1979:1

INNEHÅLL

UPPSATS

Fil. lic. Tordis DahllW; Uppsala: Bygd och gles-bygd ... . Bygd and Glesbygd. A Discussion abour.

two Concepts . . . 15

STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKT -STYCKEN

Professor John Gran/und, Stockholm: Kulturhis-toriskt lexikon för nordisk medeltid . . . 17 Fil. dr Ingemar lngers, Lund: Sommantugan

och bärstugan . . . 22

ÖVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

Atlas över svensk folkkultur II: 1-2. Red: Åke Campbell (t) och Asa Nyman. Anmäld av fil. kand. Jochum Stattin, Lund . . . 26

Gtinter Wiegelmann, Matthias Zender & Ger -hard Heilfurth: Volkskunde. Anmäld av pro -fessor Sigft-id Svensson, Lund . . . 27 Lena Johannesson: Den massproducerade

bil-den. A n mäld av professor NiLf-Arvid Bt-ingiw,

Lund... 30 Agneta Boqvist: Den dolda ekonomin. Anmäld

av docent Anders Gustavsson, Lund . . . 32 Ulf Beijbom: Släh- och hembygdsforskning.

Anmäld av professor Hilding Plrijel, Lund . . . 36 Byggnader och kulturmiljöer i Västemorrland.

Anmäld av f. överantikvarien Sverker Janson, Stockholm . . . 37 Bengt af Klintberg: Harens klagan. Anmäld av

Sigfrid Svensson . . . . . 39

RIG · ÅRGÅNG 62 · HÄFTE

1

Föreningen för svensk kulturhistoria

Sekreterare: Intendenten fil. kand. Hans Medelius

REDAKTION: Professor Gösta Berg Intendent Hans Medelius Professor Sigfrid Svensson, Rigs redaktör Ansvarig utgivare: Professor Gösta Berg Redaktionens adress: Folklivsarkivet, 223 62 Lund.

Föreningens och tidskriftens expedition: Nordiska museet, 115 21 Stockholm Telefon 08/63 05 00

Ars- och prenumerationsavgift 30 kr Postgiro 193958-6

Utges med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

Tidskriften utkommer med 4 häften årligen

ISSN 0035-5267

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

RIG är ett annat namn på guden Heimdall, som enligt den fornisländska "Sången om Rig" gav upphov till de olika samhällsklasserna. Denna dikt innehåller den äldsta kulturhistoriska skildring vi äger från Norden. Föreningen för svensk kultur-historia valde detta -namn som symbol för sin verksamhet, när den stiftades år 1918

Bygd

och

glesbygd

En diskussion av två begrepp

Av Tordis Dahllöf

Bakgrund

De tankar kring begreppen bygd och

glesbygd, som här presenteras, har

för-anletts av författarens deltagande i ett

pedagogiskt-kulturgeografiskt proj ekt

kring glesbygdsskolor , främst i N

orr-land. Den etnologiska kopplingen

mo-tiverades aven önskan från

projektled-ningens sida om att komplettera data

kring glesbygdsskolorna av idag med

kulturhistoriska bakgrundsteckningar .

Skolområdena sträckte sig från Norra

Ny i Värmland till Moskosel i

Lapp-land.

_{Lokalskildringarna fick bli av}

översiktlig karaktär och syftade främst

till att spåra de kulturella variabler,

som kunde vara karakteristiska för

var-je skolas upptagningsområde. Det

pe-dagogiska projektet kallat, PAN

G-pro-jektet,2 bedriver försöksverksamhet

med årskurslös undervisning -

en

sorts B-skoleform - på högstadiet för

att ge nedläggningshotade

högstadie-1 Tordis Dahllöf, Bygd- glesbygd- skolbygd.

PANG-projektet. Rapport nr 28, 1978. Pedagogiska institu-tionen, Uppsala universitet. Övriga undersöknings-områden är Lima (Dal.), Ramsjö (Häls.), Rätan och Svenstavik, Hallen, Oämt.), Solberg (Äng.), Fredrika, Vilhelmina, Sorsele, Tärna, Arjeplog, (Lappl.).

2 En presentation av PANG-projektet lämnas i Urban

Dahllöf & Annika Andrae: Forskningsprogram för

process analyser av årskurslöst högstadium. PANG-projekt nr 3. Göteborg 1975. - PANG - PANG-projektet

står för Process Analysis of Non-Grading. En kort

. presentation lämnas också i förordet till Tordis Dahl-löfs rapport.

1 _'7o~ 1 Q 1 l):~ 1/'"10

skolor en chaI)s att få vara kvar i en

bygd.

Skolorn~

med årskurslös

under-visning jämförs samtidigt med vanliga

högstadier, men även dessa inom

gles-bygdsområden.

Tyngdpunkten i utvärderingen

lig-ger på en analys av de pedagogiska

processerna i klassrummet, men

avse-värd uppmärksamhet ägnas också

bar-nens yttre ramfaktorer som hemmiljö,

fritid, skolskjutsning, inackordering

osv. För att om möjligt bidra till en

ökad förståelse för dessa yttre faktorer

kopplades en etnolog till projektet, om

än i dess periferi.

_{Omvänt kan man}

säga, att det tvärvetenskapliga

samar-betet gav etnologen en chans att pröva

de etnologiska aspekterna på en

byg-deundersökning av detta slag.

Under-sökningen fick karaktär av

pilotunder-sökning. För undersökaren själv blev

det nyttigaste resultatet - och det som

föranlett denna artikel - den

fokuse-ring på orden bygd och glesbygd och

vad de står för, som växte fram.

Skola - etnologi

F örst några ord om relationen

skola-etnologi. Skolan som en kulturell och

3 Ett speciellt bygdeformulär testades på 150

föräld-rar. Bearbetningen av dessa svar skall senare relateras till bygdebeskrivningarna. Vidare skall en statsveten-skaplig analys kring den politiska demografin utföras på skolområdena.

2

Tordis Dahllöf

social faktor

i

ett samhälle eller i en

bygd har beaktats i mycken liten

ut-sträckning av etnologer.

Ändå vet vi

av de senaste årens tidningsdebatter

kring nedläggning av skolor att en

dy-lik åtgärd väcker kraftigt motstånd hos

de föräldrar och barn som blir

drab-bade. Vilka motiv som ytterst utlöser

dessa spontana reaktioner känner vi

däremot inte till. Vi vet inte heller var i

utflyttningsproblematiken skolan

kom-mer in. Skolans utlokalisering är

even-tuellt ett större hot mot den totala

livs-miljön än arbetets utlokalisering, då

skolans försvinnande får omedelbara

konsekvenser för familjen som helhet,

främst mödrarna och barnen. Vad

sä-ger, att inte deras behov av lokal

för-ankring är helt legitim eller för att

cite-ra den norske kulturgeogcite-rafen J ens

Christian Hansen:

"De unge og de gamle og andre ikke-sysselsatte (deri-blant hjemmevaerende ektefeller) utg0r det overvel-dende flertall i mange lokale milj0er. Hvorfor skulle 500 skolebarn forgene mindre oppmerksomhet enn 500 fabrikkarbeidere? Vi får bare håpe at barnas og skolens geografi etterhvert kan bli oppfattet som like viktig som den geografi som tar for sig lokaliseringen av industri og detaljhandel." 5

Trots ett stort antal skolskildringar i

vår hembygdslitteratur har vi heller

inte någon samlad analys av skolan

som kulturhistorisk institution i äldre

tid,6 dess koppling till människor och

bygd, skolans och lärarens funktioner

utöver de pedagogiska. Vi vet, att

sko-lan byggdes upp i hägn av kyrka och

4 Dahllöf, 1978, s. 1.

5 Lokalsamfunnet - overordnet mål eller geografisk

banalitet? Acta Univ. Ups'; Symp. Univ. Ups. 11/, Regional identitet och förändring, 1977, s. 68.

6 För skolan som pedagogiskt bildningscentrum

hän-visas här endast till Viktor Fredriksson (red.), Svenska folkskolans historia 1-6. 1940-1971.

prästerskap föregången av enskild

läs-undervisning i hemmen,1 att den fick

en blygsam start i de enskilda

sock-narna före 1842, ofta under stort

mot-stånd från sockenmännen, att läraren

var en i olika avseenden udda person i

bondekollektivet. Fattigdom hindrade

regelbunden skolgång, liksom välmåga

och enskilda donatorer medverkade

till byggandet av skolor. Etnologiskt

in-tressant är Jan Agrells undersökning,

som visar, att enskiftet i Skåne drev på

inrättandet av fasta skolor.

I motståndet mot inrättandet av

sko-lor påpekas ständigt barnens betydelse

som arbetskraft, liksom argumentet,

att vad som varit bra för barnens

för-äldrar duger gott åt barnen själva.

Ar-gumenten är, trots 100 års tidsskillnad,

anmärkningsvärt lika dem, som

an-vändes, när den obligatoriska skolan

skulle förlängas med l

a

2 år i mitten

av 1900-talet.

Orden bys kola, sockenskola,

bygde-skola poängterar kopplingen

lokal-miljö-skola och det är interaktionen

dem emellan som vore en intressant

etnologisk uppgift att klarlägga.

År 1942 firades folkskolans

100-års-jubileum och bland alla

hyllnings-skrifter skrev Gunnar Ullenius en

arti-kel i Bygd och natur (1942), som hette

Svenska folkskolan - en l OO-årig

hem-bygdsvårdare.

Författaren, som är

museiman, poängterar där folkskolans

betydelse för hembygdsvården och

7 Egil Johansson, En studie med kvantitativa metoder

av folkundervisningen i Bygdeå socken 1845-1873. 1972.

8 Fasta lantskolor i Malmöhus län före 1842. 1976, s.

114. I Sjöstrand, Individualism och samhörighet.

Bygd och glesbygd

skolans funktion som bygdecentrum.

Han understryker också kraftigt den

roll som folkskolläraren ofta spelade

som initiativtagare till och stöttare av

bygdens hembygdsförening. Det finns

därtill ännu ett område där skola och

bygd varit och är intimt knutna till

var-andra och det är i ämnet

hembygds-kunskap, som officiellt infördes 1919.

Bygden sattes där i centrum och så

sker även idag, då hembygden (stad

eller landsbygd) skildras av elever i

ge-mensamma grupparbeten.

Begreppet bygd och hembygd är

allt-så en realitet till dags dato i

skolunder-visningen och etnologer har alla skäl

att inmuta skolan som verksamhetsfält

- att forska kring skolan och att

under-visa i skolan - om än skolans

bygdeför-ankring och bygderevir idag i många

fall betyder stadsdelar och

stadsmil-jöer. De kulturmönster som där tar

form är minst lika intressanta att

analy-10 Att i Psykologisk-pedagogisk uppslagsbok läsa

se-minarierektor Gottfrid Sjöholms utläggning av syftet

med skolans hembygdsundervisning 1919 är en fröjd

för en etnolog och vittnar om både historisk insikt och

framsynthet. Band 1, 1951, s. 534. - I Rig 1960 s.

112-14 skrev dåvarande fil. mag. Ulla Lindström en uppsats Skola, kulturhistoria och folklivsforskning. Hon framhöll där också att folklivsforskningens bety-delse för skolundervisningen tidigt betonats i denna tidskrift och hänvisade till artiklar av Sigfrid Svensson

i Rig 1941 och 1949. Till Skolöverstyrelsen

överläm-nades 1961 en skrivelse undertecknad av

professorer-na Sigfrid Svensson, John Granlund och Dag Ström-bäck ang. "Folklivsforskningens meritvärde för

skol-tjänst" (avtryckt i Rig 1961 s. 51- 52). Önskemålet är

ännu inte uppfyllt, men lika aktuellt.

11 PM 7, Pedagogiska meddelanden från

Skolöversty-relsen, 1977. Att bygden har aktualitet för

vuxenstu-derande också framgår bl. a. av det studiepaket som

TRU utarbetat och distribuerat under 1977.

Studie-paketet benämnt "Känn ditt land" innehåller ett ar-betshäfte med rubriken Hembygden. Med bas i den egna bygdens geografi och historia vidgas vyerna ut mot hela Sverige och dagens och morgondagens sam-hällsfrågor.

sera och bygga in i dagens

hembygds-undervisning som landsbygden i den

gamla bygdeskolan.

Begreppet bygd

För en etnolog får de kulturella

aspek-terna på fenomenet bygd vara

spårele-ment och forskningsobjekt, men

relate-ras till människor som sociala varelser.

Stundom framträder de kulturella

ob-jekten klarare än de människor som

hanterar dem, stundom ser vi

mänsk-ligt agerande utan klar kulturell och

social förankring. Begreppet bygd och

vad det i realiteten innebär har just

visat sig vara en tummelplats för

mänsklig aktivitet och kulturella

mani-festationer. Helt lätt är det inte att

ana-lysera det bygdekitt, som binder

män-niskor och ting vid varandra.

Bygd är emellertid en term av stor

förträfflighet, enligt Gerd Enequist,

som grundligt dissekerat termen och

dess innehåll ur kulturgeografisk

syn-vinkel. En av hennes definitioner av

det sammansatta ordet kulturbygd

lyder: "Ett mindre landsbygdsområde

med kulturell särprägel."

Denna

defi-nition kommer nära Sigfrid Svenssons

presentation av ordet bygd i Skånes

folkdräkter (1935) och i Bygd och

yt-tervärld (1942). Bygd, säger han, är

"ett område, inom vilket innebyggarna

stått i närmare beröring med varandra

än med utanför boende och där alltså

den folkliga kulturen blivit likartad

ge-nom samma traditioner och samma

hi-storiska förutsättningar".

I bägge dessa citat betonas den

kultu-rella substansen och den sociala

an-12 Svensk geografisk årsbok 1941, s 7.

13 Bygd och yttervärld 1942, s 7, Skånes folkdräkter

4

_{Tordis Dahlläf}

knytningen. I historiskt material är det

emellertid viktigt att också utgå ifrån

att den geografisk-ekologiska basen

bidragit till att utforma den kulturella

och sociala strukturen

i

en bygd. Senast

har Åsa Nyman i del II av Atlas över

svensk folkkultur betonat att:

"Bygder-nas naturförhållanden har

i

hög grad

bidragit till att skapa

traditionsområ-den. Bebyggelse och näringsliv har av

naturliga skäl måst anpassas till

bygder-nas beskaffenhet, topografi, klimat,

växt- och djurliv."

Mot en dylik närmast ekologisk

för-ankring av begreppet bygd har Börje

Hanssen tidigare reserverat sig.

_Dels

efterlyser han en klarare fysisk

av-gränsning av begreppet bygd, dels

öns-kar han en precisering av vad som

me-nas med kulturell samhörighet. Han

underkänner dessutom etnologiska

un-dersökningar, som via enskilda

ele-ment, det må gälla byggnadsskick eller

dräktskick, söker fastlägga

bygdeskill-nader.

I egenskap av

samhällsveten-skaplig forskare vill Hanssen i stället

arbeta med "begreppet socialt

aktivi-tetsfält för betonande av att det är de

sociala relationerna mellan

människor-na som främst åsyftas".

Hanssens

syn-sätt avsatte vackra resultat i Österlen

av-handlingen. Men! Människors sociala

14 Inledning till Atlas över svensk folkkultur II, 1976,

s 15.

15 Österlen 1952, 1977, s 137.

16 Mot detta påstående har bl. a. Sigfrid Svensson

op-ponerat sig. Rig 1952: 4, s. 104.

17 1977, s. 137 - Den utom ifråga om förordet

identis-ka nyutgåvan av Österlen (1977) är synnerligen

tack-nämlig. Det nytänkande och de resultat som Hanssen 1952 redovisade och som då betraktades som störan-de har idag inmutats i en handbok som Land och stad. Ämneshistoriskt hade det emellertid varit mer korrekt och mer intressant om Hanssen i sin nyutgåva behållit det gamla förordet och lagt till det nya.

rörlighet behöver inte utesluta en

fas-tare fysisk, kulturell förankring,

var-ken i 1700-talets Österlen eller i

1970-talets tätortsmiljöer. (Vi skall

åter-komma till denna rörlighetsaspekt

längre fram.)

J

ag tror att det är klokt att för en stund

lämna forskarna utanför

bygdediskus-sionen och lyssna på en sagesman

in-ifrån en bygd. Som exempel väljer vi

Linnar Linnarsson, som har en mängd

väsentliga beskrivningar av fenomenet

bygd, som alla har det gemensamt, att

de kan förstås eller tolkas enbart

ut-ifrån sagesmannens geografiska

hem-ort. Alldeles uppenbart gäller detta

namn som Nolböjda

=

Norrbygden

el-ler Utböjda

Utbygden. Så säger

Lin-narsson:

"Vad det sistnämnda namnet beträffar, står tydligen slättbönderna som namngivare, ty med utbygd menar man ju en bygd, som ligger utanför en mera centralt belägen. Enligt slättbons mening börjar Utbygden, så snart man passerat gränsskogarna till Älvsborgs län, alltså med Gäsene. Men gäsenebon åter håller före, att Utbygden är bygden söder om hans egen, den börjar med Ås och Vedens härader, säger han. Nog för att gäsenebygden var fattig i gången tid, men det fanns ännu fattigare bygder."18

Detta citat belyser två viktiga ting,

näm-ligen dels bygdebegreppets

etnocen-triska karaktär, dels dess relativa

ut-sträckning. Till förtjänsterna hos

Lin-narssons bygdebeskrivningar hör

dess-utom, att han väl vet vad

bygdenam-nen står för innehållsmässigt: Rika

bönder höll styvt på

egendomsförhål-landen och auktoritär fadersdominans,

18 Bygd, by och gård, 1948, s. 14. - Bygden har sina

"psykiska väderstreck", säger dansken Thorkel

Grav-lund (Folkminnen och Folktankar 1921, s. 6), vars

Bygd och glesbygd

5

medan Utbygdens fattigare föräldrar

tillät tidigare giften utan alltför

mar-kerad styrning och ett mjukare

um-gängessätt mellan föräldrar och barn.

Bygdeolikheter kommer till synes

även i religiöst hänseende, säger

Lin-narsson. Den frikyrkliga rörelsen gick

fram som en vind i de små fattiga

sock-narna, medan slättens befolkning höll

fast vid sina fäders kyrka. Citatet

vitt-nar om att social och kulturell

hem-känsla, identitet, utgör kärnan i

Lin-narssons beskrivning. Det är detta

kog-nitiva synsätt, som gör hans skildring

värdefull.

Ordet bygd refererar som synes till

allmänt språkbruk och hanteras av

så-väl "vanligt" folk som specialister.

Kan-ske är det ordets allmängiltighet, som

gör det svårt att bruka

forskningsmäs-sigt? Kanske är forskaren själv inte

medveten om variationerna i hans eget

sätt att hantera ordet? Här lyster det

mig att citera Anne Buttimer:

"As academics geographers usually observe place s 'ob-jectively' and represent them in the picture language of map s and theory. As people we all live in places and experience them 'subjectively' in the process lan-guage of everyday life. The distinction between these two perspectives has, for a variety of reasons, become a separation both in knowledge and action for many of us. The contemporary geographer who wishes to elucidate the sense of place faces many logical and emotionai barriers if he wishes to integrate these two perspectives." 19

Sett i ett dylikt perspektiv är ordet

bygd en stötesten. Att detta inte

till-räckligt uppmärksammats av etnologer

idag torde bero på att det i

forsknings-19 Dwelling, reaching and the experience of place,

1977. Abstract, förelagd vid Kulturgeografiska insti-tutionens symposium i Uppsala december 1977. Tan-kegångarna utvecklas än mer i samme författares: Values in Geography, 1974. Association of american geographers. Recourse paper no. 24. Washington.

9-7Q~ 1 ~ 1 RifT 1/7><.

sammanhang i många fall ersatts av

or-det lokalsamhälle, ett utpräglat

fackut-tryck. (Vilken privatperson säger sig bo

i ett lokalsamhälle!) Nu menar jag inte

att orden bygd och lokalsamhälle är

identiska. Ordet bygd är ett vidare

geo-grafiskt begrepp, historiskt förankrat

till landsbygd och emotionellt

befryn-dat med orden folk och allmoge, som

Hanssen helt riktigt påpekat. Dock ser

han denna laddning, som något

nega-tivt, då det strängt taget är dess

emotio-nella valens, som gör det speciellt

in-tressant för en etnolog att arbeta med.

Ordet lokalsamhälle å andra sidan

med utgångspunkt i amerikansk

social-antropologi poängterar kraftigare än

bygdebegreppet det lokala samhällets

motsatssituation gentemot

storsamhäl-let, förankrar inte ordet nödvändigtvis

på landsbygd och ser (eller såg)

lokal-samhället som ett slutet,

självgenere-rande samhälle med övervägande

posi-tiva förtecken.

Forskningsmässigt har det s. k.

lokal-samhället attraherats av många

etno-loger och av många närbesläktade

ämnesdiscipliner, om än samhället

bru-tits upp och de sociala aktivitetsfälten

istället fångat uppmärksamheten.

Människan sätts i centrum och

förkla-ringsaspekter byggs ut med

förståelsea-spekter. "Man 10ser ikke

enkeltmennes-20 Se t. ex. Ulf Hannerz (red), Lokalsamhället och

om-världen, 1973. - Orvar Löfgrens lokalstudie om de nordhalländska fiskarna skulle lika bra ha kunnat heta en bygdestudie. Orden kustbygd och

Väröbyg-den används f. ö. flitigt av författaren.

21 Av den redogörelse, som Jonas Frykman lämnade

vid den etnologiska forskarkonferensen i Äsljunga 1974 framgick, att mer än hälften av forskarna vid de nordiska institutionerna arbetade med lokalsam-hällesstudier. Meddelanden, Etnologiska institutio-nen med Folklivsarkivet i Lund. Nr 72, s. 9.

6

Tordis Dahllöj

kets identitetsproblem ved å binde det

til en geografisk identitet -

lokalsam-funnet", säger

J.

C. Hansen22 och

på-pekar att de flesta människor önskar

att spela på flera arenor. Blir sedan

möjligheterna till utkomst större kan

det t. o. m. tänkas att den enskilde

över-ger sitt lokalsamhälle.

J.

C. Hansen

pe-kar på ett exempel:

Ett av de fiskesamhällen som av

Ot-tar Brox beskrevs, analyserades och

prisades som lokalsamhället per

pre-ference har fått se sina fiskare styra

båtarna till uppköpare som betalar

bättre. "Kortsiktig personlig vinning

vant over langsiktig omsorg for det

egne lokalsamfunn.

Identitetsprob-lemer oppsto, og det måtte folkemote

med samfunnsforskere utsendt fra

Tromsö til for å for klare folk hva lokal

solidaritet var".23 Onekligen en ironisk

incident, som självfallet inte drabbar

en insiktsfull och ansvarsfull forskare

som Brox, men som visar att ett

lokal-samhälle beskrivs endast under en viss

tid och under vissa omständigheter

-sedan ändrar det karaktär på grund av

individens krav och önskningar eller

samhällets styrmedel.

Insikten om motstridiga tendenser

- och nytta av dem - inom

lokalsam-hällena har tidigare uppmärksammats

av

ex. Helmut Möller. 24 För

bedöm-ning av socialantropologiska

lokalsam-hällesstudier är det heller inte oviktigt

att hålla forskarens värderingar och

at-tityder till sitt material i blickfånget.

De holistiska ambitionerna, alltså

vil-jan att se helheten, liksom den idag

221977, s. 80. 23_{1977, s. 75.}

24 Gemeinschaft, Folk Society und das Problem der

"kleinen Gemeinde". Folk-Liv 1964-65, s. 135.

närmast modeinriktade fokuseringen

på människan i en mängd discipliner,

ökar behovet av tvärvetenskap,

samti-digt som önskemål om ämnespecifika

redskap också ökar. Det goda har

lokal-samhällesintresset haft med sig att de

sociala aspekterna och inriktningen på

kognitiva system kommit i förgrunden.

Under hänvisning till Torsten

Häger-strand säger

J.

C. Hansen, att

fenome-net "togetherness", samvaro i tid och

rum, är något lika intressant som

regio-nen i sig.25

Därmed är anknytningen till

gles-bygdesproblematiken given.

Under-sökningen av glesbygdskolornas

byg-der har unbyg-der hand fått mig att inse att

glesbygd i jämförelse med bygd är ett

fenomen, som hanteras bäst utifrån

so-ciala aspekter. Varför skall vi strax

återkomma till. Först några ord om

or-det och fenomenet glesbygd.

Begreppet glesbygd

Rent allmänt uppfattas ordet som en

norrländsk företeelse och det har

för-visso en speciell och historiskt betingad

förankring norrut. Den vildmark, som

här annekterades och kultiverades och

som i en del fall blev odlade bygder har

alltid varit en gles bygd och den

utflytt-25 Så helt ny är väl inte denna forskningsrnässiga

in-sikt. Åskilliga bygdeforskare, såväl fackmän som amatörer, såg klart det sociala rollspel och den inter-aktion, som präglade en bygd. Gfr Linnarsson) Här

vill jag endast peka på Nils-Arvid Bring~us analys av

S. Unnaryd i Småland, Den lokala bakgrunden, som klargör de faktorer, som styrde samvaron i denna

konservativa bygd. (1967, s. 54). - Idag kan det vara

värt att notera att den socialhistoriska forskning som bedrivs vid Historiska institutionen i Uppsala i sin demografiska inriktning alltmer närmar sig det etno-logiska arbetsfaltet, om än med andra metoder. Sune Åermans senaste bidrag har symptomatiskt nog

ru-briken Människor och miljöer (Scandia 1978, s.

Bygd och glesbygd

7

ning, som nu sker söderut är ett

åter-tåg dryga 100 år efter det att liknande

arbetsvandringar drog norrut. 26 Den

glesbygdsproblematik, som vi finner i

N orrland är förmodligen av ett annat

kynne än den vi finner på

ex. Skånes

ostkust, där mycket gamla, stationära

bygder töms på mänskligt arbete och

liv. Kanske finns i den norrländska

bygdeförvandli:ngen---etCtydligare

in-slag av ung bygd, av minnen från

ny-byggartidens kamp och ovisshet, som'

kan förklara den bitterhet som

ut-märker just de norrländska

utvandrar-na? Har vi här ett historiskt arv,

nega-tivt laddat, på samma sätt som Gustav

Jonsson talar om socialt arv, med

nega-tiva förtecken bland socialt

handikap-pade ungdomar?27 Faktum är, att när

vi under 1970-talet har att bevittna och

ta konsekvenserna av utflyttning från

N orrland i stor skala, så ter den sig i

stora stycken som en historisk

upprep-ning, om än i annan riktning och inte

mot ödemarker utan mot tätorter och

storstäder.

Till skillnad från ordet bygd, som är

historiskt belagt sen medeltiden och

som utifrån ordet bygga närmast

kom-mit att betyda odlad mark, men

seder-mera enligt Svenska akademiens

ord-bok (SAOB) kommit att få alla de vida

betydelser vi i dagligt tal använder

or-det, är ordet glesbygd ungt. När exakt

det först uppträder kan vi här ej svara

på. I SAOB (1925) saknas ordet, likaså

i Östergrens Nusvensk ordbok (1926)

som talar om glesa bygder. Ordet

sak-26 Ake Campbell, Från vildmark till bygd, 1948.

27 Eller är detta bara en historikers schablonartade

synsätt att i stora drag och med stora tidsmarginaler se på människor?

28Ymer 1925, s. 403 och 413-414.

nas också hos Gerd Enequist i hennes

katalog av bygdeord. Däremot

uppträ-der ordet glesbyguppträ-der (1925) i Sten de

Geers uppsats om Sveriges geografiska

regioner28 och omfattar norra

Dals-land, VärmDals-land, stora delar av Dalarna

och ett inre område i Nedre Norrland

innanför

kustområdena.

Sigurd

Erixon talar om glesbyder, närmast

som kontrast till tätbygder och slätter

och lägger inte in någon norrländsk

valör i ordet. 29

Glesbygdsutredning-arna30 erkänner öppet svårigheterna

att finna en meningsfull definition och

varje forskare, som brukar ordet

gles-bygd har att för sin studie ringa in och

ange sitt begrepp och dess verklighet.3l

Den norrländska

glesbygdsproble-matiken har etnologiskt

dokumente-rats bl. a. i Harald Hvarfners Vad sker i

glesbygden? och glesbygden i det fallet

är kommunen Jokkmokk. Ett

samman-satt arbetsår drevs där mot ensidighet

och stordrift. Mönstret går igen på

fle-ra håll och det är ett historiskt faktum i

hela vårt land att ett sammansatt

ex-ploateringsmönster var ett livsvillkor.

Vi må sen tänka på nybyggaren i

Norr-land, den östsvenske kustbonden, den

halländske strandsittaren, den dolda

ekonomiens utövare i Knallebygden, ja

t. o m. den skånske bonden levde ej av

säd allenastJ32

29 Svenska kulturgränser och kulturprovinser 1945, s. 12.

30 SOU 1970: 3: Balanserad regional utveckling, s.

215. SOU 1972: 56: Glesbygder och glesbygdspolitik, s. 12.

31 Officiellt menas med glesbygd "bebyggelsegrupper

med minst 200 invånare". SOU 1972: 56, s. 8.

32 Ake Campbell, Från vildmark till bygd 1948, Per

Gräslund, Från Harstena till Kråkmarö 1936, Orvar Löfgren, Fångstmän i industrisamhället 1977, Agneta Boqvist, Den dolda ekonomin 1978, Nils-Arvid Bringeus, Tradition och förändring i 1800-talets skånska lanthushållning 1964.

8

Tordis Dahlläf

Ett drag i den norrländska

gles-bygdsproblematiken syns mig viktigt

att aprostrofera, nämligen naturens,

årstidernas och vädrets betydelse. Att

detta är realiteter har hävdats sen

Montesquieus dagar33 och Börje

Hans-sen har i en i många avseenden

intres-sant uppsats i Nord-Nytt 1973: 3-4

pekat på den totala miljöns betydelse

för människor, biologiskt och

ekolo-giskt. Aspekterna kan tyckas vida, men

torde vara högst relevanta och

kvalita-tiva, om än inte forskare och politiker

alltid insett människors beroende och

prägling av dem. I norrlänningens

kampord "Vi flytt int" torde denna

in-sikt ligga invävd.

Dokumentation av bygd och glesbygd

Etnologiskt kan en bygd- respektive

glesbygd angripas från många sidor.

Ofta har de materiella

manifestatio-nerna fått vara indikatorer på samma

sätt som kulturgränser ofta ritats upp

med hjälp av tingen, deras utseende

och funktioner.

Följande

resone-mang kring bygd- och

glesbygdskonsis-tensen kommer istället att fokuseras på

de sociala fenomenen.

33 Åke Daun & Orvar Löfgren, Ekologi och kultur

1971, Lauri Honko, Tradition barriers and

adapta-tion of tradiadapta-tion, Ethnologia Scandinavica 1973, s. 30.

34 Kulturens permanens och förändring, s. 34. - En

personlig kommentar: Hanssens uppsats drabbade mig under en sommar(vinter)vistelse i Australien. En

sol som står i norr klockan 12, en främmande

stjärn-himmel på natten, ett växt- och djurliv så artfräm-mande från det nordiska var omstörtande och oroande och kom Hanssens synpunkter att kännas absolut adekvata.

35 På nytt spelar de materiella tingen en huvudroll, när kulturgränser och kartering kopplas till vartan-nat. Se t. ex. Knut Lehre Seip, Noen metoder for avgrensning av kulturområder i etnologisk forskning,

Norveg 1977. Seip bygger på tidigare inlägg av Knut

Kolsrud (1973) och Trond Gjerdi (1975).

De bygder i PANG-projektet, som

skulle definieras är dels för vida och

komplexa för att kunna karakteriseras

av materiella artefakter,36 dels önskade

jag närmast att komma åt en

helhets-uppfattning, där stabilitet eller

för-ändringar var väsentliga aspekter.

Framförallt tycktes den sociala

isole-ringen viktigare att komma åt än den

materiella situationen. En viss

retarder-ing och fixerretarder-ing vid äldre

kultur-former utmärker väl ofta

utkants-bygder i äldre tider, men någon direkt

materiell fattigdom behöver därför

inte vara för handen. Ser vi vidare på

dagens materiella situation i våra

gles-bygder så finner vi, att standarden där

är lika hög, vad gäller goda bostäder,

innehållande kyl, frys, TV, osv, som

den vi finner i våra tätorter. Inte minst

geografernas utredningar om

bostads-vanorna i glesbygdskommunerna

be-kräftar den höga materiella

standar-den. 37 En inriktning på immateriella

ting gör emellertid inte uppgiften

lät-tare. Den gängse topografiska

littera-turen rymmer föga av överblick och

insikt om vad som rörde sig i tiden;

strukturen, för att använda ett

mo-dernt ord, är inte urskiljbar i mängden

av spridda notiser.

Sigfrid Svensson påpekade redan

1959 vid Fjortonde nordiska

folklivs-och folkminnes forskarmötet i Abo:

36 Börje Hanssen påpekar (Nord-Nytt 1973: 3-4, s.

40) liksom Kurt Samuelsson (Regioner att leva i,

1972, s. 225 o. f.) riskerna med att arbeta med för stora områden, där disparata ekologiska och kulturel-la särdrag tappas bort och diffusa medelvärden blir resultatet.

37Här hänvisas till samtliga Geo-Pang rapporter från Kulturgeografiska institutionen i Umeå över PANG-projektets skolområden. Glesbygdernas goda

materi-ella standard påpekas också av

J.

Bygd och glesbygd

bondekulturens förändringar i en viss bygd behand-las som ett enhetligt problem skärande över olika slag av folkliga traditioner. Där alltså förändringarna och dess orsaker, själva dynamiken, görs till huvudtema. Inga drag av denna helhetsbild är därvid så svåra att få grepp om som de immateriella, tidsandans, tänke-sättets, känslolivets och livsåskådningens

förändring-ar,"38

Sådana överblickar har vi, enligt mitt

förmenande

i

skönlitteraturen, för så

vitt att författaren hör hemma i den

bygd han skildrar och alltså bygger på

självsyn eller egna minnen av tidigare

generationer.

För mina

glesbygdsstu-dier har t. ex. Sara Lidmans roman Din

tjänare hör varit en sådan källa. Alla de

fakta vi från facklitteraturen kan

in-hämta om västerbottniskt nybyggarliv,

utdikningsarbeten, religiös väckelse

och prägling och språkliga

uttrycksfor-mer finns här sammanställt i ett epos

av mäktig fascination och autenticitet.

Alla livsbetingelser, andliga såväl som

materiella, griper in i varandra och

bil-dar det kognitiva mönster, som vi

många gånger förgäves letar efter hos

aldrig så insiktsfulla lokalskildrare med

siktet inställt på reella ting och klara

verba.

Men etnologen har också måst gå till

andra källor för att komma åt

gles-bygdsproblematiken. Således har Sven

Rydenfelts avhandling om

Kommunis-men i Sverige (1954) varit intressant att

arbeta med. Han ställer där

konse-kvent religiösa och politiska aspekter

mot varandra och utvinner ur

konfron-38 Sigfrid Svensson, Från gammalt till nytt 1977, s.

164. Tidigare i Budkavlen 1959.

39 Nils-Arvid Bringeus, Källkritiska problem inom

et-nologisk forskning 1975, s. 25 o. f.

40 Skönlitteratur som etnologisk källa behandlas av

förf. i Dikt och verklighet i Hans Larssons Hemma-byarna. Lund 1978.

tationen dem emellan synpunkter, som

känts relevanta att ta fasta på för

PANG:s glesbygdsområden.

De politiska ideologiernas kulturella

nedslag är alltjämt jungfrulig mark för

etnologerna att beträda. Det bästa

ex-emplet hittills är Åke Dauns

Båtskärs-nässtudie. Lika självklart som det varit

att analysera kyrkligt-religiösa

kultur-mönster i äldre tider, lika självklart bör

det vara att idag analysera politiska

ideologier, inte enbart som substitut

för religiösa.

Glesbygd - skolbygd

Vad gav nu glesbygdsinventeringen i

skolprojektets områden för lärdomar?

Skolornas upptagningsområden kan

otvetydigt rubriceras som glesbygder i

fysisk mening. Skogsbygd och fjällbygd

dominerar, men jordbruksbygd

före-kommer. Däremot visade det sig

svåra-re att applicera ordet bygd på vart och

ett av skolområdena. De var helt enkelt

för vida, främst gäller det de stora

skol-bygderna i Norrlandslänen, sådana

som Vilhelmina, Sorsele och Arjeplog,

vilka dessutom inom sig rymde

fjäll-bygder av samisk karaktär.

Konfronta-tionen med samiska kulturformer

blixtbelyste dessutom bygdeordets

sta-tiska, svenska karaktär gentemot det

dynamiska, samiska revirtänkandet.

Det skulle för övrigt vara intressant

att belysa begreppet "bygd" sedd ur

samisk synvinkel. Har inte deras inte

n-41 Hilding Pleijels och Berndt Gustafssons arbeten

kring äldre tiders livsmönster har visat hur viktigt det är för förståelsen av den konkreta verkligheten att känna till den ideologiska överbyggnaden. Idag torde semiologien och tolkningen av den mänskliga koden

ha mycket att hämta ur Vietnamrörelsen t. ex. och

den livsstil, som den initierade på en mängd områ-den.

10

Tordis Dahllöf

siva rennäring skapat bygder och

for-mat - om än med nomadens

livsmöns-ter -

ett kulturlandskap, en

kultur-bygd?42 Visserligen inte lagt grunden

till fasta, året runt fungerande

bosätt-ningar, men exploaterat

naturtillgång-ar i ett sammansatt natur- och naturtillgång-arbetsår,

skapat bygder, där ekologiska aspekter

som tillgång till bete, vatten osv. varit

de livsuppehållande elementen.

Ordet bygd i svensk mening går

allt-så inte att applicera direkt på samiskt

område. Viktigt är dock att vara

med-veten om att svensk bygd etablerades

på samiskt kulturområde, vars vida

geografiska utsträckning varit svår för

samerna att hävda, inte bara gentemot

nybyggarnas etableringar utan även

gentemot övergripande

maktstruktu-rer från samhällets sida som

vatten-kraftsregleringar, skogsbruk och

tu-rism.

De norrländska skolbygdernas

stor-lek är alltså ett hinder mot att se dem

som ett bygdeområde - detta oavsett

det samiska inslaget. Samtidigt är det

intressant att konstatera det enhetliga

livsmönstret inom en storkommun som

Vilhelmina t. ex. i dess äldsta

uppbygg-nadsskede såsom det möter oss i O.P.

Petterssons inträngande

dokumenta-tion. 43 Bosättning utefter älvar och

sjö-system, en förgrenad bebyggelse i stil

med Arjeplogs kolonisering44 och ett

enhetligt språk, med vissa undantag,

präglar den äldsta Vilhelminabygden.

42 Åke Campbell, Kulturlandskapet 1936.

"Nomad-landskapets formspråk är dynamiskt," (s. 20). "Rörel-se, uppbrott och vandring är denna landskapsbilds väsentligaste innehåll."" ... , allt tillhör nuet, samtidigt som allt är uråldrigt." (s. 21).

43 Gamla byar i Vilhelmina 1-3. 1946-1971.

44 Erik Bylund, Koloniseringen av Pite Lappmark

t.o.m. år 1867.1956

Så småningom framträder mer lokalt

slutna bygder, runt sjöarna och

fjällda-larna och kring den gamla kyrkstaden

Vilhelmina, som århundradena

ige-nom fungerat som centralort för både

samer och nybyggare.

Invändningen mot bygdernas

stor-lek gäller alltså i den norrländska

gles-bygdsmaterialet främst

nutidssitua-tionen.

Aldern

hos de i projektet

ingå-ende glesbygdsområdena har en del att

säga om deras bygdekaraktär. J u

längre bebyggelsehistoria dess klarare

bygdeförankring. Hallen, Norra Ny,

Lima och Svenstavik (Berg) kan tas

som exempel. Hallen och Svenstavik

tillhör Storsjöbygden i Jämtland, om

än något i dess periferi. Detta gäller

speciellt Svenstavik, men även Hallen

tycks av källorna ha legat litet vid sidan

om de mer förnäma Storsjäsocknarna.

På samma sätt har Lima en

utkants-position jämfört med de centrala

sock-narna kring Siljan. Men båda

områ-dena har en sak gemensamt med de

landskap de ingår i, Jämtland och

Da-larna, och det är deras karaktär av

öpp-na, rörliga

bygder. Ett sammansatt nä"

ringsliv och ett mångsidigt

exploate-ringsmönster bidrog till handelsresor

och arbetsvandringar och motverkade

en så kraftig materiell och kulturell

iso-lering, som den vi kan skönja i de rena

skogsbygdsområdena. Runt både

Sil-jan och Storsjön finner vi de mest

tradi-tionella bygderna i vårt land, samtidigt

som de stod i livlig kontakt med

om-världen. Det kan synas motsägelsefullt,

men blottar måhända något väsentligt i

bygdeförankringens karaktär? Bygd i

Hanssens mening, dvs. socialt

aktivi-tetsfält utesluter alltså inte en fast,

re-gional förankring. Faktum är, att när

Bygd och glesbygd

vi vänder oss mot de mer utpräglade

glesbygdsområdena som Ramsjö och

Solberg, Rätan, Fredrika och Moskosel

ter de sig som slutna, isolerade

ändsta-tioner. Invånarna är bundna till ett

en-sidigt näringsliv, skogsbruket, idkar

inte själva handel - frånsett under den

famösa gulaschtiden. När de lämnar

bygden är det inte för att återvända. I

viss mån gäller detta även för Norra

Ny.

Stöd för ett antagande om att öppna

bygder medverkar till stark

bygdeför-ankring kan vi få om vi ser till

dialekter-na

inom glesbygderna. Det visar sig

nämligen då, att de äldsta, mest

bygde-förankrade och samtidigt öppna

gles-bygderna har de mest utpräglade

dia-lekterna,

medan

utkantsbygderna

tycks sakna språklig bygdeidentitet.

Som exempel på detta kan vi hänvisa

till Lars Levanders arbete om

Dalmå-let. Som förklaring till dalmålets ålder

och orginalitet betonas inte socknarnas

förhållandevis isolerade läge. Tvärtom

ser han dem som öppna bygder sedan

1600-talet och det gör han utifrån de

ekonomiska realiteter vi tidigare

be-handlat, som t. ex. arbetsvandringar

och ett mångsidigt näringsliv. Som en

väsentlig faktor för folkspråkets

konti-nuitet och blomstring vill Levander

istället se förekomsten av de stora

byarna, dvs. det stora antalet

männi-skor i varje by.

"Finnmarkerna, Dalarnas egentliga vildmarksbygder, ha på tre århundraden hunnit praktiskt taget fullstän-digt förlora sitt eget mål, under det att folkspråket lever ett friskt liv även i så centralt belägna byar som ex. Noret i Mora eller Gärdebyn i Rättvik; det mitt i Nedre Västerdalarna belägna Nås med sina folkrika byar har i stort sett vida trognare bevarat sitt

egenar-tade språk än det lilla, avlägsna Äppelbo;" OSV.45

Byn, bygden, det stora antalet

männi-skor knutna till varandra i gemensam

yrkesutövning och i gemensamma

färder har skapat en social kontroll och

social samhörighet som manifesterats

inte minst språkligt.

Flyttar vi över Levanders

resone-mang på våra glesbygdsdistrikt kan det

möjligen förklara varför de utpräglade

glesbygderna i vårt material saknar

språklig bygdeförankring. Det torde i

varje fall inte vara oriktigt att tolka en

dialekt eller en dialektgräns som ett

so-cialt fenomen, "fullt ut jämförligt med

religion, moral och rätt", hävdar

Torgny Segerstedt med hänvisning till

Alf Sommerfelt.

_Segerstedt

fram-häver vidare, att eftersom våra

språk-vanor styrs av sederegler, dvs. av

normer som sanktioneras av enskilda

eller grupper av enskilda, ger detta

upphov till språkliga variationer i form

av dialekter.

De språkliga vanorna är

med andra ord sociala vanor. Ett klart

belagt dialektområde bör -

lika väl

som ett svagt dialektområde -

ha

åt-skilligt att säga om det sociala

samspe-let inom respektive område.

Ett viktigt spårelement för att

kom-ma åt olikheter i glesbygderna har de

religiösa och politiska framtoningarna

varit. Politisk konservatism går hand i

hand med kyrklig religiositet (Hallen

t. ex.), medan utpräglade glesbygder

bäddar för politisk radikalism och

stör-re benägenhet för fristör-religiösa

yttring-ar. Flera av PANG:s glesbygder hörde

till de politiskt rödaste i vårt land.

Så-lunda förklarar Sven Rydenfelt

kom-45 Lars Levander 1925, s. 47

46 Torgny Segerstedt, Ordens makt, 1968, s. 41

12

_{Tordis Dahlläf}

munismen i Ramsjö med hänvisning

till definitionen glesbygd

skogsbygd,

det vill säga fysisk och social isolering

kopplad till ett hårt styrande näringsliv. '

Ett politiskt vitt område däremot är

hela Västerbottens län och

anledning-en till detta, manledning-enar Rydanledning-enfelt, är danledning-en

starka religiösa framtoningen av

när-mast lågkyrklig karaktär och präglad

av den Evangeliska

Fosterlandsstiftel-sen, som s. a. s. vaccinerat mot politisk

radikalism. Rydenfelt förutsätter här,

att Västerbottens religiösa

uttrycksfor-mer också måste ses som en sorts

radi-kalism och att den motverkat det

poli-tiska engagemanget, åtminstone i

tidi-gare skeden.

Idag kräver såväl den religiösa som

den politiska strukturen förnyade

granskningar. Åtskilligt talar för att

glesbygderna är politiska

vänster-bygder. Någon självklarhet är det

emellertid inte.

Glesbygdsproblem,

som ofta tar sig uttryck i

missnöjesytt-ringar, kan likaväl ha konservativa som

radikala motiveringar. Den skolstrejk,

som engagerade en bygd i Marks

härad i södra Västergötland, var ledd

och uppburen aven kompakt

konser-vativ majoritet.

Letandet efter relevanta

bygdekrite-rier får väl ofta till följd att man

arbe-tar med positiva variabler och motsatt

fokuseras glesbygdskriterier på

nega-tiva faktorer. En närmare granskning

av personliga utsagor från isolerade

glesbygder gör en emellertid

uppmärk-sam på att för den enskilde kan den

egna glesbygden, hur begränsad den

än kan te sig utifrån, ha positiva

vär-den. Låt oss ta ett exempel för att

illu-strera det ovan sagda.

Orterna Rätan och Svenstavik inom

storkommunen Berg visade sig ha

vä-sentligt olika bakgrund. Svenstavik,

som är beläget inom Bergs sockens

centrala räjong, är ett förhållandevis

ungt samhälle uppbyggt kring och

be-roende av moderna kommunikationer,

men med förbindelser bakåt i tiden till

den gamla kyrkbyn Berg. Svenstavik

hör alltså hemma i gammal välmående

bygd. Rätan är dess motsats, en

ut-kantsprovins som efter en kortlivad

uppblomstring i samband med

skogs-avverkning återgår till en

glesbygds-tillvaro. Frågan är nu: Har denna

dis-krepans i orternas yttre situation och

betingelser någon relevans för

bedöm-ningen av bygdeförankringen hos

des-sa bägge des-samhällen? Var är den

star-kast och varför? Har en historiskt väl

belagd bakgrund, kanske med positiva

förtecken, ett starkare positivt värde

för bygdernedvetandet

(Svenstaviks-bornas) än vad en mer anspråkslös

hi-storisk bakgrund har att ge sina

innevå-nare (Rätansborna)? Spelar denna

hi-storiska - kulturella bakgrund någon

roll för dagens innevånare på

respekti-ve orter?

Svaret är inte givet. En pedagogisk

rapport från Rätan ger oss anledning

att vara försiktiga med förhastade och

generella svar.

Skapar såväl social

som ekonomisk välmåga klart

bygde-medvetande? Skapar å andra sidan

ekonomiskt underläge och isolering

också bygdeförankring och -

om två

48 Bodil Hildenwall-Lena Hulterströrn, Skolstriden i 49 Stig Lindholm, Att leva i glesbygd. Rapport från

Tostared, Stencil. Etnologiska institutionen, Göte- ,Klövsjö och Rätan. 1973. Pedagogiska institutionen,

Bygd och glesbygd

13

bygder med dessa olika

bakgrundsfak-torer gränsar till varandra, dessutom

inom samma kommunblock - skärps

då bygdemedvetandet hos båda

par-terna och ger detta utlopp för

etnocentriska spänningar?

Ungdomarna i Solberg prioriterar

också sin miljö trots uttalade brister

-men frågan är samtidigt om detta inte

är en negativ anpassning?

"Det är

vik-tigt att vara klar över att själva

mätbar-heten inte konstituerar

verklighets-adekvans i sociala och socialekologiska

fält", säger Börje Hanssen.

Vilka

kri-terier eller material skall vi då använda

oss av? Är glesbygdsproblematiken ett

ämne som lämpar sig för teorier kring

strukturen i samhället?

Här har rests många frågor, som

inte kunnat besvaras, men som

forsk-ningsmässigt måste vara relevanta att

framföra om man vill hantera

gles-bygds problematiken totalt: Erkänna

människors behov av lokal förankring

- samtidigt inte hindra dem att söka

andra vägar. Nils-Arvid Bringeus

bru-kar hävda att som etnologer är vi inte

samhällsforskare,

utan

kulturhisto-riker. Men dilemmat är, att de yttre

manifestationerna - koden - sällan

ta-lar om

varför

den tar sig vissa uttryck.

Härtill krävs inte minst

socialpsykologi-ska kunsocialpsykologi-skaper och bristen härpå

bloc-kerar vidare slutsatser från vår sida.

50 Jan-Edolf Byström, Vägen ut i arbetslivet -

karriä-rens utveckling hos ungdomar i ett glesbygdsområde. Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. 1978. Stencil.

51 Nord-Nytt 1973: 3-4, s. 38.

9._709. 19. 1 p;~ 1/7>1.

Hur uppstår bygdeförankring?

Bygdefunderingarna här har haft

sko-lan som en referenspunkt i

bakgrun-den. Önskvärd tycks en skola vara i en

bygd. Men av vilka skäl och vad

inne-bär dess existens för barnen och de

vuxna?

I den tidigare omnämnda

undersök-ningen kring en skolstrejk i södra

Väs-tergötland framkom som resultat, att

det primära för de agerande

föräldrar-na var rädslan för att bygden skulle dö

ut om skolan försvann. Dålig skolväg

för barnen, liksom skolskjutsandet var

de instrument, som man konkret

arbe-tade med för att öva påtryckning på

myndigheterna. Det var inte enbart

skolan som läroanstalt som var viktig

för de strejkande, skolan som

bygde-gård var också ett allmänt önskemål. I

intervjuerna med ortsbefolkningen

framkom också, att man av

psykolo-giska skäl ville ha kvar skolan. Åsynen

av barnen, deras lekar och aktiviteter

skänkte liv åt bygden.

Skolans funktioner och betydelse,

ut-över den pedagogiska, bidrar

förmod-ligen i stor utsträckning till att dess

re-gionalpolitiska betydelse är central.

Åke Daun har påpekat, att eftersom

skolan tillhör den offentliga service,

som samhället skall erbjuda sina

med-borgare, blir de rent ekonomiska

lön-samhetskalkylerna inte så

utslagsgivan-de, som när det gäller företagens

exi-stens.

Detta innebär att

påtryckningsgrup-per, sådana som föräldraföreningar,

kan komma att få ett visst inflytande.

Skolans existens samlar en bygd till

ge-52 Hildenwall & Hulterström, 1976. 53 Daun, Plan 26: l 1972, s 33.

14

Tordis Dahllöf

mensamt politiskt agerande och

enga-gerar även invånare utan egna

skol-barn, dess existens blir en mätare på

bygdens livskraft och fortbestånd.

Det torde alltså stå klart att ordet

bygd

idag, liksom i äldre tider, inte

enbart är ett värdeladdat ord med

stark emotionell resonansbotten utan

en i hög grad levande realitet.

Förmod-ligen har kommunsammanslagningar,

strukturomvandlingar i näringslivet

och individuella förflyttningar runt om

i landet ökat medvetandet om och

be-hovet aven sorts bygdeförankring.

Fe-nomenet är generellt och drabbar den

utlokaliserade stockholmaren likaväl

som norrlänningen, som drar söderut.

U pplevelsen av lokal förankring i en

bygd har de gemensam, men sedan

fyller de sin bygd med varierande

vä-sentligheter och bidrar därmed till att

ge ordet ett starkt skiftande innehåll.

En bygdeförankring behöver inte

be-tyda ett etnocentriskt fasthållande vid

egna

livsformer

och

livsmönster.

Tvärtom torde kunskaper om och

in-sikt i egna kulturmönster skapa ökad

förståelse för andra människors behov

av och beroende av sin miljöbakgrund.

I STF:s årsskrift Bygden 1960 finner vi

följande ord av internationalisten Dag

Hammarskjöld på tal om den ökande

'nationalismen i världen: "Man

upple-54 Ordet bygd eller hembygd är rikligt företrädd i

lokala årsböcker. Här hänvisas endast till tidskriften Bygd och Natur, som i sitt första nummer 1939 star-tar med en artikel av Mårten Sjöbeck kallad Pro-blemen kring bygden, följd aven artikel av John Nihlen med rubriken Romantikens hembygd och vår egen, I senare nummer framgår med all önskvärd tydlighet att bygd inte enbart står för odlad bygd utan att även våra städer och tätorter erkänns som bygder

och hembygder. T, ex. Vera Siöcrona, Stockholm som

hembygd. 1945

ver det egna icke som något

provins-iellt i världens utkant utan som en

vä-sentlig del av den egendom

mänsklig-heten gemensamt har att förvalta." Det

behöver alltså inte existera något

mot-satsförhållande mellan internationella

strävanden och lokal.förankring.

Möjli-gen förhåller det sig istället så att fysisk

eller psykisk hemkänsla är en

förutsätt-ning för vidare engagemang. Saknas å

andra sidan lokal identitet blir många

gånger det historiska forskandet efter

bakgrundsdata en väsentlig länk

mel-lan dagens situation och det förflutna.

Sökandet efter ett historiskt förflutet

ser ut att vara en internationell

förete-else. I Amerika drabbar

ex. Haleys

roman Rötter de svarta (och även de

vita) och tycks återbörda en insikt om

förlorad identitet, som de tappat bort i

senare generationers "struggle for

life".

I vårt land yttrar sig motsvarande

fenomen på det sättet att det flödar en

snart sagt outsinlig ström av lokala

sockenkrönikor och

kommunskildring-ar, många gånger framsprungna aven

önskan att manifestera miljöer och

för-hållanden, som ansetts viktiga att inte

bara känna till utan även att bevara.

*

Till sist! Det visar sig alltså vara

nöd-vändigt att för varje typ av bygdestudie

55 I N orge har sedan mer än 50 år tillbaka en

organi-sation fungerat kallad Landslaget for bygd e- och by-historie. Initiativet togs av Den norske historiske for-ening och syftet var att skapa ett organiserat samarbe-te mellan amatörforskare och expersamarbe-ter. Verksamhe-ten blev lyckosam för alla parter. I den jubileums-skrift. som utkom 1970, ges en allsidig och fyllig pre-sentation av föreningens verksamhet och syften.

Lo-kal historie i forskning og kulturarbeid gjennem 200

Bygd och glesbygd

15

såväl i historisk som i modern tid

arbe-ta med ett rikt spektrum av kriterier

och aspekter. Yttre manifestationer

sä-ger självfallet en del om bygdens

re-spektive glesbygdens identitet, men

tolkningen av dessa yttre koder kan

leda fel i kommunikations processen:

Dolda strukturer kan blottläggas

ge-nom individuella upplevelser och

utta-landen och därmed nyanseras bilden

av vad en glesbygd står för. Yttre,

yt-liga fenomen, som

ex. god

bostads-standard kan skyla en social och

psyko-logisk verklighet, som är glesbygdens

verkliga signum.

Å

andra sidan kan

glesbygden för den som bor där ha

positiva värden, svåra att registrera och

respektera för en utomstående.

Som etnologer bör och kan vi

givet-vis använda oss av gängse instrument

för att dokumentera den kulturella

verkligheten, men samtidigt vara

med-vetna om att den bild vi tecknar kan

dölja sociala mekanismer, som vi ej når

med våra redskap. Identitet är inte

bara fråga om lokal förankring och

ytt-re manifestationer. Men som bitar i ett

puzzelspel kan de bidraga till att

full-ständiga den totala bilden -

ex. aven

bygd.

Summary

Bygd and Glesbygd

junior secondary schools in, primarily, the sparsely

populated areas of Norrland, the concepts lJygd

(pop-ulated area, neighbourhood) and glesbygd (sparsely

populated area) are examined. The ethnological con-tribution to the project aimed at trying to give an ethnological background to the recruiting areas of the

schools (skolbygd). In this way, it was hoped, if possible,

to get at the cuIturaI and social frame factors that the educationists thought they came across in their inves-tigations of the individual characteristics of the pupils (notes l and 2).

The examination revealed that the school is a social institution much supported today in the sparsely pop-ulated areas, but whose role was not considered by ethnologists as much as could be desired. By this is meant the importance of the school not onlyas a pedagogical but als o as a cultural and social institution

in a parish or a settled area. Conversely, the bygd as a

curriculum unit and text-book topic played a great part in the tradition al neighbourhood instruction in the primary grades as it does in the new subject of civics at higher educationallevels.

To get at, if possible, the criteria that characterize

the phenomenon glesbygd, the present au thor thought

fit to begin an examination of the concept bygd. In

what way have ethnologists generally documented and characterized this concept? It was then estab-lished that, historically , the concept has a clear

ethno-geographical basis. The word bygd emanates from the

verb bygga (= build, cultivate). But the physical

envi-ronment, the ecology, and the economy conditioned

by it, is only one aspect of the concept bygd. Centrally ,

it is cultural traditions and social relations that unite

people within a bygd. The extension of bygd

bound-aries is, however, relative, and people's activities out-side their own region - be they short or long in either

time or space - characterize every bygd.

Experts today of ten tend to replace the concept

bygd by the term lokalsamhälle (local community) and,

in their research, they have thereby used the socio-anthropological aspects. However, the present author maintains that, as far as countryside areas are

con-cerned, the concept bygd is still applicable. Besides,

the word is deeply rooted in the everyday speech of "common" people. The fact that the word is

sanc-16

Tordis Dahllöj

charged does not make it a less valuable object for an ethnological research which has holistic ambitions and which focusses cognitive systems. To get at the sense of the phenomenon glesbygd today, it proved most important to consider the social criteria, physical and social isolation as weIl as stability and change. On the other hand, a documentation of material artefacts -common in old descriptions of the countryside-could not be said to reveal a glesbygd situation.

Glesbygder (pl.) of old age and with a

cultural-histori-cal background, with a varied and active working life proved to be most deeply rooted in the area as shown, among other things, by a marked dialect. On the other hand, glesbygder bas ed on a monotonous and increasingly strictly structured forestry, seemed to have more determined negative glesbygd criteria, which was reflected, inter alia, in their being rooted in political radicalism. Moreover, the consideration of both political and religious variables turned out to be very useful to get at the various bygd structures.

Compared with the word bygd, the concept glesbygd has a very negative ring. However, the author wishes to stress the importance of listening to and

interpret-ing the glesbygd from within. It the n pro ve s to have

also positive key signatures, for instance, access to nature and a less strained life pattern than that char-acterizing our densely populated areas. At the same

time, it is clear that local identification is psychological

phenomena. If people are given alternatives, the y

may turn their backs on the glesbygd. In point of

research, the bygd is a battleground for many groups of subjects, and the ethnologist should be aware not only of the value of his own instruments but also of the fact that interdisciplinary research is a must in order to expose the complex pattern made up by a

bygd or a glesbygd. Fiction may be an important source

by which to get at the relations characterizing a bygd socially.

The value of an overall perspective of culturai changes is not a modern observation. At the Scandina-vian ethnographical and folklore symposium at Abo in 1959, Sigfrid Svensson put forth the following views which, in their turn, were based on remarks made by Herman Geijer at a meeting of ethno-graphers a decade before: "We should also encourage monographic works, in which the changes in peasant culture within a certain bygd should be treated as an

overall problem cutting through different kinds of

pop-ular traditions. That is, in which the changes and their causes, the dynamics itself, are made the main theme. No traits of this overall picture are so difficult to grasp as the immateriai ones, the changes in the spirit of the age, in the way of thinking, in the emo-tionallife, in the view of life" (note 38).