Barnbidraget en kompromiss i kampen för moderskapslön

INGER ELISABETH HAAVET

Barnbidraget en kompromiss

i kampen för moderskapslön

Katti Anker Mfillers förslag om moderskapslön väckte mycket

starka känslor i Norge under mellankrigstiden. Kvinnorna tyckte inte

om att kärlek och moderskap reducerades till ett ekonomiskt kontrakt och männen

kände sig hotade i sin försörja/identitet. Först när termen ändrades

till barnbidrag blev den politiskt gångbar.

Hösten 1994 krävde en norsk lärarorganisa-tion en särskild "omsorgslönegrad" för alla kvinnliga lärare. Motiveringen var att kvinnor-n a i större utsträckkvinnor-nikvinnor-ng äkvinnor-n m ä kvinnor-n kvinnor-n e kvinnor-n tog på sig ansvar för h e m a r b e t e , och att de av d e n anled-ningen halkade efter sina manliga kollegor på löne- och karriärstegen. Samtidigt visar en färsk samhällsvetenskaplig u n d e r s ö k n i n g att endast tio p r o c e n t av befolkningen i åldern 2(i-40 år anser det vara önskvärt att kvinnor m e d småbarn har heltidsarbete.1

De här små nedslagen i det norska välfärds-samhället a n n o 1994 berättar något o m ge-n o m g å e ge-n d e temage-n i historiege-n. De berättar också något om den tvetydighet och ambiva-lens som m o d e r s k a p e t skapar i m ö t e t mellan kvinnorna och samhället. H u r m ö t e r kvinnor-na storsamhället när de blir mödrar? H u r möter samhället dem? Vilka lösningar väljer m a n för att lösa omsorgsproblemet — offentli-ga lösninoffentli-gar eller individuell anpassning till de praktiska problemen?

I början av vårt sekel f a n n s knappt ett e n d a d a g h e m , k n a p p t heller en e n d a m a n som k u n d e byta blöjor. 1994 är daghemstäckning-en n å g o r l u n d a tillfredsställande, föräldrale-digheten närmast en självklarhet, och det är pinsamt för en m a n att e r k ä n n a bristande k o m p e t e n s b e t r ä f f a n d e blöjbyte. O m h a n å a n d r a sidan byter blöjor särskilt ofta, är en helt a n n a n sak. Våra exempel visar att värd av barn i n o m stora g r u p p e r fortfarande uppfat-tas som i första h a n d kvinnornas ansvar. Faderskapet är ä n n u i hög grad ett akade-miskt begrepp.

Moderskapet både

privat och offentligt

Moderskapet står mitt i skärningspunkten mellan det privata och det offentliga. Sam-hället är b e r o e n d e av att det föds nya barn. För de enskilda föräldrarna upplevs ett barns födelse som något mycket privat och intimt, som f r u k t e n av deras egen kärlek. Att uppfos-tra en ny människa m e d f ö r också arbete, och i d e n här artikeln vill jag koncentrera mig på frågan h u r det arbetet värderas. G e n o m att anknyta moderskapet till b e g r e p p e t arbete, lägger jag också förhållandet mellan offent-ligt och privat u n d e r luppen. I det m o d e r n a samhället värderas arbetsinsatsen i stor ut-sträckning utifrån den ekonomiska belöning eller det ekonomiska resultat som arbetet frambringar. Moderskap är ett produktivt och nödvändigt arbete, m e n det är inte omedel-bart l ö n a n d e i den här m e n i n g e n .

P r o b l e m e n accentuerades i s a m b a n d med f ramväxten av det industrialiserade samhället som f ö r d e m e d sig ett större inslag av rollby-ten och åtskilda handlingsarenor än vad som h a d e varit fallet i bondesamhället. Barnen k u n d e inte följa m e d till arbetet som förr, vil-ket skapade ett behov av barnomsorg. För d e gifta kvinnorna betydde d e n ökade sociala rörligheten, de nya yrkesmöjligheterna och det ökade antalet sociala a r e n o r att de i stor utsträckning inkapslades i f a m i l j e r u m m e t -inte att de -integrerades bättre i storsamhället. Den norska socialantropologen Kirsten

att d e n arbetsfördelning mellan k ö n e n som utvecklades u n d e r det tidiga 1900-talet resul-terade i en könsidentitet där kvinnornas val och förhållningssätt till livet d o m i n e r a d e s av kravet att ta hänsyn till andra. M ä n n e n s livs-imperativ blev d ä r e m o t att de skulle k u n n a försörja sig själva och de sina.2 Utvecklingen av offentliga omsorgsinrättningar u p p m u n -trade och byggde vidare på d e n här könsrolls-modellen.

I n o m de välfärdsinstitutioner som byggdes u p p före det a n d r a världskriget kom moder-skapet att få en nyckelroll.3 H ä r var också föreställningen o m det m o d e r n a , kultiverade familjelivet central. Den h e m a r b e t a n d e hus-m o d e r n fick en viktig uppgift sohus-m sahus-mhällets kulturagent u n d e r d e n tid då välfärdspoliti-ken innehöll ett starkt u p p f o s t r a n d e e l e m e n t som parades m e d stora visioner om samhälls-m e d l e samhälls-m samhälls-m a r n a s kultivering. Hygien och disci-plin var viktiga ingredienser i skapandet av den m o d e r n a , effektiva och upplysta indivi-d e n .1 H u s m o d e r n skulle se till att hålla huset rent och förebygga sjukdom, uppfostra bar-nen till renlighet och disciplin samt hålla kar-larna från dryckenskap g e n o m att erbjuda d e m ett trevligt h e m . Många av storsamhällets målsättningar skulle inledas av h u s m o d e r n i det lilla samhället - h e m m e t och familjen. I en tid när sociallagstiftningen låg i sin linda och samhället f o r t f a r a n d e var fattigt, var det viktigt att bygga lagstiftningen pä något som legitimerade offentliga i n g r e p p utan att det samtidigt innebar offentliga utgifter. En billi-gare kulturagent än h u s m o d e r n k u n d e staten knappast h a funnit.

I Ipfwärdering av kvinnors

arbete som mödrar

Den tilltagande skillnaden mellan offentligt och privat fick särskilt stor betydelse för de kvinnor som blev m ö d r a r . Av d e n anledning-en startade också anledning-en debatt o m värdet av kvin-nors arbete som mödrar. Debatten, som väck-te m ä n g a starka känslor, pågick pä flera are-n o r och var syare-nare-nerligeare-n iare-nteare-nsiv u are-n d e r mel-lankrigstiden. A r g u m e n t a t i o n e n lör och e m o t olika idéer och initiativ fördes utifrån v itt skil-da motiv, där konfliktlinjerna gick kors och

tvärs. Moderskapet diskuterades i n o m kvinno-rörelsen, arbetarkvinno-rörelsen, i n o m läkarkåren och prästerskapet samt i stortinget och rege-ringen. Förhållningssätten och motiven var olika, m e n en av de g e m e n s a m m a tankarna var att m o d e r s k a p e t konstituerade kvinnors särart. Kvinnor var a n n o r l u n d a än m ä n efter-som de blev m ö d r a r . D e n n a särartstanke h a r senare utnyttjats för att a r g u m e n t e r a såväl för som e m o t kvinnors inflytande i samhället. Den ambivalens som i dag finns kring moder-skapet h ä n g e r s a m m a n m e d den historiska e r f a r e n h e t e n av h u r moderskapet har utnytt-jats både för och e m o t kvinnor.

De kvinnor som blev m ö d r a r i b ö l j a n av vårt sekel f ö d d e m e r än dubbelt sä m å n g a barn som dagens m ö d r a r . På d e n tiden var moderskapet en påtaglig fysisk erfarenhet och k a m p e n för cle egna rättigheterna och det egna värdet blev i stor utsträckning en k a m p för att uppvärdera modersarbetet. Ett av försöken att på ett samhälleligt plan upp-värdera moderskapet var att börja diskutera modet skapslön.

Element av tanken på moderskapslön kan spåras i m å n g a delar av den tidiga sociallag-stiftningen. Möclraförsäkringen från 1915 var en clel av sjukpenningen som gav försäkrade kvinnor och hustrur till försäkrade m ä n en ekonomisk kompensation i s a m b a n d m e d b a r n a f ö d a n d e t . De Castbergska lagarna från 1915 är ett a n n a t e x e m p e l som huvudsakligen omfattade barn f ö d d a utanför äktenskapet/' De gav också en viss ekonomisk trygghet för fattiga gifta kvinnor och deras barn.

1919 inrättades ett k o m m u n a l t bidrag för alla ensamstående m ö d r a r i Oslo. Oslobidra-get och barnlagarna gav Norge en särställning i ett internationellt perspektiv när det gällde de ensamstående m ö d r a r n a s situation. Det dröjde emellertid ä n d a till 1964 i n n a n vi fick ett nationellt bidragssystem m e d Oslobidra-get som modell. 1981 inkluderades även en-samstående fäder och skilda eller separerade personer. Bidrag till ensamstående vårdnads-havare var länge mycket ovanligt i Europa, och fortfarande är cle nordiska ländernas trygg-hetslagstiftningar bättre rustade att ta h a n d om m ö d r a r n a än vad fallet är i de flesta a n d r a europeiska länder.

Kontroversiellt krav

på moderskapslön

Frågan o m de gifta kvinnornas rättigheter och moderskapets ställning kom att bli ett ka-rakteristiskt tema för mellankrigstiden som epok b å d e i kvinnohistorien och i kvinnorö-relsens historia. Den viktigaste pionjären i d e n n a k a m p var Katti Anker M0ller. H o n var aktiv ist i kvinnorörelsen m e n ingick också alli-anser m e d arbetarrörelsen och de centralt placerade p e r s o n e r h o n ansåg lämpliga för sitt syfte.

Katti Anker Mollers f ö r e d r a g "Kvinnenes födselspolitik" blev startskottet för debatten om moderskapslön i Norge.b H o n höll talet för första g å n g e n 1919 i Torsnes och Fred-rikstads kvinnoarbetarföreningar och reste sedan land och rike r u n t och agiterade. Över-allt blev h o n noggrant refererad i pressen. Arbeiderpartiets förlag publicerade föredra-get som särtryck, precis som m a n h a d e gjort m e d "Moderskapets frigjorelse" som propage-rade för rätten till preventivmedel och abort.' 1 "Kvinnenes lödselspolitikk" utgick Anker Möller från kvinnokravet på lika lön för lika arbete. H o n hävdade att det skulle vara till fördel för yrkesaktiva, ogifta kvinnor, m e n till nackdel för h e m a r b e t a n d e m ö d r a r och deras barn. Den lön som en e n s a m s t å e n d e kvinna enligt likalönskravet skulle få disponera för egen del skulle k u n n a räcka till en hel familj. Anker Möller tyckte att d e n ekonomiska belö-ningen av arbete b o r d e betraktas i ett samhäl-leligt perspektiv, och då var m o d e r n s arbete i h e m m e t lika viktigt som d e n avlönade pro-duktionsarbetarens. Fortplantningen var d e n viktigaste faktorn i politik och samhällsliv. Detta måste erkännas och belönas:

M ö d r a r n a s a r b e t s - o c h l ö n e f ö r h å l l a n d e n m å s t e lös-g ö r a s f r å n d e lös-g a m m a l d a lös-g s patriarkaliska m ö n s t r e n . D e r a s a r b e t e i h e m m e t m å s t e b e d ö m a s p å e t t rätt-vist o c h r a t i o n e l l t sätt, p r e c i s s o m m a n n u g ö r m e d alla a n d r a v e r k s a m h e t s o m r å d e n f ö r k v i n n o r . M ö d -r a -r n a m å s t e sluta a -r b e t a u t a n e -r s ä t t n i n g . Så l å n g e s o m vi g ö r d e t , k o m m e r vi o c h v å r a a r b e t s i n s a t s e r att f ö r a k t a s , vilket ä r fallet i d a g .8

I n o m familjen var kvinnan b e r o e n d e av för-sörjarens inkomst och välvilja för att u p p n å

någon belöning för sina insatser, vilket gjorde h e n n e mer till sin m a n s älskarinna än till sina barns mor. Det behövdes en belöningsinstans u t a n f ö r familjen för att m ö d r a r n a skulle till-försäkras en rättvis belöning. Staten skulle betala kvinnorna för att de f ö d d e och uppfos-trade barn, ansåg Anker M0ller. H o n utgick från mödraförsäkringen som g a r a n t e r a d e gra-vida och f ö d a n d e yrkesaktiva kvinnor en in-komst om en k r o n a per dag n ä r d e var oför-m ö g n a till arbete och föreslog att regeln skul-le utvidgas till att gälla samtliga m ö d r a r från graviditetens b ö r j a n tills b a r n e t var i skolplik-tig ålder. O m (ler barn föddes, skulle bidraget ökas m e d motsvarande b e l o p p för varje barn. H e n n e s motivering för kravet på moderskaps-lön var tudelat. Å ena sidan var det ett rättvi-sekrav — en bekräftelse av m ö d r a r n a s arbete som likvärdigt m e d a n n a t arbete. Kvinnorna k u n d e i det h ä r fallet sätta makt b a k o m sina ord: de k u n d e vägra föda barn. A a n d r a sidan motiverades kravet m e d en ambition att skapa bättre förhållanden för b a r n e n och de fattiga familjerna. Som ett slags förebyggande social-politik skulle moderskapslönen stimulera en k o m p e t e n s h ö j n i n g av modersarbetet, förbätt-ra kosthållningen samt e r b j u d a familjerna bättre möjligheter att ge sina barn en bra start och utbildning. Arbetet m e d b a r n e n skulle kultiveras. G e n o m b a r n b e g r ä n s n i n g e n skulle kvinnorna göra "barnliven så dyrbara att kri-gen måste u p p h ö r a , bli otänkbara". Barnets å r h u n d r a d e kan inte börja förrän m ö d r a r n a förstår att hävda sig själva bättre, tyckte Anker Möller.9

S a m m a n k o p p l i n g e n av lön och m o d e r s k a p skapade en storm av protester från både m ä n och kvinnor. För m ä n n e n k u n d e kravet kän-nas som ett hot mot deras försöt jaridentitet. För vissa kvinnor upplevdes kravet som att äktenskap och m o d e r s k a p skulle reduceras till ekonomiska kontrakt, något som stod i strid m o t det kärleksbaserade äktenskapet som d e h a d e kämpat för. I tre artiklar i Tidens Tegn gick Sigrid Undset till f r o n t a l a n g r e p p mot Anker M0ller:

H o n talar o m dessa s a k e r s o m o m d e a r b e t a n d e f o l k l a g r e n v a r k e n k u n d e k ä n n a k ä r l e k , ö m h e t eller älskog. (...) I n t e h e l l e r k a n n å g o n n o r m a l m ä n n i s

-Katti Anker M0ller som mamma ...

ka t ä n k a sig att ta b e t a t f ö r m o d e r s k a p . F ö r att k o m m a till e n s å d a n slutsats m å s t e m a n v a r a själs-ligt i m p o t e n t .

Undset b e f a n n sig 1919 själv i en svår situation både som mor, hustru och författare. För hen-ne framstod kravet på moderskapslön alltför praktiskt och lättvindligt. H o n ansåg att kvin-nosakskvinnorna talade o m för sina medsys-trar h u r de skulle leva utan att ha tillräckligt god k ä n n e d o m o m deras erfarenhetsbak-g r u n d . Feministerna saknade såväl det histo-riska perspektivet som f ö r m å g a n att definiera sina frågor och begrepp. Undset uttryckte sin syn på moderskapet på det här sättet:

Att vara m o r ä r i n t e ett a r b e t e . D e t m e d f ö r a r b e t e o c h plikter. Så s o m d e s a m h ä l l e l i g a villkoren ä r f ö r k v i n n o r m e d f ö r d e t o f t a a r b e t e o c h p l i k t e r s o m p å ett h j ä r t s l i t a n d e sätt överstiger h e n n e s k r a f t e r , o c h s o m till sist tar d ö d p å h e n n e s m o d o c h livsglädje -m e n -m o d e r s k a p ä r l i v e t . ' '

En viktig skillnad mellan Undset och Anker Möller var att d e n senare t r o d d e på d e sociala r e f o r m e r n a s makt att hjälpa m ö d r a r n a . Und-set m e n a d e d ä r e m o t att p r o b l e m e n måste lösas på individuell nivå:

L a g e n k a n svårligen, o c h a l d r i g p å e t t b r a sätt, gri-p a in i f ö r h å l l a n d e n m e l l a n m ä n n i s k o r s o m står v a r a n d r a så n ä r a s o m ä k t a p a r , f ö r ä l d r a r o c h b a r n .

Inte heller alla feminister tog Anker Möller till sitt hjärta. Kvinnorörelsen var sammansatt av m å n g a intressen och måste därför visa hän-syn både inåt och utåt. Anker M0ller var en

radikal feminist. När kvinnorna till sist h a d e vunnit sina politiska rättigheter g e n o m att u p p n å rösträtt 1913 var h e n n e s k o m m e n t a r : "Nu börjar d e n egentliga kvinnosaken. Nu är det m ö d r a r n a s tid".1 2

Men moderskapslönens tid var uppenbarli-gen inte inne. Föreställningarna o m offentligt och privat, o m arbete och kärlek, kopplade ihop m o d e r s k a p m e d prostitution när frågan om betalning väcktes. Redan föredraget o m moderskapets frigörelse fick m å n g a kvinno-sakskvinnor att dra sig tillbaka sedan d e n kän-de överläkaren Borchgrevink skrivit följankän-de i ett kritiskt inlägg i Morgenbladet

Det f i n n s b l a n d m ä n n i s k o r av mitt s t å n d f l e r a ä n j a g f ö r vilka k v i n n o e m a n c i p a t i o n e n s d u n k l a

intres-sen f ö r kvinnlig o s e d l i g h e t h a r varit e n f ö r a r g e l s e .

Den tidiga kvinnorörelsen var mycket känslig för dylika slag u n d e r bältet. Marie Michelet, ledare för husmodersorganisationen

Hjem-mets Vel, hävdade själv att kvinnosak var hus-moderssak, m e n h o n tyckte samtidigt att för-slaget o m moderskapslön var ett uttryck för moralisk anarki och bolsjevistisk p r o p a g a n d a . Även samlingsorganisationen för d e n nor-ska kvinnorörelsen från 1904, Norske Kvinners Nasjonalråd (NKN), ställde sig avvisande till m å n g a av Anker Mollers idéer. NKN var en paraplyorganisation där särskilt de religiösa g r u p p e r i n g a r n a h a d e svårt att acceptera hen-nes radikala krav på fria preventivmedel och fri abort. Sitt föredrag o m kvinnornas födelse-politik fick h o n inte hålla i n o m organisatio-n e organisatio-n och det fick iorganisatio-nte heller skickas ut till med-lemmarna. H o n skrev ett utdrag av föredraget "Modrelonn" och bad att få lägga f r a m det vid NKNs riksmöte 1919 tillsammans m e d ett resolutionsförslag som gällde en utvidgning av m o d e r s k a p s p e n n i n g e n och som sedan skulle sändas till socialdepartementet. Åter-igen fick h o n avslag. Då lade h e n n e s syster, Kila Anker, ett förslag om att tillsätta en kom-mitté för att u t r e d a frågan. Förslaget bordla-des emellertid.

Tre kommittéer - tvä resultat

Aret d ä r p å invigdes d e n stora internationella kvinnokonferensen i Oslo. Den fråga som

året innan h a d e varit så i n f l a m m e r a d i NKN utgjorde n u en viktig p r o g r a m p u n k t och d e n nya inspirationen utifrån ingav nytt m o d . Resultatet blev att Arbeiderpartiets kvinnefor-bund tillsatte en egen moderskapslönekommitté 1923. Två år senare bildade d e n borgerliga kvinnorörelsen sin familjelönekommitté via NKN.

Den tionde världskongressen för kvinnlig rösträtt och lika borgerliga rättigheter i Paris

1926 a n t o g en resolution som krävde ekono-misk trygghet och en egen andel av världens tillgångar för m o d e r och barn. Resolutionen blev utgångspunkt för arbetet i familjelöne-kommittén.

Arbetet i k o m m i t t é e r n a följde u n d e r en tid g e m e n s a m m a linjer, m e n slutade m e d olika förslag. Båda k o m m i t t é e r n a utgick från det avtal m e d lönetillägg baserat på försörjarbör-da som statens tjänstemän h a d e fått 1913. Med tiden infördes försörjartillägget också i en del k o m m u n a l a avtal.

Familjetillägget var enklare att g e n o m f ö r a i n o m den offentliga sektorn än i n o m det pri-vata näringslivet, eftersom familjeförsörjarna skulle få sämre möjligheter att k o n k u r r e r a om arbetsplatserna ifall arbetsgivarna skulle vara tvungna att ge d e m ett barntillägg. R e f o r m e n måste därför organiseras på en högre nivå än det enskilda företaget.

Båda k o m m i t t é e r n a hade hämtat inspira-tion från det franska systemet "Caisses familia-les" som byggde dels på en näringsmässig organisation, dels på en indelning i geografis-ka o m r å d e n . Det fransgeografis-ka familjetillägget utbe-talades till h u s m ö d r a r n a från en egen f o n d m e d fasta bidrag f r å n arbetsgivarna.

Moderskapslönekommittén efterlyste emel-lertid en starkare statlig styrning eftersom fa-miljetillägget bara gällde lönearbetare. Många

norska småbrukare

och fiskare skulle d ä r m e d bli lottlösa, trots att deras behov var minst lika stora. Fackföreningarna var dessutom starka motståndare till alla förslag om familjetillägg eftersom det stred mot principen o m lika lön för lika arbete, kvalifikationer och arbetslivs-erfarenhet.

Moderskapslönekommittén präglades av det samarbete m e d m ä n n e n som var karakte-ristiskt för arbetarkvinnorna. De f ö r e d r o g

sociala r e f o r m e r till f ö r m å n för familjerna f r a m f ö r specifika kvinnokrav. För detta sökte de m ä n n e n s stöd, och det var en fjäder i hat-ten för arbetarkvinnorna att Inge Debes, arbei-derpartiets store socialpolitiker u n d e r mellan-krigsåren, blev ledamot av moderskapslöne-kommittén. Men detta samarbete h a d e sitt pris. När Ella Anker u n d e r ett s a m m a n t r ä d e i kommittén föreslog ett nationellt b a r n b i d r a g till m ö d r a r n a som ersättning för deras m o d e r -skapsarbete, ansåg Debes att b a r n b i d r a g var en bra b e n ä m n i n g , m e n att moderskapsarbe-te och utbetalning till m ö d r a r n a inmoderskapsarbe-te b o r d e n ä m n a s i förslaget. Detta skulle k u n n a väcka o n t blod i o n ö d a n . Kvinnorna accepterade terminologibytet från moderskapslön till barnbidrag, m e n vidhöll att bidraget skulle ses som ett e r k ä n n a n d e av moderskapsarbetet och utbetalas till d e n som utförde det. De var emellertid tvungna att ta hänsyn till m ä n n e n s ö m m a p u n k t e r .

"Ankorna får moderspension, och i det fal-let räds m a n inte modersnamnet, även o m den egentligen är en barnpension", suckade Martha Nielsen.1

Förslaget klubbades på nästa s a m m a n t r ä d e där Debes inte var närvarande. O c h så blev

det. Kommitténs o r d f ö r a n d e , Sigrid Syversen, följde frågan i den av stortinget u t n ä m n d a barnbidragskommittén f r å n 1934 vars utlåtande låg till g r u n d för stortingets beslut att införa b a r n b i d r a g 1946.

För arbetarkvinnorna var moderskapslö-n e moderskapslö-n emoderskapslö-n socialpolitisk hjärtesak som d e gärmoderskapslö-na ville k o m b i n e r a m e d a n d r a hjärtesaker. I syn-n e r h e t syn-nykterhetsfrågasyn-n var viktig för d e m .

Därför föreslog moderskapslönekommittén

att barnbidraget skulle finansieras g e n o m en avgift på alkohol. Även i det här fallet mötte de motstånd från m ä n n e n som helst inte ville höra några antydningar om att fördelnings-och samarbetsförhållandena inte alltid var så förträffliga i n o m h e m m e t s fyra väggar. Barn-bidragskommittén u t r e d d e också frågan o m finansiering via en avgift på alkohol, m e n det fanns inte m e d i det slutgiltiga förslaget.

L e d a m ö t e r n a i NKNs familjelönekommitté var m e r u p p t a g n a av d e n orättvisa lönefördel-ningen mellan kvinnor och m ä n än av barnfa-miljernas ekonomi. De m e n a d e att lönesätt-ningen baserades på ett implicit familjeförsör-jaransvar och att detta användes m o t kvinnor-na i yrkeslivet. Kvinnor räkkvinnor-nades inte som familjeförsörjare och fick följaktligen lägre lön. Ensamstående m ä n d r a b b a d e s dock inte av n å g o n sådan lönediskriminering.

Kommittén önskade av d e n a n l e d n i n g e n ett lönesystem efter d e n franska m o d e l l e n som baserades på en lägre g r u n d l ö n , m e n m e d tillägg för d e n faktiska försörjarbördan. Att på det sättet frigöra försörjningsutgifterna från l ö n e r n a skulle leda till minskade löne-klyftor mellan m ä n och kvinnor samtidigt som det skulle ge m e r pengar till de behövan-de. Familjelönekommitténs förslag blev där-m e d en kodär-mprodär-miss där-mellan d e n där- modernise-rade familjerollsmodellen och yrkeskvinnor-nas lönekrav.

I barnbidragskommittén från 1934 blev Margarete Bonnevie ledamot. H o n l ä m n a d e ett eget utlåtande där h o n föreslog en lönere-f o r m i enlighet m e d NKN. Förslaget i n n e b a r ett helt nytt system där de manliga försörjarna endast skulle få kontroll över en del av sin tidi-gare lön och kvinnorna skulle få rätt till lika lön för lika arbete samtidigt som de ensamstå-e n d ensamstå-e m ä n n ensamstå-e n s lönensamstå-er skullensamstå-e sänkas. Densamstå-essutom

ansåg Bonnevie att barnbidraget b o r d e kun-na användas till att skaffa barntillsyn om m o d e r n önskade gå ut i yrkeslivet. En dag-hemsutbyggnad ingick också i h e n n e s vision (även o m h o n själv var h e m m a m e d sina barn när de var små).1 4

H e m m a f r u a r n a blev alltfler u n d e r mellan-krigstiden. En u n d e r s ö k n i n g av gifta kv innors yrkesarbete från 1934 visade att yrkesaktivite-ten h a d e sjunkit, särskilt i arbetarklassen. Detta skulle k u n n a stödja d e n teori som ofta framlades u n d e r den h ä r p e r i o d e n och som sade att kvinnorna helst ville stanna h e m m a om de bara h a d e råd m e d det. Bland kvinnli-ga tjänstemän m e d h ö g r e utbildning spårades dock en viss ö k n i n g i yrkesaktiviteten. Högut-bildade kvinnor övergav inte lika lätt sitt yrkesarbete när de gifte sig. Kvinnornas rättig-heter till yrkesarbete och politisk medverkan var relativt nyvunna och h a d e dessutom varit dyrköpta för den tidiga kvinnorörelsen.

Debatten o m moderskapslön och en upp-värdering av h e m a r b e t e t användes i reaktio-nära syften. U n d e r 1920- och 1930-talet togs ett flertal beslut i olika arbetslivsorganisatio-ner som antingen föreslog yrkesförbud för gifta kvinnor eller rådcle d e m att inte arbeta u t a n f ö r h e m m e t . På m å n g a offentliga arbets-platser blev kvinnor som stod i b e g r e p p att gif-ta sig uppsagda. Arbetslösheten var det argu-m e n t soargu-m användes för att argu-motivera yrkesför-budet, m e n det är sannolikt att även fokuse-ringen på h e m a r b e t e t var bidragande.

Mot d e n här b a k g r u n d e n är det lätt att för-stå Bonnevies k a m p för kvinnors rätt till arbe-te. I det h ä r fallet b e f a n n sig arbetarkvinnor-na i en svagare position eftersom m å n g a fram-stötar o m utestängning av gifta kvinnor kom från arbetarrörelsens organisationer. Det var dessutom de välutbildade kvinnorna som h a d e mest att förlora. De fattiga flerbarnsmö-drar f r å n arbetarklassen som Anker M0ller, moderskapslönekommittén och arbeiderpar-tiets k v i n n o f ö r b u n d k ä m p a d e för, h a d e större behov av stöd i h e m m e t än rätten att slita ock-så i ett yrkesarbete. Moderskapslön skulle för dessa vara ett medel att göra m ö d r a r n a eko-nomiskt o b e r o e n d e av sina m ä n , samtidigt som det skulle vara ett uttryck för samhällets e r k ä n n a n d e av moderskapet som yrkesroll.

Kvin nors yrkesarbete

ett framsteg för samhället

Inte alla m ä n tyckte att kvinnorna skulle stå vid spisen .Gunnar Jahn, direktör för Statistisk sentralbyrå, varnade för vad han kallade en kortsiktig utestängningspolitik. Att kvinnorna h a d e fått utbildning och yrkeserfarenhet var en fördel för hela samhället, m e n a d e han. En utestängning av d e gifta kvinnorna skulle leda till sämre levnadsstandard och dessutom ge negativa signaler o m alla kvinnors insatser i arbetslivet: F ö r d e t finns e t t f ö r h å l l a n d e s o m h ä m m a r d e n sto-r a m a s s a n av k v i n n o sto-r i a sto-r b e t s l i v e t , o c h d e t ä sto-r d e t t a alt f ö r d e n s t o r a m a s s a n f r a m s t å r d e r a s i n s a t s e r i a r b e t s l i v e t f o r t f a r a n d e , o c h k o m m e r väl o c k s å f o r t -s ä t t n i n g -s v i -s att f r a m -s t å , -s o m e n k o r t a r e p e r i o d av d e r a s liv s o m b a r a ska v a r a tills d e b l i r g i f t a .

J a h n och en stor del av kvinnorörelsen betrak-tade kvinnors yrkesaktivitet som ett framsteg för samhället. Den socialreformatoriska rörel-sen lade i stället ansvaret för framstegen på d e h e m a r b e t a n d e m ö d r a r n a g e n o m att påpeka betydelsen av en m o d e r n och g o d vård av h e m m e n samt en god b a r n u p p f o s t r a n .

Anker Möller försökte anpassa dessa ideal till d e n sociala verkligheten g e n o m att kräva ett praktiskt och ekonomiskt e r k ä n n a n d e av det arbete som m ö d r a r n a utförde. Det var en feminism som tog hänsyn till att m ä n och kvinnor faktiskt var olika och att dessa olikhe-ter systematiskt m e d f ö r d e en större press på kvinnorna. Frihet och jämlikhet måste därför u p p n å s g e n o m en positiv särbehandling; libe-rala r e f o r m e r var inte tillräckliga.

Kvinnornas särställning var m e r a utpräglad u n d e r mellankrigstiden. De offentliga institu-tioner som skulle möjliggöra anpassningen mellan det offentliga yrkeslivet och det priva-ta familjelivet var inte särskilt utbyggda. Till-sammans m e d en önskan om en rättvisare so-cial f ö r d e l n i n g av samhällets tillgångar, bidrar detta till att förklara d e n modeskapsrörelse där bl a Anker Möller ingick. På kort sikt befästes husmodersrollen som d o m i n e r a n d e kvinnoroll. I det långa loppet verkar Bonne-vie, J a h n och d e n borgerligt-liberala kvinno-rörelsen ha varit mest framsynta.

Den nyare kvinnorörelsen växte f r a m i opposition mot en kvinnoroll som efter h a n d blev alldeles för trång för kvinnorna. Att kalla mellankrigstidens moderskapsrörelse reaktio-när vore emellertid en grov anakronism. Den förhöll sig till demografiska, teknologiska och ekonomiska realiteter som var mycket olika vår egen verklighet. Men tankarna o m moder-skapet, tvetydigheten, ambivalensen, ja till och m e d k a m p f r å g o r n a kanske inte är så oli-ka?

Översättning: Asbj0rg Westum

N o T KR

1 Norges sanifunnsvitenskaplige datatjeneste 1994.

- Kirsten Danielsen, De gammeldagse piker, 1990, och Slike

gulter, 1992.

Se t ex Yvonne H i r d m a n , Att lägga livet tillrätta, 1990, samt Den socialistiska hemmafrun och andra

kvinnohistori-er, 1992.

1 Se t ex Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Den kultive-rade människan. Lund 1979 samt Lars H e n r i k Schmidt

och J e n s Erik Kristensen, Lys, luft og renlighet, 1986. J o h a n Castberg var Katti Anker Möllers svåger och

Norges främste socialpolitiker u n d e r d e n här perio-den. Se Björnson och Haavet 1994, särskilt kapitel 6.

6 Publicerat i Mohr 1968, s 149-169.

' Publicerat i M o h r a a och i Senter for humanistisk

Kvinneforsknings skriftserie n r 7. 1994.

* M o h r a a, s 155.

9 J f r Ellen Keys bok Barnets århundrade, 1900. 1 0 Mohr a a, s 155.

'1 Orjasaeter, Tordis, Menneskenes hjerter, s 157, 1993.

' - Ella Anker i en privat skrift m e d a n l e d n i n g av systerns 60-årsdag. Håndskriftsamlingen, UBO.

' ' Moderskapslönekommitténs förhandlingsprotokoll från den 22/1 1929.

14 O m Margarete Bonnevie, se Ida Blom i Bjargum (red),

1993.

LITTERATUR:

Agerholt, A n n a Caspari, Den norske kvinnebevegelses historie, Oslo, 1937/73.

Björnson, Öyvind och Haavet, Inger Elisabeth, Langsomt

lite landet et velferdssamfunn. Trygdens historie 1894-1994,

Ad Notam, Oslo, 1994.

Blom, Ida, Barnebegrensning - synd eller sunn förnuft, Uni-versitetsförlaget, Oslo, 1980.

Blom, Ida, "Margarete Bonnevie - skisse av et liv" i

Porl-retterfra norsli historie. Universitetsförlaget, Oslo, 1994.

Bock, Gisela og T h a n e , Pat (red), Maternity and Gender

Policies - Women and the rise of the European Welfare States lH80s- 1950s, Routledge, Ld & NY, 1991.

Danielsen, Kirsten, De gammeldagse piker, Pax, Oslo, 1990. Danielsen. Kirsten, Slike gulter, Pax, Oslo, 1992.

Frykmann, Jonas og Löfgren, Orvar, Den kultiverade

24

Haavet, Inger Elisabeth (red), Katti Anker M0ller —

mtfdre-nes forkjemper 125 år, Senter for humanistisk

kvinne-forsknings skriftserie n r 7, Bergen, ! 994.

I latland, Aksel. Oslotrygden - fru nasjonal modell til lokal

for-tidslevning, INAS-rapport n r 10, Oslo, 1987.

H i r d m a n , Yvonne, Den socialistiska hemmafrun och andra

kvinnohistorier. Carlsson, Stockholm, 1992.

H i r d m a n , Yvonne, Att lägga livet til rätta - studier i si>ensk

folkhemspolitik. Carlsson, Stockholm, 1990.

Jahn, G u n n a r , "Kvinner i ervervslivet f0r og nå", Samtiden 1934.

Moln, Tove, Katti Anker Möller - en banebryter, Tiden, Oslo, 1968.

Schmidt, Lars-Henrik och J e n s Erik Kristensen, Lys luft og

renlighet - den möderne socialhygienes födsel, Kobenhavn,

1986.

Seip, A n n e Lise och Ibscn, Hilde, "Morsakonomi, familie-okonomi och samfunnsfamilie-okonomi. Barnetrygden i histo-risk perspektiv", Norsk Histohisto-risk Tidsskrift. 4, 1989. Skrede, Kari: "Familieokonomi og forsorgerlonn",

Tids-skrift for samfunnsforskning, 1984.

0rjaszeter, Tordis, Menneskenes hjerter, Aschehoug, Oslo, 1993.

Arbeiderpartiets m0drel0nnskomités förhandlingsprotokoll 1926-1930, i Ella Ankers arkiv. UBO, håndski iftsamlingen.

Norske Kvinners Nasjonalråd, Familiet0nnskomiteen:

Utred-ningar1 prinsippene for famihebnn. Oslo, 1929.

Ol pi p nr 16. Om utferdigetse av en lov om bametrygd, Oslo, 1945.

S U M M A R Y

In 1 9 4 6 t h e n o r w e g i a n p a r l i a m e n t u n a n i m o u s l y s a n c t i o n e d t h e law o f f a m i l i y a l l o w a n c e s . T h e d e b a -te s t a r t e d in 1919 w i t h Katti Anker Möllers c l a i m f o r a n a t i o n a l w a g e f o r t h e w o r k o f m o t h e r h o o d . T h e f o l l o w i n g y e a r s m o t h e r ' s w a g e w a s d e b a t e d in w o m e n ' s m o v e m e n t , l a b o u r m o v e m e n t a n d in g o v e r n m e n t . M u c h o f t h e s o c i a l s e c u r i t y s y s t e m f o r w o m e n e s t a b l i s h e d in t h e s e y e a r s h a d e l e m e n t s o f t h e c o n c e p t of n i o t h e i s w a g e . In N o r w a y e s p e c i a l -ly t h e social s e c u r i t y f o r s i n g l e m o t h e r s a n d t h e i r c h i l d r e n p l a y e d a n e a r l y a n d i m p o r t a n t p a r t . l i u t t h e c o n c e p t o f m o t h e r ' s w a g e itself w a s n o t suc-c e s s l u l , t h o u g h d e b a t e d t h r o u g h m o r e t h a n tvvo d e c a d e s . T h e c l a i m f o r m o t h e r ' s w a g e s c h a l l e n g e d t h e p u b l i c / p r i v a t e d i c o t o m y in a f a r t o o r a d i c a l way. B o t h t h e m a l e a n d m a n y o f t h e f e m a l e d e b a -t a n -t s h e s i -t a -t e d -t o c o n n e c -t -t h e m o -t h e r s w o r k wi-th e c o n o m i c p r o f i t . L o v e a n d m o n e y h a d a s t r ä n g e s o u n d w h e n p u t t o g e t h e r , a s o u n d of p r o s t i t u t i o n . T w o c o m m i t t e e s w e r e e s t a b l i s h e d by t h e w o m e n ' s m o v e m e n t s t o d i s c u s s t h e q u e s t i o n . The Mother's

Wages Committee was e s t a b l i s h e d by t h e w o m e n o f

t h e l a b o u r p a r t y . D u r i n g w o r k t h e t e r m i n o l o g y c h a n g e d , a n d t h e c o m m i t t e e finally p r o p o s e d s t a t e f i n a n c e d f a m i l y a l l o w a n c e s , d i r e c t l y p a i d o u t t o t h e m o t h e r s .

The Family Wages Committee was e s t a b l i s h e d by t h e

N a t i o n a l C o u n c i l f o r W o m e n . T h e i r p r o p o s a l was f o r a n e w s y s t e m o f p a y m e n t f o r all w o r k , b a s e d o n t h e f r e n c h m o d e l o f "Caisses f a m i l i a l e s " . E x t r a pay-m e n t in t h e w o r k e r s w a g e s , pay-m e a s u r e d in p r o p o s a l t o t h e n u m b e r o f c h i l d r e n t o p r o v i d e f o r , was h e r e g i v e n d i r e c t l y t o t h e m o t h e r s f r o m r e g i o n a l o r busi-n e s s b a s e d c e busi-n t r a l s . W h e n t h e g o v e r n m e n t in 19,'?4 set u p a c o m m i t -t e e -t o w o r k o u -t -t h e s n b j e c -t o f cliild a l l o w a n c e s , -two of t h e m e m b e r s c a m e f r o m t h e t w o w o m e n s c o m -m i t t e e s . T h e f i n a l r e s u l t was v e r y n i t i c h a l i k e t h e p r o p o s a l f r o m t h e M o t h e r ' s W a g e C o m m i t t e e . T h e p r i n c i p l e o f p a y m e n t d i r e c t t o t h e m o t h e r s w a s w h a t w a s l e f t o f t h e c o n c e p t o f m o t h e r ' i w a g e . F o r m a n y h o u s e w i v e s in t h e p o s t w a r - p e r i o d t h e s e w e r e t h e i r o n l y " o w n " m o n e y , a n d t h e w o m e n ' s m o v e -m e n t h a s t h o r o u g h l y d e f e n d e d t h is s -m a l l r i g h t . T o g e t t h e m o t h e r ' s r o l e a c k n o w l e d g e d as social w o r k w i t h t h e right t o p a y m e n t w a s t o o b i g a c h a l -l e n g e t o t h e e x i s t i n g e c o n o m i c a n d i d e o -l o g i c a -l sys-t e m . I n d u s sys-t r i a l i z a sys-t i o n h a d splisys-t sys-t h e m o sys-t h e r s a p a r sys-t f r o m p r o d u c t i v e life t o a l a r g e e x t e n t . T h e m a l e s i d e o f d o m e s t i c a t i o n w a s a n i n c r e a s i n g c o n c i o u s -n e s s o f t h e m s e l v e s as p r o v i d e r s f o r t h e i r f a m i l i e s . T h e social p o l i t i c s e n c o u r a g e d a n d s u p p o r t e d tliis d e v e l o p m e n t . I n t h e m i d w a r s i t u a t i o n t h e d o m e s t i -c a t i o n of m o t h e r s s e e m e d a r a t i o n a l way o f d e a l i n g w i t h t h e p r o b l e m o f c a r i n g . T h e n a r r o w n e s s o f t h e d o m e s t i c a t e d r o l e b e c a m e a m o r e visible p r o b l e m as t h e f a m i l i e s g r e w s m a l l e r a n d t e c h n o l o g y a n d b e t t e r h o u s i n g m a d e e v e r y d a v life e a s i e i . T h e p r o b l e m o f c a r i n g is still t h e r e , h u t n o t as a l o n g p e r -sisting a n d f u l l t i m e w o r k r o l e f o r m a r r i e d w o m e n . A c l a i m f o r m o t h e r ' s w a g e t o d a y will h a v e a d i f f e -r e n t m e a n i n g t h a n in t h e t w e n t i e s a n d t h i -r t i e s .

Inger Elisabeth Haavet Senter for Samfunnsforskning

Herman Fossgt 5 N-5007 Bergen