"Omsorg är spindeln i nätet"

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Magisteruppsats

”Omsorg är spindeln i nätet”

“ Care is the Heart of the Matter”

Validering av reell kompetens

Barnskötares förhållningssätt

Validation of real competence

Child minders

treatment

Gisela Hofmann

Utbildningsvetenskap 61-90 hp

Abstrakt

I denna studie studerar jag validering av reell kompetens i barnskötaryrket. Det innebär att jag undersöker vad som kan vara att ha ”omsorg om” en annan individ, genom att intervjua validerare, vilka är de som bedömer och validerar denna kompetens. De som blir validerade genom att deras kompetens blir bedömd har intervjuats om vad de uppfattar är att ha ”omsorg om” barn och unga. Omsorg om anges som förhållningssätt i programmål för utbildningen på Barn- och fritidsprogrammet. Resultatet visar att det finns kompetenser som kan iakttas i arbetet. Det kan vara hur validanden interagerar i möten genom känslor och attityd. Det kan vara de värderingar som förtydligas i den kommunikation som en validand har med en annan individ. Metoder som använt i undersökningarna har varit kvalitativa. Validerare har

intervjuats utifrån teman om omsorg och validander utifrån vad det uppfattar är omsorg om barn och unga med livshistoriemetoden.

This study is about validation of real competence within the child care profession. This means to investigate what to take care of another individual can prove to be through interviews with valuators who judge and validate this competence. Those who get validated through judgments of their competence have also been interviewed about what they consider the concept to take care of children and young people to be. Care about is stated as a direction in the “programme goal” of the education The child- and recreation programme. The interviews are conducted to develop comprehension of how real competence can be judged. The result shows that there are competences which can be observed in the work. This could be how the valuated person interacts in meetings through feelings and attitudes. It can also be the assessments that get elucidated in the communication which the valuated person has with another valuated individual. The methods of the investigations have been qualitative. Valuators have been interviewed out of the theme care and the persons who are valuated out of how they perceive care about children and young people with the method of life history.

Nyckelord: Barn- och fritidsprogrammet, barnskötare, bedömning, förhållningssätt, förskolan, kvalitativ intervju , livshistoriemetod, omsorg, validand, validerare, validering, värdegrund

Innehållsförteckning

2. Valideringens bakgrund och sammanhang...8

Komplexitet i validering 9

3. Teoretiska utgångspunkter om praktisk och teoretisk kunskap...11

Praktisk och teoretisk kunskap och relationen dem emellan 11

Livsvärld och kunskap 12

3. Omsorg – historiskt och i forskning ...14

Omsorgsfullt förhållningssätt till barn 14

Teorier om barns utveckling 15

Etik och värdegrund i arbetet med barn 16

Barns lärande i förskolan 17

Förhållningssätt till barn och unga i läroplaner 18

Innebörd i begreppet omsorg 19

4. Tidigare forskning om validering...23

Validering genom värdering och bedömning av reell kompetens 23

Läroplaners syfte 24

Validering av kunskap, kompetens och förhållningssätt 24

Vad som valideras som reell kompetens 25

Hur reell kompetens valideras 26

Valideringens validitet och reliabilitet 27

5. Metod ...29

Intervjumetod med validerare 29

Intervjumetod med validander 30

Etiska övervägande 31

Generaliserbarhet 32

Validitet och reliabilitet 32

Teman i intervjun med validerare 33

Teman i intervjun med Validander 34

Intervjupersoner 34

Tolkning av intervjuer med validerare 36

Tolkning av intervjuer med validander 37

6. Resultatredovisning ...38

6.1 Validerare 38

Teoretisk kunskap 38

Educare 40

Kommunikation 43

6.1.2 Diskussion validerare 44

Teoretisk kunskap 44

Validering av teoretisk kunskap 45

Educare 47

Validering av educare 48

Kommunikation 48

Validering av kunskap om kommunikation 49

Interagera 50

Validering av kompetens att interagera 51

6.2 Resultatredovisning validander 53

Omtanke om lärande 53

Omsorgsfullt bemötande 55

Handling och förståelse 56

6.2.1 Diskussion validander 59

7. Sammanfattning och slutord ...62 8. Referenser ...65

1. Inledning

Den här studien handlar om validering av individers reella kompetens i barnskötaryrket vilket innebär att värdera en individs kunnande i förhållande till Barn- och fritidsprogrammets kurser. I uppsatsen är två grupper i fokus och det är validander som får sin reella kompetens bedömd av validerare, som är den andra gruppen. Undersökningen i uppsatsen vill ge kunskap om vad som kan vara omsorgsfullt förhållningssätt i arbetet som barnskötare och hur man kan bedöma denna kompetens. I styrdokumenten för utbildning på Barn – och fritidsprogrammet och i förskolans läroplan Lpfö 98 finns det angett att förhållningssättet ska vara omsorgsfullt. Bedömningar som görs i validering ska vara trovärdiga vilket innebär att det framgår i dokumentation vad som är bedömt. Hur en individ är bedömd har betydelse för valideringens tillförlitlighet. Den bedömning som sker i arbete med barn och unga kan innebära att validerare värderar hur individer förstår situationer de möter och hur de bemöter andra. Kerstin som är validerare för Barn - och fritidsprogrammet svarar på frågan om vad som är omsorg: ”Det är en hel del innebörder i att vara professionell. Det är att bemöta barn och

föräldrar. Det innebär, att inte ha en privat omsorg, utan att var professionell genom att gå in i en roll, men ändå använda sin egen personlighet som verktyg. Det är betydelsefullt att jag som validerare iakttar hur barnet blir bemött och lyssnad till och om validanden är inkännande. Ja, vad ska jag mer säga, om jag använder metaforen, att validanden har en öppen famn, att hon visar med kroppen att hon är mottagande i mötet med barnet”( Kerstin 2005).

I den här uppsatsen är validerare en grupp som intervjuats om vad de uppfattar kan vara betydelsefullt omsorgsfullt förhållningssätt i förskolan, samt hur de iakttar och bedömer detta hos validander. Validander är den andra grupp som intervjuats för att undersöka de erfarenheter de har av vad som kan vara omsorgsfullt bemötande och förståelse.

Undersökningen är begränsad och resultatet från intervjuer med validerare visar att när de skuggar en individ, är det den attityd som kommer till uttryck i kroppsspråk och de

värderingar som tydliggörs i kommunikation, som ger en uppfattning om kompetensen. För att fånga in den reella kompetens som används i barnskötaryrket kan de processer som validerare beskriver i arbetet med barn och de hon möter i förskolan, vara intressanta att använda sig av i ett utvecklingsarbete av valideringsinstrument. För att ge valideringen både validitet och reliabilitet kan det vara av vikt att använda mer än en metod. I intervjuerna med validander har livshistoriemetoden använts som innebär att tolka berättelser. Det kan innebära

att en individs erfarenhet av vad som kan vara omsorg om andra framträder och kan ge belägg att hon eller han har kunskaper som efterfrågas.

Problemområde

Under en period deltog jag i ett projekt för att utveckla validering för Barn- och

fritidsprogrammet. Det arbetet skapade frågeställningen om hur bedömningsinstrument kan se ut och vad som är möjligt att identifiera som reell kompetens i arbetet med barn. Barnskötare använder sin kompetens i möten med andra genom att interagera och det har betydelse för de inblandade hur relationen utvecklas. I undervisning har jag som lärare fokus på den kunskap som elever ska utveckla genom studier och praktiskt arbete. Det som bedöms i det

sammanhanget, är det som vi talat om i undervisningen, och den kunskap som går att läsa sig till i böcker. I en validering som är utforskande, är tanken att bedöma det någon kan, som de framförallt lärt i arbetslivet. Det innebär att jag som vill bedöma en individ i arbetet med barn, kommer att identifiera det en validand kan, för att sen koppla det till Barn- och

fritidsprogrammets kursmål. I arbetet med validering saknade jag ett relevant tillvägagångssätt att utforska en individs kompetens i arbetet på förskolan.

Problemformulering

I arbetet med att validera validanders kompetens i arbete med barn i förskolan, har jag ställt mig frågan om vad som är möjligt att validera genom att värdera det någon utför i sina handlingar. När jag som validerare ser en barnskötare i arbete med barn, kan jag tycka att det är en kompetent individ som har kunskap, annars hade bemötandet till barnen inte varit omsorgsfullt. För mig som validerar kvarstår att formulera den kunskap som jag tycker att jag ser att någon använder sig av i sina handlingar. Vad som är reell kompetens beskrivet som ett omsorgsfullt förhållningssätt till barn och hur kan den ges ett värde som kunskap, är en frågeställning jag har som validerare. Det är en frågeställning, vilken jag har förstått att många före mig har ställt sig, ”Innebörden av ”omformulerad” och ”omformulerbar” kunskap är emellertid sedan gammalt ett filosofiskt problem. Det berör i botten förhållanden teori - praktik och tänkande - görande när det gäller bildning och upprätthållande av kunskap (Molander 1993 sid.37).

Syfte

Uppsatsens syfte är att undersöka vad som är reell kompetens i barnskötaryrket samt hur man kan bedöma den.

Frågeställningar

Vad iakttar och värderar validerare när de skuggar validander i arbete med barn och andra? Hur uppfattar och bedömer validerare att barnskötare använder sin kompetens?

Vad uppfattar validander som omsorgsfullt bemötande av barn och unga?

Tillvägagångssätt

I detta avsnitt redogör jag för tillvägagångsättet i undersökningen för att få svar på mina frågeställningar. I ett senare metodkapitel presenteras de vetenskapliga metoder som jag har använt i mina undersökningar. Dessa är kvalitativa metoder som intervjuer och livshistoria. Jag har intervjuat fyra lärare, en barnskötare och en rektor som har eller har haft uppgift att bedöma barnskötare och fyra före detta validander har intervjuats om vad de uppfattar kan vara att ha omsorg om barn och om unga. För att fördjupa förståelsen för vad som kan vara omsorgsfullt förhållningssätt presenteras en historisk återblick om hur omsorgsfullt förhållningssätt i förskolan vuxit fram, samt hur dagens förskole- och skolforskare uppfattar vad omsorg kan vara. I resultatdiskussionen presenteras det som har vaskats fram i undersökningen.

2. Valideringens bakgrund och sammanhang

I detta avsnitt skriver jag om bakgrunden till att validering är angeläget att utveckla inom vuxenutbildning. Att ta tillvara yrkeskunskaper och erfarenheter för att ge behörighet till ett yrke har förekommit i vårt land under längre tid. Det samhälle vi har idag är inriktat på att samhällsmedborgaren som förälder och konsument har kunskaper för att delta i olika sammanhang. Det kan innebära att de har kunskaper som är användbara i arbete på förskola. Det som benämns validering, har statmakterna under senare år ansett viktigt att utveckla. I ett kommittédirektiv från regeringen (Dir.1999:86) för validering, lyfts tre inriktningar fram för vad validering kan användas till. Det kan vara att ge betyg, det kan vara att ge behörighet att studera och att ge behörighet till ett yrke. I regeringens skrivelse (Ds.2001:47) om validering, lyfts fram att valideringens kärna ska vara att identifiera, värdera och dokumentera befintlig kompetens. I detta sammanhang betonas att validering ska leda till en dokumentation över vad individen faktiskt kan, så att det kan användas för att individer ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden eller bli antagen till studier. I regerings skrivelse (Ds. 2003:23) ges en definition på vad validering är: ”Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetenser, som en person besitter, oberoende av hur den förvärvats”. Denna skrivning har bland annat betydelse för människor som invandrat till vårt land, genom att valideringen ger dem möjlighet att få dokumenterat tidigare utbildningar och arbetslivserfarenheter.

Validering har funnits sen lång tid tillbaka i länder som t ex USA och Sydafrika för att eftersträva social rättvisa, så att grupper i befolkningen som stått utanför utbildningssystemet, har fått möjlighet att studera vid gymnasium och universitet. I Europa har politiker sen en tid varit intresserade av att ge möjlighet för arbetskraft att röra sig över länders gränser. I de sammanhang jag har arbetat med validering, har lärare från andra länder erbjudits att få validera sin reella kompetens i förhållande till Barn- och fritidsprogrammet kursmål. Lärare på lågstadiet och i förskoleklass i Sverige arbetar med barn på liknande sätt som lärare i Europa, vilket blev tydligt för mig när jag validerade en kvinna som var utbildad lärare i ett europeiskt land. För att arbeta som lärare i Sverige var hon tvungen att studera en längre tid vid lärarutbildningen. Det visade sig när vi validera hennes reella kompetens, att hon hade kunskaper och erfarenheter som innebar att många kursmål kunde hon tillgodoräkna sig inför vidare studier på programmet. De betygsdokument som individer med utländsk härkomst har, kan vara svåra att bedöma i förhållande till innehållet i våra utbildningar.

Den valideringen som sker i det sammanhang där jag arbetat, innebär att vi dokumenterar individers reella kompetens i förhållande till kursmål för Barn- fritidsprogrammet. De individer som erbjuds validering har arbetslivserfarenhet och/eller är utbildade i sitt ursprungsland. I mitt arbete med validering har jag mött människor som arbetar som barnskötare, men då de saknat behörighet, har de inte erbjudits tillsvidaranställning. Dåliga skolerfarenheter kan vara en anledning till att individer inte har skaffat sig teoretisk utbildning. I det inledande arbetet med validering, får de som anmält sig till validering göra en självvärdering av sin reella kompetens och i det sammanhanget har det framkommit att validander ofta har uppfattningar om den betydelse vuxna kan för barn i förskola och skola. En erfarenhet som jag gjort är att det haft betydelse för individers självförtroende att deras erfarenheter har fått ett värde gentemot det som studeras på programmet och det har oftast inneburit motivationen för att studera vidare. Ibland har erfarenheter inte kunnat få ett värde gentemot Barn- och fritidsprogrammet kursmål, men det som är möjligt är att utfärda ett bevis på den kompetens jag uppfattar att individen har, som kan ha betydelse för henne när hon söker ett arbete (SOU 2001:78). I regeringen skrivelse ”Samverkande styrning” (Ds. 2001:48) understryker man betydelsen av att utveckla utbildning för vuxna. Den utmaningen som idag finns inom vuxenutbildningen är att finna individuella och flexibla lösningar för vuxenstuderande, som ger vuxna i vårt samhälle möjlighet att studera när de har tid och utifrån deras behov av få komplettera det de saknar, för att få behörighet till ett yrke.

Komplexitet i validering

Validering innebär att kunskaper får bytesvärde och kommer till användning genom att en individs reella kompetens dokumenteras och används i ett vidare skede. Det innebär att tanken om vad studier kan ge för kunskaper överges och ersätts med vad människor har lärt. Undervisning kan ofta ta sin utgångspunkt i en problematik för att bättre förstå vad ett dilemma kan ha för betydelse för enskilda individer. I möte med vuxna har jag upplevt att många har erfarenheter med sig in i utbildningen, som jag skulle kunna examinera som förståelsekunskap. En utmanande tanke är att få behörighet till barnskötaryrket genom självstyrt lärande, som innebär att få värderat kunskaper man fått genom information i medier och litteratur samt erfarenhet av att vara med barn. ”Vilka erfarenheter som helst, vad som helst som du lär dig, kan leda fram till en bedömning av lärande/kunskap/kompetens” (Andersson, & Fejes, 2005, sid.92). Människor som invandrat till Sverige har skiftande utbildningsbakgrunder och kompetenser, som ibland är olika de som hör till det etablerade

området. Dessa kan vara efterfrågade av praktiker på fältet och ett exempel kan vara den erfarenhet en individ har, som kan vara betydelsefull för att arbeta i invandrartäta bostadsområden. ”Samtidigt kan även dessa kunskaper vara relevanta i termer av pragmatisk validitet” (Andersson & Fejes, 2005, sid.102). Den som arbetar med validering kan vara tveksam till att bedöma kompetenser som hon inte känner igen sig i. Det kan vara ett dilemma i valideringen. ”Vad är kunskap och hur formeras denna? Kritiken utifrån ett synsätt på kunskapen som situerad, leder till frågan om/hur valideringen bidrar till social rättvisa, om exempelvis erfarenheter från vissa sammanhang värderas högre än andra” (Andersson m.fl. 2003 sid.83).

I detta avsnitt har jag skrivit om valideringens betydelse för social rättvisa och vad det kan innebära att ta tillvara det någon lärt genom studier eller i arbetslivet, i Sverige eller i annat land. Valideringen har betydelse för att undvika omigenlärande och ge individer en kortare utbildningsväg.

3. Teoretiska utgångspunkter om praktisk och teoretisk kunskap

I detta avsnitt redogörs för den teoretiska ram inom vilken uppsatsen befinner sig. I den sociokulturella teorin diskuteras och studeras hur människor utvecklar sin förståelse och förmåga att samspela med sin omgivning. Kompetensen att utveckla relationer är betydelsefullt i arbete med barn, unga och andra i yrket som barnskötare. Den kunskap som människor utvecklar genom möten med andra är i fokus i intervjusamtalen med validander om vad som är ”omsorg om”. Den socialkonstruktivistiska teorins företrädare är psykologen och forskaren Lev Vygotskij som utvecklade sin teori genom att bland annat studera språkets betydelse för människors förståelse. Han ansåg att människan socialiserades genom att vara aktivt deltagande i samspel med andra (Roger Säljö, 2005).

Praktisk och teoretisk kunskap och relationen dem emellan

Sven – Erik Liedman är professor i idéhistoria och diskuterar kunskap i boken ”Ett oändligt

äventyr”. Den vetskap människor utvecklar om det liv de lever, kan användas för att förklara

att människan skapar sin kunskap i det sociokulturella sammanhang där hon ingår. Kunskap är i sin natur praktisk, för människan förstår sin värld utifrån de erfarenheter hon gör och de språkliga begrepp hon använder. Liedman menar, att individers förståelse för handlingar, utvecklar hon i samspel med dem hon möter. Kunskap organiseras ofta som teoretiska eller praktiska. Teoretiska kunskaper i psykologi kan ge förklaringar till mänskligt handlande vilka de som arbetar inom områden där man har behov av att förstå människor kan använda sig av. Sven - Eric Liedman skriver …”men det finns kunskaper som synes oupplösligt förenade med ord och text. Sambandet är så intimt att texten kan tyckas utgöra eller åtminstone ruva på kunskapen” (Liedman, 2001, sid.119). Den systematiserade vetenskapliga kunskap som ingår i utbildning för att arbeta med människor, ger ett yrkesredskap som ger möjlighet att förklara och förstå mänskligt handlande. Liedman använder begreppet ”knåda” i tanken, för att beskriva hur pedagogen kan hantera sin teoretiska kunskap i det vardagliga arbetet med barn. Begreppet ”kun-skap” diskuterar Sven – Erik Liedman och menar att det är intressant med ändelsen ”-skap” i kunskap, för i samspelsprocesser skapar människor sin förståelse. Det en individ känner till är närbesläktat med kunskap, för att när man säger att man känner till något, så har man kunskap om det. Det vetande en individ har, kan jämföras med andras vetande, som i förlängningen kan förknippas med vetenskap. Människor har en spontan kännedom om samhället som grundläggs i barndomen, genom att man bär med sig en enkel bas av elementära regler, för hur man bör bete sig, menar Liedman. Det som är godkänt

beteende kommer till uttryck i möte med andra, genom bland annat blickar och gester. Den klokes omdöme innebär att hon finner lösningar för att öppna vägar för nya möjligheter, genom sin insikt i mänskliga förhållanden. Det finns en teoretisk dimension i det praktiska arbetet som ibland är beskrivning för hur något ska utföras eller hur något ska förstås. Det krävs att en individ förstår hur något ska utföras, som innebär att hjärna och kropp kommer att vara inblandad i praktiskt arbete, menar Liedman. Det som betraktas som faktakunskap är ”att veta att”, vilket innebär att ha kännedom om fakta som att ett plus ett är två. Tyst kunskap är ett begrepp som betecknar individens förförståelse av visst skeende i världen. I mötet med en annan människa händer något inom individen, genom de känslor som väcks. Vi kan som individer ha en föreställning om hur en annan människa känner och vi kan leva oss in i hur den andre har det (Hartman, 2004). Känslor ger påminnelse, om tidigare upplevelser och ger en inre föreställning om vad möte med andra kan innebära. ”Vi besitter ett tyst kroppsligt vetande, något som tagits som utgångspunkt för alla dem som talar om tyst kunskap” (Gustavsson, 2002, sid.69).

Livsvärld och kunskap

I arbete med validering möter validerare individer från olika kulturer och utbildningsbakgrunder. Det innebär möten med individer som har mångfacetterad förförståelse för den verksamhet, som deras kompetens ska bedömas gentemot. Validerares arbete är att utforska validandens kunnande för att göra den giltig som kunskap. Det som validerare kommer att iaktta är validandens förståelse för sin livsvärld. Utgångspunkt för att utforska det en individ kan, innebär att förhålla sig till hela individen och den förståelse hon bär med sig om den värld som ska utforskas. Den erfarenhet och kunskap, som individen har innebär att hon uppmärksammar det hon känner till och det hon förstår. Livsvärld är ett begrepp som filosofen Edmund Husserl skapade och hör till humanvetenskapen vilken problematiserar människors uppfattningar. Edmund Husserl är fenomenologins grundare i det moderna samhället och han såg fenomenologin som en logisk föregångare till de empiriska vetenskaperna. Empirisk vetenskap har syftet att klargöra fenomens erfarenhetsmässiga underlag ”Lite förenklat kan vi säga att världen är summan av våra uppfattningar och att det inte går att skilja mellan världen så som den ter sig för oss i våra uppfattningar och såsom den verkligen är, objektivt sett” (Gustavsson 2002, sid.67). Filosofen Habermas menar att livsvärld är de föreställningar, attityder och förväntningar som människan har om sin situation på grund av sin lagrade erfarenhet (Egidius, 2006). Individen konstruerar i sin medvetenhet en bild av sin livsvärld och utifrån sina horisonter förstår individen sin livsvärld. Filosofen

Edmund Husserl har myntat uttrycket ”alla principers princip” vilket innebär att varje upplevelse av saken själv, ska vara yttersta beviset på kunskap. Epistemologi handlar om att få kunskap om världen och frågorna ”Hur erhåller vi kunskap om världen?” samt ”Vad som krävs för att lära sig någonting?” Det är inte möjligt att uttrycka all praktisk kunskap, menar Janik i sin bok som handlar om kunskapsbegreppet i praktisk filosofi. Normen om vad som är räknas som resultat av lärandet och vad som gör kunskap giltig, är frågor som hanteras inom epistemologin (Marton & Booth, 2000, sid.16). All kunskap går inte att begreppsliggöra, för människan är det inte möjligt att ha en tanke om allt hon gör eller en bild av det. Att ständigt vara fullt medveten om alla handlingar är inte möjligt (Janik, 1996). Det går inte att sätta ord på allt betydelsefullt för de inblandade i en interaktion. I möte med andra använder individer sin förtrogenhetskunskap, som har både en tyst dimension och en dimension som kommer till uttryck i begrepp. ”Handlingar är så att säga i slutet av reaktionskedjan” (Molander, 1993, sid.33). Den praktiska kunskapen tillhör individens personlighet, till skillnad för den teoretiska kunskapen eller den formella, som är något individen har och inte är (Janik, 1996). Individer gör sin konstruktion av kunskap i resonemang om t ex handlingars betydelse för barn. Vad är skillnaden mellan att göra och att veta och alltså den praktiska och den teoretiska? (Gustavsson, 2002). Christer Bjurwill som är docent i pedagogik har intresserat sig för filosofin i pedagogiken. I boken ”Reflektionens praktik” skriver han att människan konstruerar sin kunskap, när de gestaltar den i berättelse där deras logiska resonemang framträder. I samtal som är reflekterande synliggörs den förståelse individen har, genom den attityd och de värderingar som synliggör hennes erfarenheter. Dilemman som människor har mött och hur hon förstår dessa, kommer att tydliggöras när hon reflekterar över dessa ur olika perspektiv. I den omedelbara tanken finns hennes intuition och den ska vara yttersta beviset på kunskap (Bjurwill, 1995).

I detta avsnitt har jag presenterat den sociokulturella teorin och livsvärldsbegreppet, vilka ger förståelse för det innehåll som finns i uppsatsen.

3. Omsorg – historiskt och i forskning

I den första delen ges en historisk tillbakablick för att belysa den tradition som finns i utbildning för att utveckla förmåga att möta barn med omsorg. Och i den andra delen det som förskole- och skolforskare anser kan vara att ha omsorg om barn och unga.

I Norrköping startades för mer än hundra år sedan, den första barnträdgården av systrarna Moberg. Samtidigt öppnades även Fröbelseminariet för att utbilda kvinnor till barnskötare och till barnträdgårdslärarinnor. De teman som jag använder mig av i intervjun med validerare, är inspirerade av den historiska återblicken i detta avsnitt, som ger en gestaltning av bemötande av barn. Arbetet i förskolan har en tradition av omsorgsrationalitet, som har utvecklats från att ha benämnts moderligt bemötande, till att möta barn med omsorg om deras lärande. Det finns begrepp som följt med genom historien och som ger yrkesutövningen ett innehåll. Den röda tråd som framträder vid en återblick av förskolans historia är: Barns lärande, kunskap i utvecklingspsykologi samt insikt i etik- och moralfrågor. Över tid har olika företrädare för förskolan uttryckt sig om hur förhållningssätt till barn ska komma till uttryck och vad som är betydelsefullt i bemötandet.

Omsorgsfullt förhållningssätt till barn

Forskaren Gunilla Hallden har studerat moderlighetsideologin i Fröbelpedagogiken vilken hon beskriver i boken ”Se barnet” (Halldén, 1990). Pionjärerna som studerat vid Fröbelinstitutet i Berlin införde pedagogiken i utbildningen vid seminariet i början på 1900 – talet och det var betydelsefullt att lärarinnorna utvecklade ett förhållningssätt som liknades vid moderligt bemötande av barn. Moderligheten utvecklades genom att lyssna till sin egen inre förståelse, för att förstå vad som var rätt handlande gentemot barn. Barnet betraktades som ett objekt som mottog omsorgshandlingar. I ”barnträdgården idealiserades moderskapet och bidrog därigenom till att sprida moderlighetsideologi” (Halldén, 1990 sid. 138). Författaren Ellen Key skriver i boken ”Barnets århundrade” att barnet ska mötas av ”hövligt” bemötande för att kunna utveckla självrespekt och ärlighet. Denna bok kom ut första gången år 1900 och hade betydelse för systrarna Moberg som lät sig påverkas av innehållet i texterna. Metodiken som utvecklades vid seminariet tog sin utgångspunkt i vad som ansågs var rätt sätt att bemöta barn, för att de skulle utvecklas och lära. ”Och lika lite bör barnet tvingas att uttrycka ånger, be om förlåtelse och dylikt, vilket alltid är den säkraste fostran till hyckleri” (Key, 1996, sid.129).

Alva Myrdal är en av förskolans företrädare som påverkat innehåll i arbetet på förskolan. I sin bok ”Stadsbarn” som gav ut år 1935 beskriver Myrdal förhållningssätt till barn. Det ska vara ett positivt och uppmuntrande bemötande som samtidigt är tydligt och fast. Alva Myrdal ansåg att kunskaper i utvecklingspsykologi var utgångspunkten för att förstå och att bemöta barn. Förmåga att fostra barn, liknade Alva Myrdal vid en konstform, som krävde särskilt handlag och förståelse för barn. Hon ville se en person som genom sin fostran av barn, på ett effektivt sätt och utan hårdhänthet, behandlade varje barn på ett riktigt sätt och utvecklade samarbete i barngrupp. Seminarieläraren Stina Sandell har haft betydelse för hur förhållningssätt till barn utvecklats, genom den kurslitteratur hon skrivit för förskollärare utbildningen. I boken ”Drag ur förskolålderns psykologi och pedagogik” som gavs ut 1947 ges en bild av förskollärarrollen. Den beskrivs som personligt bemötande som kommer till uttryck genom en optimistisk syn på livet, genom att hon visar glädje och trivsel i engagemang för barn. ”I varje fall måste vi önska henne ett jämnt och glatt humör, samt optimism, så att hon aldrig förtvivlar om ett barn, utan alltid känner och låter barnet känna, att allting nog reder sig till slut” (Sandell, 1947, sid.170). I den andra statliga offentliga utredningen ”Barnstugeutredningen” (SOU 1972:26) lämnas synen på barn som ett objekt som mottar omsorgshandlingar, till att se barnet som ett subjekt med egen förförståelse för den värld hon möter. Relationer i förskolan ska gestaltas i samspel med andra genom att vuxnas och barns intentioner ges samma betydelse och är likvärdiga. Intersubjektivitet är ett begrepp i utredning som används för att förklara innehåll i relationer. Gertrud Schul – Bjurman är en av utredarna i ”Barnstugeutredningen” och hennes kunskaper om dialogens betydelse för barns utveckling kom att påverka innehållet i utredningen. Det förhållningssätt som är betydelsefullt benämns dialogpedagogik. Gertrud Schul – Bjurman menar, att ”i dialog och samspel utvecklas en frigörande pedagogik, som ger metoder för att utveckla barn, genom att samspelet visar vad som är utvecklande (Schul - Bjurman 1976, sid.5).

Teorier om barns utveckling

Forskaren Ann - Katrin Hatje har studerat hur arbetsmetoder i förskolan har utvecklats och som lyfts fram i boken ”Från treklang till triangeldrama” (1990). I undervisningen på seminariet ingick det att studera ”regler” för hur barn utvecklades. Dessa kom att användas för att utveckla metoder för att rätt bemöta barn, till exempel, när de arbetar kreativt och använder sin fantasi. I utbildningen ingick uppfostringslära och pedagogik för att utveckla förståelse för barn, som i sin tur utveckla innehåll i moderligt bemötande. …”som en av lärarinnorna uttryckt det ”det är lättare att mata och kläda ett barn, än att få barnet att själv göra detta” en

egenskap som förknippades med uppfostran var att ha en ängels tålamod” (Hatje 1999, sid.33). Professor Elsa Köhler från Wien bjöds in till Fröbelseminariet i början av 1930 – talet, för att kunna få ta del av hennes kunskaper i barnpsykologi och för att lära sig barnobservationsmetod. Metoden innebar att barnet skulle iakttas i fria aktiviteter, för att lära känna barnet och att rätt förstå barnet, samt att utveckla bemötande av barn som stämde överens med teorier om barns utveckling. ”De vuxna skulle inte alltför mycket lägga saker och ting till rätta för barnen, menade hon och hennes föreläsningar blev inledningen till ett nytt skede i Fröbel institutets undervisning och verksamhet för barn” (Hatje, 1999 sid.106). Alva Myrdal startade socialpsykologiska institutet, för att utbilda förskollärare och under en tid var hon lärare och rektor där. I sin bok ”Stadsbarn” lyfter hon fram betydelsen av att ha psykologiska kunskaper om barns utveckling. ”Uppfostran medelst ett summariskt och ytligt lydnadskrav blir det enda möjliga, om man ej behärskar den teknik, varigenom de positiva krafterna hos barnets självt sätts i verksamhet, om man ej har psykologiska förståelsen för irrgångarna i barnets själsliv och för hur de uppdämda krafterna där komma att söka sig utlopp” (Myrdal 1935, sid.78). I den första offentliga utredningen om förskolan ”Daghem och

förskolor” (SOU 1951:15) finns det inget som anger vilket förhållningssätt barn ska bemötas

med. Teorier om hur barn utvecklas ska ge förförståelse för att rätt bemöta barn, var det som lytes fram i utredningen. Alva Myrdal deltog i denna första statliga utredning av svensk förskola och påverkade på så sett dess innehåll. Stina Sandell menade att studier i utvecklingspsykologi var viktiga för att förstå det normala barnets utveckling. Dessa kunskaper var bland annat viktiga för att rätt tolka barns lek och ”för att se varje barns livsyttring, icke moraliskt - dömande, utan med förståelse som ett medel, att lära känna vederbörande barn och hjälpa det” (Sandell 1952, sid.105). I ”Barnstugeutredningen” (SOU 1972:26) lyfter man fram att teorier om barns utveckling har betydelse för att förstå hur barn tänker och utvecklas. Teorier i personlighetspsykologi var betydelsefulla för att utveckla insikt om vuxnas betydelse att i samspel utveckla barn.

Etik och värdegrund i arbetet med barn

Ellen Key skriver i sin bok ”Barnets århundrade” att barn inte har utvecklat sin moral, vilket som innebär att de inte förstår när det gör fel och fördömde stryk som uppfostringsmetod. Boken hade betydelse för att den syn barnträdgårdslärarinnor kom att ha på uppfostran. Barnet har behov av att pröva och testa sina förmågor och för detta krävs förstående bemötande av vuxna med tillåtande attityd, menade Ellen Key. Fostran hade vid förra

sekelskiftet progressiva inslag, genom ideologisk påverkan på barnen t.ex. borgerlighetens dygder som ”ordning, renlighet, hjälpsamhet, omtänksamhet och förnöjsamhet” (Hatje, 1999, sid.96). Arbetsmetoder som samtal och aktiviteter, hade som syfte att påverka barns inre förståelse och deras beteende. Lärarinnorna var medvetna om att värden som förmedlades genom omsorgsfullt bemötande fick bäst gehör. ”De ville på alla sätt undvika stränga tilltal, åthutningar och befallningar uppifrån” (Hatje, 1999, sid.98). Stina Sandell beskriver omsorgen om barn med ord som värme, förståelse och uppskattat bemötande, samt omsorg som ges av en person som inte är jäktad, utan en person beredd att lyssna på barns förtroende, när denne kallar på uppmärksamhet. ”De ska känna henne som en god vän, som med uppriktigt intresse tar del av alla små förtroende” (Sandell, 1947 sid.173). I ”Barnstugeutredningen” lyfter man fram att samspelet är en metod för att utveckla barns förmågor, för i relationer utvecklas deras självinsikt. Det har betydelse att barn möter vuxna som förtroendefullt kan tolka barns beteende och i relationer träna barn sin förmåga att vara en självständig individ. Det samspel barn har med barn och vuxna, ger dem förståelse för vad som är tillåtet och var gränser går. Detta tränas i intersubjektiva relationer genom det som kommuniceras i samspel, enligt Barnstugeutredningen.

Barns lärande i förskolan

I barnträdgården var arbetsmedelpunkten, det som idag benämns samling, en metod för att förmedla kunskaper samt att skapa gemenskap. ”Ur detta skulle känslor av tillgivenhet, samhörighet och gemenskap mellan barn och vuxna växa fram” (Hatje, 1999, sid.98). Förhållningssättet i barnträdgården utvecklades på 1920 - talet mot ett allt mer demokratiskt förhållningssätt i arbetet med barn. ”Barnträdgårdspionjärerna sökte således utöva ett mjukt auktoritärt och demokratiskt ledarskap”(Hatje, 1999, sid.99). I boken ”Stadsbarn” (1935) skriver Alva Myrdal att socialfostran genom gruppsamvaron var viktigt för barn och i aktiviteter med andra utvecklar barn sin förmåga att samarbeta. ”För detta fodras att gruppen hålls liten och konstant, men det fordras även en avsiktlig handledning för att lära barnen ta hänsyn till varandra, ett ordnande så att barnen väntar på sin tur och infoga sig under gemensamma krav, ett planerande så att vissa uppgifter ges som samarbete och vissa lekar uppmuntras till gemensamhets lekar” (Myrdal 1935, sid.80).

I dessa avsnitt har jag skrivit om det som över tid har ingått i utbildning som kan ha betydelse för att utveckla omsorgsfullt förhållningssätt till barn. De teman jag har valt för intervjun med validerare är följande.

• Privat och offentlig omsorg • Educare

• Omsorgsfullt förhållningssätt • Kursmål

• Teoretiska kunskaper

• Den kompetente barnskötaren • Etik och moral

Förhållningssätt till barn och unga i läroplaner

I programmålen för Barn- och fritidsprogrammet (SKOLFS, 2000:12) ges en översikt över den yrkeskompetens som studerande ska utveckla under utbildningen. Begreppet omsorg används i programmålen för att illustrera det förhållningssätt som förväntas utvecklas genom att använda sin kunskap i samspel med andra. Det innebär att ha kunskaper om de

grundläggande värden som finns beskrivna i värdegrunden och i nationella och internationella överenskommelser samt förmåga att diskutera och ta ställning till dem. I utbildningen ska eleven utveckla kunskaper om hur människor utvecklas i alla åldrar samt de behov olika individer kan ha för att utvecklas. Den kompetens som beskrivs är att vara lyhörd och visa respekt för människor från olika miljöer och bakgrunder. I förskolans läroplan Lpfö 98 anger man att det förhållningssätt som ska prägla bemötande i förskolan är en sammanvävning av omvårdnad, omsorg, fostran och lärande i en enhet. Det illustreras i en bild av att barn ska bemötas genom att deras nyfikenhet och lustfyllda utforskande av världen tas tillvara, så deras förmågor och förståelse tas till vara och utvecklas. Det innebär att barn får delta i

meningsfulla sammanhang som har betydelse för att utveckla förståelse för de sammanhang där de finns. I utredningen ”Att erövra omvärlden” (SOU, 1997:157) lyfts det fram som är betydelsefullt att utveckla i förskolan och det återkommer i förskolans läroplan Lpfö 98. I utredningen tydliggörs att relationen till barn ska präglas av en levande intersubjektiv relation. Där intentionen om innehållet i relationen ska komma både från den vuxne och från barnet, som innebär att bådas lika värde betonas. Den viktigaste uppgift i förskolan är att bekämpa fördomar och motverka diskriminering, som innebär att personal på förskolan ska ha kunskap om, och förståelse för de mänskliga värden som vårt samhälle bygger på. Förskolan är en mötesplats för både barn och vuxna, ”den spelar därför en central roll för hur tolerans och solidaritet utvecklas mellan människor och är viktig i en levande demokrati " (SOU, 1997:157 sid.74). Den utvecklas genom att barn och vuxna skapar en gemensam kultur i förskolan som

sker i samtal om etiska värden, vilka görs gemensamma och ger mening. I utredningen ”Jämställdhetsarbete i förskolan” (SOU 2006:75) menar man att förhållningssätt och attityd, är två ord som är besläktade med varandra och har betydelse i jämställdhetsarbete.

Människors lika värde vilar på värderingar som personal i förskolan ska ha införlivat i sitt förhållningssätt. Detta ger barn möjlighet till en personlig utveckling och förståelse för demokrati. I utredningen menar man att begrepp som är synonyma med förhållningssätt är ståndpunkt, synsätt och hållning som har betydelse i värdegrundsarbetet i förskolan. Förutsättningen för en fungerande demokrati är samtalet mellan människor.

Innebörd i begreppet omsorg

I detta avsnitt belyser några skol- och förskoleforskare det som benämns som ”omsorg om” och som lyfts fram för att ge förståelse för den betydelse omsorg kan ha i arbetet med barn och unga.

”Vi kan ställa oss frågan. Vad innebär det att en fyra år gammal flicka smeker sin jämnåriga

kamrat och säger, du kan vila? Man skulle kunna hävda att vi har att göra med ett inslag av vuxen världens vårdande och uppmuntrande gester vid bemötande av ett trött barn, fast här utfört av en flicka på en jämnårig kamrat. Flickan bejakar att det är helt i sin ordning att man

känner sig trött ibland på förskolan” (Hallden, 2001, sid.26).

Forskaren Gunilla Hallden har studerat hur omsorg om barn kan påverka förhållningssätt till barn, och menar att omsorg om barn är väsentligt för barns välmående och utveckling. I relationen finns omsorgen, ”detta innebär inte att omsorgen uteblir när man arbetar med lärprocesser eller att i omsorgshandlingar utveckla barns lärprocesser” (Hallden 2001, sid.3). I alla dimensioner i relationer används omsorgen mellan människor och den kommer till utryck mellan människan och hennes livsvärld. I olika stämningslägen och i etablering av relationer är omsorgen om den andre, det sätt människan existerar i världen. Människans livsvärld utvecklas genom den omsorg de visar andra och den omsorg det får från andra. Begreppet

omsorg och de innebörder det kan ha i arbetet i förskolan, har studerats av

barnomsorgsforskare och i rapporten ”Omsorgsbegreppet i Förskolan. Olika infallsvinklingar

på ett begrepp och dess relation till en verksamhet” diskuteras begreppet. I rapporten skriver

docent Eva Johansson och professor Ingrid Pramling Samuelsson att pedagogik som ska utgå från att ge barn omsorg, måste förhålla sig till barns livsvärld, vilket innebär att pedagogen tar tillvara barnets sinnlighet, kroppslighet och erfarenhet, och tillsammans med barnet tar del av den förändringsprocess som barnet befinner sig i. ”Ansvaret för pedagogen, den som ger

omsorg, kan inte fråntas henne, men svaret från barnet blir centralt för det fortsatta samspelt” (Johansson och Pramling, 2001).

Forskaren Eva – Lena Dahl menar att våra erfarenheter och vår egen längtan till ”den andres situation”, innebär att vi varierar vårt etiska ställningstagande. Den känsla vi har för den andre är grunden för det moraliskt handlande vi använder oss av och ger varje situation en etisk lösning (Eva-Lena Dahl, 2001). Docent Eva Johansson är etikforskare och har skrivit avhandlingen ”Etiska överenskommelser i förskolebarns världar”. I sin forskning har hon undersökt 10 flickor och 10 pojkar i åldrarna tre till sex år, i en syskongrupp. I förskolan undersökningen hur barnen relaterar till varandra genom att studera de etiska värden som styr deras handlande. Studien syftar till att få kunskap om hur barn förhåller sig till varandra i etiskt avseende. En av frågeställningarna som Eva Johansson har är ”Vilka etiska värden gynnas av förskolemiljön”? (Johansson 2007, Sid.18) som är intressant för den kan ge kunskap om den betydelse personalens förhållningssätt har för barns etiska handlande. I Eva Johanssons forskning framgår det att ”barnen försvarar värdet av andras väl på olika sätt, genom att visa omsorg och att förhindra att andra skadas” (Johansson 2007, sid.233). Den erfarenhet barnet har av att bli bemött, kommer att ge barnet dess utgångspunkter för att möta andra i liknande situationer. Studien visar att barn har förståelse för andras situation, men det innebär inte att barn tar en annan individs perspektiv, däremot visar de med gester och ord att de har omsorg om den andre. Undersökningen visar på att personal på förskolan har en utmaning i att se barns etiska ställningstagande och agera för att stödja dem att utveckla sina etiska övervägande. Eva Johanson understryker att personalens medvetenhet om hur värderingar påverkar de uppfattningar som man överför till barn, är väsentliga insikter som är betydelsefulla i arbetet med barn.

I boken ” Etiska lärare – moraliska barn” skriver några forskare om sina studier om värdefrågor i skolans praktik och redaktörer för boken är forskarna Gunnel Colnerud & Solveig Hägglund. I boken skriver Robert Thornberg som är etikforskare en artikel om omsorgsetik och han menar att det är svårt att identifiera att någon har omsorg om någon, för etiska möten omfattas av omsorg och rättvisa i en sammanvävning. Omsorgsetik visar sig i relation med andra t.ex. när någon vill den andres väl, förhindrar dem från skada, samt mildrar deras bördor eller lidande. Individer som har förmåga att visa omsorg har ett välutvecklat känsloliv med empatisk förmåga som hon använder för att skapa relationer genom att knyta an till andra individer. Omsorgsetik går inte att logiskt diskutera eller att göra till abstrakta generaliseringar, utan den är en del av känslan, empatin och personliga relationer, menar Thornberg (Colnerud & Hägglund, red. Thornberg, 2004).

Etikforskaren Roger Fjellström har skrivit boken ”Skolområdets etik” som är en studie över etiska frågor i skolsammanhang och han menar att omsorgsfullt bemötande av barn i skolan, innebär att förhålla sig till de etiska regler som finns där. Det innebär att pedagogen i bemötandet av elever överför attityder och värden. I det som kommuniceras i relationer överförs kunskap om den grund vårt demokratiska samhälle bygger på och syftet med lärandet är att utveckla förståelse för vad som är ”samhällets, människans och jordens bästa” (Fjellström 2004, sid.146). I skolan är fostrans syfte, att utbilda medborgare utifrån överordnade och speciella personlighetsideal som i vid mening innebär att elever avsiktligt påverkas både avseende karaktär, tanke, känsla, fantasi, värderingar och normer. Moralisk kompetens innefattar både känslan, vilja och tänkande, som en kompass och den ger indikation på riktning i handlande. Vad som är rätt att göra och hur det ska göras har med etisk insikt, menar etikforskaren Roger Fjellström. I socialt samspel med barn sker lärande och fostran genom de handlingar som är avsiktliga och individers karaktär formas när lärare tar tillvara barns önskningar, intressen och behov med omsorg om deras väl. Omsorgen om barn i lek är ett exempel på vad som kan vara fostrande (Fjellström, 2004). Etikforskarna Gunnel Colnerud och Kjell Granström har skrivit boken ”Respekt för läraryrket” som används som kursbok i lärarutbildningar. Boken behandlar yrkesspråk och yrkesetik som författarna menar är fundamentala verktyg i vardagsarbetet med barn och andra i utbildning. Innehållet i boken har utvecklats från deras forskning, i vilken de tagit del av lärares övervägande i arbetet i skolan. Författarna skriver att värden ger lärare normer för de handlingar som är giltiga i arbete på förskolan och skolan. …”värden, sociala värden, är fundamentala begrepp inom etiken” (Colnerud & Granström, 2002, sid.138) som innebär att handlingar kommer att bli likartade inom förskolan eller skolan. Principer för handlingar i bemötande av barn är till exempel respekt för personlig integritet, frihet från skada, fysisk och psykisk, självbestämmande, lika behandling för alla, samt sanningsenlighet.

Professorerna Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence har i en studie ”Från

kvalitet till meningsskapande” undersökt förskolor med Reggio Emilia pedagogik, hur

kulturella -, sociala -, politiska och ekonomiska projekt påverkat kvalitén. Forskarna lyfter fram att betydelsefull pedagogisk kompetens har den lärare som har kunskap om barn och förmåga att möta barn med respekt. Den insikt som pedagogen har spelar roll, för hur hon möter barn och för hur barn kommer att förstå den värld de möter. Pedagogens förståelse och medvetenhet om att varje individ har ansvar för sitt lärande, är betydelsefullt för det ger insikten om hur barn skapar mening om sig själv och om den värld de möter. Forskarna menar att pedagogens uppgift är att möta barns hypoteser och idéer om sin värld, genom att vara

aktivt lyssnande och samtala om etik. Det har betydelse att pedagogen har förmåga att erbjuda barn rum där de kan utforska och förverkliga sina idéer. Barn är beroende av pedagogens förmåga att tillsammans med barnet ge världen en mening. I relation med barn sker ”sam – konstruktionen” vilket innebär att i dialog, konflikter och i förhandlingar konstruerar barnet sin mening om den värld hon möter (Dahlberg m.fl. 2002).

I detta avsnitt har jag skrivit om de styrdokument som anger att barn och unga ska bemötas med omsorg och som kommer att styra vad som valideras. Den etik som styr vårt moraliska handlande innebär att vi har omsorg om de relationer vi har till dem vi möter. Barn påverkas av etiskt ställningstagande som framträder för dem och kommer att vara deras utgångspunkter för hur de kommer att möta andra. Det har betydelse att personal på förskolan har förmåga att observera barn och att andvända sin förståelse i reflekterande samtal med kolleger.

4. Tidigare forskning om validering

Tidigare forskning om bedömningsinstrument och metoder, om hur man kan gå tillväga i valideringen av reell kompetens finns inte i dagsläget. Tova Stenlund är doktorand vid Umeå universitet och har nyligen börjat med att forska om validering och bedömning av reell kompetens. Forskning kan vara till hjälp att utveckla bedömningsinstrument som är tillförlitliga och trovärdiga. Eva Lindvall har i sin magisteruppsats ”Validering – mer än en

metod” undersökt hur lärare som arbetar med validering uppfattar sitt uppdrag. Syftet med

den undersökningen är att beskriva hur validering som fenomen erfars av validerare, samt att finna metoder för kompetensutveckling för validerare. Eva Lindvall vill förstärka validerares kompetens för att arbeta med validering. Den undersökning jag gör vill ge kunskap som kan utveckla validering. Eva Lindvall skriver i sin slutsats att kvalitén i validering är beroende av att det sker en metodutveckling för identifiering och dokumentering av kunskap. I denna uppsats är tanken att den kunskap som vaskas fram ska vara användbar till att utveckla metoder, för att identifiera en individs reella kompetens. Det finns en hel del forskning om betyg och bedömning och jag använder några forskares studier i uppsatsen.

Validering genom värdering och bedömning av reell kompetens

Innehållet i detta avsnitt rör sig kring begreppen validering, validand, validerare, bedömningsinstrument, vägledare och reell kompetens. Validering är ett begrepp för den process i vilken individer deltar för att få sin kunskap och sina erfarenheter värderade och bedömda. En validand är benämningen på den individ som deltar i validering för att få sin kompetens dokumenterad. Validerare är titeln på den lärare eller yrkeskunnige som har uppdraget att validera det någon kan i ett yrke och vägledare är en studie- och yrkesvägledare som har som uppdrag att kartlägga de utbildningar och de yrkeserfarenheter som validanden har. Begreppet reell kompetens inbegriper den kunskap och den kompetens en individ har utvecklat genom studier och erfarenheter från arbetslivet och som kan kopplas till yrket. När validanden kommer till valideringen blir hennes kompetens kartlagd av en vägledare, för att upprätta ett dokument om det som är möjligt att få värderat. Nästa moment i valideringen är att validerare presenterar kunskaper och erfarenheter, som kan komma att bedömas. Den informationen är en noggrann genomgång av kurser och kursmål som erbjuds att validera. I detta sammanhang gör validanden en självvärdering av den kompetens hon har. Därefter tar själva valideringen vid som innebär att validanden får visa vad hon kan. I detta skede får validanden ta del av de bedömningsinstrument som finns för att utforska vad hon kan.

Bedömningsinstrument är ett begrepp för det material som användas för att identifiera en individs kompetens. Det kan innebära att man kontrollerar vad validanden kan genom att hon får förklara till exempel innebörder i begrepp och en sådan bedömning benämns konvergent. Den bedömning som är mer utforskande benämns divergent och ett exempel på det, är när validanden får ett dilemma från yrkesområdet som hon ska redogöra för vad det kan vara samt ge en möjlig lösning på.

Läroplaners syfte

I detta avsnitt presenterar jag en undersökning för att ge förståelse för den problematik som validerare för Barn- och fritidsprogrammet kan möta, när de ska värdera en individs handlingar i förhållande till programmål. Utredningen ”Samverkande styrning om läroplaner

som styrinstrument” (Ds, 2001:48) har gjorts på uppdrag av skolverket, för att ge kunskap om

läroplaners betydelse och påverkan på utbildningar för människoyrken. I utredningsarbetet har teoretisk kunskap i förhållande till den praktiska vardagen undersökts och man menar att teorin kan förklara och ge förståelse för olika handlingar, genom att den ger möjlighet till beskrivning och analys av dem. Den kunskap en individ har kommer att påverka de handlingar hon använder sig av och det kommer att påverka dem hon bemöter. I ett annat perspektiv kan handlingar utveckla teorier, genom reflektioner över yrkets praktik där teoretiska begrepp i utbildning ger möjlighet att förklara det som sker i arbetet. I relationen teori och praktik, uppstår en syntes som benämns kunskap i handling. Den forskningstradition som undersöker hur kunskap påverkar ett visst sätt att handla och att utöva en verksamhet, ligger nära det som man uttrycker ”tyst kunskap”. I utredningen skriver man att kunskaper som beskrivs i kursplaner är komplexa och i undervisning kommer individer i sin lärprocess att formera kunskaper till tyst kunskap.

Validering av kunskap, kompetens och förhållningssätt

Validering innebär att värdera och bedöma det någon kan och några forskares studier används för att visa på den komplexitet som kan finnas med att bedöma kunskaper. I boken

”Pedagogisk bedömning” som Lars Lindström och Viveka Lindberg är redaktörer för, får

läsaren ta del av forskning från lärarutbildningar om bedömning i lärprocesser. Helena Korp som bland annat forskar om bedömning har i ett uppdrag från Myndighet för skolutveckling skrivit boken ” Kunskapsbedömning – hur, vad och varför” i vilken hon gör en kunskapsöversikt över bedömning i skolan. I boken ”Kunskapers värde” presenterar

författarna Per Andersson och Andreas Fejes validering och den problematik som kan finnas med att ge kompetens ett värde. Bengt Selghed har skrivit boken ”Betyg i skolan” som bygger på hans forskning om hur lärare förhåller sig till betygssättning, vars resultat visar på att det har betydelse att utveckla bedömningsmetoder, som speglar vad som bedöms.

Vad som valideras som reell kompetens

Vad som kommer att bedömas i en validering är först beroende av vad valideringsbeskedet ska användas till. Det kan vara en predikativ bedömning som förutsäger något om en persons lämplighet t.ex. att arbeta med små barn, funktionshindrade barn etc. Bedömningen kan vara formativ genom att ge besked om vad en validand ska studera för att få betyg på enskilda kurser och en summativ bedömning innebär att validanden får betyg (Korp, 2003).

Forskaren Bengt Selghed har i sin forskning sett att lärare uppfattar att i mål -formuleringar beskrivs kunskaper som kvalitativa, komplexa, kontextuella, samt förståelseinriktade (Selghed, 2006). Validerare som ska bedöma en kompetens som kan anses väsentlig för yrket, kommer att styras av sin uppfattning om vad som är kunskap i en kompetens. Den kunskap som ska valideras kan beskrivas med kvalitativa begrepp, som visar på hur kunskap kan ge förståelse för en verksamhet. Förståelse och förmåga är begrepp som kan illustrera det förhållningssätt som har betydelse i arbete med barn. Det finns mål - formuleringar som beskriver att elever ska ha teoretiska kunskaper i utvecklingsteorier. Dessa har i förlängningen betydelse för att utveckla omsorgsfullt bemötande av barn vilket innebär att det som kan komma att efterfrågas är redogörelse för begrepp som används i teorier. I arbete med barn kan man anta att en validand har utvecklat förtrogenhetskunskap, som är en kunskapskvalitet som kan finnas som tyst kunskap och vara svår att identifiera trots att den har betydelse för yrket. Det innebär att en validand förförståelse kan finnas som en känsla inom henne och gör sig påmind i situationer, som hon känner igen sig i och reagerar på. ”Om en person som ska bedömas har en tyngdpunkt på informellt lärande kan det tänkas att denne har mer av färdighet och förtrogenhet, än fakta (påståendekunskap) och i ord formulerad förståelse” (Andersson & Fejes, 2005, sid.66). Helena Korp menar, att i bedömning av humanistiska kunskaper, kommer den som bedömer att förhålla sig till det som är unikt i just den individens kunnande. De kriterier som kommer att styra vad som bedöms, växer fram i situationen. ”På ett abstrakt plan kan kriterierna definieras på förhand, men den konkreta innebörden tar form i bedömarens subjektiva tolkningsprocess, där såväl ”tyst” som manifesterad kunskap medverkar (exempelvis bedömarens epistemologiska och ideologiska

grund, ämneskunskaper och erfarenheter av tidigare arbeten av motsvarande art)” (Korp, 2003 sid. 114).

Hur reell kompetens valideras

Helen Korp lyfter fram den problematik som kan finnas med validering, som man vet att någon kan något, när man ser det. ”Kunskap beskrivs som sociala konstruktioner, som uppkommer och får sin mening i samspel mellan människor” (Korp, 2003, sid.46). Professor Astrid Pettersson skriver om bedömning i boken ” Pedagogisk bedömning” som är en studie i vilken hon diskuterar bedömning av kunskap och kompetens. Astrid Pettersson menar att oavsett vad som ska bedömas eller i vilket sammanhang, är det urvalet som är i fokus. Det ger en signal om vad som är viktigt att kunna. Innehållsfrågan om vad som bedöms är central, för samtidigt berättar man vad man inte bedömer. Stickprov av vad någon kan i större eller mindre utsträckning är det som blir aktuellt, i annat fall måste den som bedömer vara med en längre tid och i olika sammanhang (Lindström red. Pettersson, 2006). I valideringssammanhang möter validerare individer med olika personligheter och med olika erfarenheter. Personligt förhållningssätt till barn har betydelse i barnskötaryrket, samtidigt har det betydelse att utforska de kunskaper och de erfarenheter som finns i en kompetens. Den syn på kunskap en validerare har, kommer att påverka den uppfattning hon har om relationen, kunskap och förmåga. ”Och därmed definierar du också vilken kunskap som är mindre viktig, som kanske till och med ligger utanför det specifika kunskapsområdet” (Andersson & Fejes, 2005, sid.93). I boken ”Kunskapers värde” lyfter författarna Per Andersson och Andreas Fejas begreppen kompetens och kvalifikation, för att diskutera en validands reella kompetens. Kompetens innebär att ha förmåga att omsätta kunskap och erfarenhet till handlingar genom att identifiera och utnyttja både handlings- och tolkningsutrymmen inom ett yrke. Detta kommer att visa på en individs sociala och intellektuella färdigheter, samt vilja, känsla och personlighet. Kvalifikation är ett begrepp för en yrkesprestation, i vilken yrkeskunskap används för att lösa en uppgift. …”till skillnad att man har utvecklat en personlighet som visar på kompetens” (Andersson & Fejes, 2005, sid.67). Professor Lars Lindström som forskar på bedömning av kreativa processer, menar att bedömning kan ha två olika utgångspunkter och valet är beroende på vad som ska bedömas. Analytisk bedömning innebär att en process eller en dimension hos en individ bedöms och holistisk när hela individens kompetens är i fokus (Lindström red. Lindström, 2006). Förståelse för och förmåga att hantera olika dilemman som finns inom yrket kan var betydelsefullt att värdera för i handling framträder kompetensen. Det

innebär att värdera vissa processer i arbetet på förskolan och urvalet begränsar vilka kompetenser som kan bli värderade. ”Och genom processen att definiera vilken kunskap som ska bedömas kan även kunskapen förändras, eller snarare vilken kunskap det är som ska räknas som giltig och värdefull” (Andersson & Fejes, 2005, sid.89). För att göra en helhetsbedömning som kanske är mer utforskande av en individs kompetens, krävs ett långvarigt arbete med att skugga en validand i arbetet. Lindström menar att, valet av en helhetsbedömning kan göra resultatet svårförståeligt för den som ska motta det (Lindström red. Lindström, 2006). Helena Tsagalidis skriver i boken ”Pedagogisk bedömning” om sin forskning av bland annat nyckelkvalifikationer inom Hotell - och restaurangprogrammet på gymnasiet. Det som kommer att vara i fokus i en bedömning som görs av arbetsprocesser är att identifiera kvalifikationer som är kärnfärdigheter som behövs i ett yrke. Kunskaper och kompetenser som ska användas i olika sammanhang är sociala, kommunikativa och kognitiva (Lindström red. Tsagalidis, 2006). Det som valideraren värderar och bedömer som kvalifikationer i arbetsprocesser med barn, är beroende av validerares syn på kompetens ”Problemet verkar vara systemets krav att svara upp både mot den mjuka/informella kunskapens breda och ofta spretande spektra och de formella krav och förväntningar som finns inbyggda i systemet, oavsett nivå, som tillhandahåller utbildningar” (Andersson, m.fl. 2003, sid.83). Den person som man har framför sig i validering, kommer man att bedöma oberoende av bedömningsinstrument för det finns i människans natur, att hon gör en värdering av den hon möter, ”Erfarenheterna är samtidigt personliga och bygger på relationer mellan människor och med deras sociokulturella miljö” (Andersson, m.fl. 2003, sid.85).

Valideringens validitet och reliabilitet

Dokument som upprättas för att visa vad som är bedömt i validering ska vara tillförlitliga genom att kunskaper och kompetenser som är bedömda beskrivs. Kompetenser som används i arbetet med barn och hur dessa blir bedömda ska kunna verifieras för att göra valideringen trovärdigt. ”Som en röd tråd genom dessa aspekter går dessutom kraven på valideringens egen validitet och reliabilitet” (Andersson m.fl. 2003, sid.83). Författarna Andersson & Fejes lyfter fram problematiken med validering av reell kompetens i boken ”Kunskapers värde” och de menar att bedömningsproblematik kan upplevas som olöslig (Andersson & Fejes, 2005). Hur pass goda belägg validerare anser sig behöva kan vara beroende av om betyg ska utfärdas eller om validering avser antagning till utbildning. Det kan innebära att validanders kunskaper kontrolleras för att ge ett betyg motsvarande en kurs eller att erfarenheter iakttas i en

validering som ska ge giltighet åt kursmål för att för tillträde till utbildning. Det kan innebära att validander blir olikt bedömda. ”Kraven på autentiska bevis blir troligen större när valideringen gäller examinering än när det gäller tillträde” (Andersson & Fejes, 2005, sid.104). Redovisningen av resultatet innebär att kvalitén i det som bedöms framgår och en standardiserad bedömning kan ge mer trovärdighet åt bedömning. Det kan innebära att en validands alla kompetenser inte kommer att fångas in, vilket är tanken med en utforskande validering. Den utforskande valideringen innebär att det valideraren uppfattar är kompetens, är beroende av hennes uppfattning och hur hon beskriver och redogör för valideringen. ”Här talar vi snarare om balans mellan reliabilitet och validitet, mellan det konvergenta och det divergenta. Bedömningen bör vara konvergent, för att möjliggöra rättvisa, jämförelser och divergent för att ge en rättvisande beskrivning och bedömning av individen” (Andersson & Fejes, 2005, sid.99). Forskaren Steinar Kvale skriver i sin metodbok för kvalitativ forskning ”Den kvalitativa intervjun”, om validering i forskning, att det har betydelse att en validering är en välgrundad bedömning och val av tillvägagångssätt är beroende av vad som ska bedömas (Kvale, 1997). Val av metod som observation, intervju eller skriftliga redogörelser beror på vad som är avsett att bedömas och hör samman med det resultat som efterfrågas, anser Kvale. Tillvägagångssätt har att göra med valideringens egen validitet, att undersöka det som är tänkt att undersöka och att validera är att teoretisera det som undersöks. Frågor om vad som bedöms visar på de kvaliteter i en validands kunnande som kommer att fokuseras i en bedömnings situation. Vilken metod som ska användas för att ge validering en god tillförlitlighet, har även med hantverksskicklighet att göra. För att undvika att diskutera en bedömnings validitet, är metoder som ger genomskinlighet att föredra. Resultat som övertygar om sanningshalten i valideringens resultat ger validitet (Kvale, 1997).

I detta avsnitt har jag skrivit om den komplexitet som kan finnas med att validera kunskap som är kvalitativa och som oftast är beroende av ett visst sammanhang för att bli bedömda. Humanistisk kunskap som ska bedömas innebär att förhålla sig till den förståelse individen har och hur hon använder sig av sin sociala, kommunikativa och kognitiva förmåga. Kriterier om vad som bedöms är något som växer fram i situationen beroende på att i validering förhåller man sig till individers personlighet, kompetens och kvalifikationer. Vad som bedöms kan vara beroende av om valideringen är examinerande eller gäller tillträde till utbildning samt validerares uppfattning om det hon värderar.