Posttraumatiska stressymptom hos
förskolebarn
-‐
En enkätstudie
Preeshool children with Post-‐Traumatic Stress Disorder -‐ A survey
15 högskolepoäng grundnivå
Hannah ÅslundFörskollärarexamen, 210 Högskolepoäng Examinator: Jonas Qvarsebo
Examensarbete i fördjupningsämne,
barndom & lärande
En enkätstudie
Författare- Hannah Åslund Handledare- Annika Åkerblom
Kandidatuppsats Våren 2015
Abstract
Posttraumatiska stressyndrom (PTSS) är en diagnos som hittills har omfattat vuxna, men på senare år även kommit att gälla barn som upplevt traumatiska händelser. Syftet med studien är att belysa PTSS och ge en förklaring av vad diagnosen innebär. Jag vill också dra relevanta slutsatser för förskolan. Det teoretiska underlaget är hämtat från forskning kring ämnet och har analyserats i ett förskoleperspektiv. Studiens empiriska underlag är en enkätstudie. Resultatet av enkätstudien omfattar uttalanden som till viss del stärker forskarnas påpekanden.
Nyckelord
Anknytning, bemötande, förskollärare, krigstrauma, trygghet och PTSS.
Malmö högskola
Fakulteten för lärande och samhälle, Barn-unga-samhälle Malmö högskola
205 06 Malmö Sweden
Förord
Inledningsvis vill jag tacka dem som stöttat och hjälpt mig under skrivandet av den här kandidatuppsatsen. P&B mina grammatiska hjältar, Sara skall ha ett stort tack för support. Tack också till Sabaton och Silbermond, vars musik har varit mitt soundtrack de senaste veckorna.
Ett speciellt tack till min älskade sambo som efter långa arbetsdagar alltid funnits där och lyssnat på mig och mina tankar kring ämnet! Du är min superman!
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Syfte & Problemformulering ... 2
2.1 Syfte ... 2
2.2 Frågeställning ... 2
3.0 Tidigare forskning ... 3
3.1 Definition av begreppet PTSS ... 3
3.2 Synliga symptom av PTSS hos barn ... 3
3.3 Bemötande av barn med PTSS ... 4
3.4 Föräldrarnas roll när det gäller anknytning och trygghet ... 5
3.5 Vilka beprövade rehabiliteringsmetoder av PTSS kan användas på barn? ... 6
3.6 Den externa familjen ... 6
3.7 CPP, Child, Parent, Psychology ... 7
3.8 Lekbaserade och konstnärliga aktiviteter ... 7
4. Metod ... 9
4.1 Analysförfarande av enkätstudie ... 10
4.2 Kritik, enkät som metod ... 11
4.3 Insamlande av Tidigare forskning ... 11
4.4 Sökvägar ... 12
4.5 Analysförfarande av insamlande av tidigare forskning ... 12
4.6 Motivering av enkätstudie i relation till den tidigare forskningen ... 13
5. Resultat & analys ... 14
5.1 Kunskap kring PTSS ... 14
5.2 Bemötande och anknytning ... 15
5.4 Child Parent Psychology i förskolan ... 17
5.5 Den externa familjen i förskolan ... 18
5.6 Lekbaserade och konstnärliga aktiviteter ... 19
6. Slutsatser för förskolan, diskussion ... 20
6.1 Kunskap kring ämnet PTSS i förskolan ... 20
6.2 Vikten av ett bra bemötande ... 21
6.3 Anknytning tar tid ... 22
7. Förslag på fortsatt forskning kring ämnet ... 24
Källförteckning ... 25
Litteratur ... 25
Vetenskapliga artiklar ... 25
1. Inledning
Flyktingströmmen till Sverige tilltar för varje år som går, som ett resultat av konflikter runt om i världen. Enligt Unicef och Migrationsverkets beräkningar tog Sverige emot ca 12500 familjer som flytt sina respektive hemland, år 2013 (Unicef 2014 & Migrationsverket 2014). Röda Korset (2013) beräknade att 12000 barn, år 2011 och 2012, sökte asyl i Sverige. Många av dem från krigsdrabbade områden. Flera av dessa barn har upplevt traumatiska händelser och kan då utveckla
posttraumatiskt stressyndrom, (PTSS). PTSS är en diagnos som ställs om barnen inte kan återgå till en normal vardag utan att hämmas av det trauma de upplevt (Egidius, 2006).
Enligt Migrationsverket (2013) har alla barn i Sverige rätt att gå i förskolan.
Myndigheten har som målsättning att erbjuda alla barn en plats i förskolan inom en månads tid efter ankomst. Enligt förskolans styrdokument, Läroplan för förskolan (Lpfö, rev 2010) så ska förskolan erbjuda barnen en helhet. En balans mellan att både stimulera barns utveckling och lärande samtidigt som trygghet och omsorg erbjuds (Lpfö, rev 2010).
Sannolikheten att möta ett barn som lider av krigstrauma i förskolan är stor. I min studie har jag för avsikt att undersöka forskning, metoder och information som rör ämnet. Det empiriska underlaget är i form av två enkätstudier och ett omfattande kapitel som berör forskning på ämnet. Enkätstudierna görs i syfte att undersöka förutsättningarna för pedagogerna att stötta barn med PTSS på två enskilda förskolor i Skåne.
2. Syfte & Problemformulering
2.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka förutsättningarna för pedagogerna att stötta barn med PTSS på de enskilda förskolorna som deltagit i studien.
2.2 Frågeställning
Följande frågor har formulerats för att nå syftet med studien:
• Vilken kunskap har personalen på två förskolor kring barn med PTSS? • Vad säger forskning om bemötande och förhållningssätt till barn med PTSS? • Vilka beprövade metoder kring PTSS skulle kunna användas i förskolan?
3.0 Tidigare forskning
I kommande stycke kommer diagnosen PTSS kortfattat diskuteras för att ge en förståelse för vad diagnosen innebär och vilka följderna kan bli med diagnosen. Här diskuteras även forskningsmetoder. Genom att göra en större insamling av tidigare forskning kring PTSS i form av vetenskapliga artiklar och böcker sätter jag inte bara min forskning i ett större perspektiv utan får även in internationella influenser och tankar kring ämnet (Bryman 2002).
3.1 Definition av begreppet PTSS
PTSD, posttraumatic stressdisorder eller PTSS, posttraumatiskt stressyndrom som det heter på svenska, är en diagnos som ställs hos människor som upplevt traumatiska händelser, och därefter insjuknat i en svår depression (Egidius 2006). Tidigare
diagnostiserades inte barn med PTSS då diagnosen ansågs för svår att säkerställa med de metoder och matriser som fanns. Efter att ett antal studier genomförts med barn i skolålder har diagnosen idag etablerat sig i forskningen enligt American Psychiatric Association (1994). Det finns numera ett mätinstrument anpassat för barn för att avgöra om barnen lider av syndromet PTSS (APA 1994). Även Almquist och
Brandell-Forsberg (1997) bekräftar i sin kvalitativa intervjustudie att diagnosen idag kan fastställas även hos barn.
3.2 Synliga symptom av PTSS hos barn
I Alat Kazims (2012) artikel om traumatiska händelser i barndomen, berättar han om symptom som kan visa sig hos barn. Vid upplevandet av traumatiska händelser kan barnen visa olika reaktioner. Kazim (2012) har i sin studie nämnt några av de funktioner som kan ta skada vid traumatiska händelser. Han tar bland annat upp hur den kognitiva utvecklingen hos barnen påverkas vid traumatiska händelser. Barnen
kan ta på sig skulden för den händelse de utsatts för, visa på språksvårigheter och deras utveckling kan få ett långsammare förlopp. Även de känslomässiga reaktionerna hos barnen kan påverkas. Barnen kan utveckla irritation och oprovocerad ilska, få en lägre stressnivå och känslorubbingar. Slutligen tar Kazim (2012) upp de
behavioristiska effekterna hos barnen. Här kan barnen visa på ett bakåtsträvande beteende. Exempel på det kan vara att plötsligt börja suga på tummen eller att förlora nyligen inlärda kunskaper.
Angel & Hjern (1992) menar att några av de reaktioner som ofta ses innan en
utveckling av PTSS är en sänkt stresströskel, mer utåtagerande eller avskärmande från kontakt. De reaktionerna tar även läkaren Göran Bodegård (2004) upp i sin artikel om typiska kännetecken på stundande depressioner. Kazim (2012) drar slutsatsen att alla barn som utsatts för traumatiska krigshändelser dock inte utvecklar PTSS-symptom. Vissa barn visar inte att de påverkas alls av de händelser de utsatts för. I andra fall synliggörs reaktioner av eventuell PTSS först vid ett senare tillfälle när barnet har kommit till ro och återfunnit ett lugn i vardagen (Abel & Friedman 2009). En av slutsatserna som forskarna Abel och Friedman (2009) dragit efter sin litteraturöversikt och forskningsstudie, är att en för tidig återgång till ett socialt liv, speciellt i en ny miljö, kan leda till att barnens PTSS återkommer. Forskarna anser att det är viktigt att personal som arbetar med traumatiserade barn är medvetna om vikten av barnens trygghet i den nya miljön. Att erbjuda barnen tid att landa i det nya jaget innebär positiva förutsättningar för ett tillfrisknande. Detta är något som även Holmström (2015) påpekar.
3.3 Bemötande av barn med PTSS
Almqvist och Brandell-Forsberg (1997) samt Lloyd och Penn (2010) hävdar att just psykologiska symptom hos barn från krigsdrabbade områden är som tydligast de första månaderna efter ankomst. Speciellt den kognitiva skadan kan bli långvarig om barnens reaktioner inte uppmärksammas tidigt. Stressymptom är ett tecken som enligt forskarna är tydligt och frekvent återkommande hos krigstraumatiserade barn (Lloyd
& Penn 2010, Aziz Thabet & Vostanis 2000). I följande text betonas vikten av bemötande och anknytning när det gäller stresshantering hos barn.
Under rubriken ”Vägledning ska förbättra mottagandet för ensamkommande barn” (Socialstyrelsen 2014) diskuterar Katarina Munier omhändertagandet av barn som anländer till Sverige från krigsdrabbade länder. Munier påpekar den okunskap som finns rörande bemötandet av traumatiserade barn, vilket även uppmärksammats av forskarna Aziz Thabet och Vostanis (2000). I sin studie konstaterar forskarna att det finns en kunskapsbrist kring hur barn med PTSS bör bemötas (Aziz Thabet och Vostanis 2000). Forskarna gjorde år 2000 en longitudinell studie 1 med 234 barn som alla upplevt krigskonflikter. Studien gjordes i syfte att se om de traumatiska
händelserna ledde till en PTSS-diagnos eller allmän psykisk ohälsa (Aziz Thabet och Vostanis 2000). Forskarnas slutsatser var att symptomen av PTSS avtar med tiden, speciellt om barnen inte utsätts för onödig stress. De menar att om barnen bemöts på ett felaktigt sätt efter en traumatisk händelse kan det leda till återkommande
stressymptom och på så vis väcka symptomen igen.
Sammanfattningsvis kan alltså ett felaktigt bemötande ge konsekvenser då barnen ska hantera sina symptom och lära sig nya saker. Forskarna är eniga om att en trygg och lugn miljö med möjlighet att acklimatisera sig ger positiv effekt hos barnen (Aziz Thabet & Vostanis 2000, Angel & Hjern 1992).
3.4 Föräldrarnas roll när det gäller anknytning och trygghet
Föräldrarna är barnens största trygghet och anknytningspersoner. De har en viktig del i rehabiliteringen. Uppfattningen att anknytningspersoner har en central roll har stöd i flertalet av de artiklar min studie är byggd på (Aziz Thabet & Vostanis 2000,
Vandervord, Strerk & Pearce 2012, Abel & Friedman 2009).
Abel och Friedman (2009) har i sin studie studerat barn i Israel som är uppvuxna i den aktiva krigszonen vid Gazaremsan. De fann ett tydligt samband mellan barnens PTSS-diagnoser och föräldrarnas. De forskarna menar är att moderns diagnos var av
särskild inverkan. De fann vidare att barnens psykiska välmående och hantering av traumatiska händelser påverkades starkt av moderns agerande kring sitt eget trauma. Studien visar också hur familjesammanhållningen, tilliten och tryggheten hos barnet spelade en viktig roll i utsatta situationer.
Barn som känner trygghet i sin familj har visat mindre allvarliga reaktioner på den skala med vilken PTSS mäts (Abel m.fl. 2009 & Almquist, Brandell-Forsberg 1997). Dock ifrågasätts den moderliga stressnivån som grund för utvecklandet av PTSS. Vid traumatiska händelser kan de coping-mekanismer2 barnen byggt upp rubbas och försvåra hanterandet av själva traumat (Egidius 2006). Enligt Abel och Friedman (2009) verkar barnets coping-mekanismer bäst då anknytningen till föräldrar och vårdnadshavare är god.
3.5 Vilka beprövade rehabiliteringsmetoder av PTSS kan användas
på barn?
Kommande stycke tar upp exempel på beprövade arbetssätt och metoder för att arbeta med barn som upplevt traumatiska händelser. Här diskuteras vikten av den externa familjens trygghet, CPP (child, parent, psychology) interventioner samt vikten av rörelse samt lekbaserade och konstnärliga aktiviteter.
Forskarna är eniga om att det saknas specifikt utarbetade metoder eller studier av tillfrisknade barn som lider av PTSS. Det huvudsakliga skälet är att reaktioner på trauma och coping-mekanismerna är individuella (Vandervord Nixon, Sterk & Pearsce 2012). Under senare år har beprövade arbetssätt och tankesätt som funnits hjälpande hos vuxna med samma diagnos implementerats på barn. Forskningens syfte har varit att finna ett lämpligt och anpassat tillvägagångssätt i arbetet med
traumatiserade barn (Vandervord Nixon m.fl. 2012). Nedan presenteras tre tillvägagångssätt.
3.6 Den externa familjen
2Att rutinmässigt bemöta svårigheter, en typ av försvarsmekanism (Egidius 2006).
De externa familjerna är ett begrepp som används av Abdel Thabet och Vostanis (2000). Begreppet omfattar förskola, skola och fritidsaktiviteter som uppmuntrar barnen och ses som viktiga arenor i tillfrisknandet av PTSS. De olika instanserna blir som trygghetszoner, precis som en vanlig familj. Även Angel & Hjern (1992) anser att de externa familjerna har betydelse, även om de inte använder begreppet. Angel och Hjern (1992) menar att de traumatiserade barnen inte ska betraktas som
oförmögna att återgå till ett normalt liv. De är också noga med att påpeka riskerna med en för tidig återgång då en rekyl av PTSS kan bli resultatet. Istället betonar dem vikten av stöttning i vardagen tills positiva effekter blir synliga (Angel, Hjern 1992 & Abel, Friedman 2009).
3.7 CPP, Child, Parent, Psychology
Ett tillvägagångssätt som diskuteras av Angel och Hjern är interventioner som inkluderar barn, föräldrar och psykolog (1992). Att inkludera barn, föräldrar och psykologer är en metod som kallas CPP, child, parent, psychology. De fyra forskarna Ghosh Ippen, Harris, Van Horn & Liberman (2011) gjorde en studie som innefattade 75 deltagande förskolebarn och deras mödrar vilka fick genomgå en CPP
intervention. En uppföljning sex månader senare gjordes för att se om
behandlingsmetoden gav långsiktiga resultat. Forskarna förespråkar i sina resultat interventioner då både barn och vuxna blir medaktörer i sitt tillfrisknande. Föräldrarna gavs även psykologiska verktyg att arbeta vidare med i hemmet (Ghosh Ippen m.fl. 2011). Vidare bekräftar forskarna en minskad risk för långvarig inverkan på barnens kognitiva förmåga vid deltagande i interventioner. Kazim (2012) är överens med forskarna om att CPP är en bra metod som gynnar barnens kognitiva förmåga efter en traumatisk händelse.
3.8 Lekbaserade och konstnärliga aktiviteter
Med tanke på att den kognitiva förmågan rubbas vid upplevande av trauma hävdar Kazim (2012) och Motta, McWilliams, Schwarz & Cavera (2012) att det är viktigt att finna alternativa vägar till kommunikation. Kazim (2012) ger i sin studie exempel på olika tillvägagångssätt att nå fram till barn som lider av PTSS. Han föreslår
lekbaserade och konstnärliga aktiviteter som bygger på att barnen med hjälp av exempelvis leksaker kan ge uttryck för sina känslor.
Motta m.fl. (2012) visar i sin studie på en positiv respons hos barn som utövat fysiska aktiviteter i form av aerobicsträning. Forskarna leker med tanken att frigörandet av endorfiner vid träning ger en positiv respons på PTSS, samt att träningen kan ses som ett avledande från negativa tankar, så kallad distraktionshypotes. Forskningen stöder dock ännu inte metoder med fysik aktivitet i ett större omfång (Motta m.fl. 2012).
4. Metod
Alvehus (2013) påpekar att en viss självkritik vid val av studie är bra då forskaren måste kunna garantera ett etiskt förfarande. I min studie innebär det bland annat att informanternas anonymitet säkras. Eftersom frågor som rör PTSS kan upplevas känsliga valdes intervjustudie och observationsstudie bort.
Valet föll på att göra en enkätstudie. En enkätstudie är en studie där intervjuaren, den som formulerat frågorna, inte är närvarande vid besvarande av frågorna. Då ges informanterna tillfälle att tänka efter i lugn och ro innan svar ges (Bryman 2002). Eftersom jag anser det viktigt att ge informanterna full frihet att svara självständigt och utifrån sina egna idéer och tankar, föll valet på enkätmetoden. Enkäterna var internetbaserad och skickades ut via email till de deltagande där det för mig var omöjligt att identifiera informanterna.
En nackdel med den här typen av metod kan dock vara att frågor missförstås eller feltolkas. Det hade möjligt kunnat undvikas om jag istället valt att intervjua
informanterna, då de under intervjun ges möjlighet till förtydliganden. Enkätstudier faller in under kvantitativ forskning (Bryman 2002). Inom samhällsvetenskap används ofta kvantitativa metoder. Då metoden kan ge en bred bas av svar som kan
kvantifieras för att på så vis ge en generell bild av ett fenomen (Bryman 2002).
Studien genomfördes med sexton personer inom förskolläraryrket i Skåne, för att få ett empiriskt underlag kring kunskaperna i ämnet. I sökandet av informanter besökte jag två olika förskolor. En som tar emot ett stort antal barn från krigshärjade länder och en förskola som av sitt geografiska läge inte tar emot många barn från andra länder. De som var positiva till att delta i studien blev tillskickade en elektronisk enkät. De båda enkäterna innehåller olika frågor rörande ämnet. Det i syfte att ge studien ett vidare material att analysera och forma slutsatser kring.
I de båda enkäterna användes olika tillvägagångssätt att formulera frågor. Genom att använda olika typer av frågor fick jag möjlighet att samla in ett brett material för
studien (Bryman 2002). Jag valde att använda mig av två olika tillvägagångssätt att formulera frågorna. Såväl öppna som slutna frågor användes.
• Kunskapsfrågor
Ett sätt att undersöka om deltagarna i enkäten har kunskap i ämnet.
• Faktafrågor rörande informanter
Här ombeds de deltagande att ge sina tankar kring PTSS och kommentera utifrån sin egen vardag. Ovanstående frågor formulerades som öppna för att ge de deltagande en chans att på egen hand formulera sina svar.
• Slutna frågor
Slutna frågor där informanterna endast kan svara ja eller nej på mina påstående (Bryman 2002).
Jag menar att enkätundersökningen var en bra lösning för att få en generell insikt kring ämnet på lokal nivå. Det var intressant och viktigt för mig pröva mina teoretiska insikter i en vardaglig miljö.
En enkätstudie med utgångspunkt i vetenskapliga texter skulle kunna generera såväl kunskap och svar på mina frågeställningar.
4.1 Analysförfarande av enkätstudie
I analysen av enkätstudierna har jag studerat svaren som informanterna har delgett och sammanställt resultaten (se bilaga 1 och 2). I sammanställningen visar jag både frågor och svar så att läsaren kan ta del av resultaten (Bryman 2002). Alla enkätsvar har analyserats och tematiseras utifrån de texter jag tagit del av (Alvehus 2013). Resultatet av enkätundersökningarna har tematiserats under följande rubriker;
Kunskap om PTSS, Bemötande av barn med PTSS och Professionalitet kring ämnet. I min analys kommer jag att analysera enkätsvaren i relation till den tidigare
forskning jag har tagit del av.
4.2 Kritik, enkät som metod
Det är vuxna som talar om hur de tror att barn visar symptom på PTSS (se bilaga 1 fråga 2 och 3). Valet av frågor och hur de formulerades har både för och nackdelar, jag använde mig av öppna frågor (se samtliga bilagor fråga 3,4,5, 6, 7, 8, 9 & 10) och slutna frågor (se samtliga bilagor fråga 1 & 2). Jag har valt en kvantitativ metod och är medveten om att den endast genererar en ytlig översikt av några enstaka
förskollärares synpunkter på en enskild förskola. Trots det menar jag att enkäten kan analyseras och ställas i relation till den teori och tidigare forskning som jag tagit del av. Jag är också medveten om att bilden som enkätsvaren ger inte kan betraktas som någon absolut sanning beträffande alla förskollärares kunskaper och erfarenheter av PTSS. Jag menar ändå att min undersökning skulle kunna fungera som grund för arbetsplatsens vidare kunskapsutveckling och fortbildning på området.
Utformandet av enkäten gjordes via en internet sida Surveymonkey
(https://sv.surveymonkey.com) där jag skrev in mina frågor och valde typ av
svarsalternativ, antingen ja eller nej samt möjlighet till egna kommentarer. I egen takt och på valfri plats kunde informanterna ge sina svar. En nackdel med enkätstudier kan vara, och kanske särskilt en anonym sådan, att informanterna förbiser att delta
(Bryman 2002). Enkät Nr1 skickades ut till tio informanter varav åtta valde att delta. Enkät Nr2 skickades ut till åtta informanter där alla valde att delta. Skall en
enkätstudie genomföras krävs mer tid, dels för de deltagande att svara, men även för arbetet med enkäten både före och efter.
4.3 Insamlande av Tidigare forskning
För att finna forskning och kunskap kring ämnet använde jag mig av metoden systematisk litteraturstudie (Eriksson Barajas, Forsberg & Wengström 2013). Metodens kriterier erbjöd mig verktyg då jag sökte information. Jag anar också att dessa verktyg hjälpte mig att göra vissa kvalitetsurval.
Eriksson Barajas, Forsberg & Wengström (2013) menar på att om en artikel skall medverka i en systematisk litteraturstudie behöver artikelns bevisvärde utvärderas och finnas tillfredsställande. Efter granskning av artiklars sammanfattningar uteslöts texter
som inte passade kriterierna för studien. De artiklar som användes är publicerade mellan åren 1997-2013. Ett aktivt val gjordes att inte använda forskning gjord tidigare än 1995 för att begränsa antalet artiklar och göra urvalet så hanterbart som möjligt (Eriksson Barajas, Forsberg & Wengström 2013). Andra exklusionskriterier för studien var: fel målgrupp och ålder samt irrelevant för studien. Med irrelevant för studien menas i det här sammanhanget att fel diagnos diskuterades samt att
forskningen inte var riktad mot förskolläraryrket. Även små studier valdes bort då de ansågs mindre tillförlitliga.
4.4 Sökvägar
I den här studien användes databasen ERIC via EBSCO, en databas till för att finna texter relaterade till lärarutbildning och utbildningsvetenskap. Även en del av Malmö Högskolans utbud av litteratur blev betydelsefulla för studien. De sökord som jag valde att använda var följande: PTSD, children, preschool, trauma och methods. Vid sökandet upptäcktes att beroende av ordningen på sökord uppkom olika resultat. Det gav även ett större utbud att ha sökord på engelska då det genererade fler artiklar, än när sökorden skrevs på svenska. Att använda sökord på engelska underlättade även sökandet av internationell forskning som underlag för studien.
4.5 Analysförfarande av insamlande av tidigare forskning
I studien analyseras vetenskapliga artiklar och litteratur kring ämnet PTSS och barn. Jag har även använt elektroniska källor i form av text och filer ifrån olika hemsidor exempelvis Migrationsverket och Socialstyrelsen.
Efter genomläsning av materialet formulerade jag kortfattade sammanfattningar kring texternas innehåll, utifrån en modell i Eriksson Barajas, Forsberg & Wengström (2013), för att skaffa mig en överblick av materialet.
Artikelsammanfattningarna gav mig möjlighet att se eventuella sammanhang och skillnader i de teorier jag tagit del av i studien. Kopplingar och teman med relevans för studien växte fram.
4.6 Motivering av enkätstudie i relation till den tidigare forskningen
För att ge studien en bredd och en kunskap som kan ses som användbar i en daglig förskoleverksamhet kommer studiens två delar att knytas samman i kapitlet Resultat och analys. Den första delen är tidigare forskning. Den här delen av studien är en byggsten i förståelsen av diagnosen och vad den innebär. Med stöd i den tidigare forskningen kunde enkätfrågor formuleras som berör ämnet och ger en inblick i informanternas kunskap kring PTSS. Det för oss in på den andra delen av studien, enkätstudierna. Enkätstudiernas svar ger en inblick i vad informanterna kan och vet om PTSS idag. Med kunskap av de båda delarna kan slutsatser dras som kan komma att gynna en förskollärares vardag i mötet med de barn som upplevt traumatiska händelser.
5. Resultat & analys
Den forskning som använts till min studie är byggd kring människor som lider av PTSS, däribland förskolebarn. Som nämnt i inledningen är PTSS ett aktuellt ämne med grund i den ökande strömmen av barn från krigsdrabbade länder till Sverige. I följande del av studien kommer resultatet ur de båda enkätstudierna att analyseras med hjälp av den tidigare forskningen som samlats. Analysen är uppbyggd kring de huvudpunkter som går att finna i materialet. Syftet är att dra slutsatser som gynnar yrkesprofessionen.
5.1 Kunskap kring PTSS
Enkätstudierna visar att alla informanter känner till PTSS (se bilaga 1 & 2 fråga 1). På frågan om de visste vad diagnosen innebär uppgav några av informanterna att de hade en svag kännedom om vad diagnosen innebär (se bilaga 1 & 2, fråga 5). Deras svar stöds av den forskning jag har tagit del av som även påtalar en brist av kunskap kring ämnet (Almquist & Brandell-Forsberg 1997, Aziz Thabet & Vostanis 2000, Munier 2014 m.fl.). Utan kunskap är det svårt att skapa ett effektivt och säkert bemötande av barnen. Almquist och Brandell-Forsberg (1997) påpekar att orsaken till bristen av kunskap kan vara att ämnet är känsligt och komplicerat för de inblandade.
Enkätstudierna visar på ett visst intresse att lära mer kring ämnet. På frågan om intresse för vidareutbildning svarade en av informanterna i enkät två följande:
”Inte just nu, men framöver. Jag hade till en början sökt senaste forskningen kring PSST samt litteratur för att få en grund. Därefter ev försökt komplettera
med någon utbildning om jag anser att det behövs.”(se bilaga 2) Utöver ovanstående svar har också en stor del av informanterna på egen hand sökt information kring ämnet för att lära sig mer. Andra idéer om vidareutbildning som gavs i enkäten var; fortbildning, stöd av förskolepsykolog och att söka information via internet.
Socialstyrelsen rekommenderar en snabb utplacering av barnen, då det kan leda till en bra socialisering (Holmström 2013). För att barnets förutsättningar till en normal utveckling i förskolan skall vara den bästa, kan den medvetenhet informanterna ger uttryck för i sina svar vara till hjälp för dem att identifiera symptom som annars kan misstagas för annat. En informant beskriver de symptom som PTSS kan ge upphov till enligt följande:
”Slutna, tror det kan vara sömnsvårighet, apatisk, en överdriven vaksamhet, koncentrationsproblem, utbrott, ”spelar upp händelsen” i leken, blir nedstämd…” (se
bilaga 1 och 2 fråga 3)
5.2 Bemötande och anknytning
”Förstående och av professionalitet i yrket, lugn, acceptans. Tydliga gränser, att våga tillåta barnen att vara ledsna och arga, men samtidigt inte tillåta att de får bete sig hur de vill. De måste ges en chans att förstå verksamheten och reglerna/normerna i en verksamhet” (se bilaga 2 fråga 4)
Ovanstående citat leder in på nästa punkt nämligen, bemötande och anknytning. Forskarna Almqvist och Brandell-Forsberg (1997) samt Lloyd och Penn (2010) tydliggör de psykologiska symptomen som kan visa sig hos barnen. Enkätstudiens informanter visar på viss vetskap kring lämpligt bemötande. Kunskapen kring PTSS i allmänhet kan ändå tolkas som alltför knapphändig, något som stämmer med
forskarnas slutsatser.
Fortsättningsvis ger några av informanterna delger sina tankar kring ett lämpligt bemötande av barnen i en öppen fråga:
”Enskilt, i lugn miljön, en person som de kan anknyta an till, för lite kunskap, arbeta för trygghet och inte skuldbelägga.” (se bilaga 1 fråga 4)
Det här går i linje med vad forskarna föreslår (Aziz Thabet & Vostanis 2000, Angel & Hjern 1992, Kazim 2012). Informanterna visar i sina svar att de på något vis,
medvetet eller omedvetet, tagit till sig de vetenskapliga råd som forskarna ger. Med den här insikten kan de bemöta barnen på ett mer medvetet sätt.
Ett annat svar som jag vill lyfta är svaren som rör tid:
”De bör ges tid och tillgång till en lugn miljö”(se bilaga 2 fråga 4)
Abel & Friedman (2009) lyfter precis det dilemmat i sin forskning; barnen måste ges tid att få landa och känna efter. Följande informant uppmärksammar att symptomen hos vissa barn kan visa sig först långt senare än direkt efter den traumatiska
händelsen:
”Kontinuitet, lugn miljö, en anknytningsperson, tålamod och vetskapen att symptomen visa sig långt senare än direkt efter den traumatiska händelsen”(se bilaga
2 fråga 4)
I den tidigare forskningen framkommer att föräldrarna är barnens starkaste anknytning (Aziz Thabet m.fl 2000, Vandervord m.fl. 2012, Abel m.fl 2009). Förskolor tar ofta till vara på föräldrarnas medverkan genom en så kallad
föräldraaktiv inskolning. I citatet nämns en person att knyta an till som väsentligt i mötet av barn med PTSS.
Sammanfattningsvis verkar flera informanter vara medvetna om vikten av ett bra bemötande genom att erbjuda en lugn miljö, anknytning och trygghet. Dock svarar en del informanter att de inte vet hur ett lämpligt bemötande kan se ut. En informant kommenterar att kunskaperna behöver uppdateras. Jag anar viljan att ta till sig
kunskap om bemötande och anknytning finns. Informanternas tankar och idéer finner stöd i forskningen då även den visar att: om barn känner trygghet blir de mer
mottagliga och vågar ta plats, vilket främjar deras utveckling (Aziz Thabet & Vostanis 2000), Angel & Hjern 1992, se bilaga 2 fråga 4).
Enkätundersökningen visade på en medvetenhet kring symptom som PTSS kan ge upphov till och även en del kunskap kring bemötande. Alla informanter kände till diagnosen men inte fler än 6 av 16 menar att de kommit i kontakt med barn som lider av PTSS. Dock berättar en majoritet av informanterna att deras kunskaper är
otillräckliga. På frågan gällande förskollärarens betydelse för barnen som upplevt trauma, svarade några att förskolläraren spelar en viktig roll. Följande citat kan fungera som exempel:
”Vi har en viktig roll för dessa barn där vi tillsammans kan skapa de bästa förutsättningarna för att barnet ska få de redskap det behöver för att hantera sin PTSS och bearbeta traumat.” (se bilaga 2 fråga 7)
Tillsammans med barnet skall förutsättningar byggas för att ge barnet redskap att hantera sin PTSS. På så vis kan det eventuellt bearbeta traumat (Aziz & Vostanis 2000). Förskolan blir en neutral anknytningspunkt, där varken diagnostisering eller bedömning görs:
”Jag tror att vi blir som en neutral anknytningspunkt, med det menar jag att vi inte är där för att behandla eller diagnostisera, eller döma. Vi är bara där för att ta barnen igenom dagen på bästa sätt. Det tror jag är viktigt för deras välmående. De behöver någon som bara är ”där”.” (se bilaga 2 fråga 7)
Förskolan är där för barnets bästa vilket leder in på följande arbetssätt. I den tidigare forskningen har jag tagit del av tre olika arbetssätt, CPP intervention, Externa familjen och lekbaserade och konstnärliga aktiviteter (Abdel Aziz & Vostanis 2000, Motta, McWilliams, T.Schwarz & S.Cavera 2012, Ghosh Ippen, W.Harris, Van Horn, F.Liberman 2011). På frågan gällande bemötande svarade några av informanterna att lugn och ro, anknytning och trygghet är viktiga aspekter att tänka på i arbetet med barnen (se bilaga 1 & 2 fråga 4). Jag menar att det visar på en viss medvetenhet i arbetet med barnen. Här nedan diskuteras de metoder som jag tagit del av i tidigare forskning vilka jag har försökt placera i en förskolevardag.
CPP interventioner har utifrån forskning kunnat minska risken för skador på barnens kognitiva förmågor. Vetskapen om att metoden existerar kan ha betydelse för
förskollärare. Förskolan har en Läroplan med strävansmål vilken fungerar som styrdokument för verksamheten (Lpfö rev 2010). Måluppfyllelsen försvåras om barnen inte är mottagliga för undervisning. I det här sammanhanget är det viktigt att poängtera att CPP interventioner kräver externa insatser från exempelvis
specialpedagoger och psykologer.
Det här är alltså inte en metod som förskollärare själva kan använda i vardagen (Kazim 2012). I sin studie påpekar Kazim (2012) att läraren måste våga reagera och erbjuda det stöd och den hjälp som behövs i tid. Det är något som ligger i
förskollärarens intresse, eftersom det inte bara främjar barnet, utan även hela
arbetslaget. I följande enkätsvar visar en majoritet av informanterna på en osäkerhet när det gäller ett professionellt bemötande. Jag menar att känslan av osäkerhet skulle kunna lindras om förskollärarna kände till att metoden kräver extern insatser:
”Jag har läst en del på egen hand, men tror att det är viktigt att hela tiden följa de nya forskningsrön som finns. Jag antar att man aldrig är fullärd...” ”Kunskap ja, men absolut inte tillräckligt för att bemöta ett barn som lider av tillståndet…”
”Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Rent intellektuellt vet jag hur de bör bemötas, men varje barn och varje situation är unikt och på något sätt behövs då en djupare kunskap i ämnet för att kunna bemöta barnen på ett rätt sätt.” (se bilaga 1 & 2 fråga 5 )
5.5 Den externa familjen i förskolan
Nästa metod eller tankesätt berör vikten av den Externa familjen (Abdel & Vostanis 2000). Begreppet innefattar även förskolan. Då barnen tillbringar mycket tid på förskolan är anknytningen och tryggheten till förskollärarna mycket betydelsefull. Informanterna i enkätstudien visar att de är medvetna om vilken roll de spelar i förhållande till barnen. En informant följande;
”Då barnen lämnas i förskolan utan sin familj kan förskolläraren fungera som en trygg extraföräldertill att börja med för att senare försiktigt stötta barnet att påbörja
en större självständighet och säkerhet tillsammans med andra.” (se bilaga 2 fråga 7)
I enighet med forskarna Abdel och Vostanis (2000) sätter informanten barnet i första rummet. Informanten har för avsikt att ge barnet de bästa möjliga förutsättningarna genom sitt bemötande (Halldén 2003). Barnen med PTSS behöver extra stöd och en lugn och trygg miljö för att underlätta anknytningen. Enkätundersökningen visar i det stora hela en medvetenhet av att erbjuda lugn, trygghet och möjlighet till att knyta an till en person.
5.6 Lekbaserade och konstnärliga aktiviteter
Lekbaserade och konstnärliga aktiviteter är något som många förskolor redan använder sig av i verksamheten. Vid mötet av barn med PTSS kan rörelse och lek få en rehabiliterande betydelse. Att röra på sig frigör endorfiner i kroppen som stärker självkänslan hos barnen. Att arbeta med ett barn som får utlopp för känslor i form av fysiska aktiviteter och lek, kan leda till att barnet lättare kan ta till sig den
pedagogiska verksamheten (Ghosh Ippen m.fl. 2011).
Min enkätstudie rörde inte direkt frågor kring rörelse och lek. Jag har dock gjort spontana observationer på förskolorna där lek och rörelse är självklara inslag i verksamheten. En informant lyfter även arbete med bild och form i sitt svar på bemötande av barnen:
”Har tyvärr endast ytlig kunskap om PTSS. På förskolan kan vi stötta genom att ge barnet möjlighet att få måla och teckna, skapa den trygghet barnet visar oss det
behöver, vara lyhörda och våga lyssna.” (se bilaga 2 fråga 4)
Precis som forskarna Ghosh Ippen m.fl. (2011) kom fram till i sin studie kan barnen behöva mer än lugn och trygghet. En spontan eller organiserad arena för utlopp av både positiv och negativ energi kan ge barnen som upplevt trauma en känsla av lugn.
6. Slutsatser för förskolan, diskussion
De slutsatser som jag försiktigt kan dra efter min analys av materialet innehåller tre huvudteman som jag återkommande lagt märke till i texterna. Jag menar att de kan vara viktiga och relevanta för förskollärare att ha i åtanke i sin yrkesroll. Slutsatserna är: Det behövs mer kunskap kring ämnet PTSS i förskolan, Det är viktigt att erbjuda barnen ett bra bemötande som omfattar rika möjligheter till anknytning, Arbetet med barn som lider av PTSS tar tid och kräver specifika förutsättningar. De
frågeställningar som formulerades inledningsvis var;
• Vilken kunskap har personalen på två förskolor kring barn med PTSS? • Vad säger forskning om bemötande och förhållningssätt till barn med PTSS? • Vilka beprövade metoder kring PTSS skulle kunna användas i förskolan?
6.1 Kunskap kring ämnet PTSS i förskolan
Strömmen med traumatiserade barn som kommer till Sverige ökar för var dag. I och med Migrationsverkets (2013) målsättning att erbjuda de barn som anländer en förskoleplats inom loppet av en månad innebär det att; förskolor kommer att ta emot en stor del barn som upplevt traumatiska händelser. En av de slutsatser jag kan dra ur min studie är att kunskapen kring ämnet PTSS och vad det faktiskt innebär är av stor betydelse.
Precis som forskarna Aziz Thabet och Vostanis (2000) påtalar råder det en
kunskapsbrist kring PTSS hos barn. Jag kan i min studie dra en försiktig slutsats kring kunskapsnivån utifrån mitt enkätunderlag. Den visade att alla informanter var bekanta med diagnosen, vilket är ett bra tecken då medvetenhet föder nyfikenhet att lära mer. En informant svarade att kunskap finns, men den är allt för knapphändig för att fungera i praktiken (Bilaga 1). En annan informant beskrev varje barn och trauma som unikt. Vidare i svaret skriver vederbörande om vikten av en djupare kunskap för att bemöta barnen på ett bra sätt (Bilaga 2).
ämnet. Några informanter i de båda enkätundersökningarna beskriver att de på eget initiativ vidareutbildat sig kring ämnet. Kunskapen har de erhållit genom att läsa vetenskapliga artiklar och litteratur kring ämnet (Bilaga 1 & 2). Alltså är deras osäkerhet inte helt befogad. Med det menar jag att de visar på kunskap och intuition som gagnar barnen och verksamheten som helhet. Det ingår det inte i första hand i en förskollärares vardagliga arbete att på egen hand vidareutbilda sig och ta till sig ny forskning. Beroende på de förutsättningar som råder på varje enskild förskola menar jag att personal och förskoleledning kan diskutera verksamhet, rutiner och
fortbildning som gagnar barnen. Läroplanen för förskolan tar upp det faktum att förskolläraren har ett ansvar, en yrkesprofession som kräver ständig kartläggning av barnens behov och sökande efter lämpliga metoder (Lpfö rev 2010). Det i syfte att stötta barnens kognitiva utveckling.
För att arbeta vidare med ämnet tänker jag mig att kollegialt lärande och fortbildning i ämnet är centralt. Den skulle förslagsvis kunna göras på egen hand eller genom rektorns försorg. Fortbildningen kan bestå av kvällskurser, föreläsningar och litteraturstudier kring ämnet inom ramen för avsatt arbetstid.
Informanterna i de båda enkäterna nämnde tidsbrist som ett problem. Då skulle extrainsatt förskollärartid3 vara något att diskutera med rektorn på respektive förskola (Bilaga 1 & 2). Jag anser att den tiden också borde inkludera observationer av
barngruppen, i syfte att kartlägga barnens behov och klargöra vad som kan anses som relevant kunskap för respektive förskola.
6.2 Vikten av ett bra bemötande
Jag tror att ett vidgat perspektiv på sig själv, sitt bemötande mot barnen och sin verksamhet kan öppna upp för nya tankar och idéer kring bemötande. Det händer att mönster kan skapas på arbetsplatser med mantrat ”Såhär har vi alltid gjort”, det tror jag är viktigt att arbeta bort. En förskollärare är aldrig fullärd, det finns alltid mer kunskap att ta till sig. En informant påpekade vikten av att tillsammans med barnet
3 Förskollärartid är schemalagda timmar där förskolläraren bland annat kan skriva planeringar, dokumentera och förbereda utvecklingssamtal
skapa förutsättningar för att bearbeta det trauma barnet bär med sig (se bilaga 2 fråga 7). Att tillsammans med barnet hitta en balans där det ges trygghet, omsorg och tid att läka anser även forskarna Angel & Hjern (1992) vara viktiga medel för en positiv utveckling hos barnet.
En av informanterna i enkätundersökningen påtalade tid till reflektion som en bristande faktor i mötet med barnen. Men tanke på det ökade behovet av
förskoleplatser och utbildad personal kan det bli svårt att få tid att reflektera med sina kollegor. Jag tolkar informanternas svar som att viljan och ett intresse att hjälpa är påtagligt. Det är bara verktygen och tiden som saknas… I enkätstudien ser jag en uppförsbacke hos informanterna där just tiden är en väldigt brant backe (se bilaga 1 fråga 8). Även om barngruppen är stor så anser jag att förskollärare måste försöka uppmärksamma alla barnen varje dag. Om barngruppen utökas med barn som lider av PTSS, är det inte meningsfullt att komma med ursäkter.
Informanterna i undersökningen delade, som tidigare nämnts, med sig av tankar kring ett bra bemötande av barnen. Det berörde bland annat trygghet och
anknytningspersoner, vilket båda är delar av en förskollärares roll (se bilaga 1 & 2). Viktigt blir då att vara flexibel i sin planering och eventuellt erbjuda de barn som har PTSS mer tid att knyta an. Att inte exkludera dem på något vis, utan bara stödja dem och låta anknytningen ta tid. Bland annat forskningen av Aziz Thabet och Vostanis (2000) samt Angel och Hjern (1992) visade som påtalat tidigare i texten att om barnen med PTSS får knyta an direkt, kan det underlätta den fortsatta verksamheten för alla parter på förskolan. Precis som några av informanterna påtalade i enkätstudien är alla barn unika individer behöver de alla ett anpassat mottagande för att känna sig trygga (se bilaga 2 fråga 5).
6.3 Anknytning tar tid
Tid är som känt en bristvara i förskolevardagen. I enkätundersökningen lyfter som tidigare nämnt, en informant fram tidsbristen som en bidragande faktor till
kunskapsbristen. Att se möjligheter istället för hinder tror jag är ett förhållningssätt som underlättar, inte bara för barn med PTSS, utan för alla barn. Abel (m.fl. 2009) och Almquist, Brandell-Forsbergs (1997) forskning visar på mindre reaktioner av
trauma hos de barn som har en god anknytning till sina föräldrar. En del informanter påtalade även vikten av anknytning då förskolan blir som ett andra hem för barnen (se bilaga 2 fråga 7). Förskolan blir som en neutral anknytningspunkt där barnen får tid och omsorg, de ges chansen att knyta an i sin egen takt anser informanterna. Det kan då vara viktigt med en avslappnad förskollärargrupp som inte stressar igenom dagens alla måsten. Utan istället ser till vad gruppen och individerna behöver just idag kan fånga upp många barn.
Ur enkätstudiens svar finns tankar kring förskollärarens roll som neutra
anknytningspunkt eller extraförälder(se bilaga 2 fråga 7). För de barn som upplevt traumatiska hädelser kan kanske en ansvarspedagog fungera som stöd. På så vis ges barnen mer tid att knyta an till en i taget i sin egen takt. Alla förskolor har egna idéer kring ansvarsfördelning, men även om förskolan inte använder sig av
anknytningspersoner kan metoden ändå tas upp för enstaka fall. Då barnets bästa alltid skall vara i centrum, får arbetssätt och förhållningssätt anpassas för att passa verksamheten här och nu.
7. Förslag på fortsatt forskning kring
ämnet
Under slutsatserna tas exempel på nya idéer upp i bemötandet av barnen med PTSS i förskolan. Att utföra forskning om barn i Sverige som lider av PTSS kan öka
medvetenheten och kunskapen hos de svenska förskollärarna. Jag tror att en bättre helhetsbild av diagnosen kan fås genom att forskare, förskollärare och
specialpedagoger tillsammans analyserar resultaten av olika typer av
observationsstudier. Då olika parter som är delaktiga i barnets vardag är med kan nya metoder utvecklas som fungerar i en daglig verksamhet. Kontinuerlig fortbildning är också viktig för att följa samhällets utveckling, och vad som gynnar barn med PTSS. Jag tror att ett praktisk-pedagogiskt förhållningssätt är relevant för att hålla
verksamheter i ständig utveckling.
I min studie ser jag även en skillnad mellan de deltagande förskolorna. Det som gör resultatet intressant är att personalen på den förskolan som tar emot flest barn från krigsdrabbade områden, tyvärr var den som generellt hade minst kunskap kring ämnet. Det i relation till förskolan som tar emot färre barn med risk att utveckla PTSS. Det hade varit intressant att undersöka varför det kan vara så. Då en av slutsatserna från studien är att det krävs kunskap i bemötandet av barn med PTSS-symptom, skulle det vara intressant att fördjupa sig i denna ojämnhet. Hur kommer det sig att förskolan som inte har samma akuta behov av metoder, faktiskt verkar besitta mer kunskap i ämnet än den andra?
Källförteckning
Litteratur
Alvehus, J (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: En handbok Alvesson, M & Deetz, S (2000). Kritisk samhällsvetenskapligmetod. Lund: Studentlitteratur
Angel, Birgitta & Hjern, Anders (1992). Att möta flyktingbarn och deras familjer. Bryman, A. ( 2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi Egidius, H (2006). Termlexikon i pedagogik, skola och utbildning. Lund: Studentlitteratur
Eriksson Barajas, K, Forsberg C & Wengström, Y (2013). Systematiska litteraturstudier i utbildningsvetenskap- Vägledning vid examensarbeten och vetenskapliga artiklar. Stockholm: Natur & Kultur
Hjern, A, Redaktör, (1995) (Lundin). Diagnostik och behandling av traumatiserade flyktingar
Hwang, P & Nilsson, B (2011). Utvecklingspsykologi, 3:e utgåvan. Stockholm: Natur & Kultur
Sommer, D, Pramling, I, Hundeide, K (2010). Barnperspektiv och barnens perspektiv I teori och praktik. Stockholm: Liber
Vetenskapliga artiklar
Aziz Thabet, A & Vostanis, P (2000). Post Traumatic Stress Disorder reactions in children of war: a longitudinal study
Abel, R, Friedman, M, Howard, A (2009). Israeli School and Community Response to War Trauma
Almquist, K & Brandell-Forsberg, M (1997) Refugee children in Sweden: Post Traumatic Stress Disorder in Iranian preschool children exposed to organized violence
Balldin, J (2010) ”Se de tidiga tecknen”– forskare reflekterar över sju berättelser från förskola och skola. Statens Offentliga Utredningar 2010:64
Bodegård, G (2004). Asylsökande flyktingbarn utvecklar livshotande funktionsbortfall. Läkartidningen N19 Volym 101
De Young, A, Kenardy, J, & Cobham, V (2011). Diagnosis of Posttraumatic stress disorder in preschool children
Ghosh Ippen, C, Harris,W, Van Horn, P & Liberman, A (2011). Traumatic and stressful events in early childhood: Can treatment help those at highest risk? Halldén, G (2003). Pedagogisk Forskning Årg 8 Nr1-2. Linköping
Kazim, A (2012) Traumatic events and children. How early childhood educators can help
Lloyd, E & Penn, H (2010). Working with young children who are victims of armed conflict
Motta, R W, McWilliams, M, Schwarz, T & Cavera, R (2012) The role of exercise in reducing childhood and abdolscent PTSD, anxiety and depression
Vandervord, N, Reginald, D, Sterk, J & Pearsce, A (2012). A randomized trial of cognitive behaviour therapy and cognitive therapy for children with posttraumatic stress disorder following single-incident trauma
Elektroniska källor
American Psychiatric Association (20150519) http://www.apa.org Barnperspektivet. (20150513) http://www.barnperspektivet.se/om-barnperspektivet/barnperspektivet-se Migrationsverket.(20150527) http://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-asylsokande/Skola.html Migrationsinfo. (20150525) http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/ Röda Korset. (20150725) http://www.redcross.se/skolsajt/gymnasiearbete/flyktingar-och-migration/ensamkommande-barn-och-ungdomar/ Skolverket. (20150426) http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande/ensamkommande Skolverket. (20150519) http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Skolverket. (20150519) Läroplan för förskolan rev 2010 http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fsko lbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442 Socialstyrelsen. (20150519) http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013juni/vagledningskaforbattramottagandetav ensamkommandebarn Socialstyrelsen. (20150426) http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-1-19 Unicef. (20150512) https://unicef.se/fakta/barn-pa-flykt
Bilaga 1
Enkät om Post Traumatic Stress Syndrom (PTSS)
Av tio deltagande har åtta aktivt svarat och delgett sin vetskap kring ämnet. Enkäten innefattar jag och nej frågor samt frågor som uppmuntrar till eget formulerade svar.
1. Känner du till diagnosen posttraumatiskt stressyndrom
(PTSS)?
Svar
Ja: 8 Nej: 0
2. Har du, i din yrkesverksamhet, kommit i kontakt med barn
som lider av PTSS?
Svar
Ja: 4 Nej:4
3.
Vet du vilka symptom PTSS kan ge upphov till? Ge gärna
exempel.
Svar
Slutna
Tror det kan vara sömnsvårighet, apatisk , mm Apati, sömnsvårigheter.
En överdriven vaksamhet, koncentrationsproblem Beröring, närheten
Utbrott, "spelar upp händelsen" i leken, blir nedstämd inårvänt
Ångest, stresskänsla, fix idéer, koncentrationssvårigheter, sömnproblem, depression
4.
Vet du hur barn som lider av PTSS bör bemötas? Ge gärna
exempel.
Svar
Nej
Ja och nej , tror jag måste uppdateras Nej
Nej
Enskilt, i lugn miljön, en person som de kan anknyta an till. För lite kunskap, arbeta för trygghet och inte skuldbelägga
Nej
5. Upplever du att du själv har tillräckligt med kunskap om PTSS
för att i din yrkesverksamhet bemöta dessa barn på ett bra och
professionellt sätt?
Svar
Nej Nej Absolut inte NejHar gång i tiden läste mycket psykologi och specialpedagogiken och nej eftersom jag har inte haft tiden att reflektera om det i storbarngrupp.
Nej Nej
6. På vilket sätt har du i så fall erhållit dessa kunskaper?
Svar
Inget.
Läser mycket om specialpedagogiken och forskning som finns Har läst på själv lite kring det, men är för knapphändigt.
Bilaga 2
1. Känner du till diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSS)?
Ja:8 Nej:0
2. Har du, i din yrkesverksamhet, kommit i kontakt med barn som lider av PTSS?
Ja: 1 Nej: 7
3. Vet du vilka symptom PTSS kan ge upphov till? Ge gärna exempel.
• sömnsvårigheter, separationsångest, återupplever traumat i lek, bilder mm, håglösa, rädda för okända främlingar
• Humörsvängningar, oro, ängslan och ångest. • vet ej
• aggressiv, inbunden, apatisk • Håglöshet
• Tysta, överdrivet allvarliga, okoncentrerade, utåtagerande • Tillbakadragna eller utåtagerande
• Aggression, ångest, koncentrationssvårigheter, utåtagerande, introverts, sociala svårigheter
4. Vet du hur barn som lider av PTSS bör bemötas? Ge gärna exempel.
• Har tyvärr endast ytlig kunskap om PTSS. På förskolan kan vi stötta genom att ge barnet möjlighet att få måla och teckna, skapa den trygghet barnet visar oss det behöver, vara lyhörda och våga lyssna.
• Genom förståelse och omtanke. • nej
• Med trygga relationer och trygg omgivning
• Kontinuitet, lugn miljö, en anknytningsperson, tålamod och vetskapen • att symptomen visa sig långt senare än direkt efter den traumatiska händelsen • De bör gest tid och tillgång till en lugn miljö
• Förstående och av professionalitet i yrket, lugn, acceptans. Tydliga gränser, att våga tillåta barnen att vara ledsna och arga, men samtidigt inte tillåta att de får bete sig hur de vill. De måste ges en chans att förstå verksamheten och
reglerna/normerna i en verksamhet
5. Upplever du att du själv har tillräckligt med kunskap om PTSS för att i din yrkesverksamhet bemöta dessa barn på ett bra och professionellt sätt?
• Nä det kunde vara bättre. • Nej
• Nej • Nej
• Jag har läst en del på egen hand, men tror att det är viktigt att hela tiden följa de nya forskningsrön som finns. Jag antar att man aldrig är fullärd...
• Kunskap ja, men absolut inte tillräckligt för att bemöta ett barn som lider av tillståndet…
• Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Rent intellektuellt vet jag hur de bör bemötas, men varje barn och varje situation är unikt och på något sätt behövs då en djupare kunskap i ämnet för att kunna bemöta barnen på ett rätt sätt.
6. På vilket sätt har du i så fall erhållit dessa kunskaper?
• Jag har sökt litteratur på egen hand då jag i mitt arbete har stött på flyktingbarn från krigshärjade länder.
• Vetenskapliga artiklar kring ämnet
• Läst på av eget intresse. Ofta artiklar kring ämnet.
7. Vilken roll tror du att förskolläraren har för de barn som upplevt trauma?
• Vi har en viktig roll för dessa barn där vi tillsammans kan skapa de bästa förutsättningarna för att barnet ska få de redskap det behöver för att hantera sin PTSS och bearbeta traumat.
• Möjligheten att låta barnet vara barn och att låta barnet känna trygghet och omsorg.
• att finnas där och ge lugn och trygghet • Trygg och stabil punkt.
• En trygghet där man kan bara få vara
• Då barnen lämnas i förskolan utan sin familj kan förskolläraren fungera som en trygg extraföräldertill att börja med för att senare försiktigt stötta barnet att påbörja en större självständighet och säkerhet tillsammans med andra.
• En stor roll.
• Jag tror att vi blir som en neutral anknytningspunkt, med det menar jag att vi inte är där för att behandla eller diagnostisera, eller döma. Vi är bara där för att ta barnen igenom dagen på bästa sätt. Det tror jag är viktigt för deras
välmående. De behöver någon som bara är ”där”.
8. Vill du vidareutbilda dig i ämnet PTSS? Om ja, hur hade du då gått till väga?
• Inte just nu, men framöver. Jag hade till en början sökt senaste forskningen kring PSST samt litteratur för att få en grund. Därefter ev försökt komplettera med någon utbildning om jag anser att det behövs.
• Genom att söka fakta och information. Be om råd av förskolepsykologe. • ja, sökt info på nätet
• Ja, i mån av tid. Jag hade börjat i liten skala med mitt a-lag för att sedan försökt påverka minchef att ordna en fortbildning. Gärna över en längre period istället för bara vid ett tillfälle.
• Jag vill gärna vidare utbilda mig på ämnet. Det finns dock sällan tid till att göra det på arbetstid, skall jag vara ärlig är det inte något jag orkar göra på min fritid när jag kommer hem från jobb. Vi kunde exempelvis ha en bokcirkel, där en kollega har i uppgift att leta upp relevant fakta kring olika ämnen(i det här fallet PTSS) för att sen diskutera och lära av varandra.
Diskutera olika tillvägagångssätt, lite som en stödgrupp där vi stöttar varandra att hitta vägar att hjälpa barnen som har diagnosen.
• Ja, men har inte tid…
9. Tycker du att en förskollärare bör gå utanför yrkesramen för att se till barnets bästa? Om ja, hur?
• Svår fråga. om vi ska gå utanför yrkesramen tänker jag att det ska vara tydligt att det hjälper barnet och att det måste vara ett personligt ställningstagande. • Alla barn har olika behov och det är vår uppgift att ge alla barn vad de
behöver.
• Ibland ja. Det beror på situationen. Man är ju bara människa. • Nej
• Nja... Visserligen tycker jag att ett mycket viktigt verktyg i arbetet handlar om personliga relationer och ställningstaganden, men tycker ändå att yrkesramen är just en gräns för mig att vara uppmärksam på.
• Ja och nej, det beror helt på situationen och hur långt utanför ramarna det rör sig om…
• Nej det tycker jag faktiskt inte.
10. Vilken information om PTSS tycker du att du som förskollärare behöver för att på bästa sätt ta emot barn som upplevt trauma?
• Vi behöver få veta vad det innebär att ha PTSS. Symptom och handledning kring hur vi kan stödja barnet och ge utrymme till att bearbeta sitt trauma. • Att det kan ta tid för det att visa sig och att det inte alltid visar sig som man
tror. Ibland är det först när barnet är tryggt som symptomen visar sig eller när barnet hamnar i en ny situation.
• Någon form av fortbildning i ämnet. Kanske läsa nån bok.
• Vilka behov barnen har och vad man kan göra för att tillgodose dessa.
• Jag behöver inledningsvis ha möjlighet att prata (via en bra tolk) med barnets föräldrar om det som barnet har varit med om. Om barnet redan har
diagnostiseras behöver jag få veta mer om bakgrund och barnets symptom så att jag kan bemöta barnet på ett sätt som verkar konsekvent.
• Information om vad det är och vad som händer i huvudet på barnen. Vilka beteendemönster man skall hålla utkik efter.
