Digital sexuell kommunikation:
om den hyperpersonella interaktion i heterosexuella relationer
(Digital sexual communication:
on mediated interaction within heterosexual relationships)
Eliasson, Simon & Schedin, Hanna. (2012)
Kultur & Medier
Malmö Högskola, Konst, kultur och kommunikation (K3).
Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, 20 hp. Vårterminen 2012.
Gestaltningshandledare (för Eliasson): Lisa Nyberg Gestaltningshandledare (för Schedin): Gunilla Kracht Gemensam handledare: Anders Hög Hansen
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ...2 Abstrakt ...5 Abstract ...5 1. INLEDNING...61.1. Problembeskrivning: vad är “sexting”? ...6
1.2. Introduktion till studien...7
1.3. Syfte & frågeställning ...7
2. TEORI ...8
2.2. Inledning...8
2.3. Den sexuella relationen i en nutida kontext ...8
2.4. Självidentitet ...9
2.5. Ontologisk trygghet ...10
2.6. Urbäddning...10
2.7. Digital offentlighet och digital sfär...11
2.8. Medierad interaktion och hyperpersonell interaktion...12
2.9. Sammanfattning ...15
2.10. Begrepp...15
2.10.1. IRL (In Real Life)...15
2.10.2. Digital Sexuell Kommunikation ...16
3. METOD & GESTALTNING ...16
3.1. Inledning...16
3.2. Rollen som forskare & konstnär ...17
3.3. Gestaltningsarbetet ...17
3.4. Projektplanen i sammanfattning ...18
3.5. Bloggen Kåtspråk (Eliassons gestaltningsarbete)...18
3.5.1. Bakgrund...18
3.5.2. Den tekniska utformningen ...19
3.5.3. Den estetiska utformningen ...20
3.5.4. Bidragsformuläret...21
3.5.5. Självselektivt urval som metod...22
3.6. Ljudverket Kåtspråk (Schedins gestaltningarbete)...25
3.6.1. Ljudverkets olika moment ...25
3.6.2. Kvalitativ intervju som metod ...25
3.6.3. Urval för intervjuerna...26 3.6.4. Dramatiseringen av bidragen...27 3.7. Enkätundersökningen...27 3.8. Metodförklaring...28 4. STUDIEN ...30 4.1. Dispositionen...30 4.2. Urvalsgruppernas integration ...30
4.3. Tid & rum...31
4.4. Intimitet i en digital sfär...35
4.5. Språkliga representationer av kroppen ...41
5. ANALYS ...45
5.1. Sammanfattande analys...45
5.2. Förslag på vidare forskning ...47
6. KÄLLFÖRTECKNING ...48
6.1. Litteraturkällor...48
6.2. Nätkällor ...49
Figurförteckning
Figur 1: logotyp för det gestaltande forskningsprojektet Kåtspråk ...20Figur 2: statistiskt diagram över enkätfråga 9. ...32
Figur 3: bidrag nr. 2...33
Figur 4: bidrag nr. 16...34
Figur 5: statistiskt diagram över enkätfråga 6 ...36
Figur 6: statistiskt diagram över enkätfråga 7 ...37
Figur 7: statistiskt diagram över enkätfråga 12 ...37
Figur 8: statistiskt diagram över enkätfråga 11 ...38
Figur 9: statistiskt diagram över enkätfråga 2 ...39
Figur 12: bidrag nr. 3...42 Figur 13: statistiskt diagram över enkätfråga 8 ...43
Samtliga statistiska diagram är automatiskt genererade via enkätformuläret i Google och reproduceras här i dess fulla form utan redigering.
Bilagor
Bilaga 1: Intervjufrågorna ...51 Bilaga 2: Enkätundersökning om digital sexuell kommunikation ...52
Abstrakt
Att “sexta” innebär att med textbaserade digitala medier kommunicera med sexuella partners, vilket är en praktik som kan upplevas väldigt intim trots mediets begränsningar av de karaktäristiska dragen av en fysisk interaktion.
Denna studie har som syfte att ge en övergripande bild över hur denna typ av interaktion konstrueras och tar sig uttryck, vilket görs i en tredelad undersökning som fokuserar på kommunikationsmönsterna och hur dessa reflekteras över.
Det empiriska materialet utgörs av 18 bidrag insamlade via en nätbaserad deltagande observation, 2 kvalitativa intervjuer och 56 svarande på en nätbaserad enkät. Genom ett självselektivt urval avgränsades den studerade gruppen till i huvudsak informanter med en medianålder på 27 år med erfarenheter av heterosexuella relationer.
Det studien visar är att den distansering och begränsning denna kommunikation innebär oftast möjliggör förmågan hos informanterna att uttrycka sig friare än i en interaktion ansikte mot ansikte. Samtidigt värderas ändå den fysiska interaktionen högre då denna är mer “på riktigt”.
Med begreppet digital sexuell kommunikation (DSK) har vi också ämnat klargöra och definiera det forskningsområde som denna studie genomförts inom, vilket kombinerar medie- och kommunikationsvetenskap med det sexualpsykologiska fältet.
Nyckelord: digital kommunikation, textbaserade medier, sexualitet, medierad interaktion,
hyperpersonell interaktion, självidentitet
Abstract
“Sexting” is the communication between sexual partners through textbased digital media, which is a practice that can be experienced as very intimate despite the mediums limitations of the characteristics of a physical interaction. The purpose of this study is to offer a comprehensive overview of how this type of interaction is constructed and expressed, which has been conducted through a three-parted examination of the specifics of these communication patterns and how they are reflected upon.
The empirical data consists of 18 contributions collected through a netbased participatory observation, 2 qualitative interviews and 56 respondents of a netbased survey. Through a method of selfselection the informant group was generated and constricted to mainly informants of an average age of 27 with experiences of heterosexual relations.
What the study concludes is that the distance and limitation of this type of communication often contributes to a sense of a more liberated way of expression than what is possible in a face-to-face interaction. Yet the informants value the physical type of interaction higher as this is seen as more “real”.
With the term digital sexual communication (DSC) we also aim to clarify and the define the research area in which we conduct this study, which combines the science of media & communication with the field of sexual psychology.
Keywords: digital communication, textbased media, sexuality, mediated interaction,
1. INLEDNING
1.1. Problembeskrivning: vad är “sexting”?
“Sverige är förmodligen världens mest ”internettäta” land.Beräkningar visar att 68 procent av den svenska befolkningen idag har tillgång till internet. Det innebär att över sex miljoner människor är uppkopplade, vilket de facto är lika många som i hela Afrika (Nua, september 2002 ).” (Månsson, S-A m.fl. 2003, s. 1)
“Trots (eller kanske tack vare) denna explosionsartade utveckling existerar i Sverige idag mycket få empiriska data avseende vem eller vilka som använder sig av nätet för sexuella syften” (ibid.)
“Sexting” är en term i verb-form som härstammar från och är mer väletablerat i de engelsk-språkiga länderna (USA & Storbrittanien). Termen refererar till praktiken att via text-baserade medier så som mobiltelefoner & internet skicka
meddelanden eller föra konversationer med sexuella indikationer. Det har i vissa fall beskrivits som ett negativt fenomen som skapar moralpanik och varnar tonårsföldrar att hålla ett öga på sina barn och ett hårt tag om sin partner. Men det finns även sidor på nätet som ger råd om hur man kan få sin föredetta partner tillbaka genom att sexta. Eller hur man använder det för att bibehålla spänningen i ett långvarigt förhållande. Alla dessa råd utgår dock från ganska tvivelaktiga kunskapskällor, och med ett bakomliggande kommersiellt intresse.
Också en del svenska exempel av detta har kunnat ses i diverse bloggar riktade både till unga kvinnor och unga män (Berg, F. i Nyheter24, 2012), den svenska översättningen är då “att sexta”.
Att självhjälpskulturen tagit ett så stort intresse för detta fenomen betyder vanligtvis två saker; att det finns relativt lite information och kunskap tillgängligt om ämnet och att allmänheten just nu har ett stort intresse av att veta mer om det.
Som forskningsteamet Månsson m.fl. konstaterar i de inledande citaten ovan är detta en del av ett forskningsområde som på lokal nivå kräver mer
uppmärksamhet. Just därför anser vi det viktigt att det ges en mer omfattande bild av denna meningsskapande praktik utifrån vetenskapliga principer.
1.2. Introduktion till studien
Denna studie begränsar sig enbart till att undersöka den textbaserade kommunikationen just för att försöka ge förståelse för hur språkbruket i detta specifika medium används av personer i en fysisk relation av sexuell karaktär. De typer av interaktioner som bygger på anonymitet är oftast helt begränsade till textbaserad kommunikation på internet, då mobiltelefonen som medium är starkare kopplat till den fysiska identiteten. I vår användning av begreppet digital sexuell kommunikation (se vidare förklaring i kapitel 2.2.2.) inkluderar vi alltså både internet och mobiltelefonen som medium för textbaserad kommunikation, då studien visar att båda dessa medier används i relationer mellan sexuella partners som alltså inte är anonyma i sitt förhållande.
En annan orsak till varför vi valt att avgränsa oss till dessa specifika typer av medieanvändande i vår studie är för att just dessa former av textbaserade medier i stor utsträckning används i vår vardag för att kommunicera inom en rad olika sociala relationer.
Vi är dock medvetna om, vilket även studien belyser till viss del, om att
kommunikationsformer utöver text även sker i de interaktioner vi studerat. Men dessa former, så som utbyte av digitala bilder och andra mediefragment, har vi valt att inte fokusera eller analysera mer ingående, då dessa hade krävt
ytterligare teoretiska och metodiska ramar som gjort studien överviktig och svårnavigerad. De metodiska förberedelserna för att få tillgång till empiriskt material i form av bildutbyten av det slag som sker inom en intim relation hade dessutom varit etiskt komplicerade att redovisa utan att tänja på gränserna för den personliga integriteten hos informanterna.
Då vi inte vill bidra med några förutfattade meningar om vad som är bra eller dåligt när det gäller sexualitet och digital kommunikation, antar vi som forskare i denna studie ett sexualpositivt perspektiv. “Att ha ett sexualpositivt perspektiv innebär att ha ett lustfyllt, bejakande och öppet förhållningssätt till sexualitet och samlevnad.” (Dahné 2009). Vi har via detta perspektiv tagit hjälp för att kunna definiera studieområdets problematik då detta behandlar aspekter som inte vanligtvis tas upp i det medie- och kommunikationsvetenskapliga fältet.
Syftet med akademisk forskning bör under alla omständigheter främst vara att så opartiskt som möjligt beskriva och skapa förståelse för något, men också att kritiskt granska tidigare förståelser och kunskap inom medie- och
kommunikationsforskning.
1.3. Syfte & frågeställning
Vi vill analysera och diskutera användningen av digital kommunikation som ett spelrum för sexualitet ochdärigenom skapa förståelse för hur samtida medierade kommunikationsmönster formar de regler och procedurer som definierar just en
Hur använder man sig av digitala medier i interpersonella relationer med sexuella partners? Fyller en digital sexuell kommunikation samma syften och funktioner som en interaktion “på riktigt”, eller utgör denna medierade interaktion ett utökat spelrum för sexuella uttryck? Hur upplevs denna typ av interaktion och hur värderas den och reflekteras över?
2. TEORI
2.2. Inledning
Vi kommer i de följande styckena redogöra för det teoretiska ramverk vi bildat; dels för att sätta den sexuella relationen och dess praktiker i en nutida kontext och dels för att avgränsa oss till de relevanta teoretiker som positionerar sig inom det medie- och kommunikationsvetenskapliga fältet.
Större delen av den forskning som specifikt behandlar social interaktion av sexuell karaktär utgår från sociologins och sexologins fält, vilka förvisso delar en hel del grundläggande teoretiska och metodologiska principer med medie- och kommunikationsvetenskapens fält, men sätter ofta inte fokus på själva
kommunikationen och dess förutsättningar i relation till de medier som tillhandahålls. Att studera social interaktion ur den vinkeln medför ett
mediehistoriskt perspektiv som sätter det sociala medieanvändandet i en kontext utformad både av kultur och teknik. Detta menar vi kan resultera i en nödvändig omvärdering av tidigare kunskap.
Vi kommer därför att använda oss av ett antal tätt sammanlänkade teorier som spänner sig över både det sociologiska fältet och det medie- och
kommunikationsvetenskapliga.
2.3. Den sexuella relationen i en nutida kontext
Vi utgår ifrån att sociala relationer (och därmed också sexuella relationer) uppstår i intersektionella kontexter styrda av identitetsmarkörer så som klass, etnicitet, sexualitet etc., och även att språkbruk (skrift & tal) utgår och formas av dessa kontexter. Hur sociala relationer fram till mitten av 1900-talet har studerats utgår ifrån att social interaktion huvudsakligen sker i en fysisk offentlighet, men detta börjar alltmer förändras i och med att digitala medier är en integrerad del av våra vardagsliv. Detta ställer nya krav på hur vi med teoretiska perspektiv ska
undersöka och förklara de mekanismer som styr hur vi bildar och kommunicerar sociala relationer. (Detta tas upp i kapitel 2.1.7.).
Därför kan vi i vår definition av sexuella relationer inte sätta några kriterier för vad som fysiskt konstituerar en sådan relation. Som RFSU beskriver det är sex “allt man blir upphetsad och kåt av” (Vad Är Sex? 2009) och behöver inte innebära samlag, vilket enligt dem är en vanlig missuppfattning. Alltså behöver den
sexuella relationen inte nödvändigtvis definieras av de praktiska handlingar som utförs i en fysisk interaktion, utan kan utspela sig helt eller delvis i en digital
kontext. När en redan existerande social relation övergår till att kvalifieras som en sexuell relation kan alltså ske både i en fysisk interaktion och i en medierad. I båda fallen handlar det om en performativ överenskommelse, som dock uttrycks med olika medel beroende på mediet och dess egenskaper.
Detta betyder dock inte att man i sexuella relationer kan förhålla sig helt anonyma till varandra, då dessa relation som vi tidigare konstaterat är beroende av vissa identitetsmarkörer som parterna i relationen kan verifiera (Detta vidareutvecklas i kapitel 2.1.4.).
2.4. Självidentitet
Giddens säger att sökandet efter självidentitet är ett modernt problem som ger en föreställning om att vi alla är unika med särskillda förutsättningar. Något som man t.ex. i det medeltida Europa inte alls la vikt vid då man tilldelades sin identitet utifrån sitt släktskap, kön och sociala status (Giddens 1991). Men så är fallet inte i dag då vi lever i ett modernt samhälle där individualiteten ligger i fokus och identitetsmarkörer är förhandlingsbara.
Självidentitet är i korta drag “självet så som det reflexivt upfattas av personen utfrån hans eller hennes biografi” (ibid., s. 68). Men en självidentitet uppstår naturligtvis inte utan inflytande och bekräftelse från ens omgivning. Vem “jag” är i förhållande till andra “jag” är en avgörande faktor. Att vara en person och kunna använda sig av ordet “jag” i sitt sätt att förhålla sig i olika sociala kontexter är en del av den reflexiva processen. En av de viktigaste sociala erfarenheterna i bildandet av en självidentitet är den sexuella relationen och det “jag” som inom den kontexten skapas.
Vi menar att digital sexuell kommunikation ger individerna i denna studie en möjlighet att förbättra sin självidentitet i förhållande till sin sexualitet. Man kan med hjälp av en textbaserad kommuniktaion välja hur man vill framställa sig själv för att t.ex. skapa en bättre version av det egna jaget. Men att komma i håg är att en relation enligt Giddens enbart existerar utfrån de fördelar det kan tänkas
erbjuda (ibid., s. 15), så därför är ett konstant meningsbyggande som kräver ömsesidiga avslöjanden och ett kreativt handlag viktigt för att kunna bibehålla den pågånde sexuella livsbiografin.
2.5. Ontologisk trygghet
Begreppet ontologisk trygghet kan hjälpa oss förklara hur det medieanvändande som vi definierar som digital sexuell kommunikation (i förkortning DSK) förefaller naturligt då det följer vissa regler och procedurer, och alltså utgör ett språk i sig. Giddens menar att ontologisk trygghet är “en känsla av att det finns en kontinuitet och ordning i händelser, inklusive sådana som inte befinner sig inom direkt
synhåll för individen” (ibid., s. 275). Alltså finns redan en förmåga till abstrakt tänkande i vår föreställningsvärld gällande sociala relationer, att dessa kan utspela sig över en rad olika interaktionstyper som alla upplevs som delar av en och samma sfär.
Vi har utgått från att våra informanter och bidragsgivare är så pass välbevandrade med digitala textbaserade medier så som SMS och
chatt-funktioner att de inte analyser kring själva användandet i sig. Det bara sker som en del av det vardagliga livet. I och med det skapas förutsättningar för en
ömsesidig förståelse som en sexuell digtal kommunikation kräver. Trots bristen på fysisk närvaro i en digital kommunikation (oförkroppsligandet som
urbäddningen av tid och rum medför) förlitar vi oss på att denna medierade interaktion överensstämmer med de inlärda kommunikationsmönster som vi känner oss trygga med.
2.6. Urbäddning
Både Giddens och Thompson (1995) delar en liknande uppfattning om att utvecklingen av tekniska medier har medfört en rubbning av en tidigare ordning av tid och rum. Båda menar att detta medfört ett friare men därmed också ett mer problematiskt sätt att förhålla sig till dessa faktorer i vårt sätt att kommunicera och interagera med varandra i vår vardag. Thompson förklarar det som en
“distansering i rum och tid”, att det som kommuniceras (via text, bild, rörlig bild, ljudinspelning) produceras i en särskild kontext av rum och tid som sedan kan bäddas in i ett flertal andra kontexter, alltså oberoende av tid och rum (ibid., s. 34 ff).
Giddens å sin sida ser konsekvenserna av dessa nya villkor i “att sociala relationer lyfts ut ur lokala kontexter och återaktiveras tvärs över obegränsade avstånd i tidsrummet.” (1991, s. 28), vilket han sammanfattar med begreppet urbäddning. Alltså är Giddens mer relevant som teoretisk bundsförvant i vårt fall - då vi studerat just sociala relationer - medan Thompsons perspektiv kan
användas som ett jämförande exempel då det belyser samma mekanismer i en större kontext. Hans blick omfattar hela det moderna samhället och dess historia, men han resonerar även i vissa fall om hur individen förhåller sig till dessa villkor: “Individer som använder mediet måste, åtminstone i viss utsträckning, behärska relevanta regler och procedurer. Att behärska dessa regler och procedurer är inte
Den digitala offentligheten ser vi som en produkt av denna urbäddning, eller “distanseringsprocess”. Här har regler och procedurer utformats för att skapa en ontologisk trygghet hos de som interagerar i denna offentlighet. Vi ämnar i denna studie klargöra vilka dessa regler och procedurer är för att se hur individer
använder digitala kommunikationsmedier som ett spelrum för sexuella relationer. I vår undersökning har vi därför sökt svara på hur man på ett tydligt sätt kan formulera denna praktik, då den som Thompson menar oftast inte är en medveten kunskap.
Ett annat relevant begrepp som beskriver denna urbäddning eller distansering är
disembodiment - i översättning oförkroppsligande - som av Johansson
sammanfattas som att “man kan vara närvarande mentalt utan att vara närvarande kroppsligt” (Slater 2002 samanfattad i Johansson 2006, s. 27) Johansson visar i sin studie av nätbaserade vänskapsrelationer (2006) att oförkroppsligandet på nätet fungerar som en frigörande faktor i den sociala interaktionen, att anonymiteten då blir ett spelrum för mer djupgående och utlämnande diskussioner. Men kan denna teori även vara applicerbar för sociala relationer som inte bygger på anonymitet, utan på just en förankring i det fysiska rummet och mötet? Eller är det i vår studie snarare mediets anonyma karaktär som skapar denna förtrolighet och intimitet i en relation som annars saknar anonymitet?
2.7. Digital offentlighet och digital sfär
I och med den urbäddning av tid och rum som digitala medier inneburit kan vi inte förutsätta att de normer och förutsättningar för social interaktion som gäller i en fysisk offentlighet är de samma som i en digital. Den digitala offentligheten medför nya villkor för våra medierade kommunikationsmönster.
Det finns ännu inga vedertagna verktyg i form av metodiska modeller för hur man ska förhålla sig till intersektionella identitetsmarkörer i studerandet av social interaktion i en digital offentlighet. Därmed sagt finns det goda ambitioner för att kartlägga denna offentlighet, så som boyds studier av hur identitetsmarkörer reproduceras i digitala former för att både inkludera och exkludera deltagare (boyd 2011) eller att förstärka normativa uppfattningar om könstillhörighet (boyd 2001). Hennes resonemang är viktiga för att förstå hur vi med språkliga
formuleringar tenderar att bilda en uppfattning om digitala medier som fysiska utrymmen.
Den digitala offentligheten skiljer sig dock markant från den fysiska, i och med att de fysiska identitetsmarkörerna inte är självklara mellan parterna i en digital interaktion (man är t.ex. inte fysiskt bunden till sitt kön i och med att markörer så som röst och utseende inte är synligt eller hörbart). Även om många i syfte att skapa en relation baserad på fysisk interaktion reproducerar sin fysiska identitet i digital form finns det en potential i den digitala offentligheten att förhålla sig flytande till dessa identitetsmarkörer. Men ändå är det mer vanligt att man
boyd 2001, s. 4). Detta ser vi som ett tecken på betydelsen av ontologisk trygghet.
Barney påpekar dock i sin utredning om vad han kallar “virtual communities” att det är för tidigt att bestämt säga vad dessa digital medierade formationer
konstituerar för slags gemenskaper (2003, s. 111). Men han konstaterar också att en tydlig konsekvens av “förlusten av en gemensam värld som förenar och
separerar oss” (ibid: vår översättning) - alltså urbäddningen av tid och rum - är en tendens hos individen att sjunka in i sig själva till “den personliga identitetens estetik” (ibid: vår översättning) - alltså bildandet av en självidentitet.
Av denna tidigare forskning återfinns dock inga entydiga och övergripet delade begrepp för att sammanfatta detta samtida digitala tillstånd. Boyd diskuterar om detta som ett “networked public” (2010) medan Barney benämner det som en “digital public sphere” (2003). Vi använder oss därför av begreppet digital offentlighet som en sammanfattande och avgränsande definition av dessa förhållanden. Men den digitala offentligheten som begrepp använder vi endast som en bakomliggande kontext för att förankra vårt studieområde i.
Då vi i vårat fall begränsar oss till att studera det digitala kommunikationsutbytet mellan personer i en sexuell relation, kan vi med viss säkerhet konstatera att det finns ett direkt samband mellan en fysisk offentlighet och en digital, åtminstone i den överenskommelse som sker mellan dessa personer i etablerandet av en digital sfär. Med digital sfär menar vi att man i dessa typer av sociala relationer alltmer skiljer den digitala kommunikationen från den digitala offentligheten till en privat digital sfär utan direkt insyn från andra i ens sociala digitala nätverk.
Att man i denna digitala sfär inte förhåller sig anonymt till varandra - och alltså i viss mån reproducerar sin fysiska identitet i den digitala kommunikationen med sin partner - är en väsentlig faktor i den digitala sexuella kommunikationen, och en form av medierad interaktion med specifika regler och procedurer.
2.8. Medierad interaktion och hyperpersonell interaktion
Thompson har förklarat interaktion i det moderna samhället med tre olika typer: “interaktion ansikte mot ansikte” (det vi kallar IRL), “medierad interaktion” & “medierad kvasiinteraktion” (1995, s. 108). Men han poängterar också att dessa tre typer inte nödvändigtvis behöver fungera oberoende av varandra utan att de i det vardagliga livet allt som ofta integreras med varandra i situationer av“hybridkaraktär” (ibid., s.111).
I vår studie har vi fokuserat på just den medierade interaktionen i interpersonella relationer, vilket vi menar är synonymt med digital kommunikation då den
“förutsätter bruket av ett tekniskt medium” (ibid., s. 109).
Men vi bör här klargöra hur vi tänker kring defintionen av medierad interaktion, då denna skiljer sig i viss mån från Thompsons ur ett mediehistoriskt perspektiv då digitala medietekniker så som SMS ännu inte etablerats som ett vardagligt medium för social interaktion vid den tidpunkt då Thompson formulerade sina
hybridkaraktärer som hos Thompson lämnar mycket osagt, då Walther undersökt olika interaktionstyper inom kontexten av medierad interaktion (och specifikt digital textbaserad kommunikation).
Walther ställer frågan “hur kan samma grupp av teknologier beskrivas både som begränsande och befriande?” (ibid., s. 3, vår översättning) i en diskussion kring de motstridiga resultaten som började uppvisas i forskningen av data-medierad kommunikation (computer-mediated communication) under den tidigare delen av 1990-talet. I sin analys av just denna typ av medierad interaktion finner Walther ett nytt sätt att kategorisera interaktionstyper som skiljer sig märkbart från Thompsons. Dessa tre interaktionstyper, som då utgår specifikt från en kontext av medierad interaktion, benämner Walther som impersonella, interpersonella och hyperpersonella.
Den hyperpersonella typen av interaktion som Walther förklarar den menar han kan vara “en interaktion som är mer önskvärd än den vi oftast kan hantera ansikte mot ansikte” (ibid: 28, vår översättning). De faktorer som bidrar till det fenomen som Walther kallar hyperpersonell interaktion handlar om hur parterna i olika relationer bygger starkare sociala band tack vare just de tekniska villkor som en textbaserad medierad interaktion innebär.
Men för att återkomma till Walthers inledande fråga, hur kommer det sig då att vi kan känna oss mer bekväma med att uttrycka oss i ett medium som utesluter alla de intryck och nyanser som en fysisk interaktion medför?
Thompson menar att den medierade interaktionen begränsar spektret av
symboliska signaler, vilket försvårar deltagarnas tolkningsmöjligheter och skapar oklarheter. “Medierad interaktion får alltså en något öppnare karaktär än
interaktion ansikte mot ansikte.” (1995, s. 110), alltså öppnare i den mån att deltagarna själva måste tolka in den andres mening, vilket lättare kan feltolkas. Vi håller till viss del med om att spektrat för symboliska signaler begränsas i en medierad interaktion, även om de tekniska möjligheterna idag har breddat detta spektrum i och med att text blandas med annan media så som Smiley-symboler och MMS (utbyte av bilder med kameramobiler).
Den problematiska och kritiska syn Thompson uppvisar i sin definition av medierad interaktion klargörs hos Walther som finner mer positiva tendenser i medieringens begränsningar som faktiskt stärker relationers uppbyggnad. De begränsade kännetecken (eg. reduced cues, 1996, s. 19) som Walther benämner dem - vilket kan likställas med Thompsons beskrivning ovan, angående spektrat av symboliska signaler - menar Walther kan möjliggöra en “selektiv
själv-presentation” hos avsändarna och därmed en “intensifiering” av interaktionen som “överskrider vad vi kan åstadkomma ansikte mot ansikte” (ibid: 28, vår översättning) i fråga om upplevelsen av intimitet. Detta stämmer även med Giddens teori om självidentiteten (se kapitel 2.1.3.) som en grundpelare i relationers uppbyggnad.
Vi finner också i denna studie bevis på detta, då en förskjutning sker mellan IRL interaktion och medierad interaktion, i den mån att man anpassar de
Medierad interaktion inom sexuella relationer sker oftast inte i en kontext oberoende av tid och rum, utan följer ett specifikt system av spelregler som efterliknar och kan jämföras med de sociala regler som en IRL-interaktion medför. Men själva interaktionstypen möjliggörs samtidigt just av de tekniska förutsättningarna som ställer digitala medier oberoende av den fysiska tiden och rummet. Detta kan förefalla paradoxalt när man förklarar det med akademiskt språk. Men för individen i sin roll som medieanvändare är detta mer eller mindre naturligt, i vissa fall en självklarhet. Att när som helst och var som helst kan en medierad interaktion inledas, men att när den väl inletts så upplevs den som begränsad av just den aktuella tidskontexten för att skapa en viss känsla av intimitet.
Thompson menar att “medierad interaktion sträcker sig över tid och rum och får därmed en rad egenskaper som skiljer den från interaktionen ansikte mot ansikte” (1995, s. 109), men vad utmärker den medierade interaktionens egenskaper i den digitala sexuella kommunikationen då denna är beroende av just en “samtida närvaro” som Thompson menar är specifik för interaktionen ansikte mot ansikte (ibid., s. 108)? Walther menar att det inte är själva mediet som definierar interaktionstypen, utan snarare den aktuella relationen och vilka förväntningar och tidsramar denna ställer på mediet.
“[…] de impersonella effekter som tillskrivits CMC
[computer-mediated communication] […] är inte direkta effekter av
kommunikationsmediet. Snarare agerar CMC som en moderator genom vilket deltagarna kan komma att förvänta sig, eller inte förvänta sig, en pågående interaktion med sina partners. Detta förutseende formar i sin tur deras interpersonella interaktion” (1996, s. 12, vår översättning).
Dessa förväntningar möjliggörs i sin tur av den ontologiska trygghet som Giddens menar krävs för att upprätthålla en naturlig inställning till medierad interaktion, vilket Thompson förklarar som en omedveten uppsättning regler och procedurer (se kapitel 2.1.5.).
Vi kan alltså konstatera att begreppet medierad interaktion, så som Thompson definierar det, är en användbar utgångspunkt för denna studie, men i sig är en väldigt bred term då både en teknisk och kulturell utveckling har medfört nya villkor för denna typ av interaktion. En hybridiseringsprocess har skett i och med digitala medier vilket suddat ut många av de urskiljbara gränserna mellan de interaktionstyper Thompson föreslår.
Vi kommer därför utgå från hypotesen att den typ av digital sexuell
kommunikation vi studerat, som alltså är textbaserad och utgår från den specifika interpersonella relationens tidsramar, kan kategoriseras och definieras som hyperpersonell i enlighet med Walther.
2.9. Sammanfattning
Den digitala offentligheten är en konsekvens av den digitala kommunikationens urbäddning ur tid och rum skapad för att upprätta en ontologisk trygghet hos individen i processen att bilda en självidentitet. Den sexuella relationen (som bygger på en bekräftelse av självidentiteten) tar sig därför uttryck i en medierad interaktion som bygger på den digitala offentlighetens regler och procedurer, det som den ontologiska tryggheten bygger på. Denna medierade interaktion kan beskrivas som en digital sfär (ett privat utrymme inom den digitala offentligheten) som i vissa fall kan anta en hyperpersonell karaktär då den sexuella relationen utvecklas och får en djupare innebörd som en del i bildandet av självidentiteten. De frågor och antaganden som vi med hjälp av vår referenslitteratur kommit fram till rör sig kring huruvida den digitala kommunikationen i sexuella relationer
bygger på en naturlig inställning till textbaserade kommunikationsmedier, och om då relationen i sig formar kommunikationen snarare än mediet (gällande
tidsupplevelser och kommunikationsmönster). Vidare frågar vi oss om
begränsningen till textform kan ha en djupare, hyperpersonell upplevelse även om relationen innefattar fysiska iteraktioner IRL. Med den hypotesen i åtanke ämnar vi också klargöra hur man reflekterar över detta och hur man värdesätter dessa olika typer av interaktioner, och hur dessa kommunikationsmedier används för att representera ens självidentitet.
2.10. Begrepp
2.10.1. IRL (In Real Life)
IRL är en förkortning som står för in real life. Uttrycket har sin grund i en post-modern västerländsk världsuppfattning och används för att skilja mellan det som händer i den fysiskt verkliga världen och i den virtuella. Den kan likställas med Thompsons kategorier över olika interaktionstyper (1995, s. 108), där den första interaktionstypen, “ansikte mot ansikte”, i vårt arbete kommer beskrivas med förkortningen IRL.
Förståelsen av uttrycket sträcker sig numera långt utanför de mest datavana grupperingarna tack vare populärkulturella användningar av det i både skrift och tal. Det har en fördel i vårt arbete att uttrycket är etablerat i det vardagliga språket men också att det i sin användning belyser en värdering och rangordning mellan den fysiska och virtuella verkligheten.
I den här uppsatsen använder vi uttrycket på ett liknande sätt som i tidigare forskning som behandlar sociala aspekter rörande både virtuella och fysiska utrymmen (jmfr. Johansson 2006 samt Månsson m.fl. 2003).
2.10.2. Digital Sexuell Kommunikation
Digital sexuell kommunikation och dess förkortning DSK är vårt eget begrepp som vi arbetat fram för att kunna sammanfatta studieområdet och sätta det i kontext till det fält, medie- och kommunikationsvetenskap, som vi arbetar inom. Större delen av den tidigare forskningen vi tagit del av som specifikt behandlar social interaktion av sexuell karaktär utgår från sociologins och sexologins fält, delar förvisso en hel del grundläggande teoretiska och metodologiska principer med MKV-fältet, men sätter av naturliga skäl inte fokus på kommunikationen utifrån medieanvändandet som studieområde.
Vi är medvetna om att begreppet kan tolkas och användas väldigt brett beroende på hur man definierar kommunikation utifrån sexuella intressen, då nätet är ett digitalt utrymme för sexuell interaktion av flera olika slag. Anonyma forum med både gruppdiskussioner och P2P-interaktion (person to person) så väl som nätromanser mellan personer som inte interagerar IRL kan alla räknas som digital sexuell kommunikation. I viss mån kan även interaktion med kommersiella syften över nätet definieras som digital sexuell kommunikation.
Det är därför viktigt att vi avgränsar oss ytterligare genom att definiera hur vi kommer använda oss av begreppet i denna text. Då vårt studieområde begränsar sig till interpersonella relationer och jämförelsen mellan språkbruket i dessa relationer som sker både IRL och i digital text så räknar vi bort alla de typer av kommunikation som bygger på anonymitet. Vi begränsar oss ytterligare genom att räkna bort nätromanser som trots att de mer eller mindre bygger på en öppen delning av identiteter enbart sker digitalt. Det bör dock nämnas att nätromanser såväl som fysiska relationer kan innefatta kommunikation som inte sker IRL men heller inte är begränsade till digital text, så som telefonsamtal och videosamtal via Skype.
3. METOD & GESTALTNING
3.1. Inledning
I detta huvudkapitel kommer vi redogöra för vilken sorts information vi samlat in, vår empiriska kunskap, och hur denna samlats in. Vi kommer också att redovisa den gestaltande delen av studien och hur denna samspelat med insamlingen av empiri och vilken betydelse detta haft på det resulterande arbetet.
3.2. Rollen som forskare & konstnär
Vi som genomfört denna studie har förutom det gemensamma arbetet i rollerna som forskare delat upp det gestaltande arbetet av studien efter våra individuella förmågor och erfarenhetsområden, för att på olika sätt belysa studieområdet. Vi kommer i de följande styckena var för sig redogöra för dessa arbetsprocesser och våra reflektioner kring dessa, med utdrag från våra individuella loggböcker som förts under arbetets gång.
Eliasson har en studiebakgrund inom experimentell medieproduktion och subkulturella strategier, samt arbetserfarenheter som bloggskribent och grafisk designer. Schedin har en bakgrund inom teater och tidigare studier av
radioproduktion. Utifrån dessa individuella bakgrunder har vi tillsammans formulerat en projektplan som integrerar de individuella gestaltningsarbetena inom ramen för studien för att på så sätt problematisera vår frågeställning och våra roller som forskare i relation till det avgränsade studieområdet.
3.3. Gestaltningsarbetet
Syftet med det gestaltande arbetet, där vi använder av konstnärliga metoder som inte traditionellt är vedertagna inom den akademiska forskningen, är då att
genom gestaltningen finna en djupare förståelse av det studerade området utifrån våra unika positioner och vetskapen att reproduktionen av det empiriska
materialet i ett gestaltande medium medför en analytiskt tolkning utifrån en rad olika perspektiv. Ehn och Löfgren (1997) har uppmärksammat och redogjort för hur dessa typer av perspektiv kan tydliggöras genom observationer med en kulturanalytisk blick för att bredda det vetenskapliga området. Även om många beståndsdelar i vår gestalning med fördel kan jämföras med kulturanalysen som metod tror vi inte att arbetets komplexitet kan tydliggöras genom att sammanfatta det med detta begrepp. De unika villkoren som är en metodisk aspekt av att bedriva etnografisk forskning på internet ställer också ytterligare krav på den förkunskap man som forskare går in med. Även om det man studerar i en digital miljö är kultur i den mån att den “används och får mening av människor i
specifika kulturella sammanhang” (Bengtsson 2011, s. 119), “måste förståelsen av dessa fenomen beakta de förutsättningar av teknologisk art som den
studerade kulturen utvecklas inom” (ibid., s. 118).
I de kommande styckena kommer vi ingående beskriva och redogöra för hur detta arbete har utformats.
3.4. Projektplanen i sammanfattning
Processen med det gestaltande arbetet har fungerat så att Eliasson utformat och drivit bloggen Kåtspråk, som samlar in bidrag från allmänheten i form av
transkriberade chat-konversationer och SMS. Parallellt med detta har Schedin startat ett Twitter-konto med samma namn, där mer frekventa uppdateringar har skett för att skapa intresse för bloggen och generera bidrag. Den grafiska profilen för både bloggen och Twitter-kontot har utformats av Eliasson.
De bidrag vi erhållit har sedan kommit att användas, vilket förklarats på bloggen, som dialogrepliker i dramatiserade uppläsningar regisserade av Schedin.
Ljudfilerna av dessa uppläsningar har sedan tänkts publicerats på bloggen ihop med den originella källan, själva bidraget. Syftet med detta är att just gestalta kärnan av vår gemensamma betraktelse och teoribildning, att undersöka om språket har olika förutsättningar och funktioner i skriven form än i en uttalad. Eliassons gestaltningsarbete har alltså resulterat i ett process-orienterat offentligt nät-projekt där han i samarbete med Schedin använder de ljudfiler hon
producerar för att gestalta den gemensamma teorin.
Schedins gestaltningsarbete har å sin sida bestått av en process-orienterad nätradio-serie som utgår från information insamlat via - och även publiceras på - den blogg-plattform som Eliasson utformat och drivit. För att fånga upp ytterligare en aspekt av det studerade ämnet genomfördes av Schedin två kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med två utvalda informanter, en årig man och en 26-årig kvinna.
De separata ljudfilerna (dramatiserade uppläsningar) kommer sedan att infogas i ett ljudverk med komplementerande monologer av Schedin (baserade på vår gemensamma uppsats & studie) samt de två kvalitativa intervjuerna.
3.5. Bloggen Kåtspråk (Eliassons gestaltningsarbete)
3.5.1. Bakgrund
Idén att samla in media-fragment från allmänheten för publicering i blogg-form är inte ny, utan görs redan på bloggar som Damn You Autocorrect!
(http://www.damnyouautocorrect.com/). Här publiceras just screenshots från SMS-konversationer i iPhone, specifikt exempel då iPhones
rättstavningsprogram Autocorrect bytt ut vissa ord just innan meddelandet sänts vilket resulterat i roliga och underliga missförstånd.
Att detta är en populär företeelse i modern nät-baserad kultur; att dela med sig av privata media-fragment i efterhand i syfte att underhålla, ligger definitivt till vår fördel för detta projekt. Dels på grund av en igenkännings-faktor, men också att denna igenkänning samspelar med en mer och mer framträdande
medveten om de moraliska konsekvenserna av det man väljer att uttrycka på nätet, och man känner i de flesta fall också till de tekniska aspekterna gällande transpararans och censur för de verktyg man till vardags använder för
nätpublicering.
3.5.2. Den tekniska utformningen
Det jag tycker är viktigt att tänka på i detta utformande är att det inte är
beståndsdelarna, vilken kanal eller vilka tekniska lösningar man använder sig av som utgör själva gestaltningen. Gestaltningen utgörs istället av det koncept som med byggs av och förmedlas via dessa tekniska verktyg.
Allting på nätet har ett symboliskt värde som ständigt omtolkas, oavsett om den egentliga tekniken förblir den samma. Till exempel var bloggen ett redskap som fanns och användes under en lång tid och under olika förhållanden innan det skapades en marknad som uteslutande använde sig av den. Bloggen (som i sig själv har många olika funktioner) har i den allmänna diskursen blivit ett begrepp som läses och refereras till som ett forum för personliga reflektioner i ständig uppdatering. På samma sätt har andra allmängiltiga tekniska nät-baserade lösningar används av företag vars arbetssätt, profil och timing skapat en idé om en helhet som lika mycket består av kulturella överenskommelser som tekniska användarkunskaper. Vår förståelse av t.ex. Google, Youtube och Facebook har väldigt lite att göra med vad de faktiskt (och rent tekniskt) tillhandahåller.
På samma sätt har jag tänkt i processen för att utforma denna gestaltning. Inte med utgångspunkt i vilka verktyg som finns tillgängliga och vad man kan fylla en färdig mall med. Utan vad det är för idé vi vill förmedla och hur den ska uttryckas bäst, och därefter vilka tekniska verktyg som passar dessa mål.
Mitt val av plattform för bloggen föll därför på bloggportalen Tumblr och den gratistjänst de erbjuder i form av enklare bloggmallar. En testversion gjordes dock på bloggportalen Wordpress, samt en jämförelse av portalen Blogspots mallar.
Jag valde i Tumblr en mall som möjliggjorde att bloggens logotyp kunde laddas upp och infogas som en headline i stil med den dagstidningsliknande form som de flesta bloggar bygger på. Ovan denna lades rubriker med länkar till de
enskilda sidor som ger läsaren information om projektet, om oss som står bakom det samt hur man bidrar. Denna sista sida för bidragsinlämning kunde användas för att ge direkt åtkomst till bidragsformuläret som utformats i Google Docs, som då kunde fyllas i direkt på bloggen tack vare en inbäddningsfunktion i
kodningsutformningen.
De publicerade bidragen, samt övriga inlägg, lägger sig i denna mall i en kronologisk ordning med det senaste först i stapelform.
Med hjälp av så kallade “taggar” kategoriserade jag också varje inlägg efter deras innehåll, vilket automatiskt läggs i inläggets sidfot och hyperlänkas till andra inlägg med samma kategori. Syftet var att utforma en så lättnavigerad blogg som möjligt utan distaherande element eller uttryck. Dock medförde den valda
avancerade kodningskunskaper) kunde döljas eller omformas. Då bidragen publicerades i bild-formatet JPEG skapades automatiskt en grå ram kring dessa, samt en överrubrik som angav vilken typ av media som publicerats, i de flesta fall “Photo” och i inlägg med information till bidragsgivare som “Text”. Detta utgjorde dock inga nämnvärda bekymmer så till den grad att de störde bloggens
helhetsintryck.
3.5.3. Den estetiska utformningen
Det viktigaste momentet i den estetiska utformningen var valet av namn och design av logotyp, då gestaltningsarbetets inledande fas hängde på att detta var den första synliga representationen av projektet. Namnet ‘kåtspråk’ är en ordlek på begreppet klarspråk, som ju betyder att man formulerar sig tydligt och
förståeligt, här i en kombination med det vardagliga ord - kåt - som används för att beskriva sexuell upphetsning. Logotypen (se figur 1 nedan) utformades för att inge ett något lättsamt och varmt intryck som också knöt an och introducerade associationer till 1960-talets svenska sexualliberalism. Den första bokstaven i logotypen är kopierad från konstnären och serietecknaren Tom of Finlands egenpublicerade erotiska serietidning Kake från 1970-talet (of Finland 2011), där bokstaven K är formad som ett stiliserat manligt könsorgan. Att jag valt att ‘låna’ från och parafrasera Tom of Finland har också att göra med att hans
konstnärsskap bryggade glappet mellan den under hans tid lågt ansedda erotiska konsten och den högre ansedda samtidskonsten. Det finns i den association som detta val medför en koppling till en sexualpositivistisk historia.
Figur 1: logotyp för det gestaltande forskningsprojektet Kåtspråk
utformningsprocessen. Det kan givetvis tolkas som en ojämlik representation av sexualitet ur ett dikotomt könsperspektiv, men att infoga gestaltningen i den kontexten skulle då medföra en rad ytterligare frågor om alternativa
könskategorier (eller t.ex. varför avbildningen av det manliga könsorganet då skulle komma före det kvinnliga) som tillhör en mycket bredare debatt. I
logotypens förlaga illustrerar Tom of Finland båda bokstäverna K som erigerade penisar för att tydliggöra det specifikt manliga homosexuella kontext som verket ingår i. I min gestaltningen blir det ensamma manliga könsorganet endast en symbol för en allmän sexualitet (eller bör i alla fall läsas som en sådan). Men självklart är frågan om kön och sexualitet ständigt en politiskt såväl som
personligt laddad diskurs, och det vore naivt att bortse från det faktum att denna logotyp därför kan komma att tolkas både positivt och negativt ur en rad olika perspektiv.
Den oranga färg som logotypen till slut fick går både ihop med representationens syfte samtidigt som den är relativt neutral ur ett svenskt (och även politiskt) perspektiv. Då närliggande färger som rött och rosa oftare har starkare kulturella laddningar (jmfr. Ambjörnsson 2011) används orange oftast endast för att
signalera uppmärksamhet (som då den t.ex. används i byggarbetares uniformer för att förhindra arbetsskador eller i trafiksammanhang). Den starka men ändå dova tonen av just denna färg är också den hämtad från den färgpalett som var på modet på det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet.
En liknande färgbakgrund, dock i en mer “hudtonad” rosa nyans, valdes till bidragen för att både ge bloggen ett enhetligt intryck och skilja ut de anonyma bidragen från övrig text på bloggen. Detta kan givetvis förefalla problematiskt, att referera till en rosa färg som just hudtonad, då detta är en hudton som endast förekommer hos etniskt västerländska människor. De sista 4 bidragen som publicerades (inom ramen för det empiriska materialet) omformades därför till en starkare och mindre “vit” ton för att närmare efterlikna färgen av kött, alltså den färg som insidan av människokroppen har gemensamt oavsett etniskt ursprung.
3.5.4. Bidragsformuläret
Insamlingen av bidrag har skett mellan 2012-02-24 till och med 2012-04-03. De två första bidragen skickades in till en gemensam e-postadress för projektet på uppmaning av oss via bloggen. Vi blev först efter att dessa mottagits och publicerats medvetna om möjligheten att använda oss av inlämningsformulär som inte röjer avsändarens e-postadress och därmed säkerställer
bidragsgivarnas anonymitet även för oss, då e-postadresser oftast är kopplade till ens offentliga identitet via sociala nätverk, företagsregister eller namnen i själva adresserna. Ett sådant formulär upprättades och användes från och med 2012-04-28 till och med slutdatumet, varvid de 18 följande bidragen samlades in. Samtliga bidrag publicerades anonymt på bloggen och granskades innan dess för att säkerställa att de inte innehöll känslig information som kunnat röja identiteter. Endast vid ett tillfälle valde jag att censurera ett bidrag då detta
på detta sätt (se figur 4). Det kursiverade tillägget inom parentes skrivet av mig färgsattes också i en grå ton för att särskilja det från bidragsgivarens text.
3.5.5. Självselektivt urval som metod
Via bidragsformuläret och bloggen uppmanades ett självselektivt urval gällande typer av sexuella relationer, och tillät därmed en öppen urvalsgrupp forma studiens inriktning gällande sexuell orientering. Detta val gjordes i enlighet med vårt sexualpositiva perspektiv, men med förhoppningen att vi på så vis skulle kunna tilltala och insamla empiri från en homogen grupp med potentiellt olika erfarenheter. För att säkerställa oss tillgången till denna information var frågan om könen på de två personer som den digitala konversationen i bidragen
utspelades mellan - utformad som ett obligatorisk val med hjälp av fyra kryssrutor i bidragsformuläret. Dessa fyra val var:
1. Kvinna & Man, 2. Kvinna & Kvinna, 3. Man & Man,
4. Övrigt: (här erbjöds en valfri textruta)
Vad den resulterande empirin dock visar är att den övervägande delen av
inskickade bidrag, enligt bidragsgivarnas ikryssade val, rör sig om relationer som kan kategoriseras som heterosexuella. Detta har naturligtvis haft stor påverkan på vår fortsatta teoribildning och hur vi valt att tolka empirin utifrån våran metodik. Vad detta empiriska resultat visar på kan, i en utvärdering av den gällande
metodiken för denna studie, tolkas som så att då en specifik grupp inte
efterfrågas så utläses detta hos den potentiella bidragsgivaren som ett tecken för en heteronormativ diskurs då detta är den dominerande diskursen i vår kultur. Att vi med vår studie inte nått ut till och vunnit förtroendet hos de samhällsgrupper som identifierar sig med en sexuell orientering som inte är heterosexuell och därmed är kulturellt marginaliserade kan enbart ses som ett misslyckande om studiens avgränsning och frågeställning hade varit beroende av detta
Vad vi med detta metodval kunnat visa på är därmed att för att skapa en
förtroendeingivande relation som forskare till informanter med en marginaliserad sexuell identitet krävs att detta görs med ett tydligt tilltag och möjligtvis i kanaler som specifikt används av dessa samhällsgrupper.
Huruvida samhällsgrupper som identifierar sig som heterosexuella generellt är mer benägna att delta i nätbaserade undersökningar om sexuellt beteende kan vi
Genom att inte använda oss av de kulturellt definierade termerna för sexuella identiteter (heterosexualitet, homosexualitet, bisexualitet etc.) ställer vi inga krav på våra bidragsgivare att kategorisera sina identiteter som statiskt bestämda. Att kunna kryssa i de fyra rutvalen som nämnt ovan sätter enbart den specifika relationen i fokus, och utesluter inte att alla bidragsgivare skulle kunna definiera sig själva som t.ex. bisexuella. Vi utgår då från Weeks (2007) teori om att
sexuella identiteter är “nödvändiga fiktioner” (ibid: vår översättning) men att dessa kategorier inte är nödvändiga i kommunikationen med våra bidragsgivare, utan snarare styr och begränsar deras möjlighet till deltagande.
Dock är det svårt att inte ta hänsyn till det faktum att en persons identifiering med en specifik sexuell läggning till väldigt hög grad formar ens självuppfattning och kulturella positionering, och därmed också det språk och medieanvändande som utmärker vissa sociala grupperingar av specifika sexuella orienteringar. Men det finns också tydliga exempel på att man i en digital offentlighet förhåller sig flytande till dessa identitetsmarkörer (se t.ex. Ross m.fl. 2005), vilket ytterligare stärker vår användning av Weeks teori i och med att sexuella identiteter inte kan definieras som statiska.
I dagens västerländska kulturer märker vi att de mest framträdande och
betydelsefulla identitetsmarkörerna är just kön och sexualitet, i jämförelse med klass, etnicitet, nationalitet och religion. Att för oss som forskare inte bidra till att reproducera dessa kategorier av sexuella identiteter blir både en befästning av en strategisk normkritisk hållning och ett metodiskt övervägande för att kunna studera våra bidragsgivares benägenhet att reproducera dessa nödvändiga fiktioners kännetecken i representationen av sina identiteter.
3.5.6. Tolkning och analys
De 18 stycken bidrag vi fått in via bloggen har vi valt att undersöka med hjälp av en blandning av kvalitativ och kvantitativ metod då vi från detta material dels kan urskilja en del övergripande tendenser som vi kvantitativt kan sortera för att underlätta den huvudsakliga analysen - som bygger på en kvalitativ läsning av själva texterna i bidragen.
Vi har valt att behandla samtliga av dessa bidrag som enskilda bidrag, även om det är möjligt att flera bidrag kan härstamma från en och samma bidragsgivare då inlämningsformuläret är anonymt. Vilket de också har, då två av de inskickade bidragen har innehållit mer än en text-konversation, vilket tydligt redovisats av bidragsgivaren antingen med tid och datumangivelse eller med en förklarande text. Vi utgår då i och med denna kategorisering ifrån att varje text-konversation i
sig är unik för den tidsram som den utspelats, då såväl bidragsgivarnas identiteter som relationernas status inte är av en statisk natur.
3.5.7. Gestaltningens syfte
Det gestaltande arbetet var nödvändigt för vår studie då vårt studieområde behandlar en aspekt av människors vardagsliv som upplevs som väldigt privat och intimt. Att göra etnografiska observationer av detta är problematiskt, och kräver ett stort mått av försiktighet och etiska överväganden.
Det var därför viktigt att bloggen och insamlingen av empiriskt material via denna skedde offentligt på just nätet, då internets digitala offentlighet kan användas för att skapa en känsla av trygghet hos våra studieobjekt. I denna offentlighet har vi kunnat uppvisa en transparans gällande oss som forskare och personer,
samtidigt som vi kunnat garantera anonymitet hos våra studieobjekt
Att bloggen har ett självförverkligande syfte bortom ramarna för vår studie är också en viktig aspekt för genomförandet av det gestaltande arbetet. Att dela med sig av sitt privatliv till endast två forskningsstudenter och den begränsade skara som sedan kommer att läsa den uppsats/avhandling de producerar är nog av föga intresse för de flesta av våra studiobjekt/bidragsgivare. Men att istället dela med sig av detta på en digital offentlighet som möjliggör tillgång av ett okänt och obegränsat antal läsare är desto mer intressant. Nätets digitala offentlighet har idag en stor betydelse för konstruktionen av kulturella normer, vad som visas och sprids där både återspeglar och förstärker de rådande sociala och kulturella normerna. Man kan likna det vid en konstruktionsplats just för detta ändamål. Bloggen konstruerar därmed en (virtuell) gemenskap som växer med varje inskickat och publicerat bidrag.
Internet är också en naturlig miljö för de flesta av oss då vi söker råd och
information om sexualitet, kropp och hälsa (se t.ex. Daneback m.fl. 2001). Detta är också en fördel i vårt arbete då de diskursiva förhållandena redan etablerats och kan avläsas och kommenteras. Det gestaltande arbetet var nödvändigt för vår studie då vårt studieområde behandlar en aspekt av människors vardagsliv som upplevs som väldigt privat och intimt. Att göra etnografiska observationer av detta är problematiskt, och kräver ett stort mått av försiktighet och etiska
överväganden.
Det var därför viktigt att bloggen och insamlingen av empiriskt material via denna skedde offentligt på just nätet, då internets digitala offentlighet kan användas för att skapa en känsla av trygghet hos våra studieobjekt. I denna offentlighet har vi kunnat uppvisa en transparans gällande oss som forskare och personer,
3.6. Ljudverket Kåtspråk (Schedins gestaltningarbete)
3.6.1. Ljudverkets olika moment
En del av ljudverket är så kallade kvalitativa intervjuer som spelats in med syfte att få höra hur personer tänker kring att sexta. Detta anser vi är viktig för hur man kan tolka och läsa bidragen på bloggen i och med att det ger en extra dimension och bakgrundförståelse som inte kan utläsas av bidragen alena. Jag har även gjort dramatiseringar av de så kallade “sexten” (de på bloggen
publicerade bidragen) i ett försök att kunna tolka hur det som skrivs kan tänkas låta IRL. Vissa ordval och formulering ter sig enbart bra i text-form och med hjäp av dramatiseringar kan vi se hur vissa text-strukturer tydliggör fiktiva element som är specifika för det digitala språkbruket och ter sig orealistiska i en verbal situation. Om jag skulle kategorisera ljudvereket i en genrer så skulle jag välja att kalla det för en dokumentär samtidsberättelse som skulle passa sig i ett program som Ligga med P3 (Sveriges Radio 2012). Då både intervjuerna och
gestaltningarna tillsammans förklarar sextandet som den vardagshandling vi anser att det är. Ljudverket består alltså av utvalda delar ur de kvalitativa intervjuerna samt två dramatiseringar av bidrag från Kåtspråk-bloggen. Jag vill påpeka att jag anser dramatiseringarna som dokumentära då de så vitt vi vet är autentiska.
Rent tekniskt har jag gjort ett aktivt val i att inte ha med mig själv och min röst som en förklarande introduktion av verket eller de scener som utspelar sig där. Jag anser att det rent konstnärlig blir intressantare om den som lyssnar själv får tolka vad de hör. Att det på så sätt väcker nyfikenhet - lite som att tjuvlyssna på nån som har en mycket intim konversation. Informanterna för de båda
intervjuerna och de agerande skådespelarna i dramatiseringarna har jag kommit i kontakt med via kanaler så som Facebook, Twitter och genom bekanta som hjälpt till att fråga runt i sina kontaktnät. Ljudverkets syfte är att ge en kort
introduktion till ämnet, och den ska väcka nyfikenhet och tankar kring ämnet som vi senare svarar på här i uppstatsen.
3.6.2. Kvalitativ intervju som metod
Vi valde att använda oss av så kallad semi-strukturerade intervjuer för att få mer ingående svar på det frågor som bloggen och enkäten ej kunnat bidra med. Med semi-strukturerad intervju menar vi den personliga intervju som sker mellan två personer, forskare och informant. Denna intervju-form har en färdig lista med frågor som tas upp, men som inte nödvändigtvis behövas följas till punkt och pricka (Denscombe 1998, s. 234-235). Kvalitativa intervjuer är enligt Denscombe bra att ta till då man som forskare vill ha “insikt i saker som människors åsikter, uppfattningar, känslor och erfarenheter” (ibid., s. 232) Men då ämnet i sig är
bekväm som möjligt. Men viktigt att poängtera här är intervjuarens roll i
sammanhanget. Dennes identitet kommer att påverka händelseförloppet med hänsyn till intersektionella faktorer så som ålder, kön och etnicitet. Speciellt när det behandlar ett så pass känsligt ämne som sexualitet (ibid., s. 244). Något som jag som kvinnlig forskare i allra högsta grad kände påverkade resultatets utgång i det två utförda intervjuerna. Den ena var med en man och den andre en kvinna. Båda informanterna var i 26-årsåldern med samma etniska ursprung. Kvinnan var mer frispråkig, spontan och förtrolig under samtalet och refererade mer till egna upplevda erfarenheter - medan den manlige informanten funderat på ämnet sexting i förväg och gjort research i ämnet samt hänvisade till det som något “man” generellt gör istället för något som just han gör. Han var förberedd och fokuserad och ville gärna ge mig det svar jag sökte, något som Denscombe höjer en varningens finger åt. Men trots detta anser jag att vi fått ut användbar data från de kvalitativa intervjuerna., även om vi självklart måste ta största hänsyn till att den kvalitativa modellen innebär en tolkingingsprocess som kräver ytterligare dimensioner för att tolka empirin utifrån den kontext som den insamlats, och inte göra antaganden utifrån fördomar och dylikt (ibid., s. 368).
3.6.3. Urval för intervjuerna
Eftersom intervjuerna är gjorda för två olika syften - då det både rör sig om intervju som kvalitativ metod och som material till mitt ljudverk - fick jag med det i åtanke ta ett beslut kring hur jag skulle komma i kontakt med eventuella
informanter. Alltså frågade jag runt i mitt personliga nätverk och även på Kåtspråks Twitter-flöde om någon kunde tänka sig ställa upp på en så pass personlig intervjuer som detta skulle kräva. Min manliga informant är en bekant till en bekant och är 26 år som jag ej haft kontakt med i tidigare samanhang. I motsats då till den kvinnliga informanten på 26 år som jag har en personlig relation till. Detta tror jag både är positivt och negativt för studien. Positivt i den benämnignen att personerna i fråga känner sig trygga i situationen och vågar öppna sig mer. Negativt då jag kanske kan missa vissa saker utifrån mina
tidigare tolkningar i samtal med henne. Vi kanske har antagit saker som redan är förförstådda i och med vår personliga relation och där av gått miste om viktig information. Tills skilland från min manlige informant som jag förhöll mig till på ett mycket mer professionellt vis. Bengtsson säger “Det är dock viktigt att hålla i minnet att om man utgår ifrån en kedja av kontakter [i sitt urval av informanter] skapas en ganska homogen grupp av intervjuade.” (2011, s. 6-7). Detta är nått som skett automatisk utan större värderingar och som vi tror påverkat vårt resultat. Men vi ser inte att det kunnat ske på nått annat vis på grund av de praktiska begränsingar som arbetet förhållit sig till, och vi bör påminna om att syftet med denna studie inte är att ge kvantitativa och verifierbara uppgifter utan
Sex är ett känsligt och privat ämne att tala om, så det är viktigt att ta ansvar för sina informanter så att de känner trygghet och vågar uttrycka sig fritt. I och med att informanterna är i ungefär samma ålder som mig tror jag de känner en viss gemenskap, då vi kan utgå från liknande referensramar.
3.6.4. Dramatiseringen av bidragen
Denna bit har gjort med tekniskt mycket enkla medel, De två dramatiseringarna har spelats in med en Zoom H2 (digital inspelare) i ett relativt ljudisolerat rum i Malmö Högskolas lokaler, under två inspelningstillfällen.
De är dramatiserade och samordnade så att de läses in samtidigt istället för en åt gången då detta skapar en bättre dynamik och samspel mellan skådespelarna, nått som skapar större trovärdighet och ger liv till vad som egentligen bara är tänkt som en skriven interaktion mellan två parter. Dessa dramatiseringar hoppas jag ska väcka nyfikenhet och tankar kring ordval samt ge en extra dimension till bidragen som finns att läsa på bloggen. Alltsammans har sedan redigerats i programmet Pro Tools Le.
3.7. Enkätundersökningen
För att hitta en kvantitativ motvikt till vår studie av bidragen samt den information som de två intervjuerna gav oss - valde vi att också genomföra en kort
enkätundersökning.
Enkätundersökningen utformades i Google Docs och var liksom
bidragsformuläret helt anonymt. Länken till enkäten publicerades på bloggen
Kåtspråk samt annonserades på Twitter-kontot och på våra personliga
Facebook-profiler. Enkäten hölls öppen mellan 2012-04-05 och 2012-04-17 och under den perioden fick vi in 56 svar totalt. Det övervägande antalet svar kom från kvinnor (79%), vilket inte förvånade oss då det ungefärligt motsvarar könsfördelningen av det intresse och bemötande vi märkt av vår omgivning. I enkätens introduktionsstycke förklaras att vi efterlyser de som haft erfarenheter av DSK i någon eller några av sina relationer. Att samtliga av enkätens frågor är synliga för informanten tillsammans med introduktionsstycket ger också
informanten en tydlig helhetsuppfattning vid övervägandet om sitt deltagande. Att enkäten främst tillgängliggjorts via bloggen och det tillhörande Twitter-kontot, som vid enkätens publicerande varit online i drygt två månader, har medfört att enkätens informanter med viss trolighet är återkommande läsare av dessa och redan har ett aktivt intresse för ämnet eller en god förförståelse av det tack vare
De 12 frågorna i enkäten utgår ifrån de frågor som utformades till de två kvalitativa intervjuerna genomförda av Schedin, men är vidareutvecklade efter informationen som svaren i dessa intervjuer gav samt anpassade till enkätens kvantitativa form.
Av enkätens 12 frågor bestod 4 stycken av flervalsrutor och 7 av envalsrutor. Alla frågor utom en var obligatoriska (enkäten kunde följdaktligen inte skickas in utan att dessa besvarades).
Fråga 5B fungerade som en följdfråga där informanten själv får beskriva
skillnaden mellan språkbruket i ett digitalt textutbyte och i en interaktion IRL, om en sådan skillnad upplevdes - vilket besvarades i fråga 5A. Att ha en beskrivande fråga där informanten själv får formulera sig stärker validiteten i undersökningen. Att den beskrivande frågan bygger på utkomsten av den föregående frågan innebär också att ett logiskt övervägande måste göras av informanten vilket bekräftar för oss att informanten läst och förstått frågorna.
Av de 57 svarande hade 31 valt att besvara fråga 5B med egen text. Samtliga av dessa hade besvarat fråga 5A med svaren “Till viss del” eller “Nej”, vilket
erfordrade en vidareutveckling i fråga 5B. Den totala gruppen som besvarat 5A med dessa båda svar uppgick till 41, vilket betyder att 75% av dessa valde att besvara den beskrivande frågan. De som svarade ja på fråga 5A - och alltså inte uppmanades vidareutveckla sitt svar i 5B - gjorde heller inte det.
Vi begränsade åldersurvalet till 18 år och uppåt för vår egen och studiens skull, då frågorna formulerats med detta åldersurval i åtanke och för att vi ville
begränsa studiens omfattning för att komprimera arbetsbördan. Dock fick vi in en väldigt bred spridning mellan informanternas åldrar, med den yngsta 18 och den äldsta 60 år. Vilket förvisso var glädjande men också problematiskt i tolkandet av empirin. Vi beräknar medianvärdet av den sammanlagda informantgruppens åldrar till cirka 27, men det är osäkert om detta är en missvisande förenkling då det rör sig om så vitt skilda åldersgrupper.
3.8. Metodförklaring
Då det område vi i detta forskningsarbete studerat rör sig om privata
angelägenheter i kombination med relativt nya medieformer; fanns det inget tidigare empiriskt material att utgå från. Detta har i sin tur format våra metodiska utgångspunkter angående studiens omfång och validitet. För att få en så
modell för att med ett antal olika perspektiv och metoder undersöka och sedan jämföra datan från dessa i en och samma studie. Detta har gjorts i och med de tre olika undersökningar som studien bygger på.
“Fyndens validitet kan kontrolleras genom att man använder olika informationskällor. Detta kan betyda att man jämför data från olika informanter. Eller att man använder data som har samlats in vid olika tidpunkter.” (2009, s. 186).
Man bör dock, med hänsyn till validiteten och de anspråk vi som forskare kan göra i denna studie, presentera detta arbete som en övergripande förstudie till vidare närstudier av mer specifika urvalsgrupper. Trianguleringsmodellen är “oundvikligen förenad med en omkostnad” (ibid: s. 190), då det ofta (vilket också stämmer i vårat fall) innebär begränsningar i omfången av de enskilda
undersökningarna.
För att kunna presentera en begriplig analys av dessa tre undersökningar krävs att vi “kontrasterar och integrerar fynden på ett sätt som är mer krävande.” (ibid.). Detta ger vi en mer ingående introduktion till i kapitel 4.2.
4. STUDIEN
4.1. Dispositionen
I redogörelsen av studiens resultat kommer vi utgå från enkätundersökningens kvantitativa empiri för att strukturera upp och tydliggöra de huvudsakliga teman som vi kunnat uttolka. Dessa olika huvudteman kommer sedan att fördjupas och problematiseras med hjälp av hänvisningar till relevant empiri från
bidragsinsamlingen och de kvalitativa intervjuerna. Vi kommer alltså för enkelhetens skull presentera en sammanfogad redogörelse av empirin från dessa tre undersökningar. Även om dessa undersökningar kan sägas föja olika metodiska principer och representera tre separata urvalsgrupper så menar vi att dessa med fördel kan jämföras och integreras då de utarbetats och genomförts i nära anslutning till varandra och med den övergripande trianguleringsmodellen som grund. Detta förklaras mer ingående i följande stycke.
4.2. Urvalsgruppernas integration
I kronologisk ordning genomfördes först bidragsinsamlingen, sedan de kvalitativa intervjuerna och sist enkätundersökningen. Samtliga av dessa följer ett i grunden kvalitativt metodologiskt perspektiv. Därmed sagt motsvarar de var för sig en enskild metod. Tydligast utformat är de kvalitativa intervjuerna, medan
bidragsinsamlingen via bloggens funktioner närmast kan liknas en deltagande observation.
Enkätundersökningen förhåller sig huvudsakligen till kvantitativa metoder.
Då bloggen har fungerat som en instrument för att fånga in båda urvalsgrupperna för enkätens och bidragsformulärets empiri anser vi det rimligt att kunna
presentera empirin från båda dessa metoder i en integrerad form.
Intervjuernas empiriska material kan i sin tur kan kopplas samman med de andra undersökningarna då de frågor som utgjorde grunden för dessa utformats efter diskussioner kring de inskickade bidragen. Dessa frågor låg sedan till grund för enkätundersökningens frågor. Vi vill även poängtera att intervjuerna inger en större trovärdighet då det sker IRL till skillnad från de nätbaserade metoderna på bloggen (jmfr. Bengtsson 2011).
Urvalsgruppen för de båda intervjuerna speglar också till viss del, även om detta inte var planerat, det självselektiva urval som bidragsinsamlingens och
