Sjuksköterskors upplevelse av att vårda våldsutsatta kvinnor

Sjuksköterskors upplevelse av att

vårda våldsutsatta kvinnor

Nurses’ experience caring for abused

women

Författare: Elin Palmér & Ebba Samuelsson

VT 2021

Examensarbete: Kandidat, 15 hp

Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.

Handledare: Alexandra Eilegård Wallin, Universitetslektor, Örebro universitet Examinator: Annica Kihlgren, Professor, Örebro universitet

Sammanfattning

Bakgrund: En av tre kvinnor har någon gång utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av någon som kvinnan har, eller har haft, en relation med. Inom hälso- och sjukvården har sjuksköterskor ett ansvar i att upptäcka och identifiera kvinnors våldsutsatthet. Tidigare forskning visar att flertalet kvinnor som utsätts för våld i nära relation upplever att de blir bemötta av vården på ett oetiskt sätt. Detta gör att de upplever en känsla av skam över deras situation. Personcentrerad omvårdnad kan användas för att sjuksköterskorna ska se patienten i sin helhet och inte bara skadan hon söker vård för.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor inom hälso- och sjukvården som utsatts för våld i nära relation.

Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning utfördes. Från databaserna CINAHL, MEDLINE och Psycinfo söktes artiklar fram med relevanta sökord kopplade till studiens syfte. Elva stycken vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet.

Resultat: Resultatet presenterades i tre huvudkategorier; ”sjuksköterskans upplevelser av arbetsmiljön vid omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor”, ”sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation (IPV)” och ”sjuksköterskans upplevelse av kunskap inom IPV”. Resultatet kom fram till att sjuksköterskor upplever känslor som maktlöshet, rädsla och oro. De upplever även att tidsbrist och kunskapsluckor påverkar dem negativt i arbetet med våldsutsatta kvinnor.

Slutsatser: Förbättrade rutiner och riktlinjer på arbetsplatser skulle leda till att sjuksköterskor känner sig tryggare i sin roll att vårda våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskor behöver mer utbildning och kunskap inom IPV för att kunna vårda och bemöta dessa kvinnor på ett etiskt sätt.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund ... 1

2.1 Definition av våld i nära relation ... 1

2.2 Prevalens av anmälda misshandelsbrott i Sverige ... 1

2.3 Psykiska och fysiska konsekvenser av att utsättas för våld i nära relation ... 2

2.4 De våldsutsatta kvinnornas upplevelser ... 2

2.5 Sjuksköterskans ansvar inom hälso- & sjukvård ... 3

2.6 Att arbeta med personcentrerad vård ... 3

2.7 Lagar och riktlinjer för sjuksköterskor ... 4

3. Problemformulering ... 4 4. Syfte ... 4 5. Metod ... 5 5.1 Design... 5 5.2 Datainsamling ... 5 5.3 Urval ... 6 5.4 Kvalitetsgranskning... 6 5.5 Dataanalys ... 6 5.6 Forskningsetiska överväganden... 7 6. Resultat ... 8

6.1 Sjuksköterskans upplevelser av arbetsmiljön vid omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor ... 9

6.1.1 Riktlinjer på arbetsplatsen ... 9

6.1.2 Brister i sjuksköterskans arbetsmiljö ... 9

6.1.3 Utmaningar avseende kommunikation och kultur ... 10

6.2 Sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor utsatta för IPV ... 10

6.2.1 Frustration och maktlöshet ... 10

6.2.2 Rädslor och oro ... 10

6.3 Sjuksköterskans upplevelse av kunskap inom IPV ... 11

7. Resultatsammanfattning ... 11

8. Diskussion ... 12

8.1 Metoddiskussion ... 12

8.2 Resultatdiskussion... 13

8.2.1 Sjuksköterskans upplevelser av hinder vid omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor ... 13

8.2.2 Sjuksköterskans upplevelse att vårda kvinnor utsatta för IPV ... 14

8.2.3 Sjuksköterskans kunskap och utbildning inom IPV ... 15

9. Slutsatser ... 15

9.1 Klinisk nytta ... 16

Referenslista ... 17 Bilaga 1. Sökmatris

1. Inledning

En av tre kvinnor i världen utsätts för våld i nära relation av sin nuvarande eller tidigare partner. Det bidrar till att dessa kvinnor får psykiska och fysiska besvär som kan påverka kvinnorna livet ut. Författarna arbetar på en kvinnoklinik och möter kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Många gånger har de upplevt att grundutbildade sjuksköterskor är osäkra och inte har den utbildning de behöver för att kunna möta och vårda dessa kvinnor. Det har lett till att författarna valt att fördjupa sig i ämnet och med litteraturstudien undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda dessa kvinnor.

2. Bakgrund

Bakgrunden består av tidigare forskning, lagar och riktlinjer, nationella rapporter samt annan litteratur. Det som tas upp är definition av våld i nära relation, de våldsutsatta kvinnornas upplevelser, psykiska och fysiska konsekvenser av våld i nära relation, sjuksköterskans ansvar samt lagar och riktlinjer. Bakgrunden avslutas med en problemformulering.

2.1 Definition av våld i nära relation

Våld mot kvinnor i nära relation är en aktuell folkhälsofråga i världen (Brykczynski, Crane, Medina & Pedraza, 2011). En annan benämning för våld i nära relation som används mer internationellt är intimt partnervåld vilket förkortas IPV (World Health Organization [WHO], 2017). IPV definieras som en rad olika handlingar som tillsammans utsätter offret för skada och förövaren är någon som den utsatta har eller har haft en nära relation till. De skadliga handlingarna kan vara allt ifrån psykiska kränkningar till fysiska skador (Nationellt Centrum för Kvinnofrid [NCK], u.å.). IPV förekommer oberoende av etnicitet, klass,

funktionsnedsättning eller ålder. IPV existerar både bland olikkönade som samkönade par, det är mest förekommande att kvinnor drabbas (Riksförbundet för sexuell upplysning [RFSU], 2017).

Socialstyrelsen (2019) har delat upp våld i nära relation i fyra olika våldstyper. De olika typerna är fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld samt försummelse.

• Fysiskt våld kan vara slag, sparkar, knuffar, att brännas, att bitas, sticka med kniv samt att dra offret i håret.

• Psykiskt våld kan innebära olika trakasserier, hot och tvång. Det kan också innebära att offret isoleras och kontrolleras av förövaren.

• Sexuellt våld kan innefatta olika påtvingade sexuella handlingar exempelvis att förövaren har samlag utan samtycke, könsstympning, använder ett sexuellt kränkande språk samt att tvinga offret att se på pornografi.

• Försummelse är att offret inte får den hjälp med exempelvis medicin, hygien eller mat som behövs i det vardagliga livet (Socialstyrelsen, 2019).

2.2 Prevalens av anmälda misshandelsbrott i Sverige

Brottsförebyggande rådet ([BRÅ], 2020) beskriver att under år 2019 var en femtedel av anmälda misshandelsbrott utförda av en närstående som offret har eller har haft en nära relation till. Av de anmälda misshandelsbrotten var kvinnor en majoritet av de utsatta. Fyrtio

procent av de utsatta kvinnorna angav att gärningspersonen var en närstående medan det motsvarande tre procent sågs hos de våldsutsatta männen. Det var en stor diskrepans mellan könen bland misstänkta misshandelsförövare i parrelationer. Antal anmälda misshandelsbrott i parrelationer visade sig vara en markant skillnad mellan könen. Det var 8820 anmälda misshandelsbrott mot kvinnor respektive 1710 mot män.

Bakgrundsfaktorer som tycks ha störst påverkan på våldsutsattheten är ålder (, vanligast bland personer mellan 16–34 år), dåliga ekonomiska förutsättningar, avsaknad av eftergymnasial utbildning samt att vara ensamstående förälder (BRÅ, 2020).

2.3 Psykiska och fysiska konsekvenser av att utsättas för våld i nära

relation

Att bli utsatt för våld kan ge många olika reaktioner. Det kan vara allt ifrån skuld och skam, att den utsatte tänker att det är hens eget fel att det hände/händer eller att hen förtjänar det. Andra reaktioner som ilska och sorg är också vanligt (RFSU, 2017). Att som kvinna bli utsatt för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld i nära relation kan bidra till flertalet negativa

konsekvenser på både lång och kort sikt för kvinnans psykiska, fysiska, sexuella och reproduktiv hälsa. Åsamkade skador kan se olika ut. De kan vara i form av blåmärken eller frakturer orsakade av slag och sparkar. Skadan behöver inte vara synlig då det också kan vara psykiska skador kvinnan drabbats av (NCK, u.å.).

Wong & Mellor (2014) beskrev att långsiktiga fysiska konsekvenser av att leva med våld i nära relation kan vara olika typer av kramper, minnesförluster, hjärnskador, gynekologiska problem samt kronisk smärta. Konsekvenserna av att leva med dessa symtom innebär att kvinnorna upplever lägre livskvalité, lägre hälsa och att de söker hälso- och sjukvård mer frekvent än genomsnittet. Forskning från de två senaste decennierna har visat att IPV kan kopplas samman med psykiska ohälsa som exempelvis depression, fobier, posttraumatisk stress, suicidförsök och tvångssyndrom. Den psykiska ansträngningen får konsekvenser som kan vara både kortvariga och långvariga. Kvinnor utsatta för våld i nära relation kan bli socialt isolerade från samhället vilket kan leda till minskad chans till utbildning eller arbete. Detta problem kan i följd leda till sämre ekonomi för den utsatta. De konsekvenser som den sociala isoleringen samt den psykiska påfrestningen bidrar till bildar ytterligare ett

hälsoproblem för kvinnorna (Wong & Mellor, 2014).

2.4 De våldsutsatta kvinnornas upplevelser

Kvinnor som utsatts för våld i nära relation upplevde många olika känslor. Det var känslor som ilska, ensamhet, frustration, oförmåga att tänka klart och rädslan för partnern de har eller har haft en relation med (Yam, 2000). Enligt NCK (u.å.) upplever våldsutsatta kvinnor att de psykiska övergreppen är svårast att hantera. I en relation som pågått en längre tid har

våldshandlingarna oftast blivit allvarligare och därav är de även svårare att hantera rent känslomässigt. Socialstyrelsen (2019) beskriver att det är av vikt att offret får professionell hjälp för att kunna klara av situationen. Yam (2000) betonade att flertalet kvinnor upplevde skam över de brott som de har utsatts för. Många gånger upplevde kvinnorna att de har blivit oetiskt bemötta av sjuksköterskor. Kvinnorna upplevde att sjuksköterskorna inte hade tid att lyssna på deras berättelser eller visa förståelse för deras situation. Detta bidrog till att kvinnorna valde att inte berätta vad de utsatts för.

Bacchus, Mezey & Bewley (2003) konstaterade att kvinnor som blev tillfrågade om IPV i samband med vårdbesök upplevde det både som positivt och negativt. Kvinnorna upplevde

det som positivt att bli tillfrågade om de utsatts för IPV och de upplevde sjuksköterskor som mer närvarande. Det som sjuksköterskor borde tänka på är vid vilket tillfälle de väljer att ställa frågan. Olämpliga tillfällen att ställa frågor om våld i nära relation är exempelvis när kvinnans partner är med på vårdbesöken. Att som kvinna få frågan om våld i hemmet av en man kunde vara känsligt. Det upplevdes jobbigt att öppna sig för manliga sjuksköterskor. Forskning visar dock att om den manliga sjuksköterskan visade medkänsla och att han lyssnade så hade kön ingen betydelse (Bacchus et al., 2003).

2.5 Sjuksköterskans ansvar inom hälso- & sjukvård

ICN:s etiska koder beskriver att sjuksköterskan arbetar utifrån fyra grundläggande

ansvarsområden. Dessa ansvarsområden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Respektfullhet, medkänsla, integritet, trovärdighet och lyhördhet ingår i professionell yrkeskompetens för sjuksköterskan att arbeta utifrån (Svensk

Sjuksköterskeförening [SSF], 2017a). Sjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden av patienten. Det innebär även att patienten, vid behov även anhöriga, ska vara delaktiga i omvårdnaden för att bevara integritet och värdighet (SSF, 2017b).

2.6 Att arbeta med personcentrerad vård

Begreppet personcentrerad vård har från början sitt ursprung från Carl Rogers (Brooker, 2003). Carl Rogers var psykolog och grundare till en humanistisk rörelse som fokuserar på individens fria vilja och dess behov (Samstag, 2007). Den personcentrerade vårdens centrala delar handlade om att arbeta med personen i ett holistiskt synsätt (Brooker, 2003; Eun-Young & Hyunjin, 2017). Helhetsperspektivet innebar att arbeta med personens psykologiska, sociala och fysiska behov (Eun-Young & Hyunjin, 2017). Vårdpersonal ska tillsammans med personens tillgångar försöka att uppnå ett välbefinnande (Brooker, 2003). För att kunna skapa en omvårdnadsplan utifrån patientens behov är det viktigt för sjuksköterskan att kunna ta in information och kunskap om patienten och att kunna se varje individ som unik (Cloninger, 2011; SSF, 2016a). Relationen mellan sjuksköterskan och patienten är viktig för att ett förtroende ska kunna byggas upp (McCormack, 2004). Sjuksköterskan har ett ansvar att arbeta personcentrerat för att kunna ge bästa möjliga vård till varje enskild patient (SSF, 2016b).

McCance & McComback (2019) beskriver att inom personcentrerad omvårdnad finns det ett ramverk med fyra komponenter. De fyra komponenterna är förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer och förväntade resultat. Förutsättningar handlar om att

sjuksköterskan ska vara professionell i det arbete som utförs, att fatta beslut, prioritera vad som ska göras och ha en god kunskap inom området. Det är viktigt att sjuksköterskan själv har en bra insikt om hur hen fungerar för att kunna hjälpa och ge god vård till patienter. Vårdmiljön innebär att det ska finnas en balanserad maktbalans mellan sjuksköterska och patient. För att en bra relation mellan två personer ska fungera så behöver makten delas upp. Att sjuksköterskan tillsammans med teamet ska göra omvårdnadsåtgärder som gynnar patienten. Den fysiska vårdmiljön innefattar hur kulturen på arbetsplatsen är, hur

arbetsplatsen arbetar med evidens och vad sjuksköterskan besitter för ledarskapskvaliteter. När dessa tre komponenter fungerar resulterar det i en god personcentrerad vård. I

personcentrerade processer är det viktigt att sjuksköterskan arbetar med att visa medkänsla, engagemang och närvaro. Genom att erbjuda holistisk behandling och vård uppmärksammas hela personen. Vården ser till patientens olika behov som de fysiologiska, sociokulturella, psykologiska samt utvecklings dimensioner. För att utföra en bra och personcentrerad vård är

dessa kriterier bra att tillämpa. Resultatet av att arbeta personcentrerat är att patienten är delaktig i processen och kan ta egna beslut vilket patienten upplever som positivt (McCance & McComback, 2019).

2.7 Lagar och riktlinjer för sjuksköterskor

Hälso- och sjukvårdslagen (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], SFS 2017:30) beskriver att hälso-och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. Detta innebär att tillgodose patienters behov av trygg och säker vård. Socialstyrelsen (SOSFS 2014:4, 8 kap, 1§) beskriver vårdgivarens ansvar gällande rutiner i arbetet för identifiering av våldsutsatthet. Vid

misstanke om att en vuxen individ visar tecken eller symtom på våld eller övergrepp i en nära relation har vårdgivaren en skyldighet att ingripa. Hälso-och sjukvårdspersonalen har ett ansvar att ta patienten åt sidan till ett enskilt rum och fråga patienten hur dessa tecken och symtom uppkommit. Finns det fortsatt misstanke om våld så har vårdgivaren ett ansvar att personalen gör följande;

1. tar reda på om det finns barn i den vuxnes familj, 2. gör en anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), om det finns barn i familjen, 3. informerar om möjligheten till vård och omvårdnad från hälso- och sjukvården eller stöd och hjälp från socialtjänsten och frivilligorganisationer, och 4. beaktar vilka behov den vuxne kan ha av vård såväl fysiskt som psykiskt med anledning av våldet. (SOSFS 2014:4)

För att bidra till en god och säker vård har Patientdatalagen (Patientdatalag [PDL], SFS 2008:335) tillkommit. Det är en lag som är tillämpad för att vårdpersonal ska kunna föra patientjournal och behandla personuppgifter på ett säkert sätt. Även information om varför patienten söker vård, uppgifter om ställd diagnos samt information om åtgärder. Efter att ovanstående åtgärder är utförda är det viktigt att allt dokumenteras korrekt i patientjournalen vilket görs enligt Patientdatalagen (PDL, SFS 2008:335).

3. Problemformulering

Sjuksköterskor har en betydande roll i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. Tidigare forskning visar att kvinnliga patienter utsatta för våld i nära relation som uppsöker vården upplever avsaknad av kunskap inom IPV i sjuksköterskornas bemötande under vårdbesöken. Sjuksköterskan har ett ansvar samt en skyldighet att uppmärksamma och identifiera symtom på våld i nära relation. Genom att se och lyssna på de utsatta kvinnornas berättelse kan sjuksköterskan därför få ett helhetsperspektiv av kvinnans situation. För att möjliggöra bra vård för dessa kvinnor är det viktigt att arbeta utifrån personcentrerad

omvårdnad. Sjuksköterskan ska bemöta de våldsutsatta kvinnorna med förståelse, empati och respektfullhet. Det är viktigt att förstå och belysa hur sjuksköterskan upplever mötet med kvinnorna för att utifrån det skapa en bättre kunskap kring hur sjuksköterskan bör vårda de utsatta kvinnorna.

4. Syfte

Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor inom hälso- och sjukvården som utsatts för våld i nära relation.

5. Metod

I metoden kommer författarna att beskriva vilken design de har använt, hur datainsamlingen i de olika databaserna har utförts samt tillvägagångssättet för urval. Även kvalitetsgranskning, dataanalys och forskningsetik kommer att belysas.

5.1 Design

För att besvara syftet genomfördes en deskriptiv litteraturstudie med systematisk sökning (Kristensson, 2014).

5.2 Datainsamling

Databaserna som författarna valde att söka i var Cinahl plus with full text (CINAHL), MEDLINE och Psycinfo. Meningsbärande ord som användes var “sjuksköterska”, “kvinna”, “våld i nära relation” “primärvård” och “sjukhus”. De meningsbärande orden översattes i Svenska MeSH. Författarna valde att översätta ordet upplevelse fritt till experience eftersom det inte gick att översätta i Svenska MeSH. Utifrån dessa meningsbärande orden fann vi ämnesord i de utvalda databaserna. Karlsson (2017) beskriver att trunkering är ett tecken (*) som används i de flesta databaserna och det innebär att ordet som söks på utgår från samma grund, exempelvis Nurs* blir nurses och nursing. Booleska sökoperatörer AND, OR och NOT kan användas för att kombinera olika sökord (Kristensson, 2014). En manuell sökning genom snowballing genomfördes för att hitta relevanta artiklar. Snowballing innebär att hitta

relevanta artiklar genom att gå igenom andra relevanta artiklars referenslista (Kristensson, 2014). Författarna valde att använda snowballing för att tillföra fler artiklar till

litteraturstudiens resultat.

CINAHL: I databasen CINAHL användes fritextorden Nurs*, Experience*, Attitude,

Perception, “Primary Health Care” och Hospital*. De fritextord som sedan transkriberades till ämnesord var Women* och “Intimate Partner Violence”, det gjordes i CINAHL Subject Headings. Från ordet Women* söktes ämnesordet (MH”Battered Women”) fram och från “Intimate Partner Violence” transkriberades ämnesordet (MH”Domestic Violence”). Till sist gjordes en sökning på fritext- och ämnesorden med de booleska sökoperatörerna OR och AND. OR användes för att kombinera två närliggande begrepp. Begränsningar som gjordes i sökningen var Peer reviewed, engelskt språk samt att artiklarna skulle vara publicerade mellan årtalen 2010–2021. En ytterligare artikel tillkom genom en manuell sökning.

MEDLINE: I databasen MEDLINE användes fritextorden Nurs*, Experience*, Attitude, Perception, “Primary Health Care” och Hospital*. Fritextorden Women* och “Intimate Partner Violence” transkriberades i MeSH. Ämnesorden som framkom var (MH”Battered Women”) och (MH”Domestic Violence”). Slutligen gjordes en sökning på fritext- och ämnesorden kombinerat med de booleska sökoperatörerna OR och AND. Begränsningar som gjordes i sökningen var Peer reviewed, engelskt språk samt mellan årtalen 2010–2021. Psycinfo: I databasen Psycinfo söktes fritextorden Nurs*, Experience*, Attitude, Perception, “Primary Health Care” och Hospital*. I Thesaurus transkriberades fritextorden Women* och “Intimate Partner Violence”, de ämnesord som framkom var (DE”Battered Females”) samt (DE”Domestic Violence”). Fritextorden och ämnesorden kombinerades med de booleska sökoperatörerna OR och AND. Begränsningar som gjordes i sökningen var Peer reviewed,

engelskt språk samt mellan årtalen 2010–2021. Ytterligare en artikel kom till genom en manuell sökning.

Se Bilaga 1, Sökmatris.

5.3 Urval

Sökningarna som gjordes resulterade i 41 artiklar i CINAHL, 147 artiklar i MEDLINE och 87 artiklar i Psycinfo. Sökningen gjordes av båda författarna och alla titlar lästes var för sig. 82 relevanta abstrakts granskades. Abstrakt som inte matchade litteraturstudiens syfte

exkluderades (Kristensson, 2014). I nästa urval lästes 33 relevanta artiklar för att sedan granskas i fulltext av båda författarna. Vid det sista steget granskades 13 artiklar från den systematiska sökningen samt två artiklar från den manuella sökningen. Sedan valdes totalt elva artiklar ut för att besvara litteraturstudiens syfte.

Inklusionskriterier var sjuksköterskans perspektiv att vårda, kvinnor utsatta för våld i nära relation, vuxna kvinnor (över 18 år) och studier genomförda inom hälso- och sjukvård. Exklusionskriterier var patientens perspektiv, review artiklar, våldsutsatta män och barn (under 18 år) utsatta för våld.

5.4 Kvalitetsgranskning

För att genomföra en litteraturstudie behöver en kvalitetsgranskning av valda artiklarna genomföras (Kristensson, 2014). Författarna har valt att använda sig av granskningsmallar från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) för att bedöma om artiklarna hade hög, medel eller låg kvalité samt att veta vilka som svarade på

litteraturstudiens syfte (SBU, 2020).

Författarna använde sig av ett eget poängsystem. För medel kvalitet behövdes tre till fyra poäng och för hög kvalitet behövdes 5 poäng. De artiklarna som hade under tre poäng ansågs ha låg kvalitet och exkluderades från litteraturstudiens resultat. Det författarna kontrollerade var artiklarnas syften, urval av deltagare samt datainsamling. Genom att göra en

kvalitetsgranskning av totalt 15 artiklar kunde författarna exkludera fyra artiklar som inte uppfyllde kvalitetskraven. Slutligen inkluderades totalt elva artiklar som hade en hög eller medel kvalitet.

5.5 Dataanalys

Författarna till examensarbetet följde Kristensson (2014) tre steg avseende urvalskriterier. De tre stegen var; granska abstrakts, läsa artiklarna i fulltext och till sist granska artiklarna kritiskt med hjälp av granskningsmallar. Författarna valde att analysera data från elva olika artiklar enligt Kristensson (2014) beskrivning av integrerad analys. Först lästes alla artiklar i fulltext enskilt av författarna för att få en uppfattning om vad artiklarna handlade om. Sedan läste författarna artiklarna tillsammans för att fortsättningsvis gemensamt analysera artiklarna för att försöka finna likheter och skillnader. Detta gjordes genom att använda färgkodning. Författarna skapade förslag till olika huvudkategorier och subkategorier som diskuterades mellan varandra. Tre huvudkategorier och fem subkategorier skapades efter genomförd analys. I litteraturstudiens resultatdel presenteras resultat i löpande text under olika kategorier.

5.6 Forskningsetiska överväganden

Helsingforsdeklarationen är ett styrdokument som består av riktlinjer skapade för att beskriva hur forskning bedrivs på ett etiskt sätt. Deklarationen innehåller fyra viktiga aspekter som kan sammanfattas med autonomiprincipen, nyttoprincip, inte skada-principen och

rättviseprincipen (The World Medical Association [WMA], 2021). Forskning inom medicin och omvårdnad bör bedrivas för att nå ny kunskap om olika hälsotillstånd, ohälsa, hälsa och behandlingar (Kristensson, 2014). Det finns olika riktlinjer som forskare måste följa.

Deltagandet i studien ska vara frivilligt. Informanterna ska lämna samtycke till att delta samt att de själva får välja om de vill avbryta sin studiemedverkan utan att meddela orsak (Codex, 2021).

Tio av elva artiklar hade ett etiskt godkännande utfärdat av en etisk kommitté. I den elfte artikeln hade deltagarna fått information om studien och givit sitt samtycke till att delta. Deltagarna fick även information om att de kunde avbryta sitt deltagande utan att behöva uppge orsak (Kjellström, 2017). Författarna valde att läsa artiklarna enskilt för att sedan diskutera vad de kom fram till. Detta gjordes för att författarna till litteraturstudien skulle vara objektiva och åsidosätta sina egna åsikter när de analyserat resultatet från de olika artiklarna.

6. Resultat

Resultatet består av elva artiklar. Studierna gjordes i England (n=1), Israel (n=1),

Saudiarabien (n=1), Sri Lanka (n=1), Storbritannien (n=1), Sverige(n=2), Sydafrika (n=3) och USA (n=1). Vid analys av valda artiklar framkom tre huvudkategorier och fem subkategorier. Se Tabell 1. Resultatöversikt.

Tabell 1. Resultatöversikt.

Artiklar

Sjuksköterskans upplevelser av arbetsmiljön vid omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor

Sjuksköterskans

upplevelser av att vårda kvinnor utsatta för IPV

Sjuksköterskans upplevelse av kunskap inom IPV Riktlinjer på arbetsplatsen Brister i sjuksköterskan s arbetsmiljö Utmaningar avseende kommunikatio n och kultur Frustration och maktlöshet

Rädslor och oro

Alhalal, 2020 X X X Guillery et al., 2012 X X X Gurge, 2012 X X X X X Häggblom et al., 2005 X X X McGarry, 2017 X X Natan & Rais, 2010 X X X Sundborg et al., 2012 X X X X Van der Wath, 2019 X X X X X Van der Wath et al., 2013 X X X

Van Wyk & Van der Wath, 2015

X X

Williams et

6.1 Sjuksköterskans upplevelser av arbetsmiljön vid omvårdnaden av

våldsutsatta kvinnor

6.1.1 Riktlinjer på arbetsplatsen

Majoriteten av sjuksköterskorna upplevde att de inte hade tillräckligt med riktlinjer på sina arbetsplatser för hur de ska hantera och agera vid misstanke om våld i nära relation (Alhalal, 2020; Guillery, Benzies, Mannion & Evans 2012; Guruge, 2012; Häggblom, Hallberg & Möller, 2005; Sundborg, Saleh-Stattin, Wändell & Törnkvist, 2012; Van der Wath, 2019; Williams, Halstead, Salani & Koermer, 2017). De ansåg att det bristande riktlinjerna svek de våldsutsatta kvinnorna (Guillery et al., 2012; Gurge, 2012). Riktlinjer saknades för hur sjuksköterskorna skulle gå tillväga vid en anmälan om misstanke av IPV (Sundborg et al., 2012). Det negativa av att inte ha tydliga riktlinjer vid misstanke om IPV skapade ett dilemma för sjuksköterskorna då de inte hade kunskap om när de skulle ingripa och anmäla (Sundborg et al., 2012; Van der Wath, 2019). Det var svårt för sjuksköterskorna att veta vilka

omvårdnadsåtgärder de skulle ge kvinnorna (Häggblom et al., 2005). En minoritet av sjuksköterskorna angav att de hade fungerande riktlinjer att följa (Alhalal, 2020; Natan & Rais, 2010). Vid tydlig farhåga om IPV där synliga skador, exempelvis blåmärken, framkom tyckte sjuksköterskorna att det blev mer uppenbart att ställa fler frågor angående IPV (Van der Wath, 2019). På de arbetsplatser där det fanns instruktioner om hur IPV skulle hanteras var det mer naturligt för sjuksköterskorna att fastställa våldsutsattheten hos kvinnorna (Williams et al., 2017).

Gurge (2012) och Van der Wath (2019) rapporterade hinder i arbetet med våldsutsatta kvinnor avseende brist på information om vart kvinnorna hänvisades vidare. Bristen på samarbete mellan olika myndigheter gjorde att sjuksköterskorna inte visste vart de skulle hänvisa kvinnorna (Häggblom et al., 2005; Sundborg et al., 2012). Sjuksköterskorna upplevde också svårigheter att göra handlingsplaner för hur arbetsplatsen skulle hantera IPV dels på grund av dåligt stöd och engagemang från arbetsgivaren (Gurge, 2012).

6.1.2 Brister i sjuksköterskans arbetsmiljö

Tidsbrist upplevdes som ett hinder i vårdandet (Alhalal, 2020; Gurge, 2012; McGarry, 2017; Williams et al., 2017). Begränsad tid blev ett problem då det var svårt för kvinnorna att bygga upp ett förtroende till sjuksköterskan. Det gjorde att det blev svårt att få patienten att öppna upp sig om deras IPV utsatthet (Gurge, 2012; Williams et al., 2017). Sjuksköterskorna

upplevde att de inte hade tid att ge lämplig vård samt den hjälp som de våldsutsatta kvinnorna var i behov av (Alhalal, 2020; Gurge, 2012). Att under vårdbesöket hinna med en fullständig konversation utan avbrott eller tidspress upplevdes som problematisk (McGarry, 2017; Williams et al., 2017). På grund av tidsbristen under vårdsamtalen prioriterades inte frågan om IPV (Alhalal, 2020; Häggblom et al., 2005; Sundborg et al., 2012; Williams et al., 2017).

Sjuksköterskorna upplevde att uppföljning av de våldsutsatta kvinnorna var begränsad (Van Wyk & van der Wath, 2015; Williams et al., 2017). Ett av problemen var att det inte fanns tillräckligt med resurser (Sundborg et al., 2012; Williams et al., 2017). Resursbristen bidrog till att det ställdes högre krav på sjuksköterskan i patientmötena. De högre kraven ledde till minskad tid till varje patient och det resulterade i att IPV inte alltid upptäcktes (Williams et al., 2017). Bristande uppföljning gjorde att sjuksköterskorna upplevde oro för hur det skulle gå för dessa kvinnor (Van der Wath, van Wyk & Janse van Rensburg, 2013).

Sjuksköterskorna upplevde svårigheter i patientmötet för att sjukhusen var överbelagda vilket gjorde att patienterna fick dela rum med många andra patienter (Van Wyk & van der Wath, 2015). Brist på integritet hos patienterna ledde till att det var svårt för personalen att ställa frågor till patienten angående IPV (Häggblom et al., 2005; Van Wyk & van der Wath, 2015; Williams et al., 2017).

6.1.3 Utmaningar avseende kommunikation och kultur

Kommunikationsutmaningar som språkbarriärer upplevdes som ett problem i samtalen med de IPV utsatta kvinnorna (Van der wath, 2019; Williams et al., 2017). Språkbarriärer

upplevdes som ett problem för att kunna föra ett samtal med patienten och utbyta information mellan de olika parterna (Guillery et al., 2012; Gurge, 2012). Kvinnors ovilja att berätta för sjuksköterskorna om deras våldsutsatthet berodde på bristande förtroende till sjuksköterskan samt rädsla och skam. Det upplevdes problematiskt i vårdförloppet (Van der wath, 2019; Williams et al., 2017). Kvinnor som hade med sin partner i samtalen med sjuksköterskorna uppfattades som mer begränsade att svara på frågor om IPV (Williams et al., 2017).

Williams et al. (2017) förklarar att kvinnornas kultur uppfattades spela stor roll i viljan att prata om IPV. I de sydamerikanska kulturerna var det mer accepterat med IPV och det ansågs normalt. I dessa situationer var det svårare att prata med kvinnorna om IPV då de ansåg att det ingick i en relation.

6.2 Sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor utsatta för IPV

Det fanns frustration och maktlöshet hos sjuksköterskorna över att inte kunna hjälpa alla kvinnor som utsatts för IPV (Natan & Rais, 2010; Sundborg et al., 2012; Van der Wath, 2019; Van der Wath et al., 2013; Van Wyk & van der Wath, 2015). Sjuksköterskorna upplevde oförmåga att de själva inte tog initiativet till att hjälpa kvinnan bort från den ohållbara livssituationen (Van der Wath, 2019; Van Wyk & van der Wath, 2015). I våldsutsatta situationer kunde sjuksköterskan uppleva maktlöshet då det hen kunde göra enbart var att stötta och försöka vägleda kvinnan i hennes beslut (Van der Wath, 2019). Ilska och frustration över att se vad kvinnorna blivit utsatta för var något som sjuksköterskorna ofta upplevde. Denna frustration och maktlöshet kunde etsa sig fast i deras minne i dagar, veckor och till och med år (Van der Wath et al., 2013).

Van Wyk & van der Wath (2015) beskrev att de två manliga sjuksköterskorna i studien upplevde en konflikt inom sig. De bar en känsla av skam, smärta och frustration över att vara man och att förknippas med kvinnornas förövare. Maktlöshet upplevdes då de inte kunde hjälpa kvinnorna i den utsträckning de önskade (Van Wyk & van der Wath, 2015). 6.2.2 Rädslor och oro

Gurge (2012) beskrev att sjuksköterskornas erfarenhet av de våldsutsatta kvinnornas män var att de kunde vara väldigt aggressiva. De kvinnliga sjuksköterskorna upplevde rädsla för de våldsutsatta kvinnornas män. Speciellt de kvinnliga sjuksköterskorna som bodde själva var oroliga för att männen skulle ta reda på vart de bodde. De manliga sjuksköterskorna uttryckte inte samma rädsla (Gurge, 2012). Sjuksköterskorna var oroliga över sig själva och hur deras

våldsutsatt relation hade sjuksköterskorna svårt att få bort berättelserna från minnet.

Sjuksköterskorna upplevde att det påverkade deras vardag eftersom de gick runt med rädsla och oro för kvinnorna de vårdat (Van der Wath et al., 2013). De manliga sjuksköterskorna upplevde en oro över hur patienterna skulle uppleva att vårdas av dem då de var män (Van Wyk & van der Wath, 2015). Majoriteten av de kvinnliga sjuksköterskorna levde i

förhållanden med män. Det fick dem att reflektera över maktbalansen i deras förhållanden och hur de skulle ha agerat vid våld i nära relation då de som kvinnor lika gärna kunnat hamnat i samma position som de våldsutsatta kvinnorna (Van der Wath, 2019).

6.3 Sjuksköterskans upplevelse av kunskap inom IPV

Sjuksköterskorna beskrev att de upplevde en stor kunskapsbrist i ämnet våld i nära relation (Alhalal, 2020; Guillery et al., 2012; Gurge, 2012; Häggblom et al., 2005; Natan & Rais, 2010; Sundborg et al., 2012). Den bristande kunskapen bidrog till att sjuksköterskorna fokuserade på de fysiska skadorna och de upplevde att det inte visste hur de skulle hantera de psykiska skadorna (Gurge, 2012). Det uppfattades som svårt att definiera om det var IPV som kvinnorna utsatts för relaterat till den låga kunskapen hos sjuksköterskorna (Gurge, 2012; Natan & Rais, 2010).

Sjuksköterskorna beskrev att de hade för lite utbildning för att vårda kvinnor utsatta för IPV (Alhalal, 2020; Guillery et al., 2012; Gurge, 2012; Häggblom et al., 2005; Natan & Rais, 2010; Sundborg et al., 2012). Detta till följd av att information om IPV i grundutbildningen uppfattades som bristande (Häggblom et al., 2005). För att sjuksköterskor ska kunna

utvecklas och förbättras i sin yrkesroll upplevde de att mer utbildning om IPV behövdes (Gurge, 2012; Häggblom et al., 2005; Sundborg et al., 2012). Sjuksköterskor som genomgick vidareutbildning inom IPV uppskattade att det ökade deras kunskap och förmåga att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation (McGarry, 2017; Williams et al., 2017).

Sjuksköterskorna som upplevde att de hade erfarenheten av IPV kände ofta när något var fel. Det kunde vara att kvinnans partner pratade för kvinnorna eller att kvinnan visade ilska, rädsla alternativt förtvivlan. Ibland upplevde sjuksköterskorna att kvinnorna försökte bli inlagda på sjukhuset för att undvika våldet i hemmet (Van der Wath, 2019). Sjuksköterskorna med mindre erfarenhet inom IPV upplevde att de hade bristande kunskap i att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation (Häggblom et al., 2005; Natan & Rais, 2010, Sundborg et al., 2012). Det som upplevdes brista i kunskapen var hur sjuksköterskorna skulle bemöta och formulera sig i samtalen med kvinnorna (Häggblom et al., 2005; McGarry, 2017).

Sjuksköterskorna upplevde även en osäkerhet i mötet med IPV utsatta kvinnor då de inte hade några erfarenheter från tidigare (Sundborg et al., 2012).

7. Resultatsammanfattning

Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde många bristande faktorer i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Dels otillräckligt med riktlinjer om hur sjuksköterskorna ska förhålla arbetet till de IPV utsatta kvinnorna som besöker hälso- och sjukvården. Tidsbrist,

otillräckligt med resurser, platsbrist och kommunikationsutmaningar ledde till att det ställdes högre krav på sjuksköterskan i mötet med kvinnorna. Att inte kunna hjälpa kvinnorna i den utsträckning som sjuksköterskorna ville resulterade i känslor av maktlöshet och frustration över situationen. Sjuksköterskorna upplevde känslor av rädsla och oro från kvinnornas

berättelse eftersom vem som helst kan utsättas av IPV. Sjuksköterskornas erfarenhet hade betydelse i bemötandet med kvinnorna. Avsaknad av utbildning, kunskap och tidigare erfarenheter hos sjuksköterskorna om IPV upplevdes som hinder för att kunna ge kvinnorna den vård de var i behov av.

8. Diskussion

I metoddiskussionen kommer författarnas val av metod, datainsamling urval, dataanalys, kvalitetsgranskning i form av granskningsmallar samt forskningsetik diskuteras. Författarna kommer även att diskutera litteraturstudiens resultat gentemot litteratur, tidigare forskning, lagar samt det teoretiska perspektivet personcentrerad vård.

8.1 Metoddiskussion

Litteraturstudiens metod innefattade systematisk sökning av vetenskapliga artiklar i för ämnet relevanta databaser. Dessa systematiska sökningar genomfördes enligt Kristensson (2014). Ett annat val av metod lämpligt för studiens syfte hade varit en empirisk studie med intervjuer av sjuksköterskor. Empiriska studier är ofta tidskrävande (Kristensson, 2014) och av den

anledningen ansåg författarna till litteraturstudien att det inte var praktiskt möjligt då tiden var begränsad. Fördelen med den valda metoden, litteraturstudien, är att författarna kan besvara en specifik fråga för att förstå ett specifikt problem (Kristensson, 2014). Det innebär att med hjälp av denna metod kan författarna svara på studiens syfte. I en litteraturstudie tas artiklar inom det berörda området upp och sammanställs till ett gemensamt resultat. Nackdelar med den valda metoden kan vara att det enbart blir en översikt över redan presenterad forskning, det betyder att inget nytt resultat tillförts.

Författarna valde att använda sig av databaser som riktar sig till vårdvetenskapliga områden då litteraturstudien författas inom sjuksköterskans huvudområde, omvårdnadsvetenskap. De databaser som användes var CINAHL och MEDLINE. Ytterligare en databas som användes var Psycinfo med inriktning inom psykologi och beteendevetenskap. Sökningen i Psycinfo gav inga relevanta artiklar som kunde användas i studien. För att ha fått fram fler relevanta artiklar kunde författarna använt sig av flera databaser med huvudämnet

omvårdnadsvetenskap, exempelvis SveMed+. Enligt författarnas uppfattning är ämnet att forska på hur sjuksköterskan upplever att vårda kvinnor utsatta för IPV ett relativt nytt

forskningsområde och därav var utbudet med relevanta artiklar begränsat. Snowball användes som ett komplement för att få fram flera artiklar till litteraturstudien. Författarna hade kunnat utföra fler provsökningar innan de valde ämnet för att få ett större perspektiv inom området. Genom att göra detta hade författarna kunnat bredda syftet och hitta fler ämnesord till den systematiska sökningen.

De meningsbärande orden som var uttagna från syftet transformerades i svenska MeSH för att få korrekta sökord. Svenska MeSH beskriver hälso- och sjukvård som ett samlingsord för olika typer av vårdformer. Utifrån det framkom orden “hospital” och “primary health care” vilka författarna använde sig av. Författarna valde att använda citattecken på ” primary health care” och på ”inimate partner violence” för att hela ordet och inte riskera att få artiklar med enbart orden health eller violence. Detta för att begränsa sökningarna till vad som var relevant för litteraturstudien

svaghet med litteraturstudien är att författarna inte har engelska som modersmål och därför kan översättning av resultatet tolkats fel. Artiklarnas resultat diskuterades mellan författarna för att uppmärksamma hur resultatet har tolkats av författarna. Att författarna diskuterar deras tolkningar av artiklarnas resultat blir en styrka i litteraturstudien.

Karlsson (2017) beskriver att “peer review” innebär att artiklar har genomgått en kritisk granskning av andra forskare före den får publiceras. Är artikeln “peer reviewed” ökar studiens trovärdighet och styrka (Karlsson, 2017). Detta är något som författarna tillfört sina sökningar i valda databaser eftersom det säkerställer kvaliteten på artiklarna. Enligt

Kristensson (2014) är det viktigt att välja aktuella artiklar för att få ett relevant resultat. Tidsperioden som användes var åren 2010–2021. Vid sökningar uppmärksammades att det inte fanns så mycket artiklar publicerade som svarade på författarnas syfte. Författarna hade kunnat utöka tidsintervallet för att få fram fler artiklar. Nackdelen med ett större tidsspann hade varit att artiklarnas resultat kanske inte varit lika aktuellt i dagens samhälle.

Kristensson (2014) beskrev att granskningsmallar används för att bedöma om artiklarna hade hög-, medel eller låg kvalitet. Författarna hade bristande kunskap i kvalitetsgranskning och med hjälp av granskningsmallar ökade författarnas möjlighet att göra en korrekt granskning. Artiklarna hade ursprung från olika länder i världen. Att använda sig av ett varierat urval av artiklarnas ursprung där kulturer skiljer sig åt är en styrka. Eftersom resultatet fokuserar på hur det ser ut över många länder och inte enbart ett land ökar tillförlitligheten,

generaliserbarheten och överförbarheten i litteraturstudien.

För att genomföra en studie krävs nästan alltid ett etiskt godkännande (Kristensson, 2014). En svaghet i litteraturstudien var att en av elva artiklar som användes i resultatet inte var

godkända av en etikkommitté. Den elfte artikeln inkluderades till resultatet eftersom de diskuterade i metoden angående etiskt godkännande. Detta anser författarna till

litteraturstudien stärker argumentet till varför artikeln inkluderades i litteraturstudiens resultat. Kristensson (2014) beskriver att en formell etisk prövning inte är ett juridiskt krav vid

uppsatsskrivande. Då författarna skriver en litteraturstudie baserat på redan publicerat material behövs inte ett etiskt godkännande. Det är dock viktigt att ta med forskningsetiska ställningstaganden för att litteraturstudien ska utföras på ett etiskt sätt. Detta gjordes genom att författarna diskuterade hur de tolkade artiklarna för att få en objektiv bedömning.

8.2 Resultatdiskussion

I resultatdiskussion kommer resultatets nyckelbegrepp som hinder i omvårdnaden,

sjuksköterskans känslor och utbildning att diskuteras. Genom diskussionen kommer teorin personcentreradvård att diskuteras gentemot resultatet.

8.2.1 Sjuksköterskans upplevelser av hinder vid omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor Enligt Socialstyrelsen (SOSFS 2014:4, 8 kap, 1§) har vårdgivaren ansvar för att fastställa riktlinjer för att identifiera våldsutsatthet hos patienter. Sjuksköterskor har ett ansvar att prata enskilt med patienter om de misstänker en utsatthet av våld eller övergrepp i nära relation (SOSFS 2014:4, 8 kap, 1§). Litteraturstudiens resultat visade på att det saknades riktlinjer på hur sjuksköterskor skulle hantera och agera vid misstanke om IPV. Det bekräftades även av andra studier som ett problem i att sjuksköterskor ska kunna ge kvinnor den vård de behöver (Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012; Di Giacomo, Cavallo, Bagnasco,

Sartini & Sasso, 2017). Sjuksköterskans ansvar är att lindra lidandet (SSF, 2017a). Finns inte riktlinjer kan det vara svårt för sjuksköterskan att uppfylla den uppgiften. Resultatet påvisar också att de arbetsplatser som hade tydliga riktlinjer för agerande vid IPV blev det enklare att fastställa kvinnornas våldsutsatthet. Di Giacomo et al. (2017) beskrev att med tydligare riktlinjer blir det enklare att fastställa kvinnors våldsutsatthet.

I litteraturstudiens resultat framkom det att tidsbrist ledde till att vårdsamtalen försämrades och viktiga frågor prioriterades inte. Resultatet visade också att det var svårt för

sjuksköterskan att bygga upp ett förtroende hos patienten. Detta beskrevs även i andra studier (Beynon et al., 2012; Efe & Taşkın, 2012; McGarry & Nairn, 2015). För att kunna bedriva en god vård för patienten är det viktigt att se personen bakom sjukdomen eller

sjukdomstillståndet (SSF, 2016b). Brooker (2003) beskrev i Rogers teori att om sjuksköterskorna arbetar med personcentrerad omvårdnad kommer samarbetet mellan sjuksköterskan och patienten leda till att patienten får den bästa möjliga vården. Om sjuksköterskan inte fick tiden att skapa ett bra förtroende mellan sig och patienten blev det svårt att kunna ge en god vård (Beynon et al., 2012; Efe & Taşkın, 2012; McGarry & Nairn, 2015). Delaktigheten är viktig för att få personcentrerad vård att fungera (McCance & McCormack, 2019; SSF, 2017b). Författarna anser att om inte tiden finns kommer det inte finnas chans för patienten att bli delaktig och det blir svårt för sjuksköterskan att arbeta utifrån patientens behov.

I resultatet framkom det att kvinnor som hade med sin partner i mötet med sjuksköterskan inte svarade på frågorna angående IPV i lika hög utsträckning som kvinnor som inte hade med sin partner. I studien av Bacchus, Mezey & Bewley (2003) beskrev de att kvinnor upplevde det som olämpligt av sjuksköterskor att ställa frågan om IPV när deras partner var med. McCance & McCormack (2019) beskrev för att få en holistiskbild av patienten måste sjuksköterskan arbeta för att underlätta för att patienten ska delge sin information. Författarna bedömer att detta inte görs om frågor om IPV ställs när kvinnans förövare är närvarande.

8.2.2 Sjuksköterskans upplevelse att vårda kvinnor utsatta för IPV

Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde känslor av frustration och maktlöshet i att vårda de utsatta kvinnorna. Det handlade om att deras insatser inte räckte till för att få kvinnorna att undkomma våldet. Det var något som Beynon et al. (2012), Goldblatt (2009), McGarry & Nairn (2015) bekräftade. McCance & McCormack (2019) beskriver att sjuksköterskan med hjälp av personcentrerad omvårdnad ska kunna ge god vård men att det kräver goda

förutsättningar. Har sjuksköterskan inte de förutsättningarna som krävs för att ge personcentrerad vård kan patienten bli lidande.

Litteraturstudiens resultat påvisade att sjuksköterskor upplevde en rädsla i att vårda utsatta kvinnor. Rädslan grundades i att de kunnat se vad kvinnornas män hade gjort mot de

våldsutsatta kvinnorna. Sjuksköterskor blev rädda över att de aggressiva männen kunde göra samma sak mot dem eftersom de vårdade och hjälpte kvinnorna. Att männen upplevdes aggressiva mot sjuksköterskan bekräftades i Efe & Taşkıns (2012) studie. Det leder till att sjuksköterskans fysiska arbetsmiljö inte upplevs säker. För att kunna uppnå ett

personcentrerat arbetssätt är det viktigt att vårdmiljön upplevs som säker både ur

sjuksköterskans och patientens perspektiv (McCance & McCormack, 2019). Enligt författarna till litteraturstudien leder sjuksköterskornas rädslor till att dem inte kan genomföra den

personcentrerade vården som de våldsutsatta kvinnorna behöver. Det resulterar i att kvinnornas vård blir lidande.

8.2.3 Sjuksköterskans kunskap och utbildning inom IPV

Resultatet visade på att sjuksköterskorna inte hade tillräckligt med kunskap inom IPV. Beynon et al. (2012), Di Giacomo et al. (2017) och Efe & Taşkıns, (2012) bekräftade att sjuksköterskor upplevde en kunskapsbrist i att bemöta och vårda våldsutsatta kvinnor. Yam (2000) beskrev att många kvinnor upplevde att de hade blivit oetiskt bemötta av

sjuksköterskor. McCance & McCormack (2019) förklarade att sjuksköterskan behövde ha kunskap för att kunna ge patienten god omvårdnad. Författarna bedömer att det oetiska bemötandet grundar sig i kunskapsbristen om IPV hos sjuksköterskorna. I resultatet framkom det att sjuksköterskorna fokuserade mer på att ta hand om de fysiska skadorna än de psykiska. Det berodde på att de inte hade kunskap om hur de skulle hantera dem psykiska skadorna. Eun-Young & Hyunjin (2017) beskrev att sjuksköterskan ska arbeta utifrån ett

helhetsperspektiv vilket innebär att arbeta personcentrerat och därav är det viktigt att se de psykologiska, sociala och fysiska behoven. Författarna anser att om sjuksköterskan enbart fokuserar på de fysiska skadorna missar sjuksköterskan två viktiga faktorer i att arbeta med ett helhetsperspektiv.

Beynon (2012), Di Giacomo (2017) och Efe & Taşkıns (2012) beskrev att sjuksköterskorna behövde mer utbildning i ämnet IPV för att kunna ingripa och hjälpa de utsatta kvinnorna. Detta styrker litteraturstudiens resultat där sjuksköterskorna antydde att utbildningen behöver utvecklas och förbättras. Beynon (2012) beskrev att ökad utbildning inom IPV skulle kunna göra det lättare för sjuksköterskorna att hantera situationer när de möter våldsutsatta kvinnor. Litteraturstudiens resultat visade även att de sjuksköterskor som fått mer utbildning inom IPV hade bättre kunskap och där med lättare att vårda och bemöta de utsatta kvinnorna.

Författarna till litteraturstudien upplever att med förbättrad utbildning inom IPV kommer sjuksköterskorna att få mer kunskap om hur de ska vårda de våldsutsatta kvinnorna. Fortsätter sjuksköterskans utbildning att ha de kunskapsluckor som beskrivs i

litteraturstudiens resultat om kvinnors våldsutsatthet kan det bli svårt att arbeta för att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Smirthwaite (2010) beskriver att kvalitetsbrister inom vården oftare drabbar kvinnor än män. Ur ett genusperspektiv kan det framstå som att vården inte blir jämställd då kvinnors lidande inte kan lindras på grund av att kunskap saknas. Litteraturstudiens resultat belyste att sjuksköterskor saknade utbildning inom IPV i sjuksköterskans grundutbildning. Enligt NCK (2021) beslutade Sveriges regering 2017 att kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation skulle bli ett obligatoriskt kursmål för sjuksköterskeutbildningen i Sverige. Författarna anser att framtida sjuksköterskor får en djupare kunskap inom IPV vilket kan leda till att utsatta kvinnor får bättre vård.

9. Slutsatser

Sjuksköterskor har en betydande roll i mötet med de kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Brist på riktlinjer, kunskap, erfarenheter och utbildning leder till en känsla av maktlöshet då sjuksköterskor inte vet hur de ska bemöta och förse de utsatta kvinnorna med vård. Det är lättare för sjuksköterskan att behandla kvinnornas fysiska skador i och med brist på kunskap och utbildning blir de psykiska skadorna inte prioriterade. Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg att ökad utbildning skulle resultera i bättre förutsättningar att arbeta med våldsutsatta kvinnor.

9.1 Klinisk nytta

Det tycks finnas för lite stöd och rekommendationer om hur sjuksköterskorna ska agera i deras arbete när de möter kvinnor utsatta för IPV. Förhoppningarna med litteraturstudien var att undersöka hur sjuksköterskor upplevde omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor. Det är viktigt att belysa vart det finns utvecklingspotential för att skapa bättre förutsättningar i form av mer utbildning och tydligare riktlinjer för sjuksköterskor i arbetet med våldsutsatta

kvinnor. Om detta genomförs resulterar det förhoppningsvis i att de utsatta kvinnorna kan få den hjälp de är i behov av.

9.2 Fortsatt forskning

Våld mot kvinnor i nära relation är ett samhällsproblem över hela världen. Det har inte gjorts tillräckligt med forskning på sjuksköterskans perspektiv av att vårda våldsutsatta kvinnor. Det är därför viktigt att forska på sjuksköterskans perspektiv och därmed förbättra och utveckla IPV vården. Bättre vård skulle kunna leda till att kvinnorna fick stöd i att lämna den som utsätter dem för IPV. Det behövs även fortsatt forskning om konkreta åtgärder som

exempelvis hur utbildning för sjuksköterskor om IPV ska bedrivas samt vilka riktlinjer som sjuksköterskor ska följa i mötet med våldsutsatta kvinnor.

Referenslista

* Artiklar som är med i resultatet

* Alhalal, E. (2020). Nurses’ knowledge, attitudes and preparedness to manage women with intimate partner violence. International Nursing Review, 67(2), 265–274.

https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/inr.12584

Bacchus L, Mezey G, & Bewley S. (2003). Experiences of seeking help from health professionals in a sample of women who experienced domestic violence. Health & Social Care in the Community, 11(1), 10–18.

https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1046/j.1365-2524.2003.00402.x

Brooker, D. (2003). What is person-centred care in dementia? Reviews in Clinical Gerontology, 13(3), 215–222. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1017/s095925980400108x Brottsförebyggande rådet. (2020). Våld i nära relationer. Hämtad 6 april 2021 från

https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html#Kartlaggning

Brykczynski, K. A., Crane, P., Medina, C. K., & Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: Advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 23(3), 143–152. https://doi.org/10.1111/j.1745-7599.2010.00594.x

Cloninger, CR (2011). Personcentrerad integrativ vård. Journal of Evaluation in Clinical Practice, 17(2), 371–372. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/j.1365-2753.2010.01583.x

Codex (2021). Forskning på människor. Hämtad 5 juni 2021 från https://codex.uu.se/forskning-pa-manniskor/

Dinç, L., & Gastmans, C. (2012). Trust and trustworthiness in nursing: An argument-based literature review. Nursing Inquiry, 19(3), 223–237.

https://doi.org/10.1111/j.1440-1800.2011.00582.x

Eun-Young Jun & Hyunjin Oh. (2017). Patient Needs and Satisfaction With Nursing Care After Day Surgery Based on a Patient-Centered Care Framework. Clinical Nursing Research, 26(3), 301–317. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1177/1054773816633656

*Guillery, M. E., Benzies, K. M., Mannion, C., & Evans, S. (2012). Postpartum nurses’ perceptions of barriers to screening for intimate partner violence: a cross-sectional survey. BMC Nursing, 11, 2. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1186/1472-6955-11-2

*Guruge, S. (2012). Nurses’ role in caring for women experiencing intimate partner violence in the sri lankan context. ISRN Nursing, 2012, 486273.

https://doi-org.db.ub.oru.se/10.5402/2012/486273

*Häggblom, A. M. E., Hallberg, L. R.-M., & Möller, A. R. (2005). Nurses’ attitudes and practices towards abused women. Nursing & Health Sciences, 7(4), 235–242. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/j.1442-2018.2005.00242.x

Karlsson, E. K. (2017). Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 81-98). Lund: Studentlitteratur.

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 57-80). Lund: Studentlitteratur.

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.

McCance, T. & McCormack, B. (2019). Personcentrerad omvårdnad. I J. Leksell. & M. Lepp (red.), Sjuksköterskans kärnkompetenser (s. 76-89). Stockholm: Liber

McCormack, B. (2004). PRACTICE DEVELOPMENT – PERSON-CENTRED PRACTICE Person-centredness in gerontological nursing: an overview of the literature. Journal of Clinical Nursing (Wiley-Blackwell), 13, 31–38. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/j.1365-2702.2004.00924.x

*McGarry, J. (2017). Domestic violence and abuse: an exploration and evaluation of a

domestic abuse nurse specialist role in acute health care services. Journal of Clinical Nursing, 26(15–16), 2266–2273. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/jocn.13203

*Natan MB, & Rais I. (2010). Knowledge and attitudes of nurses regarding domestic violence and their effect on the identification of battered women. Journal of Trauma Nursing, 17(2), 112–117. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1097/JTN.0b013e3181e736db

Nationellt Centrum för Kvinnofrid (2010). Medicinska och psykosociala konsekvenser av våld. Hämtad 7 april 2021 från https://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/medicinska-och-psykosociala-konsekvenser-av-vald-i-nara-relationer/

Nationellt Centrum för Kvinnofrid (2021). Utbildningsinsatser om våld. Hämtad 4 juni 2021 från

https://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/utbildningsinsatser/?fbclid=IwAR2yxRaFDK WpfjzFZJPSvoLiDkkBgi5FGq90SawGgspOAgbIygh8r-1UTyw

Riksförbundet för sexuell upplysning (2017). Partnervåld. Hämtad 9 april 2021 från

https://www.rfsu.se/sex-och-relationer/for-dig-somundrar/vald-och-overgrepp/partnersvald/ Samstag, LW (2007). De nödvändiga och tillräckliga förhållandena för terapeutisk

personlighetsförändring: Reaktioner på Rogers 1957-artikel. Psykoterapi: teori, forskning, övning, utbildning, 44 (3), 295–299. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1037/0033-3204.44.3.295 SFS 2008:335. Patientdatalag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientdatalag-2008355_sfs-2008-355

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30

Socialstyrelsen (2019). Brottsoffer och deras närstående. Hämtad 9 april 2021 från https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/brottsoffer/

SOSFS 2014:4. Föreskrifter och allmänna råd: Våld i nära relation. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad från

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepointdokument/artikelkatalog/foreskrifter-och-allmanna-rad/2014-5-7.pdf

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2020). Bedömning av studier med kvalitativ metodik. Hämtad 20 april 2021 från

https://www.sbu.se/globalassets/ebm/bedomning_studier_kvalitativ_metodik.pdf?fbclid=IwA R3XLzvr3FVb6wILln4NZCRrCAht68F1N5KKqP35kItZvnNKPpFbpZLJt9o

*Sundborg, E. M., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Törnkvist, L. (2012). Nurses’

preparedness to care for women exposed to Intimate Partner Violence: a quantitative study in primary health care. BMC Nursing, 11, https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1186/1472-6955-11-1 Svensk sjuksköterskeförening (2016a). Personcentrerad vård. [Broschyr] Stockholm: svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 19 april från https://lms.oru.se/bbcswebdav/pid-554176-dt-

content-rid-6030626_1/courses/71271-20191-inst7000/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_2016.pdf Svenska sjuksköterskeförening (2016b). Värdegrund för omvårdnad [Broschyr]. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 19 april 2021 från

https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062314be/1584005152878/v%C3%A 4rdegrund%20f%C3%B6r%20omv%C3%A5rdnad%20reviderad%202016.pdf

Svensk sjuksköterskeförening (2017a). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor [Broschyr]. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 26 april 2021 från

https://beta.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/icns%20eti ska%20kod%20f%C3%B6r%20sjuksk%C3%B6terskor%202017.pdf

Svenska sjuksköterskeförening (2017b). Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska [Broschyr]. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 20 april 2021 från

https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/1584025404390/kompeten sbeskrivning%20legitimerad%20sjuksk%C3%B6terska%202017.pdf

The World Medical Association (2021). Declaration of Helsinki - Ethical principles for medical research involving human subjects. Hämtad 11 maj 2021 från

https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/

*Van der Wath, A. (2019). Women exposed to intimate partner violence: a Foucauldian discourse analysis of South African emergency nurses’ perceptions. African Health Sciences, 19(2), 1849–1857. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.4314/ahs.v19i2.7.

*Van der Wath, A., van Wyk, N., & Janse van Rensburg, E. (2013). Emergency nurses’ experiences of caring for survivors of intimate partner violence. Journal of Advanced Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 69(10), 2242–2252. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/jan.12099 *Van Wyk N, van der Wath A. (2015). Two male nurses’ experiences of caring for female patients after intimate partner violence: a South African perspective. Contemporary Nurse: A Journal for the Australian Nursing Profession, 50(1):94-103.

Smirthwaite, G. (2010). Olika kön – olika tillgång och kvalitet i vården. I B. Wijma, G. Smirthwaite & K. Swahnberg (red.), Genus och kön inom medicin- och vårdutbildningar. (1. uppl., s. 277-293). Lund: Studentlitteratur.

*Williams, J. R., Halstead, V., Salani, D., & Koermer, N. (2017). An exploration of screening protocols for intimate partner violence in healthcare facilities: a qualitative study. Journal of Clinical Nursing, 26(15–16), 2192–2201. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/jocn.13353 Wong, J., & Mellor, D. (2014). Intimate partner violence and women’s health and wellbeing: Impacts, risk factors and responses. Contemporary Nurse, 46(2), 170–179.

https://doi.org/10.5172/conu.2014.46.2.170

World Health Organization (2017). Understanding and addressing violence against women: Intimate partner violence. Hämtad 9 april 2021 från

https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/77432/WHO_RHR_12.36_eng.pdf;sequence =1

World Health Organization (2021). Violence against women. Hämtad 9 april 2021 från https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/violence-against-women

Yam, M. (2000). Seen but not heard: Battered women’s perceptions of the ED experience. Journal of Emergency Nursing, 26(5), 464–470. https://doi.org/10.1067/men.2000.110432

Bilaga 1. Sökmatris

Databas Sökord Resultat

av sökninge n Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstrac t Urval 3 Lästa i fulltext Urval 4 Granskade artiklar Antal artiklar till studien CINAHL 2021-04-28 kl. 13:10 S1: (MH ”Battered Women”) 3 934 S2: (MH”Domestic Violence”) 9 320 S3: ”Intimate Partner Violence” 12 400 S4: ”Primary Health Care” 71 515 S5: Nurs* 968 804 S6: Women* 416 766 S7: Experience* 466 843 S8: Hospital* 583 777 S9: Attitude 351 977 S10: Perception 165 488 S11: S1 OR S6 416 766

S12: S2 OR S3 20 183 S13: S4 OR S8 648 508 S14: S7 OR S9 OR S10 829 304 S15: S5 AND S11 AND S12 AND S13 AND S14 90 Begränsningar: - peer reviewed - english language - 2010 – 2021 41 41 20 7 3 3 MEDLINE 2021-04-28 kl. 11:00 S1: (MH ”Battered Women”) 2 662 S2: (MH”Domestic Violence”) 6 639 S3: ”Intimate Partner Violence” 9 304 S4: ”Primary Health Care” 94 669 S5: Nurs* 892 765 S6: Women* 1 221 635 S7: Experience* 1 141 395

S8: Hospital* 5 603 516 S9: Attitude 439 814 S10: Perception 459 723 S11: S1 OR S6 1 221 635 S12: S2 OR S3 14 857 S13: S4 OR S8 5 671 544 S14: S7 OR S9 OR S10 1 851 236 S15: S5 AND S11 AND S12 AND S13 AND S14 188 Begränsningar: - peer reviewed - english language - 2010 – 2021 147 147 38 15 7 6 PsycInfo 2021-04-28 Kl. 13:00 S1: (DE ”Battered Females”) 3 214 S2: (DE”Domestic Violence”) 13 264 S3: ”Intimate Partner Violence” 14 402

S4: ”Primary Health Care” 27 493 S5: Nurs* 178 547 S6: Women* 322 765 S7: Experience* 707 845 S8: Hospital* 456 456 S9: Attitude 582 911 S10: Perception 581 288 S11: S1 OR S6 323 189 S12: S2 OR S3 24 067 S13: S4 OR S8 477 302 S14: S6 OR S8 OR S9 1 559 560 S15: S5 AND S11 AND S12 AND S13 AND S14 121 Begränsningar: - peer reviewed - english language - 2010 – 2021 87 87 22 9 3 0

CINAHL 2021-04-28 Kl. 9:00

Nurses’ preparedness to care for women exposed to Intimate Partner Violence: a quantitative study in primary health care

1 1 1 1 1 1 PsycInfo 2021-04-28 Kl. 9:10 Nurses' attitudes and practices towards abused women 1 1 1 1 1 1

Bilaga 2. Artikelmatris

tidskrift, sidnr och land

Syfte Metod Värdering Resultat

Alhalal, E. (2020). Nurses’ knowledge, attitudes and

preparedness to manage women with intimate partner violence. International Nursing Review, 67(2), 265–274. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111 /inr.12584 Saudiarabien To investigate nurses' knowledge, attitudes a nd practices

related to intimate part ner violence among w omen in

Saudi Arabian healthcare settings.

Inklusionskriterier

Sjuksköterskor som arbetade i akuta vårdmiljöer och

tillhandahöll vård till kvinnliga patienter eller i kontakt med patientens mödrar.

Personalen skulle arbeta heltid och minst arbetat i 6 månader.

Urvalsförfarande Bekvämlighetsurval. Urval:160 deltagare. Bortfall: 46 deltagare. Studiegrupp: 114 sjuksköterskor, medelålder 35,2 år, de arbetade på olika avdelningar på sjukhuset. Datainsamlingsmetod

Frågeformulär. Analysmetod

Kvantitativ. Deskriptiv statistik.

Styrkor Stort urval. Beskrivit när datainsamlingen skedde. Beskrivande dataanalys. Tagit hjälp av fem sjuksköterskor som utvärderat frågeformulärets innehåll. Svagheter Bortfall i urvalet. Saknar tydliga. Exklusionskriterier. Sjuksköterskorna upplevde att de saknade utbildning inom IPV och hade tidsbrist. De

upplevde att de inte var medvetna om vilken policy som gällde på arbetet. Samt svårt att sätta sig in i varför kvinnorna gick tillbaka till männen som hade utsatt de för IPV.

Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land

Syfte Metod Värdering Resultat

Guillery, M. E., Benzies, K. M., Mannion, C., & Evans, S. (2012). Postpartum nurses’ perceptions of barriers to screening for intimate partner violence: a cross-sectional survey. BMC Nursing, 11, 2. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1186 /1472-6955-11-2 England

The purpose of this study was to (a) identify the frequency of screening for IPV, (b) the most

important barriers to screenin g, (c) the relationship

between

the barriers to screening and the frequency of screening for types of abuse, and

(d) to identify other factors that contribute to the frequency of screening for IPV. Inklusionskriterier Sjuksköterskor. Urvalsförfarande Bekvämlighetsurval. Urval:291. Bortfall: 196. Beskrivning slutlig studiegrupp 96 sjuksköterskor, medelåldern var 41,8 år, kvinnor. Datainsamlingsmetod Frågeformulär. Analysmetod Kvantitativ. Statistisk. Styrkor Beskrivande studiegrupp. Tydligt syfte. Svagheter Stort bortfall. Oklara inklusionskriterier och exklusionskriterier.

Bristen på kunskap angående IPV var något sjuksköterskorna upplevde som ett hinder. Avsaknad av protokoll och riktlinjer uppfattades som ett problem i arbete med

våldsutsatta kvinnor. Ytligare ett hinder i vårdandet var språket som kunde göra det svårt för sjuksköterskan att kommunicera med kvinnorna.

Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land

Syfte Metod Värdering Resultat

Guruge, S. (2012). Nurses’ role in caring for women

experiencing intimate partner violence in the sri lankan context. ISRN Nursing, 2012, 486273. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.54 02/2012/486273.

Sri Lanka

Sri Lankan nurses per ceive

their role in caring for women who have experienced partner vi olence.

Inklusionskriterier Bosatta på Sri lanka. Sjuksköterskor. Urvalsförfarande Snowbollurval. Urval: 30 deltagare. Beskrivning slutlig studiegrupp: 30 sjuksköterskor, män och kvinnor. Ålder 22–50 år med 1–15 års arbetslivserfarenhet. Datainsamlingsmetod Intervjuer. Analysmetod Kvalitativ. Temaanalys. Styrkor

Deltagarna var tydligt beskrivna.

Deltagarna var citerade. Svagheter

Otydliga.

inklusionskriterier och exklusionskriterier.

Sjuksköterskorna upplevde att bra kommunikation ledde till att kvinnorna vågade prata. Hinder var bristen på kunskap inom IPV, hög

arbetsbelastning, tidsbrist och språkbarriärer. Ytligare ett hinder var bristen på kommunikation mellan de olika professionerna. Sjuksköterskorna upplevde osäkerhet över hur effektiva deras omvårdnadshandlingar varit då de inte hade

möjligheten att följa upp kvinnorna pga. tidsbrist.