1
Betydelsen av lagen om
sabotage mot blåljusverksamhet
Analys av argument och förväntningar bakom ett
stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet
Gabriella Hallén
Fredrik Härne
Examensarbete i kriminologi Malmö universitet 61-90 hp Hälsa och samhälle Kriminologi: kandidatkurs 205 06 Malmö Juni 2020
2
FÖRORD
Vi vill tacka vår handledare Mika Andersson för alla bra råd och den vägledning vi fått i arbetet med den här uppsatsen.
Gabriella Hallén & Fredrik Härne Juni 2020
3
Betydelsen av lagen om
sabotage mot blåljusverksamhet
Analys av argument och förväntningar bakom ett
stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet
Gabriella Hallén
Fredrik Härne
Hallén, G & Härne, F. Betydelsen av lagen om sabotage mot blåljusverksamhet. Analys av argument och förväntningar bakom ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet. Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2020.
Syftet med denna uppsats var att granska de argument och förväntningar som låg till grund för den lagändring som trädde i kraft i januari 2020 om sabotage mot blåljusverksamhet. Lagändringen innefattar ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet som svar på att angrepp och hindrande av dessa verksamheter de senaste åren kommit att uppmärksammas som ett allvarligt samhällsproblem. Polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård möts av en större hot och våldsbild som medför en utmaning för dem att arbeta i framför allt utsatta områden. Dessa områden präglas av vissa geografiska och sociala faktorer, där kriminella har en inverkan på lokalsamhället med en intern normöverföring som upprätthåller en alternativ ordning. Sabotage mot blåljusverksamhet grundar sig i en social oro och det har diskuterats huruvida straffrättsliga åtgärder verkligen kommer till bukt med problemen. Uppsatsen innehåller en kvalitativ innehållsanalys av regeringens proposition som låg till grund för lagen om sabotage mot blåljusverksamhet. Ur den kunde vi hitta olika teman på argument och urskilja vilka förväntningar som låg på lagen. Dessa satte vi i perspektiv utifrån situationell handlingsteori och i sin sociala kontext för att nå en djupare förståelse i vad de innebär. Vi fann att
argumenten och förväntningarna inte främst rörde förebyggande av själva beteendet i sig, utan snarare om ett utökat straffrättsligt skydd för polis,
räddningstjänst och ambulanssjukvård. Men även en slags markering för att de ska kunna upprätthålla en hög kvalitet i sitt samhällsviktiga uppdrag. Ur ett teoretiskt perspektiv fann vi att straffets avskräckande effekt endast får betydelse i viss utsträckning. Utifrån de sociala förklaringar som ligger bakom sabotagen fann vi att det livstids fängelsestraff som lagen om sabotage mot blåljusverksamhet innefattar bäst står i proportion till det argument vi fann gällande hot mot människors liv och hälsa. Vidare krävs det andra sociala åtgärder för att komplettera en sådan lag med.
Nyckelord:Situationell handlingsteori; Avskräckning; Moral; Straffrättsliga
4
The meaning of the law of sabotage
against emergency service activities
Analysis of arguments and expectations about an
increased legal protection of rescue service
activities
Gabriella Hallén
Fredrik Härne
Hallén, G & Härne, F. The meaning of the law of sabotage against emergency service activities. Analysis of arguments and expectations about an increased legal protection of rescue service activities.
Degree project in (criminology) 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of
Health and Society, Department of criminology, 2020.
The purpose of this paper was to review arguments and expectation leading to the law amendment that was executed in january 2020 about sabotage against rescue service activities. The law amendment holds a further protection for the rescue service activities as a response to increased violence and obstruction against them that has gained its attention the latter years as a severe social issue. The police, rescue and ambulance services are faced by increased threats and violence which entails difficulties for them in their services, especially in deprived areas. These areas are deviant in respect to some geographic and social factors, where criminals have an influence on the local society that maintains an alternative order with alternative norms. Sabotage against rescue service activities take roots in an social anxiety and it has been discussed whether criminal measures can be justified to solve the issues. This paper contains a qualitative analysis of the swedish government's proposal that was considered in respect of the amendment. We found that there where different themes of arguments and some certain expectations about the law. Taking these into a Situational Action Theory perspective and into a social context, to reach a deeper insight of their
significance, we found that the arguments and expectations not only included preventional attempts but were mainly about a stronger protection for police, rescue and ambulance services. In addition, we found arguments about the need for justification to maintain a high quality in the societal important rescue service activities. From a theoretical perspective we found that the deterrence effect can only be limited. From a social perspective we found that the arguments most in proportion to lifetime sentence was those about a threat to people's life. Finally, we highlight the need of social actions as a complement to the law.
Keywords: SAT; Deterrence; Moral values; Sanctions; Social anxiety; Sabotage
5
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 6
PROBLEMFORMULERING 7 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 7
Avgränsning 8
BAKGRUND 8
Riskområden och en ökad kriminalitet 8 Lägesbild – sabotage mot blåljusverksamhet 9 Social oro som utgångspunkt 9 Regeringens beslut om straffrättsliga åtgärder 10 Teoretiskt ramverk – situationell handlingsteori (SAT) 11 Straffets avskräckande effekt 12
METOD 13
Innehållsanalys 13
Analysfrågor 14
Argument- och retorikanalys 15 Ett abduktivt förhållningssätt 15 Material och datainsamling 16 Förförståelse 16 Reliabilitet och validitet 16 Etiska överväganden 18
RESULTAT 18
Beskrivning av problembilden som argument 18 Hot mot människors liv och hälsa 19 Extra resurser och säkerhetsåtgärder som argument 20 Straffbestämmelser som ska spegla allvaret i att angripa
blåljusverksamhet 20 Motargument om en skärpt straffskala 21 Förväntningar på skärpta straffrättsliga åtgärder 21 Känsloladdade argument 22 DISKUSSION 23 Metoddiskussion 23 Resultatdiskussion 24 SLUTSATS 27 REFERENSER 29 BILAGA 31
6
INLEDNING
Fenomenet sabotage mot blåljusverksamhet har kommit att skildras allt oftare i svensk media där det bland annat går att läsa om upprepade sprängningar av polisbilar och polisstationer, stenkastning, stöld ur ambulansfordon och vidare attacker mot blåljuspersonal (Expressen 2016; Svt 2017; Svt 2016). De ökande sabotagen sätter inte bara blåljuspersonalens säkerhet på spel utan har även kommit att lyftas fram som ett växande samhällsproblem när de som ska skydda samhället blir attackerade. Myndigheten för samhälle och beredskap (MSB) problematiserar hur sabotage som fördröjer blåljusaktörernas insatser kan ha stora och förödande konsekvenser när människors liv och hälsa står på spel. På så sätt blir fenomenet om hot och våld mot blåljusverksamhet en fråga som berör hela samhället. Den ökade hotbilden har gett upphov till förslag om en lagändring och år 2020 stärktes det straffrättsliga skyddet för blåljusverksamhet genom en ny lagstiftning.
När det kommer till skärpta straffrättsliga åtgärder har det diskuterats huruvida ett utökat straffrättsligt skydd verkligen får effekt i avseende att förebygga sabotagen, eller om andra sociala åtgärder krävs för att komma åt kärnan i problemet. Att istället söka identifiera och åtgärda den samhällsoro eller de utloppsfaktorer som ligger bakom själva akten i sig. Magnus Hörnqvist (2014), kriminolog vid Stockholms universitet menar att orsaken till att så många ger sig på
blåljusaktörerna främst bottnar i andra problem, att det kan ses som ett symptom på hög arbetslöshet, låga löner och att människor känner sig utestängda från samhället. Gängexperten Camila Salazar Atías, kriminolog och
kunskapsområdeschef på Fryshuset, har hävdat att problemet bara går att lösa genom myndighetssamverkan, meningsfulla aktiviteter för de unga och att
civilsamhället kliver in (Expressen 2016). På så sätt är beteendet bakom sabotage mot blåljusverksamhet ett väldigt komplext samhällsproblem att söka åtgärda. Ett sätt att angripa detta samhällsproblem är den vägledning för förebyggning av hot och våld mot blåljusverksamhet som MSB (2018) tagit fram, med fokus på social oro som utgångspunkt. Ett annat angreppssätt är de straffrättsliga åtgärderna, vilket som vi ämnar fokusera på i denna uppsats.
Vår avsikt med denna studie är att granska de argument och förväntningar som låg bakom det skärpta straffrättsliga skyddet för blåljusverksamhet som avser polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Lagen om sabotage mot blåljusverksamhet trädde i kraft i början av detta år (2020) och det finns därmed ännu ingen
tillräcklig statistik för att analysera dess effekt. Vi vill nå en fördjupad kunskap i vad man faktiskt ville uppnå med denna lag, vilka argument och förväntningar som ligger till grund för lagen och dess straffbestämmelser då lagen tillämpas på ett samhälleligt fenomen som inte endast utgörs av individuella faktorer utan har en nära förankring till platsen och sin samhälleliga kontext. Vi anser även det vara av vikt för att i framtida utvärderingar om dess effekt - om huruvida lagen
fungerat i det avseende som den var ämnad att göra - på ett djupare plan förstå de bakomliggande argumenten och förväntningarna som faktiskt låg på ett stärkt straffrättsligt skydd. Därmed tar denna granskning form av en textanalys; där vi valt att analysera de argument och förväntningar som låg till grund för en ny lagstiftning. Analysmaterialet består av regeringens proposition som ligger till grund för lagen om sabotage mot blåljusverksamhet.
7
Sabotage mot blåljusverksamhet är ett uttryck för ett mer komplext fenomen på samhällsnivå då förövarna oftast är ungdomar i områden som präglas av socialt utanförskap och segregation (NOA 2017; MSB 2018). Det finns motsägelsefull forskning gällande straffrättsliga åtgärder och dess effekt inom det kriminologiska forskningsfältet. Vi anser att det därmed krävs mer forskning om lagen om
sabotage mot blåljuspersonal ur ett kriminologiskt perspektiv för att kunna
analysera dess betydelse i förhållande till den sociala problembild som råder samt för att kunna utvärdera och vidareutveckla preventiva åtgärder. Denna studie bidrar med ett perspektiv utifrån Wikströms Situational Action Theory, då vi berör ett komplext ämne och därmed måste analysera ämnet utifrån en teori som tar hänsyn till dess olika faktorer - och som integrerar dem. SAT är fördelaktig för detta ändamål då dess fokus ligger på att integrera platsens betydelse med
individuella faktorer (Wikström 2010). Sabotage mot blåljusverksamhet förekommer oftast i vad polisen benämner som utsatta- eller riskområden, som ofta präglas av en hög kriminogenitet och en egen normkultur, därav är det av vikt att använda en teori som framför allt kan appliceras på hur dessa ungdomar
integrerar med den sociala kontext som de befinner sig i (NOA 2017). Våra förhoppningar är att vår analys kan bidra till framtida utvärderingar av lagens effekt men även att bidra med inspiration och kunskap för framtida brottspreventivt arbete vad gäller sabotage mot blåljusverksamhet.
PROBLEMFORMULERING
Sabotage mot blåljusverksamhet är ett växande fenomen och har skildrats som ett samhällsproblem. Olika förebyggande insatser har diskuterats och genomförts för att komma till bukt med problemen (MSB 2018). De rättsliga åtgärder som vidtagits är den nya lagstiftningen som trädde i kraft i januari 2020 (SFS 2019:1162). Vad en sådan lag får för betydelse har vidare diskuterats och
ifrågasatts. Det finns hittills inte tillräckligt med statistik för att studera vad lagen om sabotage mot blåljusverksamhet faktiskt haft för effekt då lagen är så pass ny. För att i framtiden kunna utvärdera huruvida lagen varit effektiv är det viktigt att förstå vilka förväntningar man har haft på lagen och i relation till problembilden, det vill säga vad man faktiskt ville uppnå med den.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syftet med denna uppsats är att granska propositionen som ligger till grund för lagen om sabotage mot blåljusverksamhet som trädde i kraft januari 2020 (SFS 2019:1162). Genom att granska propositionen vill vi undersöka vilka argument och förväntningar som ligger till grund för det stärkta straffrättsliga skyddet. På så sätt vill vi nå en djupare insikt om vad denna lag kan ha för betydelse i relation till tidigare forskning - och om lagen är rimlig utifrån de argument och förväntningar som finns på den.
8
För att undersöka vårt syfte har vi formulerat följande frågeställning:
• Vilka argument för ett stärkt straffrättsligt skydd kan utläsas ur
propositionen: “Ett stärkt straffrättsligt skydd förblåljusverksamhet och myndighetsutövning” (Prop. 2018/19:155)?
För att besvara vår frågeställning har fyra analysfrågor utformats:
- Vilka argument används för att övertyga om en skärpt lagstifting? - Vilka motargument lyfts fram mot en skärpt lagstiftning?
- Vilka förväntningar finns det på en skärpt lagstiftning vad gäller dess effekt?
- På vilket sätt försöker man övertyga om behovet av en skärpt lagstiftning?
Avgränsning
Denna studie tar inte upp vilken effekt lagen av sabotage mot blåljusverksamhet faktiskt har haft eftersom det hittills saknas tillräckligt med empiriskt material för att analysera dess effekt. På grund av att vi måste förhålla oss till den tid som är avsatt för uppsatsen, arbetsbörda och textuellt utrymme har vi valt att göra en kvalitativ innehållsanalys av propositionen (Prop. 2018/19:155). En mera omfattande studie hade även kunnat inkludera betänkande och mer detaljrikt analysera diverse remissinstansernas synpunkter. Eftersom propositionen innefattar argument och vilka förväntningar man har på den nya lagstiftningen men även innefattar reservationer från b.la. tingsrätter, universitet och
Brottsförebyggande rådet anser vi propositionen vara den text som är mest adekvat för att besvara vårt syfte.
BAKGRUND
Riskområden och en ökad kriminalitet
Hotbilden mot svensk polis och annan blåljuspersonal har under de senaste åren ökat och sabotage mot blåljusverksamhet i form av bland annat stenkastning, granater och bilbränder har blivit ett allt vanligare fenomen i framför allt vad polisen benämner som riskområden eller utsatta områden (Polisförbundet 2019). Nationella Operativa Avdelningen (NOA) beskriver dessa utsatta områden som ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status där kriminella har en inverkan på lokalsamhället (NOA 2017). I dessa områden existerar riskfaktorer som ger upphov till en bristande framtidstro i form av bland annat arbetslöshet, misslyckad skolgång och ohälsa. Vidare kan riskfaktorer i utsatta områden även präglas av strukturella egenskaper i form av fysisk miljö och en upplevd oro bland etniska grupper till följd av historiska och pågående globala konflikter (a.a.) Detta leder till att det finns en stor grupp unga människor som lätt influeras av normbrytande beteende, ett stort antal kriminella aktörer samt en genomsnittlig lägre kollektiv förmåga. Detta medför en ackumulerande
kriminaliseringsprocess som med tiden påverkar ett helt bostadsområde så att en alternativ social ordning skapas (a.a.) Den rådande kriminaliteten i dessa områden beskrivs som djupt rotade i flera generationer där en intern normöverföring sker mellan åldersskikten. Polisen bedömer försäljning och distribution av narkotika
9
vara en särskilt problematisk verksamhet i dessa områden då narkotikahandeln bidrar till att förstärka de kriminella nätverken och ett revirbeteende som tar form av våldsamma konflikter mellan olika nätverk, i vissa fall med skjutningar och dödlig utgång. I de utsatta områdena upplever polisen en sänkt tröskel i bruk av våld mot polis och att detta beteende de senaste tio åren ökat drastiskt och blivit en del av normalbilden som medför en utmaning för poliser att arbeta i dessa områden (NOA 2017). De ökade skjutningarna är en del av flertalet
samhällsförändringar som skett under de senare åren och som, enligt
Polisförbundets (2019) rapport, tyder på en grövre kriminalitet i våldsyttrande och god vapentillgång i kriminella miljöer. Vidare har ökningen av så kallade utsatta områden eller riskområden medfört en ökning av grupperingar som aktivt
motarbetar och attackerar polis och annan blåljusverksamhet vilket kommit att bli ett uppmärksammat och problematiserat fenomen (Polisförbundet 2019).
Lägesbild - Sabotage mot blåljusverksamhet
Det växande fenomenet sabotage mot blåljusverksamhet kan förstås som en del av en ökad hotbild mot polisen och annan räddningstjänstpersonal. I en undersökning Polisförbundet (2019) låtit göra bland yrkesverksamma poliser rapporteras en ökning av hot och våld mot poliser sedan år 2017 i Sverige. En särskild ökning framträder inom ingripandeverksamheten där 84% uppger att de utsatts för konkreta exempel på hot och våld, oftast i form av verbala hot till följd av våldsamt motstånd i form av spott, sparkar och slag. Poliserna upplever även grövre våld som sker allt oftare och mer utstuderat. Ett exempel på sådan form av våld är återkommande problem om att poliser genom falsklarm lockas in i bakhåll för att sedan bli attackerade med stora stenar. Ett annat är att poliser allt vanligare beskjuts med pyroteknik (Polisförbundet 2019). Polisen är en del av de aktörer som omfattas av lagen om sabotage mot blåljusverksamhet. De ökande sabotagen sätter inte bara blåljuspersonalens säkerhet på spel utan har även kommit att lyftas fram som ett oroväckande och växande samhällsproblem, när de som ämnar skydda samhället blir attackerade. I vissa fall kan sabotagen få stora och
förödande konsekvenser när de fördröjer blåljusaktörernas insatser, inte minst för människors liv och hälsa, vilket har gjort sabotagen till en säkerhetsfråga som rör hela samhället (MSB 2018).
Social oro som utgångspunkt
Sabotage mot blåljusverksamhet sker främst i utsatta områden och har kommit att förklaras som ett uttryck för en rådande social oro. För att komma till bukt med orsaker till själva beteendet bakom sabotagen har forskare intervjuat personer med anknytning till sådana områden och som deltagit eller varit inblandade i upplopp mot blåljusverksamhet. Ett sådant forskningsprojekt är “Det är inte stenarna som gör ont” (Hallin et al. 2010) som bygger på intervjuer av boenden och frustrerade ungdomar i det mediauppmärksammade bostadsområdet Rosengård i Malmö och som polisen klassificerat som ett problematiskt område att utföra sitt arbete i. Forskningen är en del av ett större forskningsprojekt om förebyggande arbete, finansierat av MSB, Malmö högskola och Malmö stad. Hallin et al. (2010) ger en inblick av hur globala och nationella situationer får lokala konsekvenser hos grupper av människor och enskilda individer. Vad som framgår bland de ungdomar som varit inblandade i stenkastning mot blåljuspersonal är att det handlar om ett missnöje med polisen, sysslolöshet och en spänning i handlingen. Det går även att urskilja ett behov av synliggörande, erkännande och social status men även en upplevelse av bristande levnadsvillkor och orättvisa. Bland möjliga bakomliggande faktorer nämns några förhållanden som kan vara av vikt för en
10
ökad förståelse av konfliktens ursprung; Dessa är levnadsvillkor, social och territoriell stigmatisering, befolkningssammansättning och en känsla av att stå utanför (a.a.) Utsatta områden, i detta fall miljonprogrammets områden, tenderar hållas kvar på en ekonomiskt svag nivå med dålig anpassning till dagens samhälle. Rapporten menar också på att det finns en social och territoriell stigmatisering till följd av massmedias bevakning och illustrerande av socialt utsatta områden som medför att invånarna känner sig osynliggjorda. Vidare urskiljs en
utanförskapskänsla relaterad till känsla av maktlöshet, meningslöshet, social isolering och brist på identitet (Hallin et al. 2010).
Sedermera har åtta forskare från Stockholms universitet engagerat sig i att söka förståelse för vad som rörde sig under ytan av de oroligheter som tog plats i maj 2013 under ett flertal nätter i förorten Husby i Stockholm, som kommit att bli känt som Husbykravallerna 2013. Händelserna kom att bli uppmärksammade i både nationell och internationell media. De los reyes et al. (2014) intervjuade ett trettiotal Husbybor kort efter kravallerna för att nå ett nytt perspektiv och en djupare förståelse än vad som syntes i media. I intervjuerna fann forskarna fem återkommande teman; 1. Demokratiskt underskott; 2. Plats, gemenskap och motstånd; 3. Polisens roll; 4. Tillhörighet och berättigande; 5. Våldet och mediabilden (de los Reyes et.al. 2014).
MSB (2018) har föreslagit tre olika uttryck för social oro - skadegörelse, provokation/markering och konflikt. Vidare betonas vikten av att förstå sociala risker då de snabbt kan övergå till akuta oroligheter. Riskfaktorer på olika nivåer föreslås, baserat på kunskap och praktiska erfarenheter från olika sektorer. De fem risknivåer som nämns är samhället (t.ex. hög grad av arbetslöshet), närsamhället (boendemiljö och sociala förebilder), familjen (lågt engagemang från närstående och/eller trångboddhet), vänner (känslan av tillhörighet) och slutligen på
individnivå (behovet av social status och ökat självförtroende eller självkänsla). När det kommer till förebyggning av hot och våld mot blåljuspersonal har flertalet sociala arbeten genomförts med mål att skapa tillit, förbättra kontakten med ungdomar och öka förtroendet för blåljusaktörerna. Sociala och långsiktigt förebyggande åtgärder har visat sig vara framgångsrika men de kräver även resurser, utbildning och ett systematiskt angreppssätt (MSB 2018).
Regeringens beslut om straffrättsliga åtgärder
Som svar på en ökande trend av sabotage mot blåljusverksamhet samt hot och våld mot tjänstemän i myndighetsutövning under de senaste åren, trädde ett stärkt straffrättsligt skydd i kraft 1 januari 2020 (bilaga 1). Det stärkta skyddet innebär ändringar i Brottsbalken som ska medföra ett starkare skydd för personal inom polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård från våld och sabotage. Ändringarna omfattar 13 kap. 5 § och 12 § samt 17 kap. 1 §. Ändringarna i 13 kap. 5 § innebär att ett nytt brott införs, 5 c § sabotage mot blåljusverksamhet, som innefattar förbud att angripa eller på annat sätt störa blåljusverksamheterna i deras arbete. Den som exempelvis angriper, stör samt hindrar polis, räddningstjänst eller ambulanssjukvård kan dömas till fängelse i högst 4 år. Om gärningen framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse kan rekvisiten för grovt sabotage mot blåljusverksamhet komma att uppfyllas. Straffet för grovt sabotage medför fängelse på viss tid i lägst 2 år och högst 18 år eller på livstid (SFS 2019:1162). Det är framförallt på denna lag som fokuset i denna uppsats ligger på. 13 kap. 12 § är en paragraf som funnits sedan tidigare men som nu även innefattar sabotage mot blåljusverksamhet. Det är alltså inte en ny lag i sig.
11
Ändringarna i 17 kap. 1 § om hot och våld mot tjänsteman i myndighetsutövning innebär en lagskärpning av en redan befintlig med ny straffskala. Denna omfattar ytterligare yrkeskategorier som bland annat ordningsvakter och tulltjänstemän. (SFS 2019:1162). Den här uppsatsen kommer inte att behandla detta kapitel i samma utsträckning som föregående kapitel. Detta eftersom vi begränsar oss till de yrkeskategorier som syftar till blåljusverksamhet. Även om inslag förekommer då de olika kapitlena, i viss mån, kan överlappa varandra.
Teoretiskt ramverk - Situationell handlingsteori (SAT)
För att analysera betydelsen av lagen om sabotage mot blåljuspersonal utifrån de argument och förväntningar som låg bakom krävs det i vår mening en teori som tar hänsyn till både platsens betydelse men som även integrerar individuella aspekter, vilket SAT gör.SAT är fördelaktig att analysera detta växande
samhällsfenomen utifrån då teorin till skillnad från många andra kriminologiska teorier förklarar brott genom att ta hänsyn till interaktionen mellan person, som individens egen moral och självkontroll, och miljö, såsom omgivningens moral och platsens kriminogena attribut för att förstå individers moraliska handlingar och brottslighet (Wikström 2010).
Inom SAT krävs en viss miljöanknuten och situationell uppmuntran för att aktivera en människas handling. Därmed spelar omgivningens grad av kriminogenitet in, som främst utgörs av den morala kontexten, vad gäller en individs benägenhet att begå ett brott (Wikström 2010). Den morala kontexten är mer eller mindre avgörande för att en individ ska begå brottsliga handlingar enligt SAT. Wikström (2010) menar på att människan kan ses som en regelstyrd aktör som inte handlar i ett socialt vakuum utan att den individuella moralen samspelar med den morala kontexten. Ju lägre skuld eller skam en individ erhåller inför en olaglig handling, desto mer benägen är denne att begå brott. Individer frodas och utvecklas i den moraliska kontext de befinner sig i och de utvecklar sina
personliga livshistorier i samband med dess omgivande miljö (Wikström 2010). Miljöer med anknytning till segregation och utanförskap kan fungera som en indirekt bakgrundsorsak som sedan kan påverka eller ha betydelse för det direkta utfallet i en viss situation. Vidare kan segregation och ogynnsamma förhållanden framodla kriminogena förhållanden. Pauwel (2018) stödjer tesen om att
kriminogena situationer ökar risken, framförallt hos individer med hög brottsbenägenhet, att exempelvis begå en våldsam handling.
På individnivå kan en alternativ normbildning leda till en moral som inte ligger i linje med samhället. Det kan då uppstå konflikt när samhällsbärande funktioner tar sig in i ett socialt utsatt och segregerat område. Det upplevs som provokativt bland ungdomarna som lever i dessa områden och attackerar blåljusverksamhet. SAT har provokation, men även frestelse, som största motivation element. SAT trycker upp två centrala anledningar till att brott begås. Det ena är frestelse som innebär att något lockar och man finner sig i en situation där möjlighet finns att uppfylla de målen eller önskningarna (Wikström 2010). Det kan i vissa fall innebära att människor begår ett brott på grund av spänning eller tillfredsställelse. Den andra centrala anledningen är provokation, som innebär att en person begår en brottslig handling på grund av friktion som sker när denne drabbar samman med omgivningen och som kan väcka känslor av ilska eller irritation (Wikström 2010). SAThävdar att sämre möjligheter skapar en så kallad kollektiv
12
informella kontroll (Wikström et al. 2012). Merparten av de sabotage mot blåljuspersonal som förekommer i Sverige sker i så kallade utsatta områden som ofta präglas av segregation, hög arbetslöshet, låga inkomster och andra mindre gynnsamma sociodemografiska faktorer. Wikström (2010) nämner sådana utsatta områden som problematiska då dessa tenderar framodla alternativa normer som ibland riskerar hamna i konflikt med det konventionella samhällets normer. När sådana konflikter uppstår, menar Wikström (2010) att grupper som känner misstro till samhället kan sporras av varandra till att agera. Vi bör dock påminna läsaren om att de flesta som bor i, eller har en anknytning till kriminogena miljöer, inte begår brott utan individens egen moral i form av tankar och känslor spelar in i handlandet (Wikström et al. 2012). SAT menar på att brott i stor utsträckning handlar om moral som vi finner är av vikt för att förstå problematiken med sabotage mot blåljusverksamhet. Eftersom vi vill analysera argument och
förväntningar bakom straffrättsliga åtgärder argumenterar vi återigen för vårt val av teori. SAT definierar och preciserar SAT vad ett brott egentligen är; ett regelbrott av morala normer som blivit upphöjda till rättsregler (Wikström et al. 2012). Lagen fungerar som en moralisk markör av samhället som visar på och markerar felaktiga och oacceptabla handlingar. Dessa kan fungera som
avskräckande när individer gör ett rationellt övervägande i att begå en brottslig handling. Individens självkontroll kan hindra personen från att begå en viss handling om denne har förmåga att stå emot frestelserna eller provokationen (Wikström & Treiber 2007), detta blir dock endast aktuellt när det finns en konflikt i personens egen moral. Det vill säga när individen är medveten om att handlingen “egentligen” är fel men begår handlingen ändå på grund av frestelse eller provokation (Wikström & Treiber 2007).
Något som Wikström & Treiber kallar för ”moral habit”, eller moralisk vana, innebär automatiska handlingar som sker utan vidare eftertanke, där individen känner sig trygg i en moralisk kontext med en förväntad utkomst av ett visst beteende (Wikström 2010). När sådana vanor är farliga eller skadliga menar Wikström och Treiber (2007) att det är viktigt att bryta dessa vanor genom extern kraftsamling för att starta en reflektion över handlingen hos individen. Nya lagar eller lagskärpningar kan exempelvis innebära en sådan kraftsamling som sätter igång en tankeprocess hos individer (Wikström & Treiber 2007).
Straffets avskräckande effekt
Loughran et al. (2009) har studerat straffets avskräckande effekt bland ungdomar kopplat till allvarligare brott. De har funnit att straffet har en begränsad effekt vad gäller ungdomars benägenhet att avstå från brott. De menar på att man måste ta hänsyn till individuella skillnader och begränsningar vad gäller rationalitet kopplat till brott och vikten av informella sanktioner som påverkar individers känslor (skam och skuld) och till sist om sanktionerna hos individerna ses som orättvisa (Loughran et al. 2009). Författarna belyser en mera nyanserad och komplex bild med fler aspekter som spelar in när det kommer till straffets avskräckande effekt. Hsin – Wen (2017) stärker idén om att traditionell avskräckningsteori är
begränsad på grund av dess tro på att endast straffet i sig skulle avhålla människor från att begå brott. Denne menar på att personens egen moral och självrespekt spelar in i avhållandet från brott (Hsin – Wen 2017). Dessa element stödjer SAT genom att interna kontroller som moral kan få människor att inte begå brott även om de upplever direkta rättsliga sanktioner kopplat till individen.
13
Sedermera finns det mycket forskning inom SAT angående straffets avskräckande effekt.Wikström et al (2011) fann att effekten av avskräckning i form av rättsliga sanktioner på individers brottsinvolvering är beroende av dennes brottsbenägenhet och i högre grad irrelevant för de som saknade benägenhet att begå brott. De fann även att de med hög brottsbenägenhet tillsammans med en låg självkontroll visade på ett samband med rädsla för rättsliga sanktioner. Hirtenlehner med kollegor (2013) styrker Wikströms, Tseloni och Karlis (2011) fynd om att individer med hög brottsbenägenhet och låg självkontroll är mer mottagliga för straffets avskräckande effekt från att begå brott. Deras studie tar avstamp i bland annat SAT med syfte att redogöra för samspelet mellan avskräckning från brott och självkontroll, utifrån tre oberoende enkätstudier genomförda i tre europeiska länder (Österrike, Belgien och Slovenien). Deras empiriska resultat bekräftade hypotesen i samtliga oberoende studier - att avskräckning har störst effekt på ungdomar med låg självkontroll.
METOD
Innehållsanalys
För att granska betydelsen av den nya lagen om sabotage mot blåljusverksamhet, eller mer specifikt undersöka vad som ligger till grund för det utökade
straffrättsliga och vilken betydelse lagen kan ha på själva beteendet bakom sabotagen, har vi valt att använda oss av kvalitativ innehållsanalys av text. Den text vi avser att granska i vår analys är följande:
- Regeringens Proposition 2018/19:155. Ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet och myndighetsutövning.
Syftet med metoden är att undersöka vilka argument som ges för en lagändring för att dels förstå problembilden och vad för förväntningar som ligger på ett utökat straffrättsligt skydd. Vi vill förstå både vad som explicit uttrycks men också vad som implicit uttrycks i texterna. Kvalitativ innehållsanalys lämpar sig bäst för vårt ändamål då vi har som avsikt att granska texter i form av proposition. Vidare kommer innehållsanalysen göras på redan befintligt material, det vill säga vi samlar inte in primärdata i form av exempelvis kvalitativa intervjuer utan materialet rör sig uteslutande om sekundärdata.
Bryman (2011) beskriver just innehållsanalys som sökandet efter bakomliggande teman i de material som analyseras.Vi avser att besvara våra initiala
frågeställningar och analysfrågor och letar efter specifika ideér i texten. Det är även viktigt att forskningsfrågorna specificeras på ett precist sätt eftersom det styr valet av dokument. Vidare skriver Bryman (2011) att innehållsanalys är ett
angreppssätt när det gäller analys av dokument och andra företeelser som lägger vikten vid betydelsen av att man hittar den djupare liggande meningen i de
företeelser som studeras, vilket vi ämnar göra.Vi har valt att studera propositionen (2018/19:155) tillhörande lagen om “sabotage mot blåljusverksamhet” i denna mening (SFS 2019:1162).
14
Boreus (2015) skriver att en viktig egenskap som man bör ta hänsyn till när man analyserar texter är dess olika typ och genre (Boreus 2015). Med andra ord är texter av olika karaktär vilket måste tas hänsyn till när man behandlar dem. Till exempel så har lagtext en formell meningsbyggnad som inte tycks tala direkt till läsaren (Boreus 2015). För propositionen kommer vi att söka relevanta och återkommande ord och/eller begrepp för att förstå och tolka innehållet som vi sedan kommer att presentera.
Analysfrågor
När vi analyserar regeringens proposition har vi fyra analysfrågor till vår hjälp. Dessa har utvecklats för att kunna besvara vår frågeställning, som lyder:
● Vilka argument för ett utökat straffrättsligt skydd kan utläsas ur propositionen (2018/19:155)?
Tillhörande analysenhet är proposition. Texten kommer därför att behandlas och sammanfattas i mindre kompendium och med relevanta begrepp och
meningsbärande enheter. När det gäller de två sista analysfrågorna som är av en mer retorisk karaktär gör vi utdrag från propositionen för att tolka ordagrant vad som skrivs. Det vi söker är argument om företeelser som skadar specifika individer inom vissa yrkesgrupper men även samhället i övrigt, och som lobbar för en ny lag och lagskärpning.
Följande analysfrågor har vi valt för att besvara vår frågeställning:
- Vilka argument används för att övertyga om en skärpt lagstiftning? För att besvara den här analysfrågan menar Boreus (2015) att man försöker leta fram de centrala påståenden som författaren vill övertyga om och ett bra sätt att analysera frågan är att göra listor över de skäl som ges för tesen. På så sätt blir det också aktuellt att få fram kunskap om avsändaren och vad denne vill hävda genom sin text.
- Vilka motargument lyfts fram mot en skärpt lagstiftning?
Denna fråga fungerar som en motpol till föregående analysfråga och är av vikt eftersom den redogör för den kritik som även låg bakom regeringens förslag.
- På vilket sätt försöker man övertyga om behovet av en skärpt lagstiftning? Denna analysfråga är till skillnad från föregående av en mer retorisk karaktär där vi letar efter språkliga medel och/eller begrepp som användes för att försöka övertala eller argumentera för en skärpning av lagen (Boreus 2015).
- Vilka förväntningar finns det på en skärpt lagstiftning vad gäller dess effekt?
Här syftar vi till vilka logiska resonemang som förs för en skärpning av lagen vad gäller dess effekt. Likt vår första analysfråga söker vi efter argument för en förändrad lagstiftning men här även i förhållande till det resultat som man faktiskt vill uppnå vad gäller sabotage mot blåljusverksamhet. Vi söker alltså efter logiska argument.
15
I propositionen vill vi särskilt se vad som argumenteras för en ny lag och lagskärpning. Det vill säga leta fram den centrala tesen som avsändaren vill övertyga om och vilka språkliga medel eller begrepp som används för att öka övertalningskraften om en lagändring för sabotage mot blåljusverksamhet (Boreus 2015). Genom att urskilja vilka centrala teser och argument som finns i
proposition vill vi nå en djupare kunskap i vilka förväntningar som finns på en skärpt lagstiftning och dess förväntade effekt.
Argument - och retorikanalys
Våra analysfrågor, som ligger till grund, för vår innehållsanalys består av det Boreus (2015) kallar för argumentationsanalys och retorikstudier. Våra två första frågor som innefattar vilka argument och motargument som förs i propositionen hör till kategorin Argumentationsanalys; som har kopplingar till retorik och är framträdande i offentliga tryck, såsom regeringens proposition (Boreus 2015). Sådana typer av texter går ofta ut på att det argumenteras för förslag som möts av motargument. Regeringens proposition utgörs av ett förslag om ett utökat
straffrättsligt skydd som möts av remissinstansernas motargument till förslaget. De två sista analysfrågorna hör till retorikstudier. Retorikstudier handlar om hur man (språkligt) försöker övertyga. Politiska tal kan nämnas som ett exempel på retorikstudier där man argumenterar, ofta med bildspråk och känsloladdade uttryck (Boreus 2015). Vi är intresserade av att förstå på vilket sätt författaren eller talaren försöker övertyga om en skärpt lagstiftning samt vilka förväntningar som urskiljs på skärpta straff vad gäller sabotage mot blåljusverksamhet (Boreus 2015). Vi kommer framförallt att ta stöd av Logos och Pathos när vi analyserar dessa två analysfrågor.
Analysfrågan ”Vilka förväntningar finns det på en skärpt lagstiftning vad gäller dess effekt?” bygger på konceptet Logos, där vi letar efter logiska resonemang i form av det förnuftsmässiga innehållet i argumenten (Boreus 2015). Det vill säga - är det rimligt att införa ett utökat straffrättsligt skydd för att exempelvis få effekt i form av avskräckning? Eller grundar det sig framförallt i moraliska värden? Boreus (2015) beskriver att man bäst kommer åt Logos genom att först se till Pathos. Vår fjärde analysfråga ” På vilket sätt försöker man övertyga om behovet av en skärpt lagstiftning?” bygger på Pathos som syftar till hur avsändaren söker övertyga genom att vädja till mottagarens känslor. Detta innebär att man
exempelvis i propositionen använder sig av att blåljusverksamhet blir hindrade i sitt redan hårda arbete, och på så sätt väcka sympati och medkänsla. Sedermera kan man se till Logos som syftar till hur avsändaren framställer sig själv (Boreus 2015). Vi gjorde avvägningen att inte fokusera alltför mycket på Ethos i vår analys, då en proposition är av en mer formell text i jämförelse med exempelvis ett debattinlägg där avsändaren eller författaren tydligt tar ställning. Det är ändå på sin plats att lyfta fram Ethos eftersom avsändaren i vissa fall subtilt framhäver sig själv på ett visst sätt. Till exempel så tar avsändaren hänsyn till olika
remissinstanser och framstår på så sätt som tillmötesgående mot etablerad expertis på fältet.
Ett abduktivt förhållningssätt
Analysen är av abduktiv karaktär, vilket innebär en växelverkan mellan teori och empiri. Induktion innebär att man inte utgår från en teori utan att man först samlar in empiriskt material, för att sedan dra slutsatser utifrån materialet man samlat in. Deduktion innebär istället att man utgår från en teori som man vill pröva empiriskt
16
(Svensson 2015). Vi samlar inte in data med avsikt att pröva en teori, utan i vårt fall blir det aktuellt med teori först i analys av resultat och i diskussionsdelen där vi tar stöd av teori för att besvara vår forskningsfråga/syfte.
Material och datainsamling
Materialet är ett så kallat målstyrt urval. Det betyder att den valda enheten, det vill säga, proposition som vi genomför en innehållsanalys på är utvald med direkt hänsyn till våra forskningsfrågor (Bryman 2011). Sammanfattningsvis kan en proposition beskrivas som sådan “En proposition är ett förslag från regeringen
till riksdagen om till exempel en ny lag. Vissa propositioner består av förslag till ny lagstiftning. Andra propositioner innehåller mindre eller större ändringar av redan gällande lagar eller förslag till riktlinjer av olika slag.” (Regeringen 2020). Förförståelse
Något som är viktigt att ha i åtanke är forskarens förförståelse när det kommer till kvalitativ forskning. Det innebär att vi går in med en viss subjektivitet när vi behandlar propositionen, vilket betyder att egna åsikter och befintlig kompetens kommer att ha viss betydelse för vår tolkning och reflektion till resultatet. Vidare så skriver Alvesson & Sköldberg (2008) att forskaren alltid har sina egna
referensramar i bagaget, och oundvikligen tolkar med dessa. Eftersom vi utgått från sociala bakomliggande orsaker och inte exempelvis från endast orsaksanalys på individplan, innebär det således att vi går in i studien med ett visst
förhållningssätt. Därmed besitter tolkningen av materialet endast en relativ objektivitet (Alvesson & Sköldberg 2008). Det råder olika meningar om hur pass mycket vikt som ska läggas vid forskarens förförståelse där, man kan förstå det, som en balansgång mellan objektivitet och subjektivitet. Vi kan likt Alvesson & Sköldberg (2008) skriver ta hänsyn till våra subjektiva tendenser för att närma oss en så relativ objektivitet som möjligt. Detta gör vi bäst genom att reflektera över våra meningsbyggnader och kritiskt granska språket för att se till så att ordvalet är så neutralt och icke–laddat som möjligt när vi reflekterar över lagens betydelse i relation till de bakomliggande argumenten och förväntningar som låg till grund för den och i relation till den bakomliggande sociala problembild som målas upp.
Reliabilitet och validitet
Rent generellt handlar reliabilitet om huruvida resultaten från en undersökning blir densamma om undersökningen genomförs på nytt, eller om de påverkas av slumpmässiga och tillfälliga betingelser. Validitet handlar istället om huruvida man mäter det man avser att mäta (Bryman 2011).
Inom kvalitativ forskning så skiljer LeCompte & Goetz på intern och extern reliabilitet respektive validitet. Extern reliabilitet innebär i vilken utsträckning en undersökning kan replikeras. Detta är ofta en större utmaning inom kvalitativ forskning (Bryman 2011). I vårt fall så krävs det att framtida studenter eller forskare använder sig av samma teoretiska ramverk och, i den mån det går, utgår från samma premisser med en liknande förförståelse som oss. Intern reliabilitet betyder att medlemmarna i ett forskarlag är överens om hur de ska tolka det som de ser och hör (Bryman 2011). Vi får med andra ord, vara noga med att ha en dialog om propositionen och dess betydelse. Vidare menar Lincoln & Guba (1985) och Guba & Lincoln (1994) på att kvalitativa studier bör behandlas med annorlunda begrepp eller kriterier än kvantitativa studier för att det ska vara möjligt att bedöma dess kvalitet. Dessa innefattar kriterierna; tillförlitlighet och
17
äkthet. Kriteriet äkthet väcker mer generella frågor om undersökningen ger en
tillräckligt rättvis bild av de olika åsikter och uppfattningar som finns bland den grupp som studeras (Bryman 2011). Äkthetskriteriet lämpar sig möjligen bättre för etnografiska studier då man samlar in primärdata, möjligen har vi förmedlat en rättvis bild genom att inte framställa avsändaren dvs. regeringen som jävig.Ett delkriterium till tillförlitlighet är pålitlighet, som motsvarar reliabilitet. Det innebär att man skapar en fullständig och tillgänglig redogörelse av alla faser av forskningsprocessen, inklusive beslut rörande analysen av data (Bryman 2011). Detta är något vi försökt uppnå genom att ta hänsyn till handledare och andra studenters granskning eller opponering av vår uppsats och strävat efter en fullständig redogörelse av uppsatsens alla delar för att få tillgång till en rättvis granskning (Bryman 2011).
Intern validitet innebär att det ska finnas en god överensstämmelse mellan
forskarens observationer och de teoretiska idéer som denne utvecklar (Bryman 2011). Det är en styrka vi anser oss besitta på grund av vår tillgänglighet till materialet och att uppsatsens omfattning står i proportion till den tid som avsatts för att utföra den. Motsvarande intern validitet menar Bryman (2011) att man även bör ta hänsyn till delkriteriet trovärdighet, kopplat till tillförlitlighet.Trovärdighet
innebär att en social verklighet kan se ut på många olika sätt men att
trovärdigheten har att göra med hur pass acceptabel den är i andra människors ögon. Vidare används begreppet triangulering för att uppnå trovärdighet bland annat genom att använda sig av flera datakällor eller teoretiska ingångar för att styrka slutsatser (Bryman 2011). En svaghet med denna uppsats kan således vara att vi endast utgått från en teoretisk utgångspunkt (SAT) och endast använt oss av
en metod samt att vi endast analyserat ett textmaterial. Därmed menar vi att det
vore bra att i mera omfattande framtida studier använda sig av exempelvis teoritriangulering där man utgår ifrån flera teorier för att undersöka ett fenomen för att styrka trovärdigheten.
Extern validitet innefattar den utsträckning i vilken resultaten kan generaliseras till andra sociala miljöer och situationer (Bryman 2011). I vårt fall betyder det att framtida studenter skulle behöva utgå från de premisser och teori som vi använder oss av. Det är mycket möjligt att de kommer fram till andra slutsatser på grund av en annan förförståelse om problembilden och subjektiva tendenser som finns hos den som forskar inom det kvalitativa området, så som förutfattade meningar om straffets betydelse och dess effekt. Ett alternativt begrepp inom tillförlitlighet som motsvarar den externa validiteten är överförbarhet. För att ta hänsyn till
överförbarheten krävs det att i kvalitativa studier utföra täta beskrivningar av detaljer och djup som kan förse forskare med en databas i deras framtida studier (Bryman 2011). Detta är något vi försökt uppnå genom attpresentera tidigare forskning och teorival noggrant samt att tydligt och detaljrikt presentera vår innehållsanalys.
Ett ytterligare delkriterium till tillförlitlighet att ta hänsyn till i kvalitativa studier är det som motsvarar objektivitet - En möjlighet att styrka och konfirmera
(Bryman 2011). Objektivitet, menar författarna på, går inte att uppnå i samhällelig forskning utan bör istället ageras på med god tro. Detta innebär att det ska vara uppenbart att forskaren inte medvetet låtit personliga värderingar eller teoretisk inriktning påverka/manipulera utförandet av och slutsatserna från en undersökning (Bryman 2011). Vårt val av teori (SAT) har skett utifrån det ämne som vi ämnade undersöka – en teori som tar hänsyn till interaktionen mellan plats och individ,
18
som fått gott empiriskt stöd och är applicerbar på alla former av brott (Wikström 2010). Då sabotage mot blåljusverksamhet har en nära anknytning till miljön men de flesta i samma miljö inte deltar i sabotagen använder vi oss av SAT i analysen. Vi är dock medvetna om att verkligheten skulle kunnat se annorlunda ut med ett annat teorival, vår analys ska därför förstås utifrån SAT. Sedermera är vi tydliga med att proposition analyseras vad gäller bakomliggande argument och
förväntningar på en lagändring. Vi försöker även förhålla oss till objektivitet genom att vara sakliga och inte lägga in egna värderingar vad gäller huruvida lagen och straffen är rimliga.
Etiska överväganden
Eftersom vårt material saknar tillräckligt etiskt känsligt innehåll har ingen
ansökan inlämnats till etikrådet. Det är dock på sin plats att redogöra för de etiska problem som kan uppstå i samhällsvetenskaplig forskning och som vi tagit hänsyn till i etiska överväganden. Vetenskapsrådets codex konkretiserar fyra allmänna huvudkrav på forskning vad gäller individskyddskrav. Dessa krav innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera undersökningsdeltagarna
om studiens syfte och deltagarnas möjlighet att avbryta sin medverkan när de önskar. Samtyckeskravet innebär att undersökningsdeltagarna aktivt gått med på att delta i undersökningen. Konfidentialitetskravet syftar till att etiskt känsligt material ska behandlas med största möjliga sekretess. Slutligen så innebär
nyttjandekravet att insamlad data endast ska användas till forskningsändamålet
och ingenting annat (Vetenskapsrådets kodex u.å). Vårt empiriska material består av en proposition från regeringen, därav blir etiska överväganden som kan uppstå i samband med exempelvis kvalitativa intervjuer inte lika aktuellt för vår studie. Vi är medvetna om att vår egna tolkning och selektering av materialet medför vissa risker och därmed är det av vikt att vi belyser för läsaren att detta är våra egna tolkningar och slutsatser. Vidare så måste man ta hänsyn till att vi i uppsatsen namnger områden som Rosengård i Malmö, där det bor många människor som inte begår brott och på så sätt ökar risken för stigmatisering av dessa individer. Därför är det viktigt att förhålla sig sakligt och att hänvisa korrekt enligt vårt källmaterial.
RESULTAT
Resultatet för vår textanalys av regeringens proposition består dels av
tematiserade argument och motargument men även av utdrag från texten för att redogöra för förväntningarna och hur man försöker övertyga om ett utökat straffrättsligt skydd.
Bland argument fann vi olika återkommande teman som användes i propositionen. Dels handlade det om att ge konkreta exempel på lägesbilden, i andra fall om ett hot för människors liv och hälsa. Det handlade även om en resurs och
säkerhetsfråga samt om ett straffvärde som ska spegla allvaret i brottet.
Beskrivning av problembilden som argument
I propositionen argumenterar avsändare för att polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård får utstå återkommande angrepp i form av stenkastning,
19
skottlossning och i ett fall av sprängattentat där en handgranat kastades och
detonerades i anslutning till en polisbil med flera poliser i (Prop 2018/19:155). Det framgår vidare i propositionen att falska larm rings in för att få polis eller
räddningstjänst att åka in i ett område där de sedan angrips. Det förekommer, förutom hot och våld, även skadegörelse på och stölder ur fordon (Prop
2018/19:155). Vidare argumenteras det med att gärningspersonerna är unga och att angreppen är planerade och organiserade. I propositionen beskriver man motiv bland ungdomarna som sådan; “att markera ett upplevt ägarskap över ett visst
område, att markera mot tidigare polisinsatser mot kriminella i ett område eller att uttrycka missaktning mot samhällets företrädare.”(Prop 2018/19:155 S.10).
Ett återkommande tema som vi fann i propositionen var en beskrivning av problembilden, det vill säga att blåljuspersonal får utstå hot och våld i sitt yrkesutövande. Genom att ge konkreta exempel på lägesbilden försöker man övertyga och argumentera för ett behov av förändring och en ändrad lagstiftning.
Hot mot människors liv och hälsa
I propositionen kan argument utläsas om att människors liv och hälsa i allvarliga fall kan stå på spel när blåljusverksamhet förhindras från att fullgöra sina uppdrag på grund av hot och våld (Prop 2018/19:155 S.11).
I propositionen står det att “Blåljusverksamheterna utgör samhällsnyttiga
funktioner. Att det finns en fungerade polisverksamhet, räddningstjänst och ambulanssjukvård måste anses vara en oumbärlig del av samhällets
infrastruktur.”(Prop 2018/19:155 S.23.) Vidare argumenteras det för att
blåljusverksamheten är kopplad till nödnumret 112 som används vid akuta nödsituationer och att ett sådant larm kan handla om fara för människoliv då någon snabbt behöver hjälp från ambulans, räddningstjänst eller polis. Därmed förespråkas det för att störningar som riskerar förhindra dessa verksamheter bör kriminaliseras(Prop 2018/19:155 S. 23.).
Dessa typ av argument skildrar att sabotagen utgör ett hot mot människors liv och hälsa och att de därför bör kriminaliseras. Argument med sådana resonemang var det som vi fann mest återkommande i propositionen. Det vädjar mer till hela samhället, istället för enskilda yrkeskategoriers utsatthet. Istället för att endast argumentera för den utsatta personalen och hinder i deras dagliga yrkesutövning, belyser man istället de potentiella konsekvenser som sabotage kan komma att medföra. I propositionen förespråkas inte endast allvaret i de fall där
blåljusverksamhet är på väg mot en akut utryckning utan man framhäver även allvaret i att förhindra kommande framtida utryckningar vid sabotage.
Avsändaren trycker särskilt mycket på att det kan handla om människors liv och hälsa och att sabotage mot blåljusverksamhet som förstör eller fördröjer personal på utryckning bör uppfattas som väldigt allvarligt med tanke på dess potentiella konsekvenser. Genom att förtydliga de viktiga samhällsfunktioner som dessa verksamheter uppfyller, dess potentiella konsekvenser när de förhindras eller fördröjs och som kan påverka en människa i nöd så vädjar man till den större publiken. Detta eftersom det handlar om något som alla människor kan drabbas av och därmed som alla kan relatera till. Och på så vis framställs det som ett allvarligt samhällsproblem.
20
Extra resurser och säkerhetsåtgärder som argument
Det beskrivs om hur fordon tillhörande blåljusverksamhet på flera platser inte kan lämnas obevakade när blåljuspersonal utför sina uppdrag och att det då krävs extra resurser då annan blåljuspersonal till exempel polis måste vakta fordonen för att kunna fullgöra sitt uppdrag (Prop 2018/19:155). Vidare belyser man att detta har medfört ett behov av ett visst säkerhetstänkande som måste tillämpas i samband med genomförande av uppdrag i vissa områden. I vissa fall har man tvingat avbryta pågående insatser och i andra fall fått backa och tillkalla förstärkning. Denna typ av argument belyser svårigheten för bl.a. räddningstjänst, ambulans och polisen att utföra sina arbetsuppgifter och de extra resurser som krävs i mån av säkerhetstänk. Här ligger fokuset även i angreppens vållande till personskador, rädsla och obehag för de personer inom blåljusverksamheterna som drabbas (Prop 2018/19:155).
Argumenten innefattar en problematik om en ökad belastning för
blåljusverksamheterna som i sin tur leder till att de inte kan åka på vissa ärenden och/eller att vissa ärenden blir bortprioriterade. Vidare argumenterar avsändaren för att polis, ambulans och räddningstjänst inte kan fullgöra sitt yrkesutövande i den omfattning och med de resurser som de ämnar, då de måste ta hänsyn till säkerhetsrisken.
Straffbestämmelser som ska spegla allvaret i att angripa blåljusverksamhet
Avsändaren argumenterar för att “det behövs ytterligare kriminalisering eftersom
det saknas ett övergripande och heltäckande straffrättslig reglering som direkt syftar till att skydda de samhällsnyttiga funktioner som blåljusverksamheterna utgör”(Prop 2018/19:155 S.14). Vidare argumenterar avsändaren för att “Enligt regeringen speglar de befintliga straffbestämmelser som kan vara tillämpliga inte heller alltid allvaret i att angripa blåljusverksamhet” (Prop 2018/19:155 S.14).
Vidare betonar avsändaren/regeringen att det är av vikt att det finns ett utökat straffrättsligt skydd mot angrepp för att blåljusverksamheterna ska kunna fullgöra sina uppdrag men även för att öka tryggheten hos och respekten för de personer som arbetar inom verksamheterna (Prop 2018/19:155 S.14). Det argumenteras även om att “Trygghet hos personalen och respekt för yrkesrollerna i sig är
väsentligt för att långsiktigt kunna upprätthålla en hög kvalitet hos de olika funktionerna inom blåljusverksamheterna” (Prop 2018/19:155 S.14).
Dessa argument består främst av kritik mot existerande straffbestämmelser som framställs som otillräckliga för att kunna spegla allvaret i att angripa
blåljusverksamhet. Det rör främst att värna om personalens trygghet men även om deras respekt. Det går att konstatera att respekt och trygghet är två återkommande ord som, enligt regeringen, måste förbättras för att skapa en hållbar arbetsmiljö för de berörda aktörerna. Detta argument kan vidare utläsas som en moralisk markör från samhällets sida för att upprätthålla en viss ordning och markera mot ett oönskat beteende; en typ av återupprättelse av samhällets normer.
Bland motargument fann vi ett återkommande tema från remissinstanserna - kritik mot hårdare straff som brottsprevention.
21 Motargument om en skärpt straffskala
I propositionen framgår det att Hovrätten för Västra Sverige, Örebro tingsrätt och Lunds universitet (Juridiska fakulteten) är tveksamma till om det är motiverat att straffskalan för grovt brott uppgår till livstids fängelse. Det föreslagna
livstidsstraffet för det grova brottet påpekas innebära ett avsteg från svensk rättstradition som kännetecknats av återhållsamhet vid användandet av
frihetsberövande bestraffning. Det föreslagna livstidsstraffet skulle enligt Lunds universitet innebära en så kraftig ökning av straffrättsliga åtgärder – särskilt mot redan socialt utsatta grupper i samhället – att den motivering för straffnivån som presenteras i utredningen framstår som oreflekterad (Prop 2018/19:155).
Vidare menar Lunds universitet (Juridiska fakulteten) på att det saknas övertygande/sakliga skäl för att motivera ytterligare kriminalisering.
Huvudargumentet är att en ny straffbestämmelse inte skulle påverka eller förändra de mekanismer som är grogrund, det vill säga orsaker och ursprung, till den sociala oro som tar sig uttryck genom exempelvis stenkastning och annan form av våld mot blåljusverksamhet eller andra viktiga samhällsfunktioner. Universitetet anför att en ny straffbestämmelse saknar förankring i vetenskaplig kriminologisk kunskap angående orsaker till och arbetet mot ifrågavarande brottslighet. Även Brottsförebyggande rådet (Brå) belyser att en ny straffbestämmelse förmodligen inte i sig skulle leda till minskning av denna typ av brottslighet. De poängterar att de som förstör utryckningsfordon och hotar viktiga samhällsfunktioner främst utgörs av unga män i utsatta områden och att det därmed krävs helt andra åtgärder för att komma till bukt med problemen (Prop 2018/19:155).
Motargumenten är av en mer logisk och rationell karaktär i jämförelse med de argument som förs om en skärpt lagstiftning från regeringens sida som är mer känslostyrda och problematiserar ett samhällsproblem. Regeringen menar på att detta bör markeras som felaktigt och därmed få konsekvenser (i form av skärpta straffrättsliga åtgärder). Remissinstanserna (LU, Brå och Hovrätten för Västra Sverige och Örebro tingsrätt) hävdar att ett ökat straffrättsligt skydd förmodligen inte kommer att ge någon effekt och att andra åtgärder bör övervägas, med ett större fokus på själva orsakerna bakom beteendet.
Förväntningar på skärpta straffrättsliga åtgärder
Ser man till de förväntningar som finns på en skärpt lagstiftning så handlar det mer om ett förnuftsmässigt innehåll i argumentet (Boreus 2015).
“Enligt regeringen speglar de befintliga straffbestämmelser som kan vara tillämpliga inte heller alltid allvaret i att angripa blåljusverksamhet. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att stärka det straffrättsliga skyddet mot angrepp på blåljusverksamhet” (Prop 2018/19:155 S.14).
Regeringen försöker här att lyfta fram vikten av en lagändring genom att påpeka att rådande lagstiftning inte räcker till. Med en ny lag skulle allvaret i att angripa blåljusverksamhet återspeglas på, enligt regeringen, ett mer proportionerligt sätt samtidigt som blåljusverksamhet får det utökade straffrättsliga skydd i sitt yrkesutövande som anses nödvändigt.
”Angrepp på polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård är genom olika bestämmelser redan i dag straffbart. Någon mer övergripande straffbestämmelse som tar sikte på att skydda polis, räddningstjänst eller ambulanssjukvård och deras samhällsnyttiga funktioner finns dock inte” (Prop 2018/19:155 S.11).
22
Förväntningar på skärpta straffrättsliga åtgärder som ska skydda polis,
räddningstjänst och ambulanssjukvård är återkommande i propositionen. En ny lag och lagskärpning förväntas uppnå en mer övergripande straffbestämmelse i detta avseende.
“Som bl.a. Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Örebro tingsrätt och
Brottsförebyggande rådet framhåller är problematiken givetvis inte sådan att den kan lösas enbart genom straffrättsliga åtgärder... Enligt regeringen är det dock av vikt att det därutöver finns ett starkt straffrättsligt skydd mot angrepp på central blåljusverksamhet. Utöver att bidra till att blåljusverksamheterna kan fullgöra sina samhällsviktiga uppdrag kan ett särskilt straffrättsligt skydd för funktionerna leda till att tryggheten hos och respekten för de personer som arbetar inom verksamheterna ökar. Trygghet hos personalen och respekt för yrkesrollerna är i sig väsentligt för att långsiktigt kunna upprätthålla en hög kvalitet hos de olika funktionerna inom blåljusverksamheterna.” (Prop 2018/19:155 S.14).
Det går att utläsa att regeringen inte har förväntningar på att straffrättsliga åtgärder ska lösa problematiken med sabotage mot blåljusverksamhet men att ett utökat straffrättsligt skydd ska medföra en ökad trygghet för de som arbetar i berörda yrkesroller. Det finns även förväntningar om att en ökad trygghet och respekt för dessa yrkesroller ska bidra till att upprätthålla en hög kvalitet hos de olika funktionerna och bidra till att blåljusverksamheterna kan fullgöra sina uppdrag. Sammanfattningsvis söker man inte reducera eller förebygga sabotagen med en skärpt lagstiftning utan snarare möjliggöra ett högre skydd för personalen och återuppta en respekt som tycks vara hotad. På så sätt förväntas straffrättsliga åtgärder kvalitetssäkra funktionerna i de samhällsviktiga uppdragen.
Känsloladdade argument
I texten kan följande retoriska begrepp skildras om vilket författaren försöker övertyga genom att vädja till mottagarens känslor (Boreus 2015).
“...För det första är verksamheten minutoperativ; varje fördröjning i
genomförandet av ett uppdrag kan få stora och ödesdigra konsekvenser för de intressen som verksamheten ska skydda, ytterst människors liv och hälsa...” (Prop
2018/19:155 S.48).
Här betonar regeringen allvaret i att polis, ambulans och räddningstjänst måste fungera eftersom det i slutändan rör sig om liv och död. Avsändaren använder sig av laddade ord som att blåljusverksamheterna är minutoperativa och varje
fördröjning kan medföra stora och ödesdigra konsekvenser som hotar människors
liv och hälsa när verksamheterna inte fungerar som de ska.
“...Även om polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård gör sitt yttersta för att, också under svåra förhållanden, genomföra och fullfölja uppdrag som syftar till att rädda liv eller egendom, medför angrepp av det slag som nu beskrivits typiskt sett en betydande risk för att verksamheterna allvarligt hindras eller försvåras. Detta innebär i sin tur att de personer som är i behov av hjälp från polis,
räddningstjänst eller ambulanssjukvård kan drabbas...” (Prop 2018/19:155 S.11).
Återigen trycker man på allvaret genom att hänvisa till att det ytterst handlar om liv och död om inte blåljusverksamheterna fungerar som de ska. Regeringen hänvisar till att blåljusverksamheternas uppdrag syftar till att rädda liv och att
23
angrepp utgör en betydande risk, som i sin tur innebär att personer som är i behov
av hjälp drabbas. Vidare belyser regeringen de redan svåra arbetsförhållandena
som polis, räddningstjänst och ambulans arbetar under.
DISKUSSION
Metoddiskussion
Vi har när det kommer till de två första frågeställningarna ”Vilka argument
används för att övertyga om en skärpt lagstifting?” och ”Vilka motargument lyfts fram mot en skärpt lagstiftning?” valt att sammanfatta de olika utdragen till
mindre kompendium med tillhörande stycke och underrubrik som kort
sammanfattar innehållet. Vi kunde b.la. se ”Hot mot människors liv och hälsa” och ”Straffbestämmelser som ska spegla allvaret i att angripa blåljusverksamhet” under argument för att nämna två exempel. Då det rör sig om explicita argument i
argumentationsanalysen valde vi att presentera resultaten som en löpande text.
Under respektive stycke med tillhörande underrubrik har vi därefter gjort en analys av innehållet. Vi har även i analys av resultat tagit hjälp av tidigare forskning och teori för att förstå både regeringens och remissinstansernas argument.
I den beskrivande delen av propositionen har vi omformulerat text och beskrivit med egna ord men, även om vi bytt ut till andra synonymer, varit noga med att inte ändra innehållet och även varit noga med källhänvisning så att läsaren enkelt kan kontrollera att innehållet stämmer överens med propositionen.
Vår analys är förankrad i vetenskaplig teori och tidigare forskning då vi använder oss av SAT, som vi anser vara en kriminologiskt relevant teori för att studera detta samhällsproblem samt utav samhällsvetenskaplig forskning och polisens egna undersökning. Vidare så använder vi olika rapporter och artiklar som belyser både problemet med sabotage mot blåljusverksamhet men även den sociala
orsaksbilden och vilken effekt straff som avskräckning har på brott i allmänhet. Genom att vidare beskriva de premisser som vi utgår ifrån, det vill säga SAT och tidigare forskning samt beskriva våra analysfrågor noga så menar vi på att vi ger andra möjlighet att replikera studien. Men det krävs att de eller denne som eventuellt utför studien på nytt använder sig av samma teoretiska ramverk och publicerade studier som lyfter samma problematik som våra. Om de eller denne istället utgår från en annan teori eller studier som lyfter fram en annan
problematik kan resultatet bli annorlunda och den externa validiteten eller
överförbarheten blir lidande. I detta avseende spelar även förförståelse in, då det
inte går att utesluta vår egen förförståelse om exempelvis sabotage mot
blåljusverksamhet eller fängelsestraff påverkat analysen. På samma vis kan det inte heller uteslutas att en eventuell replikering av vår studie genomsyras av förförståelse. Det kan resultera i att studien tar en annan riktning. Vi menar vidare på att vi så objektivt som möjligt försökt redogöra för resultaten - för att öka trovärdigheten och minimera bias från vår sida samt för att stärka överförbarheten till kommande studier.
