PSYKOPATERS
VÅLDSBROTTSLIGHET:
PREDATORISK OCH
INSTRUMENTELL
EN LITTERATURÖVERSIKT
JOHAN KARLSSON
Examensarbete i kriminologi Malmö Högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö
2
PSYKOPATERS
VÅLDSBROTTSLIGHET:
PREDATORISK OCH
INSTRUMENTELL
EN LITTERATURÖVERSIKT
JOHAN KARLSSON
Karlsson, J. Psykopaters våldsbrottslighet: Predatorisk och instrumentell. En litteraturöversikt. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för kriminologi, 2016. Personlighetsstörningar är den enskilt sett mest betydelsefulla individfaktorn bakom våldsbrottslighet. Av alla personlighetsstörningar är psykopati den allvarligaste som vi idag känner till och psykopater begår, sett till sitt antal, en mycket stor andel av de grova våldsbrotten. Vilka skillnader som finns mellan psykopaters och icke psykopaters predatoriska våldsbrottslighet är
frågeställningen som föreliggande systematiska litteraturöversikt avser besvara. Resultatet visar att psykopater oftare fungerar sämre i behandlingsprogram och de återfaller också oftare i våldsbrottslighet efter försök till behandling. Våldsbrott som begås av psykopater är i större utsträckning oprovocerade och instrumentella. Dessutom är sadistiska och sexuella inslag vanligare när gärningspersonen är psykopat. Individer med personlighetsstörningen psykopati utelämnar också i större utsträckning betydelsefull information kring den egna våldsbrottsligheten och överdriver reaktiviteten i sin egen våldsbrottslighet. Jämfört med icke psykopater begår i synnerhet lågintelligenta psykopater fler våldsbrott medan högintelligenta psykopater tenderar att tidigare debutera i våldsbrottslighet. I litteraturöversikten uppmärksammas också att psykopater inte är en homogen grupp då de kan delas in i primära och sekundära psykopater.
Nyckelord: brott, personlighetsstörning, psykopater, psykopati, våld,
3
THE VIOLENT CRIMES OF
PSYCHOPATHS: PREDATORY
AND INSTRUMENTAL
A LITERATURE REVIEW
JOHAN KARLSSON
Karlsson, J. The Violent Crimes of Psychopaths: Predatory and Instrumental. A Literature Review. Degree Project in Criminology 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2016.
Personality disorders are the strongest individual factor behind violent crime. Among all personality disorders psychopathy is the most serious one known today and psychopaths commit, considering their numbers, a large share of the violent crimes. Differences between psychopaths and non-psychopaths when it comes to predatory criminal acts are described in this literature review. The results show that psychopaths are at a greater risk of recidivism and treatment failure. Violent crimes committed by psychopaths are more often unprovoked and their violent crimes tend in greater occurrence to have instrumental, sadistic and sexual elements compared to non-psychopaths. Individuals with the personality disorder in question were also more likely than others to exaggerate the reactivity of their violent crimes and omit major details regarding their violent offences. Compared to non-psychopaths they also commit more violent crimes, especially psychopaths with low intelligence. High intelligence among psychopaths means an earlier onset in violent crimes while for violent non-psychopaths the association is reversed. In this literature review it is also recognized that psychopaths are not a homogenous group, instead they can be divided into primary and secondary variants.
Keywords: crime, personality disorder, psychopaths, psychopathy, violence,
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING OCH BAKGRUND 5
SPIRANDE PSYKOPATER 7
PREDATORISK VÅLDSBROTTSLIGHET 7
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 7
METOD 8
KRITERIER FÖR INKLUDERING OCH EXKLUDERING 8
SYSTEMATISKA LITTERATURSÖKNINGAR 9
RESULTAT 10
FÖRSÖK TILL BEHANDLING AV VÅLDSAMMA GÄRNINGSPERSONER 11
KARAKTÄREN OCH ÅTERBERÄTTANDET AV DÖDLIGT VÅLD 12
IQ OCH ETNICITET BLAND VÅLDSAMMA PSYKOPATER 12
OLIKA TYPER AV PSYKOPATER 13
SLUTSATSER 13 DISKUSSION 14 RESULTATDISKUSSION 14 METODDISKUSSION 16 REFERENSER 18 BILAGA 1 21
5
INLEDNING OCH BAKGRUND
Konrad Lorentz är en banbrytare inom den djurpsykologiska forskningen (etologi) och Nobelprisbelönad för detta. Brukandet av våld är något som enligt Lorenz (2002) ständigt pågår i naturen, dels mellan, men också inom olika arter. Författaren menar att både djur och människor har en biologiskt nedärvd
benägenhet att bruka våld mot individer inom samma art när egenintressen hotas. Författaren menar vidare att denna benägenhet benämns som aggressivitet eller aggression och kan vara helt avgörande för artens överlevnad. Kamp i form av våld mellan relativt lika arter eller inom arter som vid aggression är, till skillnad från vad forskare i den Darwinistiska traditionen tidigare trott, mer mångformig och komplex men också en särskilt viktig evolutionär drivkraft enligt Lorenz. Samma författare hävdar att detta har sin förklaring i att arter som står långt ifrån varandra har olika intressen och de konkurrerar därför inte om samma resurser i lika stor utsträckning. Att inte konkurrera om samma resurser innebär att fysisk kamp mellan arter som står långt ifrån varandra är en onödig risk då ingen vinner något på att utrota den andra (Lorenz, 2002).
Även om aggressivitet kan vara direkt nödvändigt för en arts utveckling och överlevnad måste detta ses i ljuset av omständigheterna som råder i den
omgivande miljön (Lorenz, 2002). Enligt Lorenz måste människor och djur snabbt kunna anpassa sitt beteende utefter de förhållanden som råder i miljön om inte arten ska dö ut. Människans intelligens har förändrat de omgivande
förutsättningarna och exempelvis möjliggjort användandet av högteknologiska vapen men samtidigt finns aggressiviteten kvar vilket förnuftet inte tycks kunna kontrollera (Lorenz, 2002).
Personlighetsstörningar är den enskilt sett mest betydande individfaktorn bakom våldsbrottslighet och annat antisocialt beteende (Hare m.fl. 2000; Levander m.fl. 2008). Förutom att personlighetsstörningar i sig markant ökar risken för att individer begår brott i allmänhet och våldsbrott i synnerhet så konstaterar Levander m.fl. (2008) att missbruk är mycket vanligt förekommande vid denna typ av störningar. Missbruket ger enligt samma författare dessutom ett separat bidrag till ökad risk för brottslighet, och då också våldsbrottslighet, hos individen. Författarna menar att psykopati är den allvarligaste av alla kända
personlighetsstörningar. Samma författare menar vidare att psykopati som begrepp, om än inte med det namnet, har förekommit i psykiatriska facktexter i mer än 200 år och att det som fenomen finns dokumenterat långt tidigare än så. Bokstavligen betyder själva begreppet psykopati ”själslig sjukdom” eller ”själsligt lidande” (Hare, 1997). Individer med personlighetsstörningen psykopati har genom historien benämnts på många olika sätt, exempelvis som moraliskt underutvecklade personer eller sociopater (FBI, 1992).
Förutom att psykopater har benämnts på olika sätt genom historien har
personlighetsstörningen också diagnostiserats på olika sätt (FBI 1992; Hare 1997; Levander m.fl. 2008). Expertskattningsinstrumentet Psychopathy Checklist Revised (PCL-R) framtaget av Robert Hare 1992 är sedan mitten av 1990-talet standardinstrumentet för att ställa diagnosen (Levander m.fl., 2008). Checklistan består av 20 skattningsvariabler som bedöms utifrån en omfattande
6
exempelvis sjukvården eller kriminalvården (Hare 1991; Levander m.fl. 2008). Den som ställer diagnosen ska ha tränats i att bedöma psykopati och vara väl insatt i teorin bakom diagnostiseringen av personlighetsstörningen (Hare 1991; Hare 1997; Levander m.fl. 2008). Grundversionen av PCL-R har efterhand kompletterats med speciella versioner t.ex. den avkortade Psychopathy Checklist Screening Version (PCL-SV) för kliniskt bruk med tolv skattningsvariabler istället för 20 och Psychopathy Checklist Youth Version (PCL-YV) för ungdomar (Levander m.fl., 2008).
Störningen är en relativt avgränsad syndromdiagnos som påminner om klassiska medicinska sjukdomsdiagnoser (Levander m.fl., 2008). I syndromdiagnosen ingår enligt samma författare olika drag i personligheten tillsammans med bristande social kompetens och kriminalitet. Författarna hävdar också att psykopater med hög begåvning och stabil uppväxt kan bli någorlunda framgångsrika på det sociala planet medan psykopater med låg begåvning är särskilt benägna att begå
våldsbrott. Psykopati är ännu inte infört som separat diagnos i något diagnossystem såsom DSM-4 men motsvarar en kombination av tre olika personlighetsdiagnoser i detta system: borderline, narcissistisk och antisocial personlighetsstörning (Levander m.fl., 2008). Var och en av dessa diagnoser motsvarar enligt samma författare en av de tre facetter av personlighetsproblem som bygger upp psykopatidiagnosen: interpersonell, affektiv och antisocial facett. Den första facetten är interpersonell och motsvarar till viss grad diagnoskriterierna för narcissistisk personlighetsstörning vilket innebär att personen bland annat har en grandios självbild, är charmig, ljuger och manipulerar (Levander m.fl., 2008). Den andra facetten är affektiv enligt samma författare och omfattar
diagnoskriterier som i viss utsträckning förtecknas för personlighetsstörningen borderline. Detta innebär att personen bland annat saknar skuld, skam, medkänsla och ånger samt har oklara åsikter om vad som är rätt och fel. Individens affekter växlar hastigt när de väl uppstår och Levander m.fl. (2008) påstår att personen vill uppnå något genom att ”spela” en affekt. Författarna hävdar vidare att affekter ”spelas” eller används instrumentellt av individen i egenintresse, alltså för att personen vill uppnå något genom att visa en affekt. Cornish & Clarke (2014) har i sin rationella valteori fokus på just individers handlande i egenintresse. Att
beskåda individens brottsliga handlingar som instrumentella i syfte att gynna densamme kan enligt samma författare vara användbart inom kriminologi. Cornish & Clarke (2014) menar att individer genom sina kriminella handlingar försöker vinna något och att detta sker genom rationella val från individens sida. Livsstil utgör den tredje facetten och är i det närmaste identisk med
diagnoskriterierna för antisocial personlighetsstörning (Levander m.fl., 2008). Individen har då enligt samma författare lätt för att bli rastlös eller nedstämd och behöver stark stimulans och omväxling. Impulsivitet, orealistiska
framtidsföreställningar, oförmåga att sträva långsiktigt och ett parasitiskt utnyttjande av andra är drag inom facetten livsstil (Levander m.fl., 2008). Levander m.fl. (2008) poängterar att det för diagnosen psykopati krävs att personen uppfyller kravnivån i samtliga facetter och det är först när alla tre är aktuella som den substantiella riskökningen för grov brottslighet föreligger. I västvärlden är under en procent av befolkningen psykopater och de är kraftigt
7
överrepresenterade i fängelser (Hare 1997; Levander m.fl. 2008). Enligt Hare (1997) kan brottsligheten bland psykopater variera mellan allt från stöld av ringa slag till mord och terrorbrott. Förutom att begå många brott står psykopaterna, sett till sitt antal, för en mycket stor andel av den grova brottsligheten och särskilt stor andel av den grova våldsbrottsligheten (Hare 1997; Levander m.fl. 2008). I en studie utförd av Federal Bureau of Investigation (FBI) angående poliser som berövats livet i tjänsten framgår att 44 procent av polismördarna var psykopater (FBI 1992; Hare, 1997). Samma studie visar också att 86 procent av
polismördarna hade någon typ av personlighetsstörning (FBI, 1992).
SPIRANDE PSYKOPATER
Uppmärksamhetsstörning och uppförandestörning förekommer ofta i kombination och leder inte sällan till både missbruk och psykopati senare i livet (Gresham m.fl. 2000; Levander m.fl. 2008; Wright m.fl. 2015). Att personer med
uppmärksamhetsstörning eller uppförandestörning beter sig annorlunda märks ofta redan i barndomen (Gresham m.fl. 2000; Levander m.fl. 2008; Wright m.fl. 2015). Levander m.fl. (2008) och Wright m.fl. (2015) skriver att impulsivitet, koncentrationssvårigheter, svårigheter med stillsamma aktiviteter och svårigheter att förutse det egna handlandets konsekvenser är drag hos barn med
uppmärksamhetsstörning. Barn med uppförandestörning har bland annat en utpräglad aggressivitet, avsaknad av empati och svårigheter att följa sociala normer (Levander m.fl. 2008; Wright m.fl. 2015). Både uppmärksamhetsstörning och uppförandestörning är enligt Levander m.fl. (2008) vanligare bland pojkar och allvarlig uppförandestörning förekommer nästan inte alls hos flickor.
PREDATORISK VÅLDSBROTTSLIGHET
Enligt Felson & Boba (2010) förekommer brott i tre olika kategorier: predatorisk brottslighet, slagsmål och brott som en del av den illegala marknaden. Cohen & Felson (1979) menar att predatorisk brottslighet är brott där gärningspersonen uppsåtligen skadar någon annan eller skadar eller tar någon annans egendom. Felson & Boba (2010) beskriver predatorisk brottslighet som brott där
gärningspersonen på ett tydligt sätt särskiljer sig från offret och där offret motsätter sig gärningspersonens handlande. Således definieras predatorisk våldsbrottslighet i föreliggande litteraturöversikt som våldsbrott där
gärningspersonen uppsåtligen skadar någon annan och på ett tydligt sätt särskiljer sig från offret och där offret motsätter sig gärningspersonens handlande. Slagsmål skiljer sig från predatorisk brottslighet och är våldsbrottslighet där ingen av parterna är oskyldig utan ofta lika bidragande till brottsligheten (Felson & Boba, 2010). Brott som en del av den illegala marknaden skiljer sig enligt samma författare från predatorisk brottslighet på ett liknande sätt alltså att ingen av parterna vid exempelvis narkotikaaffärer är oskyldig. Som exempel på predatorisk våldsbrottslighet nämner Cohen & Felson (1979) rån, misshandel, våldtäkt och mord. Vidare ger författarna inbrott som exempel på ett predatoriskt brott som inte hör till kategorin våldsbrott.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att belysa skillnader mellan psykopaters och icke psykopaters predatoriska våldsbrottslighet. Frågeställningen som denna litteraturöversikt avser besvara är således: vilka skillnader finns mellan psykopaters och icke psykopaters predatoriska våldsbrottslighet?
8
METOD
Enligt Friberg (2012) kan syftet med att genomföra systematiska
litteraturöversikter se väldigt olika ut. Samma författare menar att en systematisk litteraturöversikt kan lägga grunden till en problemformulering inför en mer omfattande studie i framtiden genom att belysa det aktuella forskningsläget inom ett avgränsat forskningsområde. Författaren menar vidare att systematiska
litteraturöversikter kan vara exempelvis examensarbeten på kandidatnivå som ligger till grund för empiriska examensarbeten på magisternivå. Detta görs genom att låta den systematiska litteraturöversikten vara föregångare till det empiriska, mer omfattande, examensarbetet (Friberg, 2012). Samma författare skriver att eventuella problem inom forskningsområdet som uppmärksammats under den systematiska litteraturöversikten kan hanteras under det mer omfattande
examensarbetet. Slutligen kan systematiska litteraturöversikter genomföras som fristående projekt och syfta till att bringa kunskap om ett visst problemområde med utgångspunkt i den litteratur kring ämnet som finns tillgänglig (Friberg, 2012). Föreliggande arbete genomförs just som ett fristående projekt i syfte att belysa problemområdet utifrån internationellt publicerade vetenskapliga artiklar. Vidare skriver Friberg (2012) att sammanställning av publicerade vetenskapliga artiklar skapar möjlighet till kritisk granskning av det angränsade
forskningsområdet i fråga, samtidigt som detta tränar förmågan till ett strukturerat arbetssätt. Forsberg & Wengström (2008) påstår att syftet med en systematisk litteraturöversikt är att utifrån tidigare forskning sammanställa information. Författarna framhåller att forskningen som står i fokus för en systematisk litteraturöversikt bör vara aktuell. Vidare påstår samma författare att det i systematiska litteraturöversikter gäller att söka litteratur inom ett visst
forskningsområde på ett systematiskt vis, granska litteraturen kritiskt och sedan sammanställa densamma. Denna beskrivning är tämligen förenklad och
arbetsgången vad gäller systematiska litteraturöversikter kan också ses som flera, mindre omfattande, delmoment (Forsberg & Wengström, 2008). Enligt författarna ingår bland annat formulering av problem, frågeställning och sökord, utformning av disposition, val av strategi för litteratursökning, val av och kritisk granskning av litteratur samt analys, diskussion och slutsatser utifrån resultatet i dessa steg. Denney & Tewksbury (2013) lyfter i sin artikel fram momentet utformning av litteraturöversiktens disposition som mycket centralt. Enligt samma författare är avsikten inte att en färdigutvecklad disposition ska styra arbetet i detalj utan snarare fungera som en inramning av litteraturöversikten. Vidare påstår författarna att genomtänkta och välplanerade dispositioner utgör ett viktigt stöd för såväl läsaren som författaren. Dispositionen kan, om den håller hög kvalité, vara ett stöd genom att skapa goda förutsättningar för litteratursökningen, spara tid i själva skrivandet och skapa tydlighet gentemot läsaren (Denney & Tewksbury, 2013).
KRITERIER FÖR INKLUDERING OCH EXKLUDERING
Frågeställningen som denna systematiska litteraturöversikt avser besvara är: ”vilka skillnader finns mellan psykopaters och icke psykopaters predatoriska våldsbrottslighet?”. Kriterier för inkludering och exkludering av artiklar syftar bland annat till att begränsa omfattningen av litteratursökningen. Till att börja med krävs, för inkludering, att artiklarna är ”peer reviewed”. Att artiklarna är
9
”peer reviewed” innebär att de har granskats av andra sakkunniga på
forskningsområdet och detta är ett viktigt krav för att säkra tillförlitligheten i litteraturöversikten (Forsman, 1997). Bedömning av andra sakkunniga på området innan exempelvis en artikel publiceras i en vetenskaplig tidskrift infördes enligt samma författare redan på 1600-talet av det brittiska Royal Society. För
inkludering krävs, att artiklarna klarlägger skillnader mellan psykopater och icke psykopater med avseende på våldsbrottslighet. Detta medför att artiklar
exkluderas där inte skillnader mellan icke psykopater och psykopater med avseende på våldsbrottslighet behandlas.
Det breda begreppet våldsbrottslighet inrymmer många olika, mer eller mindre, närbesläktade brott (Johansson & Kerr 2005; Walsh 2013). Mord, mordförsök, mordbrand, dråp, misshandel, människorov, rån och sexualbrott med våldsamma inslag är exempel på våldsbrott utifrån litteraturen (Johansson & Kerr 2005; Walsh 2013). Våldsbrottsligheten som beskrivs i artiklarna måste också uppfylla egenskaperna som predatorisk brottslighet har för att inkluderas. Således har artiklar exkluderats där gärningspersoner inte uppsåtligen skadar någon annan eller på ett tydligt sätt särskiljer sig från offret.
Som nämnts ovan bör artiklarna som behandlas i litteraturöversikten enligt Forsberg & Wengström (2008) vara aktuella. Därför bestämdes, i samråd med Malmö högskolas handledare i informationssökning, att artiklar publicerade före första januari 1996 exkluderas. Exkludering av artiklar publicerade före första januari 1996 är ett viktigt kriterium för att säkerställa validiteten i översikten. Handledaren i informationssökning var även behjälplig med att formulera sökord och utveckla en sökstrategi för litteraturöversikten.
SYSTEMATISKA LITTERATURSÖKNINGAR
Den systematiska litteratursökningen inleddes med att utifrån frågeställningen identifiera lämpliga databaser för genomförandet av sökningarna. Att bestämma vilka databaser som är intressanta för arbetet med den systematiska
litteraturöversikten ska enligt Backman (2008) fastslås innan sökningarna genomförs. American Psychological Association (APA) och Malmö högskolas ämnesguide för kriminologi beskriver PsycINFO som en högst relevant databas för sökningarna då databasen bland annat innehåller referenser till artiklar inom psykologi och psykiatri (APA 2016a; Malmö högskola 2016). Backman (2008) hävdar att sökningar utifrån endast en databas oftast inte täcker fältet tillräckligt väl och därför genomfördes sökningarna även i andra databaser. PsycARTICLES valdes ut då APA beskriver även den som en högst relevant databas för
sökningarna med referenser till artiklar inom exempelvis psykologi och
beteendevetenskap (APA, 2016b). För att möjliggöra sökningar i flera databaser samtidigt användes ProQuest som plattform för sökningarna. Som bilaga 1 visar sorterar ProQuest dessutom bort eventuella dubbletter från sökningarna. Med dubbletter menas artiklar som förekommer i exempelvis både PsycARTICLES och PsycINFO.
Kritiskt granskade vetenskapliga artiklar står i fokus för litteratursökningen och litteraturöversikten i stort. Artiklarna måste förekomma i tillgängliga databaser alltså blivit internationellt publicerade. Internationellt publicerade artiklar är skrivna på engelska alltså måste även sökorden vara det. De systematiska
10
litteratursökningarna genomfördes som fem separata sökningar och inkluderar artiklar från den första januari 1996 vilket bilaga 1 visar. Artiklarnas relevans granskades genom att studera titel och abstract i förhållande till de kriterier för inkludering och exkludering som beskrivs ovan.
Som bilaga 1 visar genomfördes den första sökningen (S1) i databaserna PsycINFO och PsycARTICLES. Sökorden psychopath* AND (”violent crime” OR violence) användes och kunde förekomma var som helst i artiklarna vilket gav 5418 träffar. Då antalet artiklar var för stort begränsades nästa sökning för att få fram ett mer överskådligt material. Vid den andra sökningen (S2) användes ProQuests förslag att sökordet violence skulle ersättas med violences vilket minskade antalet träffar till 556. Sökningarna genomfördes även här i PsycINFO och PsycARTICLES med i övrigt samma sökord som vid den första sökningen. Att ersätta sökordet violence med violences medförde att artiklarna inte längre hade våldsbrottslighet i fokus. De första 20 artiklarna granskades men inga ansågs vara relevanta för litteraturöversikten.
Vid den tredje sökningen (S3) användes samma sökord som vid den första sökningen (S1) alltså psychopath* AND (”violent crime” OR violence) vilket bilaga 1 visar. Sökningen genomfördes också i samma databaser alltså
PsycARTICLES och PsycINFO. Skillnaden var att sökorden nu måste förekomma i artiklarnas abstract, (ab) i bilaga 1, istället för var som helst i artiklarna vilket var fallet tidigare. Att sökorden måste förekomma i artiklarnas abstract begränsade sökningen som nu istället gav 121 träffar. Samtliga artiklar granskades varav nio valdes ut som relevanta för litteraturöversikten.
Begreppen nonpsychopath, nonpsychopaths och nonpsychopathic visade sig vara vanligt förekommande i artiklarnas abstract bland de som visat sig vara relevanta för litteraturöversikten. Utöver sökorden och databaserna som användes vid den tredje sökningen lades därför sökorden nonpsychopath* OR non-psychopath* i artiklarnas abstract till vid den fjärde sökningen (S4) vilket gav sju träffar. Samtliga artiklar granskades varav en valdes ut som relevant för
litteraturöversikten. Vid den femte och sista sökningen (S5) användes, som bilaga 1 visar, samma sökord som vid den fjärde sökningen (S4). Sökorden måste även här förekomma i artiklarnas abstract men sökningen genomfördes i fler databaser för att se hur sökresultatet förändrades. Utöver PsycARTICLES och PsycINFO användes ytterligare sju databaser såsom ProQuest Social Sciences Premium Collection vilket bilaga 1 visar. Sökningen gav åtta träffar varav sju förekom i den fjärde sökningen. Inga artiklar från den femte sökningen som inte redan valts ut ansågs vara relevanta vilket visar på att PsycINFO och PsycARTICLES är de mest relevanta databaserna utifrån litteraturöversiktens syfte.
RESULTAT
För att uppfylla syftet med litteraturöversikten samt besvara frågeställningen kan flertalet aspekter lyftas. Exempelvis skiljer sig återberättandet av den egna våldsbrottsligheten, våldsbrottslighetens karaktär och effekterna av behandling åt mellan våldsamma psykopater och icke psykopater.
11
FÖRSÖK TILL BEHANDLING AV VÅLDSAMMA GÄRNINGSPERSONER
Våldsbrott som sker inom familjen är enligt Rock m.fl. (2013) ett stort problem i USA. Nästan två miljoner våldsbrott där offret är eller var partner till förövaren vid tillfället för brottet sker årligen i USA vilket resulterat i nära 2000 dödsfall per år (Rock m.fl., 2013). Visserligen har många riskfaktorer för våldsbrottslighet inom familjen urskilts men författarna hävdar att psykopati som riskfaktor inte har uppmärksammats tillräckligt. I studien ingick 483 män som dömts för predatorisk våldsbrottslighet mot sin partner och som ingick i ett behandlingsprogram.
Av de 483 män som ingick i studien följdes 87 procent upp under ett år efter behandlingstidens slut för att se om de återföll i våldsbrottslighet mot sin partner eller bröt ett kontaktförbud mot densamma (Rock m.fl., 2013). Studien visar att psykopater oftare misslyckades med att genomgå behandlingsprogrammet. Misslyckandena bestod i att exempelvis inte närvara vid tillräcklig många sammankomster kopplade till behandlingen (Rock m.fl., 2013). Förutom att psykopater oftare misslyckades med att fullfölja behandlingsprogrammet återföll de enligt författarna oftare i våldsbrottslighet och bröt kontaktförbud under uppföljningstiden.
Taft m.fl. (2004) studerade hur olika faktorer bland 107 amerikanska män påverkade relationen mellan patienten och terapeuten i något som kallas en terapeutisk allians. De 107 deltagande männen ingick i ett behandlingsprogram för personer som begått våldsbrott mot sin partner (Taft m.fl., 2004). Samma författare påstår att en god terapeutisk allians innebär att patienten och terapeuten är överens om vilka mål och utmaningar som behandlingen bör innehålla vilket är avgörande för hur väl terapin fungerar. Resultatet visar att ju fler psykopatiska drag individen hade ju sämre fungerade den terapeutiska alliansen medan motivation hos patienten att förändra sitt beteende var den faktor som betydde mest för en god terapeutisk allians.
Olver & Wong (2009) studerade hur väl psykopater svarade på behandling riktad mot sexualbrottslingar. Samma författare skriver att 156 män som begått
sexualbrott och som ingått i ett kanadensiskt behandlingsprogram för sexualförbrytare ingick i studien. Männen följdes upp under tio år efter
behandlingstidens slut för att se om de återfallit i sexual eller våldsbrottslighet (Olver & Wong, 2009). Resultatet från studien visar att psykopater oftare
misslyckades med att fullfölja behandlingen jämfört med icke psykopater. Enligt samma författare var risken för återfall i våldsbrottslighet större hos personer med psykopati som misslyckats med att genomgå behandlingen.
Olver m.fl. (2013) kommer i sin studie fram till liknande resultat som Olver & Wong (2009) när de studerade 152 fängslade män i Kanada som genomgick behandlingsprogram för våldsbrottslingar. Många av männen som ingick i studien hade exceptionellt hög risk för återfall i våldsbrottslighet men både psykopati och psykopatiska drag hos fångarna försämrade behandlingsresultaten och ökade ytterligare risken för återfall i våldsbrottslighet (Olver m.fl., 2013).
Sammanfattningsvis fungerar alltså behandling sämre på psykopater då de oftare återfaller i våldsbrottslighet och psykopater fungerar sämre i själva behandlingen då de oftare har exempelvis en bristfällig terapeutisk allians.
12
KARAKTÄREN OCH ÅTERBERÄTTANDET AV DÖDLIGT VÅLD
Porter m.fl. (2003) studerade karaktär hos mord och dråp bland 125 män
internerade på två olika kanadensiska anstalter. Morden och dråpen kontrollerades för en sexuell prägel vilket innebär att en sexuell aktivitet måste ha förekommit mellan gärningspersonen och offret antingen innan, under eller efter det att brottet begåtts (Porter m.fl., 2003). Samma forskare konstaterar att psykopaternas mord och dråp i större utsträckning präglades av en sexuell aktivitet mellan offer och gärningsperson i nära anslutning till dödandet. Sadistiskt och oprovocerat våld präglade också psykopaternas sexuellt relaterade våldsbrottslighet i större utsträckning (Porter m.fl., 2003). Samma författare påstår att även personer med avsevärda psykopatiska drag begick sadistiska och oprovocerade våldsbrott i större utsträckning jämfört med personer utan avsevärda psykopatiska drag. Porter & Woodworth (2007) undersökte i sin studie 50 kanadensiska interner dömda för mord eller dråp för att belysa skillnader mellan psykopater och icke psykopater vad gäller deras våldsbrottslighet. Studien visar att psykopater var betydligt mer benägna att begå mord eller dråp med instrumentella inslag. Författarna påstår också att psykopater återberättade sina mord eller dråp som avsevärt mer reaktiva än vad som egentligen var fallet. Både psykopater och icke psykopater återgav ett mer reaktivt handlande från sin egen sida men samma författare menar att psykopater överdrev bilden mer än andra. Psykopater utelämnade också oftare avgörande detaljer kring händelseförloppet (Porter & Woodworth, 2007).
IQ OCH ETNICITET BLAND VÅLDSAMMA PSYKOPATER
Walsh m.fl. (2004) studerade 674 män internerade i USA för att se om psykopati och IQ påverkade risken för våldsbrottslighet hos individen. I studien ingick 326 european americans och 348 african americans som alla kontrollerades för psykopati, IQ och antal våldsbrott (Walsh m.fl., 2004). Resultatet visar att psykopater i genomsnitt begått fler våldsbrott än icke psykopater oavsett IQ och etnicitet. Både european americans och african americans med hög IQ som inte var psykopater hade i genomsnitt begått färre våldsbrott än icke psykopater med låg IQ och psykopater oavsett grad av IQ (Walsh m.fl., 2004). Författarna hävdar att psykopater med låg IQ i gruppen european americans hade begått flest
våldsbrott i genomsnitt medan skillnaden i våldsbrottslighet för psykopater i gruppen african americans med avseende på IQ var väldigt liten.
Johansson & Kerr (2005) undersökte om våldsbrottslighetens karaktär och IQ skiljde sig åt mellan psykopater och icke psykopater. I studien ingick 370 män dömda för våldsbrott till fyra års fängelse eller mer i Sverige (Johansson & Kerr, 2005). Männen som ingick i studien representerade en grupp med mer allvarlig våldsbrottslighet än Sveriges övriga fängelsepopulation. Av deltagarna var 40 procent dömda för dråp, mord eller mordförsök vilket endast var fallet i 14 procent av Sveriges fängelsepopulation totalt sett (Johansson & Kerr, 2005). Studien visar att psykopater och icke psykopater inte skiljde sig åt vad gäller IQ. Däremot påstår författarna att gruppernas våldsbrottslighet skiljde sig åt för de som hade hög IQ. Johansson & Kerr (2005) menar att psykopater med hög IQ började begå våldsbrott tidigare jämfört med andra psykopater medan icke psykopater med hög IQ inledde sin våldsbrottslighet senare jämfört med andra
13
icke psykopater. Förutom att hög IQ hos psykopater samvarierade med att tidigare börja begå våldsbrott stack dessa också ut på andra sätt (Johansson & Kerr, 2005). Samma författare menar till exempel att psykopater med hög IQ också hade ett mer problematiskt beteende, främst inne på anstalterna, men även under andra omständigheter såsom vid permissioner eller villkorliga domar.
I vilken utsträckning psykopati predicerar våldsbrottslighet hos olika etniska grupper är något som Walsh (2013) studerade bland 424 män i amerikanska fängelser. Urvalet bestod av de tre etniska grupper som enligt forskaren utgör en klar majoritet av den amerikanska befolkningen: european americans, latino americans och african americans. Våldsbrottslighet bland deltagarna var
exempelvis rån, misshandel, mord, mordbrand, brott mot vapenlagen, sexualbrott med våldsamma inslag och människorov (Walsh, 2013). Resultatet från studien visar att psykopati predicerade våldsbrottslighet starkare hos european americans jämfört med african americans. Walsh (2013) hävdar vidare att psykopati inte predicerade våldsbrottslighet hos latino americans.
OLIKA TYPER AV PSYKOPATER
Skeem m.fl. (2007) studerade 367 interner i ett svenskt fängelse för att se om psykopater dömda för våldsbrottslighet kunde delas in i olika grupper. Männen var dömda för grova våldsbrott av varierande slag såsom dråp, mord och försök till mord. Populationen utmärker sig på samma sätt som den Johansson & Kerr (2005) studerade alltså att 40 procent var dömda för dråp, mord eller mordförsök vilket endast 14 procent av Sveriges totala fängelsepopulation var. I studien träder enligt Skeem m.fl. (2007) två typer av våldsamma psykopater fram som på olika sätt skiljde sig åt från våldsamma icke psykopater. Grupperna benämns som primära och sekundära psykopater där personerna i den primära gruppen jämfört med icke psykopater var mindre oroliga och mer dominanta. Samma författare skriver vidare att personerna i den sekundära gruppen var mer tillbakadragna och känslomässigt instabila jämfört med icke psykopater. Individerna i den primära gruppen skiljde sig också åt från dem i den sekundära gruppen då primära psykopater hade mindre ångest och deras personlighetsstörning var mer påtaglig (Skeem m.fl., 2007).
SLUTSATSER
Resultatet från den systematiska litteraturöversikten visar att behandlingsprogram fungerar sämre på psykopater då de oftare än icke psykopater återfaller i bland annat våldsbrottslighet. Personer med psykopati fungerar också sämre än andra i själva behandlingen då de exempelvis har ökad risk för en bristfällig terapeutisk allians. Våldsbrott som begås av psykopater har oftare en instrumentell och sadistisk prägel jämfört med våldsbrott som begås av icke psykopater. Psykopaters våldsbrottslighet tenderar också att i större utsträckning vara oprovocerad. Individer med personlighetsstörningen har också i större
utsträckning sexuell kontakt med sitt offer innan de begår mord eller dråp. Vid återberättande av den egna våldsbrottsligheten utelämnar personer med psykopati oftare betydelsefull information och överdriver reaktiviteten i sitt eget handlande. Jämfört med icke psykopater begår de också fler våldsbrott, i synnerhet
lågintelligenta psykopater. Högintelligenta psykopater tenderar att debutera i våldsbrottslighet tidigare medan hög intelligens bland våldsamma icke psykopater innebär en senare debut. I litteraturöversikten uppmärksammas också att
14
psykopater inte är en homogen grupp. De kan delas in i primära och sekundära psykopater som på olika sätt skiljer sig åt från individer utan psykopati.
DISKUSSION
I denna systematiska litteraturöversikt framträder en oerhört negativ bild av psykopater. Den negativa bilden överensstämmer med den bild som lyfts fram i litteraturen kring ämnet psykopati kopplat till både våldsbrottslighet och
brottslighet i övrigt av exempelvis Hare (1997) och Levander m.fl. (2008). Även om individer med psykopati sticker ut på olika sätt i negativ bemärkelse som beskrivits tidigare så är enligt Hare (1997) inte alla psykopater kriminella och alla kriminella är heller inte psykopater. Att inte dra alla individer med psykopati över en kam utan påpeka att icke kriminella psykopater förekommer är viktigt ur ett etiskt perspektiv med utgångspunkt i den moderna forskningsetiken. Den moderna forskningsetiken har enligt Forsman (1997) sina rötter i andra världskriget och då främst i två fenomen som haft stor betydelse. Det första är nazisternas experiment på människor under kriget som väckt medvetenheten om de moraliska problem som förknippas med forskning på människor (Forsman, 1997). Enligt Forsman är Manhattanprojektet och den amerikanska atombomben det andra men här var det främst konsekvenserna av forskningen och inte forskningens metoder i sig som uppmärksammades som problematiska. Samma författare framhåller att bland annat respekt för individen är centralt vid forskning där människor studeras.
RESULTATDISKUSSION
Att personer med psykopati oftare misslyckas i behandlingsprogram är, givet deras personlighet, inte särskilt överraskande. Det existerar heller ingen
behandling för psykopati och vissa behandlingstyper ökar risken för återfall i brott hos psykopater (Hare m.fl. 2000; Levander m.fl. 2008). Författarna påstår
dessutom att behandling kan ge psykopater nya insikter om människor vilket är till deras fördel vid instrumentellt utnyttjande av andra. Resultatet från den systematiska litteraturöversikten visar att psykopater oftare återfaller i
våldsbrottslighet vilket överensstämmer med vad Levander m.fl. (2008) skriver om att psykopater oftare återfaller i brottslighet i stort. Resultatet visar också att våldsbrott som begås av psykopater oftare präglas av instrumentella inslag, sadism, sexuell aktivitet och avsaknad av provokationer.
Att psykopaters våldsbrottslighet oftare är oprovocerad och istället präglas av instrumentella inslag är något som Levander m.fl. (2008), Porter & Woodworth (2002) och Walsh (1999) också konstaterar. Den instrumentella prägeln i deras våldsbrottslighet kan enligt Porter & Woodworth (2007) exempelvis bero på att de njuter av planering eller andra inslag i det instrumentella våldet. Den sadistiska prägeln och förekomsten av sexuell aktivitet i nära anslutning till dödandet kan enligt Porter m.fl. (2003) förklaras av att individer med psykopati är sadistiska i övrigt och har ett utpräglat behov av att känna spänning. Just en utpräglad
stimulanshunger hos personer med psykopati är något som Levander m.fl. (2008) också framhåller.
I litteraturöversikten framkommer att psykopater vid återberättandet av sin egen våldsbrottslighet i större utsträckning överdriver reaktiviteten i densamma.
15
Gärningspersoner med psykopati är också mer benägna än icke psykopater att utelämna avgörande detaljer kring händelseförloppet vad gäller deras egen våldsbrottslighet. Enligt Porter & Woodworth (2007) kan psykopaters avvikande sätt att återberätta det egna handlandet förklaras av att instrumentella lögner är vanligt förekommande hos individer med personlighetsstörningen. Levander m.fl. (2008) lyfter också fram psykopaters instrumentella sätt att ljuga och manipulera andra i egenintresse som centralt. Lögner och försök att påverka andra används inte bara instrumentellt utan också enligt samma författare när det inte finns något för personen att vinna på det. Psykopaters patologiska sätt att ljuga och
manipulera andra synliggör verkligen behovet av att som Levander m.fl. (2008) skriver komplettera intervjun vid diagnostisering med annan information från exempelvis kriminalvården eller sjukvården.
Litteraturöversikten visar att psykopater begår fler våldsbrott än icke psykopater även när etnicitet och intelligensnivå tas med i beräkningarna. Detta
överensstämmer med vad Hare (1997) och Levander m.fl. (2008) skriver om personlighetsstörningens betydelse för risken att individen begår våldsbrott. Resultatet visar också, i likhet med vad Levander m.fl. (2008) menar, att lågbegåvande psykopater är särskilt benägna att begå våldsbrott medan hög intelligens bland personer med psykopati minskar risken för våldsbrottslighet hos individen. Även om resultatet visar att hög begåvning hos psykopater innebär färre våldsbrott så visar resultatet samtidigt att högintelligenta psykopater börjar begå våldsbrott tidigare vilket inte är fallet för högintelligenta icke psykopater. Olika typer av psykopater som skiljer sig åt från varandra och från icke
psykopater uppmärksammas också i litteraturöversikten. Primära och sekundära psykopater identifieras och resultatet visar att primära psykopaters
personlighetsstörning är mer påtaglig och de uppvisar mindre ångest jämfört med sekundära psykopater. Primära psykopater är mindre oroliga och mer dominanta än individer utan psykopati. Att individer med utpräglad psykopati är mindre oroliga kan förklaras av det som Levander m.fl. (2008) skriver om att psykopater lever för stunden utan förmåga att föreställa sig framtiden på ett realistiskt sätt. Den dominanta aspekten vid psykopati är något som enligt samma författare genomsyrar personlighetsstörningen på flera sätt exempelvis då de uppträder överlägset vid kontakt med andra och betraktar andra som underlägsna nyttiga idioter.
Ovan synliggörs betydande skillnader mellan psykopater och icke psykopater med avseende på predatorisk våldsbrottslighet. Även om predatorisk våldsbrottslighet står i fokus för litteraturöversikten är det intressant att lyfta andra aspekter av skillnader mellan gruppernas brottslighet i syfte att ge en mer mångsidig bild av problemet. Storey m.fl. (2008) lyfter vissa skillnader mellan individers
stalkingrelaterade brottslighet med avseende på psykopati. Med stalkingrelaterade brott menar författarna exempelvis olaga hot, olaga intrång och trakasserier. Resultatet visar att individer med påtagliga psykopatiska drag tenderar att förfölja personer som till en början är obekanta för dem och som har vissa sårbarheter till exempel ekonomiska problem (Storey m.fl., 2008). Avsevärda psykopatiska drag hos individen tenderar enligt samma författare också att trappa upp den
stalkingrelaterade brottslighetens allvarlighetsgrad och frekvens. Resultatet från Rock m.fl. (2013) visar på liknande skillnader mellan grupperna då psykopater
16
oftare än icke psykopater bland annat bröt kontaktförbud.
Trots att psykopater på ett tydligt sätt utmärker sig när det kommer till brottslighet i stort så finns det enligt Lyons & Harbinson (1986) och Rasch (1979) särskilda brottstyper där de tenderar att inte sticka ut, åtminstone inte i lika stor
utsträckning. Individer med olika typer av personlighetsstörningar såsom
psykopati förekommer sällan i terroristorganisationer (Lyons & Harbinson 1986; Rasch 1979). Lyons & Harbinson (1986) och Rasch (1979) hävdar också att när personlighetsstörda individer väl förekommer i terroristorganisationer så återfinns de i organisationens utkant snarare än i centrala positioner. Anledningen till att personer med exempelvis psykopati sällan återfinns i terroristorganisationer och än mer sällan i dess kärna tycks vara att de saknar personlighetsdrag som
framgångsrika terrorister har (Silke, 2008). Samma författare hävdar att bland annat tålamod, disciplin och behärskning är egenskaper som personlighetsstörda individer saknar vilket överensstämmer vad exempelvis Levander m.fl. (2008) påstår.
METODDISKUSSION
Att denna systematiska litteraturöversikt har ett så brett begrepp som predatorisk våldsbrottslighet i fokus har både för- och nackdelar. En fördel är att skillnader mellan psykopater och icke psykopater blir belysta för många olika brott vilket erbjuder en bred förståelse för skillnader mellan grupperna. Bredden i begreppet våldsbrottslighet medför samtidigt att skillnader mellan de båda grupperna vad gäller specifika brott såsom mord inte åskådliggörs i särskilt stor utsträckning. Att våldsbrottsligheten som beskrivs i artiklarna måste tillhöra kategorin predatorisk brottslighet har också både för- och nackdelar. En fördel är att litteraturöversikten för med sig en förståelse för skillnader mellan gruppernas våldsbrottslighet med avseende på en viss brottskategori där det finns ett tydligt offer. Samtidigt
försvinner möjligheten att i översikten uttala sig om skillnader mellan psykopaters och icke psykopaters våldsbrottslighet med avseende på andra brottskategorier såsom slagsmål.
Som nämnts ovan kan psykopati diagnostiseras på många olika sätt. Oavsett hur psykopati har diagnostiserats i litteraturen är det centrala för litteraturöversikten att psykopati har bedömts, inte vilket
expertskattningsinstrument som använts vid bedömning av
personlighetsstörningen. Resultatet synliggör därför skillnader mellan psykopater och icke psykopater där olika expertskattningsinstrument använts för att bedöma psykopati. Detta beror på att översikten inte ämnar belysa operationaliseringen av psykopati utan skillnader mellan grupperna med avseende på predatorisk
våldsbrottslighet.
Den forskning som litteraturöversiktens resultat bygger på baseras uteslutande på män i västvärlden. Framtida forskning kring ämnet bör därför riktas mot andra delar av världen om slutsatser ska kunna dras gällande annat än västvärlden. Deltagarna var ofta internerade på svenska, kanadensiska eller amerikanska anstalter eller genomgick behandlingsprogram i något av dessa länder. Att
artiklarna som systematiskt sökts fram i översikten endast omfattar män i något av de tre länderna gör att slutsatserna endast kan appliceras på västerländska män. Som nämnts tidigare är psykopater kraftigt överrepresenterade i fängelser. Sett i
17
ljuset av detta är det inte särskilt överraskande att många av deltagarna i studierna var internerade. Tidigare nämns också att uppmärksamhetsstörning är betydligt vanligare bland pojkar och att detta ofta kombineras med uppförandestörning som i svår form är mycket sällsynt bland flickor. Då en kombination av de två
störningarna, som är avsevärt vanligare bland pojkar, ofta leder till psykopati senare i livet är det inte särskilt förvånande att studierna baseras på män. Därutöver visar resultatet att psykopati inte predicerade våldsbrottslighet hos latino americans. Slutsatsen om att psykopati ensamt leder till fler våldsbrott kan alltså inte appliceras på latino americans vilket det kan på european americans och african americans.
Föreliggande litteraturöversikt riktar sig till dem som arbetar med
våldsbrottslingar eller personlighetsstörda individer. Därutöver riktar den sig till personer som intresserar sig för kriminologi.
18
REFERENSER
APA, (2016a) PscyINFO.
>http://www.apa.org/pubs/databases/psycinfo/index.aspx?tab=1< (2016-04-28). APA, (2016b) PsycARTICLES.
>http://www.apa.org/pubs/databases/psycarticles/index.aspx< (2016-04-28). Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Cohen, L. E. & Felson, M. (1979). Social change and crime rate trends: A routine activity approach. American Sociological Review, 44: 588-608.
Cornish, D. B. & Clarke, R. V. (2014). The reasoning criminal: Rational
perspectives on offending. New York. Springer-Verlag.
Denney, A. S. & Tewksbury, R. (2013). How to Write a Literature Review.
Journal of Criminal Justice Education, 24(2). 43-50.
FBI. (1992). Killed in the Line of Duty: A Study of Selected Felonious Killings of
Law Enforcement Officers. Uniform Crime Reports Section, Federal Bureau of
Investigation, United States Department of Justice.
Felson, M. & Boba, R. (2010). Crime and everyday life. Fourth Edition. Thousand Oaks: SAGE publications.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier.
Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur &
Kultur.
Forsman, B. (1997). Forskningsetik: En introduktion. Lund: Studentlitteratur. Friberg, F. (2012). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade
examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.
Gresham, F. M., Lane, K. L. & Lambros, K. M. (2000). Comorbidity of Conduct Problems and ADHD: Identification of “Fledgling Psychopaths”. Journal of
Emotional and Behavioral Disorders, 8(2), 83-93.
Hare, R. D. (1991). Manual for the Revised Psychopathy Checklist. First Edition. Toronto: Multi Health Systems.
Hare, R. D. (1997). Psykopatens värld: Utan samvete. Lund: Studentlitteratur. Hare, R. D., Clark, D., Grann, M. & Thornton, D. (2000) Psychopathy and the Predictive Validity of the PCL-R: An International Perspective. Behavioral
Sciences and the Law, 18(5), 623-645.
Johansson, P. & Kerr, M. (2005) Psychopathy and Intelligence: A Second Look.
19
Levander, S., Adler, H., Gefvert, O. & Tuninger, E. (2008). Psykiatri. En
orienterande översikt. (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Lorenz, K. (2002). On Aggression (översatt från originaltitel på tyska: Das
sogenannte Böse). London: Routledge Classics.
Lyons, H. A. & Harbinson, H. J. (1986). A comparison of political and non-political murderers in Northern Ireland, 1974-84. Medicine, Science and the Law, 26(3), 193-198.
Malmö högskola, (2016) Kriminologiguide: Artiklar och databaser. >http://libguides.mah.se/c.php?g=196368&p=1290899< (2016-04-11).
Olver, M. E. & Wong S. C. P. (2009). Therapeutic Responses of Psychopathic Sexual Offenders: Treatment Attrition, Therapeutic Change, and Long-Term Recidivism. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 77(2), 328-336. Olver, M. E., Lewis, K. & Wong S. C. P. (2013). Risk Reduction Treatment of High-Risk Psychopathic Offenders: The Relationship of Psychopathy and Treatment Change to Violent Recidivism. Personality Disorders: Theory,
Research, and Treatment, 4(2), 160-167.
Porter, S. & Woodworth, M. (2002). In Cold Blood: Characteristics of Criminal Homicides as a Function of Psychopathy. Journal of Abnormal Psychology, 111(3), 436-445.
Porter, S. & Woodworth, M. (2007). “I´m Sorry I did it…but He Started it”: A Comparison of The Official and Self-Reported Homicide Descriptions of Psychopaths and Non-Psychopaths. Law and Human Behavior, 31(1), 91-107. Porter, S., Woodworth, M., Earle, J., Drugge, J. & Boer, D. (2003).
Characteristics of Sexual Homicides Committed by Psychopathic and Nonpsychopathic Offenders. Law and Human Behavior, 27(5), 459-470.
Rasch, W. (1979). Psychological dimensions of political terrorism in the Federal Republic of Germany. International Journal of Law Psychiatry, 2(1), 79-85. Rock, R. C., Sellbom, M., Ben-Porath, Y. S. & Salekin, T. R. (2013). Concurrent and Predictive Validity of Psychopathy in a Batterers’ Intervention Sample. Law
and Human Behavior, 37(3), 145-154.
Silke, A. (2008). Holy Warriors: Exploring the Psychological Processes of Jihadi Radicalization. European Journal of Criminology, 5(1), 99-123.
Skeem, J., Johansson, P., Andershed, H., Kerr, M. & Louden, J. E. (2007). Two Subtypes of Psychopathic Violent Offenders That Parallel Primary and Secondary Variants. Journal of Abnormal Psychology, 116(2), 395-409.
Storey, J. E., Hart, S. D., Reid Meloy, J. & Reavis, J. A. (2008). Psychopathy and Stalking. Law and human behavior, 33(3), 237-246.
20
Personality, Interpersonal, and Motivational Predictors of the Working Alliance in Group Cognitive–Behavioral Therapy for Partner Violent Men. Journal of
Consulting and Clinical Psychology, 72(2), 349-354.
Walsh, T. C. (1999). Psychopathic and Nonpsychopathic Violence Among
Alcoholic Offenders. International Journal of Offender Therapy and Comparative
Criminology, 43(1), 34-48.
Walsh, Z. (2013). Psychopathy and Criminal Violence: The Moderating Effect of Ethnicity. Law and Human Behavior, 37(5), 303-311.
Walsh, Z., Swogger, M. T. & Kosson, D. S. (2004). Psychopathy, IQ, and Violence in European American and African American County Jail Inmates.
Journal of Consulting and Clinical Psychology, 72(6), 1165-1169.
Wright, J. P., Tibbetts, S. G. & Daigle, L. E. (2015). Criminals in the making.
21
BILAGA 1
Sökschema för sökningar genomförda 2016-04-12.
Sökning Sökord Databaser Resultat Använda
S1 psychopath* AND ("violent crime" OR violence) AND peer(yes) AND pd(>19960101) PsycARTICLES, PsycINFO 5418° 0 S2 psychopath* AND ("violent crime" OR violences) AND peer(yes) AND pd(>19960101) PsycARTICLES, PsycINFO 556° 0 S3 ab(psychopath*) AND ab(("violent crime" OR violence)) AND peer(yes) AND pd(>19960101) PsycARTICLES, PsycINFO 121° 9 S4 ab(psychopath*) AND ab(("violent crime" OR violence)) AND ab((nonpsychopat h* OR nonpsychopath*)) AND peer(yes) AND pd(>19960101) PsycARTICLES, PsycINFO 7° 1 S5 ab(psychopath*) AND ab(("violent crime" OR violence)) AND ab((nonpsychopat h* OR nonpsychopath*)) AND peer(yes) AND pd(>19960101) ABI/INFORM Global, ebrary® e-books, Library and Information
Science Abstracts (LISA), MLA International Bibliography, PILOTS: Published International Literature On Traumatic Stress, ProQuest Dissertations & Theses A&I, ProQuest Social Sciences Premium Collection, PsycARTICLES, PsycINFO
8° 0
