Rubbning av avtalsbalansen

Utgångspunkten för oskälighetsbedömningen vid ändrade förhållanden är att förändringen ska rubba avtalsbalansen och att förändringens inverkan på avtalet

237 _{Weger, s. 202.}

238 _{Ramberg & Ramberg, s. 221.} 239 _{Adlercreutz, m.fl., s. 154.}

240 _{Grönfors, Kurt, Avtal och omförhandling, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1995, s. 23.} 241 _{Ramberg & Ramberg, s. 221.}

242 _{Ramberg & Ramberg, s. 221.} 243 _{Ramberg & Ramberg, s. 221.}

ska vara stor.244Detta innebär att nedflyttningen till den lägre division måste få

märkbara konsekvenser för antingen idrottsutövaren eller föreningen.

För föreningen kommer det främst vara ekonomin som blir lidande när före- ningen blir nedflyttad, och domstolens bedömning kommer utgå från huruvida detta ändrade förhållande kommer rubba avtalsbalansen så pass mycket att det skulle vara oskäligt för föreningen att betala idrottsutövarens fulla ersättning. Detta är särskilt aktuellt i dagsläget med anledning av spridningen av det nya co- ronaviruset. De olika begränsningar som uppstått för att minska smittsprid- ningen har fått synnerligen stora ekonomiska konsekvenser för idrottsutövandet. Ett exempel på en åtgärd som påverkarföreningarnas inkomster är förbudet mot allmänna sammankomster. När föreningarna inte får några inkomster försämras deras ekonomiska ställning, vilket kan leda till att lagen tvångsnedflyttas en divis- ion.245 Detta kan medföra att idrottsutövarens anställning har blivit avsevärt

mycket mer betungande än vad föreningen utgått ifrån.246 I förarbetena till LAS

framfördes det att ett avsevärt betungande kontraktsförhållande kan ske när ar- betsgivaren har försatts i konkurs. 247Trots konkurs, måste avskiljandet av idrotts-

utövaren ske med iakttagande av en skälig uppsägningstid.248

För idrottsutövaren är det förändrade förhållandet främst negativt på grund av den försämrade idrottsliga situationen, eftersom lönen och andra villkor i av- talet oftast är desamma. Att det rent idrottsligt är negativt för idrottsutövaren är klart men frågan är huruvida detta intresse skyddas av rättsordningen. Den mo- netära skadan av att åka ner en division är de facto noll. Domstolen behöver således ta ställning till om den försämrade idrottsliga situationen gör det möjligt att jämka avtalstiden. Det finns ingen praxis, varken internationellt eller nation- ellt, som styrker att den icke-monetära skadan vid ändrade förhållanden leder till att avtalsbalansen rubbats. I detta sammanhang bör det nämnas att en jämkning av avtalstiden kan innebära att spelaravtalet upphör som helhet, vilket är ett stort ingrepp i avtalsförhållande. Det torde därför finnas begränsade möjligheter för idrottsutövaren att få spelaravtalet upplöst som en följd av nedflyttning. Som huvudregel bör därför inte idrottsutövaren kunna få avtalstiden jämkad med en tillämpning av 36 § avtalslagen.

5.2.3.2 Oförutsebarhet

För det andra ska de ändrade förhållandena vara oförutsebara vid tiden för avta- lets ingående. Detta innebär att ett lag som åker ner på rent sportsliga faktorer, och detta inte är osannolikt vid säsongens start, inte kan åberopa denna omstän- dighet som grund för oskäligheten enligt 36 § avtalslagen. En part som räknat eller bort räknat med händelseutvecklingen är inte skyddsvärd eftersom parten i så fall borde gjort ett förbehåll i avtalet eller på ett eller annat sätt garderat sig om

244 _{Ramberg & Ramberg, s. 223.} 245 _{Se avsnitt 2.2.}

246 _{AD 1976 nr 52 & AD 1991 nr 81.}

247 _{SOU 1973:7 s. 178 & prop. 1973:129 s. 240–241.}

det ändrade förhållande.249Tillhör man ett lag där det inte är ovanligt med för-

flyttning i seriesystemen åligger det både idrottsutövaren och föreningen att ta höjd för detta.

I NJA 1994 s. 359 meddelade HD att ju längre tid som förflyter desto större är betydelsen av möjligheten till jämkning.250 Oförutsägbarhetsrekvisitet medför

att det blir viktigt att studera spelaravtalets längd. Löper spelaravtalet en längre tid är risken att det ändrade förhållande medför ett oskäligt avtalsförhållande än vid kortvariga avtal. Principen om pacta sunt servanda är därför starkare för spe- laravtal som sträcker sig till två år kontra exempelvis fem år.

5.2.3.3 Utom kontroll

För det tredje måste de ändrade förhållandena ligga utanför den drabbade partens kontroll. Härvid tar domstolen särskild hänsyn till parternas möjligheter att före- bygga skadeverkningarna av att flyttas ner en division. I praktiken gör parterna ofta det med en skrivelse om vad som händer vid nedflyttning. Att en idrottsut- övare skulle kunna hävda att det är dennes idrottsagent eller manager som missat denna skrivelse kan knappast göras gällande. I NJA 2014 s. 425 uttalade HD att man inom transporträttslig lagstiftning svarar för sina anställda och medhjälpare. Detta torde även fungera som utgångspunkt för allmänna avtalsrättsliga princi- per, det vill säga att huvudmannen har ansvar för sina medhjälpare. Däremot kan det anses ligga utanför idrottsutövarens kontroll att ta höjd för de fall en ned- flyttning sker på grund av icke-sportsliga faktorer. Det kan knappast anses ligga inom ramen för idrottsutövarens kontroll att förebygga skadeverkningarna av att föreningen mutar domaren, som i exemplet med Zlatan och Juventus.

5.2.3.4 Relevansbedömningen

Avslutningsvis måste domstolen avgöra om det är lämpligt att lägga över risken på den andra parten. Vissa avtal ingås med ett visst medvetet risktagande och i sådana fall är det inte möjligt med stöd av 36 § avtalslagen att lägga över risken på den andra parten.251I grova drag kan man göra en åtskillnad mellan avtal där

parterna har ett gemensamt mål och å andra sidan avtal där parterna har motstå- ende intressen.

Spelaravtalet fungerar som ett avtalat samarbete, där båda parter har både skyl- digheter och rättigheter med ett gemensamt mål att vinna matcher.252Riskfördel-

ningen i dessa avtal är i regel enklare att förflytta än vid ett avtal där det finns motstående intressen, exempelvis köp.253Även om avtalet till synes har ett ge-

mensamt mål så finns det även vissa motstående intressen, exempelvis i fråga om avtalets lön. Därav behövs hänsyn tas till om händelseutvecklingen berör det ge- mensamma intresset eller det motstående intresset och vilket avtalsvillkor som

249 _{Ramberg & Ramberg, s. 222.} 250 _{Jämför, NJA 1946 s. 679.} 251 _{Prop. 1975/76:81 s. 119.} 252 _{Källström & Malmberg, s. 19.} 253 _{Ramberg & Ramberg, s. 225.}

den ena parten vill jämka. Den främsta anledningen till att en förening vill att spelaravtalet ska upphöra är den ekonomiska aspekten. Just denna anledning är ett sådant motstående intresse som i princip gör det svårare att förflytta risken på idrottsutövaren. Vidare är lönen av så stor vikt för spelaren att denna knappast kan minska på grund av ett ändrat förhållande. Vid bedömningen om oskälighet har det även framförts att hänsyn kan tas till rättsekonomiska aspekter, det vill säga var det är mest effektivt att placera risken för oförutsedda händelser ur ett ekonomiskt perspektiv vilket ytterligare talar för att detta inte bör åläggas idrotts- utövaren.254 Spelaren, å andra sidan, bryr sig mer om det sportsliga vilket går att

hänföra gemensamma intresset. Dock så ska det ändrade förhållandet rubba av- talsbalansen vilket kan bli problematiskt eftersom nedflyttning som huvudregel endast påverkar den anställdes idrottsutövande.255

I NJA 1997 s. 5 yttrade HD att om det både framstår som lämpligt och rimligt att lägga över risken för att förutsättningen slår fel på medkontrahenten, så kan detta göras med stöd av 36 § avtalslagen.256En sådan situation skulle kunna vara

om motpartens agerande är klandervärt. Ett typexempel på detta skulle vara Zla- tan-fallet där Juventus mutade domarna. I detta fall torde det finnas goda skäl att kasta över risken på motparten. Annorlunda är fallet med Almtuna. De nya för- eningarna har inte på något sätt agerat klandervärt. Snarare är det spelarna som signerat nya avtal som kan klandras, om än lite. Vid tidpunkten för signerandet av de nya avtalen så hade Almtunas nedflyttning inte verkställts och vilket föran- leder frågor om det ursprungliga avtalet verkligen upphört att gälla. För att utreda detta måste man dock ha tillgång till de olika spelaravtalen.

5.3 Förutsättningsläran

Förutsättningsläran innebörd har utvecklats genom praxis och saknar lagstöd.257

Principen innebär att en avtalspart kan befrias från sin avtalsförpliktelse när denne har gjort oriktiga antagande om förhållanden vid avtalets ingående eller vid händelser efter avtalets ingående, det vill säga att någon av parterna har haft oriktiga, alternativt bristande förutsättningar.258 I NJA 1996 s. 410 anförde dom-

stolen att förutsättningsläran tillämpas först om relevanta villkor, uttryckliga eller tolkningsvis fastställda, särskilda regler beträffande avtalstypen eller i övrigt till- lämpliga lagbestämmelser saknas.259 Förutsättningsläran kan således ses som en

sista utpost för att ogiltigförklara ett spelaravtal.

254 _{Runesson, Eric, Utvecklingslinjer i avtalsrätten - fördelning av oförutsebara risker mellan ömkansvärdhet,}

kontext och ekonomi, Svensk Juristtidning 100 år, 2016, s. 100–110.

255 _{Se avsnitt 5.2.3.1.}

256 _{Se även, NJA 1985 s. 178, NJA 1981 s. 269 & AD 1981 nr 158.} 257 _{Adlercreutz m.fl., s. 328.}

258 _{Munukka, Jori, Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure Förlag AB, Stockholm, 2007, (Cit. Munukka), s.}

115.

För att förutsättningsläran ska bli rättsligt relevant krävs det att: - En part haft en förutsättning,

- denna förutsättning har varit synbar för motparten,

- den har varit tillräckligt väsentlig så att den inverkat på partens vilja att ingå avtalet och dess villkor samt,

- att det är skäligt att lägga risken för förutsättningsfelet på motparten (den så kallade relevansbedömningen).260

De tre första rekvisiten kräver att domstolen tillämpar en subjektiv metod, vilket innebär att den måste fastställa om en part faktiskt haft en väsentlig förutsättning och att motparten insett detta. I praktiken blir detta svårt för en domstol att av- göra.261 Domstolen kommer således behöva ta hänsyn till typiska förutsättningar,

det vill säga normala förutsättningar i en motsvarande situation (objektiva förut- sättningar).262 Inom idrotten så är det givet att det finns en risk för ett lag att åka

ner en division.263 Riskfaktorn för nedflyttning kan skifta rejält inom idrotten. I

exemplet med Zlatan så fanns det ingenting som talade för att Juventus skulle flyttas ner en division när avtalet ingicks. Juventus skulle snarare tävla om ligati- teln än om nedflyttning, vilket dem även gjorde. Att som idrottsutövare kunna förutse att ens lag ska muta domarna som resulterar i nedflyttning är knappats något som bör krävas av idrottsutövaren. Samma problematik uppstår i Almtuna- fallet. Spelarna ingick avtal med nya lag eftersom deras gamla lag åkte ner en division, helt i enlighet med spelaravtalen. Senare inträffade händelser gjorde att Almtuna behöll sin plats, vilket inte kan ha förutsetts av ishockeyspelarna. Detta leder oss in på det fjärde rekvisitet, det vill säga relevansbedömningen, som ska ske på samma sätt som vid tillämpningen av 36 § avtalslagen om oskälighet på grund av ändrade förhållanden.264

Om en part vinner framgång i en tvist med förutsättningsläran är rättsfölj- den att avtalet bedöms som ogiltigt.265 Detta innebär att avtalet inte kan jämkas

med stöd av förutsättningsläran. Vidare öppnar förutsättningsläran ingen möjlig- het till skadestånd, se NJA 1989 s. 614. Förutsättningsläran kan således ses som ett skydd för orimliga konsekvenser av ett avtal, inte som ett hjälpmedel för att få ytterligare fördelar av ett avtal. För idrottsutövaren blir helt enkelt konsekven- sen av förutsättningsläran att denne blir kontraktslös.

260 _{Ramberg & Ramberg, s. 232.} 261 _{Adlercreutz m.fl., s. 310.} 262 _{Adlercreutz m.fl., s. 310.}

263 _{Denna risk kan varit en av förutsättningarna till att fotbollen inom EU har utvecklat ett stan-}

dardkontrakt som tydligt anger vad som händer vid en eventuell nedflyttning.

264 _{Se resonemang i avsnitt 5.2.3.4.}

265 _{Jan Hellner har framfört att förutsättningsläran även ger andra rättsföljder än ogiltighet, se Hell-}

ner m.fl., s. 62. Detta ställningstagande kan ifrågasättas, då 36 § avtalslagen ligger närmare till hands att tillämpa i de fall parterna vill åstadkomma en förändring av avtalsvillkoren, se Adlercreutz m.fl., s. 329. Att en part inte kan erhålla skadestånd med anledning av förutsättningsläran anses ha ett allmänt stöd i både doktrin och praxis, se Munukka, s. 115.

5.4 Sammanfattande kommentarer

Även om utrymmet är begränsat så finns det möjligheter att tillämpa 36 § avtals- lagen på ett anställningsavtal inom idrotten. Bestämmelsen gör det möjligt att både jämka och lämna ett avtalsvillkor utan avseende. För att kunna jämka ett spelaravtal vid nedflyttning måste förutsättningarna för oskälighet på grund av ändrade förhållanden vara uppfyllda. Någon konkret vägledning för bedöm- ningen ger inte 36 § avtalslagen utan mer precis vägledning får hämtas av praxis och analogier. Av utredningen framgår det att följande rekvisit ska vara uppfyllda:

1. Förändringen ska rubba avtalsbalansen,

2. de ändrade omständigheterna ska vara oförutsebarhet vid tiden för av- talets ingående

3. de ska ligga utanför den drabbade partens kontroll och

4. en bedömning om det är lämpligt att lägga över risken på den andra par- ten (relevansbedömningen)

Sammanfattningsvis är föreningens möjligheter att avbryta anställningen på grund av ändrade förhållande med stöd av 36 § avtalslagen mycket begränsade. För att detta ska vara möjligt krävs dels att det skett en extraordinär omständighet vilket en vanligtvis en nedflyttning inte är. Vidare måste nedflyttningen medfört konsekvenser som rimligen inte kan ha överblickats vid avtalets ingående.

Ett exempel skulle vara IK Panterns situation (Almtuna-fallet). Ponera att IK Pantern inte skulle försättas i konkurs men på grund av den ansträngda ekonomin så klarade dem inte av elitlicensen i Hockeyallsvenskan. Detta i sig medför en nedflyttning till division 1, en serie där mestadels av spelarna är amatörer. I detta fall skulle det vara möjligt att med stöd av 36 § avtalslagen jämka avtalstiden till noll, det vill säga att i praktiken ogiltigförklara spelaravtalen. Om en spelares pro- fessionella lön skulle gälla även i en lägre division skulle detta kunna få konse- kvenser för hela föreningen som sedermera skulle kunna sätta laget i en konkurs.

För idrottsutövaren är det också svårt att nå framgång med en tillämpning av 36 § avtalslagen om ändrade förhållande. Idrottsutövarens lön kommer inte att ändras som en följd av nedflyttning med undantag om det finns ett förbehåll om detta i avtalet. Det ändrade förhållandet rör bara det idrottsliga förhållandet, där det saknas vägledning för huruvida jämkning är möjligt.

6 Slutsats

Syftet med uppsatsen har varit att utreda parternas rättigheter och skyldigheter i ett spelaravtal när ett idrottslag flyttas ner en division. Eftersom utredningen fall- ler inom det idrottsjuridiska området behöver man genomgående förhålla sig till tre frågeställningar, 1) vad säger de idrottsliga normerna, 2) de rättsliga normerna och 3) hur relationen mellan dessa normsystem ska tillämpas. Detta kompliceras ytterligare av att de traditionella rättskällorna behöver vägas mot varandra.266

Avtalet mellan föreningen och idrottsutövaren är ett anställningsavtal, obero- ende av vad parterna själva kallat avtalet.267 Arbetsrätten innehåller många tving-

ande regler till förmån för den anställde (idrottsutövaren). Bestämmelser i spelar- avtalet som innebär generösare villkor för idrottsutövaren än LAS tvingande be- stämmelser är således gällande mellan parterna. Spelaravtal inom idrotten är yt- terst sällan utformade som en tillsvidareanställning, istället är avtalen ofta tidsbegränsade. Det medför att idrottsutövaren omfattas av de skyldigheter och rättigheter som följer av en visstidsanställning.268 Visstidsanställningar upphör

som huvudregel vid avtalsslutet. Parterna kan, enligt 6 c § 2 st. LAS, komma överens om att visstidsanställningen ska upphöra i samband med en framtida händelse, varför det råder viss avtalsfrihet om spelaravtalets upphörande.269

Parterna har alltså visst utrymme att komma överens om att anställningen ska upphöra om laget blir nedflyttat. Både idrottens tvistlösningsinstitut och AD har fastställt att anställningsvillkor om anställningens upphörande till följd av en framtida händelse, inte får vara utformad som en rätt för arbetsgivaren (före- ningen) att ensidigt bestämma om spelaravtalet ska upphöra.270 För att nedflytt-

ningsklausulen ska vara giltig måste den innebära automatisk upplösning av an- ställningsförhållandet vid nedflyttning. En nedflyttningsklausul innebär inte samma sak som avskedande eller uppsägning. Nedflyttningsklausulen innebär istället att avtalets bestämda tid är relativ till en eventuellt framtida händelse.271

Om spelaravtalet inte innehåller ett villkor om att avtalet upphör till följd av en nedflyttning fastställs avtalsinnehållet enligt arbetsrättens bestämmelser. I ar- betsrätten aktualiseras frågorna om uppsägning och avskedande. Avskedande 266 _{Se avsnitt 1.3.} 267 _{Se avsnitt 2.5.1.} 268 _{Se avsnitt 2.5.2.} 269 _{Se avsnitt 4.1.} 270 _{Se avsnitt 4.1.1.} 271 _{Se avsnitt 2.5.2.}

(alltså hävning på grund av att arbetstagaren grovt åsidosatt sina åliggande mot arbetsgivaren) kan aldrig bli aktuellt på grund av ett lag blir nedflyttat. Ett lags nedflyttning sker inte uteslutande på grund av en idrottsutövare, varför frågor om grovt åsidosättande inte blir aktuellt.272

Enligt AD:s praxis är en förtida uppsägning endast möjligt om avtalet inne- håller ett villkor om uppsägning. Om ett spelaravtal innehåller ett villkor om upp- sägning ska bedömningen om det föreligger en saklig grund för uppsägning, ske på samma sätt som för tillsvidareanställningar. En uppsägning sker antingen på grund av personliga skäl eller arbetsbrist. Likt avskedande kommer uppsägning på grund av personliga skäl aldrig bli aktuellt vid nedflyttning. När uppsägning sker på arbetsbrist sker bedömningen utifrån företagsekonomiska aspekter. I dessa fall skulle uppsägning kunna ske om lönsamheten blir så pass dålig att det enda alternativet är att entlediga idrottsutövaren. I praktiken är det ovanligt att spelaravtalen innehåller ett villkor med rätt till förtida uppsägning. 273

Även om parterna har tagit med en giltig nedflyttningsklausul i spelaravtalet kan den vara ofullständig och alltså inte reglera alla frågor i samband med en nedflyttning. Arbetsrättsliga regler ger inte svar på många av de speciella frågor som kan uppstå i spelaravtal vid nedflyttning. Det kan exempelvis vara fråga om löneskillnader, träningsmängd (arbetstid), skyldighet för idrottsutövaren att delta i andra evenemang än idrottsutövandet och så vidare. När spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om vad som händer när ett lag flyttas ner en division uppkommer frågan om det går att tolka in ett underförstått avtalsinnehåll när spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om vad som händer när ett lag flytt- tas ner en division. I en sådan situation gäller allmänna avtalsrättsliga principer för tolkning av avtal så som de fastställts genom praxis från HD i kombination med de särskilda hänsynstaganden som ska tas vid anställningsavtal.274

När avtalen har luckor (oreglerade förhållanden) så bör ledning sökas i den praxis som gäller i branschen, varvid särskild hänsyn ska tas till närmast tillämp- ligt kollektivavtal.275 Om varken kollektivavtal eller spelaravtal reglerar ett särskilt

förhållande finns det anledning till att undersöka praxis i andra länder och avgö- randen från idrottens egna skiljenämnder.276 Både FIFA:s tvistelösningskammare

och CAS har bedömt att otydliga villkor är ogiltiga om de är negativa för idrotts- utövaren.277 Även om frågan om när spelaravtalet helt saknar bestämmelser om

vad som ska hända vid nedflyttning så visar avgörandet att ofullständiga spelar- avtal ska tolkas till fördel för idrottsutövaren.

36 § avtalslagen innebär att domstolen kan jämka avtalsvillkor och lämna av- talet som helhet utan avseende. Vid bedömningen om ett avtalsvillkor kan jäm- 272 _{Se avsnitt 4.1.2.} 273 _{Se avsnitt 4.1.3.} 274 _{Se avsnitt 3.8.} 275 _{Se avsnitt 3.3 & 3.4.} 276 _{Se avsnitt 3.5.} 277 _{Se avsnitt 4.1.1.}

kas på grund av ändrade förhållanden måste det ändrade förhållandet ha med- fört att avtalsbalansen rubbats, det nya förhållandet ska vara oförutsebart, utom kontroll för den lidande parten och avslutningsvis ska det vara skäligt att flytta över risken för det ändrade förhållandet på motparten (relevansbedöm- ningen).278

Möjligheterna för att avbryta en visstidsanställning i förtid, det vill säga jämka avtalstiden, med stöd av 36 § avtalslagen är begränsade och kan endast ske under extraordinära omständigheter.279 AD har fastställt att en förutsättning

för att avbryta en anställning när ett avtal saknar villkor om uppsägning är att avskiljandet sker med iakttagande av en skälig uppsägningstid. Vidare måste av-