MODERATERNA BEHÖVER
.
.
. .
KANSLOR OCHVARDEN
PER. SEHLSTAM
Moderaterna gjorde ett dåligt val, medan kristdemokraterna gjorde sitt bästa någonsin. Moderaterna pratade mest ekonomi. Kristdemokraterna stod för värden och omtanke. Kan moderaterna lära sig något av detta?
V
id ett forsta ögonkast på årets valresultat kan det konstateras att moderaterna ser ut att ha klarat sig re-lativt väl i konkurrensen om väljarnas gunst. Partiet gick fram med en halv procentenhet, fick två nya mandat i riksdagen och ligger på ett historiskt sett relativt högt valresultat. Under den lugna ytan ser det dock inte lika bra ut for partiet. Ser man bakom valresultatet verkar det som att mo-deraterna gjorde ett ganska dåligt val, vilket borde stämma till eftertanke i partiledningen.
I årets val stannade ett rekordstort antal röstberättigade hemma i stället for att rösta. Traditionellt har social-demokraterna missgynnats av ett lågt valdeltagande, medan de borgerliga partierna å sin sida har gynnats. I
hös-PER SEHLSTAM är ordförande Föreningen Heimdal i Uppsala.
tens val kan den trenden ha brutits. Den del av de röstberättigade som röstade på moderaterna minskade från 19,1 procent 1994 till17,5 pro-cent i årets val. Det sänkta antalet röster är så alarmerande att det borde stämma till eftertanke om hur mode-raterna bedriver verksamheten. Och även ge en smula ödmjukhet till alla partigängare som okritiskt slår sig for bröstet som om moderaterna vore valsegrare.
I årets val nådde kristdemokraterna sitt bästa valresultat genom tiderna. För moderaternas del kan det vara in-tressant att ställa sig frågan varfor det inte var de själva som gick fram i samma utsträckning?
En del av kristdemokraternas fram-gångar kan säkert forklaras med att de kom att uppfattas som vinnare, vilket lockar röster av det enkla skälet att folk i gemen tenderar att gilla vinna-re. Ännu större del av forklaringen torde dock ligga i AlfSvenssons ihär-diga predikande om etik, moral och socialt ansvarstagande. Han har en
SVENSK TIDSKRIFT
nisch, han fyller ett tomrum som har lämnats av moderaterna. Häri tror jag att en av forklaringarna till modera-ternas kräftgång ligger, nämligen att man har slutat profilera sig som ett parti som tar ansvar for medborgarna.
Brist på empati Trots att moderaterna enligt sitt par-tiprogram forespråkar offentliga soci-ala åtaganden, talas det inte vidare mycket om det utåt och det tal som hörs är halvhjärtat. Det uppfattar väl-jarna, de ser att det inte finns någon vidare övertygelse bakom det bud-skap som fors fram. Ett av skälen här-for är att de budskap som formedlas oftare handlar om ekonomi och pengar än om medmänsklighet. Mottagaren upplever därfor ofta en tveksamhet om moderaterna verkli-gen vill ha de offentliga åtaganden som partiet säger sig forespråka. Känslan av nödvändigt ont är knap-past vidare säljande.
Än tydligare blev bristen på empati i årets valrörelse, då partiet valde att
satsa på sina starka frågor. De frågor
som lyftes fram, exempelvis
skatte-sänkningar och kärnkraft, är det
ra
som uppfattar som mjuka eller
mänskliga. Det gör att moderaterna
uppfattas som ett parti som
visserli-gen har sunda åsikter i mångt och
mycket, men vars systemskifte
ra
skulle vilja se sina nära och kära
ut-sättas for.
Man kan med hjälp av SVT:s
val-undersökning konstatera att
modera-terna inte var vidare framgångsrik i
att
ra
väljarna att koppla sinahjärte-frågor till moderaternas budskap.
Bland de frågor som väljarna som
helhet upplevde som viktigast kom
sysselsättningen på andra plats och ekonomin på tredje plats. skatterna
kom på andra plats bland de
modera-ta sympatisörerna men på tionde plats
eller lägre bland sympatisörerna for
övriga partier. En slutsats som går att
dra är att moderaterna inte lyckats
formedla kopplingen mellan
skatter-na och den låga sysselsättningen till
andra än egna väljare. Detta är
allvar-ligt, då det tyder på att man inte ens i
de ra frågor som man valde ut for att
forsöka profilera sig, och där man
an-ser sig ha högt fortroende, lyckades
vidare väl.
Tappat tillit
En renodlad strategi, där man driver
vissa frågor, kan kanske fungera i
slutskedet av ett val, då det gäller att snabbt maximera antalet röster. Men det är inte en vidare bra väg for
mel-lanvalsperioder. Det är då man har
chansen att skapa fortroende i nya
24
frågor och öka fortroendet i dem där det som de skall formedla eller så
by-man inte är så stark att man sedan kan ter man budskap. Ändrar man
bud-fora fram dem som valfrågor. Det fo- skapet korr ... rner samma personer
refaller man inte ha gjort under den kunna fOrmedla det på ett ärligt sätt
foregående mandatperioden; mode- vilket forhoppningsvis gör att de kan
raterna har snarare gjort det lätt for forklara vad de avser. I bästa fall
skul-sig genom att enbart tala om frågor le det leda till att partiet lyckas visa
där man har högt fortroende. Följden upp någon sorts omtanke om
med-har blivit att partiet har tappat den W- människorna.
la tillit det har haft i vissa frågor,
ex-empelvis omsorgsfrågor, varfor det i
valet öppnades en möjlighet som
kristdemokraterna inte var sena att
utnyttja.
Det ligger onekligen ett problem i
det sätt varpå moderaterna
kommu-nicerar med medborgarna. Det
bud-skap som formedlas upplevs ofta vara falskt. De som producerar eller
sän-der budskap verkar inte till fullo hålla
med om det de sprider. Det finns ett
glapp mellan det man vill ge sken av att man tycker och det som man
fak-tiskt vill. Tydligast kommer det till
uttryck i sociala frågor. Jag tar en
känsla av att moderaterna inte riktigt
vill erkänna att man inte längre tror på en generell välfärdspolitik av
nu-varande modell. Det kan vara en
for-klaring till att
ra
moderata foreträdareklarar av att vinna några debatter om sociala frågor, utan är stäncligt
defen-Fler ansikten utåt
Moderaterna identifieras i mycket
stor utsträckning med partiledaren, vilket i dagsläget är en tillgång då partiledarens popularitet hos
befolk-ningen är större än partiets. Samticligt
innebär det en risk for framtiden, att
ra
av foreträdarna är etablerade ime-dia och kända namn hos väljarna. Den dag Carl Bildt väljer att göra
nå-got annat riskerar partiet att stå utan
klara profiler som naturligen kan ta
vid. Det borde därfor vara i partiets
intresse att se till att etablera så många
foreträdare på riksplanet som möjligt.
En tänkbar väg att göra det kan vara
att sätta upp en moderat
skuggrege-ring, där partiets talesmän i olika
frå-gor lyfts fram och ges möjlighet att
agera mot de socialdemokratiska statsråden. Därmed kan
socialdemo-kraternas syn på sig själva som det
en-siva och låter ofta angrepp stå oemot- da partiet som ensamt är redo att sty-sagda. Konsekvensen därav blir att
partiet inte tar ut något som helst
so-cialt budskap och uppfattas som kallt
och hårt.
Jag tror att det här finns två vägar
att välja mellan, antingen så byter
man kornnmnikatörer och
budskaps-formare till några som faktiskt tror på
SVENSK TIDSKRIFT
ra riket motverkas även i
allmänhe-tens ögon. Det skulle även innebära
ett sätt att visa på ett väl underbyggt
regeringsalternativ i nästa val och
be-fästa moderaternas tongivande roll i
oppositionen.
Ett annat problem som
moderater-na har är att de forefaller att ha
främ-< > r o > -j -j
jat en kultur av känslokyla i partiet. Moderater som uttalar sig är oftast
oerhört teknokratiska, oavsett vad
foreträdarna talar om. Bara for att
man inte vill genomfora offentliga
åt-gärder på alla plan, far man inte
koppla bort sina känslor. Rationella
argument biter måhända bra på
mot-tagarens intellekt, men for att överty-ga måste man även vinna
medborgar-nas hjärtan. Det krävs känslor som
vi-sar att man faktiskt bryr sig om dem
man talar till. Någon allmän hänvis-ning till att partiledaren for några år sedan samordnade återuppbyggnaden av ett krigshärjat land är knappast ett dugligt substitut. Känslor är en
forut-sättning for att kunna säga att man
inte vill ha den ena eller andra
offent-liga insatsen samtidigt som man visar att det som händer i samhället berör
en; den som visar empati med dem
som drabbas av olika olyckliga hän-delser i samhället far en hel del
gratis-poäng i form av ett positivt
grundin-tryck.
Inga "riktiga moderater"
Man kan ofta tycka sig ana att partietcentralt hyser ett forakt for de lokala foreträdare som upptäckt att många
väljare inte vill rulla tillbaka de
socia-la skyddsnäten och som börjat agera
utifrån det. Ofta hörs det röster som säger att dessa personer inte är några
"riktiga moderater". I stället for att
forakta dem borde partiet centralt ge
dem mesta möjliga stöd, exempelvis
genom att ta ideologisk strid och
där-med skapa opinion fOr en annan
po-litik än den som det finns
fOrutsätt-ningar att fora i dag.
Man kan naturligtvis tycka att det är ett ansvar som alla representanter for partiet delar, men ytterst ansvarar
partiledningen och partiordforanden
for att driva den politiska debatten. Partiledningen borde se det som sin
uppgift att jobba for att lägga en god
grund for maktövertagande med
möjlighet att genomfora
forändring-ar. För det krävs det att man vinner
sympati hos medborgarna for
forän-dring av den nuvarande välfärdssta-ten. I annat fall är moderaterna döm-da till att for evigt administrera
socia-''
En tänkbar väg att
göra det kan vara att
sätta upp en moderat
skuggregering, där
par-tiets ta
l
esmän i olika
frågor lyfts fram och ges
möjlighet att agera mot
de socialdemokratiska
statsråden
.
''
listiska välfärdsprojekt om de råkar hamna i regeringsställning.
Moderata foreträdare har en ten-dens att ofta välja en
argumentations-mässig genväg; ofta hänvisas till vad
ekonomin tål eller inte.
Underfor-stått i ett sådant sätt att argumentera
ligger att man inte skulle ha haft
nå-got emot de system man vill forändra
om ekonomin bara hade tillåtit. Det innebär att man med egna argument
forstärker motståndarnas ideologiska bas. Då finns det heller inget skäl att i
SVENSK TIDSKR.IFT
det långa loppet rösta på moderater-na; varfor välja en tafflig kopia, när det finns ett till synes omtänksamt original bredvid?
Ideologisk renässans
Partiet skulle må bra av att diskutera vart man vill gå; i dag diskuteras of-tast medlen, medan målen glömsbort. Det skulle behövas en ideolo-gisk renässans så att man kan
formed-la en långsiktigt hållbar bild till med-borgarna. Det skulle ge en ökad dy-namik inom moderaterna och med-borgarna skulle ges möjlighet att
vär-dera ett alternativ till ett fortsatt
soci-alistiskt präglat samhälle. En ideolo-gisering av moderaterna ställer san-nolikt högre krav på formågarr att formedla budskapet, men vinsten som hägrar i fonn av en solid bas for den politik man vill fora torde vara
en lockelse som gör det mödan värt. Moderaterna måste helt enkelt
vå-ga ta debatt om varfor man inte skall
ha offentlig styrning av allt i
medbor-garnas liv, men då inte bara ur ett
ekonomiskt perspektiv utan främst ur ett humanistiskt. Man måste
exem-pelvis övertyga väljarna om varfor
det är bättre for barnen att familjerna väljer att ordna barnpassningen själva
i stället for att det offentliga
organise-rar barnomsorgen. Vill man se en forändring i samhället måste man ta
även den värderingsladdade striden,
vilket kräver att partiledningen vågar
stå upp och formulera värderingarnas positiva innebörd så att medborgarna också ser positivt på desamma.
25 m
