Inspelad musik i förskolan Med anpassning till barns röster och dess förutsättningar

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Inspelad musik i förskolan

Med anpassning till barns röster och dess förutsättningar

Recorded Music in Pre-school

Adjustment to Children’s Voices and Vocal Conditions

Emma Friis

&

Sandra Svensson

Förskollärarexamen med musikprofil, 210 hp

Slutseminarium 2016-06-07

Examinator: Jonas Qvarsebo

Handledare: Thom Axelsson FAKULTETEN FÖR

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn-unga-samhälle

1

Abstrakt

Syftet med denna studie är att analysera användandet av inspelad musik i förskolan, dels ur ett röstergonomiskt perspektiv i relation till tonarter och tonomfång och dels ur ett musikdidaktiskt perspektiv.

För att besvara syftet har vi valt att undersöka pedagogers respektive barns val av inspelad musik i förskolan i förhållande till ett sociokulturellt perspektiv. Till ovanstående två val har vi adderat ytterligare en ingång som vi valt att kalla för ”vårt val” här låg fokusen på de låtar som vi tänker är riktade till barn. Det övergripande fokus studien utgått från har varit att undersöka de tonarter och tonomfång låtarna innefattar, detta ställs sedan i relation till barnröstens anatomi och dess funktion.

Utifrån barnröstens förutsättningar har låtmaterialet analyserats med utgångspunkt i hur låtarna lämpar sig i relation till barnens röster. Studien har utförts med hjälp av enkäter besvarade av förskollärare från tre förskolor i södra Sverige, varav en av förskolorna är en profilerad förskola med inriktning musik. Semistrukturerade intervjuer med barnen och fältanteckningar har tillsammans med enkäter och insamlat låtmaterialet legat till grund för studiens analyskapitel. Låtmaterialets användning har analyserats ur ett musikdidaktiskt perspektiv med fokus på musiken som mål eller musiken som medel.

Resultatet vi kommit fram till är att barnens val av inspelad musik präglas starkt av den mediakultur som samhället besitter men präglas också starkt av vad barn i deras närhet gör. Pedagogernas val är gjorda utifrån barnens intresse men även utifrån traditioner och kulturer, då menar vi både populär kultur och de kulturella bakgrunder som kan finnas i arbetslaget. Med hjälp av forskning och överblick av våra låtanalyser och didaktiska analyser har vi fått fram att barns röster lämpar sig bäst att sjunga i ett tonomfång mellan c1-g1 alltså ett omfång på fem tonsteg. Sånger med ett litet omfång och enkel struktur underlättar för barnen då deras stämband och röster inte är fullt utvecklade.

2

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

Syfte och frågeställningar ... 5

2. Begreppsförklaring ... 6

3. Tidigare forskning ... 7

Barnröstens tidiga utveckling, anatomi och omfång ... 7

Musikens betydelse i förskolan ... 9

Musikdidaktik - lärande genom musiken ... 9

Barnmusik eller musik för barn ... 10

4. Teori ... 11

Sociokulturellt perspektiv ... 11

Den närmaste utvecklingszonen ... 12

Appropriera ... 13

5. Metod ... 14

Urvalsgrupp ... 14

Enkäter ... 14

Semistrukturerade intervjuer med barn ... 15

Forskningsetiska överväganden ... 15

Sångurval ... 16

6. Resultat och analys ... 17

Vilken musik använder sig pedagogerna av? ... 17

Förskollärarnas användande av inspelad musik ... 19

Val av inspelad musik ... 21

Låtval utifrån ett sociokulturellt perspektiv ... 22

Tonomfång och tonarter ... 23

Barnens val av låtar ... 24

Pedagogernas val av låtar ... 25

Vårt val av låtar ... 26

7. Slutsats ... 28

8. Referenser ... 30

9. Bilagor ... 32

Bilaga 1 – Samtyckesbrev till föräldrarna ... 32

Bilaga 2 – Enkät till förskollärare ... 33

3

Bilaga 4 - Plankningar barnens val ... 35 Bilaga 5 - Plankningar pedagogernas val ... 36 Bilaga 6 - Plankningar vårt val ... 37

4

1.

Inledning

Det var december månad och förskolans luciafirande närmade sig med stormsteg. Luciarepertoaren övades flitigt och intensivt, låtutbudet bestod av klassiska luciasånger såsom Staffansvisan, Hej tomtegubbar och Natten går tunga fjät. En student befann sig av en slump på en av dessa repetitioner och observerade något intressant. Ledaren av repetitionerna hade altläge och sjöng i det läge hon själv fann bekvämt. Barnen hade därför svårt att sjunga med i samma tonart och den unisona sången tappade sitt fäste. Det blev emellan åt svårt att höra vad som sjöngs och sången uppfattades som rörig. Ledaren startade igång nästa sång på 1..2..å..3.. och även denna sången börjades i ett för ledaren bekvämt läge. Barnens röster fortsatte spreta åt olika håll och en unison stämma uteblev.

Vi har kunnat se att ute i många verksamheter finns en stor osäkerhet kopplat till musiken som lärande. Det brukar finnas en gitarr och några maracas men ingen kunskap kring hur dessa används, de brukar bara stå i ett hörn och samla damm. Däremot har vi kunnat se att cd-spelare används flitigt och att dammet inte syns till på dessa. Låtar spelas på cd-spelaren i samband med disco, avslappning och sångstunder. Frågor kring den inspelade musikens funktion och pedagogers medvetenhet kring sångernas tonarter och dess tonomfång har väckts hos oss. Finns det en medvetenhet? Gör pedagoger didaktiska val kring sångerna? Hur påverkar dessa sånger barnrösten utifrån ett röstperspektiv?

Barns röster kan påverkas negativt om de sjunger för mycket i tonarter och tonomfång som inte lämpar sig för deras stämband (Still, 2010). Många pedagoger sjunger och använder sig av musik i verksamheten utan något egentligt syfte eller motivering till varför. Flertalet pedagoger sjunger i låga tonarter vilket påverkar barnens möjlighet att sjunga med, många barn väljer då att vara tysta istället. Funderingar kring pedagogers kunskap kring barns röstanatomi och dess påverkan i sångsammanhang har därför uppkommit och är det vi valt att bygga vår studie utifrån.

5

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att studera och analysera användandet av inspelad musik i förskolan, dels ur ett röstergonomiskt perspektiv i relation till tonarter och tonomfång, dels ur ett musikdidaktiskt perspektiv.

Syftet besvaras med hjälp av följande frågor:

 Vilken inspelad musik använder pedagogerna?  Hur används inspelad musik i verksamheten?  I vilka tonarter går sångerna?

6

2.

Begreppsförklaring

Här följer en lista med begreppsförklaringar som förtydligar en del av de ord och begrepp som framkommer i studien.

Den fysiska musiken - Den levande musiken som sjungs tillsammans med barnen exempelvis

i sångsamlingar (syftar alltså inte till den inspelade musiken).

Oktav - Var åttonde ton uppåt eller nedåt i en diatonisk skala samt det intervall som bildas av

två toner vilkas frekvenser förhåller sig till varandra, dvs. den högre tonen har dubbla svängningstalet mot utgångstonens.

Planka – Genom gehör/auditivt urskilja vilken tonart låtarna går i samt hur de är uppbyggda

med ackord och melodi.

Röstläge – Mittonen i det omfång som barnen använder sig av i sin sång.

Röstomfång – Det totala antalet toner barns röster klarar av att ta.

Tonart - benämning på ett tonsläkte inom dur och moll-systemet. Tonarten bestämmer platsen

i tonsystemet.

Tonomfång - Syftar i den här studien på intervallen och omfånget i de inspelade sångerna som

7

3.

Tidigare forskning

Genom en överblick av rådande forskningsfält ser vi att utbudet är begränsat gällande forskning kring inspelad musik/barnmusik och dess funktion i förskolepraktiker. I det största utbudet av tidigare forskning kan vi se att det berör just fysisk musik och inte inspelad musik som är det perspektiv denna studie utgår från. Forskningen vi tar upp är den forskning vi finner relevant och intressant i vårt analysarbete av studiens insamlade material.

Barnröstens tidiga utveckling, anatomi och omfång

Johan Sundberg (2001) beskriver att i sång förekommer talljud och ljud av andra slag. Han menar att det vi kallar för toner kan ses som mer eller mindre modifierade talljud. Dessa modifierade talljud blir således vår sångröst. Han förklarar vidare att våra röstorgan är uppdelade i tre olika system. Dessa system är följande: andningsapparaten, stämbanden och de håligheter som bildas av svalg, mun, ansatsröret samt näshåla. Dessa tre tillsammans bildar ljud, de ljud som vår sångröst består av (Sundberg, 2001). Detta är relevant i studien då det finns en vikt i att ha en grundläggande kunskap kring röstens funktion i arbete med sång och barn.

I arbetet med barn i förskolan är det viktigt att känna till olikheterna i rösterna hos vuxna och barn för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för god sångutveckling. Sawashima & Al förklarar hur barns röster har en annan förutsättning än en fullvuxen människas, de menar att stämbanden hos ett nyfött barn endast är ett par millimeter långa. En vuxen kvinnas stämband blir cirka 9-13 millimeter långa och hos en vuxen man blir stämbanden 15-20 millimeter. Studier visar att ju längre stämbanden är ju lägre tonomfång har rösten. Ett barn vars stämband är väldigt korta har därför ett väldigt högt tonomfång (Sundberg, 2001).

Att som pedagog vara medveten om barns röstomfång blir en förutsättning för att bygga musikstunder som utvecklar barns röster och inte begränsar dem. Sundin (1995) skriver att ett förskolebarns röstomfång är definierat av den mitt-ton i omfånget som barnet använder. Tonomfång och röstomfång har samma betydelse, då tonomfånget pekar på de toner barnets röster kan ta. Sundin (1995) presenterar studier gjorda på förskolebarns maximala omfång och drar slutsatser att förskolebarn har ett stort röstomfång, han framhåller att studien visade på att barnen i mer än hälften av fallen hade ett omfång på över en oktav, 86 % av de sjungna tonerna

8

låg inom området d1_-d2_{. Han skriver sedan vidare att i allmänhet brukar man ange området c}1

-g1 _{som ett område de flesta barn i förskoleålder väljer att sjunga i, eller börjar på när de själva}

sjunger (Sundin, 1995). Det Sundin tar upp är fortfarande aktuellt och nära kopplat till arbetet med sång och barn i förskoleverksamheter. Det finns en stor vits i att som pedagog vara medveten om de toner barn kan ta utan att det gör skada för deras röster. Sundin (1978) menar att ett barns röstomfång ständigt utvecklas och blir bredare när barnet erövrar erfarenheter av att tala och sjunga. Denna utveckling kan hämmas och i värsta fall kan den stoppas helt om barnet regelbundet får höra låtar i ett tonläge deras röster inte kan anpassa sig till. Sundins teorier är aktuella och relevanta i arbete med sång och barn i förskolan. Hans teorier är byggda på väl arbetad forskning och beprövad erfarenhet vilket gör de till en viktig ledstjärna i studien.

Janet Mills menar att den musiken barn sjunger är sammankopplad med den musik som presenteras för dem, men den största faktorn till sång är om låtarna ligger i ett för barnen bekvämt tonläge. Mills menar att barn har ett snävt röstläge och ett lågt röstomfång men som genom övning kan utvidgas (Still, 2011). Hennes resultat avviker från Sundins (1995) då Sundin menar att barn har ett högt röstläge och ett omfång som sträcker sig över en oktav.

I en undersökning av fem-åringars röstläge gjord av Jillefors & Schein (2000) var syftet att ta reda på barnens fysiologiska omfång och sedan jämföra det med de sånger som förskollärarna valde att sjunga med barnen. Studien visar att förskollärarna började sjunga på toner som låg i närheten av deras eget taltonläge. Konsekvenserna blev då att barnen inte kunde ta tonerna eftersom de var för låga i relation till deras begränsade röstomfång neråt i frekvens, vilket i sin tur resulterade i att barnen valde att starta sången i en för dem bekväm tonart. Den unisona sången tappade sitt fäste och sången sjöngs i flera tonarter samtidigt. Barnens röster ges inte möjlighet att nå de låga tonerna och den vuxnas röst och barnens röster hamnade således inte i samma tonläge. Barnen fick där av svårt att urskilja de olika tonlägena. Studien diskuterar därefter de låga tonarternas påverkan för barns uppfattning om unison och ren sång. Det Jillefors & Schein (2000) kom fram till i sin studie var att när barnen sjöng själva startade de på en högre ton än den ton pedagogerna valde vid sångsamlingar. Barnen valde ofta att starta på e1 (ettstrukna e). Barnens sångförmåga förbättrades då de fick börja på en högre ton än en lägre ton vald av en pedagog. Studiens resultat visar på att det finns en stor betydelse att vuxna anpassar sitt röstläge till barnens då de sjunger ihop. Barnens sångutveckling främjas genom att vi ger de en högre startton som är anpassad för deras röstläge (Jillefors & Schein, 2000).

9

Musikens betydelse i förskolan

Ingeborg Lunde Vestad (2010) skriver hur barn använder sig av inspelad musik i vardagen. Hon lyfter fram musiken som kulturbetingad och något som barnen tillsammans skapar. Hon tar också upp tillgängligheten för inspelad musik som en viktig faktor för påverkan av användandet av den inspelade musiken. Hon lyfter fram TV-serier, barnprogram, och andra program eller dylikt som exponeras för barn i deras vardag som något som i allra högsta grad påverkar deras val av musik (Lunde Vestad, 2010). I en senare artikel skriven av Lunde Vestad skriver hon om musiken som ett verktyg barnen använder sig av för att sätta sig i en viss stämning eller en viss atmosfär i diverse rollekar (Lunde Vestad, 2014).

Gunnel Fagius (2007) menar att om barnvisan ska vara lätt för barnen att sjunga så behövs en enkel och ren struktur. Hon menar att grunden för sjungande människor måste läggas hos barnen på förskolan. Därför blir Fagius teorier intressanta att förhålla sig till i vår studie då analysen kring en enkel struktur i låtarna blir viktig att ha i åtanke. Fagius (2007) betonar vikten av att välja rätt tonläge för barnens röster i val av sånger. Hon menar att i utbildningen borde kunskaper utvecklas om barnröstens anatomi och hur melodin ska läggas för att passa till och utveckla barnens röster. Hon framhåller att det lätt blir för lågt om en vuxen börjar sjunga utan stöd från instrument (Fagius, 2007). Fagius blir även hon en ledstjärna i den här studien då hennes teorier går hand i hand med det vi valt att se på i verksamheter. Både den didaktiska delen men även den röstanpassade blir viktig för analysen.

Musikdidaktik - lärande genom musiken

Många studier berör de fysiska musikaktiviteternas plats i förskolans institution. De problematiseras och analyseras med hjälp av musikteoretiska aspekter och barns röstanatomi. Johanna Still (2011) skriver i sin avhandling om en musikalisk lärandemiljö. I sina observationer och fältstudier har hon kommit fram till att pedagoger använder sig av musiken som ett medel för språkutveckling, sociala samspel eller för att erövra kunskaper i andra ämnen genom musiken. Hon problematiserar att musiken inte står som ett lärande i sig själv för att utveckla den musikaliska förmågan. Hon problematiserar även pedagogernas kunskaper inom det musikaliska spektra och pekar på att pedagoger ibland väljer låtar som direkt skadar barnens röster då de ligger i fel tonläge och tonomfång (Still, 2011).

10

Lunde Vestad (2014) menar att musiken fungerar som en minnesbank, känslor, lukter och intryck lagras när man hör vissa låtar. Hon menar att man kan lyssna på en låt och till den låten kopplar man en viss känsla, en plats eller en lukt (Lunde Vestad, 2014).

Barnmusik eller musik för barn

Johan Söderman (2012) skriver att musik är identitetsskapande både bland vuxna och barn, vi väljer musik utifrån vem vi vill vara och hur vi vill känna oss. Han menar att barnens val av musik blir tydligare i tonåren men även hos de små barnen är deras aktiva val en typ av identitetsskapande. Musikval kan också göras för att få en ”inträdesbiljett” till en social grupp man önskar att vara med i. Det blir då ett grupptryck och barnen väljer att lyssna på sådant som exempelvis bästa kompisen gör. Det är även via föräldrar, förskola och medier som den musikaliska socialiseringen sker (Söderman, 2012). Barnmusik är en kategori som är skapad av oss vuxna, där ingår musik som vi tycker är lämplig för barn att lyssna på (Söderman, 2012). Om vi tänker bort kategorin barnmusik kan vi också använda oss av musik som barn tycker om. Musik och barnsånger är ett språk som alla har lika rätt till (Söderman, 2012).

Elinor Fryklund och Stina Wennberg (2014) betonar att det hela tiden produceras och exponeras ny musik som barn får ta del av. De menar att problemet är att musiken ofta skrivs och sjungs av vuxna vars röster är mer utvecklade än barns. Låtarna är då ofta anpassade till den vuxna rösten och tonarterna blir där av lägre. För den vuxna sångaren/sångerskan är detta bekvämt och kan innebära att fler vuxna vågar sjunga, dock påverkas barnen när pedagoger sjunger i för låga tonarter. Det kan resultera i att det uppstår svårigheter för barnen när de ska sjunga med och många barn väljer där av att istället inte sjunga (Fryklund & Wennberg, 2014).

11

4.

Teori

Sociokulturellt perspektiv

Still (2011) skriver att utifrån ett sociokulturellt perspektiv borde varje förskola ha sång, musik och rörelseaktiviteter tillsammans med barnen dagligen. Hon menar även att barn i förskoleålder påverkas av musik på ett naturligt och fritt sätt och musikaktiviteter är därför viktiga för barnens sång och musikutveckling. Den här studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv då det visats att låtval ofta görs i relation till sin omgivning och sociala aspekter. Detta perspektiv kan också tillämpas på pedagogers utveckling av kunskap kring inspelad musik i förskolan och den här studien syftar till att pedagoger och barn lär av och med varandra. Den kommunikation som förskolan har mellan individerna är också viktig att se över utifrån den sociokulturella meningen. Teorin gör sig relevant då den utgår från att en individ ständigt lär sig och tar till sig nya förmågor och kunskaper, dessa förmågor och kunskaper erhålls via sociala samspelsprocesser (Säljö, 2000). Utgår vi från en förskolepraktik där barn är små och lättpåverkade av intryck blir ett sociokulturellt perspektiv lämpligt i en analysprocess. Utgår vi också från musik som är kulturellt betingad eller påverkad av media, kamrater och familj så blir ett sociokulturellt perspektiv en bärande faktor i vad som kan ses som viktigt och intressant för barnet att ta till sig och lära sig.

Ehrlin (2012) tar upp Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Det sociokulturella perspektivet präglas av att människor är sociala varelser som lär med och av varandra i sociala samspel. Människans medvetande utvecklas i samspel med omgivningen, kulturen och samhället. Det sociokulturella perspektivet innebär att alla individer lär i den kultur de befinner sig i. Ett sociokulturellt perspektiv innebär att lärande är något som ständigt påverkas i olika sociala sammanhang, mänskliga kontakter och aktiviteter. Lärandet är ur ett sociokulturellt perspektiv något som ständigt sker i alla sociala sammanhang. Att betona är att det sociokulturella perspektivet inte innebär att lärande enbart sker i sociala sammanhang utan är både kollektiva såväl som individuella. Lärande är kontextberoende ur ett sociokulturellt perspektiv, vilket innebär att kunskap är något som istället utvecklas i relation till omgivningen (Ehrlin, 2012). I ett sociokulturellt perspektiv där vi lär av och med varandra blir kommunikativa processer centrala. Genom kommunikation tillgodoser sig individen färdigheter och blir delaktig i kunskaper (Säljö, 2000). Barnets intresse föds i interaktion med andra, genom att ta emot andras uppfattningar och föreställningar om världen så blir barnet

12

medvetet om vad som är intressant och värdefullt (Säljö, 2000). Från ett sociokulturellt synsätt ses val av låtar och intresset gällande dessa som något som byggs fram genom interaktion med andra. Det kan vara andra barn, men även media, pedagoger och föräldrar. Säljö (2000) menar att utifrån ett sociokulturellt perspektiv skiljs inte lärande och utveckling åt. Han menar att lärande är något som sker när individen deltar i ett sammanhang eller social situation. Det som är lärobjektet är något som blir nytt först för den som ska lära sig det, lärobjektet blir sedan mer och mer bekant. Kognitiva och sociala processer hör ihop. Säljö (2000) betonar att förändring och lärande sker tillsammans genom det som han kallar den närmaste utvecklingszonen.

Den närmaste utvecklingszonen

Säljö (2000) betonar Vygotskijs begrepp den närmaste utvecklingszonen som en beskrivning för barns lärande. Vygotskij definierar denna utvecklingszon som en brygga mellan det barn kan prestera ensamt utan stöd och det som barnet kan prestera under vuxen ledning eller i samarbete med vad han menar är mer kapabla kamrater (Säljö, 2000). I den närmaste utvecklingszonen är det inte den kompetens som ett barn redan uppvisar som är det viktigaste utan även den potentialen i barnets förståelse och agerande som väger tungt. Handlandet och agerandet är enligt Vygotskij kontextberoende (Säljö, 2000). Begreppet menar att vi med hjälp av stöd och handledning kan klara av situationer som vi på egen hand inte hade klarat av. Säljö (2000) menar att pedagoger kan tillämpa detta begrepp i verksamheten då de istället för att begränsa barnens lärande till det de klarar på egen hand ska finnas tillgängliga som stöd och handledning. Han menar att det är så lärandet tar form, pedagoger ska inte ta bort lärsituationen från individen då de i så fall begränsar lärandet. Säljö (2000) lyfter fram Vygotskijs teorier som betonar att kunskapen alltid är socialt förankrad i någon bakgrund. Han menar att alla de erfarenheter som barnet har, har barnet fått från olika sammanhang. Genom dessa skapar sig barnet en egen förståelse och erfarenhet. Barnet tillgodoser sig kunskaper och färdigheter i interaktion med andra individer, dessa adderas sedan till redan erövrade kunskaper och färdigheter (Säljö, 2000).

Det valda begreppet finner sig relevant i studien då det syftar på att människor ständigt befinner sig i lärandeprocesser. Begreppet syftar också på det som en individ klarar av på egen hand och det som en individ klarar av med en del handledning av en mer kompetent individ. I sammanhang där musik spelar som lärande blir det ytterst relevant med en mer kompetent

13

individ för att leda och föra lärandet framåt. Det blir risk att lärande stannar upp och slutar utvecklas om den mer kompetenta individen inte finns närvarande för att föra processen framåt.

Appropriera

Säljö (2000) har i sin forskning utgått från teorier och lyfter fram Vygotskijs definition och användning av begreppet appropriera, vilket Vygotskij menar står för människors förmåga att ta över och ta till sig kunskaper från medmänniskor i samspelssituationer. Vygotskijs centrala tanke är att människor ständigt befinner sig under utveckling och förändring. Med detta menar Vygotskij att människor ständigt approprierar nya former av redskap med stöd från det de redan har. Det centrala i begreppet är att vi tar till oss den kunskap som människor runt omkring oss besitter, detta tillämpar vi sedan på redan befintlig kunskap. Samtal och kommunikation ses som centralt och det som länkar människa och omgivning med varandra utifrån ett sociokulturellt synsätt (Säljö, 2000). Säljö menar att barnet utvecklar färdigheter genom samtal i sociala miljöer. Barnen uppfattar och tar till sig andra människor perspektiv och budskap genom sociala interaktioner. De erfarenheter som barnen får via sociala situationer tar de sedan med sig och kommunicerar vidare till andra individer i andra sammanhang (Säljö, 2000). Genom samspels processer väcker det individen till liv inför vad som anses relevant och intressant. Den redan befintliga kunskapen kompletteras med ny kunskap, på såsätt utvecklas individen framåt i lärandet (Säljö, 2000).

I musiken är det viktigt och högst relevant att appropriera med sin omgivning för att hela tiden ta till sig ny kunskap och utvecklas. Inte minst spelar detta stor roll när det kommer till val av musik men även till medvetenhet om rösternas funktion. Vi finner detta viktigt både när det kommer till pedagogernas del i det, men även barnens delaktighet.

14

5.

Metod

Studien är en empirisk undersökning och utgår från en kvalitativ metod. Den kvalitativa metoden har lämpat sig bättre än den kvantitativa metoden då studiens syfte är att undersöka inspelad musik/barnmusik och dess tonarter och tonomfång men även hur och om pedagoger väljer att jobba med inspelad musik som pedagogiskt hjälpmedel.

Triangulering är en metod där forskaren väljer att komma åt studiens syfte och frågor med hjälp av olika metoder t.ex. enkäter, intervjuer och fältanteckningar (Alvehus, 2013). Triangulering har därför legat som grund till metodvalet i studien för att på bästa sätt komma åt svaren på studiens frågor och syfte. Fokusen ligger på intervjuer och enkäter, detta har sedan analyserats med hjälp av fältanteckningar.

Urvalsgrupp

Enkäter, semistrukturerade intervjuer samt fältanteckningar har använts som grund i studien. Intervjuerna har gjorts med barn på tre olika förskolor i södra Sverige, varav två av förskolorna inte utgår från någon uttalad musikprofil men där den tredje gör. Barnen i studien är i förskoleålder alltså i åldern ett till sex år gamla. Pedagogerna i studien representerar arbetslag från hela åldersspannet. Deltagandet i studien har varit frivilligt både för barn och pedagoger, och efter frågan har majoriteten valt att delta. Urvalet i studien utgår från ett så kallat strategiskt urval (Alvehus 2013). Syftet har varit att komma åt hur och om pedagoger använder inspelad musik på förskolor utan uttalad musikprofil men även med uttalad musikprofil. Detta ligger till grund i den analyserande delen av texten och som en intressant ingång till reflektion och analys.

Enkäter

Frågemetoden som använts i studien utgår från enkätfrågor riktade till pedagogers arbete med inspelad musik. Det finns en stor tidspress hos många pedagoger och därför gjordes valet att lämna ut en enkät med några få öppna frågor för att respondenterna skulle välja att svara på enkäten. Risken med många enkätfrågor kunde varit att svaren uteblev och enkätstudien således föll. Enkäten gavs ut till verksamma förskollärare. Valet att enbart dela ut enkäterna till

15

förskollärare gjordes då de pedagogerna med utbildning förhoppningsvis har större kunskap ur ett didaktiskt perspektiv och så även i barns röster.

När studiens problemområde och urvalsprocessens kriterier var definierade började utformningen av enkäterna. Respondenterna fick frågor där de själv kunde utforma sina svar och inte behövde välja på färdiga svarsalternativ.

Semistrukturerade intervjuer med barn

Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer med barnen för att få ett mer öppet samtal ihop. Intervjuerna hölls löpande under förskolans verksamhetstid, alltså den tiden barnen befann sig på förskolan. En semistrukturerad intervju innefattar en rad öppna frågor där intervjuaren låter respondenten få en möjlighet att påverka intervjun (Alvehus, 2013). Då barnens ålder varierade från ett till sex år var kvalitén på svaren av stor bredd. De små barnens svar har även bestått av att de visat låtmaterial genom att visa skivor eller exempelvis peka på bilder. Därefter har en tolkning gjorts av att de har förstått den ställda frågan. En restriktiv mängd frågor har valts för att få en klarare bild av respondentens svarshistoria. I en semistrukturerad intervju får barnen möjlighet att påverka. Intervjuerna var frivilliga för barnen och det förklarades för barnen vad studien gick ut på. Frågorna som ställdes var därefter öppna och flytande. Även barnens föräldrar blev informerade och fick lämna in en samtyckeslapp innan intervjuerna gjordes.

Forskningsetiska överväganden

Vi har valt att göra namnen fiktiva på de tre förskolor vi har varit och besökt. Den förskolan vi har valt att kalla för Månen har en uttalad musikprofil. De andra två förskolorna har inga uttalade profiler och vi har valt att kalla dessa två för Solen och Molnet.

När ett barn som är under 15 år ska delta i en forskningsstudie behövs alltid vårdnadshavares samtyckte, oavsett studiens omfång (Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén, 2015). Vårdnadshavare tillfrågades om samtycke genom en informationsblankett där studiens syfte kortfattat var förklarat. Det framgick att barnen var anonyma i studien och det enda som skulle analyseras

16

var barnens svar på låtmaterial och de didaktiska implikationerna av den inspelade musiken i verksamheten.

Vetenskapsrådet (2002) formulerar fyra huvudkrav att följa vid en forskningsstudie. Det första kravet vi har använt oss av är informationskravet. Detta syftar till att undersökningsdeltagarna ska få all information om studiens syfte och forskningsuppgift. Det andra kravet är samtyckeskravet som lägger vikt vid att deltagarna själva har ett val att välja om de vill delta i studien eller inte. Här ska ett samtycke inhämtas från deltagarna och ifall deltagarna är under 15 år ska vårdnadshavarna tillfrågas (Vetenskapsrådet, 2002). Både detta och information om studien har skickats hem i ett brev till barnens vårdnadshavare där de har fått fylla i ett godkännande eller nekande till barnens deltagande (se bilaga 1). Det tredje kravet är konfidentialitetskravet och det lägger fokus på att alla deltagare som ingår i studien ska få en anonym identitet så att det inte kan framgå i studien vilka barn eller vilka förskolor studien har gjorts på (Vetenskapsrådet, 2002). Även detta har gjorts då informationsbrevet initierat att barnens namn kommit att bli fiktiva. Det sista kravet som vetenskapsrådet har är nyttjandekravet. Detta krav pekar på att all insamlad information enbart får användas inom forskningens ändamål (Vetenskapsrådet, 2002).

Sångurval

Urvalet av den inspelade musiken baserades på de låtar som framkom i intervjuerna med barnen och på de enkäter pedagogerna svarade på. Detta kompletterades sedan med låtmaterial valt av oss. Låtmaterialet har därför delats upp i tre olika kategorier för att kunna analyseras och problematiseras. Kategorierna blev: barnens val, pedagogernas val och vårt val. Låtarna plankades och analyserades av oss för att kunna undersöka låtarnas tonarter och tonomfång.

17

6.

Resultat och analys

Vilken musik använder sig pedagogerna av?

Enkäterna som delats ut till verksamma förskollärare visar på vilka låtar de väljer att spela för barnen. Låtarna som framkommit genom enkäterna är låtar främst av underhållningssyfte snarare än lärandesyfte. Vi kan koppla det till att pedagogerna inte gör medvetna val gällande den inspelade musiken ur ett didaktiskt perspektiv. Flertalet av pedagogerna är inte heller medvetna om barnens röstanatomi och vad och hur de bör sjunga med barnen. Detta menar vi beror på bristande utbildning inom området och något som med hjälp av kunskap lätt kan förbättras.

Still problematiserar pedagogers kunskap kring musik och pekar på att det i många fall spelas musik som direkt kan skada barns röster då det ligger fel i relation till barnens tonomfång (Still, 2011). Resultatet av det insamlade låtmaterialet från pedagogerna angående deras val skiljer sig en del från de val barnen själva gjort. Pedagogernas val av inspelad musik präglas av låtar som för dem är kända, i den kategorin finns bland annat låtar av Astrid Lindgren, Mora träsk men också kända barnlåtar såsom ”hjulen på bussen”, ”huvud, axlar, knä och tå” och ”krakel spektakel” för att nämna några av de låtar vi valt att använda oss av.

Säljö (2000) menar att utifrån ett sociokulturellt perspektiv är kunskapen alltid socialt förankrad i någon bakgrund, detta menar vi kan vara anledningen att pedagoger väljer gamla kända låtar som de själva kan och är bekväma med. Gunnel Fagius (2007) skriver att barnvisan ska ha en enkel struktur för att barnen lätt ska kunna sjunga med i den. Hon menar att det är förskollärarnas roll att vårda barnens röster och dess klang och för att kunna göra detta krävs kunskap kring barnens röstanatomi och funktion. Därför är det viktigt att pedagogerna väljer låtar som gynnar barnens röster och deras utveckling. Fagius (2007) menar att denna kunskap borde grundas i förskollärarutbildningen. Många av de låtar som barnen själva valde var låtar som de hört på tv eller radio. Barnens val präglades starkt av melodifestivalens låtutbud. Dessa låtar är ofta gjorda utifrån ett underhållningssyfte, låtarna ska vara trallvänliga och strukturen ska vara enkel och melodin lätt att komma ihåg. Även om dessa låtar inte är intimt knutna till det vi vill kalla för barnmusik så faller de barnen i smak då de är lätta att sjunga med i. Det finns ofta en klämcheck refräng och lätta danssteg, detta är något vi tolkar ligger nära till hands för barnen.

18

För att återkoppla till Fagius (2007) teorier om barnvisan som en visa med enkel struktur menar vi att det inte enbart behöver vara just visor i sig som faller barnen i smak. Melodifestival och andra låtar som lätt exponeras för barnen i mediesamhället kan tänkas ligga närmare för barnen så länge låten innehåller en enkel struktur där barnen lätt kan sjunga med. Ur ett sociokulturellt perspektiv så approprierar barn sin kunskap ifrån varandra, barnen uppfattar och tar till sig andra människors perspektiv genom sociala interaktioner (Säljö, 2000). Dessa sociala interaktioner kan ske med individer såväl som med media. De erfarenheter som barnen tar till sig i dessa situationer tar de sedan med sig och för vidare till andra individer i andra sammanhang (Säljö, 2000). De låtar som exponeras till barnen i media, till exempel de melodifestivallåtar som spelas ofta är låtar som barn approprierar, även barnen sinsemellan approprierar och tar till sig vad som uppfattas intressant och viktigt (Säljö, 2000).

Många pedagoger väljer låtar som de själva har lätt att sjunga med i ur ett röstperspektiv, detta har framkommit genom enkäterna då många svarade att de inte hade någon aning om i vilket register barns röster är lämpade att sjunga. Detta resulterar i att låtarna blir för låga för barnen att sjunga med i och att barnen istället väljer att vara tysta. Jillefors och Schein (2000) menar att barns sångförmåga gynnas om de får börja sjunga på en för dem bekväm startton. De menar att vuxna bör anpassa sitt röstläge till barnen när de sjunger ihop. Detta innebär att i de val pedagogerna väljer måste de vara medvetna om låtarnas omfång för att musiken ska gynna barnens sångutveckling. Väljer de däremot låtar som är ur barnens intresse, t.ex. melodifestivalen tolkar vi det som att barnen gärna lyssnar på denna typ av musik även om den kan vara svår att sjunga med i. Utgår vi från ett röstperspektiv med sång i fokus kan dessa sånger innebära problematik för barnens sångutveckling.

Pedagogernas val kan i vår studie tänkas vara präglade utifrån ett sociokulturellt perspektiv till den grad att pedagogerna lär av och med varandra. Medvetna pedagoger kan lära sina kollegor som saknar kunskap. Det finns en vits att tillsammans i arbetslaget lära och kompetensutveckla varandra för att bygga en gemensam kunskap kring barns röster och hur låtvalen påverkar barnen och deras röster. Pedagogerna kan med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet inspirera och lära varandra och ständigt ta till sig redskap och ny kunskap. Utgår vi från det sociokulturella perspektivet menar vi att människor ständigt utvecklas och tar till sig nya kunskaper, detta kallar Vygotskij för att de ständigt approprierar nya kunskaper (Säljö, 2000).

19

Vi menar att i ett arbetslag ligger det en stor vits i att lära varandra utifrån de egenskaper individerna har, på det sättet utvecklas arbetslaget tillsammans och individerna tar till sig nya kunskaper och erfarenheter. Vygotskijs centrala tanke är att människor ständigt befinner sig i utveckling och förändring, en tanke vi menar är smart att tillämpa på de arbetslag man befinner sig i. Detta menar vi är viktigt när det kommer till den musik vi vill ska ha en tyngd i förskolan. Vygotskij menar att människor har en förmåga att ta till sig kunskaper från medmänniskor i samspelssituationer. Arbetslaget kan på så sätt ständigt appropriera nya former av redskap och stöd med hjälp av det som redan är befintligt. Det centrala i begreppet är att vi tar till oss den kunskap som människor runt omkring oss besitter, detta tillämpar vi sedan på redan befintlig kunskap (Säljö 2000).

Förskollärarnas användande av inspelad musik

Inspelad musik förekommer ofta i förskolepraktiker, musiken används ofta som ett komplement till den fysiska musiken. Det framkom genom enkäterna att musikförskolan Månen använder sig av inspelad musik som ett verktyg i verksamheten, till exempel när barnen skulle städa så valde pedagogerna hårdrocksmusik, vilket barnen kopplade direkt till att det var dags att städa undan inför vila, lunch eller mellanmål. Denna situation sammankopplar vi med Lunde Vestads (2014) mening att musiken kan fungera som en minnesbank för barnens sinnesintryck och känslor i specifika situationer. Olika låtar eller genrer kan för barnen kopplas till olika aktiviteter och det ser vi när vi tittar på Månens användning av den inspelade musiken. Musiken på Månen användes också som avslappningsverktyg när barnen skulle varva ner. Avslappningsmusiken bestod av klassisk musik utan sång och förekom vid vila och sovtid. Den inspelade musiken användes även vid rörelselek och rytmiksammanhang. Förskollärarna på musikförskolan Månen menade att musiken satte barnen i stämning och att de kopplade viss sorts musik till vissa aktiviteter i förskolans dagliga verksamhet. Den inspelade musiken som pedagogerna valde var vald med en medvetenhet och tanke bakom. Däremot användes den inspelade musiken inte ofta som ett lärande i sig utan istället användes den som ett medel för att nå andra mål så som mål inom naturvetenskap, matematik eller socialt samspel. När musiken stod som ensamt lärande så var det istället musik som var fysisk det vill säga musik där sång, gitarr, trummor eller andra instrument användes.

20

Still (2011) skriver att pedagoger använder sig av musiken som ett medel för att nå andra mål, t.ex. språkutveckling eller socialt samspel. Vi kan peka på liknande resultat i vår studie, där vi genom enkäterna och fältstudier kunnat se att musiken i sig inte står som ensamt lärande utan medel för andra mål. Även Lunde Vestad (2015) ser musiken som ett medel för socialt samspel och som drivkraft i leksammahang. Vi sammankopplar med vårt resultat och menar att musiken även i detta fal agerar som drivkraft, t.ex. i mini-röris eller avslappning.

På de två förskolor vi besökte som inte hade en uttalad musikprofil såg användandet av musiken annorlunda ut. Den inspelade musiken var inte medvetet vald utan präglades snarare av den musik som redan fanns som cd-skivor eller valdes utifrån barnens egna önskemål.

På förskolan Solen framkom att musiken användes som verktyg när barnen var högljudda och stökiga. Då spelade förskollärarna någon form av lugn musik för att barnen skulle komma ner i varv. Inspelad musik användes även i form av mini-röris som är en form av barngymnastik till musik. Förskollärarna använde också musiken för att sätta barnen i lekstämning. De betonade också att musiken spelades i samband med ”jippon” såsom exempelvis fredagsdisco, då det spelades låtar från exempelvis melodifestivalen. Förskolan använde sig ofta av inspelad musik ute på gården, tolkningsvis i brist på annan aktivitet från förskollärarnas sida.

På förskolan Molnet användes den inspelade musiken ytterst sällan, om det spelades inspelad musik var det avslappningsmusik eller musik utifrån barnens önskemål och blev då ofta musik från melodifestivalen. Det framkom att det främst är när barnen frågar ifall de får lyssna på en särskild låt som datorn kommer fram och de tillsammans sätter på musiken som barnen önskar. Pedagogerna fick i enkäterna svara på en fråga gällande medvetenhet eller ej om barns röstanatomi och röstomfång. På förskolan Molnet svarade alla pedagoger utom två nej till att det var medvetna. De två som skrev att de var medvetna om att barnens röstläge låg ljusare än vad vi ofta sjunger med barnen skrev samtidigt att de inte själva kunde sjunga i de röstläget och att barnen då antingen får sjunga själva eller att pedagogerna väljer att ha en annan aktivitet än just sångsamling. En av pedagogerna skrev att fast hen visste om att barnens röster låg ljusare valde hen själv att sjunga lågt för det var bekvämt för hen själv.

Ser vi på resultaten i studien kan vi peka på att många förskollärare gör omedvetna val av inspelad musik. Musiken i sig används ofta som någon form av utfyllnadsmaterial i samband med disco, avslappning eller andra aktiviteter där förskollärarna vill att barnen ska koppla aktiviteten med musiken.

21

Något att tänka på är att lärandet ständigt sker i sociala samspel och sammanhang, utifrån denna sociokulturella syn på lärande finns det en vits i att tänka på detta i valet av musik men även i valet av användandet av musiken (Säljö, 2000). Pedagoger i den här studien använder sig av den inspelade musiken men utan tanke på den som ett lärande. Musiken agerar som utfyllnad, avkoppling och nöje. Utifrån det sociokulturella perspektivet betyder detta att lärandet även sker här. Om den inspelade musiken ska vara lärandet, alltså om fokusen ligger på att barnen ska lyssna och lära sig om och av musiken som spelas finnas det en vits i att vara medveten om hur valen kan påverka barnens röster.

Ingeborg Lunde Vestads (2014) definition av musiken som en slags motor för socialt samspel och lek tillämpas på den musikdidaktiska ingången i analysen. I enkäterna framkom det att pedagoger (framförallt på förskolan Månen med uttalad musikprofil) använde sig av musiken för att sätta barnen i någon form av önskad stämning. Lunde Vestad (2014) definierar också musiken som en drivkraft i olika sammanhang, drivkraften blir i detta fall den stämningen som barnen direkt kopplar till musiken de hör, de vet därefter direkt vilken aktivitet som ska utföras.

Val av inspelad musik

När vi plankat låtarna har vi utgått från våra tre kategorier: barnens val, pedagogers val och vårt val. Låtvalen har sett lite olika ut då barnen nästan bara valde låtar från melodifestivalen. Pedagogernas svar framkom via enkäterna och de lyssnar på musik från Astrid Lindgren men även klassiska barnvisor. Vårt val har sett lite annorlunda ut, vi har främst utgått från artister som riktar sig till barn men även klassiska barnvisor finns med under vårt val.

Pedagogernas val är gjorda både utefter vad de ser att barnen tycker om för musik men också musik de vill förmedla till barnen. Kategorin som är barnens val har blivit präglad av musik de hör via media. Vi vill därför förtydliga att låtarna som finns under barnens val och pedagogernas val inte behöver vara tänkta att riktas till barn. Artisterna och låtskrivarna kan ha tänkt att musiken ska vara till för att lyssna på snarare än att den ska passa barnens röster så att de lätt kan sjunga med.

22

Ingeborg Lunde Vestads (2010) studie på barns användande av inspelad musik i vardagen visar på att valet av musik ofta är kopplat till någon social aktivitet och framstår ofta som något kulturbetingat. Vi kan se att barnens val av musik är nära sammankopplat med den melodifestival som var rådande under studiens insamling av material. Barnen präglas av varandra och den kultur som råder på förskolan. Genom observationer från praktiktillfällen och dylikt har vi kunnat se att den musik barn väljer att lyssna på präglas av det som vi kan kalla för ”aktuellt” just nu. När storfilmen Frost släpptes gick det att se en stark prägling av denna musik i förskolepraktiker. Melodifestivalen däremot är inte en tävling nära sammankopplat till barnmusik. Många barn lyssnar på melodifestivallåtarna men där tänker vi att artisterna och låtskrivarna inte konkret har tänkt att musiken är skriven specifikt till barn. Där av är inte heller låtarnas tonomfång tänkt att lämpa sig till barnens röstomfång.

Även Söderman (2013) menar att musiken agerar som en grund för barnets identitetsskapande, musiken sätter prägel på den vi vill vara och hur vi vill känna oss. Söderman menar att valet av musik blir mer tydligt ju högre upp i åldrarna barnen kommer. Vi kan dock se att aktiva val från barnen sker redan i förskolan. Musikvalen präglas även av grupptryck, eller som en inträdesbiljett i den sociala grupp man vill tillhöra. Även om Söderman riktar denna teori till äldre barn så ser vi att redan i förskolan så väljer barnen musik utifrån kompisar eller media, och redan här sker en musikaliska socialisering (2012).

Låtval utifrån ett sociokulturellt perspektiv

Utgår vi ifrån ett sociokulturellt perspektiv kan vi se att barnen väljer låtar som deras kompisar väljer. De inspireras av varandra och tillsammans skapar de en gemensam kultur på förskolan (Ehrlin, 2012). Även om svaren vi fått genom intervjuerna med barnen har sett snarlika ut så har det ändå funnits olikheter. Svaren från samma förskola är mer lika varandra än när vi jämför de tre förskolorna med varandra. Detta kan tänkas bero på den rådande kultur förskolan åligger och att barnen tillsammans skapar denna kultur tillsammans med pedagoger och sin förskolemiljö.

Säljö (2000) lyfter Vygotskij teorier och menar att barnets intresse för musik föds i interaktion med andra och att barnet genom att ta emot andras uppfattningar och föreställningar om världen blir medvetet om vad som anses intressant och värdefullt (Säljö, 2000). Barnens intresse för

23

musiken och valet av den föds i interaktionen med kamraterna, pedagogerna och förskolans rådande kultur. Barnet tar till sig vad som anses intressant och värdefullt både genom interaktionen med kamraterna men även tillsammans med pedagogerna. Inte att förglömma är det mediesamhälle vi lever i som barnen ständigt exponeras inför. Barnen tar dagligen emot flertalet intryck från radio, tv och internet. Dessa medier exponeras för barnen på helt andra sätt än det gjorts tidigare. Detta kan ha en stark påverkan på barnens val av musik och att vad som är intressant och värdefullt även ligger i de medier som exponeras för barnen.

Tonomfång och tonarter

Ser vi på studier gjorda av Jillefors & Schein (2000) och Sundin (1995) kan vi se att barns röster inte är lämpade att sjunga låtar som innehåller toner under tonen c1 (ettstrukna c). Dettapå grund av att deras stämband inte är fullt utvecklade och är för korta för att sjunga i låga frekvenser regelbundet (Sundberg, 2001). Här går det att se ett tydligt samband med det inledande exemplet med luciarepetitionerna där rösterna skar sig och barnen inte kunde sjunga unisont, där kan det bero på att pedagogen valde en för sig bekväm tonart och då en för låg för barnen.

Många av de låtar som har analyserat har en lägsta ton under c1. Trots att lägsta tonen i flertalet låtar är lägre än c1 så skiljer det i de flesta fall inte mer än någon tons felmarginal. I det flesta klassiska barnvisor som har plankats är lägsta tonerna någon enstaka ton under rekommendation. När vi har plankat låtarna har vi också sett att lägsta tonen bara infaller ett fåtal gånger i de flesta sångerna och att det övergripliga tonomfånget ligger korrekt i förhållande till barnens röster. Vi anser därför att dessa låtar är lämpliga att sjunga med barnen trots att de befinner sig något under den rekommenderade lägsta tonen. Det vi menar med rekommenderad lägsta ton är inte att barnen inta kan ta toner lägre än c1. Däremot kan det innebära skada för barnens röster att alltid sjunga i för låga tonarter hävdar Sundin (1978).

Här nedan följer beskrivningar över det tre kategorierna låtarna plankats utifrån. Se bilaga tre, fyra och fem för specifika plankningstabeller där både låttitel, artist, album, tonart, lägsta- och högsta ton samt tonomfång finns med.

24

Barnens val av låtar

Bilden ovan visar tonomfånget på låtarna som plankats i barnens val och tonomfånget där barnens röster passar sig bäst att sjunga. Här kan vi se en stor skillnad men dock sker lägsta och högsta tonerna bara någon enstaka gång och det är inte där sångarens röstläge ligger frekvent.

Genom en översikt av de låtmaterial vi kallar för barnens val kan vi se att det nästintill enbart är låtar från melodifestivalen eller andra tv-sammanhang som finns med. Lägsta tonen är betydligt lägre än rekommenderat, högsta tonen ligger även den på en för hög ton anpassat för barnens röster. Att ha i åtanke är att detta inte gäller genom hela låtarna, lägsta tonen kan förekomma endast en gång likväl som högsta tonen. Enligt Fagius (2007) ska barnvisan innehålla en enkel och ren struktur men låtarna barnen valt är tagna från melodifestivalen, en folkfest gjord utifrån underhållningssyfte. Barnen sjunger med och dansar trots att de kan innebära svårigheter att sjunga med. På sikt kan alltså detta skada barnens röster om det ständigt utsätts för låtar som pressar deras röster i fel läge (Sundin, 1978).

Majoriteten av barnens låtval har lägre lägsta ton än vad Sundin (1997) rekommenderar, då han menar att barn i förskoleåldern har svårt att ta toner under c1 _{(ettstrukna c). Högsta tonen i}

låtarna är dock väldigt bra anpassad till Sundins forskning om barns röstomfång. Barnens förmåga att sjunga låga toner påverkas av längden på deras stämband då deras stämband ännu inte är fullt utvecklade. Barns stämband är mycket kortare än en fullvuxen människas. Ju längre stämband man har ju lägre toner kan rösten ta. Där av är det lättare för barn och kvinnor som har kortare stämband än män att ta högre toner (Sundberg, 2001). Detta är att tänka på i val av låtar, om målet med musiken är att barnen ska sjunga med så ligger majoriteten av låtarna i för

25

låga tonarter för barnens röster. Väljer vi låtar med ett litet omfång och en enkel struktur är det lättare för barnen att sjunga med och det blir då lättare att hitta ett gemensamt röstläge för både barn och vuxna (Fagius, 2007).

Låtvalen barnen gör kan också tänkas präglas av ett sociokulturellt förhållningssätt då barnen inspireras av varandra i den sociala omgivningen de befinner sig i. Även media visar för barnen vad som ”bör” lyssnas på, då de ständigt exponeras för dessa låtar från melodifestivalen eller film blir det ett naturligt val för barnen att välja. Säljö (2000) menar ur ett sociokulturellt perspektiv att barnens intresse föds i interaktion med omgivningen. Vad som är intressant och värdefullt blir barnen medvetna om genom att ta emot andras föreställningar och uppfattningar (Säljö, 2000). Låtvalen barnen gjort kan tänkas bero på att barnen tillsammans skapar en kultur på förskolan med appropriering från media (Säljö, 2000).

Pedagogernas val av låtar

Bilden ovan ger oss en överblick av att omfånget i kategorin pedagogers val är lite mindre än barnens val, dock är det fortfarande större än omfånget som är direkt anpassat till barnens röster.

Pedagogernas val av låtar innehåller flertalet traditionella barnvisor, Astrid Lindgren sånger och en minoritet yngre sånger framförda av exempelvis Jojje Wadenius och Sander & Gander. Jämför vi pedagogernas val av låtar med barnens val av låtar så ligger pedagogers val bättre till jämfört med barnens val i förhållande till lägsta och högsta ton. Lägsta tonerna är fortfarande för låga i relation till Sundins (1995) forskning om barns röstomfång, men en större del av

26

låtarna ligger bättre till i pedagogers val än i barnens val. Några låtar ligger en ren kvart (fyra tonsteg) under vad han rekommenderar och de två låtarna med Jojje Wadenius borde ligga en hel oktav över vad de gör. Jojjes låtar (se bilaga 5) går dock utmärkt att sjunga en oktav upp för barn då deras röst ligger ljusare än Jojjes. Högsta tonerna är även i den här tabellen utmärkta i relation till vad Sundin säger.

Barns röstomfång utvecklas successivt med åldern då deras stämband blir längre. Får barnen enbart höra låtar som är i fel tonläge och de inte kan sjunga med kan detta hämma deras röstutveckling (Sundin, 1978). Det finns därför en vits med att om man har som syfte att barnen ska sjunga med i den inspelade musiken bör man också tänka efter ifall låtarna ligger i någorlunda bra tonläge för barnens röster.

Vårt val av låtar

Vårt val är en kategori som innehåller musik för barn. Det kan finnas en viss skillnad på barnmusik och musik för barn och vårt val har därför präglats av att hitta artister som riktar sin musik direkt till barn och är skriven för att barn ska lyssna på den. Några exempel på artister under den här kategorin är Bröderna Lindgren, Mora Träsk, Electric Banana Band, Mojje och Doris och Knäckebröderna. När låtarna har plankats har det framkommit för oss att Mora Träsk, Electric Banana Band och Mojje är de tre artisterna som ligger lågt när det gäller den lägsta tonen i sångerna (se bilaga 6). Detta är band/artister som har manliga sångare därför är det inte så konstigt att registret på låtarna blir lägre enligt Sundins forskning om röstomfång. Högsta tonerna i låtarna ligger bra i relation till var barnens röstomfång befinner sig enligt Sundin

27

(1995). Det går dock utmärkt att sjunga sångerna ändå, då får de sjungas en oktav upp tillsammans med barnen. Det kan vara svårt att flytta låtarna en oktav upp om man inte har någon musikalisk bakgrund men vi har funnit att många barn gör detta naturligt.

För att sammanfatta de tre kategorierna väljer vi att lyfta fram Fryklund och Wennbergs (2014) forskning som belyser problemet med att musiken riktad till barn ofta skrivs och sjungs för att passa sångarnas röster (då syftat på de vuxna sångarna/sångerskorna i låtarna) snarare än att anpassa barnens röster. Fryklund och Wennberg (2014) menar att detta underlättar för den vuxna sångaren som blir mer bekväm i sin sång men att det påverkar barnen negativt då de får svårt att sjunga med. Söderman (2012) betecknar valet av musiken hos vuxna och barn som identitetsskapande. Den musiken vi väljer att lyssna på är kopplad till våra känslor och vår bild av oss själva. De val av musik vi gör menar Söderman (2012) är kopplat till en social grupp. De val barnen gör präglas ofta av den bild de har av sig själva, det hör också ihop med den sociala grupp de befinner sig i och de val kompisarna gör. Pedagogerna däremot väljer musiken utifrån vad de tror är barnens intressen, men musiken kan också höra ihop med den kultur de själva vuxit upp i. Låtvalen gjorda av pedagoger kan också bero på val gjorda av ren slentrian.

Sammanfattningsvis kan vi se att barnens val av låtar ligger sämst i förhållande till vad som är lämpligt för deras röster. Pedagogernas val av musik ser något bättre ut om vi ser på tonomfång, men även här ligger det många toner både uppåt och neråt i frekvens utanför det som anses rekommenderat av Sundin (1978). Den kategori som vi kallar vårt val är den kategori som ligger bäst i förhållande till det vi valt att kalla lämpligt tonomfång. Även om det skiljer sig i toner uppåt och neråt är det låtarna i denna kategori som stämmer bäst överens med Sundins (1978) forskning. Vi vill påpeka att alla låtar går att sjungas av barn och att det Sundin (1978) menar är lämpligt inte betyder att allt annat är omöjligt för barnrösten att sjunga. I många av låtarna som har toner som skiljer sig drastiskt från det som anses lämpligt är det bara enstaka toner det handlar om och inte hela låtar. Att tänka på som pedagog är att utgå från låtar som ligger så nära lämpligt tonomfång som möjligt, detta för att hjälpa barnen att utveckla sina sångröster och tillsammans finna en gemensam klang i barngruppen, både med hänsyn till barns röster men även med hänsyn till sångglädje.

28

7.

Slutsats

Syftet med studien har varit att analysera inspelad musik, dess tonarter och tonomfång ur ett röstergonomiskt perspektiv. Studiens fokus har också varit att se på hur den inspelade musiken används i förskolan utifrån ett musikdidaktiskt perspektiv.

Studien har analyserats med hjälp av låtmaterialet vi fått in från intervjuer med barn och enkäter från förskollärare. Kategorin ”vårt val” har utgått från musik vi tänker är riktad till barn. Fokusen har inte legat på låtarnas tonomfång och tonarter utan vi valde låtar som vi direkt kopplar till barnmusik för att sedan se om dessa också är lämpade till barnens röstanatomi och hur deras röster fungerar. Söderman (2012) menar att barnmusik är en kategori som är skapad av oss vuxna och där innehållet blir musik som vi tycker är lämplig för barn att lyssna på. När det gäller låtarnas syfte kan vi inte svara på om de är till för barn och skrivna för att barn ska lyssna på dem eller sjunga med i dem. Analysens fokus har därför legat på att analysera de inspelade låtarna utifrån att barns röster ska vara lämpade att sjunga med i och inte bara i syfte att lyssna på.

Vi kan se att det didaktiska perspektivet tappar sitt fokus när det kommer till den inspelade musiken. Musiken fungerar som utfyllnadsmaterial i andra sammanhang där det inte handlar om lärande. Genom observationer och enkäter har vi sett att den inspelade musiken används vid disco, avslappning och som bakgrundsmusik i olika leksammanhang. Vi vill peka på vikten av den didaktiska ingången när det kommer till inspelad musik och att den didaktiska fokusen inte enbart ska ligga till grund för val när det gäller musik i sångsamlingar.

Utifrån ett sociokulturellt perspektiv kan lärandet ses som något som sker med och av varandra i sociala samspel (Ehrlin, 2012). Det rätta användandet av den inspelade musiken kan på så sätt ses som en grundläggande faktor för barnens relation och utveckling kopplat till musik. Väljs det gång på gång låtar som inte anpassar sig till barnens röster kan deras röstutveckling hämmas. Även det didaktiska kan tappa sitt fäste om pedagogernas kunskap är bristande. En kunskap både kring didaktiken och röstergonomin ligger som grund för det sociokulturella lärandet kopplat till denna studie. Den närmaste utvecklingszonen som beskrivs som en brygga mellan det barnen kan prestera själva och det som de kan prestera med hjälp av vägledande vuxna eller kapabla kamrater, kan vi tillämpa på musiken. Det behöver inte ses som ett hinder att använda musik som saknar den enkla och rena strukturen som barnvisor gör. Pedagoger bör vägleda

29

barnen i deras utveckling av kompetens och för att detta ska kunna ske behövs även pedagogers kompetens.

Sundin (1995) menar att barns röster lämpar sig bäst att sjunga mellan toner c1-g1, då det är här barnen själva väljer att börja sjunga när de själva väljer startton. Sundin menar dock att barnen har ett större omfång än detta men att detta omfång är det som anses lämpligast enligt Sundin (1995).

En slutsats vi kan dra är att barnens tonomfång är sammankopplat med längden på deras stämband, då barn har kortare stämband blir deras omfång högre (Sundberg 2001). Något som också ligger till grund för omfånget i låtarna är om låtarna sjungs av en man eller en kvinna. Är det en manlig eller kvinnlig pedagog som väljer låtarna kan också ha betydelse för vilket tonomfång låtarna innefattar.

Skulle vi forska vidare hade vi valt att analysera ett mycket större urval låtar. En kartläggning av den inspelade barnmusik som förskollärare väljer att spela på förskolor hade legat till grund för att sammanställa en låtsamling med låtar lämpade för barns röster.

Den här studien behövs för att utöka kunskapen kring barnrösternas funktion i förhållande till den inspelade musiken som förskollärare väljer att spela för barnen. Många pedagoger saknar kunskaper kring barnröstens funktion och har där av svårt att anpassa låtarna till barns röster. Studien förklarar och problematiserar det låtmaterial som spelas på förskolor. Om den inspelade musiken står som målet för lärandet och inte agerar som medel är det viktigt att pedagogerna har en kunskap både om barns röstanatomi men också förmåga att höra om låtarna de väljer anpassar sig till deras röster. En kunskap byggs genom erfarenhet och kan tänkas ligga till grund för valet av inspelad musik. I vårt val valdes inte låtar efter att de skulle passa barnens röstläge utan vi valde låtar som vi tänker befinner sig inom kategorin barnmusik. Där av menar vi att det krävs en grundläggande musikalisk kunskap för att kunna se och höra om låtarna lämpar sig i förhållande till barns röster. Still (2011) belyser vikten att använda sig av musik i förskolan då barnen påverkas positivt av den och för att musiken är viktig för deras utveckling.

30

8.

Referenser

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Ehrlin, Anna (2012). Att lära av och med varandra: en etnografisk studie av musik i förskolan

i en flerspråkig miljö. Diss. Örebro: Örebro universitet, 2012

Fagius, Gunnel (red.) (2007). Barn och sång: om rösten, sångerna och vägen dit. Lund: Studentlitteratur

Fryklund, Elinor & Wennberg, Stina (2014). Gemensam sång. I: Holmberg, Ylva (red.) (2014). Rösträtt: musik på barns villkor. 1. uppl. Stockholm: Gehrman

Graham F Welch i Fagius, Gunnel (red.) (2007). Barn och sång: om rösten, sångerna och

vägen dit. Lund: Studentlitteratur

Jillefors, Kerstin & Schein, Viveka (2000). Femåringars röstläge i sång och tal: Kerstin Jillefors och Viveka Schein. Röstläget. 2000: okt., s. 40-47

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Lunde Vestad, Ingeborg (2010). To play a soundtrack: how children use recorded music in

their everyday lives, Music Education Research, 12:3, 243-255, DOI:

10.1080/14613808.2010.504811 Tillgänglig på internet:

http://dx.doi.org/10.1080/14613808.2010.504811

Lunde Vestad, Ingeborg (2014). Children's subject positions in discourses of music in

everyday life: Rethinking conceptions of the child in and for music education. Action,

criticism, & theory for music education, 13 (1), 248-278 Tillgänglig på internet:

http://act.maydaygroup.org/articles/Vestad13_1.pdf

Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (red.) (2014). Förskollärarens metod

31

Sawashima & al 1983, i Sundberg, Johan (2000). Röstlära: fakta om rösten i tal och sång. 3.,

utvidgade uppl. Stockholm: Propirus

Still, Johanna (2011). Musikalisk lärandemiljö: planerade musikaktiviteter med småbarn i

daghem. Diss: Tillgänglig på internet:

http://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/72436/still_johanna.pdf?sequence=

Sundberg, Johan (2001). Röstlära: fakta om rösten i tal och sång. 3., utvidgade uppl. Stockholm: Proprius

Sundin, Bertil (1978). Barns musikaliska värld. 1. uppl. Lund: Liber Läromedel

Sundin, Bertil (1995). Barns musikaliska utveckling. 3., omarb. uppl. Stockholm: Liber utbildning

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma

Söderman, Johan (2012). Barnmusik eller musik för barn. I: Söderman, Johan &

Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

32

9.

Bilagor

Bilaga 1 – Samtyckesbrev till föräldrarna

Malmö högskola

Hej!

Vi är två studenter från Malmö högskola som läser till förskollärare. Vi går nu termin 6 och ska skriva vårt examensarbete i vår.

Vi kommer att inrikta vårt arbete på inspelad barnmusik, dess tonarter och tonomfång för att analysera hur barns röster påverkas av den musik vi idag spelar för våra barn och den musiken barnen själva väljer att lyssna på.

Vårt arbete kommer att utgå från musik som förskollärare väljer att sätta på och även den musiken som barnen själva väljer att lyssna på. Vi vill fråga barnen själva för att få specifika låtförslag som barn idag väljer att lyssna på. Vi vill sedan se ifall det finns någon skillnad på barnens val och förskollärarnas val.

Därför hade vi behövt fråga barnen vad de själva väljer att lyssna på för musik när det är dem som får bestämma och därför behöver vi ett godkännande från er. Barnen kommer att vara helt anonyma, vi kommer enbart använda oss av låtmaterialet vi får in ifrån barnen.

Samtycke till deltagande i studien kring inspelad barnmusik. (Ringa in det du önskar):

Ja Nej Datum____________________________________________________ Barnets namn______________________________________________ Förskola__________________________________________________ Vårdnadshavares namn_____________________________________ Vårdnadshavares namn_____________________________________

Med vänliga hälsningar

Sandra Svensson och Emma Friis

33

Bilaga 2 – Enkät till förskollärare

Lyssnar ni ofta på musik på förskolan (ringa in ert svar): Ja Nej

Är det barnen eller ni pedagoger som väljer musiken?

___________________________________________________________________________

När ni lyssnar på musik vilken musik väljer du då att sätta på? (nämn tre låtar) 1._____________________________________________

2._____________________________________________ 3._____________________________________________

Hur motiverar du dina val av låtar?

___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________

Är du medveten om barnens röstanatomi, i vilket röstläge deras röster mår bäst av att sjunga i?

___________________________________________________________________________

Om du svarat ja på förra frågan: Tänker du då på detta när du väljer att sätta på inspelad musik så att barnen ska kunna sjunga med?

34

Bilaga 3 – Frågor till barnen

Vilka låtar lyssnar ni på när ni själva får bestämma? Brukar ni sjunga med?

Är det lätt eller svårt att sjunga med i melodin? Lyssnar ni på musik på förskolan?

35

Bilaga 4 - Plankningar barnens val

Låttitel

Artist

Album

Tonart Lägsta

ton

Högsta

ton

Tonomfång

Viktor

Melodifestivalen 2016

Db-dur F ass1 _L10

Save me Wiktoria Melodifestivalen 2016

D-dur c#1 _e2 _L10

Kizunguzungu SaRaha Melodifestivalen 2016

Db-dur D-dur

ass b1 L10

Rollercoaster Dolly Style Melodifestivalen 2016

D-dur a a1 _R8

If i were sorry Frans Melodifestivalen 2016

F-dur f d1 S6

Human Oscar Zia Melodifestivalen 2016 c#-moll c# b1 R8+L7 Håll om mig hårt Panetoz Melodifestivalen 2016 A-dur f# e1 L7 Youniverse Molly Sandén Melodifestivalen 2016 Eb-dur g ess2 R8+L6 Let it go Idina Menzel Frozen G#-dur f d#2 R8+L7 Guld och gröna skogar Hasse Andersson

Guld och gröna skogar

A-dur Cdur

e f1 _S9

Success Samir & Viktor

Success C-dur a e2 R8+R5

Groupie Samir & Viktor Groupie Bb-dur f g1 _S9 Vill du inte ut och leka? Niji Dyall Prince

Frost Eb-dur ess1 d2 S7

Rik Albin, Mattias Andréasson Melodifestivalen 2016 C-dur c1 c2 R8 En elefant balanserade Barnkammarboken – Alla Sånger D-dur a a1 R8