare än att bekämpa brott. De ska givetvis finnas till för båda men man ser tydligt att fokus bör ligga på det brottsförebyggande arbetet.
29
Kriminalpolitisk ram
Ytterligare ett lösningsförslag som ges av Tobé m.fl syftar till att förhindra att gängkriminella attackerar vitala samhällsfunktioner. Varför det här är ett problem beskriver man som att samhällsfunktionerna inte kan fungera på det sätt som det är tänkt. Den viktiga service som dessa bidrar med kan försämras och det innebär negativa konsekvenser för hela samhället (Motion till riksdagen 2017/18:3192). I motionen lämnar politikerna exempel där kriminella gäng dyker upp på sjukhus efter skjutningar och hotar personal, detta har lett till att man satt in extra resurser på sjukhus som kan avvisa gängmedlemmar från platsen. De har då stått kvar utanför och väntat på personalen när de ska gå hem. Det lösningsförslag som man lämnar till följd av detta är skärpta straff för hot och våld mot personal i vitala samhällsfunktioner (Motion till riksdagen 2017/18:3192). Denna inramning väljer vi att placera i en kriminalpolitisk ram, eftersom förslaget rör kriminalpolitiska frågor. Åtgärderna som föreslås är skärpta straff för de gängkriminella vilket vi ser som en tydlig kriminalisering av problemet.
Den sista motionen som lyfts in i denna del är skriven av Thomas Finnborg & Ann-Charlotte Hammar Johnsson från Moderaterna. I motionen börjar författarna med att ge en bild av varför problemet är ett problem. Det första som nämns är den ökande otryggheten som breder ut sig i Sverige. De fortsätter med att det finns kriminella gäng som tagit över delar av områden och sätter reglerna för vad som gäller där, dessa områden kallas för utsatta områden och Polismyndigheten beskrev 2017 att det fanns 61 sådana (Motion till riksdagen 2017/18:2127). Det går att läsa: ”
Skjutningar, öppen narkotikahandel, inbrott, stenkastning mot blåljuspersonal och hot och våld mot vittnen har blivit vardag i många av dessa utsatta områden. Det har gått så långt att många erfarna poliser väljer bort att jobba i vissa områden och den här typen av parallellsamhällen får aldrig accepteras.” (Motion till riksdagen 2017/18:2127 s.1-2).
Vidare menar man för att komma åt problemet med gängkriminalitet i utsatta områden så behöver man några fundamentalt viktiga åtgärder snarast. Det första förslaget är att man behöver fler poliser på plats i brottsutsatta områden och för att det ska gå så behövs fler poliser i landet. Ytterligare en åtgärd är skärpta straff för attacker mot blåljuspersonal som även presenterades tidigare i det här avsnittet av uppsatsen. Den sista åtgärden som man föreslår är ett införande av jourdomstolar. Man vill se över lagstiftningen så det blir möjligt att lagföra brott snabbare, jourdomstolar tror man är
30 lösningen (Motion till riksdagen 2017/18:2127). De tre sista lösningsförslagen bildar tillsammans med problemformuleringen en kriminalpolitisk inramning.
Inramningarna som vi har sett hittills är skapade av en liten del av riksdagspartierna och därför kommer nu debatten där förslagen ingår att analyseras. Detta för att se ifall övriga aktörer instämmer på inramningarna eller ifall några fler inramningar existerade det här året.
Helene Petersson (S) inleder debatten med att säga:” För oss socialdemokrater är det angeläget
att förebygga brott…. I ett demokratiskt samhälle är alla slags brott oacceptabla…. Att alla ska känna en trygghet oavsett var man bor är grundfundamentet i en välfärdsstat. Därför fordras det omedelbara och kraftfulla åtgärder för att få stopp på våldet, framför allt i utsatta områden..”
(Prot. 2017/18:44 s.5). Citatet tolkar vi som en förklaring till varför man väljer att lyfta det här som ett problem, nämligen att kriminalitet är skadligt för välfärdsstaten.
Vidare säger hon: ” För att bland annat stärka polisens arbetsmiljö ser vi över det straffrättsliga
skyddet för blåljuspersonal. Som en insats för att minska brottsligheten, framför allt i socialt utsatta områden, har vi skärpt straffen för bland annat innehav av vapen och explosiva varor. Vi ser också att den samverkan som sker mellan myndigheter ger effekt.” (Prot. 2017/18:44 s.5).
Åtgärderna som hon presenterar här handlar om skärpta straff för brottslighet och denna inramning som hon gör får därför kallas för kriminalpolitisk.
Vidare nämner hon även att det brottsförebyggande arbetet med sociala åtgärder är extremt viktigt. Hon säger: ” Det gäller att tidigt vidta åtgärder för unga som är på väg att hamna i kriminalitet och att se över den offentliga miljön och se till att det finns belysning på gator och torg.” (Prot.
2017/18:44 s.5). Skolan tas upp som exempel på en viktig åtgärd i det brottsförebyggande arbetet. Hon nämner dock inte något om vilka specifika sociala åtgärder de har tagit till eller tänker ta till för att stärka det brottsförebyggande arbetet.
Morgan Johansson (S) talar om en organiserad gängkriminalitet som hotar rättssystemet. Han menar att vi inte kan låta de kriminella gängen tro att de kan styra över specifika områden. I debatten säger han: ”Min uppfattning, fru talman, är att svensk polis och svenskt rättsväsen ska
ha den bemanning, den utrustning, de verktyg och de lagar som behövs för att en gång för alla rycka upp den organiserade kriminaliteten med rötterna. Vi måste sätta hårt mot hårt mot dessa
31
kriminella gäng. Kampen mot den organiserade kriminaliteten måste vara kompromisslös” (Prot.
2017/18:44 s.32). Han säger att på grund av detta så ger regeringen ut ett åtgärdsprogram som innehåller flertalet straffskärpningar. De har främst skärpt straffen för grova våldsbrott och grova narkotikabrott och de har även gjort det möjligt att döma en gängledare för brott som dennes gängmedlemmar har begått. Han menar vidare att det kommer fler skärpta straff även till året efter, dvs 2018 (Prot. 2017/18:44 s.32-33). Johansson gör det väldigt tydligt att regeringen främst satsat på kriminalpolitiska åtgärder under året och han säger själv: ”Det finns i dag ingen viktigare
kriminalpolitisk uppgift än att knäcka den organiserade brottsligheten”. (Prot. 2017/18:44 s.32).
Regeringens sätt att se på problemet organiserad brottslighet under år 2017 kan utifrån ovanstående analys sägas vara kriminalpolitiskt.
Vidare säger dock Johansson följande: ”Det är en del av strategin – vi måste se till att de som är
mest brottsaktiva tas in från gatorna. Samtidigt måste vi genom sociala insatser bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Båda delarna behövs.” (Prot. 2017/18:44 s.39) Citatet
tolkas som att man är medveten om att andra problemformuleringar om sociala åtgärder cirkulerar i debatten men att man valt att först fokusera på de kriminalpolitiska åtgärderna för att få bort kriminella från gatorna.
Grad av institutionalisering år 2017
I debatten om Justitieutskottets betänkande 2017/18:JuU1 har två ramar cirkulerat och dessa är socialpolitiska och kriminalpolitiska. Utskottet lämnade ett antal förslag till riksdagen om hur man skulle rösta till förslagen i motionerna. Riksdagen röstade ja till tydliga mål för polisens närvaro, fler närvarande poliser i brottsutsatta områden, ta efter Södertäljemodellen, anställa fler poliser samt en handlingsplan för att trygga personalförsörjningen hos de som arbetar i utsatta områden.
Institutionalisering Politisk agenda Stöd i debatt Erkännande i dokument
Lagstiftning
