Sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med HIV

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Nathalie Brandborg & Josefin Justesen HANDLEDARE:Berit Munck

JÖNKÖPING 2018 Maj

En litteraturöversikt

Sjuksköterskans

upplevelse av att

vårda personer

med HIV

Sammanfattning

Bakgrund: Ungefär 37 miljoner människor lever med HIV idag. HIV förknippas ofta

med starka känslor och påverkar den drabbade personens liv negativt på många sätt. Att vårda en person med HIV är påfrestande för sjuksköterskan och det finns en kunskapsbrist som försvårar arbetet. Den personcentrerade vården är viktig i sjuksköterskans arbete och innebär att alla personer ska vårdas med samma förutsättningar.

Syfte: Beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med HIV. Metod: Litteraturöversikt med tolv kvalitativa artiklar. En induktiv ansats

tillämpades. Dataanalysen utgick från Fribergs femstegsmodell.

Resultat: Tre huvudkategorier och nio subkategorier hittades. Huvudkategorierna

var: “Utmaningar i omvårdnadsarbetet”, “Utmaningar i bemötandet” och

“Utmaningar i sin egen utsatthet”. Resultatet visade att sjuksköterskan upplevde

rädsla relaterat till HIV, vilket ofta berodde på okunskap. Sjuksköterskan upplevde också diskriminering på grund av sitt arbete med HIV, då det fanns en stigmatisering gentemot HIV i samhället. Arbetet med HIV innebar både psykisk och fysisk stress för sjuksköterskan.

Slutsatser: För att överkomma de hinder som uppstår i vårdandet av personer med

HIV krävs det mer kunskap. Det är av vikt att sjuksköterskan redan under utbildning får adekvat kunskap om HIV.

Summary

Title: Nurses experience of caring for people with HIV.

Background: About 37 million people live with HIV today. HIV is often associated

with strong emotions and have a negative affect at the person’s life. Caring for a person with HIV is hard on the nurse and there’s a lack of knowledge that complicates the work. The person-centered care is important in the nurse's work and means that they should care for all persons in the same way.

Aim: Describe the nurses’ experience of caring for people with HIV. Method: Literature review with twelve qualitative articles. An inductive approach was

applied. The data analysis was based on Fribergs five step model.

Results: Three main categories and nine subcategories were found. The main

categories were: "Challenges in nursing", "Challenges in the personal treatment "and

"Challenges in their own vulnerability". The result shows that the nurse experiences

fear related to HIV, which is often due to lack of knowledge. The nurse also experiences discrimination because of her/his work with HIV, as there’s a stigma against HIV in society. The work of HIV involves both mental and physical stress for the nurse.

Conclusions: In order to overcome the obstacles that arise in the care of people with

HIV, more knowledge is needed. It is important that the nurse receives adequate knowledge of HIV during education.

Keywords: blood contamination, human immunodeficiency virus, stigmatization,

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Humant immunbristvirus ... 1

Smittspridning och förebyggande åtgärder mot HIV ... 2

Behandling av HIV ... 3

Att leva med HIV ... 3

Personcentrerad omvårdnad vid HIV ... 4

Syfte ... 5

Material och metod ... 6

Design... 6

Urval och datainsamling... 6

Dataanalys ... 7 Etiska överväganden ... 7

Resultat ... 8

Vilja att vårda ...10

Utmaningar i bemötandet ...10

Stigmatisering ...10

Diskriminering vid omvårdnaden ...11

Mötet med HIV-smittade ...11

Utmaningar i sin egen utsatthet ...12

Psykisk och fysisk stress ...12

Rädsla ...13

Ilska och frustration ...13

Diskussion ... 14

Slutsatser ... 18

Kliniska implikationer ... 19

Referenser ... 20

Bilagor ...

1

Inledning

Humant immunbristvirus (HIV) uppfattades först som en dödsdom, idag innebär en HIV-diagnos nästintill normal livslängd (Massey, 2014). Enligt World Health Organization (WHO, 2017) lever ungefär 37 miljoner människor med HIV. I Sverige lever ungefär 7000 människor med HIV (Folkhälsomyndigheten, 2016). I många länder är HIV en skamfull sjukdom, därmed kan sjuksköterskans arbete försvåras (Kagan, Ovadia, & Keneti, 2009). Att leva med HIV innebär en ökad risk att utsättas för diskriminering (Carabini, 2017) och ett liv i fattigdom (Zhang et al., 2016; Bennett, Traub, Mace, Juarascio, & O’Hayer, 2016). Smittsamma dödliga sjukdomar orsakar ofta starka känslor, som rädsla hos befolkningen (Röndahl, Innala & Carlsson, 2003). Att vårda en person med HIV är påfrestande för sjuksköterskan och kräver kunskap. Vid kunskapsbrist försvåras arbetet mot en god omvårdnad (Frain, 2016). Som sjuksköterska krävs förståelse för att kunna främja hälsa och lindra lidande (Clarke & Fawcett, 2016). Då det generellt saknas mycket kunskap i samhället om HIV blir denna studie viktig för att öka kunskapen om HIV (Lönn et al., 2007). Kunskapsbristen drabbar alla i samhället och inte bara sjuksköterskan.

Bakgrund

Humant immunbristvirus

HIV orsakas av ett virus och upptäcktes första gången 1983 och har sedan dess fått en pandemisk spridning. Viruset lagras i kroppens arvsmassa och läker därför inte ut, vilket innebär att det är en livslång sjukdom. Smittrisken är relativt låg och efter smittotillfället kan den smittade få en primärinfektion som kan ge olika symtom. Symtomen kan vara feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och utslag. Viruset kan ligga latent i kroppen flera år från smittotillfället tills viruset är aktivt. Då beror symtomen ofta på andra infektionssjukdomar som uppstår då immunförsvaret är nedsatt på grund av HIV (Folkhälsomyndigheten, 2015).

När personer med HIV inte behandlas kan de utveckla förvärvat immunbristsyndrom (Acquired immunodeficiency syndrome, [AIDS]). Att utveckla AIDS innebär att immunförsvaret blir kraftigt nedsatt vilket leder till att personen blir mer infektionskänslig. Det är lättare att drabbas av opportunistiska infektioner, vilket

2

innebär att kroppen får svårare att försvara sig mot bakterier, parasiter, virus och svampar. Medellivslängden efter att personen utvecklat AIDS är tre år (U.S. Department of Health & Human Services, 2017; Folkhälsomyndigheten, u.å.).

Smittspridning och förebyggande åtgärder mot HIV

En HIV-diagnos kan fastställas med hjälp av blodprov där antikroppar och/eller antigener som är specifika för HIV påvisas. Ett HIV-test kan tas anonymt, skulle provet vara positivt måste dock personen uppge sin identitet (Folkhälsomyndigheten, 2015). HIV går under smittskyddslagen (SFS 2004:168) i Sverige och är en smittspårningsskyldig sjukdom. Det är den enskilde individens ansvar att informera sjukvården om sin smitta för att vårdpersonal ska kunna skydda sig mot smitta som kan hota hälsan. Den som är smittad med HIV har också en skyldighet att informera om smittan till de personer som riskerar att smittas, till exempel sexuella partners (SFS 2004:168). HIV är internationellt sett inte en smittspårningsskyldig sjukdom, trots att det kan reducera antalet som smittas (Hancock & Gustafson, 2014). Att ha fri tillgång till kondomer och glidmedel samt tryckt information anser svenska homosexuella män är en bra förebyggande åtgärd (Qvarnström & Oscarsson, 2015).

Internationellt är riskgrupperna homosexuella män samt de människor som bor i Afrika (Carabini, 2017). I Sverige är riskgrupperna för HIV utländska turister och homosexuella män (Qvarnström & Oscarsson, 2015). HIV smittas via oskyddat vaginalt, analt och oralt samlag. Det kan dessutom smitta via blod eller vävnad, till exempel via blodtransfusioner eller transplantationer (Folkhälsomyndigheten, 2015). Smittöverföring kan dessutom ske från mor till barn under graviditeten, förlossningen eller amningen (Folkhälsomyndigheten, 2015). Att fastställa en tidig HIV-diagnos på en gravid kvinna är viktigt då det finns en risk för överföring av viruset till barnet (Chi et al., 2018; Barbosa, Marques & Guimatães, 2018). Om kvinnan blir infekterad med HIV under graviditeten eller amningen ökar risken att barnet får sjukdomen (Chi et al., 2018). Det finns program för att förebygga smittspridning mellan den gravida kvinnan, mannen och fostret. Om någon av föräldrarna är smittade är det viktigt att de behandlas med antiretrovirala läkemedel. I många fall är mannen inte testad för HIV på grund av bristande resurser (Chi et al., 2018). Många testar sig inte heller då det finns ingen eller lite information om att testet görs anonymt (Hancock & Gustafson, 2014).

3

Vid en ny exponering av HIV finns chans att sätta in förebyggande behandling, en så kallad postexpositionsprofylax. Det förhindrar att infektionen får fäste i värdkroppen. Behandlingen måste emellertid sättas in inom 36 timmar för att ge profylaktisk effekt (Folkhälsomyndigheten, 2015).

År 2013 startades ett projekt som kallas 90-90-90, det är ett internationellt mål som innebär förbättrad kunskap om HIV. Det innefattar att 90 procent av alla smittade ska veta sin HIV-status, 90 procent av alla som har en HIV-diagnos ska få långvarig behandling och 90 procent av alla som behandlas ska få en lägre mängd virus i blodet. Målet skall vara uppnått till år 2020 (UNAIDS, 2014; Bajunirewe et al., 2018).

Behandling av HIV

Det första antiretrovirala läkemedlet som introducerades utkom 1987, sedan dess har fler alternativ introducerats. Nu finns det kombinationsbehandlingar vilket har lett till bättre förutsättningar för de med HIV. Det har även lett till att risken för utveckling av resistens har minskat. Kombinationsbehandlingen introducerades 1996 och resulterade i en omedelbar reducering av dödsfall relaterade till HIV (Josephson et al., 2007). Det är av stor vikt att medicinen tas regelbundet då missad dos kan leda till tillväxt av viruset och en ökad risk för utveckling av AIDS (Buehler, Spencer-Rodgers & Peng, 2017). Läkemedlet kan ha motsatt effekt och förkorta livslängden om det endast tas sporadiskt (Bajunirwe et al., 2018). Då många väljer att inte berätta om sin HIV-smitta för familj och närstående är det vanligt att personen håller sin behandling dold. Detta gör att följsamheten till behandling blir svårare och läkemedel tas inte som ordinerat (Ammon, Mason & Corkey, 2018). I Sverige förekommer få fall av AIDS, då cirka 90 procent av de HIV-smittade behandlas. Behandlingen är framgångsrik, internationellt får dock bara hälften av alla med HIV tillgång till bromsmediciner. Det finns inget botemedel mot HIV så behandlingen är livslång (Josephson et al, 2007; Folkhälsomyndigheten, 2017). En orsakande faktor till att alla med HIV inte får någon behandling är resursbrist, personalbrist och läkemedelsbrist. När tillgång till läkemedel inte finns eller är för dyra är det inte ovanligt att de personer som lever med HIV tvingas köpa tabletterna illegalt (Bajunirwe et al., 2018).

Att leva med HIV

De som lever med HIV löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa, till exempel depression och ångest på grund av skam. Skammen beror ofta på att de tillhör en

4

minoritet i samhället och att de lever i fattigdom (Zhang et al., 2016; Bennett et al., 2016). De som lider av HIV får även utstå diskriminering från samhället. En vanlig orsak till skamkänslor beror på internaliserat stigma, vilket innebär att blodsmittade känner skam inför sin sjukdom (Carabini, 2017). De tycker bland annat att de är värda mindre än icke blodsmittade människor och att de inte förtjänar positiva händelser i livet på grund av sin HIV-diagnos (Bennett et al., 2016). Många HIV-positiva känner skuld, skam och de klandrar sig själva på grund av sin HIV-diagnos (Röndahl et al., 2003). Det är också vanligt att de upplever diskriminering inom vården på grund av HIV (Campbell, Grifiths, & Wilkins, 2016; Röndahl et al., 2003).

I Sverige benämndes HIV som “bögpesten” när sjukdomen först blev känd. Sjukdomen var inte bara en fara för människors hälsa, HIV förändrade också samhällets värderingar av familjen. Sjukdomar av okänt ursprung och utan botemedel orsakar ofta känslor som osäkerhet, ångest, obehag, rädsla och skuld (Röndahl et al., 2003). Idag ses HIV som en hanterbar kronisk sjukdom med förbättrat överlevnadsresultat. Trots detta förändras synen på personen med smittan och det sociala stigmat finns fortfarande kvar. Personer med HIV blir exkluderade av samhället och av sig själva då de undviker sociala sammanhang på grund av skam. Många som lever med HIV blir påverkade psykiskt på grund av den diskriminering de utsätts för av samhället (Carabini, 2017; Zhang et al., 2016).

Överlag upplever personerna med HIV sin hälsa som god. Det finns dock skillnader ekonomiskt då personer med hög inkomst upplever en högre livskvalitet än personerna med en lägre inkomst (Lucombe-Duncan & Chuang, 2018). Detta på grund av att de ofta står utanför arbetsmarknaden och många lever under pressade ekonomiska förhållanden (Lucombe-Duncan & Chuang, 2018; Serrano, 2014). Trots detta upplever mer än hälften av alla med HIV i Sverige att livet är meningsfullt (Folkhälsomyndigheten, 2016).

Personcentrerad omvårdnad vid HIV

All omvårdnad har ett etiskt förhållningssätt, sjuksköterskan har ett moraliskt ansvar angående bedömningar, bemötande och beslut. Nya etiska frågeställningar uppkommer allt oftare inom vården, de är svårbedömda och uppstår när olika värderingar hamnar i konflikt med varandra. En vanlig frågeställning som uppkommer är hur integritet och respekt bevaras i daglig omvårdnad (Schmidt & McArthur, 2017). Den personcentrerade vården ger möjlighet att ge individen fullt deltagande i den egna

5

vård- och omsorgen. Begreppet används för att reflektera över relationen mellan vårdgivare-vårdtagare och bygger på en kommunikation där individens värderingar och preferenser ses som en kvalitetsförankring (Clarke & Fawcett, 2016). Kommunikationen mellan vårdgivare-vårdtagare spelar stor roll i personens compliance till behandling. Med en god kommunikation kan individen få klarare information angående för- och nackdelar inför kommande behandling (Mulder et al., 2016).

Som sjuksköterska ska personcentrerad vård ges, det innebär att personen ska stå i centrum, inte sjukdomen (Santana et al., 2017: Ekman et al., 2011). HIV är i många länder en tabubelagd sjukdom vilket kan försvåra sjuksköterskans arbete. Sjukdomen associeras ofta med homosexuella män och i många länder är det förbjudet att vara homosexuell (Kagan et al., 2009). En person blir inte sin sjukdom eller sina symtom. Det handlar om att ta hänsyn till och bekräfta personens erfarenhet och tolkning av ohälsa och sjukdom. Ohälsa och sjukdom drabbar sällan inte bara en individ utan även de människor personen har omkring sig (Santana et al., 2017).

En person med HIV möter ofta fördomar och isolering från samhället. Det är då viktigt med personcentrerad vård för att sjuksköterskan ska kunna fånga upp dessa problem. Att bli diagnostiserad med HIV är ofta en förödande nyhet och personen måste acceptera diagnosen. Sjuksköterskan bör därför behandla en person med HIV som vilken annan människa som helst med en kronisk sjukdom (Massey, 2014). En god omvårdnad innebär att den vårdsökande personen ska uppleva autonomi och oberoende i den mån det går. Individen ska även uppleva delaktighet, trygghet och respekt i omvårdnaden, den bör även ske på personnivå (Ekman et al., 2011). Sjuksköterskan ska ha tillräcklig kunskap för att kunna värna om personens sårbarhet med sikte på framtiden. Omvårdnadskunskap är till stor del erfarenhetsbaserad och har sjuksköterskan lite erfarenhet av HIV försvårar det arbetet mot en god omvårdnad (Allen, Lubejko, Thompson & Turner, 2015).

Syfte

6

Material och metod

Design

För att få en förståelse för sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med HIV tillämpades litteratur med kvalitativ ansats. Studier med en kvalitativ ansats ger en djupare förståelse för människans upplevelser och uppfattningar gällande hälsa och välbefinnande (Friberg, 2017a). En litteraturöversikt genomfördes med hjälp av artiklar, för att skapa en överblick över det valda området (Friberg, 2017b). En induktiv metod användes då ett förutsättningslöst sökande av artiklar genomfördes. Det innebär att inga antaganden skedde på förhand (Fridlund, 2012).

Urval och datainsamling

De databaser som användes var CINAHL då det är inriktat på omvårdnad (Östlundh, 2017) och Medline som är inriktad på medicinsk forskning (Karlsson, 2012). Sökningarna i Medline gav inga relevanta resultat. Med utgångspunkt från syftet har följande sökord identifierats: Human immunodeficiency virus, HIV, attitude*, care*,

experience*, healthcare, interview*, narrative, nurse*, perception*, qualitative, NOT student*. Sökorden har ändrats under litteratursökningsprocessen då de ord som

exkluderades inte svarade på syftet och nya ord tillkom. Det upptäcktes även att vissa kombinationer gav bättre resultat än andra. De artiklar som beskrev sjuksköterskestudenters syn på HIV exkluderades då det inte var relevant för syftet, därför användes NOT student*. Den sökning som gav mest relevanta träffar var:

Human immunodeficiency virus AND care* AND nurse* AND qualitative NOT student*. Trunkeringar (*) användes för att få möjlighet att hitta fler artiklar som

stämde överens med syftet och boolesk sökteknik användes för att kombinera sökorden. Vid användning av trunkering används ordstammen på valt sökord med trunkeringstecken (*) för att få träffar på ordets alla böjningsformer, till exempel attitude* (Östlundh, 2017).

De avgränsningar som tillämpades var att artiklar från 2003 och framåt användes. Sökningarna gjordes från början från 2007 och framåt, detta gav inte tillräckligt med artiklar och därför utökades tidsintervallet till 2003. De skulle också vara skrivna på engelska. Artiklarna var peer-reviewed och av vetenskaplig struktur. I de artiklar som användes till resultatet förekom ibland olika professioner, då användes

7

endast resultat från sjuksköterskans perspektiv. Alla sjuksköterskor inkluderades oavsett kön, ålder, etnicitet eller erfarenheter inom vården. Sökningarna resulterade i totalt 670 träffar, varav 94 relevanta titlar. Av dem påträffades 34 väsentliga abstracts som lästes varav 22 artiklar kvalitetsgranskades. Tio av dessa artiklar valdes ut till resultatet (se bilaga 1). Sekundärsökningar utfördes med hjälp av utvalda artiklars referenslistor och citering varav två artiklar valdes ut till resultatet. De artiklarna som inkluderades var från Afrika, Europa, Sydamerika och Nordamerika. Totalt gick 12 artiklar vidare till kvalitetsgranskning enligt protokoll framtagit av Hälsohögskolan i Jönköping. Vid kvalitetsgranskning av artiklar användes ett granskningsprotokoll där minst tio av tolv kriterier skulle vara uppfyllda för att artikeln skulle godkännas (se bilaga 2).

Dataanalys

Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs (2017a) femstegsmodell. I steg ett lästes artiklarna ett flertal gånger individuellt för att förstå innebörden av resultatet. Anteckningar från artiklarnas resultat skrevs under tiden och diskuterades sedan gemensamt. I steg två skrevs artiklarna ut i pappersformat och resultatet i artiklarna markerades med överstrykningspennor i olika färger för att särskilja nyckelfynden. Det tredje steget innebar att artiklarna granskades kritiskt och sammanställdes i en artikelmatris. För att få struktur på artiklarna som analyserades fanns följande information i artikelmatrisen: Författare/år/land, titel, syfte, metod/urval samt

resultat (se bilaga 3). Resultatet i de valda artiklarna sammanställdes i ett gemensamt

dokument för att få en god överblick över fynden. I det fjärde steget grupperades och kategoriserades de likheter och skillnader som påträffades. I det sista steget skapades kategorier och subkategorier med hjälp av de likheter och olikheter som upptäcktes. Tre kategorier med tillhörande subkategorier svarade på studiens syfte och presenteras i resultatdelen.

Etiska överväganden

När en litteraturöversikt genomförs behövs inget etiskt godkännande, dock ska artiklarna som granskas vara etiskt godkända (Kjellström, 2012). Artiklarna granskades enligt Hälsohögskolan Jönköpings granskningsprotokoll (se bilaga 2). Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening, 2014) ska sjuksköterskan bland annat ge omvårdnad respektfullt oberoende av sjukdom eller

8

social ställning. Sjuksköterskans primära ansvar är att hjälpa människor i behov av vård. I studier med mänskliga deltagare är det viktigt att de inte utnyttjas, skadas eller såras (Kjellström, 2012). Inom studier som involverar människor är det viktigt att bibehålla personens privatliv och sekretessen kring deras personuppgifter. Det är viktigt att hälsa och välmående hos personerna som medverkar i studien prioriteras och att de behandlas respektfullt. Det primära syftet med alla studier och forskning är att alstra ny kunskap inom området, detta kan inte ske om de etiska principerna överträds (World Medical Association, 2013; World Medical Association, 2017). Det fanns ingen tidigare förförståelse hos författarna i litteraturöversikten.

Resultat

Dataanalysen resulterade i tre huvudkategorier: ”Utmaningar i omvårdnadsarbetet”,

”Utmaningar vid bemötandet” och ”Utmaningar i sin egen utsatthet”.

Huvudkategorierna presenteras med tillhörande subkategorier, se Figur 1. Resultatet baserades på nio artiklar från Afrika, en artikel från Europa, en artikel från Nordamerika och en artikel från Sydamerika.

Figur 1. Illustration av huvudkategorier och subkategorier.

Utmaningar i

omvårdnadsarbetet

Bristande resurser

Okunskap

Vilja att vårda

Utmaningar vid

bemötandet

Diskriminering vid omvårdnaden

Mötet med HIV-smittade

Utmaningar i sin

egen utsatthet

stress

Rädsla

Ilska och frustration

9 Utmaningar i omvårdnadsarbetet

Sjuksköterskan upplevde utmaningar i bristande resurser som försvårade arbetet och att hen inte hade tillräcklig kunskap om HIV. Det fanns också en vilja att vårda för att hjälpa och få uppskattning.

Bristande resurser

Sjuksköterskan upplevde att det fanns brister inom den medicinska utrustningen och underbemanning som resulterade i en tung arbetsbelastning (Smit, 2005; Fournier, Kipp, Mill & Walusimbi, 2007; Mullins, 2009; Abdelrahman et al., 2015; Stein, Lewin & Fairall, 2006; Harrowing & Mill, 2009; Mavhandu-Mudzusi, Netshandama & Davhana-Maselesele, 2007). De långa arbetspassen och underbemanningen ledde till fysisk och psykisk utmattning (Dos Santos, Tosoli Gomes, de Oliveiera, Corrêa Marques & Rocha Bernardes, 2014; Mullins, 2009; Stein et al., 2006; Smit, 2005; Harrowing & Mill, 2009). Det bristande stödet från chefer, sjukhusledningen och regeringen ledde till stor frustration och ilska bland sjuksköterskorna då de inte kände sig sedda (Mavhandu-Mudzusi et al., 2007; Stein et al., 2006; Smit, 2005; Ncama & Uys, 2003). Det fanns sällan material för att utföra HIV-tester eller tillräckligt med omvårdnadsmaterial vilket gjorde att sjuksköterskan upplevde att de inte kunde leva upp till yrkesrollen (Mavhandu-Mudzusi et al., 2007; Fournier et al., 2007). De kände irritation, missmod och stress då det inte fanns tillräckligt med antiretrovirala mediciner till alla som var sjuka (Stein et al., 2006). Det upplevdes som påfrestande då dessa patienter dog i förtid på grund av bristande resurser och läkemedelsbrist (Fournier et al., 2007; Stein et al., 2006; Harrowing & Mill, 2009).

Sjuksköterskan utformade egna strategier för att kunna ge god vård trots bristande resurser, dock blev det improviserat och känslan av att de inte levde upp till sjuksköterskeyrket blev påtaglig (Fournier et al., 2007). Sjuksköterskan ansåg att de var tvungna att acceptera riskerna med yrket för att utvecklas till en kompetent sjuksköterska (Dos Santos et al, 2014).

Okunskap

Sjuksköterskan upplevde att de inte hade tillräcklig kunskap om HIV, dock var de villiga att utbilda sig om tillfälle uppkom. De sjuksköterskor som inte vårdade personer med HIV dagligen ansåg att det var av vikt att uppdatera sin kunskap om HIV inför mötet med personen för att ge en god vård. Att få utbildning om HIV upplevde sjuksköterskan kunde minimera oron att smittas på arbetsplatsen (Smit, 2005; Ncama

10

& Uys, 2003). De som hade fått adekvat utbildning upplevde mindre oro (Smit, 2005; Ncama & Uys, 2003). Det framkom dessutom att en okunskap om antiretrovirala mediciner förekom, sjuksköterskan trodde att en person med HIV inte behövde något annat än emotionellt stöd (Abdelrahman et al., 2015; Mullins, 2009). Följaktligen upplevde sjuksköterskan att det fanns en okunskap om HIV och att det påverkade omvårdnadsarbetet negativt. Sjuksköterskan saknade relevant kunskap om sjukdomen och dess smittvägar vilket resulterade i oro (Abdelrahman et al., 2015; Deetlefs, Greeff & Koen, 2003).

Vilja att vårda

Sjuksköterskan upplevde att vården av personer med HIV resulterade i självuppfyllelse då det ansågs vara givande att hjälpa personen och få uppskattning. Det upplevdes vara belönande att vårda personer med HIV och se dem förbättras (Smit, 2005). Sjuksköterskan visade medlidande och sympati för personerna med HIV trots vetskapen om att själv kunna smittas (Smit, 2005; Ncama & Uys, 2003; Stein et al., 2006; Deetlefs et al., 2003).

Det fanns ett samband mellan religion och sjuksköterskans villighet att vårda personer med HIV (Deetlefs et al., 2003). De sjuksköterskor som var religiösa började sina arbetspass med bön och kände tillfredsställelse över att be för de personer de inte kunde hjälpa (Stein et al., 2006; Harrowing & Mill, 2009). Kristna sjuksköterskor upplevde att de kände mer sympati för personer med HIV tack vare sin tro på Gud (Deetlefs et al., 2003).

Utmaningar i bemötandet

Den diskriminering och stigmatisering som finns i samhället gentemot HIV försvårade sjuksköterskans arbete då de bland annat ansåg sig ha rätt att neka vård. Samtal med HIV-smittade upplevdes vara en utmaning i arbetet som sjuksköterska.

Stigmatisering

Sjuksköterskan upplevde att det fanns en stigmatisering och respektlöshet mot de som vårdade personer med HIV vilket ledde till svårigheter i omvårdnaden (Abdelrahman et al., 2015; Stein et al., 2006; Smit, 2005; Holzemer et al., 2007). Sjuksköterskan påverkades negativt av detta då det fanns okunskap om att de som arbetade med HIV automatiskt blev smittade (Holzemer et al., 2007). Sjuksköterskan vårdade personer med HIV trots stigmat, dock höll de sig på avstånd i den mån de kunde på grund av oro

11

för de fördomar och avvisanden de upplevde från samhället och familjen (Dos Santos et al., 2014; Abdelrahman et al., 2015; Ncama & Uys, 2003; Holzemer el al., 2007; Smit, 2005). Det upplevdes som sorgligt av sjuksköterskan att det bildades en barriär mellan HIV-smittade människor och icke HIV-smittade individer, relaterat till stigma (Mullins, 2009). Sjuksköterskan upplevde det påfrestande att se hur illa behandlade personer med HIV blev av samhället (Holzemer et al., 2007).

Många gånger låg det flera patienter i samma vårdsal vilket gjorde att sjuksköterskan upplevde det obekvämt och svårt att diskutera HIV när de andra patienterna hörde samtalet. Det kunde bidra till stigmatisering från de andra individerna på samma sal (Mullins, 2009). Sjuksköterskan kunde vara en källa till stigmatisering då den maktposition de hade resulterade i att de prioriterade egna behov och inte personen de vårdade (Holzemer el al., 2007).

Diskriminering vid omvårdnaden

Sjuksköterskan upplevde hjälplöshet inför att bli smittad med HIV (Ncama & Uys, 2003). Diskriminering mot HIV i samhället påverkade sjuksköterskans arbete då de på grund av detta ansåg sig ha rätt att neka vård till de som var smittade med HIV (Holzemer et al., 2007; Abdelrahman et al., 2015; Dos Santos et al., 2014). De ville inte vårda personer med HIV då de kände sig smutsiga och obekväma med detta arbete (Abdelrahman et al., 2015; Deetlefs et al., 2003). Detta resulterade i att sjuksköterskan tog avstånd från personen med HIV och skickade in en annan profession eller kollega för att undgå patientkontakt (Dos Santos et al., 2014). HIV sågs som en dålig och ledsam sjukdom och sjuksköterskan ville inte vårda dessa personer då det ansågs omöjligt att återhämta sig (Dos Santos et al., 2014; Mullins, 2009).

Mötet med HIV-smittade

Det första mötet med en person som lever med HIV upplevdes svårt, då sjuksköterskan inte visste hur de skulle hantera smärtan och lidandet personen upplevde (Dos Santos et al., 2014). Den svåraste delen av arbetet ansågs vara rådgivning till de personer som fått sin HIV-diagnos då sjuksköterskan kände sig hjälplös (Stein et al., 2006; Deetlefs et al., 2003). Att prata om sexualitet var en stor del av sjuksköterskans arbete, det framkom problem när sjuksköterskan skulle närma sig ämnet då det fanns en rädsla att kränka individen (Dos Santos et al., 2014). Under samtal med HIV-smittade upplevde sjuksköterskan osäkerhet och det framkom att de inte kände sig bekväma att diskutera aktuell HIV-status med personen. Sjuksköterskan kände sig obekväm och

12

besvärad när de diskuterade sexuella riskbeteenden (De Munnik et al., 2017; Mullins, 2009). Sjuksköterskan lade skulden på sig själv med tankar om att de kunde gjort mer för personen och det var besvärande att se personen dö (Stein et al., 2006; Mavhandu-Mudzusi et al., 2007; Harrowing & Mill, 2009). Känslan av hjälplöshet blev påtaglig då sjuksköterskan inte kunde påverka sjukdomsförloppet (Smit, 2005; Deetlefs et al., 2003).

Utmaningar i sin egen utsatthet

Sjuksköterskan upplevde psykisk och fysisk utmattning vid arbetet med HIV. Det fanns en rädsla gentemot HIV vilket kunde yttra sig i ilska och frustration, både mot de som var smittade och mot HIV som sjukdom.

Psykisk och fysisk stress

Sjuksköterskan kände psykisk och fysisk utmattning då det upplevdes påfrestande att vårda personer med HIV (Smit, 2005; Harrowing & Mill, 2009). De upplevde stress i sitt arbete med personer som levde med HIV då de hade för mycket arbete för att hinna med vilket resulterade i utmattning och irritation (Dos Santos et al, 2014; Mavhandu-Mudzusi et al., 2007). Sjuksköterskan kände sig stressad och skuldbelade sig själva då det inte fanns tid att vårda de som var sjuka (Fournier et al., 2007; Harrowing & Mill, 2009). Stresskänslor uppstod också när de var tvungna att utföra arbetsuppgifter utanför professionen (Smit, 2005). Sjuksköterskan upplevde lidande då de inte kunde ge den vård personen behövde (Harrowing & Mill, 2009; Stein et al., 2006). Det fick sjuksköterskan att inse sin egen sårbarhet (Abdelrahman et al., 2015). Många gånger var det anhörigas oro som stressade sjuksköterskan (Smit, 2005).

Sjuksköterskan kände sig hjälplös, värdelös, utmattad och deprimerad vid vård av HIV-smittade på grund av utebliven förbättring av personens hälsa (Smit, 2005; Ncama & Uys, 2003; Deetlefs et al., 2003; Mullins, 2009; Mavhandu-Mudzusi et al., 2007). Många personer dog av HIV vilket var svårt att hantera för sjuksköterskan, de upplevde både fysisk och känslomässig utmattning (Mullins, 2009; Mavhandu-Mudzusi et al., 2007; Dos Santos et al., 2014; Harrowing & Mill, 2009). Döden upplevdes inte vacker och när en person med HIV hade avlidit blev sjuksköterskan lidande (Dos Santos et al., 2014). Sjuksköterskan upplevde oro över sina patienter och kände att de hade ett stort ansvar över dem (Stein et al., 2006; Deetlefs et al., 2003). De tog med sig dessa känslor från arbetet vilket lämnade sjuksköterskan med en känsla

13

av tomhet och sorg (Smit, 2005). Känslan av orättvisa framgick då det upplevdes smärtsamt att vårda barn med HIV (Mavhandu-Mudzusi et al., 2007; Stein et al., 2006).

Det upplevdes obehagligt, stressande och sågs som en emotionell börda att meddela personen när en provtagning påvisade HIV (Stein et al., 2006; Mavhandu-Mudzusi et al., 2007). Det upplevdes ännu värre om personen var ett våldtäktsoffer, då sjuksköterskan kände mycket stress och maktlöshet (Mavhandu-Mudzusi et al., 2007).

Rädsla

Den första känslan som uppstod hos sjuksköterskan vid vård av en person med HIV, var rädsla (Ncama & Uys, 2003; Abdelrahman et al, 2015; Fournier et al., 2007). Rädslan berodde bland annat på okunskap om viruset och vetskapen om att det inte finns något botemedel (Ncama & Uys, 2003; Abdelrahman et al, 2015; Deetlefs et al., 2003). En av de vanligaste rädslorna hos sjuksköterskan var att bli exponerad av HIV på grund av otillräcklig utrustning (Fournier et al., 2007; Ncama & Uys, 2003). Trots tillgång till utrustning fanns fortfarande en rädsla att bli smittad då sjuksköterskan inte kände sig trygg med utrustningen. Det förekom även en rädsla att omvårdnaden skulle försenas på grund av tillämpning av basala hygienrutiner. Många sjuksköterskor var dessutom rädda för stickskador då de upplevde att det inträffade ofta. Sjuksköterskan upplevde att det fanns en rädsla i att inte ha kontroll eller kunna påverka händelseförloppet (Ncama & Uys, 2003; Abdelrahman et al., 2015).

Det förekom en rädsla över att bli smittad på arbetet för att därefter smitta familjemedlemmar. Det framkom dessutom en rädsla att bli särbehandlad av familjen relaterat till den orättvisa behandlingen av sjuksköterskor som arbetade med HIV. Många valde att inte berätta vad de arbetade med på grund av rädslan att bli utstötta från både familj och samhälle (Ncama & Uys, 2003; Abdelrahman et al., 2015). Sjuksköterskan använde sig av extra skyddsmaterial vid omvårdnad av en person med HIV på grund av rädsla. Följaktligen skapade det isolering och orättvis behandling mot den personen (Mavhandu-Mudzusi et al., 2007; Ncama & Uys, 2003). Oberoende av att basala hygienrutiner tillämpades existerade fortfarande rädslan av att bli smittad vid hantering av kroppsvätskor i stressade situationer (Ncama & Uys, 2003).

Ilska och frustration

Att arbeta som sjuksköterska var inte alltid tillfredsställande och många kände ilska gentemot HIV och det faktum att sjuksköterskan kunde bli smittad

(Mavhandu-14

Mudzusi et al., 2007; Deetlefs et al., 2003; Smit, 2005). De kände även frustration gentemot de personer som hade HIV och inte rapporterade detta till varken allmänheten eller sjukvården då de var rädda för diskriminering (Mavhandu-Mudzusi et al., 2007). Det var också vanligt att sjuksköterskan upplevde ilska då patienterna med HIV var otrevliga och inte uppskattade den vård de fick (Mavhandu-Mudzusi et al., 2007; Smit, 2005). Sjuksköterskan upplevde frustration på grund av hinder och brister i arbetet (Harrowing & Mill, 2009; Smit, 2005). De kände ilska över hur samhället behandlade sjuksköterskor som vårdade personer med HIV, då de inte blev respekterade (Smit, 2005).

En del sjuksköterskor upplevde negativa känslor, såsom hjälplöshet och frustration då de vårdade personer med HIV. De var frustrerade över de svårigheter som uppstod mot en tillfredsställande vård och ansåg att kvaliteten på vården inte var tillräcklig (Deetlefs et al., 2003; Harrowing & Mill, 2009; Smit, 2005).

Diskussion

Metoddiskussion

I denna litteraturöversikt har resultatet från tolv kvalitativa artiklar sammanställts. Studier med en kvalitativ ansats tillämpades då de ger en djupare förståelse för människans upplevelser och uppfattningar gällande hälsa och välbefinnande (Friberg, 2017a). Artiklarna hade inte samma kvalitativa design då det inte ansågs frambringa tillräckligt med användbart material vid sökningarna. Därmed kan detta ses som en svaghet i litteraturöversikten då det ökar trovärdigheten om studierna har en design av samma slag. En induktiv metod tillämpades då ett förutsättningslöst sökande förekom (Henricson, 2012).

De sökord som användes valdes utifrån den relevans de hade för syftet. Då sökningarna utfördes på engelska hade fler sökord kunnat identifieras vid användandet av olika typer av lexikon (Östlundh, 2017). Trunkeringar (*) användes då det kan medföra en bredare sökning. Att använda trunkering (*) på sökordet nurse gav dock träffar på sjuksköterskestudentens upplevelser vilket inte var relevant för att besvara syftet. Om den booleska termen OR hade tillämpats hade det kunna expandera sökningen och ge upphov till fler relevanta artiklar (Polit & Beck, 2016; Östlundh, 2017). Detta genomfördes under de första sökningarna, men då de gav upphov till för många träffar ansågs termen AND mer avgränsande. På grund av tidsbrist betraktades

15

det inte finnas tid till att genomföra en djupare undersökning av träffarna som innefattade den booleska termen OR. Detta kan reducera kvaliteten på arbetet då det hade kunnat påträffas fler artiklar av värde för litteraturöversikten (Henricson, 2012). Det kan ses som en svaghet i arbetet då relevant information kan ha missats. I en del artiklar påträffades andra professioner än sjuksköterskor, vilket hade kunnat undvikas om den booleska termen NOT hade tillämpats (Polit & Beck, 2016; Östlundh, 2017). Vid de genomförda sökningarna påträffades även en del artiklar med kvantitativ design vilket resulterade i en längre sökprocess då det tog tid att gallra ut dessa artiklar.

Den databas som tillämpades var CINAHL. Sökningar genomfördes även i Medline, dock resulterade inte detta i några användbara artiklar då Medline är mer medicinskt inriktad (Karlsson, 2012). Om fler databaser hade använts ökar trovärdigheten då artiklar med adekvat information kan ha gått miste (Henricson, 2012). De utvalda artiklarna svarade på syftet och innehöll relevant information om hur sjuksköterskans upplevelse var att vårda personer med HIV.

För att besvara syftet inkluderades alla som var utbildade till sjuksköterskor, oavsett på vilket sätt de arbetade med HIV. Anledningen till att alla inkluderades var att få en generell översikt av deras upplevelser. Hade till exempel endast manliga sjuksköterskor inkluderats hade det kunnat generera ett annorlunda resultat. Ett annorlunda resultat hade också kunnat redogöras om exempelvis endast artiklar från Afrika användes (Henricson, 2012). I en del artiklar påträffades resultat som innefattade andra professioners upplevelser. De exkluderades och endast sjuksköterskans perspektiv var det som nyttjades, då det var av värde för att besvara syftet. Avgränsningarna bestod bland annat av att artiklarna skulle vara publicerade år 2003-2018. Från början söktes artiklar som var publicerade år 2007-2018, detta genererade dock inte tillräckligt med användbart material. Att utöka sök-åren kan sänka trovärdigheten på litteraturöversikten då vetenskapligt material anses vara en färskvara (Östlundh, 2017). Därmed är det en svaghet i detta arbete. Då de flesta vetenskapliga artiklar är publicerade på engelska valdes det som en avgränsning. Följaktligen kan trovärdigheten sänkas då modersmålet hos författarna till denna studie inte är engelska (Henricson, 2012). Artiklar på svenska valdes bort då de ofta genererar ett litet antal träffar vid sökning. De artiklar som inkluderades i studien var peer-reviewed vilket kan ses som en styrka då de är publicerade i vetenskapliga tidskrifter (Östlundh, 2017). Följaktligen stärks litteraturöversiktens tillförlitlighet.

16

Samtliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades individuellt för att sedan granskas gemensamt, vilket ökar resultatets pålitlighet (Henricson, 2012). Det var 22 artiklar som valdes ut för kvalitetsgranskning, varav tio av dessa exkluderades då de inte besvarade syftet. Det kvalitetsgranskningsprotokoll (se bilaga 2) som användes var framtaget av Hälsohögskolan Jönköping och kan påverka arbetets trovärdighet både positivt och negativt (Henricson, 2012). De artiklar som inkluderades i litteraturöversikten fick höga poäng under kvalitetsgranskningen. Både pålitligheten och trovärdigheten har stärkts då litteraturöversikten blivit granskad av handledare och medstudenter som har kontrollerat huruvida resultatet svarar på syftet eller inte (Henricson, 2012).

De etiska aspekterna har respekterats i denna litteraturöversikt då de utvalda artiklarna var etiskt godkända av en etisk kommitté. Artiklar av vetenskaplig struktur överträder sällan etiska principer, det har dock beaktats i detta arbete för en ökad trovärdighet (Henricson, 2012; Polit & Beck, 2016). Detta kan dock ses som problematiskt och kan inte säkerställas då studien är genomförd av någon annan.

Studierna är genomförda i olika delar av världen, övergripande Afrika, vilket kan påverka överförbarheten. Både sjukvård och kultur kan ses som ett hinder då det finns skillnader inom denna företeelse i olika länder. Detta kan påverka överförbarheten till andra kontexter negativt (Henricson, 2012). Kulturen och sjukvårdssystemet ser olika ut i exempelvis Sverige jämfört med afrikanska länder vilket innebär att resultatets överförbarhet bör ske med stor försiktighet till andra kontexter.

Resultatdiskussion

Tre huvudfynd har uppmärksammats, vilka diskuteras nedan. De huvudfynd som uppmärksammades var ”Stigmatisering”, ”Diskriminering vid omvårdnaden” och

”Ilska och frustration”.

Det var inte bara personerna med HIV som blev utsatta för diskriminering, utan även sjuksköterskan då det fanns en okunskap om att de som arbetade med HIV automatiskt blev smittade. Detta påverkade sjuksköterskans arbete negativt då det försvårade omvårdnaden. Detta fynd belyses då det påverkade omvårdnadsprocessen och sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med HIV. Det finns en rädsla att bli diskriminerad på grund av sitt arbete (Greeff & Phelhu, 2007). Puplampu, Olson, Ogilvie och Mayan (2014) belyser diskriminering mot sjuksköterskan och främst den

17

diskriminering som de riskerar att utsättas för av familjen. Massey (2014) menar att sjuksköterskan skall behandla och vårda alla personer på samma sätt och att en HIV-diagnos inte ska göra någon skillnad i bemötandet. Li et al. (2007) beskriver att sjuksköterskan har ett bristande förhållningssätt på grund av bristande kunskaper. En annan påverkande aspekt är att samhället inte har adekvat kunskap om sjukdomen vilket ytterligare försvårar sjuksköterskans situation (Carabini, 2017). Med ett personcentrerat förhållningssätt skall sjuksköterskan prioritera den vårdsökande personens välmående och inte enbart sjukdomstillståndet (Whitaker, Vögele, McSherry & Goldstein, 2006;Ekman et al., 2011). Rädslan som associeras med en HIV-diagnos gör att omvårdnaden och arbetet runt personen blir tabubelagt (Athley, Binder & Mangrio, 2018). Diskrimineringen och stigmatiseringen leder till att personerna inte får den vård de behöver (Roomaney, Steenkamp & Kagee, 2017). Enligt Campbell et al. (2016) och Röndahl et al. (2003) sker det en diskriminering inom vården mot de personer som har HIV.

I resultatet framkom det att sjuksköterskan ansåg sig vara berättigad att neka vård till de personer med HIV. Detta berodde bland annat på okunskap och rädsla för att bli smittad. Resultatet styrks av Kagan et al. (2009) och Röndahl et al. (2003) som belyser detta i sina studier. Andra studier belyser också att anledningen till att sjuksköterskan nekar vård till personer med HIV grundar sig i specifikt okunskap och rädsla (Tartakovsky & Hamama, 2013; Shaikh, Khan, Ross & Grimes, 2007). Mockiene et al. (2011) uppmärksammar att sjuksköterskan inte har tillräcklig kunskap om HIV för att kunna utföra en tillfredsställande vård. Shaikh et al. (2007) påvisar dock att sjuksköterskan vill ha möjligheten att neka vård trots tillgång till adekvat utbildning och kunskap. Att sjuksköterskan i vissa fall nekade vård på grund av HIV ansågs förvånande då det strider mot den personcentrerade vård som bör ges till alla personer inom sjukvården. Massey (2014) belyser att sjuksköterskan bör vårda personer med HIV på samma sätt som personer med andra sjukdomar. Dock upplever sjuksköterskan det svårt att bevara personens integritet och respekt vid omvårdnaden (Schmidt & McArthur, 2017). Personcentrerad vård innebär att personen ska stå i centrum, följaktligen bör sjuksköterskan ta hänsyn till och bekräfta personens erfarenheter och tolkning av ohälsa (Santana et al., 2017: Ekman et al., 2011).Pickles, King & Belan (2009) belyser att en negativ attityd och en ovilja att vårda personer med HIV resulterar i en försämrad vård. För att sjuksköterskan ska ha möjlighet att

18

tillhandahålla en god vård är det viktigt att de får tillräcklig utbildning om HIV under tiden de är sjuksköterskestudenter (Pickles et al., 2009).

Sjuksköterskan upplevde frustration gentemot HIV och det faktum att de riskerade att bli smittade på arbetsplatsen. Frustrationen grundade sig i en rad olika faktorer där hjälplöshet och bristande stöd var vanligt förekommande. Enligt Athley et al. (2018) är känslan av bristande stöd från chefen och underbemanning påtaglig, vilket orsakar ilska och frustration hos sjuksköterskan. Underbemanning och resursbrist påverkar sjuksköterskans kvalité av vården och detta gör sjuksköterskan frustrerad (Wanjiku Nderitu, Mill & Richter, 2015). Enligt Roets och Ziady (2008) är HIV en svår sjukdom att vårda vilket resulterar i ilska och frustration hos sjuksköterskan. Sjuksköterskan upplevde också frustration när de som var smittade med HIV inte rapporterade detta. Enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168) måste personen med HIV informera om detta. Dock är HIV internationellt inte en smittspårningsskyldig sjukdom trots att det skulle kunna reducera antalet smittade (Hancock & Gustafson, 2014). O’Byrne (2011) anser att en HIV-status som inte rapporteras ska vara straffbart enligt lag. En HIV-diagnos skulle kunna vara förkrossande för personen vilket kan vara en bidragande faktor till att inte informera om diagnosen (Massey, 2014). Att få personen med HIV att känna sig som en människa och känna sig trygg i vården är en viktig del i det personcentrerade förhållningssättet (Santana et al., 2017: Ekman et al., 2011). Utmaningar i sin egen utsatthet är ett huvudfynd som speglade sjuksköterskans känslor och belyste den komplexa vårdsituationen.

Slutsatser

Sjuksköterskan upplever ofta rädsla och stigmatisering relaterat till sitt arbete med HIV. Många gånger är det okunskap om smittan som är den största faktorn till svårigheter i sjuksköterskans arbete. Det påverkar sjuksköterskan negativt både professionellt och personligt då samhället har okunskap om HIV. Sjuksköterskan anser att både vårdpersonal och samhället har ett större behov av kunskap än vad de har tillgång till. Okunskapen resulterar i att de som är smittade med HIV inte alltid får den vård de behöver. För att överkomma de hinder som uppstår i vårdandet av personer med HIV krävs det mer kunskap. Det är av vikt att sjuksköterskan redan under utbildning får adekvat kunskap om HIV.

19

Kliniska implikationer

För att förstärka sjuksköterskans trygghet i yrkesrollen behöver sjuksköterskan mer utbildning om HIV. Litteraturöversiktens resultat påvisar många negativa upplevelser vilket ofta var relaterat till okunskap. Resultatet visar på stora utmaningar vilket behöver åtgärdas på flera nivåer. Sjuksköterskan måste ta eget ansvar och ändra sin attityd till att vårda personer med HIV. Det stora ansvaret ligger hos ledningen att genomföra utbildning för sjuksköterskan, samtidigt som samhället måste ta sitt ansvar och öka kunskapen hos en hel befolkning. Resultatet i denna litteraturöversikt kan överföras till andra patientgrupper, som till exempel andra blodsmittor eller tuberkulos. Litteraturöversikten kan ligga till grund för framtida studier för att öka förståelsen för sjuksköterskans upplevelser. Vidare forskning bör fokusera på förbättringsarbeten gällande sjuksköterskans kunskap om HIV.

20

Referenser

Abdelrahman, I., Lohiniva, A.L., Kandeel, A., Benkirane, M., Atta, H., Saleg, H., … Talaat, M. (2015). Learning about barriers to care for people living with HIV in Egypt: A qualitative exploratory study. Journal of international Association of

providers of AIDS care, 14(2), 141-147. doi:10.1177/2325957413488180

Allen, N., Lubejko, B.G., Thompson, J., & Turner, B.S. (2015). Evaluation of a Web Course to Increase Evidence-Based Practice Knowledge Among Nurses. Clinical

Journal of Oncology Nursing, 19(5), 623-627. doi: 10.1188/15.CJON.623-627

Ammon, N., Mason, S., & Corkey, J.M. (2018). Factors impacting antiretroviral therapy adherence among human immunodeficiency virus - positive adolescents in Sub-Saharan Africa: a systematic review. Public Health, 157, 20-31. doi:10.1016/j.puhe.2017.12.010

Athley, H., Binder, L., & Mangrio. (2018), Nurses’ Experiences Working With HIV Prevention: A Qualitative Study in Tanzania. Journal of the Association of

Nurses in AIDS Care, 29(1), 20-29. doi:10.1016/j.jana.2017.06.005

Bajunirwe, F., Tumwebaze, F., Akakimpa, D., Kityo, C., Mugyenyi, P., & Abongomera, G. (2018). Towards 90-90-90 Target: Factors Influencing Availability, Access, and Utilization of HIV Services - A Qualitative Study in 19 Ugandan Districts.

BioMed research International, 2018, 1-10. doi:10.1155/2018/9619684

Barbosa, B.L.F.A., Marques, A.K., & Guimarães, J.V. (2018). HIV positive pregnancies and the risk factors related to HIV vertical transmission. Journal of Nursing,

12(1), 171-178. doi:10.5205/1981-8963-v12i01a23257p171-178-2018

Bennett, D. S., Traub, K., Mace, L., Juarascio, A., & O’Hayer, C. V. (2016). Shame among people living with HIV: a literature review. AIDS care, 28(1), 87-91. doi:10.1080/09540121.2015.1066749

Buehler, K., Spencer-Rogers, J., & Peng, K. (2017). HIV/AIDS, treatment adherence, and lifestyle: A qualitative study. Journal of HIV/AIDS & Social Services, 16(4), 367-381. doi:10.1080/15381501.2017.1328326

Campbell, T., Grifiths, J., & Wilkins, R. (2016). Young HIV-positive people and experiences of HIV stigma in the UK: a pilot study. HIV Nursing, 16(4), 123-127.

21

Carabini, K. (2017). Stigma and HIV: The current situation. HIV Nursing, 17(2), 57-62.

Chi, B.H., Rosenberg, N.E., Mweemba, O., Powers, K.A., Zimba, C., Maman, S., … Mutale, W. (2018). Involving both parents in HIV prevention during pregnancy and breastfeeding. Bull World Health Organ, 96(1), 69-71. doi:10.2471/BLT.17.200139

Clarke. P.N., & Fawcett, J. (2016). Nursing knowledge Driving Person-Centred Care.

Nursing Science Quarterly, 29(4), 285-287. doi:10.1177/0894318416661110

Deetlefs, E., Greeff, M., & Koen, M.P. (2003). The attitudes of nurses towards HIV

positive patients. Health SA Gesondheid, 8(2),

23-34. doi:10.4102/hsag.v8i2.123

De Munnik, S., den Daas, C., Ammerlaan, H.S.M., Kok, G., Raethke, M.S., & Vervoort, S.C.J.M. (2017). Let’s talk about sex: A qualitative study exploring the experiences of HIV nurses when discussing sexual risk behaviors with HIV-positive men who have sex with men. International Journal of Nursing Studies,

76, 55-61. doi:10.1016/j.ijnurstu.2017.09.002

Dos Santos, E.I., Tosoli Gomes, A.M., de Oliveiera, D.C., Corrêa Marques, S., & Rocha Bernardes, M.M. (2014). Challenges and confrontations in care by a nurse: a study of social representations. Online Brazilian Journal of Nursing, 13(2), 207-218.

Ekman, I., Swedberg, S., Taft. C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., … Stibrant Sunnerhagen, K. (2011). Person-centered care — Ready for prime time.

European Journal of Cardiovascular Nursing, 22(3/4), 456-465.

doi:10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008

Fournier, B., Kipp, W., Mill, J., & Walusimbi, M. (2007). Nursing care of AIDS patients in Uganda. Journal of Transcultural Nursing, 18(3), 257-264. doi:10.1177/1043659607301301

Frain, J.A. (2016). Preparing every nuse to become an HIV nurse. Nurse Education

22

Friberg, F. (2017a). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för

litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl., s. 129-139). Lund:

Studentlitteratur.

Friberg, F. (2017b). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl., s. 141-152). Lund:

Studentlitteratur.

Fridlund, B. (2012). Kritisk incident teknik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 178-190). Lund:

Studentlitteratur.

Folkhälsomyndigheten. (2015). Sjukdomsinformation om hivinfektion. Hämtad 7 mars, 2018, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/hivinfektion/

Folkhälsomyndigheten. (2016). Att leva med HIV i Sverige. En studie om livskvalitet

hos personer som lever med HIV. Hämtad 5 mars, 2018, från

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/bf0e69d28d714840a5e5 08f935d9956d/att-leva-hiv-sverige-studie-livskvalitet-16031-webb.pdf

Folkhälsomyndigheten. (2017). Stor minskning av antalet dödsfall i aids. Hämtad 5 mars, 2018, från https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2017/juli/stor-minskning-av-antalet-dodsfall-i-aids/ Folkhälsomyndigheten. (u.å). Om HIV. Hämtad 8 mars, 2018, från

https://www.folkhalsomyndigheten.se/hividag/om-hiv/

Greeff, M., & Phetlhu, R. (2007). The meaning and effect of HIV/AIDS stigma for people living with AIDS and nurses involved in their care in the North West Province, South Africa. Curationis, 30(2), 12-23.

Hancock, A., & Gustafson, D.L. (2014). Anonymous HIV Testing: What Does it Mean in Policy and Practice? A Case Study in Newfoundland and Labrador, Canada.

Journal of the Association of Nurses in AIDS Care, 25(5), 436-449.

23

Harrowing, J.N., & Mill, J. (2009). Moral distress among Ugandan nurses providing HIV care: A critical ethnography. International Journal of Nursing Studies,

47(6), 723-731. doi:10.1016/j.ijnurstu.2009.11.010

Henricson, M. (2012). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod - från idé till examination inom omvårdnad. (s. 471-479). Lund:

Studentlitteratur.

Holzemer, W.L., Uys, L., Makoae, L., Stewart, A., Phetlhu, R., Dlamini, P.S., ... Naidoo, J. (2007). A conceptual model of HIV/AIDS stigma from five African countries.

Journal of Advanced Nursing 58(6), 541-551.

doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04244.x

Josephson, F., Albert, J., Flamholc, L., Gisslén, M., Karlström, O., Lindgren, S-R., ... Sönnerborg, A. (2007). Antiretroviral treatment of HIV infection: Swedish recommendations 2007. Scandinavian Journal of Infectious Diseases, 39(6/7), 486-507. doi:10.1080/00365540701383154

Kagan, I., Ovadia, K. L., & Keneti, T. (2009). Perceived Knowledge of Blood-Borne Pathogens and Avoidance of Contact With Infected Patients. Journal of Nursing

Scholarship, 41(1), 13–19. doi:10.1111/j.1547-5069.2009.01246.x

Karlsson, E.K. (2012). Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s.95-113). Lund:

Studentlitteratur.

Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 70-92). Lund:

Studentlitteratur.

Li, L., Wu, Z. Wu, S., Zhaoc, Y., Jia, M., & Yan, Z. (2007). HIV-related stigma in health care settings: a survey of service providers in China. AIDS Patient Care & STDs,

21(10), 753-762.

Lacombe-Duncan, A., & Chuang, D-M. (2018). A Social Ecological Approach to Understanding Life Satisfaction among Socio-Economically Disadvantaged People Living with HIV/AIDS in Taiwan: Implications for Social Work Practice.

24

Lönn, E., Sahlholm, K., Maimati, R., Abdukarim, K., Pharm, M., & Andersson, R. (2007). A Traditional Society in Change Encounters HIV/AIDS: Knowledge, Attitudes, and Risk Behavior Among Students in Northwestern China. AIDS

PATIENT CARE and STDs, 21(1), 48-56. doi: 10.1089/apc.2006.0063

Massey, M.T. (2014). Living with HIV: The role of practice nurse. Practice Nurse,

44(11), 20-24.

Mavhandu-Mudzusi, A.H., Netshandama, V.O., & Davhana-Maselesele, M. (2007). Nurses’ experiences of delivering voluntary counseling and testing services for people with HIV/AIDS in the Vhembe District, Limpopo Province, South Africa.

Nursing & Health Sciences, 9(4), 254-262.

doi:10.1111/j.1442-2018.2007.00341.x

Mockiene, V., Suominen, T., Valimaki, M., Razbadauskas, A., Martinkenas, A., & Caplinskas, S. (2011). The Impact of an Education Intervention to Change Nurses’ HIV-Related Knowledge and Attitudes in Lithuania: A Randomized Controlled Trial. Journal of the Association of Nurses in AIDS Care, 22(2), 140-149. doi:10.1016/j.jana.2010.07.006

Mulder, B.C., Lelyveld, M.A.A., Vervoort, S C.J.M., Lokhorst, A.M., Van Woerkum, C.M.J., Prins, J.M., & De Bruin, M. (2016). Communications Between HIV Patients and Their Providers: A Qualitative Preference Match Analysis. Health

Communication, 31, 35-46. doi:10.1080/10410236.2014.933017

Mullins, I.L. (2009). How caring for persons with HIV/AIDS affects rural nurses.

Issues in Mental Health Nursing, 30(5), 311-319.

doi:10.1080/01612840902754461

Ncama, B.P., & Uys, L.R. (2003). Exploring the fear of contracting hiv/aids among trauma nurses in the province of KwaZulu-Natal. Journal of the Association of

Nurses in AIDS Care, 19(5), 342-350. doi:10.1016/j.jana.2008.04.008

O’Byrne, P. (2011). HIV, Nursing Practice, and the Law: What Does HIV Criminalization Mean for Practicing Nurses. Journal of the Association of

Nurses in AIDS Care, 22(5), 339-344. doi:10.1016/j.jana.2011.02.002

Pickles, D., King, L., & Belan, I. (2009). Attitudes of nursing students towards caring for people with HIV/AIDS: thematic literature review. Journal of Advanced

25

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2016). Nursing research: generating and assessing evidence

for nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer.

Puplampu, G., Olson, K., Ogilve, L., & Mayan, M. (2014). Attracting and Retaining Nurses in HIV Care. Journal of the Association of Nurses in AIDS Care, 25(3), 253-261. doi:10.1016/j.jana.2013.01.002

Qvarnström, A., & Oscarsson, M.G. (2015). Experiences of and attitudes towards HIV/STI prevention among holidaymaking men who have sex with men living in Sweden: A cross-sectional Internet survey. Scandinavian Journal of Public

Health, 43(5), 490-496. doi:10.1177/1403494815578320

Roets, L., & Ziady, L.E. (2008). The nurses' experience of possible HIV infection after injury and/or exposure on duty. Curationis, 31(4), 13-23.

Roomaney, R., Steenkamp, J., & Kage, A. (2017). Predictors of burnout among HIV nurses in the Western Cape. Curationis, 40(1), 1-9.

Röndahl, G., Innala, S., & Carlsson, M. (2003). Nursing staff and nursing students’ attitudes towards HIV-infected and homosexual HIV-infected patients in Sweden and the wish to refrain from nursing. Journal of Advanced Nursing,

41(5), 454–461. doi:10.1046/j.1365-2648.2003.02553.x

Santana, M.J., Manalili, K., Jolley, R.J., Zelinsky, S., Quan, H., & Lu, M. (2017). How to practice person-centred care: A conceptual framework. Health expectations,

21(2), 429-440. doi:10.1111/hex.12640

Schmidt, B.J., & McArthur, E.C. (2017). Professional nursing values: A concept analysis. Nursing Forum, 53(1), 69-75. doi:10.1111/nuf.12211

SFS 2004:168. Smittskyddslag. Hämtad från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/smittskyddslag-2004168_sfs-2004-168

Serrano, A. (2014). “How am I going to work?” barriers to employment for immigrant Latinos and Latinas living with HIV in Toronto. Work, 51(2), 365-372. doi:10.3233/WOR-141978

Shaikh, F.D., Khan, S.A., Ross, M.W., & Grimes, R.M. (2007). Knowledge and attitudes of Pakistani medical students towards HIV-positive and/or AIDS patients.

26

Smit, R. (2005). HIV/AIDS and the workplace: perceptions of nurses in a public hospital in South Africa. Journal of Advanced Nursing, 51(1), 22-29. doi:10.1111/j.1365-2648.2005.03456.x

Stein, J., Lewin, S., & Fairall, L. (2006). Hope is the pillar of the universe: Health-care providers’ experiences of delivering anti-retroviral therapy in primary health-care clinics in the Free State. Social Science & Medicine, 64(4), 954-964. doi:10.1016/j.socsimed.2006.10.028

Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad 20 februari, 2018, från https://www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/Etik/ICNs-Etiska-kod-for-sjukskoterskor

Tartakovsky, E., & Hamama, L. (2013). Personal Values and Attitudes Toward People Living With HIV Among Health Care Providers in Kazakhstan. Journal of the

Association of Nurses in AIDS Care, (24)6, 569-578.

doi:10.1016/j.jana.2012.11.001

UNAIDS. (2014). 90-90-90 - An ambitious treatment target to help end the AIDS epidemic. Hämtad 18 mars, 2018, från

http://www.unaids.org/en/resources/documents/2017/90-90-90

U.S. Department of Health & Human Services. (2017). What are HIV and AIDS?. Hämtad 18 mars, 2018, från https://www.hiv.gov/hiv-basics/overview/about-hiv-and-aids/what-are-hiv-and-aids

WHO. (2017). HIV/Aids. Hämtad 19 mars, 2018, från

http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs360/en/

Wanjiku Nderitu, E., Mill, J., & Richter, S. (2015). The Experience of Ugandan Nurses in the Practice of Universal Precautions. Journal of the Association of Nurses

in AIDS Care, 26(5), 625-638. doi:10.1016/j.jana.2014.10.003

Whitaker, R., Vögele, C., McSherry, K., & Goldstein, E. (2006). The experience of long-term diagnosis with human immunodeficiency virus: a stimulus to clinical eupraxia and person-centered medicine. Chronic Illness, 2(4), 311-320. doi:10.1179/174592006X129563

27

World Medical Association. (2013). Declaration of Helsinki - ethical principles for medical research involving human subjects. Hämtad 1 april, 2018, från https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/

World Medical Association. (2017). Declaration of Geneva. Hämtad 1 april, 2018, från https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-geneva/

Zhang, C., Li, X., Liu, Y., Qiao, S., Zhang, L., Zhou, Y., ... Tang, Z. (2016). Emotional, physical and financial burdens of stigma against people living with HIV/AIDS in China. AIDS Care, 28(1), 124-131. doi:10.1080/09540121.2016.1146206 Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl., s. 59-82). Lund:

Bilagor

Bilaga 1: Sökschema

Databas Sökord Antal

träffar Antal relevanta titlar

Antal relevanta abstract

Antal utvalda artiklar

för kvalitetsgranskning Antal utvalda artiklar

Tidpunkt för sökning 1.

CINAHL Human immunodeficiency virus AND healthcare AND nurse* 148 21 7 2 1 2018-02-06

3.

CINAHL Human immunodeficiency virus AND attitude* AND experience* AND nurse* AND qualitative

42 8 5 4 1 2018-02-06

4.

CINAHL Human immunodeficiency virus AND attitude* AND care* AND nurse* NOT student*

228 22 4 3 2 2018-02-06

6.

CINAHL Human immunodeficiency virus AND care* AND nurse* AND qualitative NOT student

147 31 12 5 3 2018-02-06

7.

AND nurse* AND qualitative NOT student*

8.

CINAHL Human immunodeficiency virus AND interview AND nurse* AND perception*

43 3 1 1 1 2018-02-11

Manuell sökning utifrån

Bilaga 2: Granskningsprotokoll

Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod

Titel: Författare: Årtal: Tidskrift:

Del I.

Beskrivning av studien

Beskrivs problemet i bakgrund/inledning? Ja Nej Kunskapsläget inom det aktuella området är Ja Nej beskrivet?

Är syftet relevant till ert examensarbete? Ja Nej Är urvalet beskrivet? Ja Nej

Samtliga frågor ska besvaras med ja för att artikeln ska granskas med hjälp av frågorna i Del II. Vid Nej på någon av frågorna ovan exkluderas artikeln.

Del II

Kvalitetsfrågor

Beskrivs vald kvalitativ metod? Ja Nej Hänger metod och syfte ihop? Ja Nej (Kvalitativt syfte – kvalitativt metod)

Beskrivs datainsamlingen? Ja Nej Beskrivs dataanalysen? Ja Nej Beskrivs etiskt tillstånd/förhållningssätt/ Ja Nej

ställningstagande?

Diskuteras metoden mot kvalitetssäkringsbegrepp (t ex tillförlitlighet och trovärdighet)

i diskussionen? Ja Nej

Diskuteras huvudfynd i resultatdiskussionen?

Ja Nej

Sker återkoppling, från bakgrunden gällande, teori, begrepp eller förhållningssätt i

Är resultatet relevant för ert syfte? Om ja, beskriv:

……… ……… ……… Om nej, motivera kort varför och exkludera artikeln:

……… ……… ……… Forskningsmetod/-design (t ex fenomenologi, grounded theory)

………. ……… Deltagarkarakteristiska Antal……… Ålder……….... Man/Kvinna………. Granskare sign: ……….

Bilaga 3: Artikelmatris

Författare/år/land Titel Syfte Metod/urval Resultat

Abdelrahman, I.,

Lohiniva, A.L., Kandeel, A., Benkirane, M., Atta, H., Saleh, H., El Sayed, N., & Talaat, M. (2015) Egypten

Learning about barriers to care for people living with HIV in Egypt: A qualitative

exploratory study

Syftet var att identifiera olika hinder

vårdpersonal möter när de vårdar patienter med HIV/AIDS

30 djupintervjuer gjordes med 15 läkare och 15 sjuksköterskor på en operationsavdelning.

Det fanns en stor rädsla bland sjuksköterskorna att bli smittade med HIV. Det berodde på okunskap och att utrustningen som fanns tillgänglig inte var säker. Det framkom att

sjuksköterskorna tyckte det var psykiskt

påfrestande att vårda personer med HIV på grund av rädsla att bli diskriminerade av samhället.

Deetlefs, E., Greeff, M., & Koen, M.P. (2003) Sydafrika

The attitudes of nurses towards HIV positive patients

Syftet var att undersöka sjuksköterskans attityd mot patienter med HIV

Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor.

De känner negativa känslor och hjälplöshet när de vårdar personer med HIV. Attityden bland

sjuksköterskorna var blandad, några upplevde att de inte hade någon rätt att döma personen och vissa ansåg att det var ett straff från Gud.

De Munnik, S., den Daas, C., Ammerlaan, H.S.M., Kok, G., Raethke, M.S., & Vervoort S.C.J.M. (2017) Nederländerna

Let’s talk about sex: A qualitative study exploring the experiences of HIV nurses when

discussing sexual risk behaviors with HIV-positive men who have sex with men

Syftet var att identifiera vilka faktorer som påverkar specialiserade HIV-sjuksköterskor när de diskuterar sexuella risker med män som har sex med män

Semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper med totalt 22

sjuksköterskor.

Många kände sig

besvärade och obekväma att prata om sexuella risker vid HIV-smitta.

Dos Santos, E.I., Tosoli Gomes, A.M., de

Oliveiera, D.C., Corrêa Marques, S., & Rocha Bernardes, M.M. (2014) Brasilien Challenges and confrontations in care by a nurse: a study of social representations

Syftet var att analysera de utmaningar som sjuksköterskan möter i omvårdnaden av patienter med HIV/AIDS 30 sjuksköterskor blev

djupintervjuade. Det första mötet med en person med HIV upplevdes som svårt då personen upplever smärta och lidande. Sjuksköterskorna är inte rädda för att få HIV, de är rädda för döden relaterat till HIV. Fournier, B., Kipp, W.,

Mill, J., & Walusimbi, M. (2007)

Uganda

Nursing care of AIDS patients in Uganda

Syftet var att utforska sjuksköterskans upplevelser och

perspektiv på att vårda patienter med HIV

Sex sjuksköterskor deltog i semistrukturerade intervjuer och

fokusgrupper. Efter varje fokusgrupp

sammanställdes en sammanfattning som varje deltagare fick godkänna

Patienten får inte en god vård på grund av rädsla från sjuksköterskan att bli smittad relaterat till bristande

skyddsutrustning.

Personalen våndas över att det inte finns tillräckligt med resurser och att patienter dör i förtid på grund av detta.