Spelaravtal i idrotten
- Konsekvenser av nedflyttning i seriesystemet
Fredrik Arvebratt
Juridiska institutionen Examensarbete 30 hp. Ämnesinriktning: Avtalsrätt Vårterminen 2020
Grupphandledare: Christina Ramberg
3
Abstract
In common law countries, there is extensive educational work in sports law. Alt-hough such work has been done in Sweden, they are limited to a few numbers. The same applies to dissertations on the subject. Hopefully, this thesis will con-tribute to the knowledge of sports law in Sweden.
The purpose of this thesis is to investigate the parties' rights and obligations in a player agreement when a sports team is relegated to a lower division. The reasons for relegation can be, inter alia, the club’s sporting performance or other circumstances, often due to financial problems. The thesis will cover both rea-sons.
Regardless of what the parties chose to call the player agreement, the agree-ment constitutes an employagree-ment. This has special consequences for the interpre-tation of the agreement. When determining the content of a player agreement, it is first and foremost a matter of what rights and obligations that are affected. The special nature of the Swedish labour law, with both mandatory and dispositional provisions, means that it is only when LAS permits exceptions through a personal agreement that contractual terms have legal effects. If a club has performed in accordance with the agreement, but the actions are forbidden under the manda-tory provisions in LAS, the rules in LAS applies. Although, statutes in the player agreement that provides a more generous outcome for the athlete than LAS pro-vides, are valid.
When the agreement lacks an explicit relegation clause, the question arises, whether the agreement still can be terminated when a team is relegated. Imme-diate dismissal (i.e. a cancellation due to significant breach of contract) can never be the case of a relegation. Furthermore, early termination is not possible because the agreement is a fixed-term contract. According to the AD, an early termination clause must be stated in the player agreement for the team to be able to terminate the player agreement due to relegation. In practice, it is unu-sual for player agreements to contain an early termination clause.
In addition to the labour law, the question arises whether it is possible to in-terpret an implied contract content when the player agreement lacks explicit provisions on what happens when a team is relegated to a lower division. In such situations, general principles in contract law apply as they have been estab-lished by HD case-law in combination with the special considerations in labour law. When the agreements have gaps in the wording (unregulated conditions), industry practice plays a crucial part. Sport is international, why there is a need to investigate practices in other countries and decisions from CAS.
The general contract law deals with issues that are general to all agreements and can, of course, be applied to the player agreement. AD has opened for op-portunities to terminate the employment of temporary employees or to settle a contractual condition with the support of section 36 of the Contract Act. Though, the settlement of contract terms due to changed circumstances should only be done in exceptional cases caused by extraordinary circumstances. When conditions regarding the contract period are adjusted due to changed condi-tions in accordance with section 36 of the Contract Act, it may result in a prem-ature termination of the player agreement. The adjustment can also mean that the agreement exists but with other conditions. When assessing whether a con-tractual term can be settled because of changed circumstances, the changed re-lationship must have led to an unfair balance of the contract, the new relation-ship must have been unpredictable, without the control for the suffering party and finally the relevance assessment.
There is no explicit answer to the question of what rights and obligations that applies between the parties when a team is relegated. In disputes over employ-ment agreeemploy-ment, the court will always take a holistic assessemploy-ment, where collective agreements, practices in the sport, and other circumstances can lead to different answers, even if the legal issue seems to be the same. Nevertheless, the thesis provides a clearer picture of the legal situation and the circumstances that are of interest. As a general rule, it can be concluded that the player agreement is still valid when a team is relegated.
5
Förkortningar
AD CAS DCR FIFA HD HFD IIHF NHL Prop. SHL SOU SvFF UEFA ArbetsdomstolenCourt of arbitraition for Sport
Decision of the Dispute Resolution Chamber Fédération Internationale de Football Association Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen International Ice Hockey Federation National Hockey League
Proposition
Svenska Hockeyligan
Statens offentliga utredningar Svenska Fotbollsförbundet
Union of European Football Association
7
Innehåll
Abstract ... 3 Förkortningar ... 5 1 Inledning ... 9 1.1 Bakgrund ... 91.2 Syfte och frågeställning ... 10
1.3 Metod och material ... 11
1.4 Terminologi ... 14
1.5 Avgränsningar ... 14
2 Allmänt om spelaravtal ... 16
2.1 Idrottens autonomi ... 16
2.2 Elitlicensen ... 17
2.3 Idrottens tvistlösnings och prejudikatbildning ... 18
2.4 Idrottens avtal ... 19
2.5 Idrottsutövaren som arbetstagare ... 20
2.5.1 Professionalismens rättsliga konsekvenser ... 21
2.5.2 Anställningar inom idrotten ... 22
2.6 Den allmänna avtalsrätten ... 23
2.7 36 § avtalslagens innebörd ... 24
2.8 Sanktioner vid brott mot spelaravtalet... 24
3 Tolkning av spelaravtal ... 27
3.1 Fastställande av spelaravtalets innehåll ... 27
3.2 Tvingande och dispositiva rättsregler ... 29
3.3 Idrottens kollektivavtal ... 30
3.4 Branschpraxis och sedvana inom idrotten ... 31
3.5 Utländsk praxis ... 31
3.6 Omständigheter före spelaravtalets ingående ... 32
3.7 Spelaravtalets ändamål ... 33
3.8 Sammanfattande kommentarer ... 34
4 Spelaravtalets upphörande enligt arbetsrätten ... 35
4.1 Visstidsanställningens upphörande ... 35
4.1.1 Klausul om avskiljande till följd av nedflyttning ... 35
4.1.3 Uppsägning på grund av nedflyttning ... 38
4.1.4 Spelaravtalets upphörande på grund av extraordinära omständigheter ... 39
4.2 AD 2014 nr 13 ... 40
4.3 Idrottsutövarens rätt att frånträda anställningen ... 41
4.4 Giltiga avvikelser från LAS ... 43
4.5 Sign-on bonus ... 44
4.6 Särskilt om vitesföreläggande inom idrotten... 45
4.7 Sammanfattande kommentarer ... 46
5 Oskälighet enligt 36 § avtalslagen ... 48
5.1 36 § avtalslagen och anställningsavtalet ... 48
5.2 Oskäligt avtalsinnehåll ... 49
5.2.1 Idrottsutövarens underlägsna ställning ... 50
5.2.2 Omständigheter vid avtalets ingående ... 51
5.2.3 Oskälighet på grund av ändrade förhållanden ... 52
5.2.3.1 Rubbning av avtalsbalansen ... 52 5.2.3.2 Oförutsebarhet ... 53 5.2.3.3 Utom kontroll... 54 5.2.3.4 Relevansbedömningen ... 54 5.3 Förutsättningsläran ... 55 5.4 Sammanfattande kommentarer ... 57 6 Slutsats ... 58 Källförteckning ... 61
9
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Svensk idrott har historiskt sett präglats av ideellt arbete, föreningsliv, eldsjälar och oavlönade utövare. Det senaste årtionden har det skett en kommersialisering av svensk idrott. Det har bidragit till att idrottens aktörer numera behöver ta hänsyn till olika juridiska områden, exempelvis skatterätt, avtalsrätt och arbets-rätt.1I och med en ökad ekonomisk betydelse, ökar även incitamentet att utmana
idrottens regler och beslut på en rättslig väg.2 Behovet av juridisk rådgivning inom
idrotten har uppmärksammats av olika advokatbyråer i Sverige.3Till skillnad från
de angloamerikanska länderna finns det begränsat material om idrottsjuridik i Sverige och många av de juridiska frågor som kan uppstå inom idrotten är obe-svarade.
Att tillhöra ett idrottslag grundar sig på ett avtal mellan den aktive idrottsutö-varen och föreningen denne tillhör, varför det finns ett behov för parterna att vara medvetna om rättsverkningarna av olika avtalslösningar. Förhållandet mel-lan parterna avgörs genom detaljer i avtalet, idrottsliga normer och de civilrätts-liga regler inom juridiken.4 Då ekonomin är ansträngd i många föreningar så
in-nebär det ett risktagande att signera en idrottsutövare under en längre tid, samti-digt som det är en förutsättning för att bygga ett långsiktigt framgångsrikt lag. De ekonomiska och idrottsliga konsekvenserna av att åka ner en division är stora, både för idrottsutövaren och föreningen. Normalt avgör de idrottsliga prestat-ionerna föregående säsong vilken division ett lag kommer att tillhöra nästkom-mande säsong. I vissa extraordinära fall har lag även blivit förflyttade i seriesyste-met på grund av andra omständigheter. Detta kan belysas med två exempel.
Säsongen 2005/2006 slutade Juventus på första plats i Serie A. Trots vinsten i Serie A blev Juventus tvångsnedflyttade till Serie B, som en följd av Serie A-skandalen 2006. Bakgrunden till A-skandalen var att Juventus och andra storlag i Italien anklagades för att ha påverkat matchresultaten genom att muta domarna
1 Lindholm, Johan, Idrottsjuridik, u. 1, Norstedts Juridik, Stockholm, 2014, (Cit. Lindholm), s. 30. 2 Lindholm, s. 30.
3 För den som vill läsa mer om juridikens ökade betydelse inom idrotten och advokatbyrås arbete
med detta rekommenderas att läsa Advokaten - tidskrift för Sveriges advokatsamfund, nummer 2, 2020, årgång 86.
4 Malmsten, Krister & Pallin, Christer, Idrottens föreningsrätt, u. 2, Norstedts Juridik, Stockholm, 2005,
10
som dömde deras matcher.5 Zlatan Ibrahimovic som tillhörde Juventus säsongen
2005/2006 hade ett spelaravtal som även sträckte sig över nästkommande sä-song. För en spelare av Zlatan Ibrahimovic kaliber fick detta stora konsekvenser. Han var ung och på uppgång i sin karriär, varför det ur ett idrottsligt perspektiv fanns ett incitament för honom att spela i en så bra serie som möjligt. Vidare så skulle detta innebära stora ekonomiska konsekvenser för Juventus, då Serie B innebär sämre ekonomiska förutsättningar än Serie A.6 Att då betala Zlatans fulla
lön, inklusive målbonusar, hade blivit problematiskt för den italienska klubben. I det här fallet såldes Zlatan till Inter och någon rättslig tvist uppstod aldrig.
Ett annat exempel går att hämta från Sverige så sent som sommaren 2019. Säsongen 2018/2019 slutade Almtuna ishockey på en 13:e plats i Hockeyallsvens-kan, vilket till slut resulterade i en nedflyttning till division 1. I samband med detta så drogs ett annat Hockeyallsvenskt lag, IK Pantern, med stora ekonomiska problem. Efter det stod klart att Almtuna åkt ner en division försattes IK Pantern i konkurs. Med anledning av detta beslutade svenska ishockeyförbundet att Alm-tuna skulle behålla sin plats Hockeyallsvenskan. Den märkliga situationen mellan Almtuna och IK Pantern medförde juridiska och idrottsliga spörsmål. När det stod klart att Almtuna blev nedflyttade bröt många av spelarna sina kontrakt på grund av en klausul i spelaravtalen som stadgade att spelaravtalet upphör till följd av en nedflyttning (nedflyttningsklausul). Spelarna hittade nya lag och började förbereda sig inför nästa säsong. I det här fallet hade Almtunas nedflyttning de facto aldrig verkställts.7 Ekonomin är ansträng i många föreningar och det finns
en övervägande risk att liknande problem uppstår, inte bara i ishockeyn utan även andra idrotter.8
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att utreda parternas rättigheter och skyldigheter i ett spe-laravtal när ett idrottslag blir nedflyttad en division. En nedflyttning kan orsakas av dels sportsliga grunder och dels andra omständigheter, till exempel ekono-miska problem.9 Uppsatsen kommer att behandla båda dessa orsaker till
nedflytt-ning och analysera deras olika konsekvenser för spelaravtalet. För att utreda detta är det relevant att analysera följande delfrågor:
5 Hafez, Shamoon, “The scandal that rocked Italy and left Juventus in Serie B”, BBC Sport, 05-10-2019. 6 Mazanov, Jason, Lo Tenero, Gabriele, Connor, James & Sharpe, Keiran, Scandal + football = a
better share price, School of Business, University of New South Wales, Canberra, Australia, 2012, s
93.
7 Olausson, Robin, Almtunas svar - spelarna kan tvingas tillbaka: ”Det kommer bli kaos”,
Hockeysve-rige.se, 04-06-2019 & Karlsson, Måns, ”Från och med nu måste man överförtydliga alla kontrakt - finns så
många scenarier”, Hockeysverige.se, 04-06-2019.
8 Fotbollsföreningen Östersund IF har upplevt liknande problem som IK Pantern när SvFF inte
beviljade deras elitlicens, se SvFF, Licensnämnden och Östersund - vad händer nu?, 2020.
11
Vilket sorts avtalsförhållande föreligger mellan föreningen och idrotts-utövaren?
Hur fastställs avtalsinnehållet i spelaravtalet när spelaravtalet saknar ut-tryckliga bestämmelser om saken eller när avtalsvillkor om nedflyttning är oklara?
I vilken utsträckning råder avtalsfrihet med avseende på nedflyttnings-klausuler?
I vilken utsträckning går det att avsluta spelaravtalet enligt LAS och vad blir konsekvenserna av anställningens upphörande?
Vilket utrymme finns det att tillämpa 36 § avtalslagen om oskälighet på villkor i spelaravtalet?
1.3 Metod och material
Syftet med uppsatsen är att beskriva gällande rätt, det vill säga de lege lata. Utred-ningen kommer därför att grunda sig på studier av vedertagna rättskällor som författningar, förarbeten, rättspraxis och den juridiska doktrinen.10 Avsaknaden
av en direkt tillämplig lag, en begränsad rättspraxis samt att uppsatsfrågan inte tidigare diskuteras i doktrin medför att rättsläget är tillsynes oklart. När det är fråga om att göra en prognos om gällande rätt inom ett civilrättsligt område blir det även relevant att beakta olika ändamålsargument.11 Dessa ändamålsargument
kommer att användas för att analysera för- och motargument för olika lösningar på de uppkomna juridiska problemen.12
Vid studier av gällande rätt inom idrotten är det framförallt tre frågor som måste utredas; 1) vad säger de idrottsliga normerna, 2) de rättsliga normerna och 3) hur relationen mellan dessa normsystem ska tillämpas.13 En allt för strikt
till-lämpning av de rättsliga normerna kan få orimliga konsekvenser för idrotten. Detta innebär att domstolen i en civilrättslig tvist i större utsträckning än exem-pelvis straffrätt kommer att beakta lämpligheten av olika rättsliga lösningar på det juridiska problemet.14 Uppsatsen kommer således inte tjäna sitt syfte utan att
be-lysa konsekvenserna av gällande rätt. Ett viktigt begrepp för att förstå idrottens egna normer är Lex sportiva. Lex sportiva har samma funktion som lex mercatoria inom handelsrätten, det vill säga oskrivna regler som respekteras och följs av dess aktörer.15 Både lex sportiva och lex mercatoria har tre elementära funktioner; 1)
det är normer som utvecklats genom sedvanor inom branschen, 2) skiljedomstol
10 Nääv, Maria & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, 2:1 u., Studentlitteratur AB, Lund, 2018, (Cit.
Nääv & Zamboni), s. 22.
11 Aagaard, Marianne, Restitusjon - om virkninger av formuerettslig ugyldighet, 1 u., Cappelen Damm
aka-demisk, Oslo, 2019, (Cit. Aagaard), s. 48–49.
12 Aagaard, s. 48–49. 13 Lindholm, s. 27–29. 14 Lindholm, s. 39.
15 Ramberg, Jan & Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, 11 u., Norstedts juridik, Stockholm, 2019,
12
är ett vanligt sätt att lösa konflikter och 3) institutet kan innehålla regler som förhindrar tillämpningen av nationell rätt.16 Problematiken med lex sportiva är
detsamma som med lex mercatoria. Dessa oskrivna normer väcker frågor om hur en allmän domstol ska gå tillväga för att fastställa gällande rätt. Domstolen måste lösa en tvist med internationella principer som saknar stöd i nationell lag samt redogöra för hur dessa principer får sin bindande verkan.17
I doktrinen är det omtvistat hur rättsliga och idrottsliga normsystemen förhål-ler sig till varandra.18 Synen på detta påverkar de olika rättskällornas auktoritet.19
Förekomsten av två parallella regelsystem innebär att domstolen i vissa fall måste göra en avvägning mellan två konkurrerande rättskällor vid fastställandet av gäl-lande rätt.20 Detta innebär inte att uppsatsen kommer att göra en komparativ
me-tod mellan idrottens och rättens normer, utan utredningen innebär snarare att den kommer lokalisera vilka rättskällor och rättsprinciper som är av vikt för att utreda parternas rättigheter och skyldigheter i ett spelaravtal när ett idrottslag åker ner en division. Civilrätten är mer öppen för en flexibilitet i förhållande till rätts-källor än exempelvis straffrätten. I civilrätten är frågorna om rättssäkerhet, för-utsebarhet och rimlighet inte lika centrala som i straffrätten och därför får "mjuka" rättskällor, som t.ex. branschpraxis större genomslag.21 Betydelsen av
branschpraxis medför att idrottens praxis och sedvanor är av stor vikt.
Som utgångspunkt gäller att idrottens aktörer måste följa tvingande lag, oav-sett spelaravtalets villkor. Uppsatsen kommer att redogöra för tvingande rätt samt analysera vilket utrymme det finns att i spelaravtal komma överens om av-talsvillkor rörande nedflyttning.
Svenska författningar är naturligtvis den viktigaste källan för att fastställa in-nehållet i gällande rätt. De lagar som störst relevans för att utreda den angivna frågeställningen är lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar (avtalslagen) och lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS).
Även förarbeten är viktiga rättskällor. Domstolarna är dock inte bundna av förarbetsuttalande och i uppsatsen har dessa getts en mindre betydelse för fast-ställandet av gällande rätt. Detta främst på grund av att det saknas relevanta för-arbetsuttalanden.22
Mot bakgrund att författningarna och förarbetsuttalanden inte ger tydliga svar på den angivna frågeställningen spelar rättspraxis (avgöranden i HD och AD) en avgörande roll för analyserna. En särskilt viktig dom är AD 2014 nr 13 som be-rörde frågan om ett spelaravtal inom ishockeyn upphör när ett lag åker ner en
16 Siekman, Robert C.R. & Soek, Janwillem, Lex Sportativa: What is Sports Law?, T.M.S. Asser press,
Haag, 2012, (Cit. Siekman & Soek), s. 45.
17 Siekman & Soak, s. 45. 18 Lindholm, s. 33. 19 Lindholm, s. 34. 20 Nääv & Zamboni, s. 30. 21 Nääv & Zamboni, s. 31. 22 Aagaard, s. 66.
13
division.23 Detta rättsfall lyfts fram särskilt med ett eget avsnitt med en
djupgå-ende analys av dess betydelse för framtida avgöranden.
Även utländska avgöranden är betydelsefulla. Idrott är en internationell före-teelse och idrottens egna regelverk är i stort sett desamma oavsett vilket land idrotten utövas i. Internationell praxis kan därför ge svar på frågor som inte har behandlas i Sverige. Beslut från skiljenämnder och internationella domstolar ut-gör dock inte lika starka rättskällor som prejudikat från de högsta instanserna i Sverige. Detta betyder inte att de är irrelevanta för rättstillämpningen. Utländska avgöranden kan ligga till grund för den ändamålsargumentation som styr ut-gången vid en civilrättslig svensk tvist.24
Både bestämmelserna i avtalslagen och LAS är generella i sin utformning och kan således behövas preciseras med andra normer. Eftersom idrotten inte är fö-remål för speciallagar på samma sätt som till exempel köpavtal får branschpraxis inom idrotten större betydelse. Avgöranden från CAS blir i detta sammanhang särskilt relevant, eftersom dessa avgöranden anses vara vägledande för generella frågor inom idrotten.25 Avgörande från CAS är endast bindande för parterna i
målet. I praktiken är dock de normer och principer som utvecklas genom CAS avgöranden även betydande för hur aktörer inom den internationella sportbran-schen agerar, varför de kan komma att utgöra dispositiv rätt.26
Jag har också beaktat doktrin i mina analyser och dess två olika egenskaper. Den praktisk verksamma juristen använder doktrinen främst som en argumen-tationskälla, det vill säga på så sätt att doktrinen ger tyngd i ett påstående om hur en lag ska tillämpas.27 Doktrinen har även egenskapen som en fristående
rätts-källa. Ett exempel på detta är NJA 2001 s. 177 där domstolen valde att ändra sin praxis till följd av massiv kritik från doktrinen.28 Mot bakgrund av att doktrinen
på det idrottsjuridiska området är tunn finns det anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning idrottsjuridisk doktrin utgör en fristående rättskälla. Inom de rätts-områden där det finns en mer utbredd forskning, har doktrinen fått en större betydelse för analysen av gällande rätt. I synnerhet där uppfattningen om rättens innehåll analyserats av flera rättsvetare med en samstämd uppfattning.
Jag har tagit del av och analyserat spelaravtal som tillämpas i praktiken. Detta har skett i syfte att få en större förståelse för hur det faktiskt ser ut i idrotts-branschen och rättens inverkan på denna. Jag redogör emellertid inte för alla dessa spelaravtal utan använder dem för att belysa klausuler som är generella för alla spelaravtal inom idrott. Med hänsyn till spelare, föreningar och agenter kan jag inte avslöja spelaravtalens exakta innehåll. SvFF har ett standardavtal som liknar de spelaravtal jag har gått igenom. Standardavtalet presenteras som en bi-laga till uppsatsen.
23 Se avsnitt 4.2. 24 Aagaard, s. 67.
25 Court of arbitration of sport, History of CAS, 2020. 26 Siekman & Soek, s. 54.
27 Nääv & Zamboni, s. 35. 28 Nääv & Zamboni, s. 36.
14
1.4 Terminologi
Inom idrotten finns begrepp och benämningar som inte är vedertagna utanför idrottens värld. Trots att uppsatsen syftar till att besvara en juridisk fråga är det viktigt att förstå de idrottsliga begreppen. Uppsatsen syftar till att utreda idrottsut-övarens och föreningens rättigheter och skyldigheter i ett spelaravtal när ett idrottslag åker ut en division.
Med idrottsutövare avses den person som utför den faktiska fysiska aktiviteten. Inom idrottsjuridisk litteratur har idrottsutövaren både kommit att benämnas som spelare och idrottare. Jag kommer i fortsättningen benämna denna person som idrottsutövare. Begreppen förening och lag kommer att användas frekvent i uppsatsen. Anledningen till detta är den organisationsform som idrotten använ-der sig av. Med förening avses idrottsutövarens motpart i avtalsförhållandet. Ut-ländsk litteratur använder sig ofta av begreppet klubb, vilket kan likställas med en förening. Många föreningar delar numera upp föreningen till viss del en förening och till en viss del ett aktiebolag.29 Detta är av mindre betydelse för uppsatsen,
varför jag uteslutande kommer använda mig av begreppet förening. Inom före-ningen finns det ofta olika lag, exempelvis A-lag, B-lag, juniorlag och ungdomslag. Förhållandet kan enkelt beskrivas som att idrottsutövaren tillhör en förening och spelar för ett lag i föreningen.
Begreppet hävning är ett återkommande begrepp som används i uppsatsen. Inom avtalsrätten, betecknar hävning huvudsakligen en påföljd för kontrakts-brott. Hävning skulle därmed motsvara vad som inom arbetsrätten benämns som avskedande (18 § LAS) respektive frånträde från anställningen (4 § 3 st. LAS). Däremot används uttrycket hävning normalt inte för återgång av avtal på andra grunder, till exempel enligt reglerna i 3 kap. avtalslagen. Normalt används istället begreppet ogiltighet. Distinktionen mellan hävning och ogiltighet upprätthålls dock inte med sådan fasthet inom arbetsrätten.30 Inom uppsatsen kommer
be-greppet hävning användas vid avskedande (alltså hävning på grund av väsentligt avtalsbrott). När det är fråga om uppsägning kommer inte begreppet hävning att användas. Uppsägning kan ske dels på personliga grunder och dels på arbetsbrist, varför begreppet hävning av avtal inte lämpar sig för uppsägning av idrottsutö-varen.
1.5 Avgränsningar
Min ambition med uppsatsen har varit att redogöra för vad som generellt är gäl-lande rätt inom idrotten. I individuella idrotter, idrotter där utövaren tävlar i sitt eget namn, kan också tillhöra en förening. Deras avtal skiljer sig väsentligt åt
29 Malmsten & Pallin, s. 123.
30 Hager, Richard, Persson, Annina H & Hellner, Jan, Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt. 2 häftet., 7u.,
15
jämfört med lagidrotter då tävlingarna inte är serieindelade. Den uppkomna pro-blematiken uppkommer således inte i individuella idrotter, exempelvis hästsport. Med anledning av detta bortses dessa idrotter ifrån. Även "pay-to-play" kontrakt kommer att bortses ifrån. Dessa avtal löper endast under en kort period, exem-pelvis en månad, varför nedflyttningsproblematiken inte uppstår. Både fotbollen och ishockeyn har kommit att inta en stor del av uppsatsen. Anledningen till detta är att dessa är de två kommersiellt största idrotterna i Sverige och således varit föremål för flest tvister. Dock är de rättsliga aspekter som uppsatsen berör gene-rella för all lagidrott. I de undantagsfall där de olika idrotterna skiljer sig åt i en rättslig aspekt kommer detta att klargöras för läsaren.
Jag vill, med ovanstående i beaktande, initialt påminna läsaren om att uppsat-sen syftar till att utreda spelaravtal och parternas rättigheter och skyldigheter när ett idrottslag åker ner en division. Frågor som rör en tredje part, exempelvis spe-larövergångar kommer inte att redogöras för även om dessa aspekter väcker många juridiskt intressanta frågor. Det har inte varit min intention att föra en uttömmande utredning kring alla påföljder som kan bli aktuella vid ett avtalsbrott, utan snarare belysa vilka konsekvenser de vanligaste sanktionerna får för idrotts-utövandet. Vidare kommer uppsatsen inte att redogöra för frågor om straff- och skatterättsligt ansvar, frågor som redan nu fått ett stort utrymme inom den idrottsjuridiska litteraturen.
Som metoden belyser så finns det en funktion att redogöra för internationell rätt och praxis, dock syftar inte arbetet till att ge en utförlig förklaring och upp-delning kring innehållet i utländsk rätt. Olika avtalstolkningsmetoder som even-tuellt tillämpas av olika internationella instanser blir av förekommen anledning inte relevant för uppsatsens syfte. Vidare så kommer exempelvis engelsk och amerikansk rätt benämnas som angloamerikansk rätt utan någon vidare förkla-ring av skillnader mellan dessa länder.
16
2 Allmänt om spelaravtal
2.1 Idrottens autonomi
Idrotten har i hög grad ett eget normsystem. De flesta konflikter som uppstår inom idrotten avgörs inom idrotten.31 Det kan röra sig som allt från vad som
händer vid doping till att ett lag bär fel färg på sina tröjor vid match. Den svenska idrottens egna normsystem kan härledas från den grundlagsstadgade förenings-friheten, se 2 kap 1 § p 5 (1974:152) om ny regeringsform, som stadgar att en-skilda har rätt att sluta sig samman för allmänna eller enen-skilda syften.32Likt andra
sociala sammanslutningar kan idrottens parter sinsemellan komma överens om att vissa rättigheter och skyldigheter som ska gälla mellan dem.33 Det är inte fråga
om något absolut undantag från rättslig inblandning, men ibland kolliderar idrot-tens slutna normsystem med allmänna normer och då krävs att man avväger dem mot varandra. Detta är inget som särskiljer idrotten från övriga sociala samman-slutningar, dock så har idrottens normer en större omfattning, styrka och forma-lisering än andra sociala sammanslutningar. Idrotten har idag, både nationellt och internationellt, etablerat tydliga och nedskrivna regler som har stort genomslag på hur dess aktörer agerar.34
Ett argument som förts fram i doktrin angående idrottens autonomi är det så kallade kvalitetsargumentet. Detta argument grundar sig på att det inom idrotten inte finns ett lika stort behov av rättsskydd som inom andra sociala sammanslut-ningar. Detta eftersom de idrottsliga aktörerna etablerar normer och institutioner som erbjuder ett motsvarande och tillräckligt skydd.35 Kvalitetsargumentet ger
uttryck för en form av villkorad rätt till självbestämmande inom idrotten, det vill säga att så länge idrotten hanterar dess inre konflikter på ett godtagbart sätt så ska rätten inte lägga sig i detta.36 Kvalitetsargumentet har även lyfts fram i praxis.
I NJA 2001 s. 511 anförde minoriteten;
”Prövning av tvister inom idrott och annan sport har brukat anses i princip förbehållen idrotts-rörelsen själv, dvs. i praktiken vederbörande idrottsförening eller andra organ på högre nivå inom rörelsen; sådana frågor anses alltså som regel inte kunna prövas materiellt av domstol.
31 Lindholm, s. 33.
32 Malmsten & Pallin, s. 16 & Lindholm, s. 39. 33 Lindholm, s. 39–40.
34 Lindholm, s. 40. 35 Lindholm, s. 40. 36 Lindholm, s. 40.
Skälet härtill är den ideella inriktning som präglar idrottslivet och det personliga inslag som i allmänhet föreligger. Idrottsutövande utgör en del av privatlivet och lämpar sig därmed i princip inte för domstolsprövning. Härtill kommer att verksamheten, särskilt i fråga om tävlingar, som regel torde vara närmare reglerad och att idrottens egna organ måste anses bäst lämpade att pröva tillämpningen därav.”
Att rättsliga normer alltid skulle ha företräde framför idrottsliga normer är varken önskvärt eller särskilt effektivt.37 Det finns många tänkbara situationer där
rätts-liga normer skulle omöjliggöra idrottsutövandet. I teorin skulle Peter Forsberg kunnat hindra andra ishockeyspelare från att göra den så kallade ”Foppa-straf-fen” om denne skulle uppnå den verkshöjd som upphovsrätten påkallar och så-ledes erhålla ett rättsligt skydd för sin straff.38 Vidare finns det exempel på hur
allmänna domstolar i sin tolkning och tillämpning av rätten just beaktar de sär-skilda omständigheter som råder inom idrotten.39 I NJA 1993 s. 149 rörde frågan
om en golfspelares skadeståndsskyldighet när denne skjutit en golfboll på en bil som stod vid en närliggande parkering. Domstolen slog fast att det saknades an-ledning att frångå den vanliga skadeståndsbedömningen när en idrottsutövare vållat en utomstående skada. Intressant i målet är att domstolen i sina domskäl uttalar att oaktsamhetsbedömningen kan bli beroende om den skadelidande är en medtävlande, åskådare eller helt utomstående. Av detta följer att domstolen troligtvis skulle tillämpat skadeståndsrätten annorlunda i det fall golfbollen träffat en annan golfspelare istället för att orsaka en utomstående skada. Att allt som sker inom idrottens värld skulle vara fredat från rättslig inblandning är inte heller önskvärt eller rimligt. Exempelvis kan en disciplinär åtgärd från idrottens dö-mande instanser inte utesluta straffrättsligt ansvar.40 Ett senare exempel på detta
är NJA 2018 s. 591 där en ishockeyspelare dömdes för misshandel för en hän-delse som inträffat under match. Domen är ett tydligt exempel på att en idrotts-utövare inte kan undkomma straffrättsligt ansvar endast på grund av att händel-sen sker under idrottsutövningen, trots att ishockeyspelaren ådömts straffavgift till SHL.
2.2 Elitlicensen
Som belystes i avsnitt 2.1 så kan idrotten sätta upp egna regelverk som måste följas av dess aktörer. Ett exempel är den så kallade elitlicensen inom fotbollen. Elitlicensen innebär att SvFF ställer olika ekonomiska krav på att föreningarnas ekonomi för att få spela i Allsvenskan, Damallsvenskan och Superettan. Om för-eningarna inte uppfyller de ekonomiska kraven kan de flyttas ner en division.41
37 Lindholm, s. 36. 38 Lindholm, s. 248–249. 39 Lindholm, s. 40.
40 Malmsten, Krister, Idrottsnorm som juridisk standard, Svensk Juristtidning, 1997, s. 240–249. 41 § 1.4.1, Svenska Fotbollsförbundets reglemente för elitlicensen - Allsvenskan, OBOS
Dessa ekonomiska krav är inte oproblematiska för föreningarna, i synnerhet un-der rådande covid-19 pandemi. I skrivande stund finns det ett beslut från Rege-ringen som förbjuder allmänna sammankomster för mer än 50 personer.42 Detta
medför ett stort inkomstbortfall för de olika föreningarna. Klubbar med litet eget kapital riskerar att hamna på fel sida gränsen vad gäller eget kapital. Rapporter som har genomförts visar att mindre än hälften av de allsvenska klubbarna skulle klara sig en hel säsong utan publikintäkter, utan att landa på ett negativt eget kapital.43
Även ishockeyn har liknande krav. SHL-föreningarna skulle ha ett eget kapital uppgående till fem miljoner kronor i eget kapital säsongen 2019/2020.44 Denna
gräns ska successivt höjas under de kommande åren. Redan år 2022 skärps kravet och det kommer att krävas tio miljoner kronor i eget kapital, vilket bara 9 av 14 SHL-föreningar hade förra säsongen.45 Med anledning av covid-19 har Svenska
Ishockeyförbundet beslutat att kravet på eget kapital inte kommer att tillämpas vid licensprövningen inför säsongen 2020/2021.46
2.3 Idrottens tvistlösnings och prejudikatbildning
Nära sammankopplat med idrottens autonomi är avgöranden från CAS. CAS är en internationell skiljedomstol som avgör tvister inom idrotten. CAS befattar sig inte med idrottspecifika frågor, utan frågeställningarna CAS behandlar går att ap-plicera på de flesta idrotterna.47
Avgöranden från en skiljedomstol är normalt endast bindande för parterna i målet. CAS skiljer sig i detta avseende eftersom dess yttranden och domslut är styrande för dess senare avgöranden.48 Då CAS endast hanterar frågor som är
generella för idrotten, samt att de anser sig bundna av sina tidigare avgöranden har det utarbetats etablerade normer och principer som aktörer inom den inter-nationella sportbranschen följer.49Dessa normer bygger på och kodifierar
inne-hållet i lex sportiva.50 En jämförelse kan göras mellan lex sportiva och lex
mer-catoria. Lex mercatoria fungerar som ett regelsystem för internationell handel
42 § 1, Förordning om ändring i förordningen (2020:114) om förbud mot att hålla allmänna
sam-mankomster och offentliga tillställningar.
43 Ernst & Young AB, Hur mår svensk elitfotboll? En analys av den finansiella ställningen i Allsvenskan
2019, 2020, s. 5.
44 § 3.2, Licensregler för SHL, Hockeyallsvenskan, Hockeyettan och SDHL 2017/2019.
45 Ernst & Young AB, Hur mår svensk elitishockey? En analys av den finansiella ställningen i SHL
2018/2019, 2019, s. 4.
46 Svenska Ishockeyförbundet, Frågor och svar inför licensprövningen, 16-04-2020. 47 Court of arbitration of sport, History of CAS, 2020.
48 Siekman, Robert C.R., Introduction to International and European Sports Law, T.M.S. Asser press,
Haag, 2012, (Cit. Siekman), s. 8.
49 Siekman, s. 9.
som utvecklats genom sedvana mellan köpmän i olika rättsordningar.51 En stor
åtskillnad bör göras mellan lex sportiva och lex mercatoria. Lex mercatoria ut-vecklades på 1800-talet och har till vissa delar kommit att kodifieras i olika juris-diktioner.52Ett exempel på detta är den svenska avtalslagen.53 Den kommersiella
idrotten uppstod först på den senare delen av 1900-talet och det finns endast ett begränsat antal avgöranden från CAS. Detta medför att det fortfarande saknas vägledning i de många rättsliga situationer som kan uppstå inom idrott. Mot bak-grund av detta är lex sportivas omfattning och saklighet på det idrottsrättsliga området begränsat. Lex sportivas genomslag på det svenska idrottsrättsliga om-rådet begränsas ytterligare av de lagval som avgör tvisterna i CAS. Avgöranden i CAS grundar sig i första hand på den rätt som bestäms av parterna i målet och i andra hand schweizisk lag.54 Vidare är avgöranden från CAS och lex sportiva inte
överordnade de mer legitima rättsordningarna, varför avgöranden i CAS inte all-tid måste överensstämma med ett utfall i en svensk domstol.
2.4 Idrottens avtal
Det finns många olika typer av avtal inom idrotten, till exempel finns det person-liga spelaravtalet, kollektivavtal, internationella förbundsavtal och internationella standardavtal. Dessa olika avtal samverkar i en helhet. Därför måste de avtal som samverkar med spelaravtalet beaktas när man fastställer spelaravtalets innehåll.I exempelvis ishockeyn finns det som utgångspunkt tre avtal som reglerar förhål-landet mellan ishockeyspelaren och föreningen. Dessa är spelaravtalet, kollektiv-avtalet upprättat mellan arbetsgivaralliansen unionen och svenska utskottet för elitishockey och NHL-avtalet. Det så kallade NHL-avtalet begränsar en svensk spelares bundenhet till sin förening i Sverige.55 Avtalet ger vissa spelare en rätt att
bryta spelaravtalet för att spela för ett lag i NHL, oavsett vad som framgår av det personliga spelaravtalet med föreningen.
På liknande sätt finns det inom fotbollen fler avtal än spelaravtalet som regle-rar förhållandet mellan idrottsutövaren och föreningen. Exempelvis så finns det ett så kallat “Agreement Regarding the minimum requirements for standard player contracts in the professional football sector in the European Union, and in the rest of Uefa territory” som är en internationell överenskommelse om fotbollsspelarnas rättigheter och skyldigheter. Denna överenskommelse sätter upp vissa minimivillkor som spe-laravtalen i de UEFA-anslutna länderna måste innehålla.56Om ett spelaravtal inte
51 Gorton, Lars & Lindell-Frantz, Eva, Nationell rätt och internationella köpavtal, 8:1 u., Studentlitteratur
AB, Lund, 2008, (Cit. Gorton & Lindell-Frantz), s. 37.
52 Gorton & Lindell-Frantz, s. 37. 53 Ramberg & Ramberg, s. 28. 54 Siekman & Soek, s. 55.
55 § 4:8, Svenska Ishockeyförbundets Tävlingsbestämmelser 2017/2018.
56 UEFA är en europeisk fotbollskonfederation. De nationella fotbollsförbunden i UEFA-länderna
kan sinsemellan komma överens om vissa regler som ska gälla för alla medlemsanslutna. UEFA kan liknas vid EU, det vill säga de har en gränsöverskridande normgivningskompetens.
uppfyller dessa minimivillkor så är det inte möjligt att registrera den profession-ella fotbollsspelaren, vilket i sin tur medför att denne inte får delta i matcher.
Variationen av avtal inom olika idrotter innebär att en domstol först och främst måste ta ställning till vilken idrott det är fråga om. Olika idrotter kan ha olika avtal och sedvanor som kan få betydelse för att avgöra en tvist.57Trots detta
så finns det många stadganden som är utformade på liknande sätt inom idrotten, varför vägledning kan hämtas från andra idrotter.
2.5 Idrottsutövaren som arbetstagare
I takt med att den svenska idrottsrörelsen har blivit mer kommersiell har idrotts-utövarnas prestationer gått från att bygga på ideella insatser till att idag präglas av professionalism.58 Internationellt har både fotbollen och ishockeyn samma
defi-nition för begreppet professionell idrottsutövare. Dessa idrotter gör en gräns-dragning mellan professionalism och amatörism när idrottsutövarens intäkter överstiger kostnaderna för idrottsutövandet.59 Denna definitionen är endast en
idrottslig norm och får framförallt en betydelse för de olika idrotternas egna re-gelverk. Syftet bakom idrottens egna definitioner av professionell idrottsutövning är att skapa ordning och reda samt främja enhetlighet inom den specifika idrot-ten.60 Givet är att en domstol inte anser sig bunden av idrottens egna definit-ioner.61 Till skillnad från idrotten kan rätten konstruera egna begrepp och defi-nitioner som sedermera utgör en juridisk standard som får betydelse för idrotts-utövarna och föreningarna.62
Både svenska och utländska domar har fastställt att en idrottsutövare kan vara en arbetstagare, oavsett om denne är professionell eller semi-profession-ell.63 I RÅ 1985 1:39 uttalade HFD att den ersättning som en idrottsförening
betalar till idrottsutövaren, trots att ersättningen endast motsvarar en liten del av idrottsutövarens kostnader för idrottandet ska likställas med inkomst på grund av anställning. HFD lade ingen vikt vid huruvida idrottsutövaren var professionell eller inte. I ytterligare ett fall från HFD, RÅ 2001 ref. 50, behand-lade domstolen utländska ishockeyspelares arbetsrättsliga status. Rättsfrågan i målet var huruvida tre utländska ishockeyspelare i en förening, som enligt avtal var uthyrda till föreningen av ett utländskt företag var att anse som arbetstagare. HFD gjorde först en helhetsbedömning av de omständigheter i målet som
57 Siekman, s. 12–13. 58 Malmsten & Pallin, s. 145.
59 § 1 m, FIFA Regulation on the Status and Transfers of Players & § 2, IIHF International Transfer
Regulation 2020.
60 Malmsten, & Pallin, s. 145.
61 Domstolens dom den 11 april 2000, i mål C-51/96, Christelle Deliége mot Ligue francophone
de judo et disciplines associées ASBL, Ligue belge de judo ASBL, Union européenne de Judo, EU:C:2000:199, p. 46.
62 C-51/96, p. 49. 63 Lindholm, s. 142.
sågs vara av betydelse för klassificeringen av rättsförhållandet mellan före-ningen och ishockeyspelarna. I detta hänseende la HFD stor vikt vid förening-ens behandling av spelarna, både i ekonomiskt och socialt hänseende. Rubrice-ringarna i avtalet ansågs ha mindre betydelse. HFD yttrade att det faktum att avtalen har en civilrättslig giltighet mellan parterna inte innebär att den valda rubriceringen utesluter de arbetsrättsliga definitionerna för arbetstagare. HFD meddelade därför att ishockeyspelarna skulle klassificeras som arbetstagare och inte uppdragstagare.
2.5.1 Professionalismens rättsliga konsekvenser
Att en idrottsutövare anses som arbetstagare får rättsliga konsekvenser. I Sve-rige kommer detta leda till att svensk arbetsrättslig lagstiftning blir tillämplig på förhållandet mellan idrottsutövaren och föreningen. Vidare kommer spelarav-talet mellan idrottsutövaren och föreningen att likställas med ett anställnings-avtal, oavsett dess benämning.64 Det går dock inte att sätta ett likhetstecken
mellan idrottsutövare och arbetstagare. Både AD och HD har uttalat att en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att fastställa om en person är anställd eller inte.65 Vid bedömningen av en
idrotts-utövares arbetsrättsliga status är det således inte bara spelaravtalet mellan före-ningen och idrottsutövaren som är av betydelse utan domstolen kommer även att beakta hur förhållandet mellan parterna har gestaltat sig i praktiken.66 I AD
1981 nr 172 uttalade domstolen att den omständigheten att parterna själva valt att beteckna sitt avtalsförhållande som ett uppdragsavtal eller liknande inte har en uteslutande betydelse. Andra viktiga aspekter som kan vara av betydelse är exempelvis arbetsförhållandets varaktighet, arbetsledningens kontroll över ut-övaren, hur utövaren erhållit sin ersättning och så vidare.67
Trots att en bedömning ska göras i det enskilda fallet kan man som utgångs-punkt anta att en professionell idrottsutövare inom svensk lagidrott är en ar-betstagare.68Exempel där idrottsutövaren inte kan definieras som en
arbetsta-gare är när denne självständigt bestämmer över sitt idrottsutövande, alternativt om ett spelaravtal bara ingås för en eller ett fåtal matcher. I dessa fall är idrotts-utövaren istället en uppdragstagare. Effekterna av detta är att LAS inte är
64 Domstolens dom den 15 december 1995, i mål C-415/93, Union Royale Belgie des Sociétés de
Football Association, Royal Club Liegeois mot Jean-Marc Bosman m.fl., EU:C:1995:463, AD 1988 nr 143, AD 1989 nr 10 & RÅ 2001 ref. 50.
65 AD 2013 nr 32 & NJA 1949 s. 768. 66 Lindholm, s. 143.
67 AD 1987 nr 21, AD 1989 nr 66, AD 1990 nr 166 & AD 2005 nr 16.
68 Hartzell, Lars, Klubben som arbetsgivare och fotbollsspelaren som arbetstagare, Svensk Idrottsjuridisk
lämplig på spelaravtalet, se 1 § LAS. Det utmärkande för ett så kallat uppdrags-avtal är att det går ut att prestera ett visst arbete, snarare än att vara tillgänglig för arbetsgivarens förfogande.69 I praktiken sker detta nästan aldrig.
2.5.2 Anställningar inom idrotten
När man fastställt att idrottsutövaren är en arbetstagare väcks frågor om vilken typ av anställning denne har. Inom arbetsrätten kan man urskilja tre typer av anställningsförhållanden som har relevans för idrottsutövaren. Dessa är tillsvida-reanställning, provanställning och visstidsanställning.70 Inom arbetsrätten utgår
man som huvudregel att en anställning gäller tillsvidare och för att det ska vara fråga om en visstidsanställning måste det finnas stöd i LAS, annan författning eller kollektivavtal.71 En visstidsanställning kräver att anställningens längd
fast-ställs enligt objektiva kriterier, exempelvis att avtalet gäller till och med ett visst datum eller tills en specifik händelse inträffar.72
Ett spelaravtal inom idrotten är sällan utformat som en tillsvidareanställning. Istället är avtalen ofta tidsbegränsade vilket medför att idrottsutövaren erhåller de skyldigheter och rättigheter som följer av en visstidsanställning.73 En
förut-sättning för detta är att det tydligt måste framgå av spelaravtalet när anställningen upphör, vilket kan uttryckas på olika sätt.74 Ett enkelt sätt för att uppfylla detta
krav är att ange ett specifikt slutdatum för när spelaravtalet upphör att gälla alter-nativt att anställningen gäller under en viss tid, exempelvis åtta månader. Inom idrotten är spelaravtal ofta skrivna så på detta sätt, det vill säga att de börjar gälla från och med ett visst datum och upphör vid ett senare. Ett annat alternativ är att anställningen upphör att gälla på grund av en framtida händelse. En vanlig skrivelse är att detta sker när ett lag flyttas ner en division, det vill säga en ned-flyttningsklausul. I dessa fall är tidsbestämningen relativ till en eventuellt framtida händelse.75
Om lagligt stöd för visstidsanställning saknas kommer anställningsförhållan-det mynna ut i en tillsvidareanställning, på grund av att anställningsförhållan-det inom svensk arbetsrätt föreligger en presumtion för att anställningen gäller tillsvidare.76 I doktrin har det
lyfts fram att trots avsaknaden av lagligt stöd för ett tidsbegränsat spelaravtal så
69 Källström, Kent & Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet, 5 u., Iustus förlag, Uppsala, 2019,
(Cit. Källström & Malmberg), s. 23.
70 Lindholm, s. 148.
71 Öhman, Sören, Lagen om anställningsskydd - en kommentar, 2 u., Karnov Group Sweden AB, Visby,
2017, (Cit. Öhman), s. 37–38.
72 Artikel 3, Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete
undertecknats av EFS, UNICE och CEEP. Direktivet har inte en horisontell direkt effekt, vilket innebär att dess bestämmelser inte kan åberopas gentemot privata rättssubjekt. Dock ska den svenska lagen stämma överens med direktivets bestämmelser, se domstolens domskäl i AD 2017 nr 56.
73 Lindholm, s. 149. 74 AD 2016 nr 22.
75 Källström & Malmberg, s. 122. 76 Källström & Malmberg, s. 122.
bör de speciella förhållandena som råder inom idrottsbranschen leda till att id-rottsutövarens anställningsavtal alltid är tidsbegränsade.77 Även om arbetsrätten
särskilt beaktar sedvänja inom den särskilda branschen kan detta ställningsta-gande ifrågasättas. Det vore ett stort avsteg från de regler som följer av LAS och AD lägger stor vikt vid arbetstagarens anställningsskydd, där en tillsvidarening generellt anses mer förmånligt för den anställde än en tidsbegränsad anställ-ning.78
2.6 Den allmänna avtalsrätten
Inom avtalsrätten gör man en distinktion mellan allmän och speciell avtalsrätt (även kallat kontraktsrätt). Den speciella avtalsrätten reglerar specifika avtal. Ty-piska områden där det finns särskilda regler för avtal är när det är fråga om an-ställningsavtal, fast egendom, konsumentköp, kreditavtal. Den allmänna avtals-rätten behandlar frågor som är generella för alla avtal, exempelvis frågor om av-talets ingående och avslut.79I många fall sker en överlappning mellan den
all-männa och speciella avtalsrätten, varför den allall-männa avtalsrätten inte kan bortses ifrån, även när det är handlar om anställningsavtal inom idrotten.80 För
spelaravtal gäller därmed även andra förmögenhetsrättsliga regler än de som stad-gas i LAS, till exempel avtalslagens regler om fullmakt, avtalsingående och oskä-lighet.81 Vidare har det svenska sättet att skriva avtal i allt större takt kommit att
inspireras av angloamerikansk rätt, det vill säga större och mer omfattande avtal, vilket ökar den allmänna avtalsrättens betydelse.82 På grund av idrottens
gränsö-verskridande natur sker denna inspiration ofta ifråga om spelaravtal.
Med anledning av att spelaravtalet i de flesta fall är att likställa med ett anställ-ningsavtal finns det ett utrymme att både ogilltiggöra och ändra innehållet i spe-laravtalet med stöd av den allmänna avtalsrättens ogiltighetsregler. AD är dock generellt obenägen att tillämpa avtalslagen ogiltighetsregler på ingångna anställ-ningsavtal.83 Likt vanliga arbetstagare kommer AD, när en anställning avslutas,
alltid beakta idrottsutövarens intresse av att behålla anställningen så länge det inte är en fråga om avskedande.84 Med detta sagt så har AD i vissa undantagsfall
till-lämpat den allmänna avtalsrätten till stöd för att jämka eller häva ett anställnings-avtal.85
77 Viklund, Lars, Fotbollens kollektivavtal - återigen - en replik, Svensk Idrottsjuridisk Förenings
artikel-samling, 2003, s. 265–268.
78 AD 2011 nr 110.
79 Ramberg & Ramberg, s. 16. 80 Ramberg & Ramberg, s. 16. 81 Källström & Malmberg, s. 69.
82 Bernitz, Ulf, Standardavtalsrätt, 9 u., Nordstedts Juridik, Stockholm, 2018, (Cit. Bernitz) s. 90. 83 Källström & Malmberg, s. 69.
84 Källström & Malmberg, s. 69.
2.7 36 § avtalslagens innebörd
36 § avtalslagen gäller för alla typer av avtal och oberoende av vilka avtalsparterna är, vilket innebär att bestämmelsen även kan tillämpas på spelaravtal. Enligt be-stämmelsen ska oskälighetsbedömningen ta särskild hänsyn till, avtalets innehåll, omständigheter vid avtalets tillkomst, omständigheter som inträffat efter avtals-slutandet och omständigheter i övrigt.86 Paragrafen infördes med syftet att
dom-stolarna inte endast skulle ges möjlighet att förhindra en tillämpning av ett visst avtalsvillkor utan att de även skulle ha en möjlighet att ändra avtalets innehåll så att resultatet av ett avtalsvillkor inte blir orimligt.87
En förutsättning för att tillämpa 36 § avtalslagen är att det oskäliga avtalsvill-koret har sådan betydelse för avtalet i dess helhet att det inte är skäligt att avtalet i dess helhet ska gälla med dess oförändrade innehåll. Bestämmelsen medför att domstolen ges en möjlighet att jämka avtalet eller som yttersta konsekvens helt ogiltigförklara avtalet.88I praktiken är det därför viktigt att notera att 36 §
lagen ger både en möjlighet att jämka ett avtalsvillkor eller att ta bort ett avtals-villkor, men i övrigt låta avtalet gälla. Både för anställningsavtal och kollektivavtal inom idrotten finns det en stor fördel med detta eftersom båda parterna kan, trots en tvist, ha en vilja att avtalet ska fortskrida. Typexemplet är när en part kan vilja behålla avtalsrelationen men endast påtala att ett visst villkor är oskäligt.89
Vidare kan effekten av att helt ogiltigförklara ett avtal vara av en sådan stor nack-del för en av parterna att detta alternativet inte framstår som rimligt, varför be-stämmelsen fyller en viktig funktion.90 36 § avtalslagen kan således ses som ett
komplement till de mer preciserade ogiltighetsreglerna i 28 - 32 §§ avtalslagen, samt den andra generalklausulen i 33 § avtalslagen.91 36 § avtalslagens är generellt
skriven, vilket medför både för- och en nackdelar. En följd av 36 § avtalslagens utformning är att ett avtalsvillkor i det ena fallet kan bedömas oskäligt men inte nödvändigtvis i ett annat. Praxis som behandlar tillämpningen av 36 § avtalslagen måste därför studeras noggrant.92
2.8 Sanktioner vid brott mot spelaravtalet
Den huvudsakliga sanktionen när en idrottsutövare eller förening begår ett av-talsbrott är ett ekonomiskt skadestånd för den skada motparten lider samt ett
86 Adlercreutz, Axel, Gorton, Lars & Lindell-Frantz, Eva, Avtalsrätt I, 14 u., Juristförlaget, Lund,
2016, (Cit. Adlercreutz m.fl.), s. 335.
87 Adlercreuts m.fl., s. 333.
88 Iseskog, Tommy, Arbetsrättslig avtalsrätt, 1 u., Norstedts juridik, Stockholm, 2012, (Cit. Iseskog,
Arbetsrättslig avtalsrätt), s. 63–64
89 Iseskog, Arbetsrättslig avtalsrätt, s. 64. 90 Adlercreutz m.fl., s. 334.
91 Adlercreutz m.fl., s. 333.
92 Dotevall, Rolf, Ekvivalensprincipen och jämkning av långvariga avtal, Svensk Juristtidning 2002, s. 441–
allmänt skadestånd för den kränkning avtalsbrotten innebär, se 38 § LAS. Skade-ståndet kan delvis minskas till följd av att motparten ska försöka begränsa skadan. Det skulle exempelvis kunna vara en fråga om att idrottsutövaren i största möjliga mån ska försöka finna en ny anställningen alternativt att föreningen försöker hitta en ny idrottsutövare.93
Det finns exempel där de idrottsliga normerna innehåller kompletterande reg-ler kring ersättningen vid avtalsbrott. Ett exempel på detta är FIFA:s bestämmel-ser om skadeståndsberäkningen när någon av parterna har begått avtalsbrott. Ex-empelvis ska det vid avtalsbrott tas hänsyn till om avtalsbrottet skedde inom en period på tre år.94 Bestämmelserna i LAS om skadestånd är tvingande till
arbets-tagarens fördel. Detta medför att de idrottsliga normerna kommer att sättas åt sidan, om dessa är till nackdel för idrottsutövaren.
Skadeståndets storlek torde ha en stor betydelse för huruvida avtalet hålls eller inte. Om skadeståndet är för litet finns det ett större incitament för parterna att begå ett avtalsbrott. I ett mål från CAS anförde domstolen att på samma sätt som idrottsutövaren har rätt till att få resterande av kontraktssumman när laget häver avtalet på en ogiltig grund bör laget ha rätt till samma summa när spelaren träder ifrån avtalet på ogiltig grund. Domstolen angav att detta beror på att lagen räknar in värdet av en idrottsutövare och att det normalt finns en korrelation mellan en idrottsutövares värde och dennes lön.95 Detta medför att en idrottsutövare med
en högre lön normalt får acceptera en högre skadeståndssumma inom idrottens egna tvistlösningsinstitut. Vidare kan det ifrågasättas om detta förfarande att be-räkna skadestånd är en idrottslig norm. I ett senare mål tog CAS-domstolen av-stånd från detta sätt att beräkna skadeav-ståndet och fastställde ett ännu högre ska-deståndsbelopp där domstolen tog föreningens merkostnader i beaktning, det vill säga kostnader för rekrytering och avlöning av en ny spelare.96 De idrottsliga
nor-merna ger stöd för att en idrottsutövare inte har rätt till motsvarande skadestånd från föreningen, kostnader för att hitta en ny förening.97 Enligt 38 § LAS ska
skadeståndet omfatta ersättning för den förlust som uppkommer vilket i sig borde betyda att kostnaderna för att hitta en ny förening för idrottsutövaren bör omfattas i skadeståndet.
93 Domstolens dom den 3 februari 2006, Arbitration CAS 2005/A/835, PSV N.V. Eindhoven mot
Fédération Internationale de Football Association (FIFA) och Federação Portuguesa de Futebol (FPF).
94 17 §, FIFA, Regulation on the Status and Transfers of Players.
95 Domstolens dom den 24 juli 2007, Arbitration CAS 2007/A/1298, Wigan Athletic FC mot Heart
of Midlothian; CAS 2007/A/1299 Heart of Midlothian mot Webster; Wigan Athletic FC och CAS 2007/A/1300 Webster mot Heart of Midlothian.
96 Domstolens dom den 19 maj 2009, Arbitration CAS 2008/A/1519, FC Shakhtar Donetsk mot
Matuzalem Francelino da Silva & Real Zaragoza SAD & Fédération Internationale de Football Association (FIFA).
Domstolens dom den 19 maj 2009, Arbitration CAS 2008/A/1520, Matuzalem Francelino da Silva & Real Zaragoza SAD mot FC Shakhtar Donetsk & Fédération Internationale de Football Asso-ciation (FIFA).
97 Domstolens dom den 29 juni 2007, Arbitration CAS 2006/A/1141, M.P. mot FIFA & PFC
Det kan ifrågasättas om CAS-domstolens avgörande har någon vägledande funktion vid skadeståndsbedömningen i svensk rätt. Som utgångspunkt har ar-betsgivaren rätt till ersättning för den ekonomiska skada denne lidit vilket inte nödvändigtvis behöver vara densamma som idrottsutövarens lön. Vidare medför de höga lönerna att en sådan bedömning skulle leda till orimliga konsekvenser enligt svensk skadeståndsrätt. Om en svensk domstol skulle beräkna skadestån-det på liknande sätt som CAS kommer möjligheten till jämkning av beloppet vara stor.98
Mot bakgrund av de höga övergångssummor som förekommer inom idrotten så ter sig den svenska skadeståndsberäkningen som mild. Detta medför en möj-lighet till det som inom avtalsrätten kallas ”inefficient breach of a contract”. Föreningar kan försöka komma runt de höga övergångssummorna genom att försöka förmå en idrottsutövare att begå avtalsbrott för att anställningen ska avbrytas.99 Vissa
förbund, både nationella och internationella, har vidtagit åtgärder för att mot-verka detta förfarande. Ishockeyn har satt upp regler för när både idrottsutövare och föreningarnas får kontakta varandra, vilket inte får ske förrän det återstår mindre än sex månader av spelaravtalet.100 En överträdelse av dessa regler kan
leda till disciplinåtgärder från idrottens egna tvistlösningsinstitut, till exempel att en spelare stängs av under en viss tid.101Vid en första anblick kan sådana
begräns-ningar strida mot den fria rörligheten för arbetstagare. EU-domstolen har i dessa fall beaktat idrottens autonomi och fastställt att institutioner inom idrotten kan reglera transfers i den mån dessa regler har ett legitimt syfte och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvande syftet.102
98 Albanson, Maria & Möller, Karl Ole, Websterdomen och dess konsekvenser, Svensk Idrottsjuridisk
Förenings artikelsamling, 2008, s. 9.
99 Domstolens dom (stora avdelningen) den 16 mars 2010, i mål C-325/08, Olympique Lyonnais
SASP mot Olivier Bernard och Newcastle UFC, EU:C:2010:143.
100 2 kap 3 § 1 st., IIHF, International Transfer Regulation 2020. 101 Lindholm, s. 81.
102 Domstolens dom den 13 april 2000, i mål C-176/96, Jyri Lethonen och Castors Canada Dry
Namur-Braine mot Fédération royal belge des sociétés de basket-ball ASBL (FRBSB), EU:C:2000:201.
3 Tolkning av spelaravtal
3.1 Fastställande av spelaravtalets innehåll
Om spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om vad som händer när ett lag åker ner en division så väcks frågor om hur domstolen ska gå tillväga för att fastställa spelaravtalets innehåll. Varken avtalslagen eller LAS ger vägledning i hur detta ska göras.103 Traditionellt har en åtskillnad inom avtalstolkning gjorts mellan
egentlig tolkning (hur ett avtalsvillkor ska tolkas) och utfyllning (när avtalets luckor ska fyllas ut).104Ett sätt att beskriva detta är att utfyllning tillgrips när
un-derlaget för tolkning inte längre är möjlig vilket handlar om att utifrån andra käl-lor fastställa avtalsinnehållet. Metoden för tolkning och utfyllning av avtal är dock inte två helt olika saker och distinktionen är inte tydlig.105 Med anledning av detta
kommer följande stycken att behandla frågan om fastställandet av spelaravtalets innehåll oavsett om det utgör en fråga om utfyllnad eller egentlig tolkning. I dokt-rin beskrivs olika modeller att fastställa ett avtalsinnehåll. Vissa författare anser att fastställandet ska genom en hierarkisk metod. Andra författare menar att det istället är fråga om en helhetsbedömning.106
Likt övriga anställningsavtal är utgångspunkten att spelaravtalets innehåll ska fastställas i enlighet med föreningens och idrottsutövaren gemensamma avsikt.107
Det är naturligt eftersom avtalets funktion är att parterna autonomt ska komma överens om vilka prestationer som ska utföras inom ramen för avtalsfriheten.108
Generellt uppstår problem när parterna hävdar att de har haft olika uppfattningar av rättsverkningarna av ett avtal.109 För spelaravtalet sker detta när föreningen
och idrottsutövaren påstår att de har haft olika avsikter beträffande konsekvenser av nedflyttning.110 Vanligtvis går det inte att bevisa om parterna haft en
103 Källström & Malmberg, s. 69.
104 Adlercreutz, Axel & Johann Mulder, Bernard, Avtal, 14 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2017,
(Cit. Adlercreutz & Johan Mulder), s. 114–115.
105 NJA 2010 s. 416.
106 Vahlén, Lennart, Avtal och tolkning, Norstedt, Stockholm, 1960, (Cit. Vahlén), s. 249, Taxell, Lars
Erik, Avtalsrättens normer: några riktlinjer, Åbo akademi, Åbo, 1972, s. 75 & Ramberg & Ram-berg, s. 179.
107 AD 2009 nr 33.
108 Adlercreutz & Johann Mulder, s. 114. 109 Adlercreutz & Johann Mulder, s. 115. 110 AD 2014 nr 13.
sam partsavsikt och vad den i så fall skulle vara. HD har uttalat att avtalets inne-håll i så fall ska fastställas med hjälp av objektiva konstaterbara fakta.111 Exempel
på detta är både NJA 1999 s. 35 och NJA 2012 s. 3 där HD konstaterade att det inte förelåg någon gemensam partsavsikt och fortsatte därefter med att fastställa avtalets innehåll utan hänsyn till den gemensamma partsavsikten.
I NJA 2013 s. 271 uttalade HD att avtalstolkningen bör inriktas på villkorets ordalydelse när det saknas gemensam partsavsikt eller omständigheter utanför avtalstexten som kan klargöra hur parterna uppfattat ett omtvistat avtalsvillkor.112
Liknande slutsats går att finna i NJA 2014 s. 960. I NJA 2014 s. 960 sammanfat-tade HD avtalstolkningsförfarandet som att utgångspunkten är avtalsvillkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när orda-lydelsen inte ger något besked alls, ska ledning sökas i systematiken och de övriga villkoren i avtalet. Det gäller särskilt när bestämmelserna i avtalet är avsedda att utgöra ett sammanhängande system. När inte detta heller låter sig göras kan av-talet tolkas i ljuset av dispositiv rätt. Domstolen anförde att den dispositiva rät-tens genomslagskraft i vissa fall kan behövas begränsas, till exempel när den re-levanta dispositiva rättsregeln passar illa in i avtalssystemet. Avslutningsvis bör det göras en mer övergripande rimlighetsbedömning, som undantagsvis kan in-nebära att en avtalslucka fylls med en till det specifika avtalet tillpassad regel. I detta sammanhang bör det nämnas att tolkningsförfarandet kan skilja sig åt be-roende på vilket rättsområde tvisten härrör från. Det måste således göras en åt-skillnad mellan avtalstolkning när det exempelvis är en fråga om ett köp och när det är fråga om innehållet i ett anställningsavtal.113
I ett mål om avtalstolkning är det domstolarnas uppgift att finna en lösning som både har en väl anpassad räckvidd och lämplig för det aktuella fallet.114När
det är fråga om fastställandet av ett spelaravtals innehåll kommer därför vissa källor tillmätas större betydelse än andra. De omständigheter som blir särskilt relevanta att beakta vid avsaknaden av en gemensam avsikt är spelaravtalets or-dalydelse, tvingande och dispositiva rättsregler,115 branschpraxis och sedvana,
un-derförstådda meningar, praxis mellan parterna, omständigheter vid avtalets ingå-ende, avtalets systematik och ändamål, och avslutningsvis göra rättsliga övervä-ganden mellan dessa källor.116
111 Ramberg, Jan, Studier i avtalsrätt, köprätt och transporträtt, 1 u., Nordstedts Juridik, Stockholm, 2007,
s. 68.
112 Se även NJA 2007 s. 35 där HD angav att ordalydelsen är utgångspunkten vid fastställande av
avtalets innehåll (”med utgångspunkt från textens normala språkliga betydelse”).
113 Vahlén, s. 259.
114 Adlercreutz & Mulder, s. 115.
115 En dispositiv rättsregel har sitt stöd i en författning. Detta ska åtskiljas från dispositiv rätt som
utvecklas genom författningar, praxis, sedvänjor, branschpraxis och andra rättskällor.
116 Adlercreutz, Axel & Gorton, Lars, Avtalsrätt II, 6 u., Juristförlaget, Lund, 2010, (Adlercreutz &
3.2 Tvingande och dispositiva rättsregler
Som nämnts tidigare ska spelaravtalet som huvudregel ses som ett anställnings-avtal mellan idrottsutövaren och föreningen. Arbetsrätten är speciell i sin utform-ning, då författningarna kan skifta mellan att vara tvingande, dispositiva eller semi-dispositiva. Att arbetsrätten till viss mån är semi-dispositiva innebär att ar-betsmarknadens parter genom kollektivavtal kan komma överens om regler som avviker från författningar som trots detta måste följas fastän arbetsgivaren och arbetstagaren inte förhandlat om dessa villkor.117
Den arbetsrättsliga lagstiftningen är regelmässigt tvingande till arbetstagarens förmån, det vill säga att den ger rättigheter för arbetstagaren som inte kan avtalas bort genom en överenskommelse med den enskilde arbetstagaren.118 Det är dock
fullt möjligt att idrottsutövaren erkänns bättre villkor i spelaravtalet än tvingande lagstiftning i LAS.
Om en förening har utfört prestationer i enlighet med avtalet, men att ageran-det strider mot en tvingande bestämmelse kommer avtalets ordalydelse inte till-mätas någon betydelse. Det är först när LAS tillåter avvikelser genom ett person-ligt avtal som ordalydelsen av ett avtalsvillkor får betydelse. De dispositiva rätts-reglernas uppgift är att reglera avtalsförhållandet i de delar ett avtal saknar ut-tryckliga bestämmelser. Förfarandet kan beskrivas som att rättsförhållandet mellan parterna fastställs genom anställningsavtalet och innehållet i avtalet kom-mer att bestämmas utifrån den dispositiva rätten om inte annat har avtalats.119
När författningar är dispositiva anges detta ofta med ett stadgande om att avvi-kelser får göras från lagen. Ett exempel är 4 § 2 st. LAS som anger att en tidsbe-gränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte något annat har avtalats. Detta medför att det är relativt enkelt att fastställa vilka bestämmelser som kan avtalas bort och för vilka detta inte är möjligt.
När domstolen ska fastställa innehållet i ett spelaravtal är det därför först och främst en fråga sig vilka rättigheter och skyldigheter som det tvistas om även när spelaravtal helt saknar bestämmelser om saken. Beroende på vilken omständighet det är fråga om kan antingen den tvingande, dispositiva eller semi-dispositiva ar-betsrätten avgöra avtalsinnehållet. Mot bakgrund av LAS generella karaktär kan det många fall saknas vägledning i den tvingande och dispositiva arbetsrätten. Mer detaljerade bestämmelser finns ofta i kollektivavtalen, varför ett anställnings-avtalets innehåll i många fall kan preciseras genom kollektivanställnings-avtalets bestämmel-ser.120
117 Källström & Malmberg, s. 173. 118 Källström & Malmberg, 22. 119 Adlercreutz & Gorton, s. 17.
