0
Undersköterskors kunskap om hörsel,
hörhjälpmedel och kommunikation på
äldreboenden
En jämförande enkätstudie 2020 och 2006 i Örebro kommun
Assistant nurses' knowledge of hearing,
hearing aids and communication in
retirement homes
A comparative survey study 2020 and 2006 in Örebro municipality
Författare: Linnéa Göransson och Anna Pettersson
Vårtermin 2020
Examensarbete: Grundnivå, 15hp
Huvudområde: Hörselvetenskap Audionomprogrammet Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Stephen Widén, Universitetslektor, Örebro universitet Examinator: Susanne Köbler, Universitetslektor, Örebro universitet
Abstrakt
Bakgrund: Hörselnedsättning är vanligt förekommande hos den äldre befolkningen.
Nästan 60 % av alla personer över 85 år i Sverige drabbas. Inom 30 år förväntas antalet personer över 80 år att tredubblas globalt. Åldersrelaterad hörselnedsättning
(presbyacusis) kan hindra kommunikationen och påverka det psykosociala måendet negativt. Kopplingar mellan hörselnedsättning och utveckling av demens har bekräftats i tidigare studier. Med anledning av generellt sviktande hälsa och avtagande finmotorisk förmåga hos äldre är det angeläget att vårdpersonalen har kunskap om hur de kan hjälpa sina vårdtagare att hantera sina hörhjälpmedel på bästa sätt.
Syfte: Att undersöka om det har skett någon förändring i undersköterskors kunskap om
hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation inom äldreomsorgen i Örebro kommun 2020 sedan Eriksson och Hagermans undersökning 2006. Att undersöka om det finns
skillnader i hörselkunskap relaterat till hur länge man har arbetat i vårdyrket.
Metod: En kvantitativ enkätundersökning genomfördes på sju kommunala äldreboenden
i Örebro, sammanlagt 53 undersköterskor deltog. Enkäten som användes var skapad av Eriksson och Hagerman (2006). Studien undersökte tre områden: hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation, där svaren jämfördes med resultatet från studien av Eriksson och Hagerman (2006).
Resultat: Undersköterskornas svar påvisade en viss kunskapsbrist inom samtliga tre
områden, i synnerhet inom hörsel och hörselnedsättningar. Något bättre kännedom återfanns inom områdena hörhjälpmedel och kommunikation. Enbart en signifikant skillnad framkom mellan föreliggande studie och Eriksson och Hagermans (2006) studie. Skillnaden på frågan “Skulle Du ha nytta av ett skriftligt material om hörsel och
hörselnedsättning hos äldre, om kommunikation med äldre hörselskadade personer och om hörhjälpmedel?” visade att respondenterna i föreliggande studie i mindre grad
önskade erhålla ett skriftligt material jämfört med Eriksson och Hagermans studie (2006).
Slutsatser: Det råder ett fortsatt kunskapsbehov hos undersköterskor inom de tre
hörselrelaterade områdena. Det föreligger små skillnader i föreliggande studie jämfört med Eriksson och Hagermans (2006) när det gäller områdena hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation. De flesta av dessa skillnader är dock inte statistisk signifikanta.
Undersköterskorna idag anger att de får mer information om hörselrelaterade områden på arbetsplatsen jämfört med i Eriksson och Hagermans (2006) studie.
Sökord: äldreboende, hörselnedsättning, hörhjälpmedel, demens, kognitiv nedsättning,
Abstract
Background: Hearing loss is a common occurrence in the elderly population. Almost 60 % of all people over the age of 85 in Sweden suffer hearing loss. Within 30 years, the number of people over the age of 80 is predicted to triple globally. Age-related hearing loss (presbycusis) can hinder communication and adversely affect psychosocial feeling. Links between hearing loss and the development of dementia have been confirmed in earlier studies. Due to the generally declining health and declining fine motor skills of the elderly, it is important that the healthcare staff have knowledge of how they can help the elderly to best manage their hearing aids.
Aim: To investigate if there has been any change in the assistant nurse's knowledge of hearing, hearing aids and communication in the elderly care in Örebro municipality 2020 since Eriksson and Hagerman's survey in 2006. To investigate if there are differences in hearing knowledge related to how long they have been working in the care profession.
Methods: A quantitative survey was conducted at seven municipal elderly homes in Örebro, with a total of 53 assistant nurses participating. The survey used was created by Eriksson and Hagerman (2006). The study examined three areas: hearing, hearing aids and communication, where the answers were compared with the results of the study by Eriksson and Hagerman (2006).
Results: The assistant nurses' responses showed a certain lack of knowledge in all three areas, especially in hearing and hearing impairments. Somewhat better knowledge was found in the areas of hearing aids and communication. Only one significant difference emerged between the current study and the Eriksson and Hagermans’ (2006) study. The difference to the question "Would you benefit from a written material about hearing and hearing loss in the elderly, about communication with older hearing impaired people and about hearing aids?" showed that the respondents in the present study wanted less written material compared to Eriksson and Hagermans’ (2006) study.
Conclusions: There is a continuing need for knowledge among assistant nurses’ in the
three hearing-related areas. There are small differences in the current study compared to Eriksson and Hagermans’ (2006) study in the areas of hearing, hearing aids and communication. However, most of these differences are not statistically significant. The assistant nurses’ today state that they receive more information about hearing-related areas in the workplace compared to Eriksson and Hagerman's (2006) study.
Keyword: nursing home, hearing loss, hearing aid, dementia, cognitive impairment, communication, nurse.
Arbetsfördelning
Arbetet med denna studie har utförts jämbördigt och samtliga delar i arbetet har bearbetats i ett nära samarbete av författarna. I genomsnitt har båda författarna
lagt ner 40 timmar per vecka på uppsatsarbetet.
Tack!
Författarna vill tacka alla involverade i denna uppsats. Ett stort tack till vår handledare Stephen Widén för god vägledning och goda råd samt de upplyftande orden genom arbetsprocessen. Vi vill även rikta ett stort tack till alla som var med
1. Inledning………1
2. Bakgrund………..1
2.1. Hörselnedsättning hos äldre………...1
2.2. Konsekvenser av presbyacusis………2
2.3. Hörsel som riskfaktor för demens……….……….………2
2.4. Hörhjälpmedel………..……3
2.5. Hörselkunskap på äldreboende……….……….4
2.6. Kommunikation………...…………..….5
2.7. Lagstiftning………...….6
2.8. Tidigare studier och uppsatser………..……….6
2.9. Motivering till studien………..……...8
3. Syfte………..8 3.1. Frågeställningar………..…………...9 4. Metod………..……9 4.1. Urval………..……....9 4.2. Bortfall……...………..…9 4.3. Mätinstrument………...10 4.4. Tillvägagångssätt………11 4.5. Databearbetning………...…………...………11 4.6. Etik………...…...….12 5. Resultat………..13
5.1. Beskrivande statistik 2020 års enkät………...………13
5.1.1. Bakgrundsfrågor.………13
5.1.2. Hörsel och hörselnedsättning……….…………13
5.1.3. Kännedom om hörhjälpmedel………15
5.1.4. Kännedom om kommunikation……….…17
5.1.5. Frågor om utbildning och information……….18
5.1.6. Fråga om ytterligare synpunkter……….……….19
5.3. Jämförelse med Eriksson och Hagerman (2006)………..………..20
6. Diskussion………22
6.1. Metoddiskussion……….22
6.2. Resultatdiskussion……….24
7. Slutsatser………..……25
7.1. Förslag till vidare forskning………...……..26
Referensförteckning……….….27 Bilaga 1
1
1. Inledning
Enligt Hörselskadades riksförbund ([HRF], 2017) finns i Sverige idag cirka 1,5 miljoner personer med någon form av hörselnedsättning. De senaste 15-20 åren har antalet rapporterade hörselnedsättningar ökat. Hörselnedsättning förekommer i alla
åldersgrupper och det finns flera orsaker som kan ge upphov till detta. HRF (2017) visar att hörselnedsättningar ökar med stigande ålder och den största gruppen personer med hörselnedsättning finns från 85 år och äldre (HRF, 2017).
HRF (2017) belyser att många personer är äldre när de erhåller hörapparater, vilket kan försvåra hanteringen av dessa. Det är viktigt att äldre personer får hjälp med användning av hörhjälpmedel för att de ska kunna vara delaktiga i vardagen. Det framkommer att kommunala hörselfrämjande insatser minskar för äldre personer med hörselnedsättning. Detta ger negativa följder, som att äldre får svårare att medverka i samtal och vara delaktiga i samhället. HRF (2017) anger att äldre personer med hörselnedsättning riskerar att få försämrat långtidsminne om hörselnedsättningen går obehandlad. En teori är att detta kan leda till demenssjukdomar. HRF (2017) anger att äldre ofta får höra att hörselnedsättning är en del av det normala åldrandet, och därför blir äldre personer med hörselnedsättning inte alltid tagna på allvar och får därmed ingen, eller felaktig
hörselrehabilitering.
På äldreboenden är majoriteten vårdtagare 85 år eller äldre (Punch & Horstmanshof, 2019; Weinstein, 2018). Det är viktigt att personal på äldreboenden har utbildning om bland annat hörselnedsättningar, hörhjälpmedel och hur en kommunikationssituation kan underlättas. Detta kan underlätta det sociala livet för personer med
hörselnedsättning på äldreboendet (McCreedy, Weinstein, Chodosh & Blustein, 2018).
2. Bakgrund
2.1 Hörselnedsättning hos äldre
Åldersrelaterad hörselnedsättning benämns presbyacusis och uppkommer till följd av fysiska och patologiska förändringar i hörselorganet orsakade av stigande ålder (Patel & McKinnon, 2018). Förändringarna sker främst i cochlean. I cochlean finns yttre- och inre hårceller och när antalet fungerande hårceller minskar, försämras förmågan att höra. Anledningen till att hårcellerna minskar eller skadas beror inte enbart på ålder utan även på tidigare exponering för ljud och buller eller genetiska anlag (Patel & McKinnon, 2018).
Tun, Williams, Small och Hafter (2012) redogör för studier vilka uppmärksammar ett samband mellan den reducerade hörselförmågan och förändrade blodflöden i de artärer som flödar genom hörselsystemet. Forskare har upptäckt att neurala signaler inte alltid fungerar tillfredsställande i hörselcentrum. Detta påverkar hur den åldrande människan bearbetar inkommande ljud (Tun et al., 2012). Denna typ av hörselnedsättning, vilken finns belägen i cochlean eller i bakomliggande strukturer och i de nerver som överför
2 ljudet från örat till hjärnan kallas för sensorineural hörselnedsättning. Det är den vanligast förekommande typen av hörselnedsättning (Rundcrantz, 1991).
2.2 Konsekvenser av presbyacusis
De första tecknen på presbyacusis gör sig ofta påminda i övre medelåldern och är märkbara främst för högre frekvenser. Det mänskliga örat kan uppfatta frekvenser från cirka 20 till 20 000 Hz (Patel & McKinnon, 2018). Grundtonen för den manliga rösten ligger på cirka 117 Hz och för kvinnorösten cirka 217 Hz. Då den kvinnliga rösten är ljusare än mannens kan kvinnans röst vara svårare att uppfatta för en person med hörselnedsättning (Tye-Murray, 2015). Presbyacusis innebär främst en nedsättning från 2000 Hz och uppåt. Talljudets frekvenser ligger under 1500 Hz för vokaler och över 1500 Hz för konsonanter (Patel & McKinnon, 2018). Personer med hörselnedsättning inom högre frekvensområden har således ofta svårt att uppfatta konsonanter i talade ord. Konsonanterna i språket förmedlar huvuddelen av ord och meningar och används för att särskilja stavelser och separera ord. Svårigheter att skilja mellan ord resulterar i att talet låter mumlande och bortfallet av stavelser orsakar svårigheter att hålla isär ord som låter liknande, talförståelsen blir därmed märkbart påverkad (Patel & McKinnon, 2018).
Personer med presbyacusis måste förlita sig på att hitta ledtrådar i konversationen för att skapa ett sammanhang i det som sägs. Detta kräver i större utsträckning kognitivt arbete och kan upplevas extremt tröttande och påfrestande, främst på minne och
uppmärksamhet (McCreedy et al., 2018). Situationer med mycket folk och bakgrundsljud försvårar denna uppgift ytterligare. Ibland kan personer med hörselnedsättning uppfattas avståndstagande eller ouppmärksamma då det kan ta längre tid för dem att processa informationen innan de förstår den. Personer som själva upplever att detta är
problematiskt och påfrestande tenderar att dra sig undan sociala sammanhang (Patel & McKinnon, 2018).
Presbyacusis kan vara ett stort hinder för kommunikation och leda till försämrat
psykosocialt mående. Ett flertal studier visar att hörselnedsättning hos äldre personer är förknippat med sämre livskvalité, risk för social isolering, ensamhetskänslor och
depression samt ångest (Punch & Horstmanshof, 2019).
2.3 Hörsel som riskfaktor för demens
Demens är ett samlingsnamn för en mängd sjukdomar och symptom karaktäriserade av beteendeförändringar samt förlust av kognitiva och sociala funktioner, orsakade av progressiva neurologiska störningar (Dening, 2019). Demens är inte ett resultat av åldrande, men är vanligare när människor åldras. Det är en av de mest förekommande sjukdomarna i världen för personer över 60 år (Smith & Newbury, 2019; Li, Guo, Wei, Jia & Wei, 2019; Dening, 2019). Sjukdomen påverkar hjärnan och kan bland annat skapa minnesproblematik och problem med tänkande och orientering. Även beteende,
3 tal och förmåga att fatta beslut kan påverkas (Li et al., 2019; Wright, 2019). Wright (2019) framhåller att personer som drabbas ofta kräver mycket vård och hjälp med dagliga sysslor, såsom att äta. Den drabbade kan även behöva hjälp med att fatta beslut.
På senare tid har forskning visat att hörselnedsättning kan vara kopplad till utveckling av demens. Risken att drabbas av demens ökar vid hörselnedsättning (Liu & Lee, 2019). Den påfrestning det innebär att behöva anstränga sig i ökad utsträckning för att uppfatta tal i ljudrika miljöer ökar risken för att personer med presbyacusis drar sig undan sociala situationer. Detta är en riskfaktor för att utveckla andra fysiska och mentala problem (Weinstein, 2015).
Tun et al. (2012) beskriver att effekterna av den kognitiva påfrestningen varierar mellan individer men många studier påvisar ett samband mellan åldrande och en minskning i kognitiva bearbetningsresurser. Detta gäller framförallt inom områdena uppmärksamhet, arbetsminne och bearbetningshastighet. Dessa förmågor spelar en viktig roll i
taluppfattningen. Det är rimligt att anta att när kognitiva kapaciteter minskar, så påverkas äldres förmåga att förstå och komma ihåg talat språk (Tun et al., 2012).
Personer på äldreboenden har ofta hörselnedsättning i kombination med kognitiv nedsättning (McCreedy et al. 2018; Hopper & Hinton, 2012). Hopper och Hinton (2012) belyser att symptomen på demens och hörselnedsättning till viss del överlappar vilket kan göra det svårt att identifiera och säkerställa vad en persons försämrade
taluppfattning och kommunikativa problem beror på. Den starka associationen mellan hörselnedsättning och kognitiv nedsättning gör det extra viktigt att äldre personer med hörselnedsättning har tillgång till fungerande hörhjälpmedel. Obehandlad
hörselnedsättning kan leda till ytterligare reducerad kognitiv funktion och försämrad generell hälsa (Hopper & Hinton, 2012).
2.4 Hörhjälpmedel
Dillon (2012) beskriver hörhjälpmedel som en förstärkare av ljud som befinner sig i hörselnedsättningsområdet. Tye-Murray (2015) beskriver att patienter som använder hörhjälpmedel kan ha nytta av sin kvarvarande hörsel och de kan uppleva det lättare att uppfatta tal. Till viss del kan hörapparater och andra hörhjälpmedel förutom att förstärka talljud också ha en skyddande effekt på det psykiska välbefinnandet.
Dillon (2012) beskriver att det finns flera olika typer av hörapparater. En av dessa är bakom- örat- hörapparater. En hörapparat består av en eller flera mikrofoner som
plockar upp och omvandlar akustiska signaler till elektriska signaler (Tye-Murray, 2015). Dessa elektriska signaler förs vidare till en förstärkare och sedan till en mottagare. Mottagaren skickar sedan tillbaka den elektriska signalen, som nu är omvandlad tillbaka till en akustisk signal, till öroninsatsen. Hörapparaten består även av ett batteri som krävs för att kunna driva den (Tye-Murray, 2015).
4 Tye-Murray (2015) beskriver att det finns olika komponenter i en hörapparat, bland annat en teleslinga och volymkontroll. En teleslinga är en spole som är virad runt magnetisk metall och hjälper till att underlätta bland annat telefonering. Telefonen ger ifrån sig elektromagnetiska signaler som plockas upp av spolen i hörapparaten där signalen förstärks. Dessa signaler skickas sedan vidare till örat som akustiska signaler. Med volymkontrollen kan nivån på förstärkningen justeras (Tye-Murray, 2015).
Dillon (2012) anger att det till en hörapparat finns olika typer av öroninsatser. Det finns insatser som kommer i olika standardstorlekar samt individuella insatser som är
avgjutna efter individens öra. Öroninsatsen finns i olika typer av material och den hjälper bland annat till att hålla hörapparaten på plats i örat (Dillon, 2012).
Personer som använder hörapparat rapporterar i mindre utsträckning symptom på depression och upplever sig vara mindre ensamma jämfört med de som har
hörselnedsättning och inte använder hörhjälpmedel (Punch & Horstmanshof, 2019). Goorabi, Hosseinabadi och Share (2008) fastslår att äldre personer med
hörselnedsättning, bosatta på äldreboenden mer sällan rapporterar depressionssymtom om de använder hörapparat jämfört med de som inte har tillgång till hörhjälpmedel.
2.5 Hörselkunskap på äldreboende
Att vara insatt i en vårdtagares hörselsituation är viktigt för personal på äldreboenden med anledning av de ogynnsamma effekter en hörselnedsättning kan orsaka. Förutom att påverka kommunikationen negativt kan nedsatt hörsel även leda till fysiska skador om den drabbade inte har möjlighet att höra till exempel varningssignaler eller andra varseblivningsljud (Weinstein, 2018; Palmer, Mulla, Dervin & Coyan, 2017; Patel & McKinnon, 2018).
De individer som bibehåller sitt sociala umgänge i högre grad tenderar att utveckla bättre copingstrategier, bättre självkänsla och utökad känsla av kontroll jämfört med personer som förlorar sociala kontakter (Weinstein, 2015). Studier har visat att även arbetsminnet och inlärning kan förbättras genom hörapparatanvändning, liksom
deltagandet i fritidsaktiviteter (Dillon, 2012). Punch och Horstmanshof (2019) påpekar att när inte bara hörseln utan även synen, motoriken och kanske kognitionen sviktar, ökar svårigheten för äldre med hörselnedsättning att själva klara av att hantera sina
hörapparater. Miljön på äldreboenden är ofta präglad av bakgrundsljud, vilket är en försvårande faktor som i hög uträckning påverkar taluppfattningen hos personer med sensorineurala hörselnedsättningar. Som en följd av detta riskerar kommunikationen mellan vårdtagarna, men även mellan vårdgivare och vårdtagare att försämras, vilket påverkar de sociala relationerna (Punch & Horstmanshof, 2019).
Palmer et al. (2017) lyfter fram att det inte är ovanligt att personal på äldreboenden kan sakna hörselrelaterad kunskap och vara omedvetna om vilken påverkan minskad hörsel kan ha på en vårdtagares livskvalité. Undersökningar har visat att även i de situationer
5 där vårdpersonalen är mycket kompetent och har en önskan om att kunna hjälpa vårdtagarna kan de uppleva att det inte finns tid för att hjälpa till på det vis de önskar (Palmer et al., 2017). Många gånger upplever även vårdpersonalen att vårdtagarna blir socialt isolerade som följd av detta (Weinstein, 2018).
Solheim, Shiryaeva och Kvaerner (2016) menar att äldres hörselnedsättning ofta blir åsidosatt, eftersom dessa personer ofta har andra sjukdomar vilka det läggs mer fokus på. Många äldre har problem med synen och har ofta nedsatt finmotorik vilket gör att de inte alltid använder sina hörapparater i önskvärd utsträckning. Palmer et al. (2017) belyser det faktum att begränsad mobilitet och sviktande minne kan göra det svårt för äldre personer med hörselnedsättning att själva hantera sina hörhjälpmedel. Basala uppgifter som batteribyte eller korrekt placering av hörapparaten i örat kan vara svårhanterligt för vårdtagare på äldreboenden.
2.6 Kommunikation
Danermark (2005) preciserar kommunikation som en social aktivitet vilken bland annat hjälper till att skapa och hålla kvar sociala kontakter samt skapa mening i vardagen. Det finns olika tillvägagångssätt för kommunikation, till exempel e- post, brev, teckenspråk och vardagliga samtal. Danermark (2005) beskriver interaktion vilket betyder att det sker en aktivitet mellan personer. Interaktionen kan vara till exempel ett samtal som kräver att alla deltagare är aktiva.
Tye-Murray (2015) framhåller att människor kommunicerar bland annat för att dela idéer och uttrycka sina behov. Brist på socialisering kan vara påfrestande för människan. Den som inte längre kan socialisera på samma sätt som förut riskerar att bli bemött
annorlunda, vilket kan påverka identiteten. En person med en hörselnedsättning kan förneka sin nedsättning eftersom sociala relationer kan bli negativt påverkade.
Hörselnedsättningen kan göra att individen inte längre känner sig delaktig (Danermark, 2005).
Genom att använda kommunikationsstrategier kan vårdpersonal lättare lösa konflikter som kan uppstå vilket kan bidra till att skapa delaktighet för vårdtagarna (Tsai, Tsai, Weng & Chou, 2013). Tye-Murray (2015) beskriver att kommunikationsstrategier kan innebära att den som talar med en person som har hörselnedsättning vänder sig mot denne. Onödigt bakgrundsljud kan minimeras, exempelvis genom att stänga en dörr vid konversation. Meningar kan förtydligas genom omformuleringar, till exempel att de kortas ner (Tye-Murray, 2015).
McCreedy et al. (2018) beskriver att det är viktigt att vårdpersonalen på äldreboenden vet hur mycket en hörselnedsättning påverkar en vårdtagares liv för att kunna tillämpa strategier för att underlätta svåra kommunikativa situationer.
6
2.7 Lagstiftning
Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30), socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453) samt patientlagen (SFS 2014:821) syftar alla tre på att patienter ska känna trygghet och ha rätt till självbestämmande samt att vården ska vara av god kvalitet och lika för alla.
HSL (SFS 2017:30) beskriver att patienter har rätt att välja hjälpmedel och
behandlingsalternativ. Äldre personer som bor på ett särskilt boende där de får extra stöd (SoL, SFS 2001:453) ska få god hälso- och sjukvård av kommunen. HSL (SFS 2017:30) arbetar med förebyggande vård, utredning och behandling av olika åkommor. SoL (SFS 2001:453) syftar till att äldre personer ska känna välbefinnande samt ha ett värdigt liv. Lagen verkar även för att äldre ska kunna känna meningsfullhet och att de ska kunna leva ett självständigt liv samt kunna delta i vardagen med andra, oberoende av fysiska svårigheter.
Patientlagen (SFS 2014:821) syftar bland annat till att patienter har rätt till information om behandlingsalternativ, sitt hälsotillstånd och hjälpmedel. Patienten ska i möjligaste mån vara delaktig i sin hälso- och sjukvård och hänsyn skall tas till patientens förmåga att genomföra vård- och behandlingsåtgärder på egen hand. Patientlagen (SFS
2014:821, 1 kap. 7 §) säger att “Patienten ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och
sjukvård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”. Lagarna visar följaktligen på att personer på äldreboenden har
rätt till hörselrehabiliterande insatser såsom fungerande hörapparater.
2.8 Tidigare studier och uppsatser
Tidigare studier har visat att det råder kunskapsbrist hos vårdpersonal på äldreboenden. Bristen rör såväl kommunikation som skötsel och hantering av hörhjälpmedel. Detta är insatser som är viktiga för att öka vårdtagarnas delaktighet och välmående (Punch & Horstmanshof, 2019; Solheim et al., 2016). Inom området finns en del internationell forskning, dock verkar det saknas svenskt perspektiv på ämnet, med undantag för ett antal studentuppsatser.
Punch och Horstmanshof (2019) har sammanställt resultat från 22 olika studier vilka granskar hörselrelaterade erfarenheter och problem på äldreboenden. De slår fast att utmaningarna är många när det kommer till att främja livskvalité och tillfredsställande kommunikationsmöjligheter hos de äldre. Flertalet av studierna visade att vårdtagarna många gånger hade oupptäckta eller obehandlade hörselnedsättningar. Detta medför att vårdgivarna helt missar att ta hänsyn till att underlätta kommunikation genom att
exempelvis minimera bakgrundsljud eller erbjuda hörhjälpmedel. Författarna menar att hörhjälpmedel kan gynna personer som lider av hörselnedsättning. Det är därför nödvändigt och viktigt att vårdpersonalen på äldreboenden har kunskap om hantering och skötsel av hörapparater. De menar vidare att dessa kunskaper inte är särskilt svåra att lära ut till vårdpersonalen då det handlar om ganska enkla åtgärder som att byta
7 batterier eller rengöra insatser (Punch & Hortsmanshof, 2019).
Solheim et al. (2016) gjorde en undersökning på sju äldreboenden i Norge där författarna utvärderade hörselkunskaperna hos vårdpersonal. I undersökningen framkom att hela 88 % av de anställda ansåg sig behöva mer information om
hörselnedsättningar och endast 23 % menade att de fått träning och information om hur skötsel och hantering av hörapparater ska utföras. De anställda uppskattade att 83 % av vårdtagarna var i behov av hjälp med sina hörhjälpmedel och hela 78 % av de svarande ansåg att vårdtagarna blev socialt isolerade som en följd av sin hörselnedsättning.
En intervjustudie av audionomstudenterna Fransson och Wrang (2018) från Örebro universitet, En undersköterskas upplevelser: vårdsituationen med hörapparatbärande
brukare på äldreboende- en intervjustudie, handlade bland annat om hur
undersköterskor på vård- och demensboenden använder kommunikationsstrategier med vårdtagarna, om det finns hinder för kommunikationen samt hur hantering och skötsel av hörapparater fungerar. Resultatet visade att hantering och skötsel av hörapparater var svårt, dock fanns det viss tillgång till hörselombud som kunde hjälpa till med detta.
Stadling och Svensson (2016) genomförde en studie som heter Självuppskattad
kunskap kring hörhjälpmedel bland omvårdnadspersonal på kommunala och privata äldreboenden i Göteborgs stad. Studien involverade kommunala och privata
äldreboenden och utgick från en egenproducerad webbenkät. Svaren som erhölls visade att det fanns ett behov av hörselrelaterad kunskap inom äldrevården, dock hade undersökningen en låg svarsfrekvens vilket resulterade i att inga slutsatser kunde dras från resultatet.
Eriksson och Hagermans (2006) enkätundersökning, Kännedom om hörsel och
hörselrelaterade angelägenheter bland undersköterskor inom äldreomsorgen i Örebro kommun, syftade till att undersöka hur kunskapen hos undersköterskor på äldreboenden
såg ut inom områdena hörsel, hörselnedsättning, hörhjälpmedel samt kommunikation. Resultatet visade att det fanns vissa brister i kunskap inom samtliga områden.
Författarna angav att resultatet blev bättre än förväntat, men beskriver att detta kan bero på att Örebro är en stad som många individer med hörselnedsättning söker sig till.
Sammantaget visar tidigare forskning och studier på att det finns ett behov av vidare kunskap inom hörselrelaterade områden hos vårdpersonal på äldreboenden. Ökad kunskap efterfrågas av vårdpersonalen själva som i stor utsträckning anser sig ha behov av ytterligare utbildning om hörsel samt träning i att hantera hörhjälpmedel åt
8
2.9 Motivering till studien
Denna studie är en uppföljning och jämförelse med uppsatsen av Eriksson och
Hagerman (2006). Eriksson och Hagerman visade att det fanns vissa kunskapsbrister inom områdena hörsel, hörselnedsättning och hörhjälpmedel samt kommunikation hos vårdpersonal på äldreboenden. Forskning visar att de äldres hörselsituation är viktig att ta på allvar för bästa omhändertagande och livskvalitet. Trots att 14 år har passerat finns indikationer från andra senare studier att det generellt sett fortfarande finns ett
kunskapsglapp inom området. Det är därför intressant att nu följa upp studien för att se hur situationen ser ut lokalt idag.
Sedan Eriksson och Hagermans (2006) studie har ny forskning gällande samband mellan hörselnedsättning och demenssjukdomar presenterats. Relaterat till ämnet finns också lagar som belyser vikten av meningsfullhet, värdighet och välbefinnande hos äldre personer på särskilda boenden (SoL, SFS 2001:453). Inte bara dessa omständigheter påverkar vikten av kunskap om hörselrelaterade områden på äldreboenden, det gör också de fakta som beskriver i vilken utsträckning jordens åldrande befolkning kommer att öka i framtiden. Under de kommande 30 åren förutsägs antalet personer över 60 år att fördubblas och antalet personer över 80 år att tredubblas globalt (United Nations [UN], 2017). Enbart i Sverige är andelen personer över 65 år idag nästan 20 %, om 50 år kommer den siffran att vara 25 % enligt Statistiska Centralbyrån (SCB, 2019). Med denna vetskap är det rimligt att anta att både andelen personer på äldreboenden och andelen personer med hörselnedsättning kommer att öka i framtiden, och med detta ökar vikten av att dessa personer får adekvat vård.
Hörselskadades riksförbund ([HRF], 2010) belyser i sin rapport Kakofonien att minnet kan påverkas negativt hos individer som har en hörselnedsättning. Arbetsminnet får större påfrestning eftersom det krävs mer ansträngning för att tolka tal. Minnet är viktigt för att människan ska kunna förstå och lösa problem. Rapporten belyser vikten av en god samtalsmiljö, stökiga miljöer kan leda till koncentrationssvårigheter och trötthet. Det kan påverka vår kommunikation med andra och leda till utanförskap. Det är inte säkert att hörapparater kan hjälpa till i dessa miljöer vilket gör det viktigt att tänka på
omgivningsmiljön (HRF, 2010). Hörselns betydelse för utvecklandet av demens är en relativt ny aspekt (Liu & Lee, 2019). Att hörselnedsättning kan påverka utvecklandet av demens gör det än viktigare att äldre som inte klarar av sina hörhjälpmedel själv får hjälp med detta.
3. Syfte
Syftet med studien är att undersöka om det har skett någon förändring i
undersköterskors kunskap om hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation inom
äldreomsorgen i Örebro kommun 2020 sedan Eriksson och Hagermans undersökning 2006. Vidare är syftet att undersöka om det finns skillnader i hörselkunskap relaterat till hur länge man har arbetat i vårdyrket.
9
3.1 Frågeställningar
1. Vilken kännedom har undersköterskor om: a. Hörsel och hörselnedsättningar hos äldre?
b. Hörhjälpmedel och kommunikation med vårdtagare som har en hörselnedsättning?
2. Finns det någon skillnad i:
a. Hörselkunskap idag 2020 jämfört med Eriksson och Hagerman (2006)? b. Yrkeserfarenhet och kunskapsnivå inom hörsel, hörselnedsättningar,
hörhjälpmedel och kommunikation?
4.
Metod
4.1 Urval
16 äldreboenden valdes ut från Örebro kommuns hemsida. Enbart kommunala äldreboenden och somatiska avdelningar inkluderades. Äldreboenden som drevs på entreprenad, demensavdelningar och korttidsboenden exkluderades. Förfrågan om deltagande i studien skickades till samtliga enhetschefer för de 16 äldreboendena, vilka fick bestämma om äldreboendet skulle medverka. Varje vårdgivare fick sedan
bestämma själva om de ville medverka i studien. Deltagare som kunde besvara enkäten var vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. Detta förfarande skilde sig från Erikssons och Hagermans (2006) uppsats där det endast ingick undersköterskor. Bland respondenterna fanns 53 undersköterskor, sex sjuksköterskor, två vårdbiträden och en arbetsterapeut. Sammanlagt kom det in 62 ifyllda enkäter.
Inledningsvis skulle en jämförelse ske även mellan yrkesbefattningarna men på grund av att få svar inkom från vårdbiträden och sjuksköterskor, blev denna jämförelse
ogenomförbar. För att kunna genomföra ett Chi2- test ska samtliga grupper som jämförs bestå av minst 30 personer för att man ska kunna undersöka skillnader mellan dem (Ejlertsson, 2012). Vårdbiträden och sjuksköterskor sorterades således bort för att säkerställa att det endast var svar från undersköterskor som undersöktes. Detta för att kunna genomföra jämförelsen med föreliggande studie och Eriksson och Hagermans (2006) studie.
Några äldreboenden tackade nej då de redan deltar i en liknande studie. Även den studien är kopplad till Örebro Universitet men det fanns ingen kännedom om att den pågick innan detta arbete påbörjades.
4.2 Bortfall
Ett fåtal frågeformulär innehöll obesvarade frågor, vilket ledde till internt bortfall (Ejlertsson, 2019). Vilka frågor som lämnades obesvarade varierade mellan
10 respondenterna. Generellt var det lågt bortfall i föreliggande studie. De frågorna med flest bortfall var fråga 2 vilken efterfrågade längd på yrkeserfarenhet och fråga 20 som undersökte om vårdpersonalen hade kunskap om att vårdtagare med hörselnedsättning kan känna sig mer isolerade än vårdtagare utan hörselnedsättning. Båda dessa frågor saknade svar från fyra undersköterskor. Undersköterskorna som ej besvarat fråga 2 togs bort från frågeställning 2b.
4.3 Mätinstrument
Enkäten i föreliggande studie bestod av 29 frågor (Bilaga 1). Fråga 1-2 klassades som bakgrundsfrågor och ställdes för att få information om vilken yrkesbefattning
respondenterna hade, samt för att klargöra vilken yrkeserfarenhet de besatt. Fråga 3-10 handlade om kännedom om hörsel och hörselnedsättning. Fråga 11-17 inriktade sig på kännedom om hörhjälpmedel och fråga 18-25 berörde kännedom om kommunikation. Fråga 26-29 handlade om i vilken utsträckning personalen har fått eller önskat få
utbildning inom samtliga tre områden. Fråga 26-29 benämns i resultatet som “frågor om
utbildning och information”. Samtliga kunskapsfrågor mättes på nominalskalenivå.
Fråga 1 samt 3-25 var flervalsfrågor som skulle besvaras genom att markera ett av alternativen. Samtliga frågor i enkäten besvarades genom att markera ett svarsalternativ mätt på nominalskalenivå, exempelvis ”ja”, ”nej”, ”vet ej”. Informanterna kunde endast markera ett svarsalternativ. Antalet svarsalternativ per fråga kunde variera mellan 3 och 5. För detaljerad information se enkät (Bilaga 1).
Fråga 2 skulle besvaras i fritext genom att ange år och månader. Fråga 26 och 27 hade även följdfrågor vilka kunde besvaras med en kommentar. Sist i enkäten fanns möjlighet för respondenten att i fritext lämna ytterligare synpunkter på studien.
För att kunna genomföra en jämförelse var enkäten som användes i föreliggande studie i stort sett identisk med Eriksson och Hagermans (2006) enkät. Enkäten utökades med frågorna 1, 2, 26 och 27.
En fråga som förekom i Eriksson och Hagermans (2006) enkät plockades bort i föreliggande studie då svarsalternativen inte ansågs vara relevanta för dagens
förhållanden. Hade svarsalternativen ändrats hade svaren ej kunnat jämföras med den tidigare studien.
Enkäten utformades både som pappersenkät och en webbenkät.
Till häftet med enkätfrågor bifogades ett informationsbrev (Bilaga 2). Brevet beskrev kort syftet med studien, att deltagandet var frivilligt och svaren var anonyma samt att datan endast kommer behandlas på gruppnivå och enbart användas till denna studie.
Den teoretiska variabeln ”undersköterskors kunskap om hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation på äldreboenden” operationaliserades i enkäten till frågor kring tre
11 kunskapsaspekter, hörsel och hörselnedsättning, kommunikation samt hörhjälpmedel.
4.4 Tillvägagångssätt
Ett e-postmeddelande med information om studien skickades ut till samtliga chefer på de 16 äldreboendena så de kunde ta ställning till om deras vårdpersonal skulle kunna besvara enkäten eller ej. I de fall cheferna tackade ja till att medverka och valde pappersenkät lämnades enkäterna över personligen till den chef som kontakten etablerats med, för att sedan hämtas igen när de besvarats.
Initialt skulle enbart pappersenkäter delas ut. Ett äldreboende tackade dock ja till deltagande i studien om det fanns möjlighet att genomföra den via webben, därför
skapades även en digital version av enkäten i Microsoft forms. De som valde webbenkät fick länken till enkäten e-postad till sig. I samtliga fall var det ansvarig chef som vidare distribuerade pappersenkäterna eller länken till vårdpersonalen.
Inledningsvis erbjöds enbart deltagande i studien genom pappersenkät till de
äldreboenden som fanns centralt belägna i Örebro. När påminnelse skickades ut via e-post erbjöds även webbenkät till alla äldreboenden. Inbjudan att medverka endast genom webbenkät gick ut till tre äldreboenden vilka samtliga låg utanför Örebros stadskärna. Att endast webbenkät erbjöds de sistnämnda var på grund av svårigheter för författarna av studien att transportera sig dit.
Fyra äldreboenden tackade nej till att medverka och sju tackade ja. Fem äldreboenden återkom aldrig med svar. Den första omgången pappersenkäter lämnades ut den 20:e februari och den andra uppsättningen lämnades den 2:e mars. Webbenkäten skickades ut till enhetschefen på de äldreboenden som ville medverka digitalt den 28:e februari. Pappersenkäterna hämtades igen den 6:e respektive den 10:e mars, vilket också var sista datum för att besvara webbenkäten.
4.5 Databearbetning
Webbenkäterna fördes automatiskt över till ett Microsoft Excel- formulär från Microsoft forms och pappersenkäterna registrerades manuellt i samma formulär. Både PSPP och Microsoft Excel valdes för att göra databearbetningen i. I Excel sammanställdes alla data, och i PSPP analyserades svaren. Diagram gjordes sedan i Microsoft Word. Chi2- test används för att undersöka om det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan oberoende grupper när den beroende variabeln är mätt på nominalskalenivå. Nominaldata innebär en kategorisering av värden, utan någon inbördes rangordning mellan kategorierna, till exempel frågor som kan besvaras med ja eller nej (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018). Då svarsalternativen i såväl föreliggande studies enkät som i Eriksson och Hagermans (2006) enkät består av alternativ som mäter nominaldata användes Chi2- test för att kontrollera om det fanns någon statistisk signifikant skillnad
12 mellan de svar som inkom 2020 jämfört med de svar som inkom 2006.
Chi2- test användes även för att jämföra om det fanns någon statistisk signifikant skillnad mellan enkätfrågorna och hur länge respondenterna hade arbetat inom yrket (yrkeserfarenhet). Analysen gjordes i båda chi2- testen på samtliga enkätfrågor med undantag för de öppna frågorna. Variabeln längd på yrkeserfarenhet delades först in i nio grupper baserat på hur länge de hade arbetat, 1-5 år (n=8), 6-10 år (n=9), 11-15 år (n=4), 16-20 år (n=11), 21-25 år (n=7), 26-30 år (n=1), 31-35 år (n=6), 36-40 år (n=2) och 41-45 år (n=1). Vid analysen delades dessa sedan in i tre större grupper för att underlätta jämförelsen och få ett jämnare antal personer i grupperna, 1-10 år (n=17), 11-25 år (n=15) och 26-45 år (n=17).
4.6 Etik
Ejlertsson (2019) beskriver fyra forskningsetiska krav vilka måste tas hänsyn till när det görs en forskningsenkät. Informationskravet innebär att de som deltar i enkäten ska få substantiell information om syftet med enkätundersökningen och att det är frivilligt att medverka. Problem som kan uppstå är om informationen blir för lång och invecklad, vilket kan leda till att deltagarna inte läser den. Deltagarna delgavs i denna studie information om syftet genom ett kort informationsbrev i början på enkäten.
Samtyckeskravet innebär att deltagare som blir erbjudna att fylla i en pappersenkät måste tydligt informeras om att det är helt frivilligt att medverka(Ejlertsson, 2019), detta framgår i det inledande informationsbrevet.
Konfidentialitetskravet (Ejlertsson, 2019) innebär att deltagare inte ska kunna kännas igen av andra utanför undersökningen och personuppgifter ska lagras på ett säkert sätt där ingen kan komma åt dem. I denna undersökning samlades inga personuppgifter in, endast yrkeserfarenhet inom äldrevården och yrkesbefattning angavs av deltagarna, men detta anses ej gå att koppla till en specifik individ. Distribueringen av enkäterna till respondenterna skedde alltid genom ansvarig chef. På så vis bibehölls total anonymitet hos de svarande eftersom det ej skett personliga möten med dem eller mottagits e-postadresser till dem (Ejlertsson, 2019).
Nyttjandekravet innebär att insamlade data enbart får nyttjas för enkätens syfte (Ejlertsson, 2019). Även detta nämndes kort men tydligt i det medföljande informationsbrevet.
5. Resultat
5.1 Beskrivande statistik 2020 års enkät 5.1.1 Bakgrundsfrågor
13
Fråga 2 (Figur 1) avsåg längden på personalens yrkeserfarenhet inom äldrevården.
Resultatet visade att den kortaste tiden någon arbetat var ett år och det längsta var 43 år. I snitt hade respondenterna arbetat 17,5 år. Variationsvidden var 42 år.
Figur 1. Hur länge har Du jobbat med äldre personer på vårdboenden?
5.1.2 Hörsel och hörselnedsättning
Fråga 3: Hur många av Sveriges drygt 2 miljoner personer över 65 år har någon form av
hörselnedsättning? (Rätt svar är ca 800 000)
Resultat: Av respondenterna svarade 28 personer (53%) “vet ej”, 15 personer (28%)
svarade “ca 600 000”, 6 personer (11%) svarade “ca 800 000” och 4 personer (8%) svarade “ca 300 000”.
Fråga 4: Vilka ljud har vårdtagare med hörselnedsättning ofta svårt att höra? (Rätt svar
är “de ljusaste (diskantljud)”)
Resultat: 23 respondenter (43 %) svarade “de ljusaste (diskantljud)”, 13 respondenter
(25 %) svarade “de mörkaste (basljud)”, 9 respondenter (17 %) svarade “alla”, 7 respondenter (13 %) svarade “vet ej” och 1 respondent (2 %) har ej besvarat frågan.
Fråga 5: (Figur 2) Kan nedsatt hörsel påverka vårdtagares upplevda livskvalitet? (Rätt
svar är “ja”)
Resultat: Av respondenterna svarade 48 personer (90 %) “ja”, 3 personer (6 %) “nej”, 1
14
Figur 2. Kan nedsatt hörsel påverka vårdtagares upplevda livskvalitet? Fråga 6: Påverkar den hörselnedsättning som vanligtvis drabbar vårdtagare det ena
eller båda öronen? (Rätt svar är “båda öronen”)
Resultat: 26 respondenter (49 %) svarade “båda öronen”, 15 respondenter (28 %)
svarade “ett öra” och 12 respondenter (23 %) svarade “vet ej”.
Fråga 7: Påverkar den hörselnedsättning som vanligtvis drabbar vårdtagare
taluppfattningen? (Rätt svar är “ja”)
Resultat: Av respondenterna svarade 35 personer (66 %) “ja”, 8 personer (15 %)
svarade “nej”, 8 personer (15 %) svarade “vet ej” och 2 personer (4 %) besvarade ej frågan.
Fråga 8: (Figur 3) Drabbas alla äldre människor av hörselnedsättning med tiden? (Rätt
svar är “nej”)
Resultat: 30 respondenter (57 %) svarade “nej”, 18 respondenter (34 %) svarade “ja”
15
Figur 3. Drabbas alla äldre människor av hörselnedsättning med tiden? Fråga 9: Kommer den hörselnedsättning som vanligtvis drabbar vårdtagare plötsligt
eller smygande? (Rätt svar är smygande)
Resultat: Resultatet kunde inte redovisas på grund av felaktiga svarsalternativ.
Fråga 10: Har Du någon gång under de senaste två åren på Din arbetsplats fått ta del
av någon information om hörsel och hörselnedsättningar hos äldre?
Resultat: 38 respondenter (72 %) svarade “nej”, 14 respondenter (26 %) svarade “ja”
och 1 respondent (2 %) svarade “vet ej”.
5.1.3 Kännedom om hörhjälpmedel
Fråga 11: Finns det teleslinga i de allmänna utrymmena på vårdboendet där Du
arbetar?
Resultat: Av respondenterna svarade 29 personer (55 %) “ja”, 11 personer (21 %)
svarade “nej”, 8 personer (15 %) svarade “vet ej”, 3 personer (5 %) avstod från att svara och 2 personer (4 %) svarade “vet ej vad teleslinga är”.
Fråga 12: (Figur 4) Känner Du till hur man hjälper en vårdtagare med hörapparat att
lyssna via teleslinga?
Resultat: 32 respondenter (60 %) svarade “ja”, 11 respondenter (21 %) svarade att de
“känner osäkerhet”, 8 respondenter (15 %) svarade “nej”, 1 respondent (2 %) svarade “vet ej vad teleslinga är” och 1 respondent (2 %) har ej besvarat frågan.
16
Figur 4. Känner Du till hur man hjälper en vårdtagare med hörapparat att lyssna via teleslinga?
Fråga 13: Känner Du till hur man hjälper en vårdtagare att justera volymen på en
hörapparat med manuell volymkontroll?
Resultat: Av respondenterna svarade 43 personer (81 %) “ja”, 6 personer (11 %)
svarade “känner osäkerhet”, 3 personer (6 %) svarade “nej” och 1 person (2 %) har ej svarat.
Fråga 14: Till hörapparater som sitter bakom örat finns en så kallad insats som är
tillverkad i ett plastliknande material och som sitter i örat. Kan denna insats rengöras i vatten? (Rätt svar är “ja”)
Resultat: 36 respondenter (68 %) svarade “ja”, 9 respondenter (17 %) svarade “vet ej”
och 8 respondenter (15 %) svarade “nej”.
Fråga 15: Känner Du till hur man hjälper en vårdtagare att byta batterier i
hörapparaten?
Resultat: Av respondenterna svarade 51 personer (96 %) “ja”, 1 person (2 %) svarade
känner osäkerhet, och 1 person (2 %) besvarade ej frågan.
Fråga 16: Anser Du att det ingår i Dina arbetsuppgifter att hjälpa vårdtagare som har
hörselnedsättning med deras hörhjälpmedel?
Resultat: 51 respondenter (96 %) svarade “ja”, 1 respondent (2 %) svarade “nej” och 1
respondent (2 %) avstod att svara på frågan.
Fråga 17: Har Du någon gång under de senaste två åren på Din arbetsplats fått ta del
av någon information om hörapparater och hörhjälpmedel?
Resultat: Av respondenterna svarade 36 personer (68 %) “nej”, 13 personer (24 %)
17
5.1.4 Kännedom om kommunikation
Fråga 18: Känner Du till hur man bör kommunicera med en vårdtagare som har
hörselnedsättning?
Resultat: 47 respondenter (89 %) svarade “ja”, 5 respondenter (9 %) svarade “känner
osäkerhet” och 1 respondent (2 %) svarade “nej.
Fråga 19: Är det i första hand viktigt att minimera bakgrundsljud eller att tala högt direkt i
örat på en vårdtagare med hörselnedsättning för att underlätta samtal? (Rätt svar är “minimera bakgrundsljud”)
Resultat: Av respondenterna svarade 45 personer (85 %) “minimera bakgrundsljud”, 5
personer (9 %) svarade “vet ej” och 3 personer (6 %) svarade “tala högt direkt i örat”.
Fråga 20: (Figur 5) Kan vårdtagare med hörselnedsättning känna sig mer isolerade än
vårdtagare utan hörselnedsättning? (Rätt svar är “ja”)
Resultat 45 respondenter (85 %) svarade “ja”, 4 respondenter (7.5 %) svarade “nej”
och 4 respondenter (7.5 %) valde att inte svara.
Figur 5. Kan vårdtagare med hörselnedsättning känna sig mer isolerade än vårdtagare utan hörselnedsättning?
Fråga 21: Har det någon gång hänt att Du undvikit att samtala med en vårdtagare på
grund av dennes hörselnedsättning?
Resultat: Av respondenterna svarade 46 personer (87 %) “nej”, 6 personer (11 %)
svarade “ja” och 1 person (2 %) svarade “minns ej”.
Fråga 22: Underlättar det för vårdtagare med hörselnedsättning om han/hon kan se Ditt
ansikte vid samtal? (Rätt svar är “ja”)
Resultat: 51 respondenter (96 %) svarade “ja”, 1 respondent (2 %) svarade “nej” och 1
18
Fråga 23: Underlättar tal i långsammare takt för vårdtagare med hörselnedsättning att
följa med i samtal? (Rätt svar är “ja”)
Resultat: Av respondenterna svarade 50 personer (94 %) “ja”, 2 personer (4 %)
svarade “vet ej” och 1 person (2 %) svarade “nej”.
Fråga 24: Påverkar avståndet mellan Dig och vårdtagaren hur väl han/hon hör Dig vid
samtal? (Rätt svar är “ja”)
Resultat: 50 respondenter (94 %) svarade “ja”, 3 respondenter (6 %) svarade “nej”. Fråga 25: Anser Du att det ingår i Dina arbetsuppgifter att hjälpa vårdtagare som har
hörselnedsättning att kommunicera på bästa möjliga sätt?
Resultat: Av respondenterna svarade 49 personer (92 %) “ja”, 2 personer (4 %)
svarade “nej” och 2 personer (4 %) svarade “vet ej”.
5.1.5 Frågor om utbildning och information
Fråga 26: (Figur 6) Har Du fått någon utbildning gällande hörsel, kommunikation och
hörhjälpmedel?
Resultat: 35 respondenter (66 %) svarade “nej”, 12 respondenter (23 %) svarade “ja”
och 6 respondenter (11 %) svarade “minns ej”.
Figur 6. Har Du fått någon utbildning gällande hörsel, kommunikation och hörhjälpmedel?
Till fråga 26 fanns en möjlighet för de som svarade ja att kommentera vilken typ av utbildning de erhållit. Detta är ett urval av svaren som inkom:
“Minns inte vad för utbildning” “Undersköterskeutbildning” “Från audiologen”
19
“Via audiologen på halvdagskurs” “Grundutbildning på min APT”
Fråga 27: Önskar Du få utbildning om hörsel, kommunikation och hörhjälpmedel? Resultat: Av respondenterna svarade 37 personer (70 %) svarade “ja”, 8 personer (15
%) svarade “nej” och 8 personer (15 %) svarade “känner osäkerhet”.
Till fråga 27 fanns en möjlighet för de som svarade ja att kommentera specifikt vilken typ av utbildning de önskade få. Nedan redovisas några av kommentarerna:
“Hörapparat och tal vid hörselnedsättning” “Allmänt”
“Mer info om vad man ska tänka på, hur man kan hjälpa person med hörselnedsättning”
“Rengöring” “ Hörapparaters funktion”
“Uppdatering av de nyare apparater eftersom det har säkert förändrat och moderniserat och det är viktigt”
“Allt som går att underlätta för bra kommunikation med vårdtagaren.” “Rengöring, kunna veta om och hur man byter plastslang mm” “Hur hörhjälpmedlet fungerar”
“Allt förekommande gällande hjälpmedel och förhållningssätt” “... Byta batteri ...”
Fråga 28: Har du under de senaste två åren på Din arbetsplats fått ta del av någon
information om hur kommunikation med vårdtagare med hörselnedsättning bör ske?
Resultat: 39 respondenter (74 %) svarade “nej”, 9 respondenter (17 %) svarade “ja”, 3
respondenter (5 %) svarade “minns ej”, 1 respondent (2 %) svarade “känner osäkerhet” och 1 respondent (2 %) har ej besvarat frågan.
Fråga 29: Skulle Du ha nytta av ett skriftligt material om hörsel och hörselnedsättning
hos äldre, om kommunikation med äldre hörselskadade personer och om hörhjälpmedel?
Resultat: 43 respondenter (81 %) svarade “ja”, 5 respondenter (9 %) svarade “nej”, 4
respondenter (8 %) svarade “vet ej” och 1 respondent (2 %) har ej besvarat frågan.
5.1.6 Fråga om ytterligare synpunkter
Sist i enkäten fanns en möjlighet att lämna synpunkter på enkäten, om det var något som till exempel saknades. Av de öppna kommentarerna framkommer:
“Jag tycker det var bra att ni frågar oss för man måste förbättra boendet” “Hörselnedsättning var mer inkluderat i omvårdnadsarbetet förr i tiden”.
20
5.2 Jämförelse mellan hörselkunskap och yrkeserfarenhet
För att kunna hitta eventuella skillnader i kunskap mellan antal arbetade år har Chi2- test utförts på samtliga frågeställningar. Endast en fråga visade en statistisk signifikant skillnad vid jämförelse mellan yrkeserfarenheterna (Figur 7). Frågan var om personalen visste att en plastliknande hörselgångsinsats kan rengöras i vatten. Av de som arbetat längst, alltså 26-45 år, har 94 % svarat rätt på hur rengöring av en insats utförs. Bland de som arbetat 11-25 år har 60 % svarat rätt och 59 % har svarat rätt av de som arbetat 1-10 år. De som arbetat 1-10 år har också i störst utsträckning svarat “Vet ej”. Bland de som har arbetat längre är alltså kunskapen bättre när det gäller rengöring av hörapparat. Resultatet visade ( χ2 = 9.56; p<.05; df = 4) vilket innebär att det finns en statistisk
signifikant skillnad mellan hur länge respondenterna har arbetat och kunskap om rengöringen av hörselgångsinsatsen.
Figur 7. Jämförelse om vilken kunskap yrkeserfarenheterna har om hur rengöring av en hörselgångsinsats i ett plastliknande material utförs.
5.3 Jämförelse med Eriksson och Hagerman (2006)
Chi2- test visade en statistisk signifikant skillnad endast på en av de 27 frågorna vid jämförelse av svaren som inkom i föreliggande studie och svaren som inkom i Eriksson och Hagermans (2006) studie. Detta indikerar att kunskapsläget bland undersköterskor är likvärdigt i de båda studierna.
Svaren på frågan “Skulle Du ha nytta av ett skriftligt material om hörsel och
hörselnedsättning hos äldre, om kommunikation med äldre hörselskadade personer och om hörhjälpmedel?” visade en statistiskt signifikant skillnad (χ2=3.86; p< .05; df=1). Det
var färre respondenter i föreliggande studie (81 %) som kände att de skulle ha nytta av ett sådant material jämfört med 94 % i Eriksson och Hagermans (2006) studie.
Detta innebär att det 2020 var en större andel respondenter som antingen inte visste om de skulle ha nytta av ett skriftligt material eller inte alls ansåg sig ha nytta av det jämfört med Eriksson och Hagermans (2006) resultat (Figur 9).
21
Figur 8. Skulle du ha nytta av ett skriftligt material om hörsel och hörselnedsättning hos äldre, om kommunikation med äldre hörselskadade personer och om hörhjälpmedel?
Den del av enkäten (fråga 3-10) som handlade om hörsel och hörselnedsättning hade procentuellt sett lite färre andel korrekta svar i föreliggande studie jämfört med Eriksson och Hagermans (2006) studie. I studien 2020 svarade exempelvis 43 % av
undersköterskorna korrekt på fråga 4 jämfört med 2006 där 57 % svarade korrekt. I föreliggande studie var det 26% av undersköterskorna som svarade att de på sin arbetsplats fått ta del av information om hörsel och hörselnedsättningar hos äldre under de senaste två åren, vilket var 9 % fler än undersköterskorna år 2006.
Den del av enkäten (fråga 11- 17) som handlade om kännedom om hörhjälpmedel saknade till största delen frågor med korrekta respektive inkorrekta svarsalternativ. Frågeställningarna fokuserade på respondenternas individuella kännedom om
hörhjälpmedel. Inom denna del var värdena snarlika mellan undersökningarna när det gällde vilken kännedom respondenterna själva ansåg sig ha. Av fem frågor hade den egna kunskapsuppfattningen ökat på en fråga, vilken berörde kännedom om hur man hjälper en vårdtagare att lyssna via teleslinga (2020, 60 %; 2006, 47 %). Detta var endast en mindre procentuell ökning som ej var statistiskt signifikant. Den enda frågan med ett förutbestämt korrekt svar i delen om kännedom om hörhjälpmedel var frågan om det går att rengöra hörselgångsinsatser av plast i vatten. Det fanns en procentuell
minskning i hur stor andel som visste att hörselgångsinsatsen rengörs i vatten i
föreliggande studie (68 %) jämfört med Eriksson och Hagermans (2006) studie (75 %). Det fanns emellertid ingen statistisk signifikant skillnad mellan undersökningarna på denna fråga. När det gäller information från arbetsgivaren inom området hörhjälpmedel svarade 24% 2020 att de fått sådan under de senaste två åren, 2006 var motsvarande siffra 17 %.
22 Den del av enkäten (fråga 18- 25) som fokuserar på kommunikation visade inte på några statistiskt signifikanta skillnader, svaren från föreliggande studie och Eriksson och Hagermans (2006) studie var likartade. Denna del av enkäten bestod av fem frågor med korrekta/inkorrekta svarsalternativ samt tre frågor om respondenternas egna
uppfattningar av sina förmågor och erfarenheter. En stor andel av respondenterna besvarade frågorna adekvat, både 2020 och 2006. Vid föreliggande undersökning svarade nästan 89 % att de visste hur kommunikation med en vårdtagare med
hörselnedsättning bäst implementeras, en ökning med 6 % från 2006. På de uppföljande frågorna vilka syftade till att ta reda på om så verkligen var fallet svarade majoriteten korrekt. År 2020 visste 85 % av respondenterna att det var viktigt att minimera
bakgrundsljud vid samtal med en person med hörselnedsättning jämfört med 82 % 2006. I enkäten 2020 svarade 96 % korrekt att kommunikation kan underlättas om personen med hörselnedsättning ser ansiktet på sin samtalspartner, en knapp
minskning från de 98 % som svarade likadant år 2006. Vidare svarade 96 % 2020 att det underlättar om talet sker i långsammare takt, en ökning från 2006 års 89 %. Så stor andel som 94 % 2020 respektive 95 % 2006 visste att avståndet har betydelse för hur väl samtalspartnern uppfattar vad som sägs.
6. Diskussion
6.1. Metoddiskussion
Syftet var att jämföra skillnader i kunskap om hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation mellan föreliggande studie och Eriksson och Hagermans (2006) studie. Skillnaderna skulle undersökas med hjälp av Chi2-test eftersom beroendevariabeln är mätt med nominalskala. Enligt Ejlertsson (2012) är en av tumreglerna för att kunna tillämpa detta test minst 30 deltagare i varje stickprov. De totala respondentgrupperna 2020 och 2006 översteg 30 personer vilket möjliggjorde användning av Chi2-test för att undersöka om det fanns någon statistisk signifikant skillnad grupperna emellan.
På grund av att detta är en jämförande studie var det nödvändigt att använda samma enkät och samma frågeställningar som Eriksson och Hagerman (2006). Många av
frågorna mäter respondenternas egen uppfattning om sin kunskap vilket gör det svårt att bedöma om enkäten har hög eller låg reliabilitet. Enligt Ejlertsson (2019) är
kunskapsfrågor av låg validitet. Det går inte att veta om respondenten har letat upp det korrekta svaret eller om denne kan svaret.
Det är svårt att kontrollera frågor som gäller den egna uppfattningen där respondenterna ska bedöma sin egen kunskap. Om en respondent svarar “ja” på en kunskapsfråga är det svårt att med säkerhet avgöra om denne besitter den relevanta kunskapen eller inte. Eriksson och Hagerman (2006) diskuterade att undersköterskorna möjligen upplevde att enkäten var en granskning av deras förmågor. En respondent kan själv uppleva sin kännedom som större än vad den är, och kanske därför väljer det svarsalternativ som framstår som mest kompetent.
23 För att erhålla mer beskrivande data på kunskapsfrågorna hade det varit fördelaktigt att ställa ytterligare följdfrågor, till exempel för att säkerställa och kontrollera hur väl
respondenternas svar stämde med verkligheten. Brist på möjlighet att ställa följdfrågor menar Bryman (2016) är en svaghet med enkätundersökningar.
I den utdelade pappersenkäten i den föreliggande studien hade ett svarsalternativ blivit felaktigt på fråga 9. Istället för “plötsligt”, “smygande” och “vet ej” stod det “plötsligt”,
“plötsligt” och “vet ej”, svarsalternativet “smygande” saknades således. Detta fel
återfanns inte i webbenkäten. Resultatet på denna fråga räknas bort då validiteten och reliabiliteten anses vara låg, då det ej går att säkerställa respondenternas svar.
Den fråga som i Eriksson och Hagermans (2006) enkät numrerades som fråga 11 togs i föreliggande enkätundersökning bort eftersom svarsalternativen inte ansågs vara
relevanta med dagens hörapparater. Diskussion fördes om alternativen skulle ersättas för att representera hur det ser ut idag, men då skulle svaren inte gå att jämföra.
Svaret på frågan om hur många äldre över 65 år i Sverige som har en hörselnedsättning har förändrats 2020 jämfört med 2006. I föreliggande studie var rätt svar “ca 800 000” (HRF, 2017) jämfört med Eriksson och Hagerman (2006) då rätt svar var “ca 400 000”. Detta innebär en fördubbling av antal äldre med hörselnedsättning 2020.
Svarsalternativen ändrades i föreliggande studie till “ca 300 000”, ca 600 000” och “ca 800 000” från Eriksson och Hagermans (2006) svarsalternativ “ca 100 000”, “ca 400 000”, “ca 800 000”. Anledningen till att alla svarsalternativ ändrades 2020 var för att respondenterna inte skulle anta att det kunde vara den högre siffran då den skulle stå ut bland alternativen.
Nya frågor kunde läggas till i föreliggande studie, men då antalet frågor i Eriksson och Hagermans (2006) enkät redan uppgick till 27 ansågs det inte gå att addera ett större antal frågor utan att riskera att göra enkäten för omfattande. Bryman (2016) betonar att en enkät inte får vara för lång och därmed äventyra respondenternas fokus. Bryman kallar detta fenomen för “enkättrötthet” och det leder till att deltagarna inte orkar ta sig igenom hela frågeformuläret, de avbryter istället sitt deltagande utan att ha besvarat alla frågor.
Det inkom endast ett fåtal svar när första förfrågan om medverkan i
enkätundersökningen skickades ut till cheferna på äldreboendena i Örebro kommun. Eventuellt kan sportlovet som var under den veckan som inbjudan skickades ut ha påverkat svarsfrekvensen. På grund av otillfredsställande återkoppling på det första e-postmeddelandet skickades en påminnelse ut via e-post efter en vecka, vilket ledde till svar från majoriteten av de inbjudna. Om påminnelsen skickats ut tidigare hade
möjligtvis insamlingen av ifyllda enkäter och även dataanalys sannolikt kunnat påbörjas tidigare. De som svarade på påminnelsen gjorde det samma dag det skickades ut vilket gjorde att webblänken kunde skickas omgående och mötestid kunde bestämmas med chefer som ville ta emot pappersenkäter.
24 Frågor om ålder samlades inte in på grund av att det inte ansågs vara relevant och inte gick att koppla till antalet tjänsteår inom äldrevården. Därför valdes istället
yrkeserfarenhet som en variabel för respondenterna att besvara, alltså hur länge respondenterna arbetat på vårdboenden med äldre.
För att kartlägga respondenternas behov av hörselkunskap och önskan av mer utbildning inom området utökades enkäten med följande frågor : “Har Du fått någon
utbildning gällande hörsel, kommunikation och hörhjälpmedel?” med följdfrågan “Om ja, vad för utbildning?” samt “Önskar Du få utbildning om hörsel, kommunikation och
hörhjälpmedel?” med följdfrågan “Om ja, vad specifikt önskar Du få mer utbildning om?”. 6.2. Resultatdiskussion
Tidigare forskning (Hopper & Hinton, 2012; Liu & Lee, 2019) visar att symptomen på demens och hörselnedsättning till viss del överlappar varandra. Det är tänkbart att en person med hörselnedsättning misstas ha en annan diagnos (Solheim et al., 2016). Detta kan vara en faktor till att antalet äldre med hörselnedsättning undervärderas. Svaren på fråga 3 i föreliggande studie indikerar att respondenterna underskattar antalet äldre som har en hörselnedsättning. Andelen korrekta svar på denna fråga var låg även i Eriksson och Hagermans (2006) studie. Att båda studierna uppvisar lågt antal rätta svar tyder på att det finns okunskap om hur utbrett hörselnedsättning är.
En relativt låg procentandel av respondenterna både i föreliggande studie och Eriksson och Hagermans (2006) studie anger att de fått information på arbetsplatsen om
hörhjälpmedel. Trots detta uppger undersköterskorna att vetskapen finns om hur de ska hjälpa en vårdtagare med hörapparaterna, vilket kan tyda på att de är självlärda i
hanteringen av hörapparater då majoriteten av respondenterna 2020 och 2006 anser att detta ingår i arbetsuppgifterna. Det tyder på att undersköterskorna vill vara behjälpliga och finner det vara viktigt att vårdtagare får hjälp med sina hörhjälpmedel. Det skulle ha varit intressant att veta i vilken utsträckning undersköterskorna har tid och möjlighet att genomföra detta. Palmer et al. (2017) belyser att tidsaspekten kan spela stor roll i vårdpersonalens möjligheter att hjälpa vårdtagare. Även om de har kunskapen och vill hjälpa till kanske de inte hinner.
Delen som behandlar kommunikation är även den procentuellt snarlik mellan
föreliggande studie och Eriksson och Hagermans (2006) studie, vilka båda visar att det finns god kunskap i hur vårdpersonalen bör kommunicera med en vårdtagare. Det kan tyda på att undersköterskorna har god förståelse för vikten av att de äldre får behålla sina sociala kontakter för att uppleva ett värdigt liv. Möjligen kan det också vara så att undersköterskorna har observerat positiva effekter av god kommunikation med
vårdtagarna. Det hade varit intressant att även ställa frågor om respondenterna
upplevde att de äldre på det boendet de arbetade ansågs vara socialt isolerade som en följd av sin hörselnedsättning. Tsai et al. (2013) betonar att välfungerande
kommunikation främjar delaktighet hos vårdtagarna och minskar risken för konflikter. Danermark (2005) beskriver att de sociala relationerna kan påverkas negativt för
25 personer med hörselnedsättning vilket kan leda till att de inte längre känner sig delaktiga i vardagen.
Majoriteten av respondenterna både i föreliggande studie och i Eriksson och Hagermans (2006) studie förstår betydelsen av att minimera bakgrundsljud för att underlätta samtal med personer som har hörselnedsättning. Punch och Horstmanshof (2019) beskriver att det ofta förekommer bakgrundsljud på äldreboenden vilket kan påverka taluppfattningen hos de äldre vårdtagarna som är drabbade av en sensorineural hörselnedsättning. Detta kan i sin tur påverka kommunikationen mellan vårdgivare och vårdtagare samt mellan vårdtagare vilket kan ha en negativ effekt på de sociala relationerna. Att många av respondenterna vet detta kan relateras till deras goda kunskaper om kommunikation.
Undersköterskorna i föreliggande studie anger att de skulle ha mindre nytta av skriftligt informationsmaterial än undersköterskorna i Eriksson och Hagermans (2006) studie. Detta kan bero på att respondenterna från studien 2020 anger att de får mer information från arbetsgivaren om hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation jämfört med de från 2006. Kanske kan arbetsgivarens skyldighet att följa lagen genom att arbeta med
förebyggande vård (HSL, SFS 2017:30) och främja äldre personers välbefinnande (SoL, SFS 2001:453) vara en faktor till att vårdgivarna får informationsmaterial.
Eriksson och Hagerman (2006) redovisade inget bortfall vilket kan tyda på att de svarsförluster som förekom i föreliggande studie inte har någonting med utformningen av frågorna att göra, utan att det förmodligen beror på andra omständigheter.
Ejlertsson (2019) beskriver att det är viktigt att motivera deltagarna för att försöka minska antal bortfall. Motivationen hade möjligtvis kunnat stärkas genom att formulera informationsbrevet mer motiverande. Detta kunde möjligen ha genererat mindre bortfall.
7. Slutsatser
Resultatet av föreliggande studie visade endast två statistiskt signifikanta skillnader. Den ena skillnaden förekom på frågan om jämförelsen mellan längd på yrkeserfarenhet och kunskap om hur rengöring av en plastliknande hörselgångsinsats utförs. Den andra skillnaden fanns inom jämförelsen med föreliggande studie och Eriksson och
Hagermans (2006) studie på frågan om vårdpersonalen önskade få skriftligt material om hörsel och hörselnedsättning, om kommunikation med äldre hörselskadade personer och om hörhjälpmedel.
Utfallet indikerar att det fortfarande finns ett behov av kunskap om hörsel och
hörselnedsättningar och hörhjälpmedel samt kommunikation bland undersköterskor på äldreboenden i Örebro kommun. Det finns en liten procentuell skillnad i kunskapen inom hörsel, hörhjälpmedel och kommunikation och längden på yrkeserfarenhet. De som har arbetat längre har något mer kunskap inom dessa områden än de som arbetat en kortare tid. Det är dock viktigt att påpeka att detta inte är statistiska signifikanta skillnader utan endast procentuella differenser mellan grupperna.
