Patienters erfarenheter av att vårdas
inom sluten psykiatrisk tvångsvård.
The patient's experience of being
cared for in psychiatric involuntary
care
Författare: Agnes Hellsing och Ebba Normark
VT 2021
Examensarbete: Kandidat, 15 hp
Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Ann Kördel, universitetsadjunkt, Örebro universitet Examinator: Annica Kihlgren, professor, Örebro universitet
Sammanfattning
Bakgrund: Personer som lider av en allvarlig psykiatrisk störning kan behöva vårdas inom slutenvård utifrån lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det kan ske när en person inte längre har förmåga att ta hand om sig själv eller se till sitt eget bästa. Att vårdas mot sin vilja kan kränka personens autonomi och frihet. Därmed kan det uppstå ett etiskt dilemma där vården tvingas välja mellan att tillgodose patientens behov eller att respektera patientens möjlighet till självbestämmande.
Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård.
Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning har genomförts, där 10 vetenskapliga artiklar söktes fram i databaserna CINAHL, PsycInfo och MEDLINE.
Resultat: Resultatet kategoriseras i tre teman: Vårdpersonalens bemötande, Patienters
erfarenhet av att bli omhändertagna och Bristande delaktighet. Det framkom att patienterna
främst hade negativa erfarenheter av att vårdas inom tvångsvård. En negativ erfarenhet var bristen på information som minskade möjligheten till delaktighet och begränsade patienternas självbestämmande. En positiv erfarenhet var att patienterna upplevde sjukhuset som en trygg och säker plats under tvångsvården.
Slutsats: Patienter upplevde både positiva och negativa upplevelser med tvångsvård.
Tvångsvården påverkade patientens autonomi och bidrog till en känsla av maktlöshet. Det var viktigt för patienter att ha en god relation till personal som visade förståelse och respekt. Nyckelord: Erfarenhet, patient, psykiatrisk vård, tvång.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 4
2. BAKGRUND ... 4
2.1 Psykisk hälsa och ohälsa ... 4
2.2 Psykiatriska diagnoser ... 4 2.3 Sluten psykiatrisk tvångsvård ... 5 2.4 Patientens autonomi ... 6 3. PROBLEMFORMULERING ... 7 4. SYFTE ... 7 5. METOD ... 7 5.1 Design ... 7 5.2 Datainsamling ... 7 5.3 Urval ... 9 5.4 Granskning ... 9 5.5 Dataanalys ... 9 5.6 Forskningsetiska överväganden ... 10 6. RESULTAT ... 10 6.1 Vårdpersonalens bemötande ... 11
6.2 Patienters erfarenhet av att bli omhändertagna ... 12
6.3 Bristande delaktighet ... 13 6.4 Resultatsammanfattning ... 14 7. DISKUSSION ... 14 7.1 Metoddiskussion ... 14 7.2 Resultatdiskussion ... 16 7.2.1 Vårdpersonalens bemötande ... 16
7.2.2 Patienters erfarenheter av att omhändertas ... 16
7.2.3 Bristande delaktighet ... 17
7.2.4 Genus- och samhälleliga aspekter ... 18
8. SLUTSATS ... 18
8.1 Klinisk nytta ... 18
8.2 Förslag på vidare forskning ... 18
Referenslista ... 20 Bilaga 1 Sökmatris
1. INLEDNING
I Svenska Akademiens ordlista definieras ordet tvång som “utnyttjande av fysisk styrka eller
maktställning för att förmå (ngn) till visst önskvärt handlande” (Svenska Akademien, 2009).
I den psykiatriska vården i Sverige förekommer ibland tvång men med noggrann reglering av lagen om psykiatrisk tvångsvård sedan 1991 (Lag om psykiatrisk tvångsvård [LPT], SFS 1991:1128). Författarna har erfarenhet av psykiatrisk slutenvård och därmed tvångsvård. Denna erfarenhet kommer från timanställning och verksamhetsförlagd utbildning från slutna psykiatriska vårdavdelningar. Författarnas gemensamma upplevelse är att tvångsvården berövar patientens frihet och självbestämmanderätt. I vissa fall är detta en räddning och i andra fall orsakar det mer skada. Denna litteraturstudie beskriver patienters erfarenhet av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård.
2. BAKGRUND
All typ av vård ska ske i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen, HSL (Hälso- och
sjukvårdslag [HSL], SFS 2017:30) och i de flesta fall inom den psykiatriska vården vårdas patienter frivilligt. Tvångsvård kan behöva tillämpas när en person lider av en allvarlig psykisk störning av psykotisk karaktär eller störd verklighetsuppfattning (Socialstyrelsen, 2009).
2.1 Psykisk hälsa och ohälsa
WHO definierar hälsa som ett tillstånd där personer känner välbefinnande och kan
förverkliga sina egna möjligheter (World Health Organization, 2018). Begreppet används i det vardagliga samtalet och har olika innebörd beroende på sammanhang. God psykisk hälsa är grunden till att människor mår bra och fungerar. En bra psykisk hälsa ger oss
förutsättningar att klara vardagen och bibehålla goda relationer med familj och vänner (Folkhälsomyndigheten, 2020). Folkhälsomyndigheten (2020) definierar psykisk hälsa som ett samlingsbegrepp som inkluderar flera andra begrepp såsom psykiskt välbefinnande, avsaknad av psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Välbefinnande handlar om att må bra och fungera i vardagen (Folkhälsomyndigheten, 2020).
Psykisk ohälsa är ett begrepp som står för olika psykiatriska tillstånd och besvär
(Folkhälsomyndigheten, 2021). Psykiska besvär handlar om att känna symtom såsom ångest, huvudvärk och yrsel. Till psykiatriska tillstånd räknas psykiska sjukdomar eller diagnoser. Besvären av sjukdomen orsakar lidande för personen som drabbas och även för
familjemedlemmar och andra i dess omgivning. Människor drabbas olika av ohälsa och besvären kan göra det svårt att klara av att leva som vanligt, till exempel att upprätthålla relationer, fungera på jobb eller i skolan (Folkhälsomyndigheten, 2020).
2.2 Psykiatriska diagnoser
För att vårdas inom ramarna för lagen om psykiatrisk tvångsvård ska patienten lida av en allvarlig psykisk störning (LPT, SFS 1991: 1128). I begreppet allvarlig psykisk störning räknas tillstånd av psykotisk karaktär in. Psykos kan sammanfattas som att patienten har en förvrängd verklighetsuppfattning och svårigheter att tolka intryck. Personen har svårigheter att tolka omvärlden och människor i omgivningen vid psykos. Vid psykossjukdom kan
symtomen vara hallucinationer, vanföreställningar, förvirring och tankestörning. Det finns ingen klinisk undersökning i sig som kan påvisa att någon lider av en psykisk sjukdom utan diagnosen grundar sig på en klinisk observation av olika symtom (Socialstyrelsen, 2009). Schizofreni eller andra psykossjukdomar, till exempel vanföreställningssyndrom och schizoaffektiv sjukdom, var de vanligast förekommande diagnoserna bland personer som behandlades inom sluten psykiatrisk vård under år 2019 i Sverige (Socialstyrelsen, 2021). Den slutna vården behandlar även personer med allvarligare psykiska diagnoser som depression och ångestsyndrom (Socialstyrelsen, 2019).
2.3 Sluten psykiatrisk tvångsvård
Det finns två typer av psykiatrisk tvångsvård- öppen och sluten. Inom den öppna psykiatriska tvångsvården bedrivs vården utanför sjukhuset och inom den slutna psykiatriska vården har patienten ett behov av dygnetruntvård på sjukhusinrättning, till exempel en vårdavdelning (Socialstyrelsen, 2009). Det finns två lagar som reglerar den psykiatriska tvångsvården: lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT, SFS 1991:1128) och lagen om rättspsykiatrisk vård (Lag om Rättspsykiatrisk vård [LRV] SFS 1991:1129). Definitionen av tvångsvård är ett myndighetsutövande som inskränker individens frihet (Socialstyrelsen, 2017).
Syftet med tvångsvård är att patienten ska få det stöd han eller hon behöver. Tvångsvården ska utföras så lindrigt som möjligt och ta hänsyn till patienten. Lagen får inte användas längre än vad som är nödvändigt för att få patienten att medverka på frivillig behandling (LPT, SFS 1991:1128, 2§). För att en patient ska kunna omhändertas för psykiatrisk tvångsvård finns det vissa villkor som måste vara uppfyllda. Ett villkor är att patienten lider av en allvarlig psykisk störning vilket gör att patienten har ett nödvändigt behov av dygnetruntvård (slutenvård). Det andra villkoret är att patienten motsätter sig rekommenderad vård eller att det finns en väl grundad anledning att anta att rekommenderad vård inte kan ges med patientens medgivande (LPT, SFS 1991:1128, §3).
Beslut om intagning för tvångsvård på en sjukvårdsinrättning får inte tas utan att ett
läkarintyg (vårdintyg) har utfärdats. Vårdintyget ska styrka att kraven för sluten psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda och det ska även innehålla en redogörelse för de omständigheter som är orsaken till vårdbehovet och patientens psykiska störning (LPT, SFS 1991:1129, 4§). En legitimerad läkare skriver ett vårdintyg efter en bedömning av patienten. Efter detta ska även en specialistläkare inom psykiatri bedöma patienten och göra en prövning av vårdintyget inom 24 timmar. Prövningen av vårdintyget får inte göras av samma läkare som skrev det vid intagning. Vårdintyget gäller i upp till fyra veckor från det att beslutet tagits. Om tiden för intagning behöver förlängas utöver fyra veckor från att beslutet har tagits får specialistläkaren ansöka om medgivande till fortsatt vård. Skälen till fortsatt vård ska motiveras till
förvaltningsrätten innan de fyra veckorna har löpt ut (Allgulander, 2014).
Under 2019 vårdades 12300 personer i Sverige inom ramarna för lagen om psykiatrisk tvångsvård. Ungefär 6100 av dem var kvinnor och 6200 av dem var män. Särskilt
förekommande att vårdas inom lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) är patienter mellan åldrarna 25–35 år (Socialstyrelsen, 2019).
Reglerna som finns på avdelningarna där tvångsvård bedrivs gör att patienternas frihet ofta begränsas. När patienterna läggs in begränsas de omedelbart av hur de kan röra sig i sin omgivning. Dörrarna är låsta och ingen förutom personalen kan fritt ta sig in och ut från avdelningen. På avdelningarna finns det olika typer av utrymmen men de flesta av dessa är
inte tillgängliga för patienterna (Salzmann- Erikson, 2015). Haglund, von Knorring och von Essen (2006) beskriver fördelar och nackdelar med att hålla dörrarna till avdelningen låsta. En fördel är att personalen har mer kontroll över patienten vilket leder till att patienten får en säker och effektiv vård. En nackdel med låst avdelning är den begränsade friheten som patienterna får. Den låsta avdelningen kan orsaka emotionella problem samt att personalen känner att de får agera vakt (Haglund et al., 2006).
Om en patient uppvisar oacceptabelt beteende på vårdavdelningen, till exempel genom verbala hot eller att vara sexuellt provocerande mot personal, kan han eller hon begränsas till sitt rum eller placera patienterna i avskiljning. Detta är någonting som måste beslutas av en läkare och dokumenteras noggrant. Avskiljning är ett ingripande som är en tvångsåtgärd och regleras av lagen. Patienten avgränsas från avdelningen i ett eget rum med låst dörr
(Salzmann- Erikson, 2015). När en patient har intagits utifrån lagen om psykiatrisk
tvångsvård får vissa tvångsåtgärder vidtas. Överläkaren kan utifrån behov besluta om olika åtgärder. Dessa tvångsåtgärder kan utöver avskiljning vara fastspänning, kroppsvisitation, tvångsmedicinering samt omhändertagande av farlig egendom som påträffats (LPT, SFS 1991:1128, 6§). Chefsöverläkaren kan besluta att undersöka brev så det inte innehåller farlig egendom och begränsa patientens användande av elektroniska kommunikationstjänster (LPT, SFS 1991:1128, 22§). Tvångsvård och tvångsåtgärder får endast användas när det inte går att ge nödvändig vård på annat sätt. Alla ansträngningar ska göras för att förebygga situationer där tvångsåtgärder är nödvändigt (Socialstyrelsen 2013). Tvångsvård behöver inte alltid innebära tvångsåtgärder, men det kan ändå skapa begränsningar i patientens liv (LPT, SFS 1991:1128).
2.4 Patientens autonomi
Patienten bör ha en central roll gällande delaktigheten av sin egen vård (Florin, Ehrenberg & Ehnfors, 2005). Vikten av patientens delaktighet i vården är utifrån lagen tydlig. Sjukvården ska bygga på respekt för patientens autonomi och integritet (HSL, SFS 2017:30, 1§).
Patienters delaktighet är grunden i behandling och vård men även en rättighet enligt lag (Sahlsten, Larsson, Sjöström, Lindencrona & Plos, 2007). Varje enskild individ har behov av att få vara delaktig och bestämma i sin egen vård (Pelto-piri, Engström & Engström, 2013). Att använda tvångsåtgärder kan orsaka komplexa etiska dilemman inom psykiatrisk vård, där patienten och vårdpersonalens värderingar skiljer sig åt. Dessa begränsningar har kopplingar till frågor om självbestämmande, mänskliga rättigheter och etiskt ansvar (Kontio et al. 2010). Enligt ICN:s etiska kod, som sammanfattar sjuksköterskors riktlinjer för professionens etik, är sjuksköterskans främsta mål att främja hälsa och välbefinnande, förebygga ohälsa och lindra lidande och att alla patienter ska behandlas med respekt gällande olikheter, autonomi och rättvisa (International Council of Nurses, 2012). Det avgörande i vården är att
sjuksköterskan har ett ansvar att respektera patienternas mänskliga rättigheter med hänsyn till kulturell bakgrund, tro, ålder, kön, sexuell läggning och social status (Dobrowolska,
Wrońska, Fidecki & Wysokiński, 2007).
Autonomi är ett begrepp som återspeglar en tro på varje människas betydelse, unikhet och värdighet. Det handlar om patientens rätt till självbestämmande och frihet. Patienten själv är den bästa personen att fatta beslut om sin sjukvård. När patienten lider av en allvarlig störning kan det påverka möjligheten att fatta beslut (Bowman, 2000). Inom vården uppkommer det ibland situationer där patienten inte har förmågan eller möjligheten till självbestämmande. Det kan vara på grund av olika funktionsnedsättningar, fysiska liksom
kognitiva. Psykiatrisk tvångsvård är exempel på en situation där patienten vårdas mot sin vilja och inte har möjlighet att bestämma. Att vårda någon mot dennes vilja kan medföra svåra etiska ställningstaganden. Det kan till exempel uppstå dilemman om patienten och personalen har olika värderingar och strävar mot mål som skiljer sig åt. Då värderingarna skiljer sig mellan patient och personal kan konfliktsituationer uppstå vilket gör att vårdandet försvåras. För att värna om patientens liv och goda hälsa kan personal istället tvingas
uppoffra patientens frihet och egna vilja (Valenti, Giacco, Katsakou & Priebe, 2013). Patientens autonomi påverkas eftersom patienten inte själv kan välja vilken vård patienten vill ha, vilka beslut som tas eller hur länge patienten vårdas. Inom den psykiatriska
tvångsvården uppstår det etiska dilemman mellan behovet av att respektera patientens autonomi och skyldigheterna att skydda samt hjälpa patienten (Hooff & Goossensen, 2014).
3. PROBLEMFORMULERING
Sluten psykiatrisk tvångsvård ska präglas av ett etiskt förhållningssätt och respektfullt bemötande eftersom vården av patienten kan anses kränkande trots de goda avsikterna. När patienter vårdas inom lagen om psykiatrisk tvångsvård fråntas patientens autonomi och blir vårdens ansvar. Självbestämmande är av största vikt för människor och när patienter vårdas inom tvångsvård är självbestämmanderätten begränsad eller helt fråntagen. Patienter med allvarliga psykiatriska diagnoser kan dessutom ha symtom som komplicerar förutsättningarna för självbestämmande och delaktighet. Patienten kan i sin sjukdom inte alltid förstå vad som är bäst för sig själv. Det saknas kunskap och forskning om hur tvångsvård begränsar
patientens självbestämmande och frihet. Författarna till denna litteraturstudie vill bidra med kunskap av patienters erfarenheter för att göra framtidens vård bättre och därmed utveckla vården för ett bättre omhändertagande av patienter inom psykiatrisk tvångsvård.
4. SYFTE
Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård.
5. METOD
5.1 Design
För att besvara studiens syfte har en litteraturstudie genomförts med systematiska sökningar och en deskriptiv design för att få en överblick av studiens ämne. Vetenskapligt baserade artiklar söktes, analyserades och granskades kritiskt vilket sedan sammanställdes, vilket höjer studiens kvalité (Kristensson, 2014).
5.2 Datainsamling
Från Örebro Universitetsbiblioteks ämnesguide i omvårdnadsvetenskap valdes databaserna CINAHL, PsycInfo och MEDLINE ut som ansågs relevanta till sökningen. För att få fram en översättning av syftets nyckelord, psykiatrisk vård, patienter, tvångsvård och erfarenhet,
användes svensk MeSH och den engelska översättningen blev psychiatric care, patients,
involuntary treatment och experience. I databasernas ämnesordslista hämtades korrekta
ämnesord. Där ämnesord ej fanns söktes fritextord och synonymer till ämnesorden för en möjlighet till en bredare sökning (Willman, Bahtsevani, Nilsson och Sandström, 2016). Ämnesorden i CINAHL blev MH “Psychiatric Care”, MH "Patients", MH ”Coercion”, MH
”Involuntary treatment”, MH ”Involuntary commitment” och MH ”Perception”.
Fritextorden blev Patient*, Compulsory care, Experience* och Percept*. En enskild sökning gjordes av ämnesorden och fritextorden. Trunkering användes på vissa av orden för att få en bredare sökning. Varje nyckelord i syftet skapade ett så kallat block och sökorden i varje block kombinerades med den booleska sökoperatorern OR (Se tabell 1). Sökblocken söktes därefter tillsammans med den booleska sökoperatorern AND (Kristensson, 2014). Sedan gjordes begränsningarna peer reviewed, artiklar skrivna på engelska och inom årtalen 2001– 2021. Detta gav ett utfall på 34 artiklar.
Ämnesorden i PsycInfo blev DE "Patients", DE ”Coercion”, DE ”Involuntary treatment”
och DE ”Perception”. Fritextorden blev Psychiatric Care, Patient*, Involuntary
commitment, Compulsory care, Experience* och Percept*. En enskild sökning gjordes av
ämnesorden och fritextorden. Sökorden i de olika blocken kombinerades sedan med den booleska sökoperatorern OR (Se tabell 1) och blocken kombinerades sedan med den booleska sökoperatorern AND (Kristensson, 2014). Sedan gjordes begränsningarna peer rewied, artiklar skrivna på engelska och inom årtalen 2001–2021. Detta gav ett utfall på 181 artiklar. Ämnesorden i MEDLINE blev MH "Patients", MH ”Coercion”, MH ”Involuntary
treatment”, MH ”Involuntary commitment” och MH ”Perception”. Fritextorden blev
Psychiatric Care, Patient*, compulsory care, Experience* och Percept*. En enskild sökning
gjordes av ämnesorden och fritextorden. Sökorden i de olika blocken kombinerades sedan med den booleska sökoperatorern OR (Se tabell 1) och blocken kombinerades sedan med den booleska sökoperatorern AND (Kristensson, 2014). Sedan gjordes begränsningarna peer rewied, artiklar skrivna på engelska och inom årtalen 2001–2021. Detta gav ett utfall på 111 artiklar (Se bilaga 1).
Tabell 1
Översikt av använda sökblock i databaserna.
Databas Sökblock 1 Sökblock 2 Sökblock 3 Sökblock 4
CINAHL (MH) Psychiatric Care (MH) Patients OR Patient* (MH) Coercion OR (MH) Involuntary treatment OR (MH) Involuntary commitment OR compulsory care Experience* OR (MH) Perception OR Percept* PSYCINFO Psychiatric Care DE "Patients" OR Patient* DE ”Coercion” OR DE ”Involuntary treatment” OR Involuntary commitment OR compulsory care Experience* OR DE ”Perception” OR Percept*
MEDLINE Psychiatric Care (MH) Patients OR Patient* (MH) Coercion OR (MH) Involuntary treatment OR (MH) Involuntary commitment OR compulsory care Experience* OR (MH) Perception OR Percept*
5.3 Urval
För att få fram relevanta artiklar för studiens syfte genomfördes en urvalsprocess. Till en början lästes samtliga 326 artiklars titlar tillsammans efter sökningen i databaserna för att kunna exkludera de artiklar som inte var relevanta för studiens syfte och inklusionskriterier. Därefter valdes 111 titlar som ansågs relevanta för studien. Artiklarnas abstracts delades sedan upp och lästes enskilt författarna emellan. Efter genomläsningen av abstracts
diskuterade författarna gemensamt om vilka artiklar som var relevanta för syftet och borde läsas i sin helhet (Kristensson, 2014). Efter detta inkluderades trettiosju artiklar och de
delades sedan upp för enskild genomläsning av artiklarnas resultatdel. För en djupare översyn studerades sedan alla artiklarnas resultatdel ännu en gång, fast gemensamt innan tio av de trettiosju artiklarna valdes ut då de svarade på studiens syfte och kunde användas i resultatet (Se bilaga 2). Några av artiklarna återfanns både i databasen Cinahl och i databasen PsycInfo och när de redan valts ut från en av databaserna lästes de inte igen. I sökmatrisen redovisas dubbletterna inom parentes (Se bilaga 1).
Inklusionskriterier var artiklar som var etiskt granskade och godkända och att studierna syftade på patientens erfarenhet av sluten psykiatrisk tvångsvård. Exklusionskriterier var artiklar som beskrev erfarenheter av öppen psykiatrisk tvångsvård, som var från
sjuksköterskans perspektiv och översiktsstudier.
5.4 Granskning
Artiklarna som bedömdes relevanta för syftet i studien granskades avseende kvalité. Författarna använde SBU:s granskningsmall, för bedömning av studier med kvalitativ metodik, för att bedöma studiernas syfte, metod, datainsamling och resultat, därmed studiernas kvalité (SBU, 2020). Genom att följa frågorna i granskningsmallen gjordes en bedömning om artiklarnas tillförlitlighet och trovärdighet. Var för sig granskade författarna varje artikel med hjälp av granskningsmallens specifika frågor om syfte, metod och resultat. Resultatet jämfördes och sedan diskuterade författarna om vilka som svarade på studiens syfte. Resultatet av granskningen visade att de tio artiklar författarna valt ut uppfyllde kraven och var av god kvalité. Artiklarna skrevs in i en artikelmatris där artikelns huvudsakliga innehåll redovisats. Där beskrivs även styrkor och svagheter som har kunnat urskiljas i studierna (Se bilaga 2). Alla tio valda artiklar gick vidare till analys efter granskningen.
5.5 Dataanalys
Datan har analyserats, bearbetats och sammanställts enligt integrerad analys (Kristensson, 2014). Författarna började med att översätta alla artiklarna ordagrant från engelska till svenska. Fulltexten i artiklarna till resultatet lästes flera gånger, varav resultatdelen låg i fokus. Det i resultatet som svarade på studiens syfte och var betydelsefullt färgmarkerades och skrevs ut. Därefter sammanställdes markeringarna i ett eget dokument för att få en
helhetsbild av alla erfarenheter som lyfts i artiklarnas resultat. Artiklarnas likheter och skillnader diskuterades. Innehållet i markeringarna analyserades och bearbetades därefter ytterligare för att skapa preliminära huvudkategorier. Ett färdigt resultat baserat på
bearbetning och sammanställning av markeringarnas innehåll framkom allt eftersom vilket gjorde att de preliminära huvudkategorierna i studiens resultat ändrades under analysens gång. Analysen resulterade i tre huvudkategorier; Vårdpersonalens bemötande, Patienters
erfarenhet av att bli omhändertagna och Bristande delaktighet.
5.6 Forskningsetiska överväganden
Patienter inom tvångsvården är i mycket hög grad utsatta då de är i en position där de inte får välja sin vård själva och det kan ofta förekomma etiska dilemman i vården. Därför är det viktigt med etiskt hänsynstagande när det gäller tvångsvårdade patienter. Resultatet grundas enbart på insamlad data för att uppnå hög objektivitet. Författarnas förförståelse har
diskuterats under dataanalysen för att undvika att det ska påverka resultatet. Att undvika all subjektivitet är oundvikligt och risken för att författarnas förförståelse ska påverka resultatet finns alltid (Kristensson, 2014). Författarna har erfarenhet av sluten psykiatrisk tvångsvård genom arbete och utbildning. Författarna har därför varit särskilt kritiska till sina egna tolkningar genom att kritiskt diskutera sig fram till resultat. En pågående dialog har förts mellan författarna och litteraturstudien genom hela arbetet för att förförståelsen ej ska påverka arbetet i en subjektiv riktning utan behålla det objektiva perspektivet.
Artiklarna i studien är etiskt granskade och godkända av de etiska kommittéerna i de olika länderna där studierna genomförts. Forskare behöver följa etiska principer inom medicinsk forskning när det gäller forskning som innefattar människor (World Medical Association [WMA], 2018). Samtliga patienter i studierna hade blivit informerade om hur studien gick till och därefter fick de lämna sitt samtycke. Att vara med i en studie ska vara frivilligt och deltagarna ska när som helst få avbryta medverkan i studien (Codex, 2021).
6. RESULTAT
Resultatet i den här studien är baserat på 10 vetenskapliga artiklar av kvalitativ metod. Studierna gjordes i Sverige, Storbritannien, Finland, Norge, Irland och Belgien. Resultatet redovisas i tre kategorier. Dessa kategorier är: Vårdpersonalens bemötande, Patienters
erfarenhet av att bli omhändertagna och Bristande delaktighet. Se tabell 2 för beskrivning av
Tabell 2.
Översikt av huvudkategorier
Artiklar Vårdpersonalens bemötande
Patienters erfarenhet av att bli omhändertagna Bristande delaktighet Andreasson & Skärsäter, 2012 X X X Ejneborn Looi et al., 2015 X Johansson & Lundman, 2002 X X X Katasakou et al., 2011 X X Kuosmanen et al., 2007 X X Lorem et al., 2015 X X Mcguinness et al., 2012 X X Olofsson & Jacobsson, 2001 X X X Olofsson & Norberg, 2008 X Verbeke et al., 2019 X X X
6.1 Vårdpersonalens bemötande
Professionellt och respektfullt bemötande från vårdpersonal var av stort värde för patienterna. Humor och vänlighet uppskattades och bidrog till ett uppriktigt bemötande. När vårdpersonal blev ansvarig för vård och hälsa bidrog det till en känsla av trygghet för patienterna (Verbeke, Vanheule, Cauwe, Truijens & Froyen, 2019; Olofsson & Norberg, 2008; Ejneborn Looi, Engström & Sävenstedt, 2015; Andreasson & Skärsäter, 2012). En ömsesidig och tillförlitlig relation mellan personal och patienter kunde förhindra behovet av tvångsvård. Bra relationer kunde bidra till ett förtroende och stöd som lindrade ångest (Ejneborn Looi et al., 2015). Brist på kommunikation upplevs vara en begränsning och en bidragande faktor till försämrat mående under vårdtiden (Verbeke et al., 2019; Kuosmanen, Hätönen, Malkavaara, Kylmä & Välimäki, 2007). Tvångsvård som åtföljdes av en bedövande tystnad där personal inte kommunicerade eller lyssnade, förvandlade patienterna till passiva mottagare. När personal kommunicerar är det lättare för patienterna att acceptera vården (Verbeke et al., 2019; Johansson & Lundman, 2002).
Tvångsvård hade inte behövts vid många tillfällen om personal lyssnat, sett behoven och försökt förstå patientens problem. Ibland kunde anledningen till ofrivillig vård vara svår att
förstå och kunde orsaka rädsla. Flera patienter beskriver att den slutna psykiatriska vården som kontraproduktiv i den mening att de hade fler problem när de lämnade vården än när de skrevs in (Ejneborn Looi et al., 2015; Johansson & Lundman, 2002; Olofsson & Jacobsson, 2001; Andreasson & Skärsäter, 2012).
Ibland upplevde patienter att personalen inte stod på deras sida och att de anställda var ovänliga och respektlösa. Patienter beskriver känslan av att inte bli lyssnad på när de ropade och vädjade till personalen om hjälp, vilket ledde till minskad respekt för personalen och deras arbete (Ejneborn Looi et al., 2015; Johansson & Lundman, 2002; Olofsson & Jacobsson, 2001, Andreasson & Skärsäter, 2012).
Avsaknad av bra relationer tenderade till ett missförtroende och personalen sågs istället som opålitliga och oförutsägbara fiender. Olika typer av segregering uppstod mellan parterna och upplevelsen blev att patienterna inte var människor utan objekt som behandlades som
sjukdomar. En gemensam nämnare var en önskan om att bli förstådda och bekräftade, men istället möttes patienterna av ett tillvägagångssätt som fokuserade på korrigering av deras beteende. En misstro till vårdpersonal uppkom då patienterna upplevde att personalen ville provocera fram reaktioner för att motivera tvångsvård (Ejneborn Looi et al., 2015; Verbeke et al., 2019)
.
Flera patienter berättar om upplevelsen av att bli placerade i ett fack för personer med psykiska problem, där personlighetsdrag tolkas som symtom snarare än personens sätt att vara. En kritisk eller ifrågasättande sida av patienten blev en del av sjukdomen snarare än en del av personen. Patienter upplevde att tvångsvård sågs som en bekräftelse på att ångest och vanföreställningar var verkliga (Verbeke et al., 2019; Olofsson & Norberg, 2008).
6.2 Patienters erfarenhet av att bli omhändertagna
Erfaren och kompetent vårdpersonal som satte rimliga gränser bidrog till en känsla av säkerhet hos patienterna. Vardagliga samtal och praktiska stöd kunde vara till hjälp för patienten att slappna av och kunde avleda tankarna när de tog över. Integrering med
vårdpersonal bidrog till avledande av problematik och känslan av att må bättre. Samtalen med personalen behövde inte handla om sjukdomen utan om vardagliga saker som väder eller sport, bara för att få tänka på något annat en stund. Att ha en kontaktperson uppskattades och ansågs viktigt för att ha någon att prata och arbeta med. När de väl kände sig bättre, ville patienterna ha möjlighet att reflektera över sin tid i tvångsbehandling för att kunna bidra med tankar kring hur framtida tvångsbehandling skulle kunna förhindras eller underlättas
(Andreasson & Skärsäter, 2012; Verbeke et al., 2019).
Att ha vårdpersonal nära sig upplevdes som positivt då det gav en känsla av säkerhet hos patienterna. Mänsklig närhet och kontakt kunde dessutom minska upplevelsen av tvång. Tyvärr var dock bristande kontinuitet i behandlingen, där patienterna tvingas byta avdelningar eller vårdas tillsammans med andra diagnosgrupper, någonting som skapade negativa upplevelser (Olofsson & Jacobsson, 2001; Andreasson & Skärsäter, 2012).
Patienterna betraktade sjukhuset som en säker plats där de kunde ta en paus från sina liv och återhämta sig mentalt. Intagning under tvång blev då en räddning och en bra sak.
Tvångsvården bidrog till lindring av deras psykiska problem samt förbättring av deras livssituationer. Det upplevdes svårt att se det egna behovet av hjälp när de var så pass sjuka. Patienter såg sjukhusinläggningen som nödvändig eftersom deras psykiska hälsa var så
allvarlig samt att de fick möjlighet att prata med någon professionell om sin problematik. Efter inläggningen insåg många patienter att de varit en risk för sig själva och såg därför inläggningen som ett förebyggande sätt att förhindra skada. Efteråt fick de förklarat för sig av personal att anledningen till tvångsvården var för att skydda dem mot sig själva (Katasakou et al., 2011; Verbeke et al., 2019).
Samma ingripande kunde uppfattas som tvång i en persons ögon och hjälp i någon annans. Patienterna beskriver olika typer av tvång, informellt tvång och tvång beslutat av läkare, till exempel tvång att följa med till sjukhuset, följa med polisen, att behöva stanna eller att
tvingas gå. Sedan fanns även fysiskt tvång i form av tvångsåtgärder vilket uppfattas som ännu värre. Upplevelsen av att vara inlåst var hemsk och skapade en grund för mer förvirring och osäkerhet. Erfarenheterna sågs som övergrepp och förnedring (Johansson & Lundman, 2002; Olofsson & Jacobsson, 2001; Verbeke et al., 2019; Lorem et al., 2015).
Reglerna inom sluten psykiatrisk vård begränsade friheten och vad de fick och inte fick göra på avdelningen. Tvångsintagning gav pendlande känslor och alla patienter hade olika
uppfattningar om nödvändigheten av att använda tvång. Patienterna var tvungna att vara kompatibla i vården för att få bättre hjälp och slippa tvångsvården. De kände sig även tvungna att agera på ett speciellt sätt för att få hjälp och samtidigt undvika tvång (Johansson & Lundman, 2002; Kuosmanen et al., 2007; Lorem et al., 2015; Verbeke et al., 2019; Johansson & Lundman, 2002; Mcguinness et al., 2012).
6.3 Bristande delaktighet
Patienterna ansåg att delaktigheten i sin egen vård var en central och viktig del (Katasakou, 2011; Olofsson & Jacobsson, 2001). Vissa behövde motiveras till att delta och samarbeta i vården samt ges möjlighet och motiveras till att ta ansvar för vissa delar av sin egen vård (Andreasson & Skärsäter, 2012; Johansson & Lundman, 2002).
Att få information ansågs viktigt för patienterna för att kunna förstå sin situation samt orsaken till den ofrivilliga inläggningen. Informationen ansågs även viktig för att kunna förstå innebörden av behandlingen (Andreasson & Skärsäter, 2012; Katasakou, 2011; Johansson & Lundman, 2002). Informationen behövde vara personcentrerad då för mycket information eller för tidig information kan skapa ångest (Andreasson & Skärsäter, 2012). Patienterna upplevde att de saknade att få vetskap om varför de blev utsatta för tvångsvård, själva behandlingsprocessen samt vilka rättigheter de hade som patienter (Katasakou, 2011). De kände att det fanns ett behov av mer information, en känsla av att de första dagarna var besvärande på grund av brist på information om vad som pågick och varför de var där (Mcguinness, Dowling & Trimble, 2012). Upplevelsen av att få vård eller en behandling de inte förstod, utan information eller delaktighet, gav en känsla av att ignoreras och att personalen visade ointresse för patienten (Johansson & Lundman, 2002). Det fanns
erfarenheter av att känna sig som ett vårdobjekt när informationen var otillräcklig. Personalen frågade inte efter patienternas önskemål och de satt kvar med alla sina frågor obesvarade (Olofsson & Jacobsson, 2001; Johansson & Lundman, 2002).
Personalen fick makt över patienterna när patienterna inte längre fick vara delaktiga i sin egen behandling eller fick otillräckligt med information. Känslan av maktlöshet när de inte längre kunde bestämma gjorde att de hamnade i en underordnad position på avdelningen. De tvingades följa rutiner, till exempel när de skulle gå och lägga sig eller vad de fick på
smörgåsen (Verbeke et al., 2019; Katasakou, 2011). Förlusten av autonomi kan skapa en känsla av att inte tas på allvar som person. Att vara inlåst och inte veta vad som ska hända, inte få information om varför eller hur länge du är inlåst beskrevs som en hemsk erfarenhet. Förlust av självbestämmande och kontroll är ett avgörande ämne för patienterna, när tvång inte upplevs som ett säkert skydd utan som ett hot. Några kritiserade användningen av tvång då de inte hade någon form av auktoritet eller inte hade möjligheten att påverkan av sin egen situation. Att ge upp sin autonomi var något som upplevdes nödvändigt med tanke på
uppfattningen av sina symtom (Lorem, Hem & Molewijk, B. 2015).
6.4 Resultatsammanfattning
Resultatet av studien presenteras utifrån tre kategorier: Vårdpersonalens bemötande,
Patienters erfarenhet av att bli omhändertagna och Bristande delaktighet. Av resultatet
framkom det att patienter som vårdats inom sluten psykiatrisk tvångsvård främst hade
negativa erfarenheter. Nyckelfynden i litteraturstudien resultat var bristen på information och delaktighet vilket ledde till försämrat mående hos patienterna. Inskränkning av autonomi och frihet gav upphov till en känsla av att inte behandlas med respekt. Positiva erfarenheter var goda relationer till vårdpersonal och att sjukhuset uppfattades som en säker plats.
7. DISKUSSION
7.1 Metoddiskussion
En litteraturstudie med en systematisk sökning grundad på vetenskapliga artiklar gjordes för att uppnå syftet. De vetenskapliga artiklarna söktes fram via databaserna CINAHL, PsycInfo och MEDLINE. Databaserna valdes för att de var relevanta för litteraturstudiens syfte då deras inriktning var inom omvårdnadsvetenskap. Litteraturstudiens resultat är baserat på 10 vetenskapliga artiklar, relaterat till uppsatsens storlek och tidsram. Artiklarna var av
kvalitativ ansats vilket gav beskrivningar av deltagarnas upplevelser och erfarenheter. Att inte ha med några artiklar av kvantitativ metod i studien kan ses som en svaghet då det hade kunnat öka studiens tillförlitlighet. Enligt Kristensson (2014) kan användning av både kvalitativ och kvantitativ forskning stärka en studies resultat. I detta fall ansågs inte
kvantitativa artiklar relevanta då den information som önskades fanns i kvalitativa artiklar. Författarna var mer ute efter känslor och erfarenheter beskrivna i ord än i siffror. En
kvalitativ intervjustudie hade kunnat varit en alternativ metod för denna studie. Det var inte ett alternativ i detta fall under en pågående pandemi och en litteraturstudie ansågs vara det mest relevanta för att få svar på det som syftet efterfrågade (Kristensson, 2014).
När litteratursökningen började användes sökordet involuntary treatment som översättning för nyckelordet tvångsvård i syftet. Med det sökordet framkom ett litet urval av artiklar vilket för denna studie inte var tillräckligt. Författarna sökte upp synonymer och fick fram
involuntary commitment och compulsory care. Sökorden söktes osystematiskt och författarna
märkte att större delen av artiklarna lyfte fram tvångsvården i sin helhet samt tvångsåtgärder som genomfördes under tvångsvård. Därför beslutade författarna att använda coercion som är ett bredare sökord. Därefter började den systematiska sökningen och valet att använda tre olika databaser gjordes för att studiens tillförlitlighet ökar vid användning av flera databaser (Kristensson, 2014).
Resultatet av den systematiska sökningen begränsades med English language för att exkludera artiklar skrivna på annat språk. Författarna valde att översätta artiklarna under urvalsprocessen för att förstå vad artiklarna handlade om och vad som var relevant till studiens syfte. För att översättningen från engelska till svenska skulle vara så noggrann som möjligt diskuterades översättningarna mycket så att tolkningsfel skulle minskas. Studierna som inkluderades i litteraturstudien var genomförda inom Europa. Detta var positivt för litteraturstudien då Europas länder har liknande lagar inom psykiatrisk tvångsvård samt att de skiljer sig från resterande världen. Fem av studierna är från Sverige vilket är en styrka då erfarenheterna från patienterna utgår från samma lagstiftning (Arlebrink, 2014). Författarna anser att resultatet hade kunnat påverkas om lagstiftningen varit olika. Att studien har artiklar från flera länder i europa var inte någonting som eftersträvades. Resultatet går att applicera i andra sammanhang och andra professioner, till exempel kan läkare och skötare applicera patienternas erfarenheter i arbetet kring tvångsvård och hur det går att förbättra. Kristensson (2014) rekommenderar åldersbegränsning, men då artiklarna författarna fick fram svarade tillräckligt bra på studiens syfte ansågs begränsning av ålder inte nödvändigt. I artiklarna som valdes ut i urvalsprocessen är alla deltagare över 18 år. En begränsning till artiklar som var peer reviewed gjordes för att enbart få fram artiklar som blivit granskade av en expertis inom området innan den blivit publicerad vilket stärker tillförlitligheten i studien (Willman et al., 2016).
Forskningen kring tvångsvård är begränsad och för att få en större omfattning av artiklar valde författarna att begränsa sökningen till artiklar som publicerats mellan 2001–2021. Detta kan dock ifrågasättas då aktuell forskning alltid ska eftersträvas. Att använda artiklar som är högst 10 år gamla rekommenderas då det hela tiden kommer ny forskning (Kristensson, 2014), men denna smala begränsning gav för få träffar för denna studie. I några av de utvalda artiklarna till denna litteraturstudie var urvalet av intervjudeltagare litet. Detta var något som påverkade hur stor vikt som kunde läggas på studierna. Vid intervjustudier brukar ett urval på 10–20 personer vara ett riktmärke och att då göra ett urval på fem till sju personer kan ses både som en svaghet och en styrka (Danielson, 2018). Författarna konstaterade att artiklarna med litet urval var bra för studiens resultat då innehållet var väldigt djupgående och innehöll både positiva och negativa aspekter av tvångsvård. När personer med svåra
sjukdomstillstånd, till exempel vissa psykiska sjukdomar, ska intervjuas, kan det vara så att det enda möjliga urvalet är litet (Danielson, 2018).
Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters erfarenheter av tvångsvård.
Sjuksköterskans perspektiv valdes att exkluderas i denna litteraturstudie då det inte speglar dess syfte. Trots detta så valde författarna att inkludera artikeln av Olofsson & Norberg (2008) som undersökte före detta patienters, sjuksköterskor och läkares erfarenheter, då denna även lyfte patientens upplevelse.
Författarna till denna studie gjorde en enskild analys av resultatets artiklar innan en gemensam diskussion. Detta kan göra att litteraturstudiens tillförlitlighet ökar. Författarna valde att granska artiklarnas resultat på varsitt håll för att sedan diskutera dem och utbyta tankar och åsikter. Detta gjorde att de sedan kunde komma fram till de teman som var återkommande i artiklarna och utifrån dessa skapades resultatets rubriker. Att uppnå ett resultat som är helt fritt från förförståelse är oundvikligt (Kristensson, 2014). Författarna tror att förförståelsen kan komma från tidigare VFU: er, kurslitteratur och timanställning inom sluten psykiatrisk tvångsvård, men även från vad de sett på tv, film och i sociala medier. Författarna har varit medvetna om förförståelsen under studiens gång och försökt hantera det genom mycket diskussion och granskning av studiens material.
7.2 Resultatdiskussion
Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård. Resultatet kommer diskuteras utifrån begreppet autonomi och relevant forskning. Diskussionen presenteras under fyra kategorier; Vårdpersonalens
bemötande, Patienters erfarenhet av att bli omhändertagna, Bristande delaktighet och Genus- och samhällsenliga aspekter. Litteraturstudiens nyckelfynd som kommer att
diskuteras är förlust av frihet och autonomi och brist på delaktighet och information. Autonomi är ett begrepp som handlar om patientens rätt till självbestämmande, delaktighet och bestämmanderätt. Begreppet lyfter värdet av att främja patientens personliga integritet och medverkan (Socialstyrelsen, 2015).
7.2.1 Vårdpersonalens bemötande
I litteraturstudiens resultat framkom det att brist på kommunikation upplevdes vara en begränsning. Om personalen lyssnat, sett behov och förstått problemen hade tvångsvård ej behövts vid många tillfällen. Kasén, Nordman & Lundman (2008) menade att vården skapade ett lidande för patienten när dennes värdighet kränktes och hen inte behandlades med respekt. Bristen på kommunikation och bristen på bra bemötande minskade patientens möjlighet till delaktighet i vården. I en studie av Denniston, Molloy & Rees (2018) framkom att god kommunikation var avgörande för en säker vård. Studien visade även att patienten ville att personalen skulle bry sig på ett genuint sätt, ge tid och lyssna på dem. Författarna till denna litteraturstudie anser att god kommunikation mellan personal och patient är väsentlig för att patientens ska kunna vara delaktig. Det påståendet stärks av Socialstyrelsen (2010) som skriver att god kommunikation och bra samspel mellan patienter och vårdpersonal gör patienten delaktig. Delaktighet är en del av begreppet autonomi (Pelto-piri, Engström & Engström, 2013). Varje patient är sin egen expert av sin egen hälsa. Som patient är man beroende av andras kompetens, resurser och beslut för att kunna bli delaktig och utöva sitt självbestämmande (Socialstyrelsen, 2015).
I litteraturstudiens resultat identifierades det att patienter som vårdas under psykiatrisk
tvångsvård uppskattade goda relationer, vilket i sig kunde lindra ångest vilket även framkom i en studie av Hylén, Engström, Engström, Pelto- Piri & Anderzen- Karlsson (2018). I studien av Hylen et al. (2018) framkom även att goda relationer var viktiga för att förebygga och hantera olika situationer inom psykiatrisk vård. Goda relationer kunde skapas genom respekt, rättvisa och samtal. Patientens känsla av självförtroende och säkerhet var en viktig del för att de skulle kunna bygga goda relationer med vårdpersonalen (Hylén et al, 2018). Avsaknad av en bra relation mellan patienter och personal kunde leda till missförtroende och personalen tenderade då att istället bli fiender. Bristen på bra relationer uppkom på grund av att
personalen ville provocera fram reaktioner hos patienterna. Hutchinson, Jackson, Walter & Cleary (2013) framkom det att patienter tyckte att sjuksköterskor och vårdpersonal inom den psykiatriska vården i de flesta fall har dåligt förhållningssätt och en dålig attityd gentemot patienterna.
7.2.2 Patienters erfarenheter av att omhändertas
Litteraturstudiens resultat visade att sjukhuset upplevdes som en säker plats för patienterna. Tvångsinläggningen var nödvändig och hjälpte patienterna att förhindra försämring av sitt mående. Litteraturstudiens resultat visade även att tvångsvården begränsande och berövande
patienterna på deras frihet. Brott mot personlig integritet upplevdes som problematisk och känslan av mänskligt värde upphörde hos patienterna som vårdades under tvång. Beslutet om tvångsvård är ett av de kraftfullaste ingrepp gällande berövande av individuell frihet som ett samhälle kan införa (Norvoll, Hem & Pedersen, 2017). I hälso sjukvårdslagen (SFS 2017:30, 2 kap, §3) står det att vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Detta kan kopplas till begreppet autonomi som handlar om respekt för patientens självbestämmande, självständighet och delaktighet. Förmågan att fatta beslut själv kan vara nedsatt när patientens vårdas inom tvång. Det kan vara svårt att respektera patientens autonomi när patientens bedöms ha en nedsatt förmåga att fatta beslut (Hindmarch, Hotopf, & Owen, 2013).
Litteraturstudiens resultat visade att tvångsintagningen gav varierande känslor och att alla patienter hade olika åsikter om hur nödvändigt tvångsvården var för patienterna. Patienter delar med sig att anpassning till patientrollen var nödvändig och att ett speciellt beteende krävdes för att få rätt hjälp. I en studie av Martinsen, Weimand & Norvoll (2019) framkom det även att tvångsvårdens avsikt var att minska risken för att skada patienten. Det visade sig att tvång också hade en potential att orsaka psykisk, fysisk och social skada. Författarna till denna litteraturstudie anser att den slutna psykiatriska vården är viktig men att dess avsikt behöver ses över för att främja patienters hälsa. Detta stärker Johansson et al. (2009) som nämner att den slutna psykiatriska vården genererade stress för patienter där valmöjligheten saknades till annan vård.
7.2.3 Bristande delaktighet
Ett av nyckelfynden som identifierades i litteraturstudiens resultat var att det fanns ett stort behov av att få information. Informationen behövde vara personcentrerad då för mycket eller för tidig information kunde upplevas påfrestande för patienten. Personcentrerad vård innebär att personal ska respektera och bekräfta patientens tolkning och upplevelse av sin sjukdom. Utifrån denna tolkning främja hälsa i utgångspunkt för vad hälsa betyder för den enskilda personen (Svensk Sjuksköterskeförening, 2010). För sjuksköterskan betyder personcentrerad vård att patienten är en person och inte sin sjukdom. Patientens behov har lika stor betydelse som de behov sjuksköterskan identifierar (Svensk Sjuksköterskeförening, 2010). McKey, Ariss & Rudnick (2020) lyfter fram att personcentrerad vård inte är så enkelt att
implementera i miljöer där det förekommer tvång. Personcentrerad vård kan vara svårt i situationer där tvång används och där patientens vilja inte har betydelse. I vissa situationer kan ett omtänksamt och respektfullt tillvägagångssätt användas även under tvång (McKey et al., 2020).
Maktlöshet och brist på delaktighet var väsentliga delar av tvånget. Förlust av
självbestämmande och kontroll var avgörande då tvånget inte längre upplevdes som ett skydd utan istället blev ett hot. I Norvoll och Pedersen (2016) studie framkom det att tvång
begränsar valfriheten och behandlingsmöjligheterna för patienter. Brist på autonomi bidrar till negativ frihet och präglas av begränsningar. Maktlöshet uppstår och bidrar till brist på patientdeltagande (Norvoll & Pedersen, 2016). I en studie av Liégeois & Eneman (2008) framkom det att i nutidens psykiatriska vård tar personalen mer hänsyn till patientens autonomi än vad det gjorts tidigare. Det framkom även att vårdgivare kände sig skyldiga till att begränsa patienternas frihet och använda tvång (Liégeois & Eneman, 2008). Autonomi och integritet förstärks när vårdpersonalen bemöter patienterna med respekt och värdighet (Johansson, Skärsäter & Danielsson, 2009).
7.2.4 Genus- och samhälleliga aspekter
I litteraturstudiens resultat uppmärksammades att antalet kvinnliga och manliga patienter var ungefär lika många. I åtta av de tio artiklarna som redovisade studiedeltagarnas kön
tvångsvårdades totalt 61 kvinnor och 63 män. I en rapport från Socialstyrelsen (2019) stärks den bilden att det i Sverige inte framträder något specifikt kön inom tvångsvården. I studie av Schön (2018) framkom det att kvinnor och män beskrev upplevelsen av tvångsvården på olika sätt. Kvinnor visade sig vara mer benägna att prata om sina känslor och vara mer hjälpsökande, medan männen höll sina personliga tankar och känslor inom sig, vilket ledde till att män inte sökte vård lika tidigt som kvinnor (Schön, 2013). Enligt Saarento, Räsänen, Neiminen, Hakko & Isohanni (2000) hade män oftare en mer aggressiv och utåtagerande symtombild. En hypotes författarna till denna litteraturstudie har gällande att män inte söker vård i tidigt skede kan vara att dagens samhälle förväntar sig att de ska klara av sin situation på egen hand. Detta kan leda till att när män väl söker vård så har det kommit till ett stadie där det enda alternativet är tvångsvård (Schön, 2013). Tvångsvård upplevs mer som ett trauma bland kvinnor än bland män (Schön, 2013). Det var även vanligare att arbetslösa upplevde tvång som ett trauma än de som hade anställning (Paksarian et. al, 2014).
8. SLUTSATS
Av studiens resultat framkom det att patienternas erfarenheter av psykiatrisk tvångsvård bestod av övervägande negativa erfarenheter. Det framkom tydligt att avsaknad på
information och dåligt bemötande var väsentliga brister under deras period av tvångsvård. Patienterna kände behov av att bli behandlade som människor och att få vara delaktiga i sin egen vård. Tvångsvården bidrog till maktlöshet och otillräckligt självbestämmande. Alla upplevelser var dock inte negativa utan i resultatet framkom det att patienter såg positivt på bra bemötande och bra relationer till vårdpersonal. Tvångsvården var ett nödvändigt skydd och en säkerhet för patienterna.
8.1 Klinisk nytta
Tvångsvård är ett kraftfullt ingrepp i individens liv där en förståelse för patienters erfarenheter av tvångsvård kan vara till hjälp för framtida vård inom psykiatrin. Genom litteraturstudien ges patienter en röst som kan skapa bra förutsättningar för att utveckla den slutna psykiatriska tvångsvården. Ju bättre samarbetet mellan vårdgivaren och patienter är, desto mer går det arbeta hälsofrämjande och att hjälpa patienter som vårdas under tvång. Genom utbildningsinsatser för personal inom psykiatri kan ny kunskap leda till ett bättre omhändertagande för denna patientgrupp samt att öka personalresurser på slutna psykiatriska avdelningar.
8.2 Förslag på vidare forskning
Författarna anser att fortsatt forskning kring hur tvångsvård påverkar patienter är av stor vikt då det inskränker patientens frihet. Psykisk ohälsa blir allt vanligare och författarna tror att det kan komma att öka behovet av psykiatrisk vård och tvångsvård i framtiden. Anledningen till att det finns så lite forskning inom detta område tror författarna beror på att
patientgruppen är en minoritet i samhället. Detta gör att det svårt att få tillräckligt med deltagare vilket i sig leder till färre forskningsprojekt. Författarna till denna litteraturstudie
anser att vidare forskning är viktigt då patienters erfarenheter visade sig främst vara negativa. Inom den slutna psykiatriska tvångsvården finns det många kunskapsluckor vilket kan
påverka patienten negativt. Mer forskning inom området skulle kunna ge fördjupad kunskap för de vårdtagare som vårdar patienter under tvång. Författarna till denna litteraturstudie anser att det bör ske mer forskning om hur sjuksköterskor kan bemöta patienter som vårdas inom sluten psykiatrisk vård bättre. Detta kan förbättra det psykiatriska vården och
Referenslista
(Artiklar som är markerade med * ingår i denna litteraturstudies resultat) Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur.
*Andreasson, E. & Skärsäter, I. (2012). Patients treated for psychosis and their perceptions of care in compulsory treatment: basis for an action plan. Journal of Psychiatric and Mental
Health Nursing, 15–22. doi: 10.1111/j.1365-2850.2011.01748
Arlebrink, J. (2014). Etiska aspekter på tvångsvård. I A. Skärsäter (Red.), Omvårdnad vid
psykisk ohälsa: På grundläggande nivå (s. 457–477). Lund: Studentlitteratur.
Bowman, K. W. (2000). Communication, Negotiation, and Mediation: Dealing with conflict in end- of- life decisions. Journal of palliative care, 16 issue:17–23.
doi:10.1177/107484071982809
Codex (2021). Forskning på människor. Hämtad 29 april 2021 från https://codex.uu.se/forskning-pa-manniskor/
Danielson, E. (2018). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori
och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 143–154). Lund: Studentlitteratur.
Denniston, C., Molloy, E. & Rees, C. (2018). ‘I will never ever go back’: patients’ written narratives of health care communication. Medical Education, 2018: 52, 757–771.
doi: 10.1111/medu.13612
Dobrowolska, B., Wrońska, I., Fidecki, W. & Wysokiński, M. (2007). Moral obligations of nurses based on the ICN, UK, Irish and Polish codes of ethics for nurses.Nursing Ethics,
2007, 171–180. doi:10.1177/0969733007073697
*Ejneborn Looi, G. T., Engström, Å. & Sävenstedt, S. (2015). A Destructive Care: Self-Reports of People Who Experienced Coercive Measures and their Suggestions for
Alternatives. Issues in Mental Health Nursing, 96- 103. doi:10.3109/01612840.2014.951134 Florin, J., Ehrenberg, A. & Ehnfors, M. (2006). Patient participation in clinical
decisionmaking in nursing: a comparative study of nurses‘and patients‘ perceptions. Journal
of Clinical Nursing, 15, 1498–1508. doi:10.1111/j.1365-2702.2005.01464.x
Folkhälsomyndigheten (2020). Fokus Psykisk hälsa- kunskap, tips och stöd. Hämtad 5 april 2021 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/fokus-psykisk-halsa/vad-ar-psykisk-halsa/ Folkhälsomyndigheten (2021). Vad är psykisk hälsa? Hämtad 5 april 2021 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/
Haglund, K., Von Knorring, L. & Von Essen, L. (2006). Psychiatric wards with locked doors-advantages and disdoors-advantages according to nurses and mental health nurse assistants. Journal
Hindmarsh, T., Hotopf, M. & Owen, G. (2013) Depression and decision-making capacity for treatment or research: a systematic review. BMC Medical Ethics, 14, 54 (2013).
https://doi.org/10.1186/1472-6939-14-54.
Hutchinson, M., Jackson, D., Walter, G. & Cleary, M. (2013). Coercion and the Corruption of Care in Mental Health Nursing: Lessons from a Case Study. Issues in Mental Health
Nursing, 34:6, 476-480. doi:10.3109/01612840.2013.792168.
Hooff, S., Goossensen, A. (2014) How to increase quality of care during coercive admission?
A review of literature. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 28 (3), 425-434.
doi:10.1111/scs.12070.
Hylén, U., Engström, I., Engström, K., Pelto-Piri, V. & Anderzen-Karlsson, A. (2019). Providing Good Care in the Shadow of Violence – An Interview Study with Nursing Staff and Ward Managers in Psychiatric Inpatient Care in Sweden. Issues in mental health nursing, vol. 40, NO. 2, 148-157. doi:10.1080/01612840.2018.1496207
International Council of Nurses (2012). The ICN code of ethics for nurses. Hämtad 2 juni 2021 från från
https://www.icn.ch/sites/default/files/inlinefiles/2012_ICN_Codeofethicsfornurses_%20eng.p df
*Johansson, M & Lundman, B. (2002) Patients’ experience of involuntary psychiatric care: good opportunities and great losses. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing
Volume 69, Issue, 639-647. doi:10.1046/j.1365-2850.2002.00547
Johansson, M., Skärsäter, I & Danielson, E. (2009) The meaning of care on a locked acute psychiatric ward: Patients’ experiences. Nordic Journal of Psychiatry, 63:6, 501–50. doi:10.3109/08039480903118208
Karlsson, E. K. (2018). Informationssökning. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och
metod: Från idé till examination inom omvårdnad (3. uppl., s. 81–97). Lund:
Studentlitteratur.
Kasén, A., Nordman, T & Lindholm, T. (2008) «Då patienten lider av vården» – vårdares gestaltning av patientens vårdlidande. VÅRD I NORDEN, 2/2008. PUBL. NO. 88 VOL. 28 NO. 2, 4–8. doi:10.1177/010740830802800202
*Katasakou, C., Rose, D., Amos, T., Bowers, L., McCabe, R., … Priebe, S. (2011). Psychiatric patients’ views on why their involuntary hospitalisation was right or wrong: a qualitative study. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol, 1169–1179. doi:10.1007/s00127-011-0427-z
Kontio, R., Välimäki, M., Putkonen, M., Kuosmanen, L., Scott, A. & Joffe, G. (2010). Patient restrictions: Are there ethical alternatives to seclusion and restraint? Nursing Ethics; London,
Vol. 17, Iss. 1, (Jan 2010),65–76. doi:10.1177/0969733009350140
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: För studenter
*Kuosmanen, L., Hätönen, H., Malkavaara, H., Kylmä, J. & Välimäki, M. (2007).
Deprivation of Liberty in Psychiatric Hospital Care: the Patient's Perspective. Nursing Ethics,
2007 14 (5). doi:10.1177/0969733007080205
Liégeois, A & Eneman, M. (2008) Ethics of deliberation, consent and coercion in psychiatry.
J Med Ethics, 2008;34:73–76. doi:10.1136/jme.2006.019695
*Lorem, G., Hem, M. & Molewijk, B. (2015). Good coercion: Patients’ moral evaluation of coercion in mental health care. International Journal of Mental Health Nursing,
231- 240. doi:10.1111/inm.12106
Martinsen, E., Weimand, B. & Norvoll, R. (2019). Does coercion matter? Supporting young next-of-kin in mental health care. Nursing Ethics, 2020, Vol. 27(5), 1270–1281.
doi:10.1177/0969733019871681
*Mcguinness, D., Dowling, M. & Trimble, T. (2012). Experiences of involuntary admission in an approved mental health centre. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 2013, 20, 726–734. doi:10.1111/jpm.12007
Mckey, K., Ariss, J. & Rudnick, A. (2020). Raise‐ing awareness: Person‐centred care in coercive mental health care environments—A scoping review and framework development. Journal of psychiatric and mental health nursing., 2021, Vol.28(2), 251-260.
doi:10.1111/jpm.12671
Norvoll, R., Hem, M, & Pedersen, R. (2017). The Role of Ethics in Reducing and Improving the Quality of Coercion in Mental Health Care. HEC Forum, (2017), 29:59–74.
doi:10.1007/s10730-016-9312-1.
Norvoll, R. & Pedersen, R. (2016). Exploring the views of people with mental health problems' on the concept of coercion: Towards a broader socio-ethical perspective. Social
Science & Medicine, Volume 156, May 2016, 204-211. doi:
10.1016/j.socscimed.2016.03.033
*Olofsson, B. & Jacobsson, L. (2001). A plea for respect: involuntarily hospitalized
psychiatric patients’ narratives about being subjected to coercion. Journal of Psychiatric and
Mental Health Nursing, Volume 8, Issue 4, 357-366. doi:10.1046/j.1365-2850.2001.00404
*Olofsson, B. & Norberg, A. (2008). Experiences of coercion in psychiatric care as narrated by patients, nurses and physicians. Ó 2001 Blackwell Science Ltd, Journal of Advanced
Nursing, 33(1), 89-97. doi:10.1046/j.1365-2648.2001.01641
Paksarian, D., Mojtabai, R., Kotov, R., Cullen, B., Nugent, K. L., & Bromet, E.J. (2014). Perceived Trauma During Hospitalization and Treatment Participation Among Individuals With Psychotic Disorder. Psychiatric Services, 65(2), 266–269. doi:
10.1176/appi.ps.201200556
Pelto-Piri, V., Engström, K. & Engström, I. (2013). Paternalism, autonomy and reciprocity: Ethical perspectives in encounters with patients in psychiatric in-patient care. BMC Medical
Saarento, O., Räsänen, S., Neiminen, P., Hakko, H. & Isohanni, M. (2000). Sex differences in the contact rates and utilization of psychiatric services. A three-year follow-up study in northern Finland. European Psychiatry, 15(3), 205–212. doi:10.1016/S0924-9338(00)00224- 8
Sahlsten, M. J. M., Larsson, I. E., Sjöström, B., Lindencrona, C. S. C. & Plos, K. A. E. (2007). Patient participation in nursing care: towards a concept clarification from a nurse perspective. Journal Of Clinical Nursing, 1, 630-637.
doi:10.1111/j.1365-2702.2006.01660
Salzmann- Erikson, M. (2015). Limiting patients as a nursing practice in psychiatric intensive care units to ensure and gain control. Perspectives in psychiatric care, 51(4), 241–252.
doi:10.1111/ppc.12083
SBU (2020). Bedömning av studier med kvalitativ metodik. Hämtad 20 april 2021 från https://www.sbu.se/globalassets/ebm/bedomning_studier_kvalitativ_metodik.pdf
Schön, U.-K. (2013). Recovery in involuntary psychiatric care: Is there a gender difference?
Journal of Mental Health, 22(5), 420–427. doi:10.3109/09638237.2013.815335
SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--ochsjukvardslag_sfs-2017-30
SFS 1991: 1128. Lag om psykiatrisk tvångsvård. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19911128-om-psykiatrisk-tvangsvard_sfs-1991-1128
SFS 1991:1129. Lag om rättspsykiatrisk vård. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19911129-om-rattspsykiatrisk-vard_sfs-1991-1129
Socialstyrelsen (2015). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig. Handbok
för vårdgivare, chefer och personal. [Broschyr]. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad den 15
april 2021 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2015-4-10.pdf
Socialstyrelsen (2009). Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård Handbok med
information och vägledning för tillämpningen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18) [Broschyr].
Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad den 15 april 2021 från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2009-126-114_2009_126_114.pdf
Socialstyrelsen (2013). Bättre vård – mindre tvång? Utvärdering av överenskommelsen om
att förbättra den psykiatriska heldygnsvården. [Broschyr]. Socialstyrelsen, Stockholm.
Hämtad 5 april 2021 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2013-11-27.pdf
Socialstyrelsen (2017). Förbättrad uppföljning av psykiatrisk tvångsvård. Hämtad 20 april 2021 från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2017-12-15.pdf
Socialstyrelsen (2019). Statistik om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Hämtad 15 april 2021 från
https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/statistikamnen/psykiatrisk-tvangsvard/
Socialstyrelsen (2021). Tvångsvård enligt LPT. [Broschyr]. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 20 april 2021 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2021-4-7335.pdf
Socialstyrelsen (2019). Vård vid depression och ångestsyndrom. [Broschyr]. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 29 april 2021 från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-5-13.pdf
Svenska Akademien (2009). Tvång. Hämtad 23 april 2021 från https://svenska.se/tre/?sok=tvång&pz=1
Svensk sjuksköterskeförening (2010). Personcentrerad vård. [Broschyr]. Stockholm. Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad från
https://swenurse.se/download/18.21c1e38d1759774592615393/1605100833382/Personcentre rad%20v%C3%A5rd.pdf
Valenti, E., Giacco, D., Katasakou, C. & Priebe, S. (2013). Which values are important for patients during involuntary treatment? A qualitative study with psychiatric inpatients. Journal
of Medical Ethics; London, Vol. 40, Iss. 12,(Dec 2014): 832.
doi:10.1136/medethics-2011-100370
*Verbeke, E., Vanheule, S., Cauwe, J., Truijens, F. & Froyen B. (2019). Coercion and power in psychiatry: A qualitative study with ex-patients. Social Science & Medicine,
Volume 223, 89-96. https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2019.01.031
Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R. & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad
omvårdnad: En bro mellan forskning och klinisk verksamhet (4. uppl.). Lund:
Studentlitteratur AB.
World health organization (2018). Mental health: strengthening our response. Hämtad 28 april 2021 från
https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/mental-health-strengthening-our-response
World Medical Association (2018). WMA Declaration of Helsinki: Ethical principles for medical research involving human subjects. Hämtade 2 juni, 2021, från:
https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/
Refererat enligt APA svensk tolkning av APA – systemet för Röda Korsets Högskola; rev. version 2020.
Bilaga 1 Sökmatris
Databas Sökord Resultat av sökningen Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Antal artiklar CINAHL 2021-04-14 Kl. 16.00 S1 (MH ”Psychiatric Care”) 5,884 S2 (MH "Patients") 10,687 S3 Patient* 2,184,572 S4 (MH ”Coercion”) 2,211 S5 (MH ”Involuntary treatment”) 45 S6 (MH ”Involuntary commitment”) 2,015 S7 compulsory care 890 S8 Experience* 465,592 S9 (MH ”Perception”) 30, 167 S10 Percept* 174,027 S11 S2 OR S3 2,184,572 S12 S4 OR S5 OR S6 OR S7 4,933 S13 S8 OR S9 OR S10 600,722
S14 S1 AND S11 AND S12 AND S13 34
S15 S1 AND S11 AND S12 AND S13
- Peer review - English language - 2001–2021
Databas Sökord Resultat av sökningen Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Antal artiklar PSYCINFO 2021-04-14 Kl. 18.00 S1 Psychiatric Care 77,495 S2 DE "Patients" 28,128 S3 Patient* 804,926 S4 DE ”Coercion” 3,434 S5 DE ”Involuntary treatment” 1,430 S6 Involuntary commitment 1,754 S7 Compulsory care 1,141 S8 Experience* 705,928 S9 DE ”Perception” 34,868 S10 Percept* 702,376 S11 S2 OR S3 804,926 S12 S4 OR S5 OR S6 OR S7 6,648 S13 S8 OR S9 OR S10 1,296,617
S14 S1 AND S11 AND S12 AND S13 217
S15 S1 AND S11 AND S12 AND S13
- Peer review - English language - 2001–2021
Databas Sökord Resultat av sökningen Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Antal artiklar MEDLINE 2021-04-16 Kl. 11.30 S1 Psychiatric Care 71,351 S2 (MH "Patients") 21,828 S3 Patient* 7,366,088 S4 (MH ”Coercion”) 4,715 S5 (MH ”Involuntary treatment”) 81 S6 (MH ”Involuntary commitment”) 44 S7 Compulsory care 2,532 S8 Experience* 1,138,485 S9 (MH ”Perception”) 36,087 S10 Percept* 494,629 S11 S2 OR S3 7,366,088 S12 S4 OR S5 OR S6 OR S7 7,259 S13 S8 OR S9 OR S10 1,564,035
S14 S1 AND S11 AND S12 AND S13 147
S15 S1 AND S11 AND S12 AND S13
- Peer review - English language - 2001–2021
111 111 33 4
