• No results found

Bolagssamhällen i Norden – från brukstid till nutid

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Bolagssamhällen i Norden – från brukstid till nutid"

Copied!
33
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Mats Ahnlund, Lasse Brunnström

Title

Bolagssamhällen i Norden – från brukstid till nutid

Issue

25

Year of Publication

1993

Pages

49–80

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Bolagssamhällen

i Norden

-från brukstid

till

nutid

av

Mats

Ahnlund

och Lasse Brunnström

Våra

bolagssamhällen

utgör

till väsentlig del själva

grunden

för vår industrialisering; här börjar det

moderna Norden ta form. Industrialismens

bolags¬

samhällen, där

bland

mycket

annatnya

bostadstyper

och

djärva planidéer

utvecklades, blev

viktiga

expe¬ rimentverkstäder. Detär

mycket

som

talar för

att

de

mer

förebildliga

bruks- och industrisamhällena

varit

en

inspirationskälla för

det skandinaviska välfärds¬

samhälle som växtfram under 1900-talet.'

Ien uppsats

publicerad

i

Bebyggelsehistorisk

tid¬

skrift

nr

13 (1987) har vi

tidigare försökt

definiera

vad som menas med ett

bolagssamhälle. Som

ut¬

gångspunkt

valde vi

ett

antal nordamerikanska

samhällen,

huvudsakligen anlagda

vid tiden

kring

sekelskiftet 1900. Likheter1 industriell struktur och

utvecklingsförlopp

gör

att

den systematik

och den

analys

som

där presenterades också

kan

tillämpas

de nordiska länderna.

Detsvenska

företaget

STORA, tidigare Stora Kop¬

parbergs

Bergslags

AB,

brukar vilja framhålla

att

de

med sina 700årärvärldens äldsta

aktiebolag.

Hur det

nuänförhåller

sig med den saken så har

det nordiska

bolagsbyggandet betydligt

längre

anor

än

det nord¬

amerikanska. Vi är dock inte ute efter att med

bolagssamhället

som

förevändning tidigarelägga

den

industriella revolutionen. Snarare vill vi försöka

spåra

det patemalistiska bolagssamhällets

rötter.^

För att

göra

detta kan

man

peka

på några

viktiga

karakteristikasomkonstituerardet

bolagsstyrda

sam¬ hället: ett

planerat

bostadsbyggande,

inrättandet

av

särskilda

industrilokaler,

fysisk planering utifrån

ett

helhetsperspektiv

och

ett

socialt

ansvarstagande.

Det finns en rik

forskning kring brukens

sociala

ochekonomiska förhållandenliksomen

brokig litte¬

ratur

kring

enskilda

bruksmiljöer.

Däremot existerar

inte

någon

samlad analys

av

brukens planering och

bebyggelse.

Även

för

bolagssamhällets

glansperiod

kring

sekelskiftet 1900

saknas

en

överblick. Med

hjälp

av

både välkända

och mindre omskrivna

exem¬

pel

vill

vi skildra denna

glansperiod

och

även

skisse¬

ra

bolagssamhällets

successiva upplösning in i

vår

egen

tid.

Framställningen

är

kronologiskt

upplagd

ochden sammanfallermed storhetstidenförde vik¬

tigaste

samhällsbildande

branscherna:

bergsbruket,

textilindustrin, trävaruindustrin,

gruvindustrin

och

kraftindustrin.

Bolagssamhället

Arbetarbostädernaären av

bolagsbyggandets

hörn¬

pelare.

Långt

innan

det

var

aktuellt

att

samla

produk¬

tionen till särskilda industrilokaler betraktades det

av

många

skäl

som en

nödvändighet

att

tillhandahål¬

la de anställda

konkurrensdugliga

bostäder. Tidiga

kapitalister

som

handelshuset Fugger i

Augsburg

byggde

t.ex.

1519

radhus i

två

våningar för

sina

vävare.Densociala omvårdnadenkundeocksåinne¬ fatta

byggandet

av

kyrkor och

fattighus.^

Efter industrialismens

genombrott

uppfördes

stora

sammanhängande arbetarbostadsområden,

inte minst

i

anslutning

till

Centraleuropas väldiga

textilfabri¬

ker,

järnverk

och andra

förädlingsindustrier:

Le

Grand Homu i

Belgien, familjen

Schneiders indu¬

strianläggningar

i

franska Le Creusot eller den

mäk¬

tiga industristaden

Lodz i

nuvarande Polen. Tvåav

demest

apostroferade

är

flerbolagssamhället

Miihl-hausen vid

fransk-tyska

gränsen

och

Krupps

arbe-tarkolonier iRuhrområdet.En

jämförelse

mellan de

bådasistnämnda visartvåolikasättattlösa bostads¬

försörjningen.

Det

låg

i sakens

natur attman

i

Miihl-hausen inte kunde utveckla samma

patemalistiska

omsorg

och kontroll från

de enskilda

bolagens

sida

som i

Krupps utpräglade

enbolagssamhällen.

Det

europeiska

intresset för

arbetarbostadsfrågan nådde

sin

höjdpunkt

vid sekelskiftet

1900. Det

är

också vid

denna tid som

trädgårdsstaden

med

prototypersom

(3)

FigurI:Karta överde nordiska 1. Baggböle 17. Kauttua 33. Oxelösund

länderna inklusiveSpetsbergen 2.Boksefjorden 18. Kiruna 34.Porjus

och Grönland. Samhällen be¬ 3. Boliden 19.Kongsberg 35.Ringhals

handlade i texten har särskilt 4,Fagervik 20.Kotka 36.Rjukan

markerats. 5.Falun 21. Köpmanholmen 37.Robertsfors

6.Fiskars 22.Leufsta 38. R0ros

7.Forsmark 23.Longyearbyen 39. Sala

8.Frederiksvaerk 24. Maarmorilik 40. Skönvik

9.Furulund 25.Malmberget 41.Strömfors

10.Gimo 26.Mölnlycke 42.Sulitjelma 11.Gullfaksfeltet 27. Mänttä 43. Sunila 12.Gysinge 28. Narvik 44.Svappavaara 13.Gålsjö 29.Norberg 45. Svartöstaden 14.Harspränget 30.Norrbyskär 46.Sveagruvan

15.Imatra 31.Norrköping 47.Tammerfors

(4)

Figur2:MUhIhausen. T.v. kartskissöverendelavsamhället med

fyrfamiljshusinplacerade i strikt geometriska kvarter. T.h. plan

överettenskiltbostadshus, därvarjearbetarfamilj också dispone¬

radeenlitenträdgårdstäppai sin kvartil. Bottenplanet inrymdeett

stortkökoch ivåningen ovanförfanns det tvåsovrum. Underen

trettioårsperiodfrån 1850-talet hademanviaettsärskiltvinstdri¬ vandefastighetsbolag uppförtetttusental arbetarbostäder. Ur

Kraft 1891,s.395—396.

natursteneller

tegel och

med

inre

stödsystem

av

trä.

Dessa

tidiga fabriker, uppbyggda kring

rader

av

vattenhjul,

var

utformade

av

särskilda

kvambygg-nadsspecialister.^

Fabriken

eller

själva arbetsplatsen

blev och har genom

århundraden

förblivit

symbolen

för

bolagssamhällets existens

och den kom med tiden

att

genomgå

en

yttre

monumentalisering

ledd

av

Port

Sunlight

och Bournville står

i

centrum.'*

Det

gamla

förlagssystemet

krävde inga särskilda

tillverkningslokaler

förutom

en

del

upplag

och

för¬

rådsbyggnader.

I och

med

att

produktionen centrali¬

serades allt mer ökade kraven

på ändamålsenliga

industrilokaler.Deförsta fabrikerna

började byggas

omkring år

1700 inom den engelska textilindustrin.

Detvar

flervåniga byggnader

med massiva väggar

av

Figur 3: Ett av de få bevarade husen ideäldsta delarna av

arbetarkoloninAltenhof.Denna"Sledlung"byggdes1892—1914

för Firma Krupps äldre eller invalidiseradearbetare. Demjukt svängdagatornaoch denlantligakaraktären visarpånya träd-gårdsstadsinspireradeplaneringsidealjämfört med Krupps äldre bolagsområden. Firma Krupp ökade frånsekelskiftettill

1920-talet sittbostadsinnehaviEssenfrånca4.000 tillöver10.000 s.k.

Werkswohnungen.De allra flestavartre-ellerfyrarumslägenhe¬

(5)

Figur4:LeGrand Hornu.Centrum i

helafabriksanläggningenutgörsav

enarkadomgivenstadionliknande

öppenplats,ivarsmittgrundaren

Henri DeGorgestårsom

gjutjäms-staty.Radhuslängoråtskildaav

servicegatoromramarsamhället.

Foto:Lasse Brunnström1983.

Storvulnaindustrialister i samarbetemed arkitekter. För

gestaltningen

av

bolagssamhället blev—fram¬

för allt under 1800-talet—renässansensidealstads¬

planer

och barockens

slottsanläggningar de

stora

förebilderna. Ledoux’ cirkulära

plan

för saltverket i

Arc-et-Senans,

Robert Owens strikt

rektangulära

idébyggen

i

England

och USA och

den franske

arkitekten Bruno Renards

skapelse i belgiska Le

Grand Hornu ärallaextrema

exempel

på detta.

Det

normala var ändå att mer funktionella

bevekelse-grunder vägdes

in i planeringen.

De som mer än andra efter industrialismens ge¬ nombrott

insåg

välfärdsinrättningarnas

produktions-höjande betydelse

var

familjen Krupp. Deras infly¬

tande

på europeiskt och amerikanskt

bolagsbyggan-de harvaritsådominerandeatt t.o.m.

själva begrep¬

pet

Wohlfahrtseinrichtungen

kommit

att

associeras

med de

kruppska anläggningarna. Krupps

välfärds-inrättningar

i

Essen

omfattade all tänkbar andlig och

lekamlig

service för fabriksarbetarna

och deras fa¬

miljer. Systemet

var

sä genomreglerat

att

man

i

nordisk press

frestades

att

likna det hela vid

ett

socialistiskt

samhällsexperiment.®

För

andra nordis¬

ka

besökare,

som

exempelvis disponent Hjalmar

Lundbohmi

Kiruna,

var

det

bestående intrycket de

disciplinära

inslagen:’

Detråderenordning ialla möjliga

förhållanden

somverkligen

ärbeundransvärd men också, tillsammans med den stränga disciplinen, utomordentligttråkig. Die ”Hausordnung” inne¬

håller48paragrafer ochförbjuder allting,t.o.m attkasta snö¬ boll.Fyfn hvad detta folkär

tråkigt.

Är

detickeenorättvisa af

försynen,attdeändå ha det

bra och äro

så belåtna?

Den finske arkitekten Wäinö G.

Palmqvist kunde

några

år

senare

rapportera

liknande

iakttagelser

om hur

patemalismen

även

genomsyrade själva

arkitek¬

turen:*

mankänner fabrikens närhetalltförstarkt, för

atthelt kunna frigöra sitt sinnefrån dess trälande, allt nivellerande släp /.../

— defår

ejgöraintryckavhem hyrdaavöverheten, bostäder

därarbetsgivaren vid varjesteggersin makt till känna, där han

ejenenda kort stund släppersitttagomträlens nacke.

Krupps

samhällen

kan tyckas

vara

överorganiserade,

menfaktumär attde ända in ivårt

eget

sekel kom

att

utgöra

en

viktig inspirationskälla

för

många nordiska

företagsledare i deras

samhällsbyggnadsambitioner

— industrialistersomsaknade Lundbohms

speciella

förmåga

att se

igenom de monumentala

fasaderna.

Bergsbrukets

samhällen

De

tidigaste exemplen

en mer

omfattande organi¬

serad

bebyggelse

i Norden, bortsett

från städerna,

finner vi i

anslutning till malmfyndigheter

i mellers¬

ta

Sverige och Norge.

Under medeltiden och början

av nya

tiden anlades

efter tyskt

mönster

särskilda

bergsstäder (ty.

Bergstadf). Mest kända

är

de

sam¬ hällen som växte upp

kring

kopparhanteringen i

(6)

Falun, med

anor

i

tidig

medeltid, och i norska R0ros,

anlagt

1646.

Även

silverfyndighetema

i Sala och

Kongsberg liksom järnmalmsfälten

Norberg

gav

upphov till liknande samhällsbildningar.

Falun utveckladesså

småningom

till

ett stort

för¬

industriellt samhälle och fick

stadsprivilegier 1641.

Detfastainvånarantalet

låg stadigt

runt

6.000

perso¬

ner.Falun betraktadesocksåsom

Sveriges andra

stad

och de rika

kopparfyndigheterna

hade nationell be¬

tydelse

för

stormaktens vidlyftiga

krigsföretag

ute

i

Europa.

Gruvhanteringen

ombesörjdes

aventrepre¬ nörer, s.k.

bergsmän. Organisationen

av

gruvdriften

hade stora likheter med ett

aktiebolag.

Bergsmännens

gårdar

var

belägna i trakten

av

själva kopparberget.

Många

som

arbetade vid

gru¬

vanbodde alldeles intill

fyndigheten,

somliga

kan-Figur 5: Kopparbergslaget 1640. Kartan visar dettältbebyggda

Falm strax innan staden reglerades med en rutnätsplan. De mångakopparhyttorna och hamrarnaärkoncentrerade till de

olikavattendragen. Detaljur”Tabula Geographica öjfwer Kop-parbergslaget". Lantmäteriverkets arkiv, Gävle.

ske t.o.m. i malmbodarna. Efter

stadsbildningen

tvingades dock alla, med undantag

av ett

fåtal

sär¬

skilda

befattningshavare,

att

flytta

från själva

gruvområdet

till den nygrundade staden (ett

tidigt

komplementsamhälle)

ett

stycke

därifrån.

I

början

av 1700-talet fannsdet

ungefär 600 fast

anställda

gruv¬

drängar,

vilka erhöll lön,

bostad och

viss

social

omvårdnadgenom

respektive

bergsman. Bergsmän¬

nenskötte inte bara

gruvbrytningen

utan

även

malm¬

ens

förädling

till

råkoppar.

Smältningen

ägde

rum

i

över hundratalet mindre

hyttor belägna vid de

när¬

maste

vattendragen.’

Husen i Falunvarliksom i de flesta svenska städer vid denna tid

liggtimrade envåningsbyggnader,

många omålade

och

utan

brädfodring.

Även

om

de

hade

målats, skulle

detta inte ha

spelat

någon

roll,

eftersom de frätande

svavelhaltiga

rökgaserna för¬

vandlade allt till ettnärmast förkolnattillstånd. När CarlvonLinné 1734 besökte Falun

rapporterade

han

attmarken därvarsteril flera kilometerruntgruvan

och bestodav enbart storalösa stenar. Husen hade balsamerats avden tunga

röken.

A' .l I -

4

•ST)

i . n.* c ••• c-I. •j, ,

i

c.::.

JK. "

(7)

Den äldsta och undertidernas

lopp ojämförligt vik¬

tigaste

grenen av

den nordiska bergshanteringen

var

järnmalmsbrytningen.

Redan under medeltiden

åt¬

njöt det svenska

järnet högt

anseende

i

stora

delar

av

Europa. Vid mitten

av

1700-talet representerade

Sveriges produktion

av

smidbart järn

30—35 %

av den totala

europeiska

produktionen och

järnet

svara¬ de

värdemässigt för

mer

än

70 %

av

den totala

svenska

exporten."

Frän och med 1600-taletframställdeshuvuddelen

av det

tackjärn och det smidbara järn

som

gick

export

från Sverige vid specialiserade anläggningar

avförindustriell

karaktär, vid

järnbruken.

Den domi¬

nerande

planeringsprincipen för

de nordiska bruken

följde

ett

bestämt

mönster.

Energikrävande

masug¬

nar,

smedjor och verksbyggnader

lokaliserades i

anslutning till vattendragen.

På bekvämt avstånd

därifrånförlädes

viktigare

bostäder (för smeder och

andra arbetare av

högre rang)

längs raka

gator

eller

ordnade i

rektangulära kvarter. Ett

stort

herrgårds-område,

ibland förbundet med

en

kyrka, blev det

dominerande

inslaget.

Denna

funktionellt och soci¬

alt differentierade

planeringsprincip levde kvar efter

industrialismens

genombrott och kan

följas

långt in

i 1900-talet.

Tidigt knöts väletablerade arkitekter till de

stora

bruken, där de

fick i

uppdrag

att

rita

herrgårdsanlägg¬

ningar och kyrkor

men

också någon gång

stadsplaner

för bruken och t.o.m. bostäder för de anställda. Tankarna

går då

främst till 1700-talsarkitekten Jean

Eric Rehn och hans engagemang

vid flera mellan¬

svenska bruk— Forsmark, Gimo och

Leufsta.

För

Finlands vidkommande kan nämnas arkitekterna Carlo Bassi och Carl

Ludvig Engel

som

i

början

av 1800-talet ritade både

herrgård

och arbetarbostäder

vid Fiskars bruk.'^

Man vetinte

riktigt i vilken

mån

de kontinentala

idealstadsplanema

har legat till grund för de

stora vallonbrukens

planering under 1600-talet. En

olje¬

målning

i Leufsta slott

från omkring 1700 antyder

dock ett

möjligt idealsamhälle

i detta 1600-talets

störstaochmest

betydelsefulla

järnbruk. Försök har

också

gjorts

att

rekonstruera

en

stadsplan

över

Leufsta,

en

plan

somantas

ha tillkommit i samband

medattden nederländske

vapenhandlaren

och

banki¬

renLouis de Geer

övertog

bruket vid 1620-talets slut.

Leufsta blev en

viktig länk i hans imperium

av

gruvor,

järnbruk och vapenfaktorier och

växte

snart

ut till ett stadsliknande samhälle.'^

De

stadsbyggnadsidéer

som

tillämpades där byg¬

ger

en

rektangulär plan, vilket

t.ex.

indikeras

av

de

vinklade

bostadsgatoma och hörnhusen.

Någon

plan

har

visserligen inte

återfunnits, varför det

är

svårt

att

avgöra

huruvida det

rör

sig

om en

strikt kvadratisk

plan i Albrecht

Diirers

och andra renässanskonstnä¬

rersanda elleromdenmer

präglats

av

franska

1600-talsideal. Men om en sådan

plan

verkligen funnits

kan Leufsta

mycket väl

vara

det första europeiska

exemplet

ett

mönstersamhälle med industriella

förtecken.'"'

Under 1700-talet förändrades

många

av

de

större

svenska och finska bruken. Den

typiska franska

slottsanläggningen

som

t.ex.

Vaux le

Vicomte

blev

förebilden. Detta

gällde bl.a. Gimo

bruk,

som

då fick

en monumental

barockplan med platsbildningar,

parkanläggningar

och

trädalléer i

långa perspektiv.

På Jean Eric Rehns kända

generalplan

från

1767

dominerar den

väldiga slottsanläggningen helt

över

tvåsidoordnadeområden med smedsbostäder loka¬ liserade i

anslutning till

masugn

och

hammare

nära

dammarna. Rehn

lyckades

också

anpassa

planen

ettsådantsättattmani huvudsak kundebibehålladet äldre

bebyggelsemönstret.'’

Denenorma

förbrukningen

av

träkol gjorde emel¬

lertidattmanredan under 1600-talet

började utloka¬

lisera bruken till

skogrikare trakter allt

längre bort

från malmen. Det visade

sig nämligen

vara

både

enklare och

billigare

att

frakta malmen till skogen

än

tvärtom.Somen

följd

av

detta etablerades

långt fram

i 1800-talet

mängder

av nya

brukssamhällen i

såväl

Finland somNorrland.

Bland de finska bruken kan förutom Fiskarsnäm¬

nas

Fagervik och Strömfors och bland de norrländ¬

ska

Gysinge,

Gålsjö och Robertsfors. Det sistnämn¬

da,

som

anlades

strax norr om

Umeå 1759,

varett

ganska typiskt norrländskt bruk. Handelshuset Fin¬

lay & Jennings,

ägare

till

några

av

de

större

mellan¬

svenska

bruken,

utvidgade här sin verksamhet. Bru¬

ket

byggdes

upp

i

en

gammal jordbruksby

bestående

avfem

fyrbyggda

gårdar,

varvid bystrukturen

över¬

togs;

i de gamla

bondgårdarna

inreddes bl.a. herr¬

gård

och

kontor.'*

Enav Skandinaviensmera

storslagna förindustri¬

ella

anläggningar

var

Frederiksvcerk

norra

Sjael¬

land i Danmark. Det anlades strax efter mitten av

1700-taletför attbland annat tillverka kanoner och krut i samband med det

preussiska

sjuårskriget.

(8)

Figur 6:Robertsforsbrukvarfulltut¬

byggtvid1700-talets slut. Kartanfrån

1799 visar masugn,stångjärnssmedja

ochmanufakturverknerevid Rickleån. Bebyggelsenärsegregerad. Alla arbe¬

tarbostäder hart.ex.lagtsuti kvarter

på älvensvästrasidanäraarbetsplat¬

serna. Påandra sidanligger kyrkan ochdegamla bondgårdarna—bl.a.

inreddasomherrgårdoch kontor. Kar¬ taavA. M. Strinnholm iRobertsfors

bruksarkiv.

amatörarkitekt,

P. H.

Classen

1763. Precis som i fallet Gimo

präglas planen

av

luftighet,

magnifika

trädplanteringar och symmetriska

parkarrangemang.

Men till skillnad från de svenska bruken inramas

Figur7: Frederiksvcerk med verkstäder (innanför invallningama)

och bostäder (söder om invallningama). På skyddat avstånd längst till höger residerade verksledningen. Original i National¬

museum, Köpenhamn. 'lanttir weiAtTAA,ih.,.. X(M.4t;i.\tt

f-Jr

IT'S'

. jr-.‘•rkfr».An» Xncfå

Km.Ainujim n.'u/i

-U/ti-, yr mmttntrtf. ■t ■ .f ^>"4'wr f h^Mt>UHf,r JfLu/i.

(9)

Frederiksvaerk av ett

barockinspirerat befästnings¬

verk.”

Även

om det återstår

mycket

forskning

rörande

den

tidiga ”industrin”

som

samhäll

sbyggare under

1700-och

1800-talen, kan vi

konstateraatt de nor¬

diska

exemplen

är

värda

mer

uppmärksamhet i

ett internationellt

perspektiv. Visserligen

har de kvar

en hel del agrara

drag

och mycket

av

1600- och

1700-talens

representativa tänkande,

men

de är

ändå

an¬

lagda utifrån industriella överväganden

och kan där¬

för ses som

förelöpare

till

mer

renodlade industri¬

samhällen som Arc-et-Senans i Frankrike och Le Grand Homu i

Belgien.

Textilindustrins samhällen

Vid sidanav

järnhanteringen har textilindustrin haft

störst

betydelse vid den industriella

omdaningen

från

hantverkoch

småskalig

verksamhet till massproduk¬

tion och

regelrätta

fabriker.

Även

inom textilin¬

dustrinvardet utländskaintressentersomledde den

industriella

expansionen.

Skottar

som

Alexander

Keiller och James

Finlayson

är

för alltid

förknippade

med textilindustrins

genombrott i

de nordiska län¬

derna.

Flerbolagssamhällen

som

Norrköping och

Tammerfors gjorde

båda anspråk på

att

kallas

”Nordens Manchester” ochkunde i

stadsmässighet

och industritäthet tävla med sina nordamerikanska

motsvarigheter Lowell, Holyoke och Manchester.

I

Norrköping,

som

svarade för

större

delen

av

den

svenska

yllevävnadstillverkningen, fanns

t.ex.

år

1850 hela 119 textilfabriker med 3.687 arbetare.'®

Mindre stadslika men ännu mer brittiska till sin karaktär är,

med radhuset

som

grundtyp för

arbetar¬

bostäderna, textilindustrisamhällena

i

Jonsered,

Mölnlycke, Oskarström och

Furulund. Det äldsta

av

dessa

patemalistiska mönstersamhällen

är

Jonsered

straxutanför

Göteborg.

Här startade produktionen

av

segel- och tältduk redan 1835 i Sveriges första

såg-taksbyggnad. Flera arkitekter

kopplades

genom

åren

in för att

upprätta

förslag

till

stadsplaner och olika

byggnadstyper.

1858

t.ex.

ritade

A. W.

Edelsvärd

en

kyrka i skotsk

stil.'®

Trävaruindustrins samhällen

Sågverken

blev inte samhällsbildande förrän

under

första hälften av

1800-talet,

även om de

fmbladiga

vattensågama hade introducerats

redan under

före¬

gående århundrade.

Starka

kapitalintressen

gjorde

sig alltmer gällande inom näringsgrenen.

De

fmbla¬

diga

sågverken

ökade inte bara i

antal,

utan

förfina¬

des och

byggdes för flera

ramar,

vilket

gav en

ständigt ökande produktion. Innovationstakten

bäd¬

dade för den

exportindustri

som

fortfarande

i

hög

grad präglar de nordiska länderna.

Ett

tidigt exempel

ett

sådant

exportinriktat och

meravanceratvattendrivet

sågverk

är

Baggböle,

be-Figur8: Strömmen i Norrköping

kantadesavfabriksbyggnader med

tillhörandekraftinstallatloner i

sockelväningama eller i särskilda

s.k. turbinhus. Närmastf.d.Bergsbro

yllefabrik, i fonden f.d. Drags fabriker.Foto: Lasse Brunnström

den25 oktober 1991 i samband med densenastetorrläggningen.

(10)

WORKMEN

HOUSES.

RLAN D'J 'Rez-se-chaussée.

Pl.anuu 1" Etack Coupe Flanuu 1” Etage.

Figur9: Spatiösa arbetarbostäder,om

fyrarum,kök,wcoch

hall, iformav

loftgångshus ingick

blandChristian Thamsmånga

monteringsfärdiga

husförexportöver hela världen.Ritning

urkatalog för 1889

årsParisutställning. Ur: MaisonsenBois

pourExportation

1889,pi. 24.Kopia från ThamsogGaare

ArkitektkontorAS, Oslo.

(11)

läget

nära

det

medeltida

Umeå, d.v.s.

uppströms

den

på 1620-talet anlagda

staden. Omkring 1840

köptes

Baggböle

av

göteborgsfirman Dickson

& Co. Tio

år

senarehademan

uppfört

två

nya

vattensågar, några

störretimrade arbetarkaserner ochen

herrgård

uppe

på älvbrinken

—en

klassicistisk

ensemble med

små

polygonala lusthus ritad

av

komministern och

ama¬ törarkitekten J. A. Linder. Firmans

grundare

hade

invandratfrån Skottland och vid den här

tidpunkten

expanderade företaget

så kraftigt,

att

Dickson & Co.

under

några

decennier hade

en

starkare

ställning

än

något

annat

svenskt

skogsföretag. Firman hade köpt

och

anlagt flera

nya

sågverk längs

en

del

stora

älvar

och skaffat

sig kontroll

över

vidsträckta

skogsområ¬

den, där timmer

nu

avverkades och flottades i bola¬

getsegen

regi

ner

till

sågverken.

Bräderna flottades

i sinturvidareuttill

kusten, där särskilda

lastageplat-ser

anlagts, för

export

framför allt

till England via

Göteborg.^®

Den

tidiga

sågverksindustrin

kom ofta i konflikt

med de

gamla

byintressena,

särskilt

när

det gällde

laxfisket. Det fanns inte heller

förutsättningar för

några

större

samhällsbildningar i direkt

anslutning

till

vattensågama;

verksamheten

var

fortfarande allt¬

för

blygsam. Snarare

var

det de

arbetskraftsintensi-vare

lastageplatsema

ute

vid kusten, ibland flera mil

från

sågverket,

som

utvecklades

speciellt efter

ångsågningsteknikens

införande,

hela

hantering¬

en normalt sammanfördes till

lastageplatsen.

Vid

Baggböle höll

man

igång vattensågen förhållandevis

länge och först 1885

ansåg

man

det

vara

ekonomiskt

försvarbartatt

bygga

en

ångsåg

vid lastageplatsen i

Holmsund.^'

Denförsta

ångsågen

anlades 1849 i Tunadal

utan¬ för Sundsvall 1 mellersta Norrland. Tio år senare

fannsett20-talsådana

sågverk i

landets

norra

delar.

Fram till

början

av

1900-talet

var

Sverige världens

ledande

exportör

av

sågade

trävaror.

Det

var

emel¬

lertid i

Norge

det hade

börjat.

Härifrån

spreds

såg-verkshanteringens /ront/er-rörelse, jakten

på ursko¬

gen,

via Sverige

österut

till Finland och

Tsarryss-land. Norskt know-how och

kapital spelade i inled¬

ningsskedet

en

väsentlig roll för

sågverksindustrins

konsolidering

i

norra

Europa.^^

Sågverksindustrins

genombrott blev startskottet

fören

mycket snabb och intensiv industriell utveck¬

ling; den industriella revolutionen hade

gått

ganska

trögt

i de nordiska länderna, särskilt

om man

jämför

med stenkolsrika ländersom

England, Belgien, Frank¬

rike och USA. Ett

påtagligt

resultat

av

sågverkshan-teringens utveckling fram till sekelskiftet

blev

att ett

mycket

stort

antal mindre

sågverkssamhällen

etable¬

rades

längs kusterna i de skogrika

områdena i

norr, intensivast

kring Sundsvall. Dynamiken inom

trä¬

varuindustrin fick en ekonomisk

betydelse

långt

utöverdenna industris egna

gränser.

Sågverksindustrin

blev starkt

exportinriktad

mot

England, Frankrike, Spanien med flera andra

euro¬

peiska länder. Som

ett

försök

att

förädla

råvaran

vidare

hemmaplan

växte

det

också fram

en avan¬ cerad snickerirörelse. Flera

företag specialiserade

sig

på monteringsfärdiga trähus för

en

världsmark¬

nad. Två av de större varChristian Thams utanför Trondheim och AB Ekmans mekaniska snickerifa¬ brik med säte i centrala Stockholm. Det senare

bildades redan 1858.

Huvudägaren, Pehr Johan Ek¬

man, var

arkitekt och svarade tillsammans med sin

efterträdare arkitekten Frans

Lindskog för

ritningar

till de olika

hustyperna.

Företagets

produkter

presen¬ terades bl.aien

katalog med 58 kolorerade

ritningar

som visade

produktionens spännvidd. Stil valdes

med

hänsyn till

byggnadens

art.

För samlingslokaler

och villor

tillämpades

en

blandning

av

schweizerstil

och fomnordism med drakhuvuden och

slingoma-ment associerande till

vikingatid. Kyrkor utforma¬

des som ett Guds

pekfinger i traditionell nygotisk

stil. Ensådanlevererades bl.a. till Robertsfors bruk. Den avbildades också

på omslaget till

företagets

produktkatalog.

Det

patemalistiska brukssamhället fick i regel

stå

som modell för industrins

samhällsbyggande ända

fram till

tidigt 1900-tal. Industrisamhällets successi¬

va

liberalisering

bäddade emellertid för vissa för¬

ändringar, varigenom

bl.a. de traditionella symbol¬

värdena sattes ur

spel.

Den

världsliga

och andliga

överheten hade ofta manifesterats i ett strikt axialt

bebyggelsemönster,

t.ex.

i Forsmark. Industrikapita¬

listerna behöll

gärna

grundformen

men monumenta-liserade nu med förkärlek i stället arbete och bild¬

ning.

En sommed kraft hävdade den

principen

var

Mo

och

Domsjö AB:s verkställande direktör

Frans

Kem-pe.

I

sågverkssamhället

Norrbyskär

strax

söder

om Umeå förband en alléliknande

huvudgata i

nord-sydlig riktning

ett

katedralliknande

såghus

med

ett

ståtligt

skolhuskomplex ritat

av

arkitekten Kasper

Salin. Denne utformade också de

typhus för

två

(12)

huvud-Figur10: Deännuomålade skolhusen på Norrbyskärfotografera¬

deomkring 1896. Flyglarna innehöll gymnastiksal, bibliotek med

läsesal,skolkök,slöjdsalaroch lärarbostäder. Foto hosPer-Olof

Nordell, Mora.

gatans

östra

sida. Byggnadstypen kom

senare

till

användning

andra

håll

inom koncernen,

t.ex.

i

Hömefors och

Domsjö.

Herrgården

Norrbyskär

placerades efter amerikanskt

mönster

i förnäm

av¬ skildhet.^’

Arbetets

byggnader

var

ännu

en

bit in

1900-talet

helt

anpassade till produktionen

utan

någon

som helst omsorg om

arbetarna.

Även

om

arbetsförhål¬

landena var annorlunda i t.ex. 1800-talets

bullriga,

dammiga, dragiga och kallt fuktiga

ångsågar

än

i

1700-talets

slamrande,

rökiga och

extremt

heta

mas-ugnsbyggnader och smedjor,

hade de knappast

blivit bättre. Inte desto mindre kom

ångsågen

Norrbyskär med sin luftiga och flexibla träkonstruk¬

tion att stå sommodell

långt

in

1900-talet.

Den

illustrerar

tydligt

den snabba,

både

tekniskt

och

arkitektoniskt motiverade

utveckling

som

ångsågar¬

na

genomgick

mot

bredare,

flerskeppigare

och allt

mer

uppglasade anläggningar. Att

såghusen

nästan

undantagslöst

byggdes

av

trä

och inte

av ett

brand-härdigt material

som

tegel, har i första hand

att

göra

med att

byggnaden måste

klara

sågmaskineriemas

våldsamma vibrationer.^’

Den

reglerade formens

och det

patemalistiska

samhällets kvaliteteromhuldades in i det

längsta

av de svenska

sågverksägarnas

branschorganisation. På

FigurII:Såghuset på Norrbyskär

straxefter färdigställandet 1895. Den storaH-formade lanteminengavett

rikligtöverljussomtecknadeutalla sågvindensarbetsplatser.Sammanlagt fanns detmerän5.000fönster i

byggnaden. Såghusetrymde 12 ramsågar. Pågrundaveldfaran uppfördespann-och maskinhuset (till

vänster)i tegel. Materialvalet beredde vägförettnyromanskt formspråk med trappstegsgavlar ochrundbågefris

(13)

Figur 12: EnavsågverksbolagelGutzeit & Co:s arbetarbaracker

iKotka.Förelaget, med rötter i Norge, rekryteradevanasågverks¬

arbetarefrån hemlandet och inhyste dem i norskinspirerade arbe¬ tarbostäderavloftgångstyp. Byggnadenpå bilden uppfördes på

1870-taletochhärbärgeradestraxföre sekelskiftet ettfyrtiotal familjer. Barackens frontespisvåninganvändes bl.a. till skola och

kyrka. Foto i Kymenlaakson maakuntamuseo, Kotka.

Stockholmsutställningen

1897

exponerades

t.ex.

en

gigantisk och detaljrik modell i skala

1:67

förestäl¬

lande ett idealt

sågverkssamhälle. Mycket

av

in¬

spirationen

till det strikt symmetriskt planerade

sam¬ hällethade hämtats

just

från Norrbyskär,

men

förhål¬

landena var i stort sett likartade vid en del andra norrländska

sågverkssamhällen. Så

utgjordes

t.ex. axelns båda

poler

av

herrgård

respektive skola/fab¬

riksområde i

sågverkssamhället

Köpmanholmen

ett par

mil

söder

om

Örnsköldsvik.^^

Figur 13: ”Mitt hem är min borg. ” Grundarenav industrin i

Mänttä,GustafAdolfSerlachius,uppförde1891—92dets.k. slottet efterritningaravden svenske arkitektenAdolf Emil Melander.

Dennasocialamarkeringgentemotdet generellainslagetavba¬

racker ochsimplare arbetarbostädervarintealls ovanlig iträ¬ varuindustrinssamhällsbyggande. Likheternamed Merlo slott i

Skönvik,somFriedrich Biinsow låtit IsakGustafClasonritanågra

(14)

många

sätt

var

ambitionsnivån högre på

Norr¬

byskär

än

i

andra

sågverkssamhällen från

sekelskif¬

tet. Normalt

byggdes enkla bolagskasemer och ba¬

rackersomi

exempelvis Skänvik i

Sundsvallsområ-det och i Kotka—centrumi Finlandsmestrepresen¬

tativa

sågverksdistrikt.

Dessutom förekom det

att arbetarna

själva byggde sina kåkar i områden

som oftast saknade

varje form

av

planering. Kontrasten

mellan

herrgårdsmiljöema

och

arbetarbostadsom-rådenai samhällen som Skön vik och Mänttä inne i centrala

Finland, för

att ta

ytterligare

ett

exempel,

är

nästanlika

påfallande

som

vid de

stora

järnbruken.^*

Påsammasättsomdesvenska och finska

järnbru¬

ken under 1860- och 1870-talen mer eller mindre förvandlades till

sågverkssamhällen

kompletterades

produktionen vid flera

av

sågverkssamhällena

tret¬

tio,

fyrtio

år

senare

med massaframställning. Massa¬

fabriksdriften gav

även

de

mindre samhällena

en stabilitet som

tidigare

bara

var

förbehållen

de större

bruken och demestvälordnade

sågverkssamhällena.

Det blevnu

regel

snarare

än

undantag

att

bolagsled¬

ningen utnyttjade arkitekt-

och

ingenjörskompetens

för all

planering

från skapandet

av nya

industrilo¬

kalertill

planläggningen

av

hela samhällen.

Många

ingenjörer

kom

att

specialisera sig

på layout och

design

av

maskinpark och lokaler inom

en

bestämd

industrigren.

Namn

som

bryggerinäringens Alwin

Jacobi och

pappersmasseindustrins Alf Prydz

repre¬ senteradevarför

sig

denna starkt

efterfrågade

bransch¬

kunskap.

De

reste

runt

från

industri till industri och

hjälpte till i etableringsskedet.

Den

senare

samarbe¬

tade med arkitekten

Sigge Cronstedt,

som

svarade

för fasadernas

utformning.

Arkitekternas

insatser, i den

mån dessa alls

var

engagerade inom

fabriksbyggandet,

handlade

omatt

skapa

en

representativ

fasadarkitektur. En konkre¬

tare

förändring

av

arbetsmiljön

skedde

först

1910-Figur 14: TinfosträsliperiiTelemark med dess utrerade funktio¬

nalistiskaentréfasadkompletterad med interiörbildersomvisar olikaprocesserinneifabrikskomplexet.Den elegantafasaden med

demokratiserad entré lederrättin ifabriken och avslöjar på intet

sätt byggnadens innehåll—det kunde lika gärna ha varit ett stadshus eller ettbankpalats. Anläggningen började uppföras

1928efter ritningaravarkitekten Gunnar Norby. Driftenärnume¬

ranedlagdoch fabriken har med bevarad fasadbyggtsomtill

(15)

Figur 15: Terrasshus i Kauttua,uppförda 1938 efterritningarav Alvar Aalto.Bottenvåningarnastakfungerar ocksåsomterrasser

för de övrevåningarna.FotogenomAhlstrom Oy, Kauttua.

talet, och den leddes

då inte i första hand

av

arkitekter

utan av

produktionsingenjörer och företagsledare.

Med

utgångspunkt från

tayloristiska

planeringsprin-ciper byggdes

nya,

rationella fabriker. De

var

ljusa,

öppna,

hygieniska, brandhärdiga och enkelt

till-byggbara.^®

Mycket kända

är

Alvar Aaltos insatser under

1930-talet för

omvandlingen

av

de finska trävaruindustri¬

samhällena. It.ex.Sunila utanför Kotka och Kauttua i

sydvästra Finland

förverkligade

han mycket

av

det

europeiska 30-talets rationalistiska

och

socialistiska

tankegångar.

Det

är

emellertid inte

någon

grundläg¬

gande skillnad

mellan Aaltos

sätt

att — genom att somi Sunila

planera in de olika

kategoribostädema

i en

glidande

skala

maskera bolagssamhällets

klasshierarki och detsätt

vilket sekelskiftets

möns¬

tersamhällen

planerades. Redan sekelskiftets

pater-nalister använde

sig

av

arkitektur och

miljögestalt¬

ning

somett

sätt

att

skapa vi-känsla i

ett

bolagssam-hälle. Så

rekryterades

t.ex.

till Norrbyskär

en

elit

av

sågverksarbetare.

Kärntruppens

stabilitet, kontinui¬

tet och

lojalitet vidmakthölls med allt

från

en

välan¬

sad

vegetation till

en

arkitektonisk medvetenhet

som

t.o.m. omfattade arbetarnas

uthusbyggnader.

Pryd¬

lighet och vardagsestetik

var

den tidens

motto.

Aal¬

tos

bidrag ligger

snarare

det estetiska

planet;

med

hjälp

avett

kyligt, modernistiskt koncept applicera¬

de han nya

radhustyper och terrasshus i betong och

vitputsat

tegel

i

en

skogrik, kuperad omgivning.

Resultatet blev

några

av

arkitekturhistoriens klassi¬

ker.^®

Gruvindustrins samhällen

Vid de utlokaliserade

järnbruken och i

sågverks-samhällena togs

arkitekternas specialkunskaper i

regel inte i

anspråk förrän

vid slutet

av

1800-talet. I

stället fanns detsomi Robertsfors särskilt anställda

byggmästare

som

både

ritade byggnaderna och ledde

byggnadsarbetena.

Detförsta

riktigt

stora

nordiska mönstersamhället

— också med internationella mått mätt

— blev

Kiruna,

anlagt ovanför polcirkeln.

Även

om

det

från

början fanns förslag

om

två

och

t.o.m.

flera mindre

gruvsamhällen i direkt

anslutning

till

malmfyndig-hetema i Kiirunavaara och Luossavaara stannade

man,

bl.a.

av

ekonomiska

och

transporttekniska skäl,

förettenda koncentrerat

gruvsamhälle. Redan häri¬

genom

skulle Kiruna komma

att

skilja sig

från

de

äldre mellansvenska

gruvfälten,

där verksamheten

(16)

m

1

S

1

SSl

Kiruna lokaliserades mitt emellan de båda

gruv-bergen Luossavaara

och Kiirunavaara

som

räkna¬

destill de rikaste

jämmalmsfyndighetema i världen,

fullt

jämförbara med de

något

tidigare öppnade

gruvorna

i Mesabi Range

i

övre

Minnesota.

Gestal¬

tandetavsamhället utveckladessnarttillennationell

angelägenhet och arbetet

följdes

nära

av

regering

och

riksdag.

Staten hade

nämligen

satsat storapeng¬

ar i den

järnväg

som

förband

gruvfälten med

ut-skeppningshamnama

i

Luleå

vid svenska

Botten-vikskusten och Narvik vid den norska Atlantkusten. Efter denna

järnvägslinje, sombyggdes 1898—1902,

låg

förutom Kiruna

också

Malmberget,

ännu

ett stort

järnmalmsfält med tillhörande bolagssamhälle.

Föratt undvikaatt Kiruna skulle utvecklas tillen

”Pullman-stad”^'

slog

riksdagen

redan

från

början

fast att

gruvbolaget bara fick köpa

mycket mark

kring själva

gruvorna som

behövdes för

att

bygga

upp

ett

permanent

samhälle. I direkt anslutning till

det

bolagsägda samhället reserverades

ett

särskilt

område, under

länsstyrelsen förvaltning,

för

att

styck¬

as upp

i

tomter

och säljas till enskilda. Resultatet

blev det för svenskindustrialism så

typiska

dubbel¬

samhället med

bolagsområde

och servicesamhälle.

Skillnaden varbara den att servicesamhället

(kom¬

plementsamhället) här

var

planerat och inte

spontant framvuxet.

Vid

uppbyggandet

av

Kiruna

uppbådades

gräddan

Figur16: Arbetarbostäder i Kiruna ritadeavarkitekten Gustaf

Wickman. Dekvadratiskas.k. bläckhornendomineraränidag på

bolagsområdet.Med vissa variationer uppfördes denna modell i

61exemplar under åren 1900—09. PrecissomiRoanoke Rapids,

NorthCarolina, där arkitekttrion McKim, Mead and Whitevar

inkoppladepå1890-talet, användes skildafärgschemanför varje

gatamed arbetarbostäder. Stadskroppen i Kirunaäravgränsad

ochkoncentrerad,någotsomytterligare framhävsavomgivning¬

arnasödslighetoch de oändliga perspektiven. Foto: Börje Rönn¬

berg 1978.

av

Sveriges arkitekter med Gustaf Wickman

som

huvudkonsult. Planerna till båda områdena ritades 1899—1900 av

stadsplanearkitekten

Per O.

Hall¬

man,

Nordens ledande

auktoritet i

stadsplanefrågor,

som för

övrigt

året efter också

ritade

en

helt

ny

stadsplan i Robertsfors. Planen för komplementsam¬

hället i Kirunavar inte baraen av Hallmans första

stadsplaner

utan

också

Nordens allra första

”naturli¬

ga

stadsplan” (vilken

tog

landskapet

självt

som ut¬

gångspunkt) på jungfrulig

mark. Hallman hade

re¬ dan visat intresse för moderna kontinentala stads¬

planeidéer och

var

också den

som

ivrigast

propage¬ rade för den österrikiske

stadsplaneraren

Camillo

Sittes

konstnärliga grundprinciper. Planen för det

bolagsägda

området

anslöt

med sina

svängda,

trånga

gator mer

till den romantiska

Frederick Law

01m-sted-traditionen i USA. Förmedlare av dessa idéer var med all säkerhet

företagets

disponent, Hjalmar

(17)

Lundbohm,

som

under sina

långa USA-vistelser haft

goda möjligheter

att

studera bl.a. villastaden River¬

side utanför

Chicago.

Med tanke

på de nordiska ländernas geografiska

läge har naturligtvis

klimatfrågorna spelat

en

viktig

roll i samband med

bolagens

nya

bosättningar.

Det

varnärKiruna

planerades

som

vinterstadsaspekterna

ordentligt

beaktades

för första

gången. Hallman ba¬

seradesitt

förslag

egna

fältstudier

och

noggranna

utredningar och beskrivningar

när

det

gällde platsens

förutsättningar.

Resultatet blev

ett

bolagssamhälle

en

skyddad södersluttning med

ett

brutet

gatunät,

somskulle hindranordanvindamafrånattfå ordent¬

lig fart.

Den naturliga

vegetationen sparades

och

kompletterades

med andra

motståndskraftiga

arter.

Kiruna blevsnart ettbåde

märkligt och omskrivet

samhälle medsmå arkitektritade

egnahemsliknande

arbetarbostäder,

målade i

glada

färger

som

kontrast

motdet oftast snövita

landskapet.

Till

gruvan

färda¬

des arbetarna kostnadsfritt i elektriska

spårvagnar.

Påfritiden kunde de besöka

någon

av

de

utställningar

över modem bildkonst som särskilt ordnades för

arbetarbefolkningen, lyssna

på föredrag eller gå på

konsert.

Åt

arbetarbarnen hade

bolaget

byggt

några

av landets förnämsta skolor med

föreläsningssalar

och

välfyllda

bibliotek. Under

somrarna

erbjöds

skolbarnen avlönat feriearbete och

periodvis syssel¬

sattesöver200

pojkar

med

att

underhålla samhällets

gator,

parker

och

torg.

Här

var

inte bara effektivite¬

ten

bolagets ledstjärna

utan

också begrepp

som

bild¬

ning, moral och prydlighet.

Gustaf Wickmans

speciella kirunastil

har

gettsam¬ hället en

ovanligt homogen träbebyggelse, där allt

från de enkla arbetarbostäderna till

kyrkan harmo¬

nierar i form och

färg.

Den

spånklädda kyrkan

upp¬ fördes 1909—12

på bolagsområdets

högsta punkt

strax intill

komplementsamhället. Den

är

definitivt

en av Nordens

märkvärdigaste träkyrkor. Den

är

hyllad

och

omskriven,

inte minst

för

att

den

samman¬ fattaren

mängd tendenser i sekelskiftets arkitektur¬

uppfattning,

t.ex.

det centralt panteistiska kyrko¬

rummet

(utan

specifikt

religiösa

anspelningar) och

wienjugendstilens

geometrism

här regionalt

an¬

passad i färg och form.

Men

det fanns naturligtvis

problem

även

för

ett

så framstegsvänligt företag:

kostnadernaför

välfärdsinrättningama skulle balan¬

serasmot alla

produktionsinvesteringar.

Kiruna

var därför

länge

också det permanentade provisoriets

stad och

precis

som

i Malmberget fanns här under de

förstaåren enomfattande kåkstad.^^

De

lastageplatser

som

byggdes i

anslutning

till den

storskaliga gruvindustrin

gav

underlag för betydligt

Figur 17: Torggatan

vidKilen,centrumi

Malmbergets

kåkstad.Fotofrån 1890-talet i LKAB:s arkiv, Kiruna.

(18)

större

samhällsbildningar

än

vad de

gamla

bruken

och

vattensågama förmådde

bära fram.

Turbulensen

i

hastigt

uppvuxna

samhällen

som

Grängesbergsbo-lagets utskeppningshamn Oxelösund,

AB Gellivare

Malmfälts Svartöstaden utanförLuleåoch LKAB:s Narvik förde med

sig

storstadsanspråk

och

spekula-tionsbyggeri.

De

vidlyftigaste

planerna hade A/S Fagemes

som iNarvik

köpte in

ett

större

markområde

och

engage¬ radeenOslo-arkitektattritaenfashionabel

stadsplan

strax intillden tänkta

utskeppningshamnen. Projek¬

tet lades dock ner,

eftersom

norska staten

såg

sig

tvungen

att

expropiera området

för

att

sikt försäk¬

ra

sig

om

hela strandlinjen kring

utskeppningsham¬

nen.Men innan desshadearkitektenHarald Bpdtker hunnit föreslå en

Paris-inspirerad radialplan

med

utgångspunkt från

en

högt

belägen

monumental

kyr¬

ka med

järnvägsstationen

som

pendang

nere

vid

stranden. I

sluttningen bakom det stadslika

samhället

återfanns en

utspridd

villabebyggelse.

Radialplanetypen

var

inte

ovanlig

i samband med

Figur18: A/S Fagemes'regleringspkmför Fagernces (Narvik)

1898.Utskeppningshamnen planeradesinomdel avgränsadeom¬ rådet tillvänster(”Statens Eiendom”). Ur bilaga till "Verdens

Gang "nr 242, 1898.

anläggandet

av

hamnstäder

under

sent

1800-tal. Ett

annat

exempel

är

Dalnij

(nuvarande Dalian, helt

nära

Port

Arthur)

viktig

f.d. rysk stillahavshamn

och

en

av transsibiriska

järnvägens ändpunkter.

Ett

annat

exempel

är

Albert Lindhagens mönsterplan

över

Nyland

vid

Ångermanälven

från 1875.”

Som

antytts

avvek malmfältssamhällena

helt

från

de traditionsrika mellansvenska gruvortema, som

var

betydligt mindre

och i regel omfattade vidsträck¬

ta

halvagrara

bebyggelseenheter.

Dannemora i Upp¬

land,

t.ex.,

utgjordes huvudsakligen

avett stort

antal

gruvdrängstugor

omettrum

och kök med tillhörande

ladugård

pittoreskt utspridda i terrängen

runt

malm¬

fältets ca 60

gruvhål. Lika

decentraliserad,

men

något

annorlunda organiserad, tedde sig den norska

gruvorten

Sulitjelma.

Sulitjelma,

som

ligger

i Saltfjords

förlängning

vid

foten av det stora

fjällmassivet

med

samma namn,

bestodav närmareett tiotalsmå

självständiga

sam¬ hällen i omedelbar närhet till

arbetsplatserna.

Några

låg

som

ett

glest radband

nere

vid

Langvann

(som

ståri förbindelse med

Saltfjord), andra högt

uppe

fjällkanten

utan

andra

kommunikationsmöjligheter

med varandra än med skidor eller till fots. Den

kopparhaltiga

svavelkismalmen firades

med

hjälp

av linbanor ner till vattnet där den sedan

skräddes.

References

Related documents

En stor viadukt av trä, ca 6-7 m hög fanns över ån vid Härsbacka för anslutning av spåret från Isättragruvan till spåret från Härsbackagruvan. Idag kan man endast här och

samhällsekonomiska analyser och prognoser används i beslutsunderlag för att säkerställa god resursanvändning i

Tillsammans och samtidigt med denna samlade effektbedömning ska Trafikverket redovisa resande och transporter med olika trafikslag, uppdelat på korta och långa resor/transporter

En betesmark (2/800) med påtagligt naturvärde (objekt 40, NVI 2018) kopplat till flera äldre och grova ekar samt riklig förekomst av stenrösen påverkas av ny enskild väg� Den

”Historiska och nutida upptäckter inom bio- logiområdet och deras betydelse för samhäl- let, människors levnadsvillkor samt synen på naturen och naturvetenskapen.” (åk

Hennes uttalande kan tolkas som att hon reproducerar en normativ bild av kvinnlighet där kvinnor är vackra (eller i alla fall välvårdade) och snälla. Det finns också ett alternativ

Den direkta metoden 12 upplyser om in- och utbetalningar som integreras med rörelsen, till exempel inbetalningar från kunder och utbetalningar till leverantörer, anställda och

Att åberopa välgrundad fruktan för förföljelse på grund av tillskriven sexuell läggning, ha samkönade sexuella relationer och inte definiera sig som homo- eller bisexuell,