Mälardalens Högskola
Institutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap Missbrukarvårdsprogrammet
BK 2890, Sociologi C, 10 p. C-uppsats. VT 2007
Historier om den hårlösa betydelsen
Sex kvinnors upplevelser av borttagning av sitt kroppshår
Handledare: Lennart Carlsson Författare: Ingela Möller Examinator: Keith Pringle
Tack…
Amelie, Kristin, Jennifer, Martina, Linda och Karin, för att ni delade med er av era upplevelser.
Jon, för allt stöd och för ditt tålamod.
Noa och Klara. Ni har varit min glädje- och inspirationskälla.
Lennart, för din vägledning.
Tack alla ni, utan er hade den här uppsatsen aldrig blivit till.
Innehållsförteckning:
Abstrakt 4
1. Inledning 5
1.1 Bakgrund – en hårresa 5
1.2 Problemformulering 6
1.3 Syfte och frågeställning 7
2. Forskning 7
2.1 Efterforskning 7
2.2 Tidigare forskning 8
2.3 Diskussion om tidigare forskning 14
3. Metod 15
3.1 Forskningsansats och datainsamlingsmetod 15
3.2 Urval 16
3.3 Förberedelser inför intervjuerna 18
3.4 Intervjutillfällena 18
3.5 Databearbetning och analys 19
3.6 Etik 20
3.7 Validitet och reliabilitet 20
4. Resultat och analys 21
4.1 Presentation av respondenterna 21
4.2 Teman och kategorier 22
5. Diskussion och slutsatser 30
5.1 Essensen ur kvinnornas upplevelser av borttagning av sitt kroppshår 30
5.2 Teoretiska reflektioner 32
5.3 Anknytning till tidigare forskning 36
6. Metodologiska reflektioner 38
Referenslista 40
Abstrakt
Borttagning av kroppshår är ett utbrett fenomen bland kvinnor i västvärlden men det riktas lite uppmärksamhet åt detta inom forskningen. Det finns ingen vetenskaplig undersökning om betydelsen av borttagning av kroppshår bland kvinnor i Sverige.
Den här studien undersöker kvinnors upplevelser av sitt kroppshår genom sina personliga hårborttagningshistorier. Studien bygger främst på en fenomenologisk ansats, men har även inslag av grundad teori. Den baseras på kvalitativa intervjuer med ett urval av sex vuxna kvinnor i åldrarna 27-41 år. Resultaten presenteras i följande teman: Normer; Identitet; Kroppsvård; Attraktion och Kvinnlighet; samt Tidsutrymme och uttrycker den diversifierade essensen ur kvinnornas upplevelser av fenomenet. En hårlöshet under armarna och på benen upplevs ha stor betydelse i offentliga sammanhang samt inge känslor av att vara mer bekväm, kvinnlig, fräsch och attraktiv. Resultaten har likheter med tidigare forskning som pekar på den hårlösa kvinnokroppen som ett normgivande kvinnoideal och som en del i skapande av femininiteten. Vidare speglas resultaten i den symboliska interaktionismen samt en teori om den sociala kroppen.
1. Inledning
Varje gång jag ska ha på mig ett klädesplagg i vilket jag blottar mina ben och armhålor, såsom en baraxlad klänning eller baddräkt, ser jag först till att avlägsna varje litet hårstrå som kan avslöja sanningen om att mina ben och armhålor annars är täckta med hårstrån. Jag plockar fram rakhyveln precis som jag gjort så många gånger sedan tidiga tonåren och liksom så många andra kvinnor gör. Mitt intresse för att vi kvinnor har denna vana att göra våra kroppar hårlösa väcktes i och med att jag började fundera över och ifrågasätta varför jag själv rakar mig när jag många gånger egentligen vill låta bli. Jag tycker det är anmärkningsvärt att vi kvinnor i så stor omfattning gör om våra kroppar så att de blir till synes hårlösa under armarna, på benen och runt underlivet. Om ingenting görs så är håret trots allt en naturlig del av den kvinnliga kroppen. Till sammanhanget hör också den kommentar min då femåriga son gav mig en dag när han såg mina orakade ben: ”Mamma, du ser ut som pappa på benen!”
1.1 Bakgrund - en hårresa
Håret på huvudet, i ansiktet och på kroppen har ett symboliskt innehåll som genom historien tillskrivs olika värden och meningar beroende kontexter såsom ideologier, mode och kön (Synnott 1987, s. 404; 1993, s. 123). Enligt traditionella normer ska kvinnor bland annat ha mycket hår på huvudet men nästan inget på kroppen, medan det motsatta förhållandet gäller för män (Synnott 1987, s. 391). Fundamentala förändringar av olika kulturella normer för hår har olika tidsrytmer. Skiftningar av ideologiska normsystem sker som regel under tioårsperioder i samband med modeförändringar, medan förhållandet mellan mängden huvudhår och kroppshår tar flera hundra år att förändra. Manliga och kvinnliga normer för hår går allra trögast att förändra och sker under årtusenden (Nielsen 1999, s. 46).
Intresset för hårborttagning i USA tog fart mellan 1915 och 1945, när reklam framhävde ett skönhetsideal av den vita kvinnan såsom hårlös (Hope 1982, refererad i Labre 2002, s. 115). Mellan 1915 och 1919 riktade sig reklamer främst mot hårborttagning under armarna. Budskapet var att hår under armarna på kvinnor inte passade till ärmlösa kläder, att det var något onödigt, oönskat och fult (Adams 1978; Hope 1982, refererade i Basow 1991, s. 84). Under 1920-talet handlade reklamen i stort om hur kvinnor med olika medel kunde förändra sina kroppar (Fox, 1984 refererad i Basow, s. 84). Tillsammans med lanseringen av kortare kjolar, baddräkter och silkesstrumpor framställdes kvinnor alltmer på ett sätt som att de var ämnade att behaga och attrahera män (Brownmiller 1984, refererad i Basow, s. 84-85). Att ta
bort hår både under armarna och på benen marknadsfördes som en nödvändig åtgärd för kvinnor först när genomskinliga nylonstrumpor, förutom ärmlöst och barbent, kom på modet (Hope 1982, refererad i Labre 2002, s. 115). Någon gång mellan 1941 och 1945 blev borttagandet av kroppshår en del av kvinnors vardagliga hygien och skönhetsrutiner. Det blev ett normaliserat beteende (Hope 1982, refererad i Basow 1991, s. 85). Mellan 1940 och 1980 verkar det som att borttagning av kroppshår främst var ett utbrett beteende bland vita kvinnor i USA och att det var först därefter som normen om den hårlösa kvinnokroppen spred sig vidare till bland annat Europa (Basow, s. 95).
Under 1960 - 70-talet släpptes huvudhåret loss från sina konventioner av kvinnor som lät håret vara utan någon viss frisyr. Samtidigt började feminister använda kroppshåret som ett sätt att utmärka sig då de exempelvis slutade ta bort hår under armarna. Trots denna revolution i slutet av 1960-talet är förhållandet mellan kvinnors och mäns huvudhår i stort sett oförändrad och för kvinnors del innebär det att allt synligt hår, förutom det som sitter på huvudet, ska tas bort (Nielsen 1999, s. 49-50).
1.2 Problemformulering
Jag vill studera kvinnors personliga erfarenheter och upplevelser av fenomenet att kvinnor i så stor utsträckning avlägsnar hår under armarna, på benen och runt underlivet. Anledningarna till att jag vill studera detta fenomen är att jag vill få en ökad kunskap om vad borttagning av kroppshår har betytt och betyder för kvinnor, samt hur det kommer sig att kvinnor börjar och fortsätter ta bort sitt kroppshår. Om de någon gång slutat med eller i nuläget inte utför denna handling vill jag även få en bättre förståelse för detta. Jag tycker det är viktigt att studera detta fenomen eftersom den socialt konstruerade hårlösa kvinnokroppen framträder som ”naturlig” till skillnad från den biologiskt hårbeklädda. Det förväntas av kvinnor i vårt samhälle att de ska sköta sin kropp genom att med olika metoder göra den hårlös. Massmedia överöser oss med bilder av den släta hårlösa kvinnokroppen. Att kvinnor ska ta bort sitt kroppshår har, enligt min uppfattning, på något sätt blivit en del av att vara kvinna trots att ökad kroppsbehåring är ett kännetecken för sexuell mognad både för kvinnor och för män. Jag tror att det är en handling som under uppväxten införlivas och förankras som en del av de kvinnliga bestyren och att flertalet kvinnor egentligen inte har reflekterat över anledningarna till att de tar bort sitt kroppshår eller över alternativet att låta bli. Med min studie vill jag också bidra till att utöka den begränsade forskningen i ämnet samt ge uppslag till fortsatta undersökningar.
1.3 Syfte och frågeställning
Mitt syfte är att undersöka kvinnors upplevelser av sitt kroppshår och sin hårborttagning under armarna, på benen eller runt underlivet från att de började och fram till idag. Jag är intresserad av deras så kallade hårborttagningshistorier. Jag vill ta reda på vilka faktorer som bidrog till att de började ta bort sitt kroppshår och vilka faktorer som är bidragande idag. Mitt mål är att få en bättre förståelse av essensen av det fenomen att kvinnor tar bort sitt kroppshår.
Mina centrala frågeställningar är:
– Hur ser kvinnor på kvinnokroppens hårlöshet?
– Vad har borttagning av kroppshår haft för betydelse för kvinnor och vad har den för betydelse för dem idag?
– Vad har bidragit och vad bidrar till kvinnors borttagning av kroppshår?
2. Forskning
I det här avsnittet redogör jag kortfattat för hur jag gick tillväga och vad jag fann när jag letade efter forskning som jag kunde grunda min studie på. Vidare gör jag en genomgång av tidigare forskning inom området borttagning av kroppshår bland kvinnor. Avslutningsvis för jag en kritisk diskussion om den tidigare forskningen.
2.1 Efterforskning
För att ta reda på tidigare forskning om borttagning av kroppshår bland kvinnor har jag sökt i flera referensdatabaser på Internet och via Mälardalens Högskolebibliotek. Jag har sökt bland vetenskapliga tidskrifter och publikationer, akademiska avhandlingar, c- och d-uppsatser, böcker, svenska tidningar på Internet, samt tagit hjälp av en bibliotekarie vid Mälardalens Högskolebibliotek. Kungliga bibliotekets LIBRIS och CSA ILLUMINA gav bäst resultat. De sökord som visade sig vara mest framgångsrika var ”kroppshår”, ”hårväxt”, ”behåring” och ”body hair”.
Ämnet kvinnors borttagning av kroppshår visade sig vara ett relativt nytt forskningsområde och forskningsutbudet var litet. Jag hittade sex utländska empiriska vetenskapliga undersökningar om kvinnor och kroppshår. Jag använde mig av fyra av dessa, tre kvantitativa och en kvalitativ, som har genomförts mellan åren 1991 och 2005. Dessa undersökningar
hittade jag huvudsakligen som publikationer i tidskrifter med feministisk och psykologisk inriktning. Forskarna som genomförde undersökningarna är alla kvinnor verksamma som doktorander och professorer inom sociologi, kvinnoforskning och psykologi. Jag hittade även en svensk kvalitativ undersökning, en kvinnlig doktorands avhandling inom sociologi från 2004.
2.2 Tidigare forskning
I USA hör det till kvinnligheten att inneha en hårlös kropp. Det är en norm som tog fäste mellan åren 1915 och 1945. Forskningsmässigt har det riktats väldigt lite uppmärksamhet åt utvecklingen av denna norm. Fram till 1991 förelåg i stort sett ingen undersökning om hur utbredd denna norm är eller av vilka anledningar kvinnor egentligen tar bort kroppshår (Basow 1991, s. 83). ”The Hairless Ideal: Women and Their Body Hair” (Basow 1991) är den första empiriska undersökningen som har studerat utvecklingen av denna norm i USA. Undersökningen har utgått från hypoteserna att feminister samt lesbiska, som inte söker attrahera män, inte anpassar sig lika mycket till normen om den hårlösa kvinnokroppen som andra kvinnor gör (Ibid., 86). Syftet var att utforska om feministisk identifikation och sexuell läggning (lesbisk, bisexuell, heterosexuell) påverkar omfattningen av samt anledningarna till borttagning av hår under armarna och på benen bland kvinnor. Undersökningen gjordes på 235 kvinnor från två nationella professionella organisationer, National Women´s Studies Association (NWSA) samt American Psychological Association (APA), som svarade på en utsänd postenkät med fasta svarsalternativ som skulle rangordnas. Kvinnorna var i huvudsak vita och i åldrarna 20 till 81 år (Ibid., 86-87, 90).
Resultaten från denna studie visar att 85 % av kvinnorna började ta bort kroppshår i tonåren och att ungefär 81 % fortsatte att göra så om än bara ibland. De flesta kvinnorna började ta bort sitt kroppshår på grund av sociala och normativa skäl, särskilt utifrån skälet att det var det man skulle göra. Andra viktiga skäl var att kvinnorna kände att det förväntades av dem att ta bort kroppshår, samt att det fick dem att känna sig äldre. De skäl som hade minst betydelse för varför de började är att det var ett önskemål från en partner samt att kroppshår är något orent (Basow 1991, s. 87-89). Orsaker till varför de fortsatte har främst handlat om kvinnlighet och sexuell attraktionskraft, såsom att kvinnorna gillar känslan av slät och len hud, att det får dem att känna sig attraktiva och kvinnliga. Att kroppshår är någonting orent samt att det är obekvämt med kroppshår var de minst viktiga skälen till att kvinnorna fortsatte ta bort kroppshår (Ibid., 88-89). Ungefär en tredjedel av kvinnorna har någon gång slutat ta
bort kroppshår. Främst för att de tycker kvinnors kroppar är fina som de är med hår, att de inte ska behöva ta bort kroppshåret bara för att de är kvinnor, samt att det är ett dumt beteende (Basow 1991, s. 88-89).
Resultaten understödjer de båda hypoteserna. Ju starkare feministisk ståndpunkt desto mindre anpassning efter normen om den hårlösa kvinnokroppen. Nästan samtliga kvinnor som under någon period inte tog bort kroppshår identifierade sig väldigt starkt som feminister (Basow 1991, s. 88, 90). Lesbiska och bisexuella tog bort kroppshår i betydligt lägre utsträckning än heterosexuella kvinnor, som har fortsatt att ta bort hår under armarna och på benen för att de känner sig mer attraktiva då (Ibid., 91-92). Trots skillnaderna mellan feministisk identifikation och sexuell läggning har ändå majoriteten av samtliga kvinnor fortsatt att raka sig, och såväl feminister som icke feminister verkar ha anpassat sig efter den sociala normen att kvinnans attraktionskraft hänger samman med en hårlös, slät och len hud (Ibid., 94-95).
”The Hairless Norm: The Removal Body Hair in Women” (Tiggemann & Kenyon 1998) är en kvantitativ undersökning som har utforskat betydelsen av borttagning av kroppshår bland kvinnor i Australien. Den är gjord på 129 kvinnliga universitetsstudenter och 137 kvinnliga högstadieelever som de flesta är vita. En förfinad enkät som byggde på Basow´s (1991) metod med fasta svarsalternativ som skulle rangordnas användes. Forskarna har utifrån ålder, feministisk ståndpunkt och självrespekt mätt förekomsten av och anledningarna till att dessa kvinnor tar bort hår under armarna och på benen (Tiggemann & Kenyon, s. 875-876).
Resultaten visar att mer än 90 % av universitetsstudenterna och högstadieeleverna tar bort hår under armarna och på benen. Universitetsstudenterna började och har fortsatt främst för att de känner sig attraktiva utan kroppshår samt att de gillar känslan av slät och len hud. För högstadieeleverna handlade och handlar det främst om att de tycker kroppshår är fult och att män tycker mer om kvinnor som inte har kroppshår, samt att de känner sig mer attraktiva utan. Både universitetsstudenterna och högstadieeleverna började och har fortsatt av anledningar som främst har med kvinnlighet och attraktionskraft att göra, men det är betydligt mer uttalat hos högstadieeleverna. För universitetsstudenterna framträder normativa anledningar som mer betydande för att de började, att det var något som man skulle göra är rankad som tredje viktigaste, medan de på samma plats över anledningar till att de fortsatte anger att män tycker mer om kvinnor som inte har kroppshår (Tiggemann & Kenyon 1998, s. 879-881). Vidare visar resultaten att de kvinnor som inte tog bort kroppshår inte har en
starkare feministisk ståndpunkt, vilket forskarna hade förmodat. Mätningarna utifrån självrespekt visar att de kvinnor som inte tar bort kroppshår generellt sett har högre självrespekt än de som tar bort kroppshår. Detta styrker till viss del antagandet om att kvinnor med låg självrespekt är mer missnöjda med hur deras kroppar ser ut och mer angelägna om att förändra den än kvinnor med hög självrespekt. Resultaten är dock inte statistiskt signifikanta eftersom det endast var åtta kvinnor i vardera testgruppen som inte tog bort sitt kroppshår (Tiggemann & Kenyon 1998, 881-883).
Resultaten visar till viss del på att åldern har betydelse för om kvinnor i huvudsak anger normativa eller kvinnlighet och attraktionsskäl för deras borttagning av kroppshår. Forskarna hade antagit att universitetsstudenterna i större utsträckning än högstadieeleverna skulle ange normativa anledningar för att de började. Dels eftersom det är lättare att se det normativa trycket från ett utifrånperspektiv än inifrånperspektiv, och dels eftersom högstadieelever befinner sig i en period under vilken sexualiteten och identiteten börjar utformas och det är extra viktigt att känna kontroll över sitt liv. Både universitetsstudenterna och högstadieeleverna uppger att de tar bort kroppshår av anledningar som har med kvinnlighet och attraktionskraft att göra, vilket visar på hur kvinnorna från ett inifrånperspektiv gör detta beteende till något förnuftsenligt snarare än att det handlar om en anpassning efter normen om att kvinnor ska vara hårlösa för att accepteras (Tiggemann & Kenyon 1998, s. 875-876, 884).
”Women and Body Hair: Social Perceptions and Attitudes” (Basow & Braman 1998) är en kvantitativ undersökning gjord på 68 manliga och 115 kvinnliga i huvudsak vita studenter på en privat högskola i USA. Undersökningen har fokuserat på att utifrån en feministisk, manlig respektive kvinnlig ståndpunkt ta reda på studenternas attityder till en kvinna med synligt hår under armarna och på benen. Varje respondent fick i avskildhet se en av två möjliga kortfilmer på samma kvinna i baddräkt som torkade sig med en handduk. Det som skilde filmerna åt var att kvinnan i ena filmen hade hår på benen och under armarna, medan hon i andra filmen var renrakad. Direkt efteråt följde ett minnestest där respondenterna fick svara på frågor om filmen utifrån ett antal svarsalternativ. Ingen av respondenterna visste om att undersökningen fokuserade på attityder till kvinnans kroppsbehåring (Ibid., 637-639).
Resultaten visar bland annat att samtliga respondenter som såg filmen med kvinnan som hade synligt hår under armarna också lade märke till detta och att de flesta även uppmärksammade
att kvinnan hade orakade ben. Likaså noterade den övervägande delen respondenterna som såg filmen med samma kvinna utan synligt kroppshår att hon var hårlös under armarna och på benen. Både kvinnorna och männen uppfattade den förstnämnda kvinnan som avsevärt mindre sexuellt attraktiv än den senare, vilket ger en antydan om att vita kvinnor utan håriga armhålor och ben anses mer sexiga i USA än vita kvinnor med bibehållen kroppsbehåring (Basow & Braman 1998, s. 640-642).
”Exploring the Depilation Norm: A Qualitative Questionnaire Study of Women´s Body Hair
Removal” (Toerien & Wilkinson 2004) redovisar den kvalitativa delen av en omfattande enkätundersökning som genomfördes på 678 i huvudsak vita och heterosexuella kvinnor från hela Storbritannien. Över hälften var heltidsstuderande, medan övriga var hel- eller deltidsarbetande eller hemmafruar. Deras ålder varierade mellan 16 och 70 år (Ibid., 72-73). ”Body Hair Removal: The ’Mundane’ Production of Normative Femininity” (Toerien, Wilkinson & Choi 2005) redovisar resultaten från den kvantitativa delen av studien och visar bland annat att så gott som alla (99,7 %) av kvinnorna hade tagit bort hår någon gång under sitt liv (Ibid., 402). Den kvalitativa undersökningen är den första i sitt slag som har tagit fram kvalitativa enkätdata om hur kvinnor upplever sitt kroppshår. Studien analyserar svaren till en sektion i enkäten som bestod av nio öppna frågor om kvinnornas egna erfarenheter av sitt kroppshår och sin hårborttagning, samt om hur andra personer har reagerat på deras kroppshår. Undersökningen har försökt besvara vad det är som gör att normen om hårborttagning skapas och upprätthålls (Toerien & Wilkinson 2004, s. 70-73).
Resultaten visar bland annat att normen om borttagning av kroppshår bland kvinnor skapas av kvinnorna själva och av andra omkring dem och att den hänger samman med ett rationaliseringssystem inom vilket hårborttagning associeras med attraktionskraft, släthet, renlighet och skötsamhet, samt kvinnlighet. Attraktionskraft förknippas tydligt med en hårlös kropp och anges av kvinnorna som ett huvudskäl till borttagning av kroppshår, i enlighet med det gällande västerländska skönhetsidealet. Släthet anses viktigt då det förknippas med intimitet och beröring En hårlös kropp förknippas med renlighet och skötsamhet till stor del därför att kroppshår anses frambringa mer svettlukt och annan kroppsodör (Toerien & Wilkinson 2004, s. 73, 78, 86-88). Det finns också en tydlig koppling mellan manlighet och hårighet som starkt bidrar till att kvinnlighet förstärks genom en hårlös kropp. Resultaten visar även hur normen om hårborttagning upprätthålls i vardagen genom sociala bestraffningar mot kvinnor med kroppshår (Ibid., 80). De huvudsakliga bestraffningarna som
kvinnorna i undersökningen anger handlar om: direkta påtryckningar, såsom förslag och uppmaningar; klagomål och kommentarer; skämt, pikar och smeknamn; samt stirrande blickar (Toerien & Wilkinson 2004, s. 80).
Undersökningen framhåller att de associationer och reaktioner som omger kvinnornas borttagning av kroppshår tydligt visar att hårlöshet anses som något mycket positivt i motsats till hårighet som anses negativt. En kvinna utan kroppshår upplevs som attraktiv, välvårdad och kvinnlig, medan en hårig kvinna upplevs som oattraktiv, oren, ovårdad och även maskulin. Med andra ord finns en rädsla hos kvinnor för att inte accepteras och för att hamna utanför om de inte tar bort sitt kroppshår. Analyserna över kvinnornas egna beskrivningar av sina upplevelser ger tydliga bevis för att det finns ett gemensamt system för att rationalisera betydelserna av att ha en hårlös eller hårig kropp som kvinna i Storbritannien, samt att negativa reaktioner på kvinnlig kroppsbehåring trycker på vidmakthållandet av kvinnokroppen som hårlös (Toerien & Wilkinson 2004, s. 85-86, 89). Detta styrker undersökningens hypotes att: “Hair removal, rather than being simply a matter of individual choice, is a norm requiring social production and maintenance.” (Toerien & Wilkinson 2004, s. 73)
Forskarna påpekar, då deras undersökning i Storbritannien är den första vetenskapliga studien om kvinnors hårborttagning i Europa, att det finns indikationer på att kvinnor i en del större europeiska länder, såsom Tyskland, Frankrike och Spanien, inte har ett lika starkt förhållande till den hårlösa normen som de brittiska kvinnorna (Toerien, Wilkinson & Choi 2005, s. 405). Det kan finnas förklaringar till denna eventuella avvikelse i att dessa länder ofta framhäver sin nationella karaktär, kultur och europeiska identitet och aktivt försöker mota influenser från USA. Hur det förhåller sig i Sverige, om vi tar efter USA:s normer och mode mer än de europeiska influenserna vad gäller borttagning av kroppshår, finns ingen forskning som redogör för.
I en undersökning som gjordes av National Usage Study år 2002 finns uppgifter på att 77 % av den svenska kvinnliga befolkningen och 98 % av de unga svenska kvinnorna rakar sig, särskilt under armarna och på benen. Detta var vid tidpunkten den högsta nivån i hela Europa (www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,180297,00.htlm).
Det finns en svensk avhandling ”I en klass för sig - Genus, klass och sexualitet bland
gymnasietjejer” (Ambjörnsson 2004) som bland annat behandlar borttagning av kroppshår bland unga svenska kvinnor som en del av skapandet av femininitet. Forskaren har utifrån uppväxt och sociala förutsättningar undersökt ungas kvinnoideal och hur man blir tjej i dagens Sverige, mer specifikt, försökt ta reda på hur feminina genuspositioner frambringas inom ett heteronormativt system (Ibid., 11) Under läsåret 1999/2000 gjorde forskaren en deltagande och medföljande observation på ett trettiotal tjejer i åldrarna 16 till 18 år från två olika program på en gymnasieskola i en förort utanför Stockholm (Ibid., 33-34, 38-39). Utöver observationerna gjordes även ett trettiotal enskilda intervjuer, sex gruppintervjuer och fyra mer informella samtal med personal. Dessutom fick samtliga elever i båda programmen fylla i en enkät om sina socioekonomiska förhållanden hemma (Ibid., 41-42).
Tjejernas förhållande till kroppshår behandlas främst i en avgränsad del av undersökningen som försöker beskriva hur tjejerna ser på och försöker skapa den kvinnliga kroppen. En första reaktion från tjejerna var att det är äckligt att inte raka sig och att de som inte rakar sig är feminister (Ambjörnsson 2004, s. 140). Forskaren betonar att håret verkar som en av de viktigaste komponenterna i att skapa skillnader mellan könen. Det som tjejerna ansåg vara hår på fel ställe på kroppen utlöste starka negativa reaktioner som genast ledde till sanktioner såsom ogillande och avsmak. De flesta tjejerna ansåg att tjejer ska ha långt hår på huvudet, medan hår under armarna, på benen och utanför bikinilinjen ska tas bort. Detta var normen och de tjejer som avvek från denna beskrevs som okvinnliga och oattraktiva. För killar däremot ansågs det mer attraktivt och manligt om de har kortklippta frisyrer och synligt kroppshår. Det är tydligt att borttagning av kroppsbehåring verkade som en viktig komponent i uppdelningen mellan kvinnligt och manligt (Ibid., 142-143). Vid en diskussion om kroppsbehåring berättade alla närvarande tjejer att de rakar benen och att de gör det mer regelbundet under sommaren och när de har en pojkvän. De gör det fastän att de tycker att det är jobbigt, eftersom det anses nödvändigt. Orakade ben associeras med känslor av äckel och ofräschhet, särskilt benstubb. Hår under armarna anses dock vara ännu äckligare och ofräschare och ett måste för tjejer att ta bort (Ibid., 145-146).
Borttagningen av hår framstår som en viktig del i att skapa den kroppsliga femininiteten som visar sig byggas upp efter heterogena normer. Lesbiska karaktäriseras som att de inte rakar sig och anses okvinnliga (Ambjörnsson 2004, s. 147, 149). Samtidigt tycker tjejerna att killar som medvetet rakar bort hår under armarna eller på benen är omanliga, eftersom de då gör
sådant som tjejer gör. Sammantaget fungerar håret som ett viktigt verktyg för skapandet av heterosexuella kvinnor och män Forskaren menar att tjejernas förhållande till håret verkar likhetsskapande mellan tjejerna, avståndstagande från lesbiska och andra tjejer som anses okvinnliga och särskiljande respektive attraherande gentemot män (Ambjörnsson 2004, s. 148-149).
2.3 Diskussion om tidigare forskning
De flesta av undersökningarna som beskrivs ovan har fokuserat främst på vita kvinnor som går i grundskolan eller på universitetet. Den första större undersökningen från USA fokuserar på akademiker inom två yrkesorganisationer med kvinnor i vuxen ålder. Den andra studien i USA genomfördes på en privat högskola i nordöstra USA och undersökningen i Australien genomfördes på en högskola samt två högstadieskolor i södra Australien. Med tanke på hur många invånare dessa länder har är det anmärkningsvärt om dessa högskolor är representativa för dessa länders unga kvinnor. I USA där en stor del av studierna måste privatfinansieras är det övre medel- och höginkomsttagare som har råd att gå vidare till universitetsstudier, särskilt på privata högskolor. Därmed kan representativiteten ifrågasättas. Liknande studier bör genomföras på kvinnor som går på de statliga högskolorna och i fler delar av landet samt på kvinnor med annan sysselsättning för att få svar på frågan om låginkomsttagare och arbetare följer modet i mer eller mindre omfattning. Det vore även intressant att genomföra undersökningar med kvinnor i olika åldrar i USA och Australien.
Endast den senaste undersökningen från Storbritannien inkluderar kvinnor i alla åldrar och olika sociokulturella bakgrunder från hela landet. Dessutom innehåller den både en kvantitativ del och en kvalitativ del. Detta är även den senast genomförda vetenskapliga undersökningen och den första som har genomförts i Europa, varför den får ses som den mest representativa för kunskaper om borttagning av kroppshår bland vita kvinnor.
Samtliga undersökningar som beskrivs ovan undersöker utbredningen av och förhållandet till normen om den hårlösa kvinnokroppen och forskarna finner tydliga bevis för sina hypoteser. Eftersom de olika forskarna använder sig av de tidigare undersökningarnas resultat och erfarenheter har de efterhand alltmer förfinat sin avgränsning av undersökningsområdet. Samtliga påpekar dock att fler undersökningar bör genomföras på en bredare sammansättning av kvinnor med olika sociokulturella och etniska bakgrunder då det finns tecken på att dessa avviker i sitt förhållande till hårborttagning och därmed från den hårlösa normen. Den
svenska doktorsavhandlingen på tjejer i gymnasieåldern är unik. Samtidigt behövs kunskap om vuxna svenska kvinnor i olika åldrar och deras förhållande till den hårlösa normen varför en sådan svensk undersökning efterlyses.
3. Metod
I det här avsnittet redogör jag för min forskningsansats och den datainsamlingsmetod jag har valt. Jag beskriver mitt urval och därefter mina förberedelser inför och genomföranden av intervjuerna. Vidare redogör jag för hur jag gick tillväga när jag organiserade och analyserade intervjumaterialet. Jag redovisar de etiska överväganden jag gjort. Avslutningsvis reflekterar jag över samt diskuterar på vilka sätt mitt tillvägagångssätt kan påverka validiteten och reliabiliteten.
3.1 Forskningsansats och datainsamlingsmetod
Ett fenomenologiskt förhållningssätt är passande när en undersökning har fokus på att försöka få en djupare förståelse för individers personliga upplevelser av ett socialt fenomen (Taylor & Bogdan 1984, refererad i Kvale 1997, s. 54). Då individer upplever verkligheten på olika sätt går det inte att erhålla en djupare förståelse av ett socialt fenomen med objektiva mätmetoder grundade på förutbestämda svarsalternativ. För det krävs både en närhet till de individer som ska undersökas samt en öppenhet inför deras berättelser, vilket en intervjusituation kan erbjuda (Holme & Solvang 1997, s. 78-82). ”Intervjuer är särskilt lämpliga när man vill studera människors syn på meningen hos sina levda liv, beskriva deras upplevelser och självuppfattning och utveckla deras eget perspektiv på sin livsvärld.” (Kvale 1997, s. 100) Jag utgår främst från en fenomenologisk ansats, vilken jag anser lämplig då jag utforskar den mening borttagning av kroppshår har för kvinnor som delar denna erfarenhet, men jag avser inte att följa någon regelmässig fenomenologisk metod. Den datainsamlingsmetod jag ska använda mig av är djupintervjuer med vilken jag kan erhålla den information jag behöver för att nå en bättre förståelse av fenomenet.
Fenomenologin som forskningsansats har sina rötter i filosofin och den tyske matematikern och filosofen Husserl. Denne filosof utvecklade idéer om en vetenskap inom vilken forskare skulle bry sig mindre om hur verkligheten såg ut för att istället söka efter hur fenomen framträdde för medvetandet (Nordin 1995, s. 491-492). Husserl använde begreppet
livsvärlden för att lyfta fram och reda ut problemen med att verklighetsbeskrivningar alltid har ett subjektivt innehåll till följd av att den värld som omedelbart visar sig för människor går via deras individuella sinnesorgan. Husserl tog i anspråk den grekiska benämningen epoche med vilket menas en uteslutning av omdömet. Den fenomenologiska analysen innebär att forskare utesluter sin tidigare kunskap för att genom en väsenanalys nå objektiva idéer och normer, med andra ord få kunskap om essensen av upplevelserna av olika fenomen (Nordin 1995, s. 137, 492-496).
Epoche kallas det steg i en fenomenologisk undersökning som innebär att forskaren sätter parantes om alla sina förkunskaper och fördomar inom ämnesområdet för att på så vis kunna få en bättre förståelse för de intervjuades upplevelser (Moustakas 1994, refererad i Creswell 1998, s. 235; Husserl 2002, s. 116). Jag ämnar sätta parantes om den erfarenhet jag har om kvinnlig kroppsbehåring respektive hårborttagning som kan vara ett hinder i min strävan efter att nå kvinnornas livsvärld beträffande detta fenomen.
Eftersom kvinnors borttagning av kroppshår till stora delar är ett outforskat område och eftersom jag enbart har hittat en sociologisk hårteori (Synnott 1987) som har en direkt anknytning till ämnet, har jag valt att påbörja mina intervjuer utan någon teoretisk referensram. Jag vill i så liten utsträckning som möjligt styra och vinkla min studie mot i förväg bestämda teorier, istället vill jag att kvinnornas beskrivningar av sin hårborttagning på kroppen ska visa vägen till teoretiska reflektioner. Därför kommer jag att äntra fältet förutsättningslöst och med stor öppenhet inför vad som kommer fram under intervjuerna. Med avseende på att jag inte utgår ifrån eller låter mig styras av en bestämd teori från början har mitt tillvägagångssätt inslag av grundad teori (jfr Hartman 2001, s. 40-41). Jag vill dock betona att jag inte avser att generera en egen teori utan enbart hämtar inspiration från denna forskningstradition.
3.2 Urval
I kvalitativa metoder är de huvudsakliga ändamålen inte att uppnå statistisk generaliserbarhet och representativitet. Valet av undersökningspersoner har ändå en stor betydelse och måste väljas med utgångspunkt i att de har en anknytning till det som ska studeras (Holme & Solvang 1997, s. 101). Vidare är avsikten med kvalitativa intervjuer att de ska leda till en ökad förståelse för det fenomen som står i fokus för undersökningen och därför är det viktigt
att göra ett systematiskt urval där undersökningspersonerna stämmer överens med vissa i förväg uppsatta kriterier (Holme & Solvang 1997, s. 101). Jag använde mig av ett systematiskt urval och valde att intervjua kvinnor som åtminstone under någon period i livet har tagit bort hår under armarna, på benen eller underlivet och som inte har en onormal sjukdomsrelaterad hårväxt på kroppen. Vidare valde jag att avgränsa min studie genom att fokusera på kvinnor i vuxen ålder med barn. Denna avgränsning var delvis av praktiska skäl men framförallt för att det låg i mitt intresse att studera kvinnor som befann sig i den fasen i livet, som genomgått en slags hårborttagningshistoria och som har en viss mognad. Med en graviditet och rollen som mamma antar livet fler dimensioner och jag hoppades att kvinnor som uppfyllde dessa kriterier skulle tala om fenomenet utifrån ett bredare, mer reflekterande perspektiv.
I fenomenologiska undersökningar samlas data in genom långa intervjuer med upp till tio personer (Creswell 1998, s. 65). Jag hade från början planerat att göra fem längre intervjuer på omkring en timma, eftersom jag ansåg att det skulle ge mig ett tillräckligt stort material för att kunna få fram essensen ur kvinnors berättelser om borttagning av deras kroppshår. Jag kontaktade inledningsvis sex kvinnor ur mitt personliga kontaktnät som uppfyllde mina urvalskriterier. Av samtliga tillfrågade svarade fem ja till att delta i min studie. En kvinna hörde själv av sig till mig av intresse att bli intervjuad efter att en av de andra kvinnorna, utan min vetskap, hade vidarebefordrat min e-post om studien till henne. Vid det laget hade jag redan fem intervjuer men av nyfikenhet, samt på grund av att en intervju inte hade blivit så uttömmande som jag hade hoppats, beslutade jag mig för att göra en sjätte intervju. De som intervjuas kallas för respondenter i de fall det är deras personliga uppfattningar och föreställningar om ett fenomen som studeras (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2005, s. 286). Således blev sex kvinnor respondenter i min studie.
Jag såg inga etiska hinder med att studera fenomenet kvinnors borttagning av sitt kroppshår då jag inte uppfattar beteendet som skambelagt eller att det av andra anledningar, med undantag för sexuella, är för känsligt att prata om. Samtidigt antog jag att borttagning av kroppshår kunde upplevas som ett för intimt ämne att prata om med en total främling och att mina chanser till att få mer substans i intervjuerna skulle öka om jag intervjuade kvinnor som var bekanta med mig sen tidigare. Därför valde jag att intervjua kvinnor ur mitt personliga kontaktnät.
3.3 Förberedelser inför intervjuerna
Den första kontakten med kvinnorna skedde på olika sätt. Två av dem tillfrågades direkt muntligen. En kvinna fick en förfrågan över telefon och två e-postade jag varefter jag ringde upp. Den kvinna som själv hörde av sig till mig tog jag direktkontakt med. Samtliga informerades om studiens syfte, om vad det innebar att vara respondent samt hur länge intervjun beräknades ta. Jag hörde av mig en andra gång för att bestämma tid och plats, när det var dags för mig att påbörja min datainsamlig. Förhoppningen var att kvinnorna fram till intervjutillfällena skulle ha börjat reflektera över sina egna hårborttagningshistorier.
Jag konstruerade en intervjuguide (se bilagan) som organiserades kring följande fyra teman: Fenomenet i stort (hur de ser på hårlöshet i relation till kvinnokroppen och kvinnlig kroppsbehåring); I början; Nuläget; samt Andras reaktioner. Frågorna hade en låg grad av standardisering och var öppna, vilket innebar att alla intervjuade erhöll samma frågor, men att de inte nödvändigtvis ställdes i samma följd eller uttrycktes på samma sätt, samt att det inte fanns några givna svarsalternativ (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2005, s. 254-255). Intervjuguiden var främst konstruerad som ett hjälpmedel så att jag kunde hålla fokus på studiens syfte under intervjuerna samt för att underlätta analysarbetet, och jag avsåg även att ställa uppföljningsfrågor medan intervjuerna pågick. För att locka fram respondenters egenupplevda skildringar snarare än spekulativa förklaringar till uppkomsten av ett fenomen är det väsentligt att göra deskriptiva frågor (Kvale 1997, s. 123). Jag hade detta i åtanke när jag formulerade mina frågor eftersom jag ville att respondenterna skulle ge långa beskrivningar av sina upplevelser.
3.4 Intervjutillfällena
Lämplig plats för intervjuerna bestämdes med varje respondent. Viktigt var att vi kunde prata ostört samt att respondenterna skulle känna sig bekväma. Jag informerade om studiens syfte och om vad det innebar för dem att bli intervjuade. Respondenterna gavs möjlighet att kommentera detta och gick med på att gå vidare med intervjuerna. Med respondenternas samtycke spelade jag in intervjuerna med en diktafon.
Faktorer som kan påverka intervjusituationen kallas intervjuareffekter (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2005, s. 261-262). Jag var uppmärksam på att mitt sätt att tala, kroppsspråk och min mimik felaktigt kunde påverka respondenterna och därför försökte jag neutralisera dessa uttrycksmedel under intervjun. Jag kände att respondenterna tog min studie
på allvar och att de respekterade mig som intervjuare, vilket gjorde det lätt för mig att inträda i rollen som intervjuare. Jag avbröt inte respondenterna och tillät tystnad för att vänta in om respondenterna hade mer att säga. Ibland övergick vissa frågor till att bli svar även på kommande frågor. Jag valde att ändå ställa samtliga frågor vilket gav upphov till en del återupprepningar. Detta var inget problem i sig, men för att respondenterna inte skulle känna sig negligerade när jag återkom till en del frågor var jag noga med att samtidigt bekräfta att jag hade hört vad de sagt tidigare. Överhuvudtaget lät jag respondenterna själva komma in på olika aspekter av fenomenet. I några fall kom sexuella betydelser upp, och när jag då ställde uppföljningsfrågor betonade jag att de inte behövde berätta om det var för känsligt samt att jag inte var intresserad av detaljer. Det visade sig aldrig vara något problem och respondenterna svarade utan besvär på alla frågor.
En intervju avvek från de andra och blev inte som planerad. Den intervjuade hade kort om tid och platsen var fylld av störande moment. Sammantaget upplevde jag intervjusituationen som stressig. Även i fråga om tidsåtgången på 25 minuter urskiljde sig denna intervju från de övriga vilka varade mellan 45 och 55 minuter.
3.5 Databearbetning och analys
Det tog mig sammanlagt 40 timmar att transkribera intervjumaterialet och jag lade ner åtta arbetsdagar på det momentet innan jag gick över till analysen. För att få ut essensen ur respondenternas berättelser av deras upplevelser av borttagning av kroppshår använde jag mig i stor utsträckning av en fenomenologisk analysmetod utvecklad av Colaizzi (1978, refererad i Creswell 1998, s. 280-281). Jag hade dock ingen avsikt eller ambition att till fullo följa denna metod, vilket var ett medvetet val och en kreativ aspekt som jag låter uttryckas i följande: ”It´s not the law and order of science, but it´s guiding spirit.” (Carlsson 1989, s. 169) Jag började med att läsa igenom samtliga avskrivna intervjuer för att få en uppfattning om helheten. Därefter valde jag från varje intervju ut signifikanta uttalanden om vad kroppshår och borttagning av kroppshår har betytt och betyder för kvinnorna. I nästa moment formulerade jag med egna ord innebörden av de signifikanta uttalandena och fick fram olika kvaliteter som speglade kvinnornas upplevelser av fenomenet. Sedan sammanställde jag dessa till ett antal kategorier som jag organiserade inom olika teman.
3.6 Etik
De finns i huvudsak fyra krav vad gäller forskningsetik inom humanistisk respektive samhällsvetenskaplig forskning och dessa är information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande (www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf). Jag har följt och anpassat studien efter dessa regler. Jag informerade respondenterna om syftet med min studie och att andra personer skulle ta del av materialet samt att den färdiga uppsatsen skulle bli en offentlig handling som arkiveras på Mälardalens Högskola. Jag berättade att de skulle få fingerade namn och att de inspelade intervjuerna enbart skulle avlyssnas av mig och endast var avsett för min studie. Genom hela studien var jag noga med att efterleva löften om respondenternas anonymitet. Förutom att jag gav dem fingerade namn utelämnade jag även andra uppgifter som kunde tänkas avslöja deras rätta identiteter. Däremot kunde jag inte garantera full anonymitet respondenterna emellan eller gentemot deras närstående, men det var de införstådda med och gav sitt medgivande till. Det insamlade materialet transkriberades av mig ensam och finns enbart i min ägo. När jag inte längre har användning av det insamlade materialet, kommer jag att radera samtliga ljudfiler och annat material som kan avslöja respondenternas personuppgifter.
3.7 Validitet och reliabilitet
Jag har genom hela studien arbetat med frågor som rör validiteten och reliabiliteten, de flesta har jag redan motiverat och redovisat. Några av dessa återkommer här när jag redogör mer genomgående för dessa frågor.
Validiteten eller giltigheten i kvalitativa intervjuundersökningar är beroende av en urvalsgrupp som delar upplevelser av det fenomen som ska undersökas, relevanta frågeställningar och samspelet mellan intervjuaren och de intervjuade (Holme & Solvang 1997, s. 101; Trost 2005, s. 113). Jag anser att jag gjorde ett giltigt urval som fungerade. På grund av min ovana som intervjuare hade jag en del problem med att följa med respondenternas spontanitet genom att ställa följdfrågor och be dem vidareutveckla sina svar. Detta kan ha haft negativ inverkan på giltigheten i mitt material, om det innebär att jag missade att fånga in någon aspekt av deras upplevelser. Samtidigt är det troligt att respondenterna har svarat utifrån sina egna perspektiv, eftersom jag inte lät några teorier eller egna antaganden påverka eller inverka varken när jag konstruerade intervjuguiden eller under intervjuerna. Av den anledningen att jag fram till för ganska nyligen aldrig hade funderat över det fenomen att jag själv och så många andra kvinnor med mig tar bort kroppshår, och
eftersom jag inte minns när jag började med detta, tycker jag mig inte ha haft några svårigheter med att sätta mina egna erfarenheter inom parantes genom hela studien. Inte heller hade jag innan intervjuerna någon kunskap om respondenternas upplevelser av fenomenet, vilket deras utförliga berättelser vittnar om.
Reliabiliteten eller pålitligheten i kvalitativa intervjuundersökningar är avhängig intervjuartekniken, samspelet mellan intervjuare och de intervjuade, samt bearbetningen och grupperingen av det insamlade materialet (Holme & Solvang 1997, s. 94-95, 290-291; Trost 2005, s. 112). Reliabiliteten i materialet är hög eftersom jag spelade in intervjuerna på band. Däremot lyckades jag inte föra anteckningar över kroppsuttryck hos respondenterna, vilket kan ha lett till att jag misstolkat eller övertolkat informationen. Likaså kan den tematisering och kategorisering jag gjort ge en snedvriden bild över vad borttagning av kroppshår betyder för respondenterna. Samtidigt var jag noga med att lyssna uppmärksamt, ge utrymme för tystnad samt att inte avbryta respondenterna för att de i möjligaste mån skulle kunna prata fritt utan påverkan från mig.
4. Resultat och analys
I det här avsnittet introducerar jag först kortfattat mina sex respondenter med fingerade namn. Därefter presenterar jag fem olika teman och ett antal tillhörande kategorier. Dessa teman är inte samma som i min intervjuguide. De förra handlar om de frågor jag ställde, medan de senare är svaren jag fått och organiserat i följande: Normer; Identitet; Kroppsvård; Attraktion och Kvinnlighet; samt Tidsutrymme. Under varje kategori ger jag min tolkning av upplevelserna av vad borttagning av kroppshår betyder för kvinnorna samt styrker denna med hjälp av ett par citat.Tillsammans tydliggör dessa teman och kategorier den diversifierande essensen av upplevelserna av borttagning av kroppshår.
4.1 Presentation av respondenterna
Amelie är 32 år och bor tillsammans med sin man och deras två barn i en kranskommun till Stockholm. Kristin är 34 år och bor i Stockholm med sin man och deras barn. Både Amelie och Kristin har var sin kandidatexamen och jobbar heltid med kommunikation. Jennifer är 27 år och har ett barn med sin fästman och bor Stockholm. Jennifer har studerat två år på högskola och ska så småningom återuppta studierna, men är för tillfället mammaledig.
Martina är 41 år och sammanboende med sina två barn och sin man i en kranskommun till Stockholm. Linda är 30 år och bor i Stockholm med sin man och deras barn. Karin är 41 år och särbo, men bor ihop med sina två barn i Stockholm. Martina, Linda och Karin har kandidatexamen och arbetar med människor i behov av socialt stöd.
4.2 Teman och kategorier
Med respekt för mina respondenters utsagor och för trovärdigheten i analysen, vill jag betona att de teman och kategorier jag presenterar inte gäller för samtliga, om inte så anges, utan visar på delar av den diversifierande essensen.
4.2.1 Normer
a) Skönhetsideal
Kvinnorna upplever att det finns en förväntan på att kvinnor ska framhäva sina kroppar som naturligt släta och lena, i likhet med den massmediala bilden av kvinnokroppen. Sett ur samhällets ögon uppfattas kvinnlig kroppsbehåring överlag som något negativt, som oattraktivt, äckligt och rent av okvinnligt. Min tolkning är att kvinnorna lever i ett samhälle där det inte är socialt accepterat för kvinnor att ha synligt hår under armarna, på benen eller utanför bikinilinjen. Den håriga kvinnokroppen står i ett motsatsförhållande till den hårlösa kvinnokroppen genom en indirekt och omedveten påverkan från omgivningen och massmediala bilder av kvinnor som uppvisar den hårlösa kvinnokroppen som ett skönhetsideal. Det finns någonting motbjudande med kvinnlig kroppsbehåring som kan förknippas med att det anses manligt och således motsatsen till den kvinnliga hårlösa, mjuka och inbjudande kroppen.
”Vi blir väl överösta, tänker jag, av att kvinnan har inget hår, mer än på huvudet
i stort sett. Det är ju aldrig nån bild där en kvinna har håriga ben eller är hårig under armarna, eller där det liksom är hårigt här ute på låren liksom.” (Martina)
”Den hårlösa kroppen är mer attraktiv än den icke hårlösa kroppen. Alltså, att
det finns en beundransvärdhet i att vara liksom helt slät och man ska gärna vara lite brunbränd och det ska knappt synas att man har rakat sig.” […] ”Man har
skapat genom tiderna olika attribut som inte överhuvudtaget har att göra med kroppsbehåring, utan bara har att göra med ett uttryckssätt som är att det är äckligt att ha hår på kroppen.” (Amelie)
b) Andras tyckande
Kvinnorna har olika erfarenheter av hur den hårlösa kvinnokroppen gjorde sig gällande under ungdomsåren. Några vittnar om att negativa kommentarer om och direkta uppmaningar att ta bort kroppshår var avgörande för hur de såg på sin egen kroppsbehåring och vad de gjorde med den. Min tolkning är att dessa upplevelser tydligt markerade att det inte var passande ur omgivningens ögon för kvinnor att ha synligt hår på kroppen. Kvinnorna blev uppmärksamma på att deras hårighet kontra hårlöshet var något andra värderade dem efter och därmed fick borttagning av kroppshår stor betydelse. Den hårlösa kvinnokroppen framträder å ena sidan som ett påbud från den manliga befolkningen som ett allmängiltigt kvinnoideal i syfte att behaga, men å andra sidan också som ett tvingande skönhetsideal i en ungdomskultur inom vilken kvinnlig kroppsbehåring anses frånstötande. Borttagning av kroppshår verkar inte vara frågan om ett eget val, utan något de gjorde för någon annan.
”Det var min dåvarande styvpappa faktiskt, som sa: ’Men, gud ska du inte börja
raka dig?’ Jag hade inte själv brytt mig så mycket om det. Så efter det så körde man med vanlig rakhyvel titt som tätt.” (Amelie)
”Det var först när jag var utbytesstudent i USA. […] och jag vet att jag hade
shorts på mig. Och då talar min governmentlärare om för mig att: ’Linda, du har ju bara rakat benen upp till knäna. Du vet, här i USA, där anses det liksom inte anständigt att göra så. Man ser ju håren på låren på dig. […] efter det vart jag ju
väldigt mycket mer noggrann med att komma ihåg att raka mig. ” (Linda)
”När man var mycket yngre så var det ju jättenoga med det där. Jag kommer
ihåg en gång när jag satt på tunnelbanan med en kompis och hon sa: ’Å, titta vad äckligt!’ Och då hade jag liksom glömt raka bort håret på en fläck på benen.” (Jennifer)
c) Anpassning och Införlivning
Gemensamt för kvinnorna är att de upplever att det är särskilt viktigt att inte ha något synligt hår under armarna, på benen eller utanför bikinilinjen när de blottar sådana delar av kroppen offentligt. Dels skulle kvinnorna inte känna sig bekväma då och dels känner de sig mer kvinnliga, attraktiva och fräscha utan. Det tyder på att kvinnorna genom att ta bort synligt kroppshår anpassar sig efter en samhällelig syn på hur en kvinna ska se ut i vissa
sammanhang för att anses kvinnlig och proper och således duga som kvinna, vilket visar på hur kvinnorna genomför en nästintill tvångsmässig handling. Samtidigt visar det också på att denna kvinnosyn införlivats med kvinnornas egna tyckanden genom att den framställs som något de gör för sin egen skull. Föreställningen om den hårlösa kvinnan som vacker och skön verkar ha påverkat kvinnorna i så stor utsträckning att borttagning av kroppshår inger dem en känsla av att vara bekväma i sin kvinnlighet.
”[…] om man ska gå på fest och man vet man ska ha nåt linne eller kort kjol och
så. Då känns det extra viktigt. Just för att känna sig fräsch och snygg. Jag skiljer mycket på att känna sig snygg än att andra tycker att man är snygg, för det viktigaste för mig är att jag känner mig komfortabel.” (Kristin)
”Jag gör nog det mer när man överhuvudtaget visar mer av kroppen, på
sommaren. […] jag gör det för mig själv för att det ingår i mitt sätt att vara då.
Men samtidigt, det känns nästan som en naturlig del i vissa sammanhang.” (Amelie)
”Det ser ju bättre ut. […] och jag vet att man är ju i princip den enda som är
hårig om man är hårig på benen tillexempel. […] jag tycker själv att det är
bättre att ta bort. Att jag liksom inte vill att det ska synas. ” (Karin)
Några av kvinnorna delar erfarenheter av perioder då de inte tog bort kroppshår och att det hörde ihop med deras relation till män. Det framträder dels som ett ställningstagande mot ett kvinnoideal som fokuserar på yttre kvaliteter hos kvinnor och mot att kvinnor ska förändra sina kroppar för att bli uppskattade av män. Dels om en tid i ensamhet för att försöka finna de inre kvaliteterna, istället för att söka bekräftelse på sitt yttre från någon man. Deras upplevelser förstärker ytterligare att en hårlös kvinnokropp likställs med att vara kvinna och kvinnlig. Det finns antydan om att det är ett manligt kvinnoideal mensom har accepterats av den kvinnliga befolkningen, som genom att fortsätta ta bort kroppshåret lever upp till idealet av den hårlösa kvinnokroppen. Det verkar som att de kvinnor som lät håret på kroppen vara orkade och tillät sig att utelämna den ”kvinnliga skönhetsmasken” under en period.
”Jag har ju aldrig kunnat känt mig att jag varit liksom snygg eller attraktiv. Jag
på nåt sätt, att man har liksom klickat på nåt annat sätt. […] där passade det
väldigt bra in att: ’Jag tänker minsann inte raka mig, utan jag tänker ha såhär så som man ser ut. Det är naturligt. Varför ska man ändra på det naturliga?’, och så. Och varit ganska stolt, tror jag, över att jag stod emot det där så länge.” (Karin)
”[…] jag var singel och hade en period i mitt liv då jag skulle vara på tillväxt, så
att säga, som jag ville vara för mig själv och utvecklas och finna mig själv eller vad man ska säga? Mitt inre som människa. Då hade jag väl mycket så att jag inte var så noga med sånt.” (Jennifer)
4.2.2 Identitet
a) Identifikation och Avståndstagande
Det verkar som att några av kvinnorna aldrig upplevde att det fanns några alternativ till att ta bort hår under armarna och på benen, såvida de inte ville bli betraktade som kommunister eller lesbiska. Bland annat visar det sig ha varit en del i att försöka skapa och upprätthålla en attraktiv image. Vidare var borttagning av kroppshår något som tjejer antogs göra när de blev äldre. Det verkar ha varit ett sätt genom vilket de kunde visa på mognad och få tillhöra gruppen av äldre tjejer. Sammantaget tyder det på att borttagning av kroppshår dels handlade om en kroppslig identifiering med kvinnliga förebilder i en strävan efter likhetsskapande med andra kvinnor som framkallade en känsla av samhörighet. Dels om ett avståndstagande från det som avvek från mängden av rädsla för att bli betraktade som udda och själva hamna utanför.
”Det hade börjat med den här storasystern som jag var lite imponerad av som
gjorde det. Och att sen min kusin tog steget in i den där världen där dom äldre tjejerna dom gör vissa saker och håller på. Självklart att jag också skulle göra det.” (Linda)
”I gymnasiet så var jag med några tjejer som var väldigt noga med utseendet.
Och då var det väl en slags image man skulle ha, att man skulle va noga med sånt. Annars så var man kommunist eller lesbisk.” […] ”Man skulle ju se ut som
Pamela Andersson och Cindy Crawford och dom där. Det gjorde man ju inte, men man försökte på dom sätt man kunde.” ( Jennifer)
4.2.4 Kroppsvård a) Renlighet
Borttagning av kroppshår framstår för några kvinnor som en del av deras personliga hygien och associeras med känslor som att vara renare, fräschare och mer komfortabla. Vad gäller hårborttagning under armarna finns en tydlig koppling med att kvinnorna upplever att de luktar mindre svett när de inte har hår där. Min tolkning är att hårborttagning under armarna handlar om ett sätt att stilla en oro för att inte framkalla en kroppslig odör som kan leda till misstyckanden bland människor i den nära omgivningen. Borttagning av könsbehåring som en del av hygienen visar sig vara en avvikande upplevelse.
”Rakar mig under armarna gör jag för att jag tycker att jag känner mig
fräschare, faktiskt. […] Jag gillar inte att lukta svett. […] jag kan tycka det är
jättejobbigt om nån gör det. Så det är jag ganska noga med att inte göra själv.” (Karin)
”Det är lite som att man har glömt borta tänderna. Det är en del av ens hygien.
För mig är det en del av min hygien. Och har man inte borstat tänderna så känns det såhär: ’Usch, plack!’, liksom, ’Varför?’, och så går man å retar sig på det.” (Kristin)
”Det är en hygienisk fråga kan jag tycka, i alla fall under armarna och på könet.
Sådär att man känner sig renare.” (Jennifer)
b) Välvårdad
Borttagning av kroppshår framställs också som en del av ett medvetet uttryckssätt för att leva upp till kraven på de yttre kvaliteter som ingår i rollen som en yrkesarbetande kvinna. Det visar på ett anpassat uttryckssätt för att vara omgivningen till lags med risken att annars bli utdömd för det yttre i stället för bedömd för de arbetsmässiga insatserna. Det upplevs höra till yrkeslivet att som kvinna ta bort synligt hår under armarna och på benen för att uppfattas som välvårdad, vilket tyder på att motsatsen gäller för en kvinna som har synligt hår på dessa kroppsdelar. Det verkar med andra ord finnas en koppling mellan kvinnlig kroppsbehåring som något överlag oanständig och orent.
”[…] det ingår liksom ett städat välvårdat yttre och i det uttrycket så är det
oundvikligt att raka benen om du går i kjol. Jag tror det för jag har en sån arbetsroll på det företaget så att jag tror inte att varken jag eller dom andra skulle vara bekväma i att jag skulle komma med orakade ben. Och då tror jag att det påverkar liksom sättet att bemöta mig och därför håller jag gärna upp den fasaden då. Utan att blinka.” (Amelie)
c) Fräschhet och Välbefinnande
Gemensamt för kvinnorna är att borttagning av kroppshår framkallar, som en del av en helhet, en känsla av välbehag. Några av kvinnorna målar i sina berättelser upp bilden av en närmast rituell akt, där de först tar ett långt bad eller en dusch varefter de tar bort kroppshår och smörjer in huden. Känslan av välbehag har en koppling både till det yttre i och med att huden blir slät och len samt till det inre med att de känner sig fräschare och nygjorda. Det finns antydan om att dessa uttryck handlar om en helhetskänsla av kvinnlighet.
”[…] som att göra en hårinpackning ungefär. En otroligt skön känsla efter att
man har tagit en lång dusch och rakat sig under armarna, rakat benen och smort in sig. Man känner sig liksom lite fräsch och ny sådär.” (Linda)
”[…] den här bilden som när man är såhär typ nybadad och så har man rakat
benen och armarna och allting. Och så har man smort in sig med ’body lotion’ och haft en ansiktsmask kanske. […] Då känner jag mig kvinnlig, kanske också är
rätt, och attraktiv, och fräsch och ren. Jag känner mig nöjd, tillfreds.” (Jennifer)
4.2.4 Kvinnlighet och Attraktion
a) Sexuella relationer
Kvinnorna upplevde en osäkerhet om den egna kroppen som helhet när det kom till intima relationer, framförallt i inledningen av en ny relation. Den yttre framtoningen hade då en stor betydelse, vilket inkluderade avsaknad av hår på armarna, benen och i viss utsträckning området runt underlivet. För kvinnorna var borttagning av kroppshår en del av att göra sig så attraktiva som möjligt för att fånga killarnas intresse. De kände en oro för att inte duga, vilken hörde samman med kroppsbehåringen som associerades med någonting okvinnligt och oattraktivt. Det visar på hur en del av deras självförtroende låg i en hårlös kropp. Först när
kvinnorna kände en trygghet i sina relationer vågade de släppa lite på sådana saker som har med det kvinnliga utseendet att göra, såsom att hela tiden uppvisa en hårlös kropp.
”Skulle jag ha en ny relation, och jag skulle ha helt orakade ben och orakat
under armarna, och orakat kön. Det skulle vara svårare för mig. […] jag skulle
nog inte bli intim då, utan då skulle jag vilja gå och duscha, och raka bort det. Jag skulle känna mig oattraktiv då. […] Då är man ju noggrannare med sånt.” (Jennifer)
”Att försöka se så snygg ut som möjligt så att han skulle vilja vara tillsammans,
fortsätta vara tillsammans med mig. […] ju mer jag upplevde att jag var säker
på det, för att jag var den jag var… Men det var nog allt sånt här, jag vet jag var mer noggrann med att sminka mig i början också, och sånt. Och det trappades väl också av med tiden, när vi blev mer bekväma med varandra.” (Linda)
b) Ett flickaktigt kvinnoideal
Kvinnorna upplever att det inte är accepterat i samhället att vara helt hårlös på underlivet och upplever själva att det inte känns rätt eftersom det för associationerna till att vara en liten flicka. Hår på underlivet upplevs som kvinnligt i motsats till hår under armarna och på benen som anses okvinnligt. Kvinnorna tar främst bort hår som sticker utanför troskanten eller bikinilinjen för att de inte upplever det som fräscht. Några kvinnor tar bort mer för att behaga deras män och för att ha skönare sex, men då handlar det om en kompromiss mellan vad de själva vill vad deras män önskar. Sammantaget visar det på att normen om den hårlösa kvinnokroppen inte är lika starkt rotad hos kvinnorna när det kommer till håret på underlivet. Det verkar handla om ett manligt kvinnoideal men som kvinnorna inte fullt ut har rättat sig efter, eftersom de upplever det som främmande och onaturligt att enbart ha lite eller inget hår på underlivet.
”[…] att man ska raka sig liksom på könet. Det blir nånting lite äckligt med det
kan jag tycka, för då blir det att man ska se ut som ett barn liksom. Jag skulle inte känna mig som en kvinna, tror jag, om jag hade tagit bort det. För mig är det kvinnlighet att ha hår där.” (Karin)
”Jag tycker att det är snyggt när det är lite hår, så att man ser att det är en
kvinna. Så att man ser att det inte är en liten flicka. Sen tycker jag själv inte det är snyggt när det är ner på låren liksom. Alltså, sista åren så har det blivit mer en balansgång av vad jag själv tycker och vad min partner tycker.” (Jennifer)
c) Bekräftelse
Några av kvinnorna har erfarenheter av att andra ger dem negativa kommentarer, pikar eller smeknamn när de har synligt hår under armarna, på benen eller runt underlivet, vilket de inte säger sig uppleva som något besvärande eller allvarligt menat. Kvinnorna har dock fler upplevelser av positiva kommentarer och visad uppskattning, framförallt från sina män, när de har tagit bort kroppshår. Sammantaget inverkar detta på kvinnornas fortsatta borttagning av kroppshår och de delar upplevelsen av att de skulle sluta med det om deras män tyckte det var attraktivt med kroppshår. Det visar på hur kvinnorna får en slags bekräftelse på att det de gör är rätt, kvinnligt och attraktivt, medan kroppsbehåring på kvinnor är fel, okvinnligt och oattraktivt. Det visar på hur en norm om den hårlösa kvinnokroppen förmedlas genom människor i kvinnornas direkta närhet.
”Så fort man har rakat sig nu och kommer till sambon så: ’Jaha, ojojoj! Ska vi?’
Ja, liksom: ’Är det dags nu?’ […] Jag känner mig stark och sexig och kvinnig. ” […] ”Sen så har jag blivit retad utav sambosar och pojkvänner: ’Ja men vad är
det här då? Hej, Ove! Hej, Göran!’, om man haft håriga ben. Eller: ’Hej, buske nie!’, liksom om man inte har rakat bikinilinjen. Det rör mig inte sådär jättemycket. […] Men skulle min sambo sluta helt med och liksom säga: ’Vad är
det här då?’, då skulle jag ju kanske… Om han skulle tycka att det var snyggt med om jag hade, då skulle jag ju inte göra det.” (Jennifer)
”Det är nog främst mina liksom respektive som har yttrat sig då när man har
gjort sig fin. Och då har man väl gjort sig fin helt enkelt för dem då, för att man vet vad dom gillar.” […] ”Man kan ju också tycka att det är som en jargong som
man kan ha hemma, liksom att sambon kan säga: ’Fan va hårig du är!’, eller, ’Hö, hö, hö!’ Men det finns ju någonting i det.” (Amelie)
4.2.5 Tidsutrymme
a) Prioritet och Stress
Borttagning av kroppshår framträder som ett tidskrävande moment och för flera av kvinnorna visar det sig inte vara lika viktigt nu som tidigare i livet. Det visar sig att de hellre lägger ner tid på annat än att göra kroppen hårlös för att passa in i mallen för normen om den hårlösa kvinnokroppen. Samtidigt upplevs det som ett måste i vissa situationer och något kvinnorna gör med besvär och stress för andras ögons skull. Det tyder på att det finns något befriande och bekvämt över att slippa ta bort kroppshår.
”Jag har inte riktigt tiden. Alltså jag lägger hellre tiden på att läsa i en bok än att
raka benen tillexempel, än vad jag kanske gjorde när jag var yngre. Jag tror att jag bryr mig mindre om det.” (Martina)
”Jag kan känna själv att jag inte orkar hålla på ibland liksom. Och så blir man
lite stressad om man ska ner i badhuset […] liksom för att man inte gjort
någonting kanske på ett tag.” (Amelie)
5. Diskussion och slutsatser
I det här avsnittet presenterar jag essensen och slutsatserna av kvinnornas upplevelser av borttagning av sitt kroppshår. Vidare speglar jag resultaten i den symboliska interaktionismen och i en teori om den sociala kroppen, vilken inkluderar en sociologi om hår. Slutligen relaterar jag resultaten till den i metodavsnittet redovisade forskningen.
5.1 Essensen ur kvinnornas upplevelser av borttagning av sitt kroppshår
Vid intervjuerna uppger ingen av kvinnorna att de reflekterar över att de tar bort sitt kroppshår, utan att det bara är något de gör. Några av kvinnorna har dock reflekterat över detta tidigare i livet.
Några av kvinnornas upplevelser visar att de började ta bort kroppshår under ungdomsåren till följd av påtryckningar från omvärlden som framförde budskapet om att det var någonting äckligt, fult och okvinnligt att ha hår under armarna och på benen, att det inte lämpade sig för kvinnor att ha det. För de flesta av kvinnorna var det dock ett oreflekterat beteende. Fram träder en bild av att de genom sitt yttre försökte efterlikna sina förebilder och identifiera sig
