Sida 1 av 42
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs Björn Ryman SA, HSU 14-16 Handledare Antal ord: 13278Sofia Ledberg Knöchel Beteckning Kurskod
1MK023
MANÖVERKRIGFÖRING OCH KOMBINERAD BEKÄMPNING – GAMLA SANNINGAR I EN MODERN KONTEXT
Sammanfattning:
Utvecklingen av manöverkrigföring och principen om kombinerad bekämpning har pågått under flera hundra år, om inte flera tusen. När flygförbanden utvecklades uppstod revolutionerande möjligheter att utveckla både hastighet och verkan över stora ytor på kort tid. Teorier om detta har vidareutvecklats under kalla kriget till att omfatta manöverkrigföring med kombinerad bekämpning i allmänhet och mellan markförband och flygförband i synnerhet. Trots detta har det genomförts operationer med misslyckade resultat.
Denna studie syftar till att, genom en teoriprövande fallstudie, undersöka förklaringsvärdet av Robert Leonhards teori om manöverkrigföring med kombinerad bekämpning mellan markförband och flygförband inom det amerikanska försvaret i moderna krig. I denna studie går jag in på hur Leonhard definierar manöverkrigföring, hur tillämpningen av hans principer om kombinerad bekämpning kan tolkas samt prövar detta i en fallstudie gjord på Operation Anaconda, 2001 och Operation Cobra II, 2003. Resultatet visar tydligt på att respektlöshet mot vedertagna teorier och gamla sanningar står sig dyrt i dagens militära operationer och att detta samtidigt påvisar att Leonhards teori fortfarande är gällande.
Nyckelord:
Manöverkrigföring, Robert Leonhard, Kombinerad bekämpning, Markförband, Flygförband
Sida 2 av 42
Innehåll
1. INLEDNING ... 4 1.1. Problemformulering ... 5 1.2. Syfte och frågeställning ... 5 1.3. Avgränsningar ... 6 1.4. Tidigare forskning ... 6 1.5. Disposition ... 8 2. TEORI ... 9 2.1. Leonhards teori ... 9 2.1.1. Inledning ... 9 2.1.2. Leonhard och Manöverkrigföring ... 9 2.1.3. Leonhards tre principer ... 11 2.1.4. Sammanfattning av Leonhard ... 13 2.2. Diskussion kring teorin ... 14 2.3. Kombinerad bekämpning mellan markförband och flygförband ... 15 3. METOD ... 15 3.1. Undersökningens utformning ... 15 3.2. Operationalisering ... 16 3.2.1. Principen om (o)fördelaktig situation ... 17 3.2.2. Framgångsrik operation ... 18 3.2.3. Sammanfattning av operationaliseringen ... 19 3.3. Val av fall ... 19 3.4. Material och källkritik ... 21 3.4.1. Operation Anaconda ... 21 3.4.2. Operation Cobra II ... 22 4. FALLSTUDIER ... 23 4.1. Fall 1 Operation ANACONDA ... 23 4.1.1. Händelseförlopp ... 23 4.1.2. Analys av Operation Anaconda ... 26 4.1.3. Sammanfattning ... 28 4.2. Fall 2 Operation IRAQI FREEDOM/ Cobra II ... 29 4.2.1. Händelseförlopp ... 29 4.2.2. Analys av Operation Cobra II ... 32 4.2.3. Sammanfattning ... 34 4.3. Jämförelse mellan Operation Anaconda och Operation Cobra II ... 35 5. DISKUSSION, SLUTSATS, RESULTATDISKUSSION SAMT FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING .... 36Sida 3 av 42 5.1. Diskussion ... 36 5.1.1. Operation Anaconda ... 36 5.1.2. Operation Cobra II ... 37 5.2. Slutsats ... 38 5.3. Resultatdiskussion ... 38 5.4. Förslag till vidare forskning ... 40 6. LITTERATURFÖRTECKNING ... 41 6.1. Litteratur ... 41 6.2. Offentliga tryck ... 42 6.3. Elektroniska källor ... 42
Sida 4 av 42
1. Inledning
Manöverkrigföring är ingenting som uppfanns av Tyskland under andra världskriget. Det finns dokumenterade exempel flera tusen år tillbaka, t.ex. Hannibals seger över romarna vid Cannae 216 före Kristus.1 Ingalunda är tankarna kring kombinerad bekämpning något nytt fenomen. Kung Gustav II Adolf omorganiserade redan på 1600-talet den svenska armén i syfte att kombinerade vapen skulle ingå i samma förbandsdel under samma chef. Även Napoleon gjorde ytterligare moderniseringar av den franska krigsmaskinen.2 När flygplanet uppfanns och flygförbanden grundades fanns det särskilt en framstående italiensk officer och teoretiker vid namn Giulio Douhet, som redan 1910 förutspådde; ”the skies are about to become a battlefield as important as the land or sea… only by gaining command of the air shall we be able to derive the fullest benefit from the advantages which can only be fully exploited when the enemy is compelled to be earthbound.” 1911 deltog flygförband för första gången i krig någonsin av just Italien i kriget i Libyen, mot Turkiet. 3 Efterhand har det inte bara sett till arméstridskrafterna utan även mer och mer strävat efter kombinerad bekämpning mellan arméförband, flygförband och marina förband, att det genomförs så kallade gemensamma operationer eller på engelska, joint operations. Milan Vego skriver t.ex. att i ett modernt krig har ingen egen stridskraft vunnit ett krig utan samverkan med en annan.4 Teorierna som dagens doktriner grundar sig på skrevs i huvudsak i slutet av 1980-talet och början på 1990-talet.5 Det har nästan gått 30 år sedan dess och krigens karaktär har förändrats. Sedan kalla krigets slut har de utomstatliga krigen minskat medan de inomstatliga krigen fortgår i oförändrat antal6. I dagsläget är det få som ser ett scenario med ett storkrig krig mellan Ryssland och USA, utan krigen kommer fortfarande att bestå av mindre konflikter och då i huvudsak 1 William S. Lind, Maneuver Wafare – Handbook, 1985 (Westview press Colorado 1985) s. 4. 2 Martin van Creveld, Air Power and Maneuver Warfare, 1994 (University Press of the Pacific 2002) s.1. Robert Leonhard, The Art of Maneuver, 1991 (Pro-Image USA) s. 39-44. 3 Philip S Meilinger, Airwar – Theory and Practice, 2003 (Digital Printing 2006) s. 8. 4 Milan Vego, Joint Operational Warfare, 2007 (Elanders Vällingby 2008) s. V-97-99. 5 van Creveld, Air Power and Maneuver Warfare; Leonhard, The Art of Maneuver; Lind, Maneuver Wafare. 6 SIPRI, Yearbook 2013 – Armaments, Disarmaments and International Security, 2013 (Oxford press 2013) s. 17-18.Sida 5 av 42 inomstatliga alternativt mindre mellanstatliga konflikter vilka då förmodligen oftast med ett FN mandat i ryggen.7 Under 2000-talet har USA på ett eller annat sätt varit delaktig i de större operationer som har genomförts. Den amerikanska armén har en tydlig doktrinbildning om hur operationer skall genomföras och den kan härledas tillbaka till Robert Leonhard, en f.d. amerikansk arméofficer,8 vilken i sin bok ”The Art of Maneuver”, från 1991, framförde en teori om manöverkrigföringen med kombinerad bekämpning.9 1.1. Problemformulering Inte bara USA utan många länder däribland Sverige och Storbritannien anser att krig skall föras med manöverkrigföring. Teoretiker och doktrinerna beskriver tydligt manöverkrigföringen, att det är ledstjärnan i hur operationer skall planeras och genomföras. Härvid anses också att kombinerad bekämpning är en del som förstärker möjligheterna att nå framgång, således är det en naturlig del av manöverkrigföringen. Ändå har det visat sig att det genomförts operationer i närtid innehållande markförband och flygförband som har misslyckats. 1.2. Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att genomföra en teoriprövande fallstudie på Robert Leonhards teori om manöverkrigföring med kombinerad bekämpning. Då Leonhard själv är amerikan, har skrivit teorierna utifrån ett amerikanskt perspektiv för den amerikanska armén är det intressant att studera hur USA har tillämpat Leonhards teori i modern tid och samtidigt studera utfallet. Fallstudien genomförs som en jämförelse mellan två olika operationer. Frågeställning blir: − Hur kan Leonhards teori om manöverkrigföring med kombinerad bekämpning mellan markförband och flygförband förklara framgång i moderna krig? 7 Gunnar Åselius, Kalla kriget förändrade krigen, 2007. Artikel ur Forskning och Framsteg (2007):07 s. 58-62. http://fof.se/tidning/2007/7/kalla-kriget-forandrade-krigen, 2014-05-26 kl.16.04. 8 Leonhard tjänstgjorde i U.S. Amy, mestadels inom mekaniserat infanteri. Han har tagit examen på School of Advanced Military Studies (SAMS). Han är en utbildad stridsplanläggare och tjänstgjorde som chef för planering på 4th Infantry Division vid Fort Hood. http://www.jhuapl.edu/ourwork/nsa/staff/leonhard.asp, 2014-05-12 kl. 15.10. 9 Leonhard, The Art of Maneuver
Sida 6 av 42 1.3. Avgränsningar En uppsats kan avgränsas till tid, rum, personer och fenomen.10 Förutom ett väl avgränsat syfte och frågeställning kommer uppsatsen avgränsas också till att endast omfatta reguljär krigföring. De inslag av irreguljär krigföring som koalitionen inledningsvis mötte i Irak kommer därför endast att behandlas ytligt i det avslutande diskussionskapitlet. 1.4. Tidigare forskning Det är inte svårt att hitta litteratur om konflikter och militära operationer under 1900-talet. Det finns allt från analyser, vetenskapliga artiklar och utvärderingar till rena skönlitterära verk. Syftet med denna uppsats är inte att studera alla konflikter utan som tidigare nämnts, operationer med ingående samverkan mellan markförband och flygförband i moderna krig. Redan i flygets begynnelse skrev Giulio Douhet om att strategisk bombning var nyckeln till framgång i krig eftersom att den allmänna uppfattningen då var att det inte fanns något som kunde stoppa flygförbanden, det var själva mediet luften som gav dessa möjligheter. Detta var långt innan radarn och effektiva jaktplan uppfanns. Det enda sättet att bryta dödläget vid utnötningskrig skulle vara att använda sig av flygförband och då framförallt strategisk bombning som skulle demoralisera befolkningen, ledarskapet och industrin.11 Robert Pape gör en jämförelse av hur flygförbanden har använts i olika krig från andra världskriget fram till Gulfkriget, 1991. Hans resultat visar tydligt att det i huvudsak inte har varit den strategiska bombningen som ger resultat utan att det är den operativa och taktiska användandet av flygförbanden som ofta har inneburit framgång i krigen.12 Denna bok är skriven ur ett rent flygteoretiskt perspektiv och beskriver i likhet med Douhet, ingalunda förhållandet mellan markförband och flygförband och deras gemensamma effekt på operationen. John Warden har skrivit om flygteori. Han fokuserar på hur flygförbanden bäst lämpar sig i krig och för honom är det att använda dessa strategiskt.13 Han fokuserar mycket på 10 Lotte Rienecker, Peter Stray Jörgensen, Att skriva en bra uppsats, 2006, (upplaga 2:4 Lieber AB Malmö 2008) s. 143. 11 Meilinger, Airwar – Theory and Practice, s. 13. 12 Robert A Pape, Bombing to Win – Air Power and Coercion in War, 1996 (Cornell University Press, USA 1996) kap. 3. 13 John A Warden, The Air Campaign, 2000 ( Excel Press USA, 2000) Foreword.
Sida 7 av 42 förhållandet mellan egna flygförband och motståndarens flygförband.14 Han styrker framförallt att Air Interdiction har effekt men inte hur det integreras med markförbanden. Likaså beskriver han Close Air Support men att det är förenat med så stora risker att frågan är om det är lönt att genomföra.15 Han förklarar inte förhållandet mellan flygförbanden och markförbanden. William S. Lind skrev 1985 en handbok i manöverkrigföring. Dessa tankar anammades i huvudsak mest av den amerikanska marinkåren men likheterna i hur han definierar manöverkrigföring och hur Leonhard gör det är mycket stora. Lind har fokus på manöverkrigföringen och hur den används i taktiken och operationen. Dock har han ett litet fokus på kombinerad bekämpning i allmänhet och på samverkan mellan olika stridskrafter (t.ex. markförband och flygförband) i synnerhet.16 Thomas A. Cardwell III, diskuterar samverkan mellan markförband och flygförband men med syftet att studera utövandet av ledning och procedurer i gemensam operation mellan markförband och flygförband. Ledning och ledningsstrukturer är avgörande för att kunna genomföra gemensamma operationer, men det finns många fler faktorer än bara de.17 Därmed förklarar inte heller han interaktionen mellan markförband och flygförband och förklaringskraften bakom framgång i moderna operationer. I ovanstående forskning ligger fokus på att framföra ståndpunkter för på vilket sätt flygförbanden skall användas. Vissa författaren framhåller användande på strategiskt nivå, andra för användande på operativ och taktisk nivå. Problemet med ovanstående författare är att de aldrig tar greppet att beskriva hur markförband och flygförband ska interagera med varandra. Milan Vego beskriver kombinerad bekämpning. Han skriver om just förhållandet mellan markförband och flygförband i gemensamma operationer. Han beskriver flera fall där samverkan har skett i både tidigare och senare krig. Han bekräftar teorin om kombinerad bekämpning, vilka metoder som används med dess för och nackdelar. Däremot görs ingen ansats till att beskriva hur själva interaktionen mellan markförband och flygförband bör gå till. Han gör också skillnad på Air Interdiction och Close Air 14 Warden, The Air Campaign, Preface, s. 16-20. 15 Warden, The Air Campaign, s. 96-97. 16 Lind, Maneuver Wafare – Handbook. 17 Thomas Cardwell III, Airland Combat – An Organization for Joint Wafare, 1992, (Washington, D.C 20402) Preface.
Sida 8 av 42 Support. Han menar att det i huvudsak är Close Air Support som understödjer markförbanden och mindre Air Interdiction, även fast han också menar att det har viss effekt. Därmed förklarar inte Vego faktorerna bakom framgången med manöverkrigföringen och inom ramen för den, principerna om den kombinerade bekämpningen.18 Även de svenska doktrinerna Militärstrategisk doktrin (MSD) och Operativ doktrin (OPD) beskriver användandet av manöverkrigföring och kombinerade vapen. Manöverkrigföringen skiljer sig inte nämnvärt från det Leonhard beskriver. Båda doktrinerna säger i princip samma sak avseende kombinerad bekämpning. De beskriver den komplementära principen och principen om dilemma. Sedan skiljer sig deras definition om vad detta har för effekt eller hur det ska utnyttjas. MSD beskriver det som att det skapar en större handlingsfrihet för chefen över förband som är organiserade med kombinerade vapen, medan OPD beskriver det som ”[F]örband grundade på kombinerade vapen blir allsidiga, har förmåga till självständigt uppträdande och har ökade förutsättningar att möta oförutsedda händelseutvecklingar.”19 Det som doktrinerna missar att belysa är att kombinerad bekämpning är en del av manöverkrigföringen och effekterna av att väva in dessa i utövandet av manöverkrigföringen. Uppenbarligen finns det olika tolkningar av manöverkrigföring och kombinerad bekämpning. Leonhard har genom sin definition av manöverkrigföring och kombinerad bekämpning bidragit till en tydlig inriktning för hur detta bör gå till. Med anledning av misslyckade operationer i modern tid är det därmed intressant att genomföra en fallstudie på hans teori om detta. 1.5. Disposition Inledningsvis har i kapitel 1 grundförutsättningarna beskrivits. I kapitel 2 kommer den teoretiska grunden för uppsatsen att läggas för att sedan övergå till en metoddiskussion och operationalisering i kapitel 3. Kapitel 4 omfattar fallstudien med den tillhörande 18 Milan Vego, Joint Operational Warfare, s. V-100-110. 19 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin med doktrinära grunder (MSD 12) 2011 (FMLOG APSA Grafisk produktion Stockholm 2011) s. 135-136, Försvarsmakten, Operativ doktrin (OPD)2014 (FMLOG APSA Grafisk produktion Stockholm 2014) s. 24-25.
Sida 9 av 42 analysen av det empiriska underlaget och jämförelsen mellan fallen. Uppsatsen avslutas i kapitel 5 med en diskussion av resultatet, slutsatser samt förslag på vidare forskning.
2. Teori
Detta kapitel syftar att dels beskriva Leonhards teori dels innebörden av kombinerad bekämpning mellan markförband och flygförband. Inledningsvis kommer hans syn på manöverkrigföring att ges då detta är centralt i hans teoribildning. Därefter beskrivs hans tre principer för att sedan förklara hur manöverkrigföringen hänger ihop med hans principer och därmed skapar en teori. Sedan förs en kort jämförande diskussion om hur en annan författare har tolkat Leonhard. Slutligen definieras kombinerad bekämpning. 2.1. Leonhards teori 2.1.1. Inledning På både taktisk och operativ nivå menar man att framgångsfaktorn för en operation är att organisera sig med kombinerade vapen.20 Robert Leonhards teori beskriver detta fenomen. Han menar att teorin ska, utifrån manöverkrigföringen, förstås som tre stycken principer. Dessa är den principen om det komplementära, principen om dilemmat och principen om (o)fördelaktig terräng. Nedan beskrivs hans teori mer utförligt med början i hans tolkning av manöverkrigföring för att sedan övergå till teorin om kombinerad bekämpning. 2.1.2. Leonhard och Manöverkrigföring I manöverkrigföring är det mindre viktig med storlek på sina förband. Manöverkrigföringen framhåller rörlighet, combat power21 (operativ effekt/ maktprojektion) och den mänskliga faktorn som de viktiga elementen i striden. Manöverkrigföring går inte ut på att slå fiendens styrkor utan att slå mot dennes svagheter genom att attackera tyngdpunkt (center of gravity, CoG) och kritiska sårbarheter (critical vulnerabilities, CV).22 Motståndarens tyngdpunkt kan beskrivas 20 Jerker Widén och Jan Ångström, Militärteorins grunder, 2005 (FMLOG ServE Stockholm 2005) s. 149-152. 21 Combat power är ett komplext begrepp, men betyder i stort förbandets totala förmåga att utveckla kraft, vilket innebär verkan, maktprojektion. Det kommer i vidare att benämnas operativ effekt. 22 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 79-84.Sida 10 av 42 som dess förmåga eller vilja till kamp. Tyngdpunkten varierar beroende på motståndare. I vissa fall kan det vara motståndarens starkaste delar och ibland andra mindre svaga.23 Det kan också bestå i moraliska faktorer och konceptuella faktorer.24 Tyngdpunkten i sig byggs sedan upp av vissa faktorer och dessa bildar därmed de kritiska sårbarheterna. Vid angrepp mot, alternativt, marginalisering av de kritiska sårbarheterna skapas en obalans och tyngdpunkten ”faller”, varvid dennes förmåga och vilja till kamp bryts25 Genom att angripa motståndaren på ovanstående sätt söker manöverkrigföring att uppnå följande i prioriteringsordning: ”Preemption: Besegra eller neutralisera fiendens innan slaget ens har startat. Dislocation: Göra dennes styrkor irrelevanta genom att flytta fienden från dess avgörande punkter (decisive points), eller ännu bättre flytta den avgörande punkten från honom. (Avgörande punkter kan vara både fysiska och abstrakta. Det är en faktor som måste vara uppnådd för att kunna agera mot de egna målen. T.ex. kan en bro över ett vattendrag vara en avgörande punkt både för en anfaller och en försvarare. Information i form av att det egna förbandet har intagit en viss position och det därtill hörande beslutet att fortsätta operationen kan vara en avgörande punkt av mer abstrakt karaktär26). Disruption: Neutralisera fienden genom att attackera eller direkt hota dennes tyngdpunkt/ kritiska sårbarheter (red. anm.).”27 Leonhard menar att grunderna i manöverkrigföring är en samverkan mellan fysiska och psykiska faktorer. Den fysiska faktorn består bland annat av rörelse, tempo och operativ effekt. Rörelsen är en del av manövern och den är riktad mot fiendens tyngdpunkt. Därmed är inte alltid rörelsen en direkt funktion av det fysiska förbandet utan av den operativa effekt som utvecklas mot fienden, både fysiskt och psykiskt, i syfte att bryta dennes vilja till kamp. 23 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 20-22. 24 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin med doktrinära grunder (MSD 12) sid. 56-57. 25 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 20-24. Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin med doktrinära grunder (MSD 12) s. 127-129. 26 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin med doktrinära grunder (MSD 12) 2011, s. 129, samt red. anm. 27 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 79.
Sida 11 av 42 Det viktiga är inte alltid att kraftsamla alla sina resurser vid ett givet tillfälle, utan det handlar om att ta tillfället i akt när det uppstår. För att kunna dra nytta av rörelsen måste förbandet hålla ett högt tempo. Detta tempo avser både den rent fysiska rörelsen men också ett högt tempo i att kunna analysera och värdera läget/ situationen samt att identifiera uppkomna tillfällen i striden. Det vill säga, tempot i beslutsprocessen måste vara högt. Det viktiga att belysa är att tempo, fysiskt som psykiskt, även handlar om att agera snabbare än sin fiende. Det är detta förhållningssätt som skiljer manöverkrigföring från utnötningskrigföring.28 Detta resonemang visar på sambandet mellan det fysiska och det psykologiska i krig. Beslutsprocessen är en del av manövern. Leonhard menar att Boyds OODA-loop (Observation – Orientation – Decision – Action) är grunden för att en stab skall arbeta effektivt. Den chef som vill förbättra sitt förbands förmåga att omsätta hans vilja till handling ska fokusera på att förbättra stabens förmåga att verka igenom Boyds OODA-loop.29 Samtidigt, ju snabbare det egna förbandet kan agera, desto större möjlighet att komma innanför fiendens psyke (OODA-loop, red. anm.30). Med ovanstående resonemang menar Leonhard att själva manövern är kittet mellan det fysiska och psykologiska.31 Ett bra historiskt exempel på detta är General George S Pattons motanfall mot Tysklands Ardenneroffensiv 1944. I en förvånansvärd uppvisning i omsättande av chefens vilja, vände på bara fyra dagar efter order, hela tredje armén sin anfallsriktning och anföll tyskarna i deras flank. Detta kunde göras tack vare ett mästerligt stabsarbete, vältränade förband och inte minst en drivande chef.32 2.1.3. Leonhards tre principer Effekterna av manöverkrigföring mångdubblas vid användandet av kombinerade vapen. De effekter som uppnås på motståndaren beskrivs som att denne utsätts för ett dilemma. Leonhard beskriver detta än tydligare och definierar bland annat kombinerad bekämpning som ett medel för att förflytta fiendens avgörande punkt.33 Leonhard syn på 28 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 79-87. 29 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 87-88. 30 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 79-90. 31 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 79-88. 32 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 87. 33 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 91-96, 162.
Sida 12 av 42 teorin om kombinerad bekämpning förklaras med tre principer; en tes, en antites och en symbios dem emellan. Inledningsvis kommer dessa tre principer att beskrivas, därefter kommer en sammanfattning av hur manöverkrigföring och hur dessa principer tillsammans skall förstås. Principen om det komplementära Denna princip bygger på att alla förbandsdelar har både styrkor och svagheter. När dessa olika delar kombineras skall de utnyttjas så att styrkorna hos den ena väger upp alternativt skyddar den andres svagheter. T.ex. lämpar sig pansarförbanden bäst i relativt öppen terräng med långa skjutavstånd och där de kan dra nytta av sin skyddsnivå, medan infanteri lämpar sig bäst i betäckt terräng. Genom att kombinera dessa i samma förband under en och samma chef kan de dra nytta av varandras styrkor och skydda varandras svagheter, t.ex. genom att infanteriet skyddar pansarförbandet i den betäckta terrängen och vice versa. 34 Principen om dilemma Principen om det komplementära innebär att fienden utsätts för multipla hot och oavsett åtgärder innebär det att de ställs inför ett dilemma som de får svårt att hantera. T.ex. om en fiende möter ett pansarförband måste de gruppera på ett sätt men om fienden möter ett infanteriförband blir det på ett annat sätt. Om anfallet sker med både pansar och infanteri simultant, får fienden svårt att försvara sig på ett effektivt sätt.35 Detta kan vidareutvecklas till att om fienden möter både markförband och flygförband, integrerat, måste denne välja mellan att antingen kraftsamla för att möta markförbanden men samtidigt öka sin egen utsatthet mot flyganfall. Tvärtom om fienden sprider ut sig för att skydda sig mot flyganfall blir de istället mer utsatta för hot från markförband.36 Principen om (o)fördelaktig terräng Denna princip innebär att fienden ska angripas på en plats som både gynnar de egna förbanden samtidigt som det missgynnar fiendens förband. Striden ska inte tas med de egna pansarförbanden mot fiendens i den terräng där de strider bäst och vice versa med infanteriet. För att lyfta detta till större förbandsdelar menar Leonhard att istället för att 34 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 93. 35 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 94. 36 Widén och Ångström, Militärteorins grunder,s. 151.
Sida 13 av 42 möta en mekaniserad division i terräng där de har handlingsfrihet med sitt förband, ska det istället göras på en plats som missgynnar denne, t.ex. vid en flodövergång eller genombrytning av större och svårare terrängavsnitt. Då kan de bakre delarna i form av ledning och underhåll skäras av vilket bryter motståndarens anfallskraft.37 Detta kan ses som att de egna förbanden är som vatten vilket rinner ner för floden. Det undviker alla stora starka hinder, eroderar bort de svagare och fortsätter framåt. Hindrena blir ”omringade” och marginaliserade.38 Principen om det komplementära är fokuserat på de egna förbanden, principen om dilemma är fiende fokuserad och den tredje är situationsfokuserad. Leonhard visualiserar den tredje principen genom att ta konkreta exempel men den skall förstås lika mycket som ett abstrakt fenomen. Därmed handlar det inte alltid om att rent fysiskt försätta fienden i en ofördelaktig terräng utan snarare om att försätta denne i en ofördelaktig situation. Hädanefter kommer begreppet (o)fördelaktig situation att användas i uppsatsen. För att ytterligare förtydliga Leonhards tankar kommer nu interaktionen mellan manöverkrigföring och hans tre principer att beskrivas utförligare. 2.1.4. Sammanfattning av Leonhard Principen om det komplementära (tes) skapar ett dilemma (antites) vilka rätt utnyttjade i operationen skapar antingen en ofördelaktig situation för fienden alternativt en fördelaktig situation för de egna förbanden (symbios). Med detta menas att, för att nå så stor effekt som möjligt skall förbanden organisera med kombinerade vapen för att på så sätt uppnå den komplementära principen med de egna styrkorna och på detta sätt skapa ett dilemma för motståndaren. Men det räcker inte för att uppnå full effekt. Operationsplanen skall, i första hand, inte syfta till att slå motståndarens starkaste förband utan skall riktas mot dennes tyngdpunkt och kritiska sårbarheter. Genom att använda sig av manöverkrigföring skall motståndarens förband försättas i ofördelaktiga situationer som antingen marginaliserar dennes effekt alternativt bryter deras vilja till kamp. Likaså handlar det om att manövrera sina egna förband till situationer som innebär att motståndaren inte kan utveckla sin egen kraft.39 Användandet av kombinerade vapen är en form av ”functional dislocation” syftande till att bryta 37 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 96-101. 38 William S. Lind, Maneuver Wafare – Handbook, 1985 (Westview press Colorado 1985) s. 21. 39 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 99-111.
Sida 14 av 42 motståndarens vilja till kamp i det kritiska momentet av striden.40 Det innebär att genom ett effektivt utnyttjande av kombinerad bekämpning inom ramen för manöverkrigföringen hindras fienden att uppnå sina fysiska och/eller abstrakta avgörande punkter. T.ex. skall markförbandens rörelse synkroniseras med flygförbandens anfall i syfte att fienden inte skall ges möjlighet till reorganisation eller återhämtning mellan de ”olika” anfallen. Manöverkrigföringen skall föras med markförband och flygförband integrerat.41 2.2. Diskussion kring teorin I Widén/Ångström beskrivning av Leonhards teorier42 görs en annorlunda tolkning av dem än vad som är beskrivet i teorikapitlet. Deras tolkning kan uppfattas som begränsande av hela teorin. De beskriver Leonhards teori om kombinerad bekämpning som tre principer. Av de två första principerna (principen om det komplementära och principen om dilemma) görs samma tolkning. Det är tolkningen av den tredje som går isär. Widén/Ångström beskriver inte att det är en princip beroende av de andra två, utan att det handlar om att rent fysiskt tvinga motståndaren till ofördelaktig terräng. Widén/Ångström tolkar även manöverkrigföring i sin bok men gör det inte tillsammans med Leonhards teorier, vilket innebär en stor brist i hela den interaktionen. Det som Widén/Ångström vidare missar i sin beskrivning är att motståndaren med största sannolikhet också organiserar sig med kombinerade vapen, vilket t.ex. innebär att deras infanteri kommer att skydda deras pansarförband i den betäckta terrängen. Istället måste motståndaren angripas på en plats eller i en situation där denne inte kan utveckla sin styrka och kraft samtidigt som de egna förbanden kan det.43 Vad som har visats i teoriavsnittet är att Leonhards principer är en del av helheten i manöverkrigföringen. Manöverkrigföringen avser inte endast de rent fysiska faktorerna utan även att påverka motståndarens psyke, Boyds OODA-loop, framställs som mer centralt för att nå framgång i en operation. Kombinerad bekämpning har en plats i denna och användandet av flygförband i samverkan med markförband ökar markant möjligheterna att försätt motståndaren i en ofördelaktig situation. Enligt Leonhard är Widén/Ångströms synsätt 40 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 91-92. 41 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 162. 42 Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s. 151-152. 43 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 105-107.
Sida 15 av 42 just sådant som inte skapar förutsättning för framgång i operationer, utan är mer ett synsätt som uppvisar tendenser av utnötningskrig.44 2.3. Kombinerad bekämpning mellan markförband och flygförband Milan Vego förespråkar två metoder som flygförbanden kan understödja markförbanden med: Air Interdiction (AI) och Close Air Support (CAS).45 Air Interdiction (AI) syftar till att förhindra motståndaren till att få tillförsel av underhåll förstärkning samt förhindra rörlighet på djupet. Close Air Support (CAS) syftar till att förvägra motståndaren att utveckla möjlighet till verkan, förhindra rörlighet samt skydd.46 Dessa två begrepp kommer därmed att ligga till grund i uppsatsen för vad som avses med kombinerad bekämpning.
3. Metod
Detta kapitel syftar till att inledningsvis beskriva och motivera vald metod för att därefter genomföra operationaliseringen av teorin. 3.1. Undersökningens utformning Denna uppsats, vilken är en teoriprövande fallstudie, innefattande en jämförelse mellan två fall, har inledningsvis genomförts genom att beskriva en teori. Därefter ska teorin med hjälp av indikatorer operationaliseras i syfte att ta fram underfrågor att applicera på de två fallen. Slutligen kommer det att ske en analys av fallen med därtill hörande jämförelse dem emellan. När metoden skall bestämmas måste det ses till vilken typ av undersökning som genomförs. En fallstudie är, enligt Robert Yin, en empirisk förfrågan som undersöker ett fenomen på djupet och i dess verkliga kontext, särskilt när gränsen mellan fenomenet och kontexten inte är tydlig. Fallstudien klarar av att hantera inte bara siffror utan även svårmätbara och svårjämförbara data. Den lutar sig mot fakta från fler källor för att fånga rätt data. En fallstudie är att föredra när frågorna ”hur” och ”varför” skall besvaras, 44 Leonhard, The Art of Maneuver, s. 106-108. 45 Vego, Joint Operational Warfare, s. V-101. 46 NATO Allied Joint Doctrine for Air and Space Operations AJP-3.3(A), November 2009, s. 1-8.Sida 16 av 42 när undersökaren har liten kontroll över skeendet samt när fokus ligger på att jämföra fenomen i en social kontext.47 Kritiken mot fallstudier består av fyra olika delar. Den första är risken för att blanda ihop den utbildande med den undersökande fallstudien. Detta får inte göras. Den undersökande skall objektivt lägga alla fakta på bordet. Den andra att fallstudien har liten grund för att kunna generalisera ifrån. Yins svar på detta är att fallstudier är generaliserbara genom det teoretiska resonemanget och inte som ett urval av populationen eller det universella. Den tredje delen är att de tar lång tid att genomföra samt att de blir omfattande och svåröverskådliga. Enligt Yin behöver detta inte vara fallet så länge arbetet är metodisk i sitt insamlande av data och den påföljande analysen av denna. Den fjärde invändningen mot fallstudier har uppkommit för att metoden har använts på fel frågeställningar, vilket har inneburit att tilliten till metoden har minskat trots att det inte är metoden det är fel på.48 Denna uppsats svarar väl mot ovanstående faktorer varför metoden fallstudie har valts. Den innehåller en hur fråga och fallen är av komplex natur som en undersökare inte kan påverka. Till skillnad från en kvantitativ undersökning kan fallstudien undersöka komplexa sociala företeelser där särskilda fenomen kan belysas. Då även fler än ett fall studeras, ges en högre grad av generaliserbarhet av resultatet och därmed blir uppsatsen mer robust.49 Denna uppsats har inte någon form av utbildande karaktär, varken till sin utformning eller till sin tillämpning. Fallen beskrivs objektivt genom användande av flera källor för respektive fall. Teorin operationaliseras till att på ett tydligt sätt kunna analysera empirin, samt att empirin beskrivs utifrån vad som skall studeras. 3.2. Operationalisering För att kunna besvara huvudfrågan måste ett antal operationssteg genomföras.50 Inledningsvis måste Leonhards teori göras analyserbar, vilket görs genom att bryta ner frågeställningen till fyra stycken underfrågor. På detta sätt skapas ett raster genom 47 Robert K. Yin, Case Study Research – Design and Methods, 2009 (SAGE Publications Inc, USA) s. 2, 18-19. 48 Yin, Case Study Research – Design and Methods, s. 14-19. 49 Yin, Case Study Research – Design and Methods, s. 53. 50 Asbjörn Johannesson, Per Arne Tufte, Introduktion till samhällsvetenskapligmetod, 2002, Sahra Printing, Egypten 2013. s. 45.
Sida 17 av 42 vilken empirin kan anlyseras. Avslutningsvis kommer en sammanfattning av operationaliseringen. Som beskrivits i teorikapitlet kan det vid en första anblick se ut som att Leonhards teori består av tre principer med ett inbördes lika förhållande, men så är inte fallet. Egentligen består den av en princip som är uppbyggd av två andra. Således skapar de första principerna, det komplementära och dilemmat, endast ett ramverk vilket är en grundförutsättning för att den tredje skall kunna uppfyllas. De ingående förbandsdelarna i en operation skapar detta ramverk, vilket här innebär att operationerna skall innehålla både markförband och flygförband. Därför är det endast principen om (o)fördelaktig situation som skall operationaliseras. 3.2.1. Principen om (o)fördelaktig situation Som Leonhard har beskrivit bygger principen om (o)fördelaktig situation på att både operationsplanen och genomförandet av denna tvingar fienden till en sådan situation att dennes vilja till kamp bryts. Detta innebär att två olika delar måste undersökas. Den första att undersöka huruvida operationsplanen har varit utformad för att utnyttja manöverkrigföring med kombinerad bekämpning och den andra undersöka hur denna faktiskt har påverkat motståndaren, brutit viljan till kamp. Den första undersöks genom att ställa frågorna: (1) Hur har operationsplanen i grunden har varit utformad för att kombinera markförbandens manöver med flygförband genom både AI (Air Interdiction) och CAS (Close Air Support) i syfte att bryta motståndarens vilja till kamp? (2) Har samverkan mellan markförband och flygförband faktiskt har genomförts i enlighet med operationsplanen, i syfte att bryta motståndarens vilja till kamp? För att kunna undersöka om en motståndares vilja till kamp bryts och därmed har påverkats av det egna agerandet används stridens grunder som hjälpmedel. Eld, rörelse och skydd är de vedertagna ”stridens grundelement”. Jonathan House skriver i sin bok, Toward Combined Arms Warfare, att taktisk krigföring består av tre element; rörliget, skydd och offensiv kraft. Han menar att det är dessa tre element som har varit tidlösa
Sida 18 av 42 genom historien.51 Detta kan i den svenska militärstrategiska doktrinen jämföras med verkan, rörlighet och skydd.52 Den amerikanska armén beskriver det viktigaste med förbandet som att: “…mission is to close with the enemy by means of fire and maneuver to destroy or capture enemy forces…”53 Den amerikanska marinkåren har en likanande syn på verkan och rörlighet. Elden är central för manöverkriget. US Marine skiljer sig i sitt resonemang gentemot US Army genom att istället för att tala om rörlighet talar de tydligare om manövern, vilket är ett mer komplext begrepp.54 Verkan (eld) och rörlighet är centrala begrepp inom striden. Manövern är ett mer komplext begrepp än rörlighet, men rörlighet är en av grundstenarna i manövern. Vidare, om ett förband inte har förmågan till varken verkan eller rörlighet har man indirekt brutit dennes förmåga och vilja till kamp, vilket är syftet med manöverkrigföringen. Detta motiverar att begreppen verkan och rörlighet används som indikator på motståndarens förmåga, vilket föder frågan: (3) Har motståndaren har haft möjlighet att utveckla verkan, rörlighet? I och med detta har det inledande resonemanget, principen om (o)fördelaktig situation bygger på att både operationsplanen och genomförandet av denna tvingar fienden till en sådan situation att dennes vilja till kamp bryts, blivit undersökningsbart. 3.2.2. Framgångsrik operation För att kunna pröva Leonhards teori och värdera själva frågan om teorin kan förklara framgång måste en framgångsrik operation kunna värderas. Det som skiljer 51 Jonathan House, Toward Combined Arms Warfare; A Survey of 20th-Century Tactics, Doctrine and Organization (Research Survey No.2, Fort Leavenworth, Kansas: Combat Studies Institute, 1984) s. 3-4. 52 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin med doktrinära grunder (MSD 12), s. 57. 53 U.S. Army, Field Manual No.3-90.6, Washington, September 2010, s. 1-1. http://armypubs.army.mil/doctrine/DR_pubs/dr_a/pdf/fm3_90x6.pdf, (2014-04-30 kl. 00:08). 54 U.S. Marine Corps, MCDP 1 – Warfighting, Washington Juni 1997, s. 73.
Sida 19 av 42 utnötningskrigföring med manöverkrigföring är bland annat att en operation genomförd med manöverkrigföring genomförs generellt sett fortare.55 För att undersöka om operationen varit framgångsrik ställs frågan: (4) Har operationsmålen uppnåtts inom angiven tidsram? 3.2.3. Sammanfattning av operationaliseringen Uppsatsen består av olika delar. Den första själva syftet och frågeställningen, sedan Leonhards teori, därefter empirin och till sist analysen och slutsatserna. Denna sammanfattning ska ta oss från frågeställningen till slutsatserna genom att förklara operationaliseringen. För att kunna analysera och besvara frågeställningen måste först ett ramverk skapas som Leonhard ställer upp som förutsättningar för att nå framgång i en operation. Detta ramverk består av hans två första principer; det komplementära och dilemma. Detta sker genom att välja två operationer där markförband och flygförband ingår, vilket då skapar möjlighet för den tredje principen. Vidare måste operationsplanen uppfylla hans kriterier för hur en plan ska vara utformad och senare dess genomförande, i syfte att försätta motståndaren i en ofördelaktig situation, underfrågor (1) och (2), syftandes till att bryta dess förmåga och vilja till kamp, underfråga (3). Därefter ställs underfråga (4), för att fastställa om operationen har varit framgångsrik eller ej. Resultatet av underfrågorna förs ihop till en sammanfattning av respektive fall, där utfallet kort belyses, för att sedan avsluta med en jämförelse av de två fallen. Slutligen, i kapitel 5, diskuteras resultatet från fallstudierna varvid frågeställningen besvaras. 3.3. Val av fall Som en grundförutsättning för teoriprövningen, som beskrivits tidigare, skall båda fallen innehålla en förbandssammansättning av både markförband och flygförband för att principerna om det komplementära och om dilemma skall vara uppfyllt. Vidare måste fallen ha olika utfall utifrån den teoretiska ansatsen, annars finns det inget att jämföra.56 De fall som därmed skall studeras är Operation Anaconda, Afghanistan 2001 och Operation Cobra II, Irak 2003. För att kunna genomföra en studie med kvalitet måste de undersökta fallen innehålla ett visst mått av likheter, annars blir de inte jämförbara med varandra varvid uppsatsen får 55 Lind, Maneuver Wafare – Handbook, s.38-39. 56 Yin, Case Study Research – Design and Methods, s. 54.
Sida 20 av 42 en låg reliabilitet.57 Vid den första anblicken är Operation Anaconda och Cobra II väldigt olika. Operation Anaconda var en del av en inomstatlig konflikt. Deltagarantalet på koalitionssidan var ca 2500 soldater på marken och motståndasidan någonstans mellan 200 och 1000 soldater. Operation Cobra II var en rent mellanstatlig konflikt med hundratusentals soldater på varje sida. Men det finns också många likheter, vilket gör det möjligt att jämföra dessa fall med varandra. Till att börja med är konflikterna lika varandra i sin natur. Sett till krigets aktörer innehåller Cobra II två stater samt att kriget är av ideologisk karaktär. Koalitionen vill byta styrelseskick. Operationen i Afghanistan var också en form av ideologiskt krig. De allierade stöttade ”Norra Alliansen” i deras övertagande av makten från Talibanerna. En värdering av krigets intensitet kan också kategorisera operationerna. Det finns tre nivåer av väpnade konflikter, högintensiv, medelintensiv och lågintensiv. Högintensiv är en mellanstatlig konflikt med reguljära styrkor och kärnvapen. Medelintensiv konflikt avser mellanstatlig konflikt men med endast konventionella förband. Lågintensiv konflikt avser övriga konflikter med i huvudsak eldhandvapen som beväpning.58 Här skulle det vara lockande att definiera Operation Anaconda som en lågintensiv konflikt, men operationen måste också sättas i sin rätta kontext. Dels var den var en del av Operation Enduring Freedom, vilket klart hade karaktären av en medelintensiv konflikt då det ingick alla typer av förband på båda sidor, med undantag för flygförband på Talibanernas sida. Koalitionen mötte å andra sidan inte heller några irakiska flygförband under Operation Cobra II. Dels förfogade Talibanerna/Al-Qida i Operation Anaconda över såväl granatkastare, RPG och tyngre kulsprutor. Detta sammantaget bidrar till att ställa båda dessa konflikter på samma nivå. De metoder som har använts i de båda konflikterna är lika. Både irakierna och talibanerna/ al-Qaida stred med förband på ett symmetriskt sätt. Det bestod inte av t.ex. självmordsbombare. Båda operationerna var uppbyggda med markförband och flygförband. Båda var även en del av en större operation. Båda operationerna hade bl.a. som mål att fånga alternativt nedkämpa ledarna. Båda operationerna har en hög grad av validitet. Båda innehåller de indikatorer som ska mätas i uppsatsen. Med detta som bakgrund finns det mer likheter än olikheter mellan Operation Anaconda och Operation Cobra II varför dessa är jämförbara i denna studie. 57 Yin, Case Study Research – Design and Methods, s. 40-45. 58 Widén och Ångström, Militärteorins grunder, s. 43.
Sida 21 av 42 3.4. Material och källkritik För att få ett bra underlag till respektive fall måste två eller fler källor användas för varje fall. Detta för att säkerställa att det är empirin är riktig och därmed öka undersökningens kvalité.59 Nedan följer en beskrivning av de källor som har använts till respektive fall. 3.4.1. Operation Anaconda För att beskriva denna operation har tre källor använts. Syftet har i huvudsak varit att korsläsa källorna och fastställa att de ger en enhetlig beskrivning av händelseförloppet. Källorna som har använts är; Operation Anaconda – An Air Power Perspective, som har använts är en studie, genomförd av Task Force Enduring Look och Office of Air Force Lessons Learned (AF/XOL), en fallstudie gjord av Dr Richard Kugler, National Defense University i Washington samt en bok om hela Operation Enduring Freedom skriven av Benjamin Lambeth, National Defense Research Institute, RAND.60 Litteraturen är gjord av amerikaner för amerikaner vilket både kan och bör kritiseras och granskas. Kritiken består i om den kan anses vara oberoende, tendensiös, val av perspektiv samt om det gått för lång tid mellan händelse och berättelse. En studie är i sig uppbyggd på andra källor vilket även gäller för An Air Power Perspective. Studien består av sekundärkällor, men den har i sin tur huvudsakligen använt sig av primärkällor. De andra två består av fler tredjehandskällor vilket får dem att inte stå lika oberoende som den första. Dock beskriver de händelseförloppet på ett noggrant och likartat sätt. Litteraturen ger inte en uppenbart glorifierade bild av händelserna, utan de är en antingen en utvärdering om vad som har hänt och varför det hände eller en ren fallstudie. Kritik framförs i alla verken mot flera av de inblandade aktörerna på amerikansk sida. 59 Yin, Case Study Research – Design and Methods, s. 98. 60 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, An Air Power Perspective, (7 februari 2005). Benjamin S Lambeth, Air Power Against Terror – America´s Conduct of Operation Enduring Freedom, (2005 RAND Corporation). http://www.rand.org/pubs/monographs/MG166-1.html, 2014-05-26 kl. 11.02. Richard L Kugler, Operation Anaconda in Afghanistan – A case study of adaption in battle, 2007, (National Defense University Washington) http://oai.dtic.mil/oai/oai?verb=getRecord&metadataPrefix=html&identifier=ADA463075 2014-05-26 kl.11.54.
Sida 22 av 42 Litteraturen beskriver de allierades perspektiv och inte motståndarens. Var det så här det gick till? I krig är det alltid svårt att ta reda på vad som egentligen har hänt, segraren skriver historien. I detta fall får vi acceptera det som finns idag. De olika verken har skrivits med olika tid från det att operationen ägde rum. Den som ligger närmast är ”An Air Power Perspective” vilken publicerades 2005, medan operationen genomfördes under våren 2002. Många av källorna består av dels intervjuer gjorda under 2002 eller 2003, dels rapporter från striderna. Detta får anses som att källor ligger nära själva händelsen. Källorna är tydliga och väl beskrivande över hur och varför de allierade genomförde operationen. De framställer och väger in både positiv och negativ fakta med samma tyngd. De är självkritiska till det egna systemet och det egna resultatet av operationer. Källorna bekräftar varandra i det övergripande händelseförloppet och kompletterar i mindre detaljer, vilket är det viktiga för denna uppsats och de kan därför användas som empiri. 3.4.2. Operation Cobra II Här har två böcker använts ”The Iraqi War” av Anthony Cordesman och ”Cobra II” av Michael Gordon och Bernard Trainor. ”The Iraqi war” är en fallbeskrivande bok som syftar till att beskriva strategin, taktiken och framförallt att analysera och dra slutsatser av operationen. Den beskriver kronologiskt händelseförloppet. Den är skriven nära primärkällan med intervjuer, officiella dokument och händelserapporter från kriget, de flesta redan under 2003. Denna bok är av analyserande och lärande natur. Den lyfter fram faktorer som har påverkat i både positiv och negativ riktning. Den beskriver flera sidor av problemen och lyfter fram olika perspektiv till orsaker. Boken är självkritisk till det amerikanska systemet och vad de åstadkom. ”Cobra II” har mer av en populärvetenskaplig karaktär, skriven av en journalist och en före detta marinkårsgeneral. Den beskriver händelseförloppet nogsamt med personliga reflektioner och dialoger. Boken är uppbyggd på i huvudsak intervjuer och rapporter från operationen. Det stora flertalet av intervjuer genomfördes under 2003. Flera rapporter innehållande intervjuer med tillfångatagna högre irakiska officerare har
Sida 23 av 42 studerats vilket ger ett visst perspektiv åt den irakiska sidan. Detta skulle förvisso kunna vara vinklat för att styrka den egna bilden. Båda böckerna är skrivna av amerikaner vilket ger dem en klart tendensiös approach. Däremot är ingen av dem glorifierande. Böckerna styrker varandra genom att de är kronologiskt lika. På ett fåtal ställen stämmer inte datumen på samma händelse, vilket kan bero på att de använt sig av olika källor, krigsdagböcker som inte alltid är skrivna med den högsta precisionen samt att dagarna ibland definieras olika. T.ex. på vilken dag dokumenteras händelser som börjar 21.00 och slutar 03.00? Dock finns det inga oskiljaktigheter i varken den kronologiska ordningen eller det faktiska. Dessa böcker har valts för att de dels styrker varandra i sina faktadelar samt att de tillsammans tydligt beskriver både planering och händelseförlopp. Den empiri som är av vikt för uppsatsen är att få reda på operationsmålen, om de uppnåddes och händelseförloppet. Det viktiga att fastställa är därmed om olika källor beskriver samma sak av en och samma operation, i denna uppsats två fall. Därför är det av mindre vikt av hur källorna har tolkat effekterna och resultatet i operationen utan det viktiga är att operationsmålen är samma, att tolkningen om operationen var framgångsrik eller ej är samma samt att källorna beskriver händelseförloppet lika. Samtliga källor, i båda fallen, styrker varandra i dessa avseenden.
4. Fallstudier
Nedan följer de två fallstudierna. Resultatet av dessa kommer efterhand att analyseras fall för fall för att därefter genomföra en jämförelse mellan dem och slutligen i det efterföljande kapitlet genomföra en avslutande diskussion. 4.1. Fall 1 Operation ANACONDA 4.1.1. Händelseförlopp Operation Anaconda var den största operationen inom ramen för Operation Enduring Freedom i Afghanistan,61 innan den övergick från fas 3, ”Avgörande Operationer” till fas 4, att bidra med säkerhets samt stötta Afghanistans interimsregering med uppbyggnad 61 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 11.Sida 24 av 42 av landet.62 Operation Anaconda var en multinationell operation innefattande 1411 soldater ur specialförband från USA (SOF), soldater från US Army och sex andra länder. Den genomfördes i samverkan med afghanska förband, innehållande över 1000 soldater63 och egna flygförband.64 Målet med operationen var att − Fånga/döda al-Qaida nyckel ledare − Nedkämpa utländska al-Qaidastyrkor − Förhindra att utländska al-Qaidastyrkor flyr in i Pakistan − Slå de Talibanstyrkor som fortfarande gör motstånd Detta skulle lösas inom 72 timmar.65 Grundidén med operationen var att boxa in motståndarna i en dal, Shah-I-Kot dalen, där de förväntades vara grupperade i ett antal byar. Inledningsvis skulle ett afghanskt förband uppdelat i två delar för att kunna genomföra en dubbelomfattning, ledda av SOF, i samverkan med flygförband (Close Air Support – CAS), framrycka från söder, utgångsgruppera i väster, invänta fortsatt anfall och slutligen slå motståndaren genom taktiken hammaren och städet. Samtidigt skulle den internationellt sammansatta styrkan, kallad Task Force (TF) Rakkasan, med stöd av flygförband skära av motståndarens flyktmöjlighet i östlig riktning genom att gruppera från norr till söder i terrängen mellan dalen och de höglänta sluttningarna. Ytterligare två afghanska förband skulle gruppera i norr och i söder i syfte att förhindra att motståndarna flydde över till Pakistan. När alla förbanden var utgrupperade skulle det afghanska förbandet i väster pressa motståndaren genom taktiken om hammaren och städet i syfte att tvinga dem att röra sig mot TF Rakkasan. Slutligen skulle motståndarna nedkämpas eller tvingas att ge upp. Allt detta skulle ske på en mycket liten yta, ca 15x15km och de faktiska målen var på en ännu mindre yta.66 Det uppstod dock två problem redan i planeringsprocessen. För det första felbedömdes styrkan hos motståndaren. Inledningsvis varierade uppgifterna mellan 168 till över ett tusen. Deras beväpning antogs endast bestå av eldhandvapen. Ingen exakt siffra kunde 62 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 17-22. 63 Lambeth, Air Power Against Terror, s. 176. 64 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 3 65 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 22, 33. 66 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 176-178.
Sida 25 av 42 konstateras men innan operationen startade fastställdes antalet motståndare till 200-300. Det skulle senare visa sig att det snarare rörde sig om åtskilligt många fler, kanske ända upp emot 700-1000 och de förfogade definitivt över både RPG, tunga kulsprutor och granatkastare.67 Härvid felbedömdes även deras agerande vid ett anfall. Koalitionen trodde att de skulle försöka fly eller ge upp direkt.68 ”The commander thought in mid-February 2002 that once the objective area was encircled, we were going to kick the hornet´s nest with airplanes and then walk up the road carefully”69 Det andra var att the Air Component, (flygförbandens planerings- och ledningsstab i operationsområdet, red. anm.), inte blev involverad i planeringen förrän fem dagar innan planerad operationsstart. Varken the Land Component eller the Air Component hade gjort vad de kunde för att få ett fungerande flygledningssystem för att hantera CAS. Koordineringen av förutbestämda mål, logistik och ledning var otillfredsställande.70 Natten mellan den 1 och 2 mars genomfördes kontroll av luftlandsättningszonerna, i syfte att genomföra flyganfall om något fientligt upptäcktes. Inga fientliga förband bekämpades. Markoperationen av Operation Anaconda inleddes tidigt den 2 mars 2002, inledningsvis samtidigt som förutbestämda mål skulle bekämpas. Flyganfallen mot dessa mål avbröts snart då flera av markförbanden inte visste om att de skulle ske varför de trodde att de var utsatta för vådabekämpning. Det tog tid för markförbanden att framrycka med anledning av dåliga vägar och den afghanska styrka som skulle agera hammare utsattes av vådabekämpning från en AC-130. De drog sig omedelbart tillbaka och var inte tillbaka i strid förrän efter flera dygn.71 Flera av styrkorna möttes av mycket starkt eldgivning från motståndare, ofta grupperade i högre terräng än vad de själva var, varvid de omedelbart begärde in flygunderstöd.72 Redan den 3 mars sattes koalitionens reserver in.73 Under de fyra första dygnen kämpade den internationella styrkan för att kunna ta de inledande positionerna för fortsatt anfall. För att stärka upp utsatta delar övergavs en strategisk punkt helt vilken var avgörande för att kontrollera den platsen.74 67 Kugler, Operation Anaconda in Afghanistan, s. 5-7. 68 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 5-6. 69 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 31. 70 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 6-7. 71 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 61. 72 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 3. 73 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 71. 74 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 65-66, 73.
Sida 26 av 42 För att citera en högre militär källa;”… that was significant terrain to us and the enemy thought so, too.”75 Konsekvenserna av att inte längre kontrollera den platsen blev kostsam vid återtagandet.76 Genast påbörjades omplanering och förbättring av rutiner i operationen.77 Den 5 mars blev en vändpunkt för den anfallande sidan. En MQ-1 Predator observerade fordon och al-Qaida styrkor i en ravin. De utsattes för flyganfall och bedömt 200-300 personer nedkämpades. Vid den här punkten av striden lyckades koalitionen erövra flera strategiska punkter och kunde agera mer proaktivt i ställer för reaktivt, vilket de hade varit tvungen till hitintills. Med en mer effekt ledning av CAS samt möjlighet till att utföra anfall mot förutbestämda mål, började dessa få effekt på motståndaren vilket samtidigt möjliggjorde rörelse hos markförbanden. Motståndaren tvingades att flytta sig varvid de blev lätta måltavlor för flygförbanden.78 Den 16 mars var operation Anaconda över och koalitionen hade uppnått sina målsättningar. Det hade tagit 14 dagar istället för beräknade tre.79 4.1.2. Analys av Operation Anaconda Analysen kommer nu att ske i enlighet med operationaliseringen, för att avsluta med en sammanfattning. Principen om (o)fördelaktig situation (1) Hur har operationsplanen i grunden har varit utformad för att kombinera markförbandens manöver med flygförband genom både AI (Air Interdiction) och CAS (Close Air Support) i syfte att bryta motståndarens vilja till kamp? Hela konceptet att boxa in motståndaren och sedan slå denne hade litet inslag av tankarna kring manöverkrigföring utan var mer av typen utnötningskrig. Detta eftersom att Operationen gick ut på att möta motståndaren på dess mark i rena anfall mot dennes styrkor och inte att få motståndaren till ett terrängavsnitt/ situation där denne inte kunde dra nytta av de egna styrkorna. Uttalandet att omringa och sedan slå motståndaren talar för ett synsätt som mer visar på tankar om utnötningskrig och inte manöverkrig. Det är just detta som Leonhard menar är så viktigt. Det räcker inte med att 75 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 73. 76 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 65-66. 77 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 79-84. 78 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 85-87. 79 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 11.
Sida 27 av 42 själv agera med kombinerad bekämpning och utsätta motståndaren för ett dilemma utan operationsplanen måste även följa principen om (o)fördelaktig terräng. I en operation på små ytor som denna, blir det svårt att tala om Air Interdiction. Det är svårt att avregla en så liten yta. I grunden fanns en ambition att kombinera markförband och flygförband, men på grund av otillfredsställande planering – brist på flygstabens delaktighet i planering – togs inget tydligt koncept fram. Förbekämpning planerades i inledningsskedet. CAS planerades med ett mindre antal förutbestämda mål, men i övrigt mer som en tillgång för markförbanden vid behov. (2) Har samverkan mellan markförband och flygförband faktiskt har genomförts i enlighet med operationsplanen, i syfte att bryta motståndarens vilja till kamp? Operation innehöll de första timmarna inslag av förbekämpning. Dock skedde den alltför tidigt i förhållande till markförbandens framryckning. Förbekämpning natten mellan 1-2 mars gav ingen effekt då den skedde åtskilliga timmar innan markförbanden hunnit fram. De förutbestämda mål som skulle bekämpas fick avbrytas på grund av dålig information till övriga delar inom koalitionen. Inledningsvis tappade koalitionen initiativet i operationen vilket innebar att de blev tvungna till att reagera istället för att agera, där flygförbanden användes mer för att klara den initiala situationen än att skapa ett moment för anfall. Nyckelterräng för både egna och motståndarens förband lämnades i ett trängt läge. Detta visar på problem i beslutsprocessen i staben som inte klart har analyserat vad som är den viktiga terrängen eller situationen i operationen. Detta var en indirekt konsekvens av att inte lyckas med den övergripande samordningen av mark- och flygförbanden i operationen. Här visar koalitionen på en oförmåga att tänka i banorna av manöverkrigföring och att använda de egna resurserna på det effektivaste sättet. Detta visar tydligt på resultatet av att inte tillämpa Leonhards teori och att motståndaren därmed fick övertaget. Vartefter operationen led lyckades de förbättra samordning av mark- och flygförbanden, vilket resulterade i en positiv effekt. Momentet som skapades vid nedkämpande av flera hundra motståndare i en ravin användes av markförbanden för att stärka sina positioner. Bättre samordning mellan markförband och flygförband gav därmed avsedd effekt.
Sida 28 av 42 (3) Har motståndaren har haft möjlighet att utveckla verkan, rörlighet? Bristfälliga analyser i planeringen avseende samordningen av markförbanden och flygförbanden samt felbedömning av både motståndarens styrka och förväntade agerande, resulterade i att koalitionen inte lyckades komma innanför motståndarens beslutscykel (OODA-loop) och kunde därmed inte heller förhindra motståndaren att utveckla verkan och rörlighet. På grund av motståndarnas oväntade beteende var det inledningsvis snarare de som kom innanför koalitionens OODA-loop än tvärtom vilket nästan ledde till förödande konsekvenser. Motståndaren hade ett tydligt övertag både genom att använda terrängen till sin fördel och placera sig själv i en fördelaktig situation. Framgångsrik operation (4) Har operationsmålen uppnåtts inom angiven tidsram? Operationsmålen uppnåddes inte inom tidsram. 4.1.3. Sammanfattning Denna operation planerades och genomfördes inledningsvis inte enligt Leonhards teori om manöverkrigföring och kombinerad bekämpning. Operation Anaconda var en operation där kombinerad bekämpning användes, men på grund av ett antal misstag, framförallt i planeringsprocessen uppnåddes inledningsvis inte principen om (o)fördelaktig situation. Grundplanen i operationen lutade också mer åt utnötningskrig än manöverkrig. Resultatet av missbedömningar avseende motståndarens styrkor och agerande innebar att motståndaren ofta besatt högre terräng och fler strategiska punkter för både anfallet och försvaret av området. Detta innebar att koalitionen inte lyckades planera för att varken gruppera sig själv fördelaktigt eller utsätta motståndaren för en ofördelaktig situation. Motståndaren kunde därmed under en längre tid att utveckla verkan och rörelse. Efterhand förbättrades planen, samordning mellan markförband och flygförband ökade och rutiner förstärktes, för att bättre svara mot manöverkrigföring och kombinerad bekämpning varvid koalitionen kunde manövrera ut motståndet.
Sida 29 av 42 Operationen kan inte anses som framgångsrik ur perspektivet att den inte genomfördes inom tidsram. General Corleys citat vittnar också om detta. ”during the early stages, this had been an ill-conceived plan, not properly integrated, not trained, not vetted, not prepared – and then it went horribly bad from minute one.”80 4.2. Fall 2 Operation IRAQI FREEDOM/ Cobra II Denna resumé av händelseförloppet kommer att avhandla delar av de amerikanska förbanden som deltog i Operation Cobra II. De förband som anföll söderifrån var 1. Marine Expeditionary Force (1.MEF), 5th Corps, 82nd Airborne Division och 101st Air Mobile Division. I norr anföll amerikanska specialförband i samverkan med kurdiska styrkor. Senare anslöt också 173. Airborne Brigade från den västra delen till den norra. I väster anföll i huvudsak amerikanska specialförband och rangers, inledningsvis tillsammans med 173. Airborne Brigade.81 4.2.1. Händelseförlopp Operation Cobra II var den inledande operationen i Operation Iraqi Freedom som inleddes den 19 mars 2003. De övergripande målen för Operation Iraqi Freedom bestod av sju olika delar, där tre av dem skulle uppfyllas under Cobra II. Dessa var att: (1) Avsätta Saddams regim (2) Identifiera, isolera och förstöra Iraks massförstörelsevapen. (3) Säkra Iraks oljefält och oljeresurser, vilka tillhör det irakiska folket.82 Detta är väldigt övergripande målsättningar vilket också speglar operationens omfattning. Operation Cobra II gick i stort ut på att tillfoga irakierna ”Shock and awe” i syfte att paralysera hela systemet och bryta deras vilja till kamp. Detta skulle ske med alla tillgängliga resurser såsom arméförband, marinkårsförband, specialförband, 80 Headquarters United States Air Force, AF/XOL, Operation Anaconda, s. 81. 81 Anthony H Cordesman, The Iraqi War – Strategy, Tactics and Military lessons (Westport CT 06881, 2003), s. 37-39, 59-60, 79-80. 82 Cordesman, The Iraqi War, s. 64-66, 349. Michael R Gordon och Bernard E Trainor, Cobra II – The inside story of the invasion and occupation of Iraqi (Pantheon Books New York 2006) s. 572.
Sida 30 av 42 marinaförband och flygförband, i samverkan dem emellan. Den tid som detta inledningsvis bedömdes ta var 135 dagar.83 Natten mellan den 20 och 21 mars 2003 inleddes markanfallanfall och flyganfall simultant mot Irak. Flyganfallen gick i huvudsak ut på att dels slå ut Saddam Hussein personligen, dels slå ut centrala ledningsmöjligheter för regimen samt ledningsplatser och ledningssystem för de militära förbanden. Detta i syfte att försvåra ledningen av de irakiska styrkorna både operativt och taktiskt. Koalitionen slog också ut luftförsvarssystem och markbaserat irakiskt långdistansartilleri i syfte att skydda de egna förbanden i Kuwait. Det inledande markanfallet mötte föga motstånd och den södra delen av Irak med oljefälten säkrades redan de första dagarna. Det höga tempo som de amerikanska förbanden uppbringade innebar att de irakiska markförbanden blev tvungna att exponera sig från luften för att hänga med, vilket i sin tur resulterade att dessa förband blev utsatta för intensiv bekämpning från flygförbanden.84 Nackdelen för koalitionen var dock att deras underhållslinjer samtidigt blev väldigt utsträckta. Detta innebar att Iraks irreguljära förband, s.k. Fedayeen kunde genomföra eldöverfall på de amerikanska styrkornas bakre linjer vilket i sin tur innebar att anfallet bromsades upp. Det beslutades att omorganisera förbanden i syfte att kunna säkra sina bakre linjer innan anfallet kunde fortsätta. Förbanden stod i stilla princip i flera dagar innan anfallet kunde återupptas. 82nd Airborne och 101st Air Mobile genomförde operationer i syfte att skydda de egna underhållslinjerna. Under denna tid genomfördes otaligt många flyganfall mot de irakiska förbanden vilket innebar att större delen av förbandens ledningsstrukturer slogs ut.85 Förutom flyganfallen på djupet (AI – Air Interdiction) kallade markförbanden in CAS (Close Air Support) vid flertalet av striderna. Framförallt hade 1. MEF ett bra samarbete med flygförbanden och kunde effektivt få understöd. Arméförbanden förlitade sig mer på helikopterunderstöd vilket inte fungerade de gånger irakierna vidtog effektiva åtgärder mot helikopter.86 Tillgången på FAC (Forward Air Controller) styrde i mångt och mycket användandet av CAS för 5th Corps. Detta resulterade i ett flertal tillfällen att arméförbanden körde fast i utnötningsliknande situationer. Däremot fungerade det väl 83 Cordesman, The Iraqi War, s. 2, 218. Gordon och Trainor, Cobra II, s. 29, 165. 84 Cordesman, The Iraqi War, s. 216. 85 Cordesman, The Iraqi War, s. 72-80 86 Cordesman, The Iraqi War, s. 77.
Sida 31 av 42 när de lyckades samordna anfallen. Marinkåren hade generellt sett bättre rutiner och var bättre övade än arméförbanden i samverkan med flygförband, vilket innebar att de, på ett mer effektivt sätt, kunde använda sig av flygunderstöd. Användandet av CAS möjliggjorde dels rörlighet och skydd för de egna markförbanden vilket i sin tur begränsade irakiernas möjlighet till både just verkan och rörlighet. I striderna sträckan Nasiriyah – Al Kut, med 1. MEF kunde den irakiska reguljära armén inte verka som ett gemensamt förband (utveckla verkan, rörlighet red. anm.) då de hela tiden var utsatta för tryck både från 1 MEF och från flyganfall.87 När dåligt väder drog in över södra Irak förhindrade det inte flyganfallen utan de kunde fortsätta med precisionsstyrda vapen över tiden. Det ”Irakiska Republikanska Gardet” och det ”Särskilda Republikanska Gardet” använde tillfället till att omgrupprea sina styrkor, med resultatet av hundratals förstörda fordon genom flyganfall. Detta gav en stark psykologisk inverkan på de irakiska förbanden. Många gav upp eller flydde. Tack vare de teknologiska framstegen hade flygförbanden fått allvädersförmåga vilket då innebar att koalitionen aldrig behövde tappa initiativet gentemot fienden.88 De irakiska markförbanden uppskattades till mycket större styrka innan kriget än vad det var när de mötte de amerikanska markförbanden. Förhör med högre irakiska officerare vittnar om att denna skillnad i uppgifter ofta berodde på nedkämpade förband, massflykt och deserteringar efter koalitionens massiva flyganfall.89 I norr genomfördes operationer i nära samverkan mellan specialförbanden och flygförbanden med stora framgångar. Resultatet av samordnade flygoperationer, markanfall och specialförbandsoperationer var nyckel till framgång i koalitionens framgångar.90 Ett kompani ur specialförbanden genomförde i samverkan med ett kurdiskt förband först ett anfall mot en terroristgruppering kallad Ansar al-Islam i syfte att säkra den egna flanken och de bakre linjerna. Här kombinerades anfallet med direkt understöd av flygförband värvid motståndet kunde slås.91 Senare genomfördes 87 Cordesman, The Iraqi War, s. 19. 88 Cordesman, The Iraqi War, s. 76-79. 89 Cordesman, The Iraqi War, kap. 3. 90 Cordesman, The Iraqi War, s. 77. 91 Gordon och Trainor, Cobra II, s. 340-341.
