"Graffiti som bildspråk - min estetiska läroprocess"

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur, Språk, Medier

Examensarbete

Graffiti som bildspråk

– min estetiska läroprocess

Graffiti as pictorial language

- my aesthetical learningprocess

Li F Andersson

Lärarexamen 270hp Kultur, Medier och Estetik 2009-01-16

Examinator: Magnus Persson Handledare: Pia Jäderquist

Sammanfattning

Idén till mitt examensarbete höstterminen 2008, kom från en lust att lära mig något som jag tidigare upplevt vara ett främmande språk: bildspråket graffiti. Jag hade även en vilja att undersöka en estetisk läroprocess på nära håll, och att i ett avslutande studentarbete, fördjupa mig i vad och hur kunskapande kan vara och se ut. Att själv vara den lärande och den gestaltande var ett val som gav mig en närhet till min undersökning, vilket både har stärkt min analys och skapat en svårighet till distans. Den estetiska läroprocessen där skissernas roll fått ta stor plats, har bestått av både individuellt och socialt lärande, något som jag i en analys av lärandet kunnat reflektera över. Jag har kommit fram till att det sociokulturella lärandet borde ha fått mer plats, för det är främst bristen på det som skapat låsningar under projektets gång.

Jag har fått ny kunskap om informellt lärande och hur olika kunskapsformer kan se ut och att lust, utmaning och mod kan vara tre positiva drivkrafter i ett lärande.

Jag har uppnått de mål jag satt för mitt projekt, samt skapat en grundkunskap till graffiti som bildspråk.

Min förhoppning är att denna projektredogörelse och min processportfolio kommer att komplettera varandra och ge en bra helhetsbild av mitt examensarbete hösten 2008.

Innehåll

Sammanfattning 3 1 Inledning 7

1.1 Avgränsning 7

1.2 Syfte och frågeställningar 8 1.3 Mål 8

1.4 Begrepp inom graffiti 9 2 Litteratur 10 3 Tillämpning 12 3.1 Metod 12 3.2 Estetisk ram 13 4 Beskrivning av projektet 13 4.1 Sammanfattning av projektplan 13 4.2 Starten 14 4.3 Mitten 15 4.4 Avslut 16 5 Analys och tolkning 17

5.1 Min estetiska läroprocess 18 5.2 Identiteten 19

5.3 Graffiti som sociokulturellt lärande 20 6 Diskussion 21

1 Inledning

Mitt intresse för bilder och bildskapande har funnits med mig så länge jag kan minnas. Jag har sedan jag var barn gått diverse konstutbildningar och bildkurser. Det har oftast varit ett lustfyllt lärande men också tungt arbete, som under min tid med konstnärligt arbete i egen ateljé.1 Bildspråket som estetiskt uttryck intresserar mig, jag är fascinerad över dess möjligheter att kommunicera och utvecklas. Min vft2 som blivande KME-pedagog (Kultur, Medier, Estetik) har jag mestadels spenderat inom ämnet Bild, en erfarenhet som visat mig att Bild kan vara så mycket mer än den ”teckningslära” som fortfarande förknippas med ämnet. Istället är ämnet ett tydligt kommunikationsämne, ett språkämne, där bildspråket, talet och skriften går hand i hand.

Jag känner mig säker på de flesta tekniker och termer inom bildkonsten, men det finns ett tydligt bildområde som jag känner mig osäker inför: Graffiti. Jag har sedan tonåren sett detta som ett främmande språk, långt ifrån min sfär. Kombinationen text och bild, utformat på målarens villkor har länge väckt min nyfikenhet. Efter några tafatta skisser i tonåren övergav jag försöket att kunna skapa sådana bilder, då mestadels av rädsla att någon skulle se hur dålig jag var. Men i min blivande roll som KME-pedagog, med Bild och Genusvetenskap som sidoämne, och med de möten jag genom åren haft med elever på min vft-skola, så har återigen min nyfikenhet väckts.

Det jag vill göra i mitt examensarbete är att undersöka graffiti som estetisk läroprocess. Hur lär man sig graffiti? Detta gör jag genom att själv lära mig grunderna till graffiti som bildspråk. Kan min estetiska läroprocess fördjupa och knyta ihop mina kunskaper kring hur lärande kan se ut och hur kunskap skapas, inte bara hos mig själv, utan även hos mina blivande elever? Kan jag synliggöra processen i en processportfolio och kan andra lära av den? Jag vill ta vara på möjligheten att lära mig ett nytt bildspråk, som är en del av en levande ungdomskultur, något som kan stärka mig i mina möten med elever, som KME-pedagog i grundskolans senare år.

Skolan har inte monopol på lärande, de elever vi möter är inte oskrivna blad. De är fyllda av olika livserfarenheter och kunskaper. Likaså är inte heller jag utan förkunskaper när jag tar mig an att ”knäcka koden” till graffiti som bildspråk.

1

1999, 2001-2002.

2

1.1 Avgränsning

Jag har valt att begränsa mitt examensarbete till min egen läroprocess kring graffiti. Graffiti är en del av den hiphopkultur som innefattar hiphop/rap, breakdance och graffiti. Denna kultur som helhet är en livsstil som jag inte vidare kommer att presentera eller analysera, detta för att inte tappa fokus på mina syften och mitt mål med arbetet. Jag kommer inte heller att göra någon djupare analys av genusperspektivet inom graffitikulturen, men vill ändå uppmärksamma genusfrågan angående graffiti som bildspråk och dess utförande – detta eftersom jag har ett genusintresse och eftersom jag som kvinna är i minoritet som målare/”writer”.3

Den graffiti jag valt att rikta in mitt arbete mot benämns TTP och står för Tags, Throw-ups och Pieces och det är främst stilen Wildstyle, i olika utföranden, som intresserar mig.

I mitt projekt kommer jag inte att ta del av den graffiti/klotterdebatt som ständigt pågår i samhället, ännu ett val jag gjort för att inte få för stor bredd på mitt arbete, där jag har valt att låta graffiti som bildspråk och min läroprocess vara det centrala. Jag kommer inte heller att utföra något olagligt måleri eller ”tagging”.

1.2 Syfte och frågeställningar

Genom att ”knäcka koden” till graffiti som bildspråk, blir mitt syfte: att genom min egen estetiska läroprocess få syn på ett lärande som oftast tar plats utanför skolan. I ett sådant lärande hoppas jag kunna upptäcka och förstå tillvägagångssätt i lärandet som kan gagna mitt kommande arbete i skolan.

De frågeställningar jag kommer att förhålla mig till är:

• Kan min estetiska läroprocess fördjupa och knyta ihop mina kunskaper kring hur

lärande kan se ut och hur kunskap skapas?

• Hur lär vi när vi inte blir undervisade inom skolans ramar? Mitt huvudsyfte blir:

• Att med mer kunskap om graffiti som bildspråk, teknik och kultur, vidga min

kompetens som kulturpedagogisk lärare i grundskolans senare del.

3

1.3 Mål

Mitt mål med examensarbetet är att lära mig graffiti som bildspråk. Jag ska arbeta fram en ”tag”, göra skisser på ”pieces” och utföra minst en ”throw-up” och en ”piece”.

1.4 Begrepp inom graffiti

Inom graffiti väljer målaren, även kallad ”writer”, ett namn, en tagen identitet som ska representera den personen som artist. Detta namn väljs noga och arbetas fram till en logga med bra form och flyt, en ”tag”. Staffan Jacobsson skriver:

Pseudonymen blir logon, artistnamnet, och väljs med omsorg. Det skall låta ’coolt’, vara fräckt och originellt.” (1990 s.11)

Det är oftast med ”tagen” som man börjar sin bana inom graffitins värld. En ”throw-up” är den graffitiform som utvecklats från ”tagen” till en enkel målning oftast utförd i bubbelbokstäver (runda former) och i en eller två färger. Målningen ska som namnet avslöjar, vara snabb att ”kasta upp” på en vägg. En vidareutvecklad målning kallas ”piece” eller ”masterpiece.”

Utvecklingen TAGS - THROW-UPS - PIECES leder alltså fram till en fullständig graffitimålning, piece, med bakgrund (t.ex. i form av ett moln), en ornamenterad bokstavsbild, flankerad av characters, tecknade figurer, på ömse sidor och innehållande dedication till någon vän, käresta eller mamma, samt signatur med tagen och namnet med den eventuella crewen. (Jacobsson 1990 s.10)

Ett ”crew” är den graffitigrupp som ”writern” tillhör, en organisation som under ett gemensamt namn utför målningar, ”pieces”, tillsammans (Jacobsson 1996 s.67). Att graffiti rör sig både om ett individuellt och ett kollektivt lärande blir synligt i dessa ”crews”, dessa grupper. Individuellt skissar ”writern” i sin ”black-book”, ett block eller mapp där man samlar och utvecklar sina ”tags” och ”pieces”, men i gruppen får han eller hon se och uppleva andras målningar och beroende på den egna nivån vara delaktig i gruppens målningar.

Som nybörjare räknas man som ”wanna-be” även kallad ”toy”. Man skaffar en ”black-book” för skisser, ”taggar” och ”bajtar” (från eng slang ”biting”, kopiera bilder) andras bilder. Senare kanske man får möjligheten att ingå i ett ”crew”, och räknas som en ”homeboy”, en del av graffitikulturen, där man kan specialisera sig på t.ex. ett område; bokstäver, figurer, bakgrund, effekter m.m. Om man målat länge, hittat sin egen stil som nu börjar kopieras av andra ”toys” har man uppnått status ”king”. Status inom graffiti kan se olika ut på olika platser i Sverige/världen. Att bli ”king” handlar om teknik och kreativitet

men också om hur mycket man målar och ”taggar” och på så vis är synlig. Om man anser sig vara ”king” kan man pryda sin ”tag” eller ”piece” med en kungakrona. Det finns också motsvarigheten för tjejer, ”queen”, vars krona kan vara något smalare och prydd med pärlor i topparna. (1990 s.79)

2 Litteratur

För att påbörja en läroprocess kring bilder måste man se bilder. På hemsidan Art Crimes. The

Writing on the wall. (www.graffiti.org), fann jag en knutpunkt för ”writers” på Internet. Denna hemsida är den sida jag främst blivit rekommenderad av de ”writers” jag samtalat med. Här kan man söka på namn, se ”black-books”, se målningar från olika städer och länder samt aktuella händelser, månad för månad. Här finns även en mängd länkar som hjälpte mig att ta del av graffitikulturen.

Staffan Jacobsson skriver i Spraykonst om graffitins historia i olika länder, om graffitikulturens utveckling, och dess olika delar; hierarkin, gängen, teknikerna och budskapen. Denna bok har fungerat som något av en handbok för mig, både gällande historik och teknik, då jag har saknat ett ”crew” att lära av och med. Författarens intervjuer med ”writers” har gett mig en inblick i hur man inom graffitikulturen ser på sin identitet, den hierarkiska rangordningen och drivkraften i måleriet.

Jacobsons som är konstvetare i grunden, doktorerade i graffiti 1996 med Den

spraymålade bilden: graffitimåleriet som bildform, konströrelse och läroprocess. I denna

konstvetenskapliga avhandling skriver Jacobsson om graffiti som en del i läroprocessen att bli vuxen (1996 s.66). Han belyser graffitin som en del av ungdomarnas sätt att skapa sin identitet, inte bara inom måleriet utan i ett vidare perspektiv, som människa. Han visar även på den sociala läroprocessen, hur utvecklingen oftast ser ut i lärandet av graffiti, som bildspråk och ungdomskultur. Staffan Jacobsson är en av tre forskare i världen som doktorerat i graffiti. (www.dictionaryofaerosolart.net/w_sidor/vad_ar_graffiti/vad_ar_graffiti.html)

Skapande handling - om idéernas födelse (2000) av Pirjo Birgerstam har gett

mig ett nytt sätt att se på skissandet som läroprocess - ”Att skissa är att kunskapa” (2000 s.13) - vilket jag tog med mig in i min egen konstnärliga process. Att söka, skriver Birgerstam, är att skissa, och i sitt skissande är man färgad av sina referenser. Dessa referenser kan ge låsningar men också inspiration, något jag har erfarit under min läroprocess. Birgerstam skriver också att en dålig idé också kan behöva arbetas igenom för att man ska kunna komma vidare (2000 s.56). Detta ger de dåliga idéerna och de sämre skisserna ett nytt värde för mig,

de blir viktiga delar i lärandet som helhet. Rationalitet och intuition, båda är delar i ett skissarbete och kunskapande i ett vidare perspektiv. ”Det är troligen själva växelspelet mellan ett intuitivt och rationellt förhållningssätt som ger kunskapsmässigt mervärde” (2000 s.100). En skiss kan ses som en etapp eller ett skede. Att skissa är en process i sig, samtidigt som det kan vara en visualisering av en process, vilket har blivit tydligare för mig under mitt bildarbete.

I Vad är kunskap? av Bernt Gustavsson (2002) går att läsa om begreppet kunskap ur olika perspektiv, vilket gett mig stöd i mina reflektioner kring min eget lärande och kunskapande:

Läroprocesser tar alltid sin utgångspunkt i det subjektiva, i våra tidigare tolkningar och sätt att förstå tillvaron. Men det är i mötet med ny kunskap, med det som är oss själva främmande och annorlunda som en utveckling sker. ( 2002 s. 45)

Här presenteras de s.k. Fyra F:n, fyra former av kunskap som jag valt att förhålla mig till i min analys av mitt eget lärande av graffiti som bildspråk:

• faktakunskap som information, regler och konventioner, utan åtskillnad mellan ytlig och djup kunskap eller mellan olika sätt att förstå samma fenomen.

• förståelsekunskap som i motsats till fakta sägs ha kvalitativ karaktär, att förstå är att uppfatta meningen eller innebörden i ett fenomen.

• färdighetskunskap som att vi vet hur något ska göras och kan genomföra det.

• förtrogenhetskunskap som bakgrundskunskap eller kunskapens tysta dimension i en kunskap som är förenad med sinnliga upplevelser och som kommer till uttryck i bedömningar.

( 2002 s. 23)

Silwa Claessons bok Spår av teorier i praktiken (2007) tar upp frågan ”Hur ska man undervisa?” (s.9) men berör även i allra högsta grad: hur kunskapar man? Claesson presenterar och diskuterar vetenskapliga teorier kring didaktiska och pedagogiska frågor. I det Jacobsson presenterar angående graffiti som läroprocess, finner jag likheter i den läroprocess som synliggörs inom sociokulturell inriktning. Även delar från konstruktivismen kan bli synlig i detta lärande. Detta återkommer jag till i analysdelen.

I mitt lärande av graffiti har jag blivit del av ett informellt lärande, ett lärande som utspelar sig utanför skolans värld. I Livslångt lärande menar Per-Erik Ellström att även om det informella lärandet inte är planerat och målinriktat på samma vis som det formella lärande som vi ser inom utbildningsinstutioner, så kan det likaväl fungera som ett planerat och självstyrt lärande (Ellström 1996 s.147). Detta lärande kan ta sig olika former av erfarenhetsbaserat lärande exempelvis i mentorskap, konsultation eller som deltagande i ett nätverk, likt de sociala lärandesituationer som tar plats inom graffitikulturens ”crews”.

Som blivande KME-pedagog har jag KME-manschetten att förhålla mig till, den text som ligger till grund för mitt huvudämne. I denna har jag funnit stöd för tanken med mitt examensarbete, jag har fått ord på varför mitt ämne Graffiti som bildspråk – min estetiska

läroprocess är högst relevant som avslutande arbete på min utbildning. I Kultur, Medier, Estetik – en huvudämnespresentation (Lärarutbildningen, Mah, 2006) står det: ”Skolan har

inte monopol på lärande, och KME intresserar sig också för ’gränslandets pedagogik’, de informella läroprocesser som pågår i och utanför institutionerna.” (2006 s.3)

Vidare står:

Huvudämnet arbetar särskilt med hur läromiljöer kan iscensättas och skolkulturer kan utvecklas till hållbara sammanhang för barn, unga och vuxna. Det kan gälla allt från val av material till val av förhållningssätt… En grundläggande idé med huvudämnet är att det ska bidra till barns och ungas möjlighet att delta i förskolans, skolans och samhällets offentligheter med sina egna röster, idéer och tankar. Deras medverkan är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Barn och unga är liksom studenter, lärare och lärarutbildare med om att skapa och förändra kulturer. (2006 s.4)

Med dessa ord om huvudämnet kommer ett ansvar att som KME-student visa ett intresse för, och skaffa kunskap om barn och ungdomskultur, samt ett ansvar att ge plats för de ungas röster, vare sig de blir synliga i tal, skrift, bild, musik eller annat uttryck.

3 Tillämpning

Här presenteras projektets vetenskapliga och estetiska ramar.

3.1 Metod

Med mitt val av gestaltande arbete placerar sig min undersökningsprocess under metodkategori experimentell, d.v.s. att jag själv skapar min egen empiri genom t.ex. skisser, fotografier och minnesanteckningar.4 Jag har valt att vara den gestaltande. Det blir min (studenten/forskarens) process som hamnar i centrum inte slutprodukten. Detta val har jag gjort för att få en säker inblick i hur läroprocessen känns och ter sig, något jag inte kunnat nå på samma djup om det varit någon annans erfarenhet jag skulle tolka. Valet grundar sig även på en nyfikenhet och en lust att lära graffiti.

Jag har använt mig av logg som dokumentationsmetod, både i bildform med skisser och fotografier och i textform. Denna dokumentationsform föll sig mest naturlig för mitt introspektiva arbete, då den speglar både mitt praktiska arbete och mitt kunskapande. Min dokumentation analyserar jag utifrån två utgångspunkter: mitt lärande av bildspråket graffiti och mitt lärande kring kunskap i en estetisk läroprocess.

4

De personer som på något sätt varit delaktiga i min läroprocess kommer att ges full anonymitet i text och bild. De skisser som andra gjort kommer inte att användas av mig på annat sätt än för det egna lärandet, eller som minnesbilder/logg kopplade till våra samtal. Berörda parter har tagit del av denna information.

3.2 Estetisk ram

Med den valda gestaltande formen, är mitt mål att visa min process på ett så tydligt sätt som möjligt, alltså ge konstnärlig form åt en läroprocess. Det estetiska arbetets centrala del ligger i lärandet, i att bearbeta och lära graffiti som bildspråk. Gestaltningen, produkten, är härmed endast en presentationsform av denna estetik. Därför har jag valt att göra en processportfolio med bilder från min läroprocess. Processportfolion är gjord i Microsoft Office PowerPoint 2003, ett medvetet val, då jag ville skapa en portfolio som gick att ”bläddra” fram och tillbaka i. Mitt val låg mellan detta eller ett filmprogram t.ex. Pinnacle Studio 11, men jag ville bort från filmmediet som bara ses och sedan är passerat, förbi - bort från den tidsbundenhet som ett filmprogram kan ge skaparen och åskådaren. Jag har tidigare aldrig använt PowerPoint vilket gett mig begränsade möjligheter med programmet, men samtidigt gett mig tillfälle att lära mig programmets möjligheter.

4 Beskrivning av projektet

4.1 Sammanfattning av projektplan

Mitt försök att strukturera en tydlig projektplan för mitt examensarbete, gjorde mig låst för de möjligheter till lärande som kanske fanns runt om mig. Hur kunde jag i en estetisk läroprocess sätta upp en mall för hur mitt lärande skulle se ut? Den vanliga struktur som jag gärna tillämpar som student, upplevdes som ett hinder i mitt fortsatta gestaltande examensarbete. Jag formulerade istället planen för mig själv som ett mål:

Mitt mål med examensarbetet är att lära mig graffiti som bildspråk. Jag ska arbeta fram en ’tag’, göra skisser på ’pieces’ och utföra minst en ’throw-up’ och en ’piece’/målning. (1.3)

Vidare skrev jag följande punkter som plan/guide för mitt arbete:

• Jag, som bl.a. lär när jag kommunicerar verbalt måste prata graffiti

• Jag ska söka upp personer som kan graffiti och be om samtal kring graffiti och handledning

• Jag måste se mycket graffiti och läsa om graffiti • Skaffa ”black-book”, skissa, rita

• Arbeta fram en ”tag”, en identitet • Skaffa material för målningar

• Måla, prova olika tekniker och färger

• Dokumentera, analysera bilderna och processen • Sammanställa processportfolion

• Skriva projektredogörelse 4.2 Fas ett - Starten

Att skissa, att våga sig ut på tunn is, att blotta sin okunskap, det är där jag började. Felaktigt började jag att skissa innan jag sett graffiti, vilket blev synligt i bilderna. Jag försökte att skapa bilder utifrån min föreställning av graffiti. Efter att ha våndats över min bristande kunskap bestämde jag mig, jag skulle vara ärlig med det, inför alla jag mötte i arbetsprocessen. Jag bad en vän, här kallad P, som målat graffiti sedan tidiga tonåren, att skissa med mig och prata om skisserna och graffitins olika grunder. Jag var spänd och förväntansfull inför mitt första handledningstillfälle i graffiti som bildspråk. Hans kommentar kring mina första skisser var; ”Du kan ju i alla fall inte bli sämre”, tydliggjorde min nivå. Men det kändes bra att jag var ärlig med min okunskap och trygg i det istället för rädd, som jag tidigare varit. Hans sätt att skissa upp ”tags” och ”throw-ups” var självklart och otvunget. I mig växte en frustration i att jag inte kunde härma hans stil och att han inte förstod min svårighet med stilen. Känslan av total okunskap, som jag inte känt på länge, men dock sett hos elever under min vft, gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag utsatte mig för detta och det är jag tacksam för. Det påminde mig om hur en början av ett lärande kan se ut.

Under min vft-period skissade jag och pratade jag graffiti med alla som var intresserade: min handledare, en konstnär som arbetande på skolan, lärarkandidater och elever. I varje möte försökte jag att vara öppen med min okunskap och min nyfikenhet. De två lärarkandidater som jag vid olika tillfällen mötte, i bildsalen under min vft, var båda intresserade och kunniga graffitimålare. Båda var killar i tjugoårsåldern med huvudämne Bild

och visuellt lärande. Jag benämner dem härmed efter den termin de läser: T1 och T3. Under

den vecka som T1 och jag befann oss i bildsalen, höll jag i stora delar av undervisningen, men när tillfälle gavs skissade jag på min ”tag” och på bokstavsbilder. I detta skede var mitt stora bekymmer vilket mitt ”alias”, mitt graffitinamn, skulle vara och hur min ”tag” skulle se ut. T1

gav tips på hemsidor och tog med böcker som jag kunde titta på. Jag fick veta att han tillhörde ett ”crew”, men han berättade inte sitt graffiti- eller ”crew”-namn.

Eftersom mitt skissande var synligt för eleverna i salen, visade en del av dem intresse för mina bilder och min läroprocess. Återigen var jag öppen med min okunskap och berättade om mitt examensarbete. En del blev förundrade över att jag var ärlig med vad jag, en ”lärarfigur”, inte kunde. Kan inte lärare allt? En del av eleverna hade arbetat med graffititeckningar på en tidigare grundskola och ville att jag skulle lära dem mer, men istället fick vi lära av varandra. Jag bidrog med det lilla jag hade lärt och de med vad de kunde. Jag upplevde det som häftigt att stå för min okunskap och samtidigt visa min lust att lära.

Sista vft-veckan träffade jag T3, en lärarkandidat jag tidigare mött som hastigast på vft-skolan. Han visade ett brinnande intresse för mitt examensarbete och vi fick möjlighet att vid ett par tillfällen sitta och titta på, skissa, och prata graffiti. Det visade sig att han målat länge i sin hemstad och även nått den nivån att han varit delaktig i flera lagliga arbeten. Även vid dessa handledningstillfällen upplevde jag att han som ”writer” hade svårt att själv se graffitibildspråket som något svårläst. Men han bemötte alla mina ”dumma” frågor med allvar och jag försökte memorera det han sa och hur han rörde pennan.

4.3 Fas två - Mitten

Att gå igenom och undersöka en estetisk läroprocess, var här att pendla fram och tillbaka mellan det akademiska sättet att strukturerat lära och analysera, och det estetiska, praktiska sättet att lära kopplat till inspiration och kreativitet. Under projektets mitt sökte jag och läste jag litteratur kring graffiti. Jag hade fortfarande problem med min ”tag”, något som tog mycket tid och kraft. Jag prövade flertalet ord och namn som inte höll mer än några dagar. T1 och T3 nämnde båda vid olika tillfällen att mitt eget namn, Li, var bra men jag ville hitta en ny egen graffitiidentitet, så som jag hade gjort om min avsikt hade varit att måla olagligt. Jag lät mig inspireras av popkulturen och kvinnliga artisters namn, Lykke Li, Miss Li, samtidigt som jag tittade på olika graffitinamn.

Att arbeta fram en ”tag”, lärde jag mig av handledningen och av litteraturen jag läste, var att hitta ett namn där bokstavskombinationen fungerade både som namn och som bild. Bokstäverna skulle ”kännas” rätt. Mitt första val var att jag ville få med bokstaven Q. Den var skön att rita, den var fin och kunde symbolisera ordet Quinna/kvinna. Med ett enkelt extra streck fick jag dessutom in symbolen för kvinna i bokstavsbilden, något jag som feminist ville ha i mina bilder. Miss Q kändes för ungt och jag, fru Fagerström Andersson,

valde istället: Mrs Q. Denna ”tag” omarbetades åtskilliga gånger innan den fick sin slutgiltiga form.

Under denna period upplevde jag flera låsningar i min process. Jag hade bitvis svårt att komma vidare i mina skisser och upplevde en motvilja mot att ”läsa mig till” för mycket om graffiti. Jag ville lära mig på ett mer autentiskt plan. Mycket av min fokus låg på att skissa och titta på graffitimålningar. Vid olika tillfällen när jag pratade om graffiti med vänner började vi rita, vi kommunicerade både i tal och i skisser. Det var efter sådana tillfällen som mina låsningar släppte eller vände och jag fick ny energi till att fortsätta mitt prövade av bildspråket.

4.4 Fas tre - Avslut

I den avslutande delen av mitt projekt, upplevde jag en glädje i skissandet. Jag ritade mycket och jag gick tillbaka till litteraturen kring graffiti, för att bearbeta den igen. Jag prövade spraytekniken vilket visade sig vara mycket svårare än väntat. Mina förkunskaper i måleri gav mig ingen märkbar hjälp när jag väl stod med färgburken i handen. Färgerna betedde sig olika, färgstrålen ändrade form utan att jag kunde kontrollera den och vind och kyla påverkade färgens spridning.

Det är svårt att måla graffiti, mycket svårt. Noggranna förberedelser och tålamod är en förutsättning, och man måste vara snabb i rörelserna och exakt – tvekar man blir det dåligt. (Jacobsson 1990 s.62)

Jag var alltför försiktig och långsam och färgen rann. Första tillfället provade jag förutsättningslöst att få upp en ”throw-up” och tillät mig själv att laborera med uttrycket och tekniken. Resultatet var en sörja av färg. I min iver att börja måla, struntade jag i att grunda den yta (spånskiva) som jag skulle spraya på, vilket gjorde att färgåtgången blev stor och färgerna matta.

När jag vid det andra tillfället stod ute för att måla hade jag förberett bättre med grund och med en ny skiss. Att gå ut med en äldre skiss kändes fel, så jag ritade en ny, strax innan jag gick ut. Det var gråmulet men ljust ute, ca fem minusgrader. Ytan jag målade på var 1,2 m x 2,4 m, en liggande rektangel, likt de format som ”writers” målar, men mindre i storlek. Jag började skissa upp min bild i en ljus nyans, för att sedan arbeta med färgläggningen och bakgrunden parallellt. Tekniken var svår och min brist på handledning i själva tekniken blev synlig. Färgburkarna var stora och det tog på krafterna i händerna att hålla och trycka jämnt på ”cappen” dvs. själva munstycket, toppen. Trots svårigheterna med

tekniken infann sig ett flow i arbetet, ett tillstånd där arbetet flyter på, och tid och rum inte existerar, man är helt uppslukad av uppgiften. Målningen var ambitiös i sin utformning men inte speciellt bra utförd. Jag kände mig ändå nöjd med vad jag åstadkommit. Målningen bedömdes av min första handledare, P, som menade att jag nu var en ”toy”, jag var inne i bildstilen och inte bara en amatör. Men det tar längre tid att bli en ”writer” eller s.k. ”homeboy”:

Efter 2-4 år börjar målaren bli fullärd. Han behärskar spraytekniken, han har slutat ”bajta” andras målningar och har nu en egen, originell stil som kanske också bildar trend bland andra målare. (Jacobsson 1996 s.69)

Hans bedömning och kritik av skisserna var positiv, han såg min utveckling och tyckte att jag kommit en bra bit på så kort tid. P sa att jag dock verkade försöka greppa och blanda för många stilar, vilket jag i efterhand kan hålla med om.

Mitt intresse för bild, har gett mig ett vältränat bildseende och känsla för bildkomposition, som jag hade nytta av i mitt prövande. Jacobsson skriver, att de ungdomar som målar graffiti har ett större konst- och bildintresse än andra jämnåriga och att i snitt även har högre betyg i skolämnet Bild (1996 s.65).

En del av det avslutande arbetet med projektet var att fotografera alla skisser och de målningar jag gjort under projektets gång. Här fick jag möjlighet att bearbeta bilderna, genom att se, dokumentera och sammanställa dem till en processportfolio. Men då jag fortfarande var uppe projektet var det svårt att få distans till min egen utveckling i bilderna.

5 Analys och tolkning

I denna del av projektredogörelsen söker, och presenterar, jag svaren på mina frågeställningar. De frågeställningar jag förhåller mig, till är:

• Kan min estetiska läroprocess fördjupa och knyta ihop mina kunskaper kring hur lärande kan se ut och hur kunskap skapas?

• Hur lär vi när vi inte blir undervisade inom skolans ramar?

5.1 Min estetiska läroprocess

”Att skissa, att våga sig ut på tunn is, att blotta sin okunskap, det är där jag började.” (4.2) Jag tog utgångspunkt i vad jag inte kunde och hur jag tänkte kring detta, min utgångspunkt i läroprocessen var kognitiv, konstruktivistisk. För att kunna få syn på min egen

bildutveckling valde jag tidigt att arbeta med ”portfoliometoden”, där bildarbetet samlades för att sedan kunna reflekteras över (Claesson 2002 s.30).

Men det måste ha funnits något även innan den påbörjade läroprocessen, något som lockade till att lära. En lust, en nyfikenhet och en vilja att lära. När jag funnit det som intresserade mig, behövdes det mod. Mod att visa min okunskap och mod att misslyckas. I Lpo 94 (2.2), står att läsa; ”Skolan skall sträva efter att varje elev”:

• utvecklar nyfikenhet och lust att lära, • utvecklar sitt eget sätt att lära, • utvecklar tillit till sin egen förmåga,

För att uppnå dessa mål upplever jag att skolan även måste sträva efter att ingjuta mod i sina elever. Om man inte vågar pröva påbörjas aldrig läroprocessen. Mitt mod stärktes av mina vänner och min handledare som reagerade positivt på min idé att lära mig graffiti och att undersöka den läroprocessen på nära håll.

Ett problem i starten av projektet var mitt behov av att vara ”duktig”. Genom att titta på graffitimålningar och tags av kända ”writers” satte jag ribban väldigt högt på hur graffiti ska se ut. Vad jag än skissade så var jag såklart inte i närheten av deras bildspråk. Detta var något jag insåg relativt tidigt och jag trodde då att jag helt släppte på kraven ”att vara bra”. Men i mina bilder kan jag se en vilja att kunna flera olika stilar på en gång, trots att jag förmodligen tjänat på att ta det lugnare och fokusera på grunderna och att bearbeta mina skisser mer. Antagligen har tidsaspekten av projektet spelat in i detta, då jag upplevde en konflikt mellan tiden och kreativiteten. De låsningar jag främst träffade på i mitten av projektet berodde ofta på tidspressen i projektet och brist på kontinuerlig handledning i graffiti. Desto mer jag försökte, ju svårare var det att återfinna lusten i skapandet och lärandet.

Problemet med den intuitiva kunskapsprocessen är att den inte kan beordras fram. Den kommer inte igång av medveten vilja, egen eller andras Det intuitiva skissandet sätts i gång spontant. Den skissande personen kan bara försätta sig i ett gynnsamt tillstånd och i situationer som befrämjar intuition. (Birgerstam 2000 s.36)

Birgerstam skriver om det som kan kallas ”inspiration”, som inte kan tvingas fram men dock nås genom att arbeta med skisser. Birgerstam menar att även de dåliga idéerna kan behöva arbetas igenom för att man ska kunna nå inspiration och de bättre idéerna (2000 s.56). Detta lät jag influera mitt skissande, även när jag inte såg någon utveckling i mitt bildspråk så fortsatte jag att skissa.

Det är en speciell känsla att inte kunna något. För mig infann sig först en önskan att fly uppgiften, något som samtidigt gav mig en drivkraft när jag valde att inte ”fly”.Frustrationen som infann sig vid mitt första handledningstillfälle påminde mig om hur stark känslan av okunskap kan vara, när man ser andras skicklighet. Nivåskillnaden på min och mina handledares kunskaper var stor; jag befann mig i början av en faktakunskap, medan de befann sig i en nivå motsvarande färdighets- och förtrogenhetskunskap, precis som de ”writers” jag läst intervjuer av i Jacobssons litteratur (1990, 1996). Formspråket var självklart och mycket fokus låg på att bokstäverna skulle ”kännas” bra, den kunskapen och kreativiteten var förenad med sinnliga upplevelser, som Gustavsson beskriver det (2002 s.24). Jag är bekant med denna ”tysta” kunskap då jag bl.a. besitter den inom andra bildspråk, men jag har tidigare inte sett den utifrån, som jag gjort under detta projekt. Min egen estetiska läroprocess gick från okunskap, till faktakunskap och förståelsekunskap. I vissa delar av bildspråket graffiti anser jag mig ha uppnått färdighetskunskap, där har jag vetskap om hur det görs och jag kan genomföra det, men med skiftande resultat. Detta gäller t.ex. min ”tag” och mina skisser.

Att språklig kompetens utvecklas genom att man använder ett språk och reflekterar över användningen snarare än genom formell färdighetsträning är en tanke som har starkt forskningsstöd. Detta gäller inte bara det verbala språket utan också icke-verbala språk. Språk- och kunskapsutveckling sker hand i hand. (kme)

Jag har i mitt undersökande arbetet valt att ta mig an graffiti som ett eget bildspråk. Graffiti består oftast av ordbilder som kommunicerar något, ibland i ordet självt, ibland i stil och utförande. Det finns olika ”dialekter”, dvs. bildstilen kan se olika ut i olika regioner och länder, men vissa tecken är universella.

När man i tidig ålder lär sig att läsa och skriva, är, att ”knäcka koden”, det tillfälle i läroprocessen då man ser att bokstäverna bildar ord och man förstår innebörden i de ord man läser. Jag ville ”knäcka koden” till graffiti, jag ville bli bekant med uttrycket, prova på detta uttryck och lära mig att ”läsa bilderna”. Detta kan möjligen jämställas med att uppnå en förståelsekunskap kring graffiti som kultur, vilket jag tycker mig ha uppnått. Graffiti är inte längre ett ”främmande” språk för mig. Jag har lärt mig, att i större utsträckning än tidigare, kunna tolka/läsa målningar eller skisser. Ett sätt att läsa graffiti, är genom att titta på mittlinjen/den horisontella linjen som går genom bilden för att lättare kunna ”läsa” bilden. Här har jag lärt mig att leta efter de hålrum som finns i bokstäverna, för att kunna urskönja vilka bokstäver bilden är uppbyggd av. Jag har också lärt mig att ev. kommentarer eller ”tags” kan hjälpa mig i tolkningen av bilder. Jacobsson (1990 s.51) skriver att alla målningar inte är

läsbara, ibland är de väldigt interna i sin stil och utförande, och endast vänner till ”writern” kan läsa dem, vilket jag inte var medveten om tidigare.

Den estetiska läroprocessen, sett som ett informellt lärande, har gett mig en fördjupad kunskap för vad det kan vara att lära och med det ett nytt förhållningssätt till vad det är att lära ut. Mitt sätt att se på min blivande lärarroll som ”handledare i kunskapandet” har stärkts. Min bild av inlärning har blivit tydligare i reflektionen av mitt examensarbete – genom min egen problematik och mina egna lösningar. Och den känslomässiga delen av lärandet har blivit synlig för mig igen. Det måste inte bara finnas lust att lära utan även mod och utmaning i uppgiften..

Jag har fått uppleva hur ett informellt lärande kan se ut och känt att det ställer stora krav på individens medvetna tänkande och handling, så som Ellström beskriver det i

Livslångt lärande (1996 s.155). För att ett informellt lärande ska ta plats menar Ellström att

individen måste få möjlighet till eget handlingsutrymme och ges möjlighet till att påverka omgivningen genom eget handlande i syfte att lösa vissa uppgifter eller uppnå vissa mål (1996 s.154). Detta utrymme att pröva det egna handlandet och skapandet har tiden med examensarbetet gett mig. Jag har vågat gå ifrån ett ”anpassningsinriktat lärande” (1996 s. 151), där ramen för lärandet är en given, och strävat mot ett ”kreativt lärande” där jag själv satt ramarna för lärandet i uppgiften, metoden och resultatet (1996 s.153). Detta har jag fått tillfället till, i min läroprocess med ett gestaltande arbete.

5.2 Identiteten

Att skapa en ”tag, ett namn och logga till min graffiti identitet, var en svår uppgift. När jag skissade och funderade på namn och bokstäver trodde jag att det var svårigheten att få till ”tag-stilen” som låste mig. Det var nog inte hela sanningen. Det faktum att jag är betydligt äldre än de som brukar börja med graffiti, och att jag oftast satt själv med mina skisser, tror jag spelade in. Kombinationen av graffiti som socialt sammanhang och tonårens jargong, kan påverka val av namn. T3 berättade att han fick sitt namn av sitt ”crew” i yngre tonåren, och utifrån det namnet jobbat fram en snygg ”tag”, namnet hade han sedan hållit kvar vid, det hade blivit en del av hans identitet.

I den litteratur av Jacobsson (1990, 1996) som jag tagit stöd av i mitt projekt skrivs ”writern” som ”han”. Genomgående i texterna är målaren könsbunden, man. Anledningen till detta är förmodligen att tjejer är i klar minoritet inom graffitikulturen (1996 s.71). Även om antalet tjejer som målar har ökat de senaste tio åren så är den typiska målaren

fortfarande en kille i 15-20 års åldern. På Spraykonstarkivet (www.graffiti.org) skriver Jacobsson svar på frågan om det finns tjejer som målar graffiti:

Javisst, Barbara 62 och Eva 62 var bland dom första i New York överhuvudtaget. Det finns hela crews idag som består av tjejer som målar tåg. Från början var dom ytterst få, idag närmar dom sig kanske en fjärdedel och vi hoppas att dom kan bli hälften en vacker dag. Sprayteknik är inte en könsbunden egenskap.

Att Jacobsson, i detta forum som tillkommit efter Den spraymålade bilden (1996), i en annan fråga benämner writern som han/hon, tycker jag visar på en språklig medvetenhet, att hur vi talar och skriver om något också påverkar hur något ses. Här väljer han att inte stärka diskursen att ”writers” är killar. Jag valde ett könsbundet ”alias” vilket var ett medvetet val, ett val för att hävda mig som tjej, i ett mansdominerat bildspråk.

5.3 Graffiti som sociokulturellt lärande

Under denna period upplevde jag flera låsningar i min process, jag hade bitvis svårt att komma vidare i mina skisser och upplevde en motvilja till att ”läsa mig till” för mycket om graffiti. Jag ville lära mig på ett mer autentiskt sätt. (4.3)

Den önskan jag hade att ”lära mig mer autentiskt”, känner jag igen i det sociokulturella perspektivet på lärande, jag hade en önskan att lära mig i en mer ”riktig” situation. Att tillåtas vara med ett ”crew” och uppleva graffiti hade onekligen gett mig mer än de tillfälliga handledningstillfällen som jag var med om. Jag läste om graffiti som läroprocess (Jacobsson 1996) och jag kopplade den till den sociokulturella teorin kring lärande, men jag förstod inte denna koppling helt förrän jag känt bristen av den. Kommunikation är det centrala inom sociokulturell teori, den sociala miljön spelar stor roll i lärandet, vilket också är synligt inom graffiti. Men jag hade i en ”kan själv” mentalitet, dock inte vågat mig in i en helt autentisk lärandesituation kring graffiti.

Inom graffitikulturen finns ett eget utbildningssystem, ett lärlingssystem där man lär av de med mer erfarenhet och kunskap. Det rör sig om att få vara i den sociala miljön, mer än att få traditionell utbildning i ämnet. Det informella och det individuella lärandet, kan inte ta plats om det inte finns ett möte med andra, genom kommunikation och sociala sammankomster (Ellström 1996 s.170).

Vid olika tillfällen när jag pratade om graffiti med vänner, började vi rita - vi kommunicerade både i tal och i skisser. Det var efter sådana tillfällen som mina låsningar släppte eller vände och jag fick ny energi till att fortsätta mitt prövade av bildspråket. (4.3)

Jag har under mina år på högskolan kommit till insikt om att en stor del av min inlärningstil är auditiv, att jag lär och utvecklas när jag får kommunicera mina tankar. Detta har märkts vid de problem jag stött på under projektet, det är när jag fått prata graffiti - med handledare, vänner, familj som jag har kommit vidare med min problematik. Samtidigt har jag erfarit under projektet att jag själv måste få skapa min egen kunskap, jag måste få ”göra” för att lära.

6 Diskussion

Jag hade två agendor inför detta examensarbete, en var att lära mig graffiti som bildspråk dvs. kunna skissa, läsa och måla graffiti. Att ”lära” sig något kan vara svårt att definiera, men med de fyra kunskapsbegrepp Gustavsson (2002 s.23) presenterar - fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - har jag visat på att en läroprocess tagit plats, men att denna process möjligtvis kunde vara djupare om jag nått ett mer autentiskt sätt att lära graffiti (Claesson 2002 s.34). Den vetenskapliga kvaliteten kunde möjligtvis även den vara högre i ett sådant lärande, men min första agenda är dock uppfylld: jag kan idag mer om graffiti som bildspråk, teknik och kultur. Jag är i graffititermer fortfarande på ”toy”-stadiet, dvs. ”lärling”, och jag är mycket mer bekant med bildspråket, vilket jag är nöjd med.

Min andra agenda var att synliggöra en estetisk läroprocess samt att reflektera över kunskapandet i denna process. Min processportfolio står för den visuella delen av läroprocessen, och projektredogörelsen för beskrivningen och analysen av denna. Jag hade fått en bredare reflektion över mitt bildarbete om jag ordnat ett receptionstillfälle tillsammans med någon av handledarna eller någon annan bildkunnig person – t.ex. lärare på lärarutbildningen. I detta ser jag nu tydligare hur mitt huvudämnes- och sidoämnesstudier, färgat mitt sett att se på reflektion som en social och kollektiv företeelse. Jag ser inte längre reflektion bara som något kognitivt, utan även som kommunikation och dialog.

Mitt projekt har gett mig möjligheten att undersöka en annan estetisk läroprocess än den vi ser i skolans värld. Jag har med mitt arbete fördjupat mina kunskaper i vad lärande kan vara och hur det kan se ut. Att gå igenom en läroprocess, synliggöra den och analysera resan har varit svårt. Spännande, men svårt, och det har gett mig förnyat intresse att vidare fördjupa mig i kunskapande i estetiska läroprocesser.

Det jag främst tar med mig vidare ut till min blivande yrkesroll är följande:

Känslan av frustration när jag inte kunde bildspråket, vilket gett mig en förnyad erfarenhet

och empati. Vikten av lust i att lära, som inte bara ligger hos eleverna utan också hos läraren. Den egna lusten att lära influerar och inspirerar skolan som lärandemiljö, och visar vägen till

ett livslångt lärande. Betydelsen av mod, att våga lära sig kan vara att våga misslyckas. Mod kan också, likaväl som lust, vara en drivkraft i kunskapandet.

Referenser

Birgerstam, Pirjo, 2000: Skapande handling, om idéernas födelse. Lund: Birgerstam och Studentlitteratur.

Claesson, Silwa, 2007: Spår av teorier i praktiken. Några skolexempel. 2.a uppl. Lund: Studentlitteratur.

Ellström, Per-Erik, Gustavsson, Bernt, Larsson, Staffan (red.), 1996: Livslångt lärande Lund: Studentlitteratur.

Gustavsson, Bernt, 2002: Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.

Jacobsson, Staffan, 1990: Spraykonst – graffiti från tecken till bild. Åhus: Kalejdoskop förlag.

Jacobsons, Staffan, 1996: Den spraymålade bilden: graffitimåleriet som bildform,

konströrelse och läroprocess. Lund: Aerosol Art Archives

Jacobsson, Staffan: Spraykonstarkivet (12.12.2008)

http://www.dictionaryofaerosolart.net/w_sidor/vad_ar_graffiti/vad_ar_graffiti.html

ArtCrimes (9.10-12.1.2009)

www.graffiti.org

Lärarutbildningen, 2006: Huvudämnespresentation: Kultur, Medier, Estetik. Malmö Högskola