ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Du får skylla dig själv.
En integrativ litteraturstudie om skuldbeläggning
av kvinnor som har sex mot ersättning.
Författare
Vendela Folcke
Emelie Schultz
Handledare
YOU ONLY HAVE YOURSELF TO BLAME - AN INTEGRATIVE LITERATURE REVIEW ABOUT VICTIMBLAMING OF WOMEN WHO TRADE SEX
Vendela Folcke & Emelie Schultz School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Spring 2021.
Abstract
The following intregrative literture review aim to investigate the current research about how police and social workers victim blame women who trade sex (WTS). Furthermore, this review aspire to study how WTS are affected by victim blaming regarding identity, shame, guilt and the social bonds with family and friends. Former studies show that sexual assault survivors are victim blamed by law enforcement and healthcare workers. Former studies also indicate that law enforcement are more inclined to victim blame WTS in comparison to other women. Former studies show that WTS are stigmatized. The review is based on twelve primary articles which both consisted of qualitative and quantitative studies. The result was then presented in a chart. The result displays how WTS who have been sexually assaulted experience victim blaming. A majority of WTS mostly experienced negative encounters with law enforcement. Women who have been envovled in sex trade for a long period of time reported seeing a positive change in their encounters with the police, whereas the general stigmatization of WTS reportedly still remains. The result further displays how WTS experienced both negative and positive encounters with social workers. Some women report good experiences where they have felt supported by social workers. Other women describe bad experiences where they are victim-blamed for their occupation. WTS who had been involved with the social services since childhood described mostly negative experiences. The analysis was divided based on the following theories: stigma, identity, social bonds, shame, guilt and victim blaming. The discussion addressed potential consequences of the analysis, the current result in comparison to former studies, as well as the current study’s limits and strengths. Suggestions for further research are to investigate victim blaming of WTS in Sweden and victim blaming of WTS by the social services.
DU FÅR SKYLLA DIG SJÄLV - EN INTEGRATIV LITTERATURSTUDIE OM SKULDBELÄGGNING AV KVINNOR SOM HAR SEX MOT ERSÄTTNING
Vendela Folcke & Emelie Schultz Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
Föreliggande integrativa litteraturöversikt har i syfte att granska nuvarande kunskapsläge relaterat till hur polis och socialtjänst skuldbelägger kvinnor som har sex mot ersättning (KSE). Vidare undersöker denna litteraturöversikt hur skuldbeläggning av KSE påverkar kvinnorna gällande identitet, skam, skuld och sociala band till vänner/familj. Tidigare forskning visar att kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp blir skuldbelagda av rättsväsendet och personer som arbetar inom hälso- och sjukvården. Vidare visar tidigare forskning att poliser skuldbelägger KSE mer än andra kvinnor. Vidare visar tidigare forskning att KSE är stigmatiserade.
Studiens empiri består av 12 vetenskapliga artiklar som både var kvantitativa och kvalitativa. Resultatet presenterades i en tabell. Resultatet av studien visar att KSE blir skuldbelagda efter att de har berättat att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Generellt sett har en majoritet av KSE upplev ett negativt bemötande av polisen. Däremot kan kvinnor som har haft sex mot ersättning under en längre tid se att polisens bemötande har förbättrats men att allmänhetens ständiga stigmatisering av KSE kvarstår. Vidare indikerar resultatet av studien att KSE alla har olika erfarenheter av socialtjänsten. Vissa kvinnor beskriver bra erfarenheter och att socialtjänsten har hjälpt kvinnorna. Andra beskriver dåliga erfarenheter där kvinnorna blir skuldbelagda. Generellt har de KSE som haft kontakt med socialtjänsten sen de var barn dåliga erfarenheter. Analysen delades upp utifrån de teorier som studien grundar sig på, det vill säga stigma, identitet, sociala band, skam, skuld och victim blaming. I diskussionen diskuteras potentiella konsekvenser av studiens analys, studiens resultat i förhållande till tidigare forskning samt styrkor och begränsningar. Förslag till framtida forskning är att vidare undersöka hur framförallt socialtjänsten skuldbelägger KSE och studera fenomenet i Sverige.
Tack
Vi vill först och främst tacka de personer som möter kvinnor som har sex mot ersättning med respekt, de som lyssnar och stöttar. Ert arbete betyder mycket i en värld där kvinnor dagligen blir skuldbelagda för de män som har ett behov av att utnyttja de mest utsatta. Vi vill tacka Kim Seok-Jin. Vi vill även tacka vår handledare Odd Lindberg som har varit väldigt hjälpsam, visat intresse och som är snabb på att svara på mail, det har varit mycket uppskattat.
Innehållsförteckning
1. Inledning 7
2. Syfte och frågeställningar 8
3. Definitioner av centrala begrepp 8
3.1 Skuldbeläggning av den utsatte 8
3.2 Kvinnor som har sex mot ersättning (KSE) 9
3.3 Kvinnor 9
3.4 Sexköpslagen 9
4. Tidigare forskningsöversikter 10
4.1 ‘‘I Still Feel Like I Am Not Normal’’: A Review of the Role of Stigma and Stigmatization Among Female Survivors of Child Sexual Abuse, Sexual Assault, and
Intimate Partner Violence 10
4.2 Police perceptions of rape victims and the impact on case decision making:
A systematic review. 12
4.3 The Role of Social Stigma in the Lives of Female-Identified Sex Workers:
A Scoping Review 12
4.4 Sammanfattning av tidigare forskningsöversikter 14
5. Teoretisk tolkningsram 14 5.1 Stigma 14 5.2 Identitet 15 5.3 Sociala band 16 5.4 Skam 17 5.5 Skuld 17 5.6 Victim blaming 18 6. Metod 20 6.1 Vetenskaplig ansats 20 6.2 Litteraturstudie 21
6.3 Exklusion- och inklusionskriterier 22
6.4 Sökord och databaser 23
6.5 Urvalsprocess 23
6.6 Analysmetod 23
6.7 Validitet och trovärdighet 24
6.8 Etiska överväganden 25
7.Resultat och analys 26
7.1 Sammanställning av resultat 27 7.2 Stigma 36 7.3 Identitet 36 7.4 Sociala band 37 7.5 Skam 38 7.6 Skuld 39 7.7 Victim blaming 40
7.7.1 Allmänhetens skuldbeläggning av kvinnor som har sex mot ersättning 40 7.7.2 Hur polisen skuldbelägger kvinnor som har sex mot ersättning 41 7.7.3 Hur socialarbetare skuldbelägger kvinnor som har sex mot ersättning 42
8. Diskussion 44
8.1 Slutsats 44
8.2 Litteraturöversiktens relation till tidigare forskningsöversikter 45
8.3 Konsekvenser av studiens resultat 46
8.4 Konsekvenser för praktiskt socialt arbete 47
8.5 Styrkor och begränsningar 47
8.6 Förslag på framtida forskning 48
1. Inledning
”Det fanns inget stöd, ingen hörde ropen på hjälp, när jag ens vågade yttra mig om prostitutionen vände situationen och jag fick skulden.” citatet är från en kvinna i Sverige som har sex mot ersättning (Child10, Ellencentret & #intedinhora, 2021, s. 12). Citatet är taget från rapporten “Ingen hörde ropen på hjälp” skriven av #intedinhora, Child10 och Ellencentret (Nyårslöftet, u.å.), som alla är svenska organisationer som arbetar för personer som har sex mot ersättning. Rapporten är en del av en kampanj som organisationerna arbetar med i syfte att belysa bristerna i både bemötande och hjälp från svenska myndigheter till personer som har sex mot ersättning (Child10, Ellencentret & #intedinhora, 2021). Rapporten visar att mer än hälften av respondenterna aldrig har erbjudits professionell hjälp och de personer som inte har fått någon hjälp har inte vågat att söka hjälp för att de inte vill riskera att bli stigmatiserade. Av de respondenter som har fått hjälp uppger de att de har blivit illa bemötta och många gånger fått skulden för de övergrepp som de har blivit utsatta för (Child10, Ellencentret & #intedinhora, 2021).
Det rådande stigmat kring prostitution går att härledas från hur kvinnor som har sex mot ersättning (KSE) överträder och hotar de normer kring femininitets- och familjenormer som kan anses acceptabla (Hubbard & Sanders, 2003; Pheterson, 1994; Scambler & Paoli, 2008; Grittner & Walsh, 2020). Det finns även en uppfattning om att dessa kvinnor bär på könssjukdomar som ses som ett hot mot det “vanliga” samhället. Andra uppfattningar som länge funnits i samhället är att alla KSE har missbruksproblematik och säljer sex i gatumiljö. Däremot beskriver Länsstyrelsen Stockholm (2015) i sin rapport att förekomsten av missbruksproblematik bland KSE har minskat. Vidare beskriver Levy (2014) att i samband med sexköpslagens och internets framgång har den så kallade gatuprostitutionen flyttats inomhus. Det vill säga att kontakten mellan sexköpare och personer som har sex mot ersättning sker mer och mer över internet (Levy, 2014). Den felaktiga uppfattningen om KSE som finns i samhället kan enligt Socialstyrelsen (2015) försvåra och skapa hinder i att fånga upp individens problematik och specifika behov av stöd. Orsakerna till att gruppen KSE inte prioriteras är flera men en förklaring som framkommer i forskningen är den samhälleliga synen på prostitution och den stigmatisering som fortfarande råder i samhället (Holly & Lousley, 2014).
Klambauer (2018) har i sin studie genomfört intervjuer med 49 personer som har sex mot ersättning, varav 44 var kvinnor. Resultatet visar att en majoritet av respondenterna har dåliga erfarenheter av polisen. Däremot förklarade flera av respondenterna att de har erfarenhet av enstaka positiva möten med polisen. Klambauer (2018) redogör att positiva erfarenheter av polisen är undantagsfall och kan ske i vissa situationer av enstaka poliser. Flera av respondenterna förklarade erfarenheter med polisen som “helt okej” till att därefter beskriva händelser där personerna har blivit illa bemötta. Klambauer (2018) förklarar att dåliga erfarenheter hos polisen är något som är normaliserat hos vissa personer som har sex mot ersättning. Klambauer (2018) har i sin studie undersökt respondenternas benägenhet att frivilligt söka hjälp eller anmäla ett brott hos polisen. Respondenterna berättade att brottets grad är avgörande för huruvida personen är villig att göra en polisanmälan. Respondenterna uppger att de är mer benägna att anmäla livshotande brott, misshandel, våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Vissa av respondenterna förklarar att de bara skulle anmäla ett brott om de får hjälp och stöd av en socialarbetare eller någon annan de litar på (Klambauer, 2018).
Campbell (2005) har i sin studie undersökt hur kvinnor som har blivit våldtagna upplever stöd och positivt bemötande från polisen samt hälso- och sjukvården. Resultatet visar att
professionella ofta underskattar i vilken grad deras bemötande påverkar dessa kvinnor. Vidare beskriver Campbell (2005) att ett dåligt bemötande från polisen och/eller hälso- och sjukvården kan påverka ifall kvinnan vill fortsätta att söka hjälp och stöd. Campbell (2005) beskriver att faktorer som påverkar kvinnan är exempelvis frågor om kvinnans tidigare erfarenheter av sex, vad de hade på sig i samband med övergreppet och hur de betedde sig. Campbell & Raja (1999) förklarar att sekundär skuldbeläggning av offret uppstår när polis och hälso- och sjukvårdspersonal uppvisar skuldbeläggande beteenden, attityder och handlingar. Inom forskningsområdet används det teoretiska begreppet “victim blaming” för fenomenet skuldbeläggning av den utsatte. Skuldbeläggning av den utsatte innebär att hålla den utsatta ansvariga för de brott eller negativa upplevelser som personer har blivit utsatta för (Ryan, 1971; Eigenberg & Garland, 2008). Att skuldbelägga den utsatta personen kan förekomma i olika situationer men fenomenet är särskilt förekommande vid sexuella övergrepp (Bieneck & Krahé, 2011). Vid sexuella övergrepp brukar gärningsmannen anses vara ansvarig för övergreppet men beroende på omständigheterna gällande övergreppet, offret och den som uppfattar situationen sker även skuldbeläggning av den utsatte (Grubb & Harrower, 2008). Campbell och Raja (1999) menar att ett skuldbeläggande bemötande från polis och sjukvårdspersonal kan leda till trauma hos den utsatte. Kvinnor som söker både informellt (familj och vänner) och formellt stöd (myndighetspersoner) efter att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp uppger att de får övervägande negativa reaktioner och att dessa skuldbeläggande attityder leder till en försämring av deras självkänsla (Kennedy & Prock, 2018). Kvinnor som går emot den stereotypiska bilden av vem en person som utsätts är riskerar att bli skuldbelagda för sin utsatthet. Kvinnor som blir skuldbelagda för att ha blivit utsatta för övergrepp kan påverkas av bemötandet från anhöriga och myndighetspersoner. Därmed blir det av vikt att undersöka hur skuldbeläggning av KSE påverkar kvinnornas villighet att söka stöd och hjälp hos myndigheter (polis och socialtjänst). För att kunna analysera hur skuldbeläggningen påverkar KSE kommer teorier om skuld, skam, stigma, identitet, sociala band och victim blaming att användas.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande integrativa litteraturstudie är att granska på vilka potentiella sätt kvinnor som har sex mot ersättning blir skuldbelagda. Vidare undersöka hur victim blaming påverkar kvinnor som har sex mot ersättning. Slutligen att granska hur victim blaming påverkar kvinnornas benägenhet att söka hjälp och stöd från polis och socialarbetare.
● På vilka potentiella sätt blir kvinnor som har sex mot ersättning skuldbelagda?
● På vilka potentiella sätt påverkar victim blaming kvinnor som har sex mot ersättning när det gäller identitet, skam, skuld och sociala band till vänner/familj/etc.?
● Hur påverkar victim blaming kvinnor som har sex mot ersättnings benägenhet att söka hjälp och stöd från polis och socialarbetare enligt forskningslitteraturen?
3. Definitioner av centrala begrepp
3.1 Skuldbeläggning av den utsatte
I föreliggande studie kommer skuldbeläggning av den utsatte att användas när det refereras till victim blaming. Anledningen till att “den utsatte” används i föreliggande studie är på grund av att de i forskning på engelska vanligen använder definitionen “survivor” i kontexten när en person har blivit utsatt för ett övergrepp. Författarna i föreliggande studie menar att det inte finns en likvärdig svensk översättning och har således valt att använda “den utsatte” istället. Författarna vill även poängtera att ordet offer inte heller kommer användas för att minska risken att skuldbelägga och fortsatt viktimisera den som blivit utsatt för ett övergrepp.
3.2 Kvinnor som har sex mot ersättning (KSE)
Föreliggande studie kommer att utgå från (Socialstyrelsen, 2015, s. 10) definition av begreppet sex mot ersättning vilket lyder; “(...) en person som får eller utlovas ersättning i utbyte mot sexuella handlingar”. Anledningen till att begrepp som prostituerad eller sexarbetare inte används är för att undvika felaktiga associationer som förknippas med personer som ingår i gruppen. Det finns även flera inom gruppen personer som har sex mot ersättning som själva inte identifierar sig som prostituerade eller sexarbetare. Sex mot ersättning används därmed för att vidga perspektiven samt för att undvika stereotypiska föreställningar av personer som ingår i gruppen (Socialstyrelsen, 2015). Materialet som användas som underlag för föreliggande studie kommer att innehålla studier som bland annat använder begreppen prostituerad och sexarbetare eftersom begreppen är vanligt förekommande i utländsk forskning. Ytterligare en anledning är att forskning kommer användas från länder med lagstiftning som skiljer sig från den svenska lagstiftningen kring sex mot ersättning.
3.3 Kvinnor
Flera av studierna som kommer att användas i denna studie har gjort undersökningar med kvinnor och transkvinnor som har sex mot ersättning. I föreliggande studie kommer inte cis-kvinnor och transkvinnor att särskiljas utan båda grupperna kommer att inkluderas inom begreppet KSE. Däremot bör det poängteras att transkvinnor som har sex mot ersättning står inför ytterligare former av stigmatisering relaterat till att deras könsidentitet är utöver de binära. Cis-kvinnor innefattar kvinnor vars könsidentitet överensstämmer med det biologiska kön de blev tillskrivna vid födsel (Krüsi m.fl., 2016). En transperson är en person som identifierar sig med det kön som han eller hon inte tilldelades vid födseln (Magnusson, 2019).
3.4 Sexköpslagen
Sverige var det första landet i världen att kriminalisera köp av sexuella tjänster men samtidigt avkriminalisera att ha sex mot ersättning (Skilbrei & Holmstrom, 2011). I och med kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster år 1999 stiftades en ny lag som kom att kallas för sexköpslagen. Cirka tio år efter Sveriges lagändring började andra nordiska länder ändra sin lagstiftning kring prostitution. Idag har exempelvis både Island och Norge en liknande lagstiftning som Sverige, där personen som köper sex är den som begår en brottslig handling (Skilbrei & Holmstrom, 2011). Kingston och Thomas (2019) förklarar att Sveriges val att kriminalisera köp av sexuella tjänster har setts som en stor framgång för jämställdhet och för feminismen. Olsson (2020) förklarar att i och med att sexköpslagen trädde i kraft riktades det sociala arbetets fokus till att framförallt erbjuda hjälp och stöd till de personer som har sex mot ersättning. Sexköpslagen är formulerad på ett sätt som innebär att exempelvis polisen och socialtjänsten måste arbeta såväl förebyggande som åtgärdande med målgrupperna inom prostitutionen, det vill säga sexköpare och personer som har sex mot ersättning (Olsson, 2020). Vanligen finns det mer än två parter i samband med ett sexköp, den som köper, den som säljer samt den som organiserar köpet. Den som organiserar köpet kan vara en hallick, en partner till den som har sex mot ersättning eller någon annan person som på något sätt organiserar köpet (Benoit m.fl., 2018; Grittner & Walsh, 2020; McCarthy m.fl., 2012; Waltman, 2011; Weitzer, 2018). Vanligen straffas organisering av köp av sexuella tjänster högre än att köpa sex. Sexköpslagen var aldrig menad att ersätta det sociala arbetet kring sex mot ersättning utan kom till som ett komplement (Olsson, 2020).
4. Tidigare forskningsöversikter
Nedan kommer en presentation av tre stycken tidigare forskningsöversikter som är relaterade till föreliggande studies forskningsområde. Vi har inte hittat någon forskningsöversikt som beskriver hur socialtjänst och polis skuldbelägger KSE. Således har vi valt att använda tidigare forskningsöversikter som beskriver hur personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp påverkas av stigma, hur polisen skuldbelägger personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp och slutligen hur stigmatisering påverkar KSE. Samtliga forskningsöversikter valdes ut då de har ett välskrivet metodavsnitt vilket vi anser är viktigt då vi som läsare vill veta hur forskningsöversikten har gått till.
4.1 ‘‘I Still Feel Like I Am Not Normal’’: A Review of the Role of Stigma and Stigmatization Among Female Survivors of Child Sexual Abuse, Sexual Assault, and Intimate Partner Violence
Kennedy och Prock (2018) har i sin forskningsöversikt studerat hur sexuella övergrepp mot barn, sexuella övergrepp mot vuxna och våld i nära relationer påverkar hur den som blivit utsatt ser på sig själva och hur andra ser på dem. Forskningsöversikten är baserad på totalt 132 tidigare studier. Varav 58 av artiklarna handlar om sexuella övergrepp. Kennedy och Prock (2018) presenterar Janoff-Bulmans modell som består av två olika delar av skuld den utsatte tillskriver sig själv efter ett sexuellt övergrepp. Första delen menar att personen (kvinnan) antar ett visst beteende för att undvika framtida övergrepp utifrån att de upplever att det är deras fel att de har blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp. En annan anledning till att vissa beteenden antas är för att undvika potentiella framtida sexuella övergrepp och för att själv kunna ha kontroll över situationen. Andra delen i modellen menar att personen som blivit utsatt upplever att en själv, utifrån vem hen är förtjänar att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Kennedy och Prock (2018) förklarar att det varierar från kvinna till kvinna vilken typ av skuld kvinnan tillskriver sig själv efter hon blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp. Däremot går det att se att det är vanligare att svarta kvinnor från låg socioekonomisk bakgrund skuldbelägger sig själva mer än andra grupper. Andra teorier, såsom socialekologisk teori fokuserar på hur en person som bearbetar ett övergrepp blir påverkad av flera olika system. System som påverkar bearbetningen är familj, institutioner, samhällsgrupp och kultur. Ett exempel som Kennedy och Prock (2018) tar upp är att en lesbisk kvinna känner skam efter att ha blivit våldtagen av en annan kvinna. För att undvika förnedring väljer hon att inte berätta för andra HBT-personer om övergreppet. Hur en persons olika system reagerar och bemöter en person som blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp leder till sekundär viktimisering. Sekundär viktimisering leder i sin tur till att den utsattes trauma förvärras.
Flera studier visar på korrelationen mellan att beskylla sig själv efter ett övergrepp, känslor av skam och skuld och motvillighet att berätta om övergreppet för rättsväsendet och/eller hälso-och sjukvården (Kennedy & Prock, 2018). En studie visar att kvinnor som i studien berättar för första gången att de blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp känner en starkare känsla av att det var deras fel att övergreppet skedde. Vidare visar samma studie att de kvinnor som berättar för första gången var mer troliga att aldrig ha gått i terapi. Kvinnorna förklarar att de inte förstår varför de ska söka hjälp eller gå i terapi då det var deras eget fel att de blev utsatta för övergreppet. Personer som själva ser sig skyldiga till att de blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp förväntar sig att bli bemötta med stigma. Det leder till att personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp inte berättar för rättsväsendet och/eller hälso- och sjukvården för att de inte vill bli karaktäriserade som lögnare eller ytterligare en gång få skulden för övergreppet. Kennedy och Prock (2018) benämner att det finns ytterligare faktorer som kan
motverka en person från att anmäla ett sexuellt övergrepp till rättsväsendet. Ett exempel som tas upp är att ursprungs amerikanska kvinnor känner en särskild rädsla att bli skuldbelagda för ett sexuellt övergrepp alternativt att ingen skulle tro på dem. I en longitudinell studie har det framkommit att personer som söker hjälp hos rättsväsendet vid första tillfället beskyller sig själva mer än när de söker hjälp vid ett senare tillfälle (4 månader senare) (Kennedy & Prock, 2018).
Kennedy och Prock (2018) förklarar att trots kvinnornas upplevda känslor av skuld och skam för att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp finns det vissa kvinnor som faktiskt söker stöd av rättsväsendet. Det är vanligt förekommande att kvinnorna får skulden för övergreppen eller att rättsväsendet inte tror på dem. Att kvinnorna inte blir trodda förvärrar kvinnornas posttraumatiska stressyndrom (PTSD) vilket i sin tur leder till att det blir svårare för kvinnorna att ta till sig professionell hjälp. Flera studier visar att kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp och som har berättat för någon om händelsen (oavsett om det är en formell eller informell person) har blivit bemötta med minst en skuldbeläggande kommentar som kvinnorna upplevde som kränkande. Kvinnorna upplever kommentarer från deras partner som mest stigmatiserande. För de kvinnor som berättat för både formella och informella har fått fler negativa kommentarer än positiva. Kennedy och Prock (2018) förklarar att negativa kommentarer där kvinnorna ännu en gång blir skuldbelagda kan negativt påverka kvinnornas självkänsla. Andra faktorer som Kennedy och Prock (2018) benämner är depression, PTSD och hälsoproblem. Icke-vita HBTQ-kvinnor upplever mer victim-blaming än vita heterosexuella kvinnor (Kennedy & Prock, 2018).
4.2 Police perceptions of rape victims and the impact on case decision making: A systematic review.
Forskningsöversikten fokuserar på att analysera hur polisen skuldbelägger den utsatte vid våldtäktsärenden, hur polisen värderar trovärdighet vid våldtäktsärenden, acceptansen av “våldtäktsmyter” samt beläggen för hur de tidigare nämnda fenomenen kan påverka polisens beslut att inleda en utredning (Sleath & Bull, 2017). Forskningsöversikten är baserad på 24 stycken artiklar. Skuldbeläggning av den utsatte och personens ansvar undersöks i sju studier där samtliga studier visar att det förekommer skuldbeläggning av den utsatte inom poliskåren men att förekomsten var låg i vissa studier. Det vanligaste kännetecknet hos den utsatte som undersöks i relation till skuldbeläggning och den utsattes ansvar är om den utsatte var alkoholpåverkad. Resultatet visar tvetydigheter där en studie från år 2000 visar att i förhållande till hur alkoholpåverkad den utsatte uppfattas vara vid händelsen förekommer det betydligt mer skuldbeläggning av av den utsatte, medan en annan studie från år 2011 inte finner några signifikanta samband av skuldbeläggning och alkoholpåverkan. Sleath och Bull (2017) menar att några möjliga förklaringar till de skilda resultaten är; vilket år studierna utfördes samt eventuella kulturella skillnader till följd av att studierna baseras i USA respektive Australien. Forskningsöversikten inkluderar även studier som undersöker förekomsten av skuldbeläggning av den utsatte i förhållande till kön. Studier uppvisar att det finns en signifikant högre förekomst av skuldbeläggning av våldtäktsoffer bland manliga poliser i jämförelse med kvinnliga poliser. Vidare beskrivs det hur manliga poliser tillskriver de utsatta skuld i en signifikant högre utsträckning vid fall med hög förekomst av våldtäktsmyter. Däremot beskriver Sleath och Bull (2017) att det förekommer motsägelsefulla resultat inom forskningen gällande hur kvinnor och män inom polisen skuldbelägger den utsatte i våldtäktsärenden. Detta till följd av att ett flertal andra studier inte uppvisar några signifikanta samband gällande polisens kön och tendens att skuldbelägga.
Ett par studier uppvisar att poliser med specialistutbildning gällande sexualbrott inte är mindre benägna att skuldbelägga den utsatte i förhållande till poliser utan specialistutbildningen. Specialistutbildningen bestod i ena fallet av fem dagar där deltagarna fick utbildning i att hålla intervjuer, samla bevis och lära sig om förhållandet mellan parterna som är involverade i en utredning, medan det i det andra fallet inte specificeras vad träningen bestod av. En annan studie undersökte en mer intensiv polisutbildning där deltagarna utbildades i att förstå den utsatte, gärningsmannen samt intervjuteori och intervjutekniker. Den mer intensiva utbildningen uppvisades ha effekt i form av att deltagarna tillskriver mindre skuld av offren efter genomförd utbildning. Studien stödjer till viss del att intensiv utbildning av polisen kan ha effekt på polisens benägenhet att tillskriva den utsatte ansvar och skuld genom att på ett effektivt sätt redogöra för missuppfattningar om våldtäkter. Sleath och Bull (2017) ställer sig något kritiskt mot att utvärderingen av den intensiva polisutbildningen då den utfördes direkt efter avslutad utbildning vilket inte uppvisar hur deltagarnas uppfattning kan ha förändrats över tid.
Forskningsöversikten presenterar 13 studier som undersöker kännetecken hos individen som påverkar våldtäktsoffrets trovärdighet. Sleath och Bull (2017) presenterar hur tre studier påvisar att polisens bedömning av den utsattes trovärdighet påverkas av vilken typ av person den utsatte är. Studierna visar att det är osannolikt i 44% av fallen att polisen trodde en KSE som hävdade att hon hade blivit våldtagen i jämförelse med en gift kvinna där det är osannolikt att kvinnan blir trodd i 19% av fallen. Vidare beskrivs det hur en kvinna som har ett professionellt yrke “endast” blir misstrodd 2% av fallen när hon hävdar att hon har blivit våldtagen. En annan faktor som har undersökts i förhållande till den våldtäktsoffrets trovärdighet är huruvida den utsatte uppvisar att hon är upprörd och emotionell när hon ger sin utsaga till polisen. Flera studier visar att polisen är mer benägen att tro på en kvinna som hävdar att hon har blivit våldtagen om hon uttrycker starka emotioner. Vidare beskrivs det att en kvinna som visar starka känslor efter en våldtäkt överensstämmer med en stereotypisk bild av ett våldtäktsoffers beteende, vilket kan vara orsaken till att kvinnan upplevs mer trovärdig. Sleath och Bull (2017) beskriver att det därmed antyder att poliser kan ha vissa förväntningar av hur ett våldtäktsoffer beter sig. Fenomenet rape myth acceptance (RMA) undersöktes i 13 studier vilka visade att poliser tror på och accepterar olika typer av våldtäktsmyter. Några våldtäktsmyter som det finns relativt hög acceptans för är bland annat att männen inte menar att våldta utan han tappar kontrollen (16.67% av män, 9.5% av kvinnor), att män våldtar till följd av deras höga sexlust (21.67% av män, 15.87% av kvinnor) och att lättklädda kvinnor antyder att de vill ha sex (20.1%). Studier som uppvisar signifikanta samband mellan RMA och beslut i brottsutredningar även visar att sambanden blir icke-signifikanta när andra variabler som uppfattning om skuld och erfarenhet av intervjutekniker appliceras. Därmed menar Sleath och Bull (2017) att det kan förekomma RMA inom poliskåren men att det inte har en signifikant påverkan på hur beslut fattas i våldtäktsutredningar. Sleath och Bull (2017) kommer fram till att skuldbeläggandet av våldtäktsoffer samt RMA inom poliskåren inte verkar påverkas av specialistutbildningar vilket de anser behöver utföras vidare forskning på. Vidare beskrivs det hur offrets trovärdighet har en påverkan på polisens beslutsfattande under och inför våldtäktsutredningar.
4.3 The Role of Social Stigma in the Lives of Female-Identified Sex Workers: A Scoping Review
Den tidigare forskningsöversikten är baserad på 26 stycken tidigare gjorda studier. Studierna har genomförts i Australien, Kanada, Nya Zeeland, Storbritannien och USA (Grittner & Walsh, 2020). Anledningen till att studier utförda i dessa länder blev inkluderade var på grund av att
författarna beskriver att länderna är kulturellt liknande. KSE är socialt exkluderade och generellt är synen på sexarbetare negativ (Grittner & Walsh, 2020). Den sociala exklusionen resulterar i stigmatisering som är den främsta bidragande faktorn till att personer som har sex mot ersättning blir utsatta för våld. För personer som har sex mot ersättning sker stigmatisering på flera olika nivåer, sociala och självstigmatisering. Sociala stigman handlar om att en grupp eller en individ aktivt blir utsatt för exkludering. Sociala stigman skapas, förvaras och stärks av social, kulturell, ekonomisk och politisk makt. Vidare beskrivs det att personerna själva kan välja att exkludera sig från vissa sammanhang eller platser på grund av tidigare dåliga erfarenheter. För stigmatiserade grupper är det svårare att få tillgång till hjälp, stöd och service. Grittner och Walsh (2020) tar upp exemplet dåliga erfarenheter av sjukvården kan leda till att stigmatiserade grupper väljer att inte söka sjukvård när de behöver hjälp. Ett lands lagstiftning om sex mot ersättning inte påverkar om en person blir utsatt för stigma eller inte. För både i länder där samtliga parter, en part eller ingen part är kriminaliserade föreligger samma stigma relaterat till exempelvis bemötande och hjälp inom sjukvården (Grittner & Walsh, 2020).
Grittner och Walsh (2020) förklarar att flera av studierna presenterar att ett sätt att bryta mot stigmat relaterat till sex mot ersättning är att personal inom sjukvården har ett gott bemötande och inte är dömande. Självstigmatisering handlar om att personen själv utifrån dåligt bemötande från allmänheten upplever en skam över sig själva. Självstigmatisering kan negativt påverka både självkänsla och självförtroende. En konsekvens av att tillhöra en grupp som är stigmatiserade i samhället är social isolation, lägre löner och hög arbetslöshet samt sämre fysisk-och psykisk hälsa. KSE förklarar att en syn som många har är att kvinnor får skylla sig själva eller att dem förtjänar att bli utsatta för våld och diskriminering. Synen att arbeta som sexarbetare är en del av en riskfylld livsstil som normaliserar våld mot sexarbetare. Synen på KSE påverkar allmänhetens benägenhet är skylla på kvinnan om hon blir utsatt för våld eller diskriminering. Det finns en uppfattning om att våld och diskriminering är något som en person får räkna med om den väljer att ha sex mot ersättning (Grittner & Walsh, 2020).
Grittner och Walsh (2020) presenterar faktorer som påverkar varför KSE är stigmatiserade. De tidigare studierna visar att kön, etnicitet, klass, kolonialism, funktionstillstånd och kapitalism påverkar de hierarkiska sociala strukturerna som påverkar stigmat relaterat till sex mot ersättning. Vidare beskrivs det att de sociala strukturerna är grunden till stigmat kring sex mot ersättning. Stigmat påverkas ytterligare av diskursen i media, forskning och inom staten som understryker personer som har sex mot ersättnings individuella ansvar och beteende. Diskurserna komplicerar de sociala strukturernas ansvar att skapa institutionella förhållanden som är nödvändiga för att få en social förändring av stigmat relaterat till sex mot ersättning. En kanadensisk studie visar att medias sätt att presentera KSE är antingen att beskriva dem som skadedjur eller som offer. KSE ses som att de bär runt på sjukdomar, är förslavade och riskabla. En syn som kanadensiska medier har är att KSE har en livsstil som anses som ett hot mot barn. Grittner och Walsh (2020) presenterar kön och framförallt föreställningen om kvinnlig sexualitet som de främsta anledningarna till stigma relaterat till sex mot ersättning. KSE går emot föreställning om kvinnors sexualitet och trotsar den förtryckande syn som finns om kvinnors sexualitet. Det finns en uppfattning om att kvinnor i romantiska relationer är lojala och dedikerade. KSE beskriver hur de själva i sitt arbete distanserar sig från sina klienter samt undviker att njuta i samband med ett sexköp. Grittner och Walsh (2020) förklarar att det är ett bevis på hur könsnormer och stigma relaterat till sex mot ersättning påverkar kvinnorna. Vidare beskrivs det att en kanadensisk studie visar att dessa kvinnors beteende ses som sexuellt fördärv och att ha sex mot ersättning är ett omoraliskt beteende. Samma studie diskuterar även att manlig sexualitet inte är något som diskuteras som omoraliskt när det kommer till sex mot
ersättning, oavsett om det är män som klienter eller som säljare. Ett sätt för KSE att motverka stigmatisering är genom att selektivt bestämma vilka de berättar för om deras profession. Anledningen till det är för att kvinnorna själva då kan kontrollera vem som har ett maktövertag då de inte kan bli utsatta för stigma relaterat till deras profession. För kvinnor som säljer sex på gatan är det svårare att undvika att berätta vad de har för profession då deras arbetsplats är offentlig. KSE och som har erfarenheter av hemlöshet och missbruk förklarar att de hellre berättar om de erfarenheterna än om sexarbete då stigmat relaterat till sexarbete är svårare att hantera (Grittner & Walsh, 2020).
4.4 Sammanfattning av tidigare forskningsöversikter
Den tidigare forskningen visar att kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp ofta blir utsatta för victim blaming. Vidare visar tidigare forskningsöversikter att KSE ofta blir stigmatiserade av omgivningen och av myndigheter såsom polis, socialtjänst och sjukvård. Däremot saknas det forskningsöversikter som diskuterar hur victim blaming ytterligare påverkar KSE. Forskningen visar att majoriteten av KSE har dåliga erfarenheter av både polisen och hälso- och sjukvården. Enligt forskningen är det inte ovanligt att KSE blir bemötta av polis och personal inom hälso- och sjukvården på ett skuldbeläggande sätt. Vidare får KSE ofta höra att de ”får skylla sig själva” att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det framgår därmed i tidigare forskningsöversikter att det existerar problematik kring stigmatisering och skuldbeläggning av KSE däremot saknas litteraturöversikter som avser att undersöka hur och på vilka sätt skuldbeläggning påverkar KSE. Således synliggörs ett behov av att utföra en litteraturstudie som sammanställer relevant forskning gällande skuldbeläggning av KSE samt hur skuldbeläggning kan tänkas påverka KSE.
5. Teoretisk tolkningsram
Här nedan kommer en presentation av de teorier som används i föreliggande studie. De teorier som kommer användas i denna studie är stigma, identitet, sociala band, skam, skuld och victim blaming. Teorier om skuld, skam, identitet och sociala band innefattar alla aspekter som kan bidra till förståelse för hur och på vilka olika sätt som KSE påverkas av skuldbeläggning. Teorier om skuld, skam och delvis identitet kan bland annat bidra med förståelse och förklaringar till varför skuldbeläggning kan tänkas påverka KSE. Vidare då studien avser att undersöka hur KSE påverkas av skuldbeläggning inkluderas även teorier om identitet och sociala band. Detta utifrån att identitet och sociala band kan anses vara viktiga aspekter för att förstå hur KSE:s relationer och självbild potentiellt kan påverkas av skuldbeläggning. Anledningen till att teorin om stigma inkluderas trots att det inte står med i våra frågeställningar är utifrån att vi anser att stigma är relaterat till både sex mot ersättning och en grundläggande komponent som bidrar med förståelse för resterande teorier. Stigmatisering av KSE kan exempelvis tänkas påverka kvinnorna relaterat till deras identitet och sociala band. Vidare kan det också tänkas påverka skam- och skuldkänslor hos kvinnorna. Inom avsnittet för victim blaming lyfts olika teorier gällande det ideala offret och tron på en rättvis värld upp som komplement för att få förståelse för fenomenet victim blaming.
5.1 Stigma
Goffman (2020) förklarar att stigmatisering uppkommer när någon på ett negativt sätt avviker från vad som anses vara normalt. Vidare förklarar Goffman (2020) att han har identifierat tre olika typer av stigman: “kroppsliga missbildningar, ‘fläckar på den personliga karaktären’ och gruppstigman som har att göra med ras, nation och religion” (Goffman, 2020, s. 9). De olika typerna av stigman menar Goffman (2020) är olika egenskaper som en individ inte kan påverka
eller rå för men som allmänheten upplever som avvikande. En person som har något eller flera av de stigman som beskrivs uppfyller inte de identitetsvärden som värdesätts i samhället. De stigman som Goffman (2020) har identifierat saknar socialt erkännande och det kan skapa social exklusion. Goffman (2020) förklarar att för de flesta människor i samhället är det viktigt att kunna dölja sina stigman då deras stigma kan innebära exkludering. Det finns en strävan hos människor att bli socialt erkända eller accepterade. Vidare förklarar Goffman (2020) att det inte är alla oönskade egenskaper hos en person som anses vara avvikande och stigman utan det är de egenskaper som inte passar in i den stereotypa kategori vi har satt en person i. En person kan inom alla “områden” förutom ett anses vara “normal” men när personen uppvisar ett stigma kommer hen bli exkluderad från gruppen. När en grupp exkluderar någon på grund av ett stigma sker det vanligen omedvetet men det resulterar i försvårade livsmöjligheter för personen. Vidare förklarar Goffman (2020) att personer som blir stigmatiserade kan uppleva känslor av skam samt få ändrad självbild. Goffman (2020) beskriver att en person som har ett stigma kan bemöta världen på två olika sätt. Första sättet är att personen utgår från att världen redan vet att hen skiljer sig från sin omvärld. Det andra sättet är att personen tänker att omvärlden inte märkt alternativt inte känner till ens stigma. Goffman (2020) menar att en person vanligen har erfarenheter av båda sätten.
5.2 Identitet
Bamberg (2011) förklarar att identitet är det som gör varje individ unik, samtidigt som identiteten gör att vi kan identifiera oss med vissa grupper. För att en person ska kunna skapa en identitet behöver personen ställa frågor om vem hen är. Att hitta sin identitet är en ständig process och varierar beroende av vilken kontext en person befinner sig i (Bamberg, 2011). Collins (1988) förklarar att en väsentlig del i att skapa sin identitet är självvärdering. Självvärdering är hur en individ tolkar andra personers värdering av individen. Vanligen är den typen av tolkning viktigare än hur individen uppfattar sig själv (Collins, 1988). Goffman (2009) förklarar att individer agerar som om de vore personer som är med i en teater. På teatern spelar individen olika roller som ständigt förändras beroende på sin kontext. Beroende på vilken roll som individen spelar finns det x-antal möjligheter respektive begränsningar för personen. Därmed kommer en individ att anta vissa beteenden som förväntas på den kontextuella roll personen har, detta i syfte att bli accepterade av personerna i individens omgivning. Bamberg (2011) förklarar att de roller som en person förväntas inta är en kombination av hur individen själv tolkar rollen men också hur omgivningen upplever rollen. Vissa specifika kännetecken är starkt associerade med en viss roll vilket gör att personer som identifieras med den rollen kan ha svårt att distansera sig från. Personen kan identifiera sig med en viss roll men inte med samtliga kännetecken som finns för just den specifika rollen (Bamberg, 2011). Goffman (2009) förklarar att alla individer har en främre och bakre region och beroende på vilken region en individ befinner sig i kommer hen att agera på ett visst sätt. Främre regionen är den roll som en person visar utåt för andra människor. Bakre regionen är hur personen egentligen känner sig på insidan (Goffman, 2009). Exempelvis kan en KSE uppvisa en typ av roll, det vill säga ett visst beteende, när hon träffar en sexköpare. När samma kvinna senare träffar sina barn uppvisar hon en annan roll som mamma. Vet en person inte vilken roll som hen ska spela uppkommer något som Goffman (2009) brukar benämna som identitetsförvirring. Identitetsförvirring innebär att individen inte vet vilken roll som hen förväntas uppvisa i ett visst sammanhang och att hen uppvisar en roll som inte förväntas.
Jenkins (2008) förklarar att en grundläggande uppfattning om vad identitet är grundar sig i uttrycket “vem är vem” (who’s who). Med uttrycket menas det att för att kunna etablera en
persons identitet behöver jag veta vem jag är, veta vem andra är och att andra vet vem jag är. Genom etableringen av vem som är vem ser människan individer och individer som ingår inom vissa grupper. Med identitet kommer också identifiering som Jenkins (2008) förklarar inte är en sak utan något en person gör, en process. Identifiering bestämmer inte vad en person ska göra, trots det kan identifieringen guida en person mot en viss riktning. Identifiering av människor skiljer sig mellan personer. En person kan kategorisera en viss person i kategori A och en annan person kan kategorisera samma person i kategori B. De olika synerna vi har i relation till identifiering påverkas av den sociala kontexten. Det finns även subgrupper och generella grupper relaterat till identifiering. Två personer kan upplevas som väldigt olika då de tillhör olika subgrupper men att de båda ingår i samma generella grupp. I samband med att människan hierarkiskt identifierar och kategoriserar individer väljer vi hur vi vill bemöta en person. Vidare beskriver Jenkins (2008) att människan inte är konsekvent i relation till identifiering. En person kan bestämma sig att den hatar alla som tillhör grupp A. Trots det kan personen göra undantag mot enstaka individer som tillhör grupp A på grund av att hen har en personlig relation till personen, exempelvis att personerna är vänner. Känslor och identitet är kopplade till varandra, däremot förklarar Jenkins (2008) att det inom forskning inte finns en klar bild på relationen mellan de två. Det har trots det kunna etablerats att känslor kopplade till identifiering är baserade på erfarenheter. Utifrån vilka erfarenheter en person har av en viss grupp som personen har identifierat kommer personen att agera på ett visst sätt utifrån sina känslor (Jenkins, 2008). 5.3 Sociala band
Inom samhällsvetenskapen är sociala relationer en ständig och central aspekt som enligt Scheff (1997) trots detta inte har beskrivits och behandlats på ett sätt som infångar dess betydelse för samhällsvetenskap. Scheff (1997) har därmed utvecklat en teori om sociala band och en metod för att avgöra kvaliteten av de sociala banden mellan personer. Scheff (1997) förklarar att teorin om sociala band innebär att en individs personlighet, grundläggande beteende och attityder uppkommer i och med våra relationer till andra människor. Med utgångspunkt i teorin baseras barns förmåga att utvecklas till ansvarsfulla och effektiva vuxna på kvaliteten av barnets sociala band. De sociala banden beskrivs utgå från motsatserna solidaritet och alienation samt att det i de flesta fall handlar om en blandning av båda delar. Vidare förklarar Scheff (1997) att mekanismen bakom relationer kan förklaras genom de emotioner som förknippas med alienation och solidaritet, det vill säga skam respektive stolthet. Detta genom att exempelvis skam används för att skapa social kontroll och både kännetecknas av och frambringar alienation. Scheff (1997) förklarar att alienation inte enbart förekommer från andra människor utan kan även härledas från en själv. Enligt teorin om sociala band kan kvaliteten av banden beskrivas som antingen stabila-och instabila band. Med stabila band åsyftas att personerna identifierar sig med varandra stabila-och har en ömsesidig förståelse för varandra. Tvärtemot kännetecknas instabila band av motsättningar, alienation och oförståelse för den andre. I uppväxten kan instabila band formas till följd av att relationen till barnets omsorgsgivare är präglad av hot, kontroll och disciplin. Scheff (1997) beskriver att barn med instabila band antingen kan utveckla separerande eller uppslukande band beroende på om barnet väljer att omfamna eller avvisa den vuxnes direktiv. Personer som utvecklar uppslukande band har hanterat uppväxten genom att ge upp stora delar av sig själv för att undvika bestraffning medan personer med separerande band har ignorerat och gått emot den vuxna vilket skapar distans dem emellan. Banden som barnet utvecklar under uppväxten överförs sedan till hur personen skapar relationer med andra i vuxen ålder. Scheff (1997) beskriver att det går att urskilja ett mönster i samhället hur kvinnor som vuxit upp i familjer med alienerade band ofta skapar uppslukande band till andra människor. Vidare förklarar Scheff (1997) att uppslukande band är relaterade till en underliggande skam som personen inte är direkt
medveten om men som kan skapa passivitet hos personen. Ett fenomen som delvis kan förklaras med uppslukande band är då en kvinna är lojal mot sin partner som är våldsam mot henne till följd av att hon ger upp delar av sig själv vilket även innefattar hennes rätt till rättvisa (Scheff, 1997).
5.4 Skam
Skam är en upplevd känsla som ursprungligen betyder “att täcka” (Cullberg Weston, 2008). Skammen härleds från känslan av att vilja dölja sina svagheter från andra människor. Cullberg Weston (2008) beskriver hur skam har en oerhörd påverkan på oss utifrån att människan i grunden är ett flockdjur med en medfödd rädsla för alienation. Från födseln är människan i beroendeställning till andra människor då det handlar om en fråga om överlevnad, men även som vuxna individer har människan ett naturligt behov av andra människor. Skammens roll i människans liv har alltså handlat om att visa respekt för andras känslor och tankar om oss, för att undvika att bli exkluderade och ensamma. Skammen agerar därmed som ett redskap för att hålla människan sammankopplad med en grupp eller med dem som anses viktiga och värdefulla. Skam skapar känslor av att känna sig värdelös, utskämd och tillintetgjord men skammen kan även beskrivas som en social känsla som uppstår när en person tappar ansiktet framför andra eller vid brist på gensvar. Hur skam kan påverka självbilden hos en individ skiljer sig utifrån vilken form av skam personen erfarar. Det kan bland annat handla om en flyktig känsla av skam som passerar relativt fort medan upplevd skam för en person med låg självkänsla kan utgöra en mer permanent självbild. Genom att drabbas av skam kan hela personen i fråga utveckla en försämrad självkänsla vilken behöver repareras för att personen ska kunna återställa sin självrespekt. Med självrespekt åsyftas att personen har byggt upp en god självbild som utgör ett skydd för det egna värdet vid exponering för tillfälliga skamsituationer. Självrespekt kan även uttryckas i form av självaktning och i relation till skam behöver människan kunna skydda självet från både angrepp från de inre och yttre. Cullberg Weston (2008) förklarar hur attacker från det inre är svårare att skydda sig från då det kan vara svårare att sätta en gräns för dem. Inre angrepp mot självet kan vara skoningslösa och attackerna mot en själv kan ske regelbundet. Att befrias från de inre attackerna är nödvändigt för att återställa eller bygga upp den egna självrespekten. Att tillhöra en minoritetsgrupp som skambeläggs av samhället, till exempel personer med funktionsvariation eller att tillhöra en etnisk minoritet, kan göra det desto svårare att avvärja skamstämpeln. Förutom att arbeta med inre frigörelse behöver därmed skambeläggning hanteras genom politiskt arbete och opinionsbildning (Cullberg Weston, 2008).
5.5 Skuld
Heberlein (2005) förklarar att känslorna skam och skuld vanligen associeras med varandra. En känsla som till en början är skamkänslor kan lätt övergå till känslor av skuld istället. Heberlein (2005) tar upp att bli utsatt för ett sexuellt övergrepp som exempel. Till en början känner den som blivit utsatt en skam över händelsen men att efter en tid övergår skamkänslor till skuldkänslor. Skamkänslor associeras vanligen med misslyckanden medans skuldkänslor är relaterade till specifika handlingar. Känslor av skuld grundar sig i juridiska kontexter såsom lagar och auktoritet. I det som brukar benämnas som skuldkulturer understryks det att fokus på individens egna ansvar och egna val är centrala. Det vill säga hur en individ väljer att agera utifrån de lagar och regler som finns. Följer en individ de regler som finns behöver inte personen känna känslor av skuld. Skulle personen istället inte lyssna på reglerna är personen skyldig vilket kan få konsekvenser i form av ett straff. Heberlein (2005) förklarar att en viktig process för att överkomma sina skuldkänslor är genom att erkänna de felaktiga handlingar en har begått. När en person har erkänt de felaktiga handlingar hen begått kan personen bli förlåten. Vidare
argumenterar Heberlein (2005) att forskare tidigare har förklarat att endast ett erkännande gör att skuldkänslorna försvinner men att hon inte håller med. Heberlein (2005) menar att för att en känsla av lättnad ska uppstå behöver den som erkänner få en respons. Heberlein (2005) förklarar att responsen vanligen är någon typ av förlåtelse och kan komma från den som personen utsatt eller skadat, exempelvis en präst eller terapeut. För att individen ska känna sig accepterad behöver motparten ta emot erkännandet och finnas där när individen känner skuld och smärta. En individ som känner skuldkänslor inför det begångna brottet visar på att individen har kommit till insikt att hen begått en felaktig handling och det i sin tur indikerar att individen antar moraliskt agerande (Heberlein, 2005).
5.6 Victim blaming
Victim blaming innefattar människors tendens att tillskriva personer som utsatts för våld- och sexuella övergrepp helt eller delvis ansvarar för deras utsatthet (Penone & Spaccatini, 2019). Begreppet victim blaming myntades på 1970-talet av William Ryan i boken Blaming the victim där begreppet används för att kritisera tendensen att skuldbelägga fattiga människor för deras socioekonomiska status. Tidigt i konceptualiseringen av begreppet victim blaming beskrivs fenomenet som en strategisk och naturlig försvarsställning mot personer som har en låg socioekonomisk status (Penone & Spaccatini, 2019). Genom att tillskriva en person dess utsatthet kan utomstående känna sig trygga från att själva uppleva och hamna i liknande situationer vilket skapar en känsla av kontroll (Bieneck & Krahé, 2011). Begreppet victim blaming i kontexten för denna studie relateras till könsrelaterat våld vilket blev ett mer utbrett forskningsämne under 1980-talet. Victim blaming i relation till könsrelaterat våld blev mer prevalent i forskningen bland annat utifrån den höga förekomsten av orapporterade fall av våldtäkter och sexuella övergrepp i strävan efter att förstå sig på problematiken. Begreppet har även förknippats med termen sekundär viktimisering vilket syftar på en ytterligare utsatthet som sker genom att personer som arbetar för myndigheter som ska ge stöd till den utsatta istället stigmatiserar och överför ansvar på den som utsatts (Vonderhaar & Carmody, 2015).
Heberlein (2005) argumenterar att en vanlig upplevelse hos någon som har blivit utsatt för våld eller övergrepp är att det var något hos dem själva som gjorde att de blev utsatta. En väletablerad uppfattning är att en person inte kan bli skuldbelagd för något som hen inte hade någon inverkan på. För att en person ska kunna ses som ansvarig måste personen ha satt sig i en viss situation frivilligt. Först då kan personen ses som skyldig till att hen har blivit utsatt. Vidare beskriver Heberlein (2005) att ordet offers ursprungliga innebörd är att personen inte är skyldig till det lidande personen genomgår. Genomgående uppfattningar om vem ett offer är och vem som blivit utsatt är att personen är oskyldig. Heberlein (2005) förklarar att för att någon ska vara ett offer behöver en motpart kategoriseras som ansvarig eller skyldig. Heberlein (2005) förklarar att någon som har identifierats som ett offer har vissa privilegier, i form av rätt till omsorg och medkänsla. Samtidigt som sympatin finns för någon som har blivit utsatt för exempelvis våld och övergrepp finns det även en uppfattning om att ett offer är någon som har förlorat, någon en tycker synd om och att det inte är en person som en förväntar sig mycket från. Heberlein (2005) förklarar att en person som anses vara ett offer är en person som inte anses ha sitt liv eller sig själv under kontroll. Heberlein (2005) förklarar att vissa forskare inom viktimologi menar att en möjlig förklaring till att det finns ett visst motstånd mot personer som har blivit utsatta är för att människor i allmänhet har en stark tro och förhoppning på att den värld vi lever i är rättvis. Därmed finns det hos vissa en upplevelse att någon som har blivit utsatt för våld eller ett övergrepp bör ha gjort något för att förtjäna det, då världen är rättvis. Grupper som anses vara utanför det “vanliga samhället” förklarar Heberlein (2005) är vanligen särskilt våldutsatta. Trots
det pågår det inte en ständig debatt om att våldet mot dessa grupper måste minska. Istället används argument som menar att de grupper som är utanför samhället måste besitta vissa brister (Heberlein, 2005).
Lerner (1980) beskriver att utifrån teorin om “tron på en rättvis värld” försöker personen vid en orättvis händelse uppskatta vad som händer och därefter försöker personen beräkna vilka aspekter som behöver finnas för att person ska förtjäna sitt öde. När aspekterna inte nås möts personen av en orättvisa. Vidare beskrivs det hur orättvisan initialt bemöts av en negativ reaktion som exempelvis att känna sig upprörd över situationen. Därefter följer försök att återställa tron på rättvisa genom att finna förklaringar till händelsen. Det kan utföras genom att hitta eller skapa faktorer som antyder att den utsatte faktiskt förtjänade sitt öde. Vid situationer där det inte går att identifiera faktorer som skuldbelägger den utsatte kan människan försöka förklara orättvisan genom att tillskriva förövaren karaktärsdrag, som att av samhället vara en avvisad person som kan utsätta andra personer för skada. Det finns enligt teorin om tron på en rättvis värld en föreställning om att den utsatte som har gjort någonting klandervärt kan skuldbeläggas för sin utsatthet. Hur människan reagerar vid situationer då en person har blivit utsatt är inte bestämt utifrån vad personer har blivit utsatt för utan genom en uppskattning av intentionen och kvaliteten av personens handlingar. Exempelvis ges erkännande till den utsatte om personen uppvisar nobla handlingar och goda intentioner. Lerner (1980) beskriver även processen för vem en person identifierar sig med vid frågan om utsatthet. Baserat på den kunskap en person innehar kommer personen identifiera sig och vilja hjälpa den utsatte utifrån om den utsatte anses förtjäna hjälp baserat på personens oskuld och individens personliga värde. Förutom den utsattes handlingar kan personer som tillhöra vissa sociala statusar tillskrivas mer skuld än andra. Personer som inkluderas i dessa statusar anses ofta vara personer som är sämre eller annorlunda i ett samhälle. Statusarna är bland annat att vara kvinna, kriminell eller att tillhöra en etnisk minoritet. Detta till följd av att statusen kan ses som farlig, underordnad och oönskad. Vidare redogör Lerner (1980) utifrån en av hans studier att två av tre respondenter förvränger sin bild av ett oskyldigt offer för att kunna upprätthålla sin tro på att det inte har skett en orättvisa. Det finns enligt Lerner (1980) en stark tro hos människor att det som en själv drabbas av och vad andra drabbas av händer av en anledning detta utifrån tron på en rättvis värld. Vidare diskuterar Lerner (1980) förekomsten av skuldbeläggande av sig själv och hur det är förenat med försök att kontrollera ens egen säkerhet från att bli utsatt i framtiden. Den utsatte kan skapa en illusion av säkerhet genom att tillskriva sig själv skuld för händelsen. Exempelvis kan en kvinna som har blivit utsatt för en våldtäkt genom att tillskriva sig själv skulden för våldtäkten återta kontroll över händelsen. Det kan bli för påfrestande för den utsatte att tro att hon har blivit utsatt utan provokation vilket gör det lättare för den utsatte att skylla på sig själv. För om den utsatte inte hade en inverkan på våldtäkten vet den utsatte att hon kan bli utsatt igen (Lerner, 1980).
Christie (2018) förklarar att det finns en relation mellan hur idealt ett offer anses vara och hur ideal en förövare anses vara. Om en person anses vara ett idealt offer kommer även förövaren betraktas som mer ideal. På samma sätt fungerar det om en förövare betraktas som idealt kommer även den utsatte att göra det. Vidare förklarar Christie (2018) att det finns fem faktorer som påverkar i vilken utsträckning en person betraktas som idealt offer. Den första faktorn menar att ett idealt offer är svagt, det kan vara på grund av gammal ålder eller att personen är väldigt ung. Den andra faktor är att den utsatte gör något som anses vara respektabelt. Exempelvis tar hand om sjuka släktingar. Tredje faktorn är platsen personen befinner sig på. Christie (2018) förklarar att en person som befinner sig på en vältrafikerad gata mitt på dagen kan inte få skulden för ett övergrepp då personen befinner sig i det offentliga. Fjärde faktorn är
att förövaren är stor och stark. Är den utsatte inte stor och stark är det mindre troligt att den utsatte kan skydda sig mot förövaren. Skulle den utsatte fysiskt vara lik sin förövare får den utsatte vanligen skulden. Femte faktorn är relationen den utsatte har till sin förövare. En person som inte känner och inte har någon relation till sin förövare får mindre skuld än en person som blir utsatt av någon som hen känner. Christie (2018) förklarar att det finns en skillnad mellan vem som anses som ett idealt offer och det “vanligaste” offret. Exempelvis ses en äldre kvinna som blivit misshandlad och rånad av en främling som ett idealt offer. En äldre man som blir misshandlad och rånad av någon som han känner ses inte som ett idealt offer. De grupper som vanligen associeras med bilden av det ideala offret gillar inte den positionen och känner en rädsla att bli kategoriserade som det ideala offret. Rädslan grundar sig i att dessa grupper tror att de löper större risk att bli utsatta, särskilt för våldsbrott om de blir betraktade som ideala offer. Corteen (2018) förklarar att en grupp som inte ingår i gruppen “det ideala offret” är KSE. Kvinnor som på något sätt har en relation till personen som utsatt dem, befinner sig på en plats hon inte borde och delvis har någon typ av möjlighet att försvara sig anses inte vara ett idealt offer. Corteen (2018) menar att KSE avviker från faktorerna om vem ett idealt offer är exempelvis genom att kvinnorna på ett visst sätt har en relation till de männen som de har sex mot ersättning med. KSE som arbetar med gatuprostitution avviker särskilt från att vara det ideala offret då de befinner sig på platser där de “exponerar” sig för att utsättas. Corteen (2018) förklarar att det var under 1970-talet i samband med ny våg av feminism som det konstaterades att kvinnor som har blivit utsatta för våld av män anses vara ideala offer. Trots den allmänna uppfattningen om vem som är ett offer inkluderas inte alla kvinnor. Corteen (2018) hänvisar till Christies (1986) uppfattning om dem som är det ideala offret där han har rangordnat några exempel på vilka kvinnor som tillhör det ideala offret. Högst upp är en ung kvinna som är oskuld och som är på väg hem från sina sjuka släktingar och som blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Längst ner är en KSE som försöker anmäla en våldtäkt hos polisen. Uppfattningen av de två olika typerna av kvinnorna är det som blir avgörande för hur mycket skuld de får för ett övergrepp och hur de kommer bli bemötta utifrån hur mycket de avviker från uppfattningen av det ideala offret. Vidare förklarar Corteen (2018) att det inte bara handlar om att KSE avviker från uppfattningen om vem som är det ideala offret utan också att de anses vara skyldiga till att de har utsatts, de får skulden, att kvinnan på något sätt har provocerat och uppmanat till att bli utsatt. Corteen (2018) förklarar att skuldbelägga en kvinna för att ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp får konsekvenser. Exempelvis finns det samband mellan att bli skuldbelagd för ett övergrepp och mindre anmälningar till polisen och när en anmälning väl sker är det mindre troligt att förövaren blir dömd. Corteen (2018) förklarar att den negativa synen på icke ideala och avvikande offer grundar sig i synen som finns på kvinnor och män. Det finns mer åsikter och en benägenhet att kontrollera kvinnors oskuld än på våldtäktsmän. Corteen (2018) förklarar att utifrån att få KSE anmäler brott finns det en uppfattning hos män som utsätter kvinnorna att de kommer komma undan. Denna uppfattning leder till att männen fortsätter våga utsätta fler kvinnor för övergrepp.
6. Metod
6.1 Vetenskaplig ansats
De valda insamlings- och analysmetoderna i studien har en utgångspunkt i det vetenskapliga antagandet om hermeneutik och dubbel hermeneutik. Inledningsvis handlar hermeneutik om att förklara och förstå meningsfulla fenomen. Meningsfulla fenomen beskrivs som fenomen som behöver tolkas för att göras begripliga, varav några exempel på meningsfulla fenomen är beteendemönster, värderingar och handlingar (Gilje & Grimen, 2007). Att tillskriva fenomen
betydelser är en mänsklig förmåga som är en utgångspunkt inom hermeneutiken. Det som påverkar hur olika människor tillskriver fenomen mening förklaras som en persons förförståelse. Utifrån ett hermeneutiskt antagande behöver forskaren därmed utgå från att eventuella forskningsdeltagare har tolkat fenomenet som undersöks i studien baserat på deras förförståelser. Dubbel hermeneutiken bygger på samma principer som hermeneutiken men innefattar även att forskaren applicerar teoretiska begrepp på deltagarnas tolkningar för att i princip tolka deras tolkningar (Gilje & Grimen 2007). I en hermeneutisk kontext är det viktigt för författaren att fokusera på vad någonting kan innebära snarare än att konstatera att någonting finns. En hermeneutisk vetenskaplig ansats valdes därmed utifrån att vi i vår studie vill undersöka hur och vilka sätt victim blaming kan påverka KSE. Således har frågeställningarna i den föreliggande studien utformats utifrån en hermeneutisk vetenskaplig ansats.
Andersson (2014) förklarar att inom hermeneutiken till skillnad från exempelvis positivismen menas det att en forskare inte kan undvika att vara partisk i sin forskning. Det gäller inte för någon viss del utan under hela forskningsprocessen menar hermeneutiken att det finns en viss partiskhet från forskarens sida. Oavsett vilken typ av bakgrund exempelvis en socialarbetare har kommer hen att utgå från sina tidigare erfarenheter när det kommer till hur de tolkar mötet med en ny klient (Andersson, 2014). Således går det att konstatera att författarna i denna studie kommer göra vissa antaganden utifrån sina förförståelser i presentationen av studiens resultat. Samtidigt som författarna i föreliggande studie har en förståelse och uppmärksammar att de egna förförståelserna kommer påverka studien kommer väletablerade teorier användas i analysarbetet. Genom att använda väletablerade teorier i analysarbetet försöker författarna i föreliggande studie avlägsna sig från sina personliga förförståelser som grundar sig i tidigare erfarenheter och kunskaper. Författarna i föreliggande studie inser att en studie aldrig kan vara fullständigt objektiv utan att subjektivitet alltid existerar. Däremot anser författarna att genom att använda väletablerade teorier kommer studien förhålla sig mer objektiv.
6.2 Litteraturstudie
Fink (2014) förklarar att en litteraturstudie syftar till att undersöka forskningsläget för ett visst ämne. Litteraturstudier används inom flera olika professioner, exempelvis inom juridiken, psykologi och socialt arbete. Litteraturstudier baserar det studien kommer fram till på originalmaterial. Litteraturstudier ska vara baserade på tidigare forskning av hög kvalité för att säkerställa att litteraturstudien blir korrekt. Det är upp till författarna att avgöra ifall tidigare forskning är av hög kvalité. Fink (2014) beskriver att en litteraturstudie går att dela in i sju olika delar. Första steget handlar om att identifiera sina frågeställningar. Syftet med frågeställningarna är att de är grunden till hela studien och att de styr studiens upplägg. Andra steget är att författarna till studien ska välja ut var och vilket material som ska användas. Fink (2014) nämner databaser för vetenskapliga artiklar och böcker som exempel på material som går att använda i en litteraturstudie. I tredje steget behöver författarna i studien välja ut vilka sökord som ska användas för att samla in material. Fink (2014) förklarar att sökorden måste vara tydligt definierade och behöver logiskt kunna relateras till föreliggande studie. Därefter i fjärde steget behöver författaren utifrån sin sökning välja ut vilket material som ska vara med i föreliggande studie. Vanligen hittar författaren mycket material som kan potentiellt vara med i ens studie. Däremot är det viktigt att notera att endast ett fåtal studier faktiskt är relevanta. För att exempelvis en artikel ska få vara med i ens studie behöver författaren bestämma vissa exkludering- och inkluderingskrav. Fink (2014) beskriver att några vanliga exkludering- och inkluderingskrav är exempelvis språk, specifik typ av artikel eller publiceringsdatum. I femte steget kontrolleras artiklarnas metodiska tillvägagångssätt i syfte att bedöma den vetenskapliga
kvalitén. I sjätte steget görs själva studien. I litteraturöversikter med hög reliabilitet och validitet använder författarna standardiserade metoder för att samla in relevant data. I det sjunde steget sammanställer författarna resultatet tydligt. Framställningen av resultatet är baserat på författarnas teoretiska förförståelse. I det sjunde steget görs även en jämförelse mellan olika resultat från flera studier (Fink, 2014). Whittemore och Knafl (2005) beskriver att i integrativa litteraturstudier är det särskilt viktigt att författaren tydligt beskriver sitt metodavsnitt. Författaren bör även basera sin studie på material som också har beskrivit sitt tillvägagångssätt tydligt. Vidare beskriver Whittemore och Knafl (2005) att det är vanligt att exempelvis vetenskapliga artiklar har bias och att det blir författaren till litteraturstudiens uppgift att välja ut de studier som redovisar opartisk data. Föreliggande studie utgår från det som Whittemore och Knalf (2005) samt de sju stegen som Fink (2014) har identifierat gällande att genomföra en litteraturöversikt och nedan kommer en presentation av hur föreliggande studie har förhållit sig till dem. Vidare är föreliggande studie en integrativ litteraturstudie vilket innebär att både kvalitativ och kvantitativ forskning kommer att vara med. Vi valde att göra en integrativ litteraturstudie i förhoppning att kunna belysa både statistiska fynd och enskilda respondenternas upplevelser.
6.3 Exklusion- och inklusionskriterier I föreliggande studier har det valts att använda vissa exklusion- och inklusionskriterier. Kriterierna är grundade på studiens syfte och frågeställningar vilka formulerades innan artikelsökningen genomfördes. Ett exklusionskriterier var att endast artiklar publicerade mellan åren 2015-2021 valdes ut till studien. Detta i syfte att garantera att den senaste forskningen skulle vara del av föreliggande studie. Endast artiklar tillgängliga med fulltext som är publicerade på engelska och svenska är med i föreliggande studie. Vi valde i denna studie att inte göra någon exkludering gällande de vetenskapliga artiklarnas val av att utföra en kvalitativ eller kvantitativ studie. Således är det
både kvalitativa och kvantitativa studier med i föreliggande studie. I föreliggande studie valde vi att endast inkludera artiklar som är peer-reviewed. Detta för att stärka kvaliteten av artiklarnas innehåll och etik. Sammanlagt genererade våra sökningar 496 studier. Utifrån studiernas titlar sorterades 334 stycken artiklar bort då de inte ansågs vara relevanta för vår studies syfte, frågeställningar eller inklusionskriterier. Därefter kvarstod 161 artiklar som vi läste både på abstract- och fulltextnivå. Vidare exkluderades 151 artiklar utifrån att de inte överensstämde med studiens syfte, frågeställningar eller inklusionskriterier. Detta resulterade i att vi i vår artikelsökning hittade 10 stycken vetenskapliga artiklar samt två artiklar som vi hittade i Grittner och Walsh (2020) forskningsöversikt.
