Ämnesdidaktiska broar

2010 05 04

PROGRAM

TILL NATIONELL ÄMNESDIDAKTISK KONFERENS

NÄD 2016

ÄMNESDIDAKTISKA

BROAR

www.mah.se/ls/amnesdidaktiskabroar2016

MALMÖ HÖGSKOLA

Fakulteten för lärande och samhälle

19-21 APRIL 2016

NATIONELL ÄMNESDIDAKTISK KONFERENS, NÄD 2016

ÄMNESDIDAKTISKA BROAR

Fakulteten för lärande och samhälle

Tisdag 19 april

18.00-19.00 Registrering

19.00-22.00 Mingelbuffé. Heu & Droppe ger föreställningen Estetikens broar - en performance om

att iscensätta lärande

Onsdag 20 april

08.30-09.00 Registrering

09.00-09.30 Invigning av konferensen: Malmö högskolas rektor Kerstin Tham och dekanen för Fakulteten för lärande och samhälle Anders Linde-Laursen. Praktisk information.

09.30-10.15 Plenarföreläsning 1:

Bildning eller avbildning - ämnesdidaktiska perspektiv på synligt lärande och formativ bedömning.

Prof Ingrid Carlgren, Stockholms universitet

10.15-10.45 Fika med smörgås 10.45-12.10 Parallella sessioner 1 12.15-13.00 Plenarföreläsning 2:

Didaktik: lärares professionsvetenskap.

Prof Per-Olof Wickman, Stockholms universitet

13.00-14.00 Lunch

14.00-15.25 Parallella sessioner 2 15.30-16.15 Postervernissage med fika 16.15-17.00 Plenarföreläsning 3:

Att utveckla undervisningen - vilken roll kan forskningen spela?

Prof Daniel Sundberg, Linneuniversitetet

19.00- Malmö stad står som värd för konferensmiddagen på Rådhuset. Musikunderhållning

Torsdag 21 april

08.45-09.30 Plenarföreläsning 4:

Drama(tik) i undervisning om hållbar utveckling - relationen mellan innehåll, form och elevers engagemang.

Prof Eva Österlind, Stockholms universitet

09.30-10.15 Fika med postervisning 10.15-11.45 Parallella sessioner 3 11.45-12.45 Lunch

12.45-14.15 Parallella sessioner 4 14.15-14.30 Paus

14.30-15.15 Plenarföreläsning 5:

Den flerspråkiga strömmen under bron - språkliga perspektiv på ämnesundervisning.

Prof Maaike Hajer, Malmö högskola

NÄD 2016 ABSTRACTS

Session 1 Onsdag 20 april kl 10.45-12.10

Symposium 1, rum C222

Studier av kunnande och undervisningspraktiker inom praktiska och

estetiska skolämnen

Utveckling av ämnesspecifikt kunnande vid scenisk produktion

Studien avser att bidra med kunskap om vilket kunnande som utvecklas i skolarbete där scenisk pro-duktion är uppgiften. Scenisk propro-duktion är en undervisningspraktik i form av en omfattande uppgift. I processen från idé till färdig föreställning utvecklas olika specifika kunnanden. Samverkan mellan ämnen; dans, musik och teater, är vanlig inom gymnasieskolan, exempelvis vid en musikalproduktion. I en sådan uppgift kan olika ämnesspecifika kunnanden studeras. Dessutom kan scenisk produktion som undervisningspraktik undersökas. Följande forskningsfrågor kommer att behandlas: Vilka ämnesspecifika kunnanden utvecklas i ämnena dans, musik och teater i en scenisk produktion? Hur kan föreställningsprocessen, beskrivas som en undervisningspraktik? Hur kan läraren bemöta elevernas varierade förkunskaper utifrån olika mål för elevens individuella utveckling i en scenisk produktion? För att svara på den första forskningsfrågan används modellen learning study som forskningsansats. I en learning study arbetar ett lärarlag tillsammans med att planera, genomföra och analysera under-visning. I den här studien kommer särskilt fokus vara på fenomenografisk analys av gemensamt planerade övningar kopplat till den sceniska produktionen. Utifrån vardera ämne

undersöks avgränsade lärandeobjekt iterativt där analyserna förväntas bidra med kunskap om vilka ämnesspecifika kunnanden som utvecklas. Lärandeobjekten tar avstamp i svårigheter som eleverna har i den övergripande uppgiften att skapa en scenisk produktion. För att svara på den andra och tredje forskningsfrågan kommer interaktionsanalyser av filmat material från undervisningssituationer att användas. Syftet är att dokumentera, analysera och beskriva hur en scenisk produktion som undervisningspraktik möjliggör specifika lärandesituationer där praktisk kunskap utvecklas.

Pernilla Ahlstrand, Göteborgs universitet

En studie av progression i tekniskt kunnande

I teknikämnets kursplan i Lgr 11 läggs fokus på egna konstruktioner där eleverna tillämpar tekniska principer av olika slag, exempelvis enkla mekanismer och hållfasta och stabila strukturer. Ämnets undervisningspraktik domineras av praktiska moment i form av konstruktionsarbeten enligt

Skolinspektionens kvalitetsgranskning av teknikundervisningen (2014). I granskningen ses även flera exempel på att samma elever flera gånger under sin grundskoletid får identiska konstruktionsuppgifter. Det saknas således en progression i uppgifternas innehåll i relation till elevernas kunskapsutveckling. Dessutom finns en otydlighet kring uppgifternas syfte, dvs. vilket slags teknikkunnande som

aktiviteterna skall ge eleverna möjlighet att utveckla. Syftet med studien är att undersöka progressionen så som det kommer till uttryck i praktiskt konstruktionsarbete inom ramen för grundskolans teknikämne. Studien utgår från tidigare forskning (Björkholm 2015) som undersökt kunnande i relation till konstruktionsarbete på lågstadiet. I studien kommer vi att undersöka vari progressionen i att kunna konstruera tekniska lösningar i grundskolans låg-, mellan- och högstadium består. Kvalitativa skillnader i kunnandet studeras dels mellan olika elever på samma stadium, dels mellan elevgrupper på olika stadier. Därtill undersöks hur den praktiska uppgiften förändras mellan olika stadier. Metoderna för insamling av data utgörs främst av videoobservationer och intervjuer. Genom att identifiera aspekter som är nödvändiga att urskilja för ett specifikt kunnande, kan skillnader mellan olika kunnanden beskrivas. På så sätt kan progressionen i kunnandet beskrivas mer detaljerat i termer av innehållsliga aspekter.

Att forma undervisning för utveckling av rörelsekunnande

För att undervisningen i idrott och hälsa ska kunna erbjuda eleverna möjlighet utveckla det kunnande som eftersträvas krävs kunskap om dels kunnande ’i sig’ och dels relationen mellan kunnande och olika former av undervisningspraktiker. Ett tidigare forskningsprojekt (Nyberg 2014) har bidragit till att öka förståelsen för vad rörelseförmåga kan innebära. Resultatet ger en bild av olika former av rörelsekunnande som kan vara möjliga att utveckla t. ex. urskilja sitt sätt att röra sig och förstå samband mellan rörelser. Den här studien avser att undersöka vilket rörelsekunnande som verkar möjligt att utveckla i olika undervisningspraktiker med samma innehåll: ”danser och rörelser till musik” (Skolverket, 2014) samt vad som kännetecknar dessa praktiker.

Frågor som ställs är: Vilket lärande möjliggörs i olika undervisningspraktiker i ämnet idrott och hälsa och hur kan det kunnande beskrivas som olika typer av undervisningspraktiker erbjuder? Fokus för undersökningen kommer att vara grupparbeten med uppgift att a, skapa och framföra en dans och b, lära sig, och framföra en specifik dans. Vad karaktäriserar de olika undervisningspraktikerna och vad skiljer dem åt?

Dessa undervisningspraktiker kommer att studeras i ämnet idrott och hälsa i år nio.

Videoobservationer av undervisning tillsammans med stimulated recall-intervjuer med elever och lärare kommer att genomföras i syfte att underlätta för både deltagare och forskare att verbalisera den tysta dimensionen i det praktiska kunnande som undersöks. Dessa data kommer även att utgöra bas för analys av undervisningspraktikernas karaktäristiska drag. Resultatet kommer att bidra med kunskap om hur undervisning kan formas för att utveckla elevers rörelsekunnande genom dans.

Gunn Nyberg, Högskolan Dalarna

Symposium 2:1, rum C231

Det oväntade i SO-ämnenas didaktik – potential för ämneslärarskap,

värden och identitetsskapande i undervisningen

Exempelvis – om exemplets kraft i lärarens ämnesundervisning i skolämnet religionskunskap

Det är ett försök att föra över en ordlek från en artikel av Lee S Shulman till svenska. Originalet och en av inspirationstexterna till mitt paper har titeln Just In Case. Den titeln är menad att peka på att det finns något i den som berättelse organiserade ämneskunskapen som finns enbart i form av exempel (case). När lärares handlingskunskap (eller kanske konst) översätts till försök till tillämpning av en lärandeteori, eller användande av metoder vars effekt mäts på statistisk grund, är det något väsentligt i sättet att beskriva vad lärare ska göra i ämnet som går förlorat. Det ger en oreflekterad grund för t.ex. ämneslärarstudenters fortsatta utveckling under sin yrkeskarriär. Det ger även en skev bild av

beskrivningen av det komplexa i yrket, och därmed också en falsk bild av orsakerna till skolans problematiska situation – i varje fall i form av utfall i så kallade internationella mätningar (PISA är exemplet här). I mitt paper försöker jag ge skäl till en mer utforskande och reflekterande syn på hur läraren, inom ramen för skolämnet religionskunskap, erövrar sin kunskap i mötet med elever. Jag försöker också ge exempel på olika elevutsagor som lärare har att hantera i sin omedelbara handling i klassrummet. Dessa exempel lyfts fram som pedagogiska ledarskapsexempel och, vidare, som ämnesdidaktiska exempel inom ramen för religionskunskapsämnet.

Björn Falkevall, Göteborgs universitet

Ett oförutsägbart du - Livsberättelser som ämnesdidaktisk resurs i religionskunskapsundervisningen

Alla so-ämnen bär i olika grad ansvar för skolans värdegrundsuppdrag. I Lgy11 framträder religionskunskapsämnets uppdrag som att ”utveckla elevernas beredskap att förstå och leva i ett samhälle präglat av mångfald”. Detta skall uppnås genom en undervisning kännetecknad av ”öppenhet i fråga om livsstilar, livshållningar och människors olikheter”. Centralt i detta sammanhang är

identitetsbegreppet. Undervisningen skall stödja eleverna i deras personliga identitetsformering och ge dem möjlighet att reflektera över och utveckla respekt och förståelse för hur andras identiteter och värderingar formas av religiösa traditioner och livsåskådningar. Det framgår att identitetsformering skall förstås som en såväl individuell som kollektiv process, samt att eleverna på gymnasienivå förväntas kunna tolka dessa processer på ett komplext sätt. För olika religiösa gemenskaper fyller de religiösa traditionernas stora berättelser viktiga identitetsformerande funktioner. Såsom framhålls i kommentarmaterialet till Lgy11 formas människors identiteter dock ur ett intersektionellt perspektiv på grundval av långt fler faktorer än religion, såsom etnicitet, kön, sexualitet och socioekonomisk bakgrund. Människor i dagens globala samhällen inklusive elever i den svenska skolan formar därtill sina personliga identitetsberättelser under inflytande av olika, delvis motstridiga förväntansberättelser. Individuella identiteter är därmed sammanvävda, föränderliga och i hög grad oförutsägbara, ett faktum som kan sägas återspegla skillnaden mellan religion som doxa och levd religion. Utifrån detta

argumenterar jag för den potential som arbete med livsberättelser i biografisk form liksom fiktiva berättelser, parat med intersektionellt reflekterande narrativ analys, kan erbjuda lärare och elever i mötet med ett oförutsägbart du.

Gull Törnegren, Högskolan Dalarna

Samhällsfrågornas roll i samhällskunskapsundervisningen

Undervisningen i samhällskunskap ska, enligt styrdokumenten, ske med utgångspunkt i

samhällsfrågor. Med ämnets styrdokument från 1988 blev begreppet samhällsfråga en meningsbärande enhet för ämnet. Det specifika innehållet tonades i den diskursen ned. Med den senaste

läroplansreformen har innehållet skrivits fram tydligare och mer detaljerat. Samtidigt är det elevers förmågor som ska bedömas.

En intervjustudie med ett antal gymnasielärare i samhällskunskap visar lärares didaktiska strategier för att behandla samhällsfrågor, som inte är bestämda på förhand, och samtidigt behandla kursernas centrala innehåll och skaffa underlag för att kunna bedöma eleverna utifrån angivna kunskapskrav. Även om de påvisade diskursiva spänningarna mellan en frågeorienterad och

innehållsorienterad undervisning inte är framträdande hos lärarna är det uppenbart att det lärarna uppfattar som samhällsfrågor inte är liktydigt med vad som står som centralt innehåll i ämnesplanen. Den professionella läraren visar upp en beredskap för att hantera det oväntade som ryms i

samhällsfrågorna. Detta sker inom det egna ämnet men inte sällan i samverkan med andra ämnen. Det erfarenhetsburna behovet att involvera eleverna i definitionen av och arbetet med samhällsfrågorna ställer också särskilda krav på en planering som inte kan vara alltför fast i förväg.

Göran Morén, Högskolan Dalarna

Symposium 3, rum B423

Språkliga perspektiv på lärande inom naturvetenskap

Translanguaging i det flerspråkiga NO-klassrummet

Studien som presenteras är etnografisk och beskriver hur nyanlända elever använder olika språkliga resurser för att tillsammans med sina klasskamrater skapa djupare förståelse för det naturvetenskapliga ämnesinnehållet, vilket kan beskrivas som en form av translanguaging (García & Wei, 2014). I denna praktik utvecklas en språklig rörelse mellan elevers vardagliga praktiska erfarenheter av världen, och den ämnesspecifika diskurs som eleverna möter i skolans NO-undervisningssammanhang. Nyanlända elever växlar mellan sitt första och andra språk då de rör sig i språkliga loopar (Karlsson, Nygård Larsson & Jakobs-son, in press 2016) mellan en vardaglig diskurs och en mer ämnesspecifik diskurs. Detta är en viktig förutsättning för att beskriva och utveckla ny kunskap inom det naturvetenskapliga ämnesområdet. Då nyanlända elever kontextualiserar ämnesinnehåll till vardagliga erfarenheter används ofta första-språket, medan mer ämnesspecifika ord, såsom koldioxid och syre, ofta yttrycks på andraspråket (Karlsson, Nygård Larsson & Jakobsson, in press 2016). På så sätt ökar nyanlända elevers diskursiva rörlighet (Nygård Larsson, 2011), dvs. elevens förmåga att språkligt röra sin mellan

och inom olika diskurser. Detta visar på betydelsen av nyanlända elevers användning av hela sin språkliga repertoar från olika diskurser, för utvecklingen av kritiskt tänkande och djupare förståelse inom det naturvetenskapliga ämnesområdet. Viktiga implikationer för naturvetenskaplig undervisning är en explicit och medveten användning av translanguaging som en språklig resurs i undervisningen, dvs. skapa undervisningssituationer som uppmuntrar och tar till vara på elevers olika utbildning, språkliga och sociala bakgrund.

Annika Karlsson, Malmö högskola

Semantiska vågor i elevers samtal i NO-klassrum

Den studie (Nygård Larsson & Jakobsson, under arbete) som presenteras ingår i ett större

tvärvetenskapligt projekt som fokuserar språkliga perspektiv på elevers lärande i naturvetenskapliga ämnen. Fokus i studien är några elevgruppers utforskande samtal kring ett naturvetenskapligt ämnesinnehåll. Syftet med studien är att pröva och utveckla ett analytiskt verktyg för analys och beskrivning av elevers språkanvändning när de gruppvis resonerar muntligt kring en naturvetenskaplig skoluppgift. I fokus är alltså hur eleverna resonerar kring innehållet och vilka språkliga resurser man använder i resonemanget. Begreppen diskursiv rörlighet (Nygård Larsson, 2011) och semantiska vågor (Martin, 2013; Maton, 2013) utgör därför utgångspunkt. Båda begreppen är grundade i systemisk-funktionell lingvistik (Halliday & Matthiessen, 2004) och rör elevers rörelser mellan vardagliga och mer vetenskapliga diskurser. Semantiska vågor beskriver transformationen av kunskap som en vågliknande rörelse mellan mer vardaglig, konkret och kontextnära betydelse samt mer förtätad och abstrakt betydelse. Semantiska vågor avser styrkan hos två faktorer: semantisk gravitation och semantisk densitet. I studien undersöks elevsamtalen med avseende på grad av semantisk gravitation och semantisk densitet. Resultaten visar att alla elevsamtal uppvisar viss rörlighet. Det finns dock skillnader i hur samtalen rör sig fram och tillbaka, och i hur framgångsrik man är i att formulera en mer ämnesspecifik utsaga. I vissa fall blir vardagligt språk tydligt en resurs och en brygga. I andra fall gynnar det inte rörligheten på samma sätt.

Pia Nygård Larsson, Malmö högskola

Representationer som möjlighet och hinder vid meningsskapande

Naturvetenskap kommuniceras med mängder av olika representationer och syftet med denna presentation är att visa en analysmodell för elevers meningsskapande vad gäller multipla

representationer. Utgångspunkter är Lemkes terminologi för språket som meningsskapande samt teoretiska modeller: Peirce´s triad modell, Dewey´s end-in-view samt Johansson & Wickman´s organiserande syften för hur meningsskapande av representationer sker. Detta leder till en analysmodell som prövas på ett en serie lektioner i årskurs åtta där eleverna producerar en representation av sammanhang i kroppen. När eleverna producerade en representation av ämnes cirkulation i kroppen blev en del teman föremål för förhandling, exempelvis transport av ämnen och transformation av ämnen. Språkligt berör förhandlingen ordnivån och semantiska mönster (orden tillsammans). Ämnen som kommer in i kroppen benämndes först som mat och luft, men under diskussionen om hur dessa ämnens transport skulle visualiseras uppstod ett behov av att förklara hur ämnena tar sig mellan organ. Eleverna införde metaforen ”hoppa över”, exempelvis hoppar syre över från lungorna till blodet och genom att använda en mellanspråklig metafor som ”hoppa” kunde

eleverna fortsätta sitt arbete (de upplevde end-in-view). När transport skulle visualiseras representerades ”hoppet” med pilar och text. Här handlar det om benämningar av ämnen (ord-nivå) i en riktning mot ett alltmer vetenskapligt språkbruk, exempelvis mat-näring- näringsämnen-glukos och luft-syre-syremolekyl. Texten ledde till ett behov av att representera transformation av ämnen och här skapade den spatiala restriktionen (Prain & Tytler, 2012) ett behov av formelskrivning förklaring på olika organisationsnivåer som semantiska mönster.

Students’ language use in collaborative problem solving in science education

This paper explores the conditions and premises that have to be established in collaborative problem solving in science education and focuses on students’ use of language in these situations. The assignments, in these contexts, often concern global issues or problems with scientific content and a situation where the concepts are contextualized or applied in an everyday or a society perspective (as for example SSI). Several studies (Sadler, 2011) asserts educational advantages with these kind of approaches and describe that students develop new knowledge in applied and complex contexts. Others (Mäkitalo, Jakobsson & Säljö, 2009) assert the increased language complexity and the

expansion of the demands on students when problem-solving activities invite several different speech genres or discourses. The specific use of scientific concepts and theories in these contexts actually seem to in-crease the demands both from a linguistic, as well as from a conceptual perspective. As stressed in several studies (e.g. Serder & Jakobsson, 2015) science classrooms languages are

heterogeneous or hybrids of different discourses (Bakhtin, 1981) which implies that the meanings of words is constantly being negotiated and situated meanings established. The question is how problem-solving situations have an impact on students’ activities and in which ways the contextualization of the task influences their language use. In order to analyze the students’ negotiations about words, terms, concepts we have assumed Wittgenstein’s language game metaphor (1953/1997, §7) and the

connected methodological framework (e.g. Wickman, 2004; Serder & Jakobsson, 2015).

Anders Jakobsson, Malmö högskola

Möte mellan språkdidaktik och ämnesdidaktik. Språket som redskap i ämnesundervisningen.

Min presentation utgår från antagandet att elevers lärande i undervisningssammanhang står i relation till deras ämnesspråkliga repertoar. Med detta menas att deras förmåga att våga, vilja och kunna använda verbalspråkliga redskap som samtalande och skrivande i en ämneskontext utgör en nödvändig förutsättning för dem att utveckla kunskaper och förmågor i ämnet. Elevernas behov av språket som redskap, ämnesundervisningens karaktär som språklig och kommunikativ verksamhet och förhållandet att lärarens skicklighet är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång (William 2013, kap. 1) får till följd att lärare oavsett ämne måste utvidga sin ämnesdidaktiska repertoar till att omfatta även språkdidaktiska redskap. Skickligheten knyts här till kompetens att skapa förutsättningar för kvalitet i de språkliga aktiviteterna som ingår i ämnesundervisningen.

Med empiriska exempel från min avhandling Beskriv med ord (2014) presenterar jag därför två språkliga aktiviteter som kan ses som grundläggande i en ämnesdidaktisk repertoar: att utforma, stötta och följa upp 1) utforskande ämnessamtal i mindre elevgrupper och 2) elevernas textskrivande i ämnet. För att visa hur lärare kan operationalisera språkdidaktisk teori knyter jag an till den

designprocess som beskrivs i avhandlingen: två fysiklärare i samverkan med mig som språkdidaktiker utformade och prövade språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter i sin egen fysikundervisning. Designprocessen ger alltså viss insyn i relationen mellan teori och praktik och hur lärare kan pendla mellan dessa i utformningen av sin undervisning. Processen kan dessutom ses som ett exempel på kollegialt lärande som bygger broar mellan olika ämnen och mellan lärare med olika kompetenser.

Maria Kouns, Malmö högskola

Papers:

Litteraturdidaktik, rum D337

Att läsa världslitteratur med gymnasieelever: vikten av didaktisk design

Litteraturundervisning inom ramarna för svenskämnet står inför utmaningar till följd av nya styrdokument (jfr Lundström, Manderstedt & Palo 2011, Persson 2012). En utgångspunkt för min pågående licentiatuppsats är ämnesplanerna som stipulerar att eleverna genom skönlitteratur från olika delar av världen ska få ökad förståelse för såväl sig själva som andra människor, men även kunskaper om och kunna använda sig av berättartekniska och stilistiska drag (Lgr2011, Gy2011). Detta visar på en komplexitet i styrdokumenten specifikt knutna till litteraturundervisningen som komplicerar lärarnas uppdrag och troligtvis även ger utslag i praktiken (jfr Dahl 2015, Mossberg-Schûllerqvist

2008, Persson 2007, Reichenberg 2012). Tidigare forskning visar att elever tenderar att läsa och tolka skönlitteratur utifrån subjektiva perspektiv och erfarenheter, vilket försvårar möjligheterna att göra kopplingar till texter som skildrar annat än det redan bekanta (Choo 2011, Reichenberg 2012, Schmidl 2008). Förståelsen hindras ytterligare då begrepp och stil är nya för eleverna. Dessutom speglar eleverna i våra klassrum en allt mer globaliserad värld. Sammantaget skapar dessa faktorer ett behov av att undersöka vilka didaktiska val lärare kan göra för att möjliggöra elevers meningsskapande och tolkning av världslitteratur, här definierat som litteratur utanför den västerländska kanon som möter läsare på olika platser i en global värld (Damrosh 2009). Världslitteraturen kan i en svensk

litteraturdidaktisk kontext ses som underrepresenterad och får sällan eller aldrig utrymme i den nationella undervisnings-kontexten (Landmark & Wiklund 2012, Statens kulturråd 2004). Licentiatuppsatsen utgår ifrån en intervenerande designstudie med en transformativ agenda, som bygger på en syntes av teori (Cobb et.al. 2003). En kvalitativ case study design har genomförts i ett iterativt förlopp om tre cykler på två gymnasieskolor under 2014 med 130 deltagande elever. Syftet med presentationen är att utifrån de preliminära resultaten av undersökningen föra en diskussion kring den stöttande potentialen hos litteraturdidaktisk design i relation till elevers meningsskapande.

Presentationen kommer att visa exempel från delstudier med fokus på elevernas utveckling från vardagsspråk till ämnesspråk samt problematisera synen på den andre utifrån elevernas skrivna texter.

Tammi G. Nadel, Stockholms universitet Lyriktolkning som didaktisk praktik

Lyrikläsning ska enligt styrdokumenten ha en självklar plats inom såväl grund- som gymnasieskolans svenskämne. Att läsa och tolka lyrik är dock del av en långsamhetens kultur som i dagens skola förefaller ha svårt att få utrymme. I den här framställningen hävdas att en sådan kultur är väsentlig och att den strikta uppdelning som ibland görs mellan ämnesspecialisters och studenters/elevers läsningar kan få negativa konsekvenser. Läsares genreförväntningar när det gäller lyrik har traditionellt inneburit skärpt uppmärksamhet riktad mot symboliska skikt och underliggande meningar. Detta är i sig en riktig inställning, men tolkningens praktik måste ta sin utgångspunkt i det som faktiskt står på raderna. Genom några praktiska exempel visas hur gemensamma samtal och diskussioner av konkreta dikter kan leda till ökad förståelse, såväl inom lärarutbildningarna som i ungdomsskolan. Det är möjligt att lära studenter/elever att bättre förstå lyrikens verkningsmedel utan att alltid hävda en enda normerande tolkning. Texter kan ju vara mer eller mindre öppna, och motiv har potentialiteter som kan innebära att flera tolkningar är möjliga. Hur enskildheter ska tolkas måste dock vägas mot den helhet som dikten utgör. Anders Olsson påpekar att det är ”verkets tilltal” som måste väntas in, för att en dialog med det ska kunna komma till stånd. I en varsam och elevnära tolkande praktik kan ämnesteori och didaktik mötas, till gagn för de studerandes utveckling till läsare med allt större kunskaper om – och öppenhet för – olika genrers och enskilda texters egenart.

Per Yngve Andersson, Örebro universitet

Homo Narrans – litteraturundervisning som risk

Trots alla de förändringar som den mänskliga kulturen genomgått står fortfarande den estetiska praktik vi kallar berättande i centrum. Genom att utgå ifrån den episka drift alla människor har, har vårt paper som syfte att undersöka hur detta behov skulle kunna beskrivas, samt hur behovet och nyttan skulle kunna synliggöras i en skolkontext. Varför ska vi egentligen läsa litteratur i skolan? Och hur förhåller sig svaren på den frågan till det grundläggande behovet att berätta och ta del av berättelser? Vår utforskning av den berättande människan – Homo Narrans – tar sin utgångspunkt i Gert J.J. Biestas beskrivning av villkoren i det västerländska bildningslandskapet och hur dessa ramverk av styrning och kontroll förhåller sig till det han kallar ”the beautiful risk of education”. Vilka krafter är det egentligen som övergripande styr gymnasielärarens vardag i fråga om litteraturundervisning utöver rent ämnesdidaktiska frågor? Hur kan Biestas tal om utbildningens ’risk’ respektive ’svaghet’ stärka ett moment som litteraturläsning på gymnasiet? Presentationen beskriver ett projekt i vardande, där syftet är att undersöka varför och hur Homo Narrans skall praktiskt ta plats och synliggöras i klassrummet.

Litteratursyn och läspraktiker i svensklärarutbildning

Läsning av skönlitteratur har länge varit en viktig del av såväl svenskämnet i skolan som i

utbildningen av svensklärare, men mediekulturella och utbildningspolitiska förändringar genererar frågor som: Vad är litteratur? Vad är läsning? Är litteratur och läsning viktiga idag? Ska

skönlitteraturen ha en fortsatt särställning i svenskundervisning och svensklärarutbildning? Vad ska vi egentligen ha litteraturen till i utbildning? Detta är en viktig bakgrund till mitt avhandlingsprojekt som har som syfte att bredda och fördjupa förståelsen för litteraturläsningens praktik och funktion i

svensklärarutbildning. Jag har fyra huvudfrågor. Den första och övergripande frågan handlar om vilka ideologier som framträder på olika nivåer när det gäller litteraturläsning och litteraturdidaktik. De övriga forskningsfrågorna har fokus på varför man läser skönlitteratur i svensklärarutbildning, vad som läses och hur det läses. Jag har följt en studentgrupp under de sista två åren av sin utbildning till svensklärare. Empirin består huvudsakligen av ljudinspelningar från undervisning och intervjuer med studenter och lärare, men jag gör också analyser av kursplaner för svenskämnet i skolan och för svensklärarutbildningen. Den teoretiska ramen utgörs av socialt inriktade teorier om literacy och litteraturreception. I mitt upplägg kommer jag att diskutera hur de blivande svensklärarna befinner sig i ett spänningsfält eller en skärningspunkt mellan skolans styrdokument, svensklärarutbildningens styrdokument, svensklärarutbildningen i praktiken och andra krafter. Här framträder olika diskurser och ideologier i synen på litteratur och läsning, men det finns även anknytningar mellan dessa olika arenor. De blivande svensklärarna ger också uttryck för skiftande och gränsöverskridande läspraktiker.

Marie Thavenius, Malmö högskola

Litteraturarbete i ett andraspråksklassrum

Presentationens utgångspunkt är skolämnets svenska som andraspråk som med sin korta historia ofta blivit ifrågasatt. Syftet är att ur ett kritiskt didaktiskt perspektiv belysa flerspråkiga elevers situation med fokus på ämnet svenska som andraspråk på gymnasiet. Skolämnets legitimitet och innehåll undersöks och diskuteras i förhållande till flerspråkiga elevers behov. Även andraspråkselevers läsning och tolkning av en nutida roman analyseras och diskuteras. Det empiriska materialet består av

klassrumsobservationer, intervjuer med elever och till viss del skolpersonal, inspelade boksamtal samt ämnesplansanalyser. Avhandlingen har en etnografisk ansats och de huvudsakliga inspirationskällorna har varit tankar och teorier av Nussbaum och Cummins. Langers föreställningsvärldar och Tengbergs läsarter har utgjort studiens huvudsakliga teoretiska analysverktyg. Dessutom har Goodlads

läroplansteoretiska begrepp använts i ämnesplansanalysen. Avhandling bidrar med insikter om ämnet svenska som andraspråks legitimitet och hur ämnet fortfarande är underordnat ämnet svenska, med färre kognitiva utmaningar och med mindre utrymme för läsning av skönlitteratur. Avhandlingen bidrar också med kunskap om hur andraspråkslever skapar mening i deras läsning, vilka läsarter de använder och hur de interagerar med texten och med varandra i förhållande till texten.

Catarina Economou, Malmö högskola

Papers:

Matematikdidaktik, rum E439

Learning study - möjliga innebörder i förmågan att föra och följa algebraiska resonemang

Presentationen kommer att beskriva ett forskningsprojekt i matematik vilket syftar till att utforska kunnandet att föra och följa matematiska resonemang (Lgr11). Forskningsprojektet genomförs under ht 15 – vt 16 inom ramen för Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS) och drivs och planeras av lektorer, forskarstuderande lärare och verksamma lärare med stöd av vetenskaplig ledning via Stockholm Teaching & Learning Studies. I presentationen lyfts bl.a. det gemensamma utforskandet av vad det innebär att kunna föra och följa algebraiska resonemang för elever i årskurserna 1-3 och 7-9 samt hur undervisningen kan åstadkomma bättre förutsättningar för lärande inom detta område. Projektet har tagit sin utgångspunkt i de utmaningar de deltagande lärarna har erfarit avseende detta kunnande. Inledningsvis i projektet har det studerats vad detta kunnande innebär samt vilka aspekter

av detta kunnande som kan antas vara avgörande för utveckling av lärande och som deltagande elever ännu inte har urskilt (Carlgren & Eriksson, 2012). I projektet används learning study som modell, vilken genom sin iterativa design har bidragit med verktyg för en specificering och prövning av kunnandet. Vidare används variationsteorin som teoretiskt ramverk. Variationsteorin har använts som redskap dels för urskiljandet av aspekter av det specifika ämnesinnehållet, dels som redskap vid lektionsdesignen (Marton, 2014).

Jenny Fred, Anna-Karin Nordin & Sanna Wettergren, Stockholms universitet

Algebraiskt kunnande - vad kan ses som indikationer på en begynnande algerisk resonemangsförmåga hos elever i årskurs 1

Syftet med denna presentation är att utifrån ett pilotprojekt i matematik diskutera å den ena sidan vad som kan förstås som framväxande algebraiska resonemang och å den andra vad som kan ses som indikationer på en sådan framväxande förmåga. Pilotprojektet utgjorde ett kollaborativt (lärare och forskare) design experiment/task design projekt inspirerat av Davydovs (2008) matematiska program och Vygotskys principer om vikten av en undervisning som ger eleverna förutsättningar till ett teoretiskt tänkande (Adolfsson Boman m.fl. 2013). Pilotprojektet genomfördes i en årskurs 1 med 28 elever hösten 2012. Den traditionella matematikundervisningen utgörs av vad van Oers (2003) kallar för en aritmetisk tradition. Inom en aritmetisk tradition finns en tanke om att elevernas tillägnan av ett algebraiskt tänkande bör grundas i ett så kallat pre-algebraiskt tänkande. I Davydovs program är tanken att eleverna direkt behöver introduceras till ett algebraiskt språk och ett algebraiskt resonerande. Med detta som utgångspunkt och med läroplanens förväntningar på att eleverna ska utveckla förståelse för likhetstecknets betydelse utformade vi några uppgifter som skulle möjliggöra för eleverna att utforska matematiska likheter och skillnader och uttrycka dem med ett algebraiskt symbolspråk. Datamaterialet består av uppgifter, videofilmer samt intervjuer med eleverna. Speciellt i de videofilmade intervjuerna kan vi se tecken på framväxande algebraiska resonemang.

Inger Eriksson, Stockholms universitet

Matematik på lågstadiet genom algebra och problemlösning

I ett skolutvecklingsprojekt på en interkulturell kommunal grundskola, som också är partnerskola till Högskolan Dalarna, arbetar vi med uppgifter ur Elkonin och Davydovs matematikdidaktiska program. Projektet har genomförts tillsammans med elever och lärare under snart två läsår. I år deltar tre klasser årskurser 1 två klasser årskurs 2 samt tre förskoleklassgrupper. Projektet genomförs som ett

designexperiment där en del interventioner genomförs med inslag av learning study-arbete. Elkonin och Davydovs program tar avstamp i att jämförelser är en kulturhistorisk grund för matematik. En annan utgångspunkt i programmet är att matematiskt tänkande behöver utvecklas i

lärandeverksamheter. Det innebär att undervisningen behöver bygga på problem som engagerar både lärare och elever och att problemlösningen behöver diskuteras genom modeller som eleverna och läraren konstruerar tillsammans. I seminariet presenterar vi några av de uppgifter vi arbetat med tillsammans med våra 1:or. Uppgifterna kunde lösas genom att eleverna jämförde kvantiteter av volymer och längder. Jämförelserna diskuterades med hjälp av modeller, och eleverna redovisade jämförelserna med hjälp av de matematiska tecknen för större än, mindre än, lika med och icke lika med. Arbetet fortsatte med hur vi kan se helheter och delar med hjälp av modeller för tal. Vi presenterar kort några uppgifter vi arbetat med i årskurs 2 där vi använt tallinjen som modell för aritmetiska beräkningar. Avslutningsvis vill vi diskutera några resultat från lärarnas analyser av arbetet samt några frågeställningar som kan vara intressanta för fortsatt analysarbete.

Session 2 Onsdag 20 april kl 14.00-15.25

Symposium 4:1, rum C222

Learning Study som forskningsansats

Teorins roll i en Learning Study – att använda olika lärandeteorier för att undersöka och utveckla undervisning

En learning study undersöker undervisning i relation till ett specifikt kunnande, ett lärandeobjekt (Lo, 2012). Analysen av detta är fenomenografiskt grundad så till vida att den utgår från idén att det är möjligt att uppfatta lärandeobjektet på olika sätt. Det som skiljer olika sätt att uppfatta fenomen från varandra kallas inom LS för kritiska aspekter. De lärandeteorier som används behöver vara kompatibla med denna kunskapssyn. Undervisningsdesignen i en learning study kan utgå från en fenomenografisk analys av förtest eller från kritiska aspekter som upptäcks och används under pågående undervisning. I en designtestande learning study är det möjligt att istället utgå från en ”färdig hypotes” om

lärandeobjektet och dess kritiska aspekter. Den teori som oftast använts i learning study är

variationsteorin, vilken har utvecklats ur fenomenografin (Lo och Marton, 2012). Den fokuserar ett lärandeobjekt som beskrivs i termer av kritiska aspekter, och formulerar några nödvändiga

förutsättningar för lärande, i termer av variationsmönster. En annan teori som är kompatibel med kunskapssynen i fenomenografi är verksamhetsteori (Activity Theory). Den fokuserar hur olika verksamheter medieras genom artefakter och orienteras mot specifika objekt (Griffin och Cole, 1984), och har använts för design och analys i learning study.

Malin Tväråna, Stockolms universitet

Om teorins roll för att utveckla effektiva läs- och skriftpraktiker i grundsärskolan

I grundsärskolan är det vanligt att undervisningsproblem tillskrivs eleverna i termer av individuella egenskaper och svårigheter. Detta kan dels förstås i ljuset av läroplanens skrivningar om

individualisering utifrån varje elevs förutsättningar och behov, men även utifrån dominansen av medicinska och psykologiska perspektiv inom specialpedagogisk forskning. I presentationen riktas blicken mot undervisningspraktiken och hur den kan utformas för att möjliggöra läs- och

skriftspråkligt lärande med utgångspunkt i kartläggningar av de uppfattningar som kommer till uttryck i en elevgrupp. Teoretiskt grundade, ämnesdidaktiska studier av undervisning diskuteras som en möjlighet att undersöka de undervisningspraktiker eleverna ingår i och problematisera

utformningen av dessa i relation till det lärande som möjliggörs där. Som utgångspunkt och konkret exempel används en studie inom tidigt läs- och skrivlärande som genomfördes tillsammans med ytterligare två lärare i grundsärskolan, inom ramen för forskarskolan i Learning study. Arbetsgången vid genomförandet av studien presenteras med tonvikt på lärandeteoriers funktion som redskap för att mejsla fram lärandeobjektet, iscensätta undervisningen och analysera forskningslektionerna. I studien kombinerades teorier med delvis skilda utgångspunkter men som ändå kan anses förenliga och komplementära utifrån gemensamma antaganden rörande synen på kunskap och lärande. Sociokulturell lärandeteori (Vygotskij, 1978) i kombination med Clay’s (1991) läs- och

skrivdidaktiska teorier samt Variationsteori (Marton & Booth, 1997) erbjöd en begreppsapparat för att diskutera kunnanden inom framväxande och tidigt läsande och skrivande samt på mikronivå

identifiera, analysera och beskriva hur dessa kunnanden kommer till uttryck genom undervisningen.

Åsa Lyrberg, Gävle kommun

Forskande lärare i praktiken

I presentationen diskuteras och beskrivs vad det innebär att vara en forskande lärare. Utgångspunkten är vår egen erfarenhet av att forska i den egna praktiken. Att vara lärare och forskare innebär delvis olika förmågor och förhållningssätt. Den forskande läraren måste uppehålla sig i både den

processen. Den erfarenhetsbaserade lärarkunskapen och det egna aktiva deltagandet i

forskningsprocessen kan bli en tillgång vid både genomförande och analys, men det finns också svårigheter som den forskande läraren behöver förhålla sig till för att detta ska ske. Vi kommer att föra en kritisk diskussion kring hur kunskap kan genereras i en forskningspraktik där olika slags kunskap och erfarenheter värderas, men också problematiseras. Bland annat resonerar vi om vad det innebär att vara forskande lärare och vad som krävs för att kunskapen som genereras ska bli meningsfull och användbar för verksamma lärare. Utgångspunkten blir fyra begreppspar som bygger dels på en egen analys och dels på artiklar av Labaree (2003), Bulterman-Bos (2008) samt Carlgren (2012). Följande begreppspar fångar väsentliga aspekter att förhålla sig till för den forskande läraren: närhet och distans, normativ och analytisk, erfarenhetsbaserad och teoretisk samt specifik och generell. Med dessa som grund resonerar vi om den forskande lärarens deltagande i olika praktiker samt hur olika slags kunskap bidrar i en learning study där fokus är på relationen undervisning och lärande.

Patrik Johansson & Anja Thorsten, Gävle kommun

Papers: SO-didaktik, rum C231

Vad karaktäriserar de läxor som ges i SO-ämnena på mellanstadiet?

Läxor har delats ut många hundra år utan att vare sig resultat eller innehåll närmare studerats. En läxa definieras som en uppgift vilken läraren givit eleverna att utföra utanför lektionstid. Det saknas ämnesdidaktiska perspektiv på läxor tex som redskap för att öka elevers lärande. Skolverket beskriver, utan att dela in läxor i olika ämneskategorier, fem huvudgrupper av läxor. Det saknas kunskaper om vad som karaktäriserar de SO-läxor som delas ut på mellanstadiet. Interkulturella perspektiv i SO undervisningen innebär bla att flerspråkiga elevers tolkningar och berättelser ges tillträde i

undervisningen. Enligt Skolverket bör elevers inflytande över undervisningen i SO-ämnena ökas. Ett antagande är att vissa sorters läxor som hämtar information från lokalsamhället kan bidra till att elevers inflytande över undervisningens innehåll ökar. Syftet med studien är att bättre kunna teckna de möjligheter för lärande i SO ämnena som ges med hjälp av läxor.

1. Vilka kategorier av läxor ges i SO ämnena på mellanstadiet? 2. Vad gäller för läxor som bidrar till att fler perspektiv lyfts in i undervisningen? 3. På vilka sätt kan läxor leda till att elevers inflytande över undervisningens innehåll ökar?

En insamling av SO-läxor på mellanstadiet från ett antal utvalda skolor skulle för det första kunna ge en bild vad som karaktäriserar SO läxor, för det andra om och hur elever får möjlighet att möta fler perspektiv via läxorna och för det tredje om vad som karaktäriserar de läxor som bidrar till att elevers inflytande över undervisnings innehåll ökar.

Max Strandberg, Stockholms universitet

Religionens roller i religionskunskapen

Vilket meningsskapande av religion gör mellanstadieelever i ett klassrum präglat av såväl kulturell som religiös mångfald? En angelägen fråga är vilka krav denna mångfald ställer på undervisningen. Särskilt i religionskunskapen blir detta påtagligt då elever i detta klassrum ofta ser på religion på andra sätt än elever i det mer homogena klassrummet (von Brömssen, 2003). Mellanstadieelever har ofta svårt att förstå religion ”som fenomen” menar Osbeck (2014), dock utan att närmare diskutera vad en sådan förståelse skulle omfatta. Afdal (2008) menar att detta med vad religion ”är”, inte är något som kan definieras utifrån, det är alltid något som förhandlas i specifika aktivitetssystem. Forskningen är ett aktivitetssystem som skiljer sig från undervisningens då detta aktivitetssystem har ett annat objekt än forskningen. Undervisningens objekt är elevernas lärande av specifika innehåll, forskningens är att utforska praktiken av undervisningen(ibid). För att belysa de möjligheter och utmaningar som denna mångfald kan utgöra är syftet med denna paperpresentation att visa olika förståelser av ”religion” samt olika kunnanden av ett avsett lärande bland elever på mellanstadiet. Detta görs fenomenografiskt (Larsson, 1986; Marton, 1981; Marton & Pong, 2005) utifrån en re-analys (Nyberg, Carlgren,

data från semistrukturerade intervjuer där elever i år 5 diskuterar religion. Det empiriska material som analyseras och re-analyseras är transkriptioner från s.k. förtest (Marton, 1981; Marton & Booth, 1997), från ovan nämnda Learning Study, samt transkriptioner från intervjuerna.

Anna-Karin Frisk, Stockholms universitet Elevers kopplingar mellan då och nu

I Gy 11 för historieämnet står det att eleverna ska utveckla ett historiemedvetande. I detta omfattande begrepp ligger en temporal dimension som i styrdokumenten består av två delar; dels ska eleverna lära sig ett historiskt perspektivtagande, dels ska de också utveckla förmågan att kunna förstå sambanden mellan då och nu. Eleverna behöver alltså lära sig hantera historieämnets temporala dimension, tidsaspekten, vilket är komplext och krävande. Det finns forskning som visar på att elever har

svårigheter med detta (Hartsmar 2001, Johansson 2014, Coffin 2006), men det saknas studier som mer konkret försöker beskriva vad dessa svårigheter består av.

Syftet med bakomliggande fallstudie är att, utifrån en undervisningsdesign riktad mot att ge eleverna möjligheter att lära sig hantera ämnets temporala dimension, undersöka vilka eventuella svårigheter eleverna har när de arbetar i klassrummet, för att i förlängningen ge historielärare på gymnasiet möjligheter att utforma en undervisning som bättre stöttar eleverna i detta. Genom att kombinera teorier från två olika ämnesdidaktiska fält, språk (Auer 2009, Klein 1994) och historiedidaktik (Rüsen 2008, Jensen 1997), har en analysmetod formats. Presentationen utgår ifrån den första artikeln av två som bygger på studien, vilken genomfördes under 5 veckor våren 2015, då jag följde en årskurs tvåa på Samhällsprogrammet när de arbetade med ett tematiskt avsnitt i kursen Historia 2a som handlade om Globaliseringens historia. Hela datamaterialet består av 60H inspelade gruppsamtal och för artikeln har 3H använts. Analysen visar bland annat att eleverna är beroende av att etablera en relation till det förflutna och om detta inte fungerar förmår de inte etablera samband mellan då och nu. Men om de lyckas med att etablera temporala samband hamnar det historiska perspektivet i

bakgrunden. Resultatet blir i båda fallen att den temporala dimensionen hamnar i bakgrunden.

Hans Ytterberg, Södra Latins gymnasium i Stockholm

Barns förståelse av begreppet historisk utveckling

I mitt avhandlingsarbete undersöker jag, utifrån ett historiedidaktiskt och psykologiskt

utvecklingsperspektiv, hur yngre skolelever lär och uttrycker historia. Från detta arbete kommer jag att presentera en empirisk analys som består av videoinspelade fokusgruppsdiskussioner med barn i åldrarna fyra till tolv år. Samtalen utgår från ett antal olika historiska föremål från olika tider. Barnen stöttas i samtalet av psykologiska redskap som tidslinjer, olika symboler av tid och domänspecifika begrepp.

I en analys på mikro- och makronivå undersöker jag begreppet historisk utveckling. Mikroanalysen kommer att visa hur barnen succesivt internaliserar begreppet. På makronivå historiserar jag

begreppet historisk utveckling och visar hur det har blivit en integrerad del av en västerländsk historiekulturell praxis att tematisera tid (Koselleck, 2002). Texten bidrar med en förklaring av hur historisk utveckling internaliseras och kan tolkas i skolbarnens kommunikativa akter.

Huvudsakliga teoretiska begrepp är lärande och historiekultur (Karlsson, 2011). Begreppet lärande konceptualiseras som internalisering av psykologiska redskap genom mediering (Kozulin, 1998). Historiekultur förstås som en kulturell praxis för hur det förflutna konstrueras i kommunikativa akter. Teoretiskt använder jag begreppet historiekultur på ett sätt som ligger i linje med Hayden Whites analyser av hur historiska berättelser konstitueras av kulturellt djupt liggande troper (White, 1979).

Rundabordssamtal 1, rum B423

Lärarutbildning och ämnesdidaktik

Ett forskningsprojekt med fokus på utveckling av NO-undervisningen i grundskolans tidigare årskurser

Detta projekt är ett samarbete mellan Högskolan Dalarna och en skola som har verksamhet från årskurs F-6. Projektets syfte är att skapa kunskap om, samt utveckla, undervisning och processer som kan synliggöra kunskaper och färdigheter inom naturorienterande ämnen (NO) i grundskolans tidigare årskurser. I projektet arbetar vi aktionsforskningsinriktat med en fokusgrupp bestående av tre lärare från Högskolan Dalarna och av lärare som undervisar i NO i årskurserna F-6 på den aktuella skolan. Vid fokusträffarna diskuteras hur NO-undervisningen ser ut idag vid skolan och vilka

utvecklingsmöjligheter som finns. I projektet ingår även att videoinspela NO-lektioner på skolan, vilka sedan analyseras och diskuteras i fokusgruppen. Videoinspelningarna användas som utgångspunkt i aktionsforskningsprocessen för att identifiera områden för utveckling och för utvärdering av genomförda aktioner. Ett sådant område som identifierades var hur kursplanernas förmågor och centralt innehåll kan knytas samman på ett sätt så att eleverna också erbjuds att visa sina kunskaper och färdigheter. Förutom att projektet är skolutvecklande så bidrar det till att ge oss lärarutbildare insikter om de möjligheter och svårigheter som lärare för tidigare årskurser ställs inför. Genom projektet synliggörs också en del områden som kan behöva lyftas i de naturvetenskapliga kurserna för blivande lärare. Vidare möjliggör projektet en grund för diskussion om hur skolans verksamhet kan utvecklas med hjälp av ämnesdidaktisk forskning.

Annie-Maj Johansson, Lena Skoglund & Susanne Römsing, Högskolan Dalarna

Lärarstudenters argumentation om samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll

Detta paper beskriver ett pågående utvecklingsarbete avseende ett kursmoment inom lärarutbildningen vid Högskolan Dalarna där lärarstudenter arbetar med samhällsfrågor med ett naturvetenskapligt innehåll (SNI) t ex frågor som berör hållbar utveckling. Tidigare studier visar att lärare kan ha svårigheter med att hantera undervisning där eleverna skall använda och utveckla kunskaper för att förstå mer om en aktuell och autentisk fråga. En sådan undervisning ställer krav på att elever använder naturvetenskapliga ämneskunskaper för att argumentera i frågan. Redan från årskurs ett skall elever i grundskolan erbjudas att ”granska information, kommunicera och ta ställning” (Lgr 11). I utbildningen erbjuds därför blivande lärare för åk 1-3 att arbeta med SNI-frågor. Genom det arbetet erbjuds

lärarstudenterna att dels själva utveckla naturvetenskapliga ämneskunskaper för att argumentera och dels hitta former för undervisning där elever i åk 1-3 erbjuds att använda och utveckla

naturvetenskapliga ämneskunskaper. Under utbildningen har lärarstudenterna till uppgift att skriftligt argumentera om en samhällsfråga som har ett naturvetenskapligt innehåll. I uppgiften har studenterna utrymme att exempelvis pröva olika perspektiv, analysera, värdera information och ta ställning. Lärarstudenterna behöver också visa kunskaper i naturvetenskap och förståelse för naturvetenskapliga arbetssätt samt reflektera över hur detta kan genomföras i deras framtida verksamhet som lärare i naturvetenskap för åk 1-3. Syftet med utvecklingsarbetet är att utveckla kursmomentet så att det stärker studenterna i deras framtida verksamhet som lärare i naturvetenskap där de skall erbjuda eleverna möjlighet att använda och utveckla naturvetenskapliga ämneskunskaper vid argumentation i relevanta

Annie‐Maj Johansson & Susanne Antell, Högskolan Dalarna

Högskoleämnesdidaktik i vardande. Vilka fundament vill vi bygga på?

Ämnesdidaktik för den högre utbildningens lärarutbildning, utveckling och forskning är ett sparsamt utvecklat område i Sverige. Internationellt finns en del forskning, teori och modeller som fått erkännande och som kommit att användas i samband med högskolepedagogisk utveckling och forskning i Sverige. Nämnas kan exempelvis Ference Martons forskning om djup- respektive

and practicing”, Jan Meyer & Ray Lands ”Threshold concepts and troublesome knowledge” samt David Pace & Joan Middendorf’s ”Decoding the Disciplines”. I minder utsträckning har den högskolepedagogiska forskningen och utveckling plockat upp pedagogisk och didaktisk forskning, teori och modeller som utverkats för lägre nivåer, även om vissa perspektiv vinner mark på senare tid. Frågan är dock vilka teorier, modeller och forskning som ämnesdidaktiken för den högre utbildningen vill och är mest betjänt av att bygga på. Frågorna jag vill diskutera är:

1. Vill vi mer strategiskt och eftertänksamt välja de teorier, modeller och den forskning vi bygger den ämnesdidaktiken i högre utbildning på?

2. Vilka teorier, modeller och forskning anser vi vore bra att bygga på i så fall

Lotta Jons, Karlstads universitet

Högskoleämnesdidaktik i vardande. Vilka fundament vill vi bygga på? – En ämnesdidaktisk bas för universitetslärarutbildning

I det europeiskt baserade kvalitetsarbetet (QA) har riktlinjer utarbetats för undervisning och lärande (ESG 2015). Riktlinjerna poängterar användning av lärandemål och en noga avvägd bedömning och examination av dessa för att skapa ett studentcentrerat lärande och en studentcentrerad undervisning. Riktlinjerna behöver omsättas i lärares konkreta undervisnings- och examinationspraktiker i

förhållande till ämnesperspektiv, ämnesnivåer, ämnesdidaktisk forskning om undervisning och examination och digitala redskap. Med utgångspunkt i två kurser för universitetslärare diskuteras hur perspektiv från Lee Shulmans (1987) kunskapsbas för undervisning, Scholarship of Teaching and Learning, constructive alignment (Biggs och Tang 2011, flippat klassrum, forskning om bedömning och återkoppling samt mer generell ämnesdidaktisk forskning, kan stödja utveckling av undervisning och examination mot studentcentrerad undervisning inom högre utbildning.

Ingrid Mossberg Schüllerqvist, Karlstads universitet

Ämnesutveckling genom samverkan

Religionsvetenskap är ett relativt stort ämne vid universitet och högskola, i grund- och gymnasieskola är förhållandet det motsatta. Vid gemensamma överläggningar om religionskunskapens roll i skolan, har vi, lokala lärarutbildare, lärarstuderande och lärare vid Högskolan i Gävle en samsyn angående ämnets relevans. Vi påstår att det är nödvändigt med kunskap om olika religioner och livssyner för att utveckla en förståelse för olika sätt att leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi menar också att

kursplaner för religionskunskap (i grundskolan och gymnasiet) behöver granskas och förstås i ett nytt ljus så att ämnet blir meningsfullt. Alla har bidragit med många synpunkter och goda idéer och vi har tillsammans försökt att finna gemensamma vägar och möjliga brobyggen inom

religionslärarutbildningen. Det stora problemet i utvecklingsarbetet, har varit och är fortfarande, att identifiera dessa gemensamma vägar, därför vill jag utifrån rubriken brobyggen på och mellan olika arenor diskutera: Hur lyckas vi få till en fortgående bildningsprocess i samarbetet högskolans lärarutbildning, lokala lärarutbildare, grund- och gymnasieskola? Kan ämnesdidaktiska broar vara en framkomlig väg i omställningens tid? På vilka sätt kan vi lära av varandras verksamheter för att utveckla ämnet? (forskning och beprövad erfarenhet) Omvärldsanalys, nödvändigt men hur? Med omställningens tid menar jag att samhällets förändringar gör att individen ”ställer” om sitt liv p.g.a. nya förutsättningar.

Birgit Lindgren Ödén, Högskolan i Gävle

Broar för grundskoleelevers karriärlärande – är det möjligt/nödvändigt?

De senaste decenniernas omfattande strukturella förändringar i arbetsliv och skola influerar i hög grad dagens grundskoleelevers karriärutveckling och framtida övergång från skola till arbetsliv. Detta leder till att eleverna behöver utveckla förmågor för att hantera dessa övergångar och genomföra väl

underbyggda val. I internationell pedagogisk forskning benämns dessa förmågor och lärandeområden för ”career management skills”, ”career management competences” och ”career learning”. I Sverige

översätts begreppen oftast till karriärhanteringsförmåga, karriärkompetenser, valkompetens, valkunskap och karriärlärande. Enligt Lgr11, skollagen samt de allmänna råden från 2013 om grundskolans arbete med studie- och yrkesvägledning är information, undervisning och samtal om studie- och yrkesvägledning ett uppdrag för såväl studie- och yrkesvägledare som lärare och rektor, och elever ska ha tillgång till vägledning genom hela grundskolan. Skolinspektionens granskning från 2013 av studie- och yrkesvägledningen vid 34 grundskolor visar emellertid att den inte ses som skolans hela ansvar, att skolorna inte arbetar målinriktat med att utveckla elevernas förmågor för att de ska kunna göra väl underbyggda val samt att de lärare som intervjuats inte känner till hur deras

undervisning och studie- och yrkesvägledning kan integreras.

Niklas Gustafson, Malmö högskola

Relationskompetens – den glömda eller gömda lärarkompetensen?

Lärares relationskompetens har stor betydelse för elevers och studenters lärande (se exvis Aspelin 2012). I examensordningen för lärarexamina på olika nivåer finns dimensioner av relationskompetens inskriven, om än i andra termer (SFS 1993:100)). Där anges krav på en ”fördjupad förmåga att möta barnens behov av omsorg och att skapa förutsättningar …. för alla barn att lära och utvecklas "liksom på att kunna ”visa självkännedom och empatisk förmåga ” och ”visa förmåga till ett professionellt förhållningssätt gentemot elever och deras vårdnadshavare”. I riktlinjer för utbildning av

högskolelärare finns däremot inga specificerad sådana in-slag som kan hänföras till relationell kompetens, förutom det övergripande målet att ”… kurs-deltagaren skall ha utvecklat kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som grund för att ar-beta professionellt som lärare inom högskolan” (SUHF 2005). Relationell kompetens har i liten utsträckning varit föremål för undervisning och lärande, men utgör i dag ett växande forskningsfält (se exvis Andrén ; Aspelin 2010; Frelin 2010; Gannerud 2003; Holmgren 2006; Jons 2008; Nordström-Lytz 2013; von Wright 2000). En angelägen fråga blir därmed på vilket sätt vi kanske redan undervisar i relationskompetens, fastän vi kal-lar det något annat. Eller om vi inte undervisar i den, hur skulle vi kunna göra det? Jag skulle vilja diskutera följande frågor: A. Vad är relationskompetens? B. Vilken betydelse har relationell kompetens? C. Var "gömmer" relationskompetensen sig? D. Hur kan/vill/bör vi utbilda i relatera detsamma kompetens?

Lotta Jons, Karlstads universitet

Papers: Språk, litteratur, medier, rum D337

Mother-Tongue Education (MTE) and reading technologies in the new media landscape

This paper is about how teachers of Mother-Tongue Education (MTE) in Swedish lower secondary schools look upon and relate to the screen and the book, respectively, as technologies for reading linear texts in the context of MTE. It is part of the research project “School subject paradigms and teaching practice in the screen culture – art, music and Swedish under the influence” (Swedish Research Council, 2010–2012). In this article, the focus is on the technology and mother-tongue culture, regarding what and how to read in a school context, as important facets of both the screen and the book and thus what influence the screen has on the identity of the school subject of Swedish. The study takes its point of departure in a socio-cultural perspective and the notion of literacy in school as culture, involving cognitive processes, as well as literacy as a thing, all encapsulated in a media ecological perspective. Media ecology is based on the idea that communication media are not neutral, transparent or value-free channels for transporting information from one place to another, but that the inherent physical structures and symbolic form of media play a decisive role in the design of what and how information is encoded and transmitted and hence also in how it is decoded. Methodologically, the investigation is based on observations and focus interviews with teachers and pupils along with observation notes from nine different lower secondary schools spread all over Sweden. The result shows that reading on the screen offers resistance, while reading in a book is associated with

relaxation for the body and a solid object. Pupils and teachers see advantages of the screen regarding the reading of short (factual) texts, so-called “efferent reading”, but disadvantages concerning the

reading of fiction, “aesthetic reading” (Rosenblatt, 1995/1938). The conclusion is that the new screen technology is challenging historically established individual reading rituals like silent reading in MTE since it has not yet been appropriated neither cognitively, bodily or culturally, and that new didactic and pedagogical approaches are required, involving an awareness among teachers that (new) media technologies, like the screen, have a profound impact on the educational discourse and that (new) media state (other) preconditions and opportunities for acquiring education and knowledge, when the “privileged text type” (Persson, 2005), i.e. the book technology, is waning in the school context in favour of the screen.

Per-Olof Erixon, Umeå universitet

Textmöten, flerspråkighet och bedömning: Lärarperspektiv på multimodalitetens betydelse vid utvärdering av textproduktion i årskurs 3

Dagens elever konsumerar och producerar texter av olika slag som aldrig förr. Att vidareutveckla förmågor som att läsa, skriva och tolka multimodala framställningar både i och utanför skolan måste ses som nödvändiga kompetenser för morgondagens elever och deras tidigare

multiliteracies-erfarenheter bör ses som tillgångar och också användas. Den här kvalitativa intervjustudien belyser textmöten i relation till bedömning och flerspråkighet då en lärare i en mångkulturell skolkontext utvärderar och bedömer sina 9-10-åriga elevers multimodala textproduktioner (n=15). Syftet är att undersöka vad läraren uppfattar som centralt i elevernas multimodala textproduktioner genom att ställa frågor som: Vad är det läraren uppmärksammar? Hur kommer läraren underfund med vad eleverna har lärt sig och vilka semiotiska resurser är betydelsefulla vid bedömning? och Varför anser läraren det är viktigt att eleverna får uttrycka sig multimodalt? Studien har ett grundläggande sociokulturellt perspektiv och de teoretiska och metodologiska utgångspunkterna är hämtade dels i den

sociosemiotiska multimodala teoribildningen, dels i multiliteracies-forskningen. Då studien även har ett flerspråkighetsperspektiv finns en ansats inom andraspråksforskningen. Resultaten visar att läraren framhåller bilden och färgens betydelse framför skriften som utgör ett komplement tillsammans med övriga resurser men åskådliggör samtidigt dilemman när kriterier i den multimodala

uppgiftsformuleringen avseende elevernas lärande av ett innehåll kombineras med kriterier som fokuserar ”noggrannhet”, ”detaljrikedom” samt ”hur välgjord texten är”. Studien visar att läraren tillmäter multimodaliteten betydelse då hon uppmärksammar bild och färg tillsammans med övriga resurser men pekar samtidigt på den brist på stöd läroplanen ger avseende att också bedöma uppgiften multimodalt.

Eva Borgfeldt, Göteborgs universitet

Bygga broar med digitala verktyg i de yngre åren

I denna presentation kommer användning av digitala redskap i form av iPads för att bygga broar att analyseras. Det empiriska materialet består av en longitudinell studie av klassrumsarbete (år 1-3) med början då de digitala redskapen introducerades för både lärare och elever. Både ljud och

bildinspelningar, olika elevarbeten, intervjuer med elever och lärare samt fältanteckningar från undervisningen har samlats in. Utvecklingen av arbetet över tid presenteras och problematiseras, och utifrån den förändrade literacypraktik som växer fram så diskuteras arbetets konsekvenser för

undervisningen. Eleverna fick ta hem sina iPads på fritiden och varje måndag fick de möjlighet att vid en samling dela med sig berättelser med klasskamraterna. Elevernas berättelser visar på en bred variation, inte minst i val av uttrycksform, och på att eleverna har olika intentioner med sina berättelser. Presentationen tar sin utgångspunkt i frågorna; Vad händer med gränserna mellan

hem/fritid och skola/utbildning då eleverna kan använda det digitala verktyget i båda sammanhangen? Vad är karakteristiskt för den literacypraktik som skapas och hur påverkar den elevernas möjlighet att bygga broar mellan olika sammanhang? Vilken roll får läraren i mötet med elevernas fritidsberättelser och hur påverkar lärarens förhållningssätt vad som blir möjligt för eleverna att göra i klassrummet? Bidrar datorplattan till att utveckla elevernas muntliga och skriftliga förmåga och hur visar sig denna utveckling i så fall?

Ord och bild – ett nödvändigt brobygge i undervisningen?

Två lärstrategier som i tidigare forskning visat sig vara robusta är användandet av visuella

illustrationer, baserat på idén att människor lär bättre från ord och bild kombinerat än från enbart ord, och användandet av minnestestning, baserat på idén att framplockning av kunskap från minnet är en aktiv process som gynnar lärandet. Dessa två lärstrategier har dock inte studerats i kombination tidigare. I detta paper presenteras resultat från en studie kring användandet av visuella illustrationer i psykologiundervisningen. Multimediaprincipens robusthet i jämförelse med minnes-testning

studerades, liksom frågan om vem som gynnas av användandet av visuella illustrationer, i termer av lärstilspreferens. 12 gymnasieklasser deltog i en psykologi-lektion där innehållet presenterades verbalt eller med hjälp av en visuell illustration och/eller minnestestning. Eleverna genomförde ett lärandetest och resultatet analyserades i relation till elevernas självrapporterade lärstilspreferens. Resultatet visade att användandet av en visuell illustration hade en stark positiv effekt på lärandet, medan

minnestestningen hade en viss positiv effekt. Minnestestning bidrog dock inte ytterligare till lärandet utöver den positiva effekten av en visuell illustration. Resultatet påvisade inget stöd för

lärstilshypotesen. Elever med visuell eller mixad lärstil visade sig dock prestera generellt sett bättre på lärandetestet, oavsett presentationsformat, än elever med verbal lärstil. Detta skulle kunna betyda att det är värt att hjälpa elever att utveckla en preferens för visuella eller multimodala aspekter av lärande för att ytterligare förbättra förutsättningarna för lärande. Resultaten innebär utmaningar för lärare och elever, liksom för personer som arbetar med att ta fram läromedel, kring hur man kan använda både ord och bild i undervisning och lärande.

Ann-Sofie Jägerskog, Stockholms universitet

Papers: Slöjddidaktik, rum E239

Window farming – utmaningsbaserat och ämnesöverskridande lärande i slöjdsalen

Författarna till denna presentation fick i uppdrag av en kommun i Sydsverige att följa ett

utvecklingsprojekt, ”Odling och hälsa”, initierat av ett lärarlag på en åk 6-9 skola. Under de tre åren skol- och forskningsprojektet pågick undersöktes och dokumenterades bland annat lärarnas

utvecklings- och förändringsarbete genom individuella intervjuer och fokusgruppintervjuer med rektor, lärare och skolträdgårdsmästare. Forskningsansatsen var fenomenografisk.

Skolans träslöjdslärare inspirerades av projektet och fick en idé om hur han kunde förändra arbetssättet i slöjdsalen, från ”presentfabrik” till kreativt samarbete mellan såväl elever som flera av skolans ämnen i projektet ”Window farming”. Syftet med projektet är att få trevligare klassrum med bättre inomhusmiljö, att utveckla elevernas kreativitet och samarbete, samt öka samverkan mellan olika skolämnen. Elever i årskurs 6 indelades i grupper och fick en utmaning: Att designa och konstruera en fungerande fönsterodling i ett stort fönster i slöjdsalen eller i salen som används i hem- och

konsumentkunskap. I presentationen diskuteras hur projektet med ändade arbetsformer,

utmaningsbaserat och ämnesintegrerat grupparbete, mottogs av eleverna, vilka utmaningar som lärarlaget ställdes inför samt hur det didaktiska nytänkandet motiverades av lärarna med hänvisning till Lgr 11.

Kerstin Sonesson & Agneta Rehn, Malmö högskola Nyanlända elevers lärande i slöjdklassrum

Under 2014 var jag med och tog fram ett stödmaterial för Skolverket i syfte att kartlägga nyanlända elevers kunskaper i slöjd. Möten med slöjdlärare och nyanlända elever väckte ett intresse av att se närmare på hur kommunikationen och interaktionen mellan slöjdlärare och nyanlända elever kan se ut. Slöjdarbete innefattar olika sätt att uttrycka sig, det är en påtaglig verbal- och icke verbal

kommunikation som kännetecknar arbetet i slöjdsalen tillsammans med interaktionen med redskap, material, slöjdföremål, situation och de som vistas där. Lärande i slöjdklassrum är multimodalt på flera vis. I slöjdämnet är tillverkning av fysiska slöjdföremål centralt, elever tänker genom de föremål de skapar. Tänkandet kommer på så sätt före det verbala språket. Att lära sig ett nytt språk samtidigt som