Kuba och
historiens slut
- En studie om svenska tidningars gestaltningar av Kuba
under Fidel Castros kommunistiska styre
Cuba and the end
of history
- A study on Swedish newspapers framing of Cuba under
Fidel Castro
'
s communist rule
KURS: Historia för ämneslärare 61–90 hp PROGRAM: Ämneslärarprogrammet FÖRFATTARE: Magnus Åhström EXAMINATOR: Radu Dinu TERMIN: VT 2020
Sammanfattning
I denna studie undersöks hur tre rikstäckande svenska dagstidningar med varierande ideologisk grund gestaltat ett urval av politiska händelser på Kuba under Fidel Castros kommunistiska styre 1962–1994. De politiska händelserna på Kuba som granskats är Kubakrisen 1962, Olof Palmes Statsbesök 1975 samt Specialperioden 1990–1994. Frågeställningarnas fokus har dels legat på hur gestaltningarna av Kubas politik bibehållits eller förändrats under den undersökta perioden, och dels hur tidningarna förhållit sig till sin politiska grundideologi över tid. Avslut-ningsvis har detta resultat ställts mot Francis Fukuyamas tes om ”Historiens slut”. Gransk-ningen av materialet har skett med ett gestaltningsteoretiskt ramverk där en kvalitativ aspekt granskat gestaltningens perspektiv och urval, samt en kvantitativ aspekt som fokuserat på jour-nalistikens värdeomdömen mot Kubas politik. Resultat visar att det fanns betydande skillnader mellan tidningarnas gestaltningar och värdeomdömen under 1960- och 1970-talet. Under Spe-cialperioden på 1990-talet förenades dock samtliga tidningar i en samstämmig kritik mot Fidel Castros kommunistiska styre på Kuba. Detta tycks dels vara ett resultat av tidningarna i allt högre grad blivit nyhetsstyrda snarare än idéstyrda. Ideologiska nyanser skiljer tidningarnas gestaltningar åt, dessa perspektiv överskuggas dock på 1990-talet av att tidningarna samlas i en typ av liberaldemokratisk mittfåra som enhälligt fördömer kommunismen på Kuba.
Nyckelord: Kuba, kalla kriget, kommunism, Fidel Castro, ideologier, gestaltningsteorin, Histo-riens slut, journalistik, Svenska dagbladet, Dagens nyheter, Aftonbladet.
Abstract
This study examines how three nationwide newspapers in Sweden framed a sample of political events on Cuba during Fidel Castro's communist rule during the period 1962–1994. The news-papers are all linked to different political ideologies. The political events examined were the Cuban missile crisis 1962, Olof Palme's state visit 1975 and the Special Period 1990–1994. The purpose of the study was on one hand to examine if the framing of Cuba’s politics was main-tained or changed during this period, and on the other hand how the newspapers adhered to their political ideology over time. In conclusion these results are discussed in relation to Francis Fukuyamas thesis “The End of History?”. The study uses a frame analysis as a theoretical framework which has a qualitative aspect that examines the salient perspectives and selections, and a quantitative aspect which focus on value judgments towards Cuba's political leadership. The study shows that there were significant differences between the newspaper framing and value judgements during the 1960s and 1970s. During the 1990s there were a substantial shift, as the newspapers now united in a unanimous condemnation of the communist rule on Cuba. This seems to be a result of the newspapers becoming more news-driven rather than idea-driven. Although some ideological nuances persisted during the 1990s, overall the ideologies expressed by the newspapers seem to converge in the support of political and economic liberalism. Based on the results of this study, the major ideological battle of the 20th century was replaced by
minor ideological disputes in the 1990s.
Keywords: Cuba, The Cold War, communism, Fidel Castro, ideologies, framing theory, End of history, journalism, Svenska dagbladet, Dagens nyheter, Aftonbladet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Inledning ... 4
Syfte och frågeställningar ... 5
Teori och metod ... 5
Slutet på historien och ideologiernas död ... 8
Urval, avgränsningar och material ... 9
Urval av tidningar ... 9
Källkritik och material ... 10
Urval av politiska händelser på Kuba ... 11
Tidigare forskning ... 12
Bakgrund ... 15
Kubas historia ... 16
Ideologierna ... 17
Resultat och analys ... 18
Kubakrisen 1962 ... 18
Olof Palmes statsbesök 1975 ... 22
Specialperioden 1990–1994 ... 25
Slutanalys ... 29
Förhållandet till den ideologiska grunden ... 30
Ideologiernas död ... 32
Avslutande diskussion ... 33
Didaktisk diskussion ... 33
Slutdiskussion ... 34
Inledning
Redan 1922 konstaterade amerikanen Walter Lippman i sitt verk public opinion att människans bild av verkligheten ofta har större betydelse än verkligheten själv.1 Mediernas makt och
för-måga att påverka samhällsutvecklingen har därmed ofta blivit föremål och stått i fokus för forskningssamhället. Som historiskt vittnesmål ger medierna många fördelar i studiet av dåtida sociala och politiska åskådningar. Texterna i dagstidningarnas rapportering utgör här en central grund för formandet av människors föreställningar om hur världen är förskaffad. Textens se-lektiva och kontextuella användning utgör därmed ett väsentligt maktmedel i formandet av människans föreställningar av verkligheten.2 I denna debatt har å ena sidan frågan om
medier-nas politiska vinkling varit en ständigt närvarande fråga, med tanke på att alla stora svenska dagstidningar under nittonhundratalet haft en ideologisk profil. Å andra sidan har flera statsve-tare under samma period hävdat att de stora ideologiska skiljelinjerna har kommit till vägs ände. Bland dessa finner vi den svenska statsvetaren Herbert Tingsten som argumenterade för att de stora politiska grundideologierna idéstrid är utdöende eller rentav utdöd.3 Liknande
argumen-tation väcktes återigen till liv i anslutning till kommunistregimernas sammanbrott, här var ame-rikanen Francis Fukuyamas inflytelserika artikel och efterföljande bok The end of History? ett betydelsefullt bidrag.4 Gemensamt för påståendet om ”ideologiernas död” är att den ideologiska
kampen mellan de politiska ideologier som uppstod på 1700 och 1800-talet är död; kvar står bara tekniska detaljer i en stor liberaldemokratisk värdegemenskap.5
”Kuba engagerar. Kuba debatteras. Få länder väcker lika starka känslor som Kuba.”6 Med dessa
ord inleder den svenska Kubakännaren Thomas Gustafsson sin bok Kuba.7 Denna ö i Karibien
var under sent 1950-tal platsen för en omvälvande revolution vars politiska inriktning gjorde den till en central bricka i kalla krigets geopolitiska spel fram till Sovjetunionen fall 1991. Den geografiska närheten till USA har i kombination med dess politiska distans och motstånd till densamma, gjort landet till föremål för både politisk beundran och avsky. Dessa unika karak-tärsdrag som en kommunismens bastion i kapitalismens bakgård har därmed inte sällan gjort landet till ett återkommande föremål för politiska meningsskiljaktigheter. Kuba blir därmed i egenskap av sin politiskt omtvistade karaktär ett högst relevant analysobjekt för att studera hur svenska dagstidningar förhöll sig till sina politiska ideologier i sin nyhetsrapportering under efterkrigstiden.
Flera studier om hur dynamiken i efterkrigstidens idédebatt i Sverige sett ut har redan genom-förts, likaså studier om hur journalistikens villkor och relation till politiken officiellt förändrats. Forskning om tidningarnas gestaltningar av kommunismen har främst fokuserat på
1 Johansson, Bengt och Strömbäck, Jesper. När bjälken sitter i betraktarens ögon. I Misstron mot medier, Lars
Truedson (red.), 100–116. Stockholm: Institutet för mediestudier, 2017. E-bok. s. 104.
2 Borèus, Kristina & Bergström, Göran. Textens mening och makt. 4. Uppl. Lund: Studenlitteratur, 2018. ss.
211–212.
3 Larsson, Reidar. Politiska ideologier i vår tid. Lund: Studentlitteratur, 2014. ss. 15–19. 4 Fukuyama, Francis. The End of History?. The National Interest. nr. 16, 1989: 3–18. 5 Fukuyama 1989, ss.17–18.
6 Gustafsson, Thomas. Kuba. Stockholm: Carlssons bokförlag, 2011. s. 11. 7 Gustafsson 2011.
Sovjetunionen, Kuba framträder i denna kontext som en vit fläck på forskningskartan. Det finns således ett flerfaldigt värde med att studera hur olika svenska tidningar med skiftande ideolo-gisk grund gestaltat ett urval politiska händelser på Kuba under senare delen av 1900-talet. Studiens ingång har därmed dels potentialen att ge ett nytt perspektiv på hur tidningarnas för-hållande till sin ideologiska grund möjligen förändrades, påverkade och påverkades av sam-hällets utveckling under sena nittonhundratalet. Samtidigt som resultatet dessutom kan bidra med ett unikt perspektiv i relation till tesen om ”ideologiernas död”.
Syfte och frågeställningar
Syftet med min undersökning är att granska hur tre svenska dagstidningar med varierande ide-ologiska grund – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet – återgav storpolitiska händelser på Kuba under åren 1962–1994. Detta görs med hjälp av följande frågor:
1. Hur förändrades eller bibehölls de respektive tidningarnas gestaltning om Kuba un-der perioden 1962–1994?
2. Hur förhöll sig de respektive tidningarna till sin ideologiska grund i rapporteringen om Kuba under perioden 1962–1994?
3. Hur förhåller sig denna utveckling i relation till påståendet om ”Ideologiernas död”?
Teori och metod
För att både kunna granska tidningarnas gestaltningar av storpolitiska händelser på Kuba samt tidningens förhållande till sin politiska grundideologi, sammanfogas i denna undersökning en kvalitativ textanalys med en kvantitativ analys av de värdeomdömen som framkommer i rap-portering om Kuba. I granskningen av materialet är det därmed inte främst textens förhållande till verkligheten som är av intresse, istället blir tidningarnas gestaltningar av verkligheten den centrala aspekt som granskas. Vad gestaltningsteorin eller framing som det benämns på eng-elska handlar om, förtydligades 1993 av Robert M. Entman i hans inflytelserika artikel Fram-ing: Toward Clarification of a fractured paradigm.8 I artikeln definierar han gestaltningsteorins
funktion enligt följande:
To frame is to select some aspect of perceived reality and make them more salient in a communicating text, in such a way as to promote a particular problem definition, causal interpretation, moral evaluation, and/or treatment recommendation for the item described.9 Verkligheten är oändlig och det är i denna oändlighet som tidningarna väljer vad som skall vara mer framträdande i rapporteringen, samt hur dessa framträdande aspekter skall utformas för att
8 Entman, Robert M. Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm. Journal of communication. Vol.
43, nr. 4, 1993. 51–58.
skapa en specifik bild av verkligheten. Det är bland dessa ofrånkomliga inramningar av verk-ligheten som en gestaltningsteoretisk ansats kan avslöja ideologiska ställningstaganden.10
Ur ett teoretiskt och historiskt perspektiv går det samtidigt att ifrågasätta studien av tidningens förhållande till dess ideologiska grund från flera synvinklar. Politiska ideologier är både om-tvistade och föränderliga. Ideologier förändrar sig och förgrenar sig, vissa tappar stöd eller re-levans för att senare återupplivas i en ny skepnad samtidigt som helt nya ideologiska inrikt-ningar uppstår. Trots detta har olika statsvetare under 1900-talet hävdat att den stora ideologiska kampen som inleddes under 1800-talet är förlegad, med argumentet att de politiska menings-skiljaktigheterna inte längre går längs skiljelinjerna för de traditionella politiska ideologierna.11
Dessutom har det riktats kritik emot att dela in verklighetsföreställningar efter olika ideologier, dessa föreställningar bör istället styras och ersättas av vetenskapliga fakta. Statsvetaren Reidar Larsson vänder sig emot denna uppfattning med argumentet att en kunskapsbas alltid samverkar med värderingar i beslutsfattningar; vilka mål eller ideal som är eftersträvansvärda är fortfa-rande en fråga om ideologi och inte vetenskap.12
Trots ideologiernas föränderlighet finns det samtidigt en tidlöshet i deras grundvärderingar, alltifrån i synen på människans roll i samhället till deras olika föreställningar om idealsamhället. I min undersökning bör därför ideologier – och skillnaderna dem emellan – förstås utifrån deras grundvärderingar och övergripande värdesystem. En värdering kan i denna kontext förstås som att vissa värden ställs högre än andra, exempelvis att ekonomisk fördelning värderas högre än ekonomisk tillväxt. En värdering är således ett normativt uttalande som kan ge tydliga indikat-ioner på vilka riktlinjer eller åtgärder som förespråkas.13 Värdeomdömen kan därmed förstås
som ett uttryck för ideologiska ståndpunkter, vilket därmed gör dem till en relevant analysva-riabel.
I denna undersökning är det därmed dels karaktären på tidningarnas värdeomdömen om Kubas politik/politiker och dels gestaltningens inramning av händelsen som varit av intresse. Således har undersökningen dels en kvalitativ aspekt, där gestaltningens perspektiv och urval analyse-ras. Samtidigt som den har en kvantitativ aspekt, där värdeomdömen som tidningarna gör om Kuba i sin rapportering kodas enligt tre kategorier. Den kvalitativa analysvariabel har gjorts med inspiration av ideologikritiken, en teoretisk ansats som i grunden är marxistisk och använ-des för att ifrågasätta kapitalismens förmedlade världsbilder. Idag används den vanligtvis för att analysera ideologiska makt- och dominansförhållanden i samhället som förmedlas genom gestaltningens användning av språk och perspektiv. Dominerande perspektiv och urval i tid-ningarnas gestaltningar av verkligheten kan därmed ses som en produktion av ideologi, ett mer subtilt uttryck för ett ideologiskt maktintresse.14
10 Johansson, Bengt. Strömbäck, Jesper och Truedson, Lars. Kampen om mediebilden. Stockholm: Institutet för
mediestudier, 2019. ss. 74–75; Shehata, Adam. Medierna och makten över publiken. I Medierna och
demokratin. Jesper Strömbäck och Lars Nord (red.), 317–344. Lund: Studentlitteratur, 2012. ss. 327–330.
11 Fukuyama 1989, s. 3. 12 Larsson 2014, s. 22. 13 Larsson 2014, s. 23.
14 Berglez, Peter. Kritisk diskursanalys. I Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap, Bengt Johansson och
Genom att sammanfoga dessa analysmetoder läggs en god grund för senare slutsatser om i hur stor utsträckning tidningens ideologiska färg påverkat nyhetsrapportering över tid. Med bak-grund av detta kommer följande frågor användas vid analysen av materialet:
1. Hur är händelsen inramad dvs. vem eller vad är orsaken till händelsen, för vem är det ett problem och vad är lösningen på problemet?15
2. Hur många av de artiklarna som tidningarna gjorde om Kubas politik/politiker i anslut-ning till de politiska händelserna är vänskapliga, kritiska respektive informativt-ne-utrala?
I den inledande frågan ligger därmed fokus på den kvalitativa aspekten genom att fokusera på perspektiv, urval och attribut som händelsen ramas in med (medveten eller omedveten). Med fråga två analyseras de värdeomdömen som texten i tidningarna ger uttryck för i relationen till Kubas politik/politiker. De kategorier som använts vid kodningen av värdeomdömen är vän-skaplig, kritisk och informativt-neutral. När aktören nämns utan värderande inslag kodas det som informativt-neutral, när aktören nämns i kombination med beröm och beundran kodas det som vänskapligt, och när kritik eller misstro riktas mot aktören kodas det som kritiskt.16 Varje
artikel eller ledare får således ett av dessa omdömen som baseras på helhetsintrycket. Denna kodning baseras i första hand på de värdeomdömen som uttrycks i texten. Det finns enstaka fall där värdeomdömen uteblir, men urvalen och perspektiven är uppenbart gynnsamma eller ogynnsamma vilket gör att det funnits skälig grund att koda dem som kritiska respektive vän-skapliga. Genom att kombinera denna kvantifiering med en kvalitativ analys, läggs en god grund för att synliggöra olika aspekter av tidningarnas nyhetsrapportering över tid.
Skiljelinjerna mellan de kategorier som rapporteringen kodas som är inte alltid självklara, men genom att visa hur kodningen av mer tveksamma exempel gått till vill jag synliggöra denna tankeprocess och dessa avvägningar. Ett exempel på en av de vänskapligt kodade artiklarna kommer i anslutning till Olof Palmes statsbesök på Kuba 1975. Svenska dagbladets korrespon-dent ställer här revolutionen i Venezuela i kontrast mot den kubanska revolutionen: ”I Caracas finns ingen motsvarighet till den entusiasm och framtidstro som präglade Havanna. Castro hade ett överväldigande folkligt stöd som satte honom i stånd att omvandla Kuba till en socialistisk stat”.17 Exemplet belyser här snarare Fidel Castro med en vänskaplig historieskrivning. Artikeln
kodas som vänskaplig, även om det inte är ett direkt vänskapligt värdeomdöme om hans per-sonlighet eller den politik som han för. Ett exempel på en neutral-informativ ledare kommer här från Dagens Nyheters ledarsida 1975, även här i anslutning till Olof Palmes statsbesök på Kuba. Ledaren som främst fokuserar på att utvärdera Palmes turné i Latinamerika skriver i anslutning till Kuba att: ”Visst var det en diktatur Palme besökte. I tredje världen där Kuba har
15 Esaiasson, Peter. Gilljam, Mikael. Oscarsson, Henrik. Towns, Ann E. och Wängnerud, Lena. Metodpraktikan:
konsten att studera samhälle, individ och marknad. 5. Uppl. Stockholm: Wolters Kluwers, 2017. s. 219.
16 Asp, Kenneth och Bjerling, Johannes. Mediekratin : mediernas makt i svenska val. Stockholm: Ekerlid, 2014.
s. 122.
stort inflytande, är det ingen ovanlig styrelseform”.18 Ledaren menar att det Kuba Palme
be-sökte visserligen är en diktatur, men avdramatiserar samtidigt påståendet genom att ställa det i kontrast mot andra stater i Latinamerika. Under 1990-talet rapporterar Svenska dagbladets kor-respondent från Kuba, olika kubanska familjer intervjuas om situationen som landet hamnat i. Även om artikeln framhåller kubanernas åsikter om att Fidel gjort bra saker med landets sjuk-vård och utbildning samtidigt som direkta värdeomdömen uteblir, blir artikelns helhet genom dess urval, formuleringar och perspektiv kodad som kritisk. Rubriken ”Allt Castro har gjort är inte dålig” följs av underrubriker som ”Makthavarna äter”, ”Tal i repris”, ”Dålig sjukhusmat” och ”Tappade ransoner”.19 Formuleringarna och gestaltningen som helhet ger här tillräckligt
för att koda artikeln som kritisk, utan att direkt kritiska värdeomdömen yttras från journalistens sida.
Resultatet av denna analys kommer därmed inledningsvis svara på min första frågeställning. Detta resultat kommer i sin tur ställas mot ideologiernas grundvärderingar, för att kunna besvara frågeställning nummer två. Slutligen kommer resultatet av dessa två frågeställningar leda fram till ett resonemang som kopplas till teorin om ’ideologiernas död’ i fråga tre.
Slutet på historien och ideologiernas död
Fukuyama menar i sin artikel The End of History att kommunistblockets fall inte bara var slutet på kalla kriget, utan också slutet på mänsklighetens ideologiska evolution. En evolution som slutat i en universell triumf för västvärlden liberala demokrati, när de gångna seklets stora ut-manare i form av fascismen och kommunismen fallit.20 Fukuyama tes bygger delvis på en
tidi-gare tes om att historiens slut redan inföll med den franska revolutionens liberala ideal.21 Tesen
byggdes på att de liberala demokratiska idealen som infördes med franska revolutionen inte gick att förbättra, även om det i praktiken fanns mycket att förbättra med samhället. Fukuyama menar att detta i praktiken fullbordades med kommunistblockets fall. Fukuyama påstår inte att politiska meningsskiljaktigheter har nått sitt slut, men att de stora ideologiska skiljelinjerna har tillintetgjorts. Sovjetunionens och Kinas avståndstagande från ett marxist-leninistiskt ekono-miskt system, blev sista spiken i kistan för ideologiska kampen.22
Den ideologiska evolutionen handlar inte heller om att alla stater kommer att bli lyckade libe-rala stater; utan snarare om att stater slutat göra ideologiska anspråk på att representera en högre form av mänskliga samhällen.23 Nu när den stora ideologiska kampen har tagit slut, kommer
nationalism och religion få ökat inflytande för att tillgodose det existentiella tomrum som histo-riens slut lämnat efter sig.24 Historien som under nittonhundratalet karakteriserats av stora
exi-stentiella och ideologiska strider, har vid historiens slut bytts ut mot ekonomiska kalkyler,
18 Palme för Kuba. Dagens Nyheter. Ledare. 1975-07-06.
19 ”Allt Castro har gjort är inte dålig”. Svenska dagbladet. Artikel. 1994-09-05. 20 Fukuyama 1989, s. 7.
21 Fukuyama 1989, s. 4. 22 Fukuyama 1989, ss. 9–10. 23 Fukuyama 1989, s. 12. 24 Fukuyama 1989, ss. 13–14.
tekniska detaljer och miljöfrågor. Fukuyama menar att det möjligen är i denna existentiella tomhet som historiens slut lämnat efter sig, som historien också kommer ta ny fart.25
Urval, avgränsningar och material
Urval av tidningar
Valet av de tidningar som granskas i denna undersökning gjordes på grundval av deras ideolo-giska profil samtidigt som samtliga tidningar under den undersökta perioden nådde en stor lä-sarkrets. Eftersom syftet med undersökningen är att undersöka tidningarnas förhållande till sina politiska ideologier blir ett urval av tidningar med varierande ideologisk grund motiverat. Af-tonbladet som i denna undersökningen är den tidning med ideologisk grund längst till vänster, skulle istället kunna representeras av exempelvis tidningen Arbetet eller Flamman som har en tydligare vänsterprofil. Dessa fick dock väljas bort med anledning av deras frånvaro i det digi-taliserade arkivet. De utvalda tidningarna representerar under den undersökta perioden trots detta i någon mån de centrala traditionella politiska ideologierna: liberalism, socialism (reform-istisk) och konservatism.
Svenska Dagbladet intog under tidiga 1900-talet en konservativ hållning och dess starka kopp-ling till konservatismen fortsatte fram till 1970-talet. 1974 bildade Svenska Dagbladet ett han-delsbolag där stora delar av svenska näringslivet gick in som delägare, tidningens politiska be-teckning gjordes något friare och har sedan dess betecknats som ”obunden moderat”.26 Antalet
dagligt tryckta vardagsupplagor har åren 1980–2000 utvecklats från 192 000 till 176 000 upp-lagor.27 Dagens Nyheter har sedan dess grundande 1864 beskrivits som utpräglad liberal och
ställde sig 1923 vid det nybildade liberala partiets sida. Tidningen tog i inledningen av kalla kriget en antikommunistisk ställning men förklarade sig 1973 som oberoende – men med en liberalistisk inriktning på ledarsidorna.28 Tidningens vardagsupplaga har åren 1980–2000 gått
från 404 000 till 361 000 tryckta vardagsupplagor.29 Aftonbladet grundades 1830 och
utveck-lades under 1930-talet till Sveriges mest spridda kvällstidning. Tidningen hade länge en liberal profil vilket ändrades först 1956 när tidningen såldes till LO, av marknadsmässiga skäl karak-teriserade LO dock Aftonbladet som politiskt neutral inledningsvis. Exempelvis var en uttalad icke-socialist vid namn Allan Fagerström chefredaktör på Aftonbladet 1959–1962, tidningen kom senare att benämnas som oberoende socialdemokratisk.30 Mellan år 1980 och 2000 gick
Aftonbladets tryckta upplaga från 415 000 till 382 000 exemplar.31
25 Fukuyama 1989, ss. 17–18.
26 Sandlund, Elisabeth. Svenska dagbladet. Nationalencyklopedin. (u.å.).
http://www.ne.se/lång/svenska-dagbla-det (hämtad 2020-04-05).
27 Carlsson, Ulla och Facht, Ulrika. MedieSverige 2010: Statstik och analys.Göteborg: NORDICOM-Sverige,
2010. s. 164.
28 Sundin, Staffan och Johansson, Alf W. Dagens nyheter. Nationalencyklopedin. (u.å.).
http://www.ne.se/lång/dagens-nyheter (hämtad 2020-04-05).
29 Carlsson och Facht 2010, s. 164.
30 Nord, Lars. Vår tids ledare: en studie av den svenska dagspressens politiska opinionsbildning. Stockholm:
Carlsson, 2001. s. 83.
Källkritik och material
Materialet som granskats är tidningarnas bevakning av ett urval av politiska händelser på Kuba, vilket redovisas och argumenteras för under rubriken Urval av politiska händelser på Kuba. Materialet består både av ledare och nyhetsjournalistik som publiceras i anslutning till dessa händelser. Totalt har 122 ledare, artiklar, notiser och krönikor granskats. Morgontidningarna publicerade mer material än Aftonbladet i anslutning till händelserna, vilket gör att mängden granskat material skiljer sig mellan tidningarna.
Tidningens ledare eller ledarsida är den plats där publikationen uttrycker sina åsikter i en aktuell fråga, åsikter som ofta varit nära kopplade till tidningens politiska grundideologi. Ledare be-nämns också som ledarsidan, eftersom den ofta består av flera artiklar där tidningen har chans att påverka opinionen.32 Ledarsidan kan också innehålla insändare från andra aktörer, denna
undersökning avgränsas dock av studiens syfte till att endast studera ledare som har tidningens redaktörer som avsändare. Vanligtvis är ledare osignerade, detta betyder dock i praktiken att det är redaktörerna som står bakom ledaren. Därmed bör ledare ses som tendentiösa och bero-ende av tidningens ideologiska färg, vilket också gör den till en god källa för att undersöka hur tidningarnas ideologiska uttryck utvecklats under den undersökta perioden.33
Nyhetsjournalistiken kan i sin tur bestå av artiklar eller notiser baserat på information från en nyhetsbyrå, reportage som utförts av tidningens reportrar på plats eller analyser utanför ledar-sidorna. Alla tidningar har även publicerat insändare, krönikor och debattinlägg om Kuba, men eftersom dessa inte är författade av tidningens journalister har dessa uteslutits i undersökning. Även om artiklarna baseras på information från en nyhetsbyrå, kan ändå tendenser studeras i form av värdeomdömen, men framförallt genom rapporteringens perspektiv och urval. Att be-döma om ett urval är skäligt eller snedvridet kan samtidigt vara svårt. Men om fakta som är relevant utifrån det valda perspektivet undanhålls, eller om ytterligare information ändrar hel-hetsbilden kan urvalet bedömas som skevt. Ett skevt urval kan å ena sidan göras omedvetet som produkten av journalistens förutfattade meningar och värderingar, å andra sidan kan ett skevt urval om det görs medvetet istället handla om urvalsförfalskning.34 Gestaltningarnas perspektiv
och urval är således tätt sammankopplade med undersökningens kvalitativa moment.
Aftonbladet särskiljer sig som den enda kvällstidning i denna undersökning, beteckningen är en benämning som baseras på att tidningarna förr gavs ut på eftermiddagen. Kvällstidningarna var också under efterkrigstiden tidiga med att lägga fokus på mer sensationella nyheter, sport, tv och kändisar.35 Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är morgontidningar där
nyhetsrap-porteringen vanligtvis fokuserar mer på politik, och står generellt för en mer djuplodande jour-nalistik än kvällstidningar. I internationella jämförelser har svenska kvällstidningar dock haft en mer omfattade politisk inriktning i jämförelse med andra utländska kvällstidningar. Trots
32 Vallinder, Torbjörn. Ledare. Nationalencyklopedin. (u.å.). http://www.ne.se/lång/ledare (hämtad 2020-04-06). 33 Tosh, John. Historisk teori och metod. 3. Uppl. Lund: Studentlitteratur, 2011. s. 110.
34 Thurén, Thorsten. Källkritik. Stockholm: Liber AB, 2013. s. 86.
35 Wadbring, Ingela och Weibull, Lennart. Massmedier: nya villkor för press, radio och tv i det digitala
detta räknas morgontidningarna som mer djuplodande och inriktade på politik i sin rapporte-ring, gentemot kvällstidningarnas generellt mer lättsamma journalistik.36
Den nyhetsjournalistik som granskas i Aftonbladet riskerar därmed å ena sidan inte vara jäm-förbar mot morgontidningarnas nyhetsjournalistik, med bakgrund av tidningarnas olika karak-tär. Å andra sidan har alla tidningarnas ledarsidor fokus på opinionsbildning, vilket gör dessa till jämförbara enheter. Studiens syfte är heller inte att jämföra tidningarnas utveckling i relation till varandra, utan snarare att undersöka hur deras förhållande till sin ideologiska grund utveck-lats. I anslutning till händelserna kring Kubakrisen erbjuder exempelvis både nyhetsjournalisti-ken och ledarna ett utförligt material, vilket gör en avgränsning helt nödvändig. Nyhetsjourna-listiken hade i över en veckas tid flera helsidor med rapportering från konflikten dagligen. Där-med avgränsas analysen av Kubakrisen till att omfatta samtliga ledare samt huvudartikeln på förstasidan under konfliktens intensivaste skeden. I fallet med Olof Palmes statsbesök på Kuba och Specialperioden kommer samtlig nyhetsjournalistik och ledare tas med, ledarsidorna be-handlar här endast händelserna i ett fåtal fall.
Urval av politiska händelser på Kuba
Urvalet av de politiska händelser som undersökningen fokuserar på gjordes mot bakgrund av flera faktorer. För det första måste den politiska händelsen vara tillräckligt stor för att generera nyhetsbevakning från samtliga tidningar. För det andra finns det ett värde att händelserna ut-spelar sig i olika skeenden av den journalistiska utvecklingen i Sverige. Värdet av detta är ex-empelvis att tidningarnas politiska omdaning, kraven på objektivitet och det statligt presstöd som ägde rum runt sent 1960-tal till omkring mitten av 1970-talet, kan vara en delförklaring till en potentiell förändring i rapporteringens gestaltningar. För det tredje finns det med koppling till tesen om ”ideologiernas död” en betydelse att händelserna också utspelar vid olika tidpunk-ter under det Kalla kriget – även i anslutning till kommunistblockets fall. Yttidpunk-terligare ett villkor är att händelserna bör ligga under den period där Kubas regering förde en uttalad kommunistisk politik. Den kubanska revolutionen var fullbordad i januari 1959 men uttalade inte en kommun-istisk inriktning och sitt samarbete med östblocket förens 1961.37 Slutligen bestämmer även
undersökningens omfattning och tidsram mängden material som kan tas med i undersökningen, eftersom de politiska händelser som väljs ut skall alla undersökas i de tre ovan nämnda tidning-arna. Med bakgrund av denna avgränsningsram har jag valt ut dessa tre händelser:
• Kubakrisen 1962
• Olof Palmes statsbesök på Kuba 1975 • Specialperioden 1990–1994
Kubakrisen var en händelse som utspelade sig i oktober 1962, Kuba som året innan allierat sig med Sovjetunionen hade accepterat utplaceringen av missiler med kärnvapenstridsspetsar på
36 Wadbring och Weibull 2014, ss. 52–53.
37 Keen, Benjamin och Haynes, Keith. A history of Latin America. Vol. 2, Independence to the present. Belmont
ön med argumentet att försvara sig från ytterligare amerikanska ingripanden. Missilerna som fraktas dit över sommaren upptäcktes i oktober av amerikanskt spaningsflyg, upptäckten in-ledde en diplomatisk kris och John F. Kennedy gick den 22 oktober ut med ett tv-sänt tal där han proklamerade att USA införde en blockad mot alla ingående skepp till Kuba, och krävde att missilerna skulle avlägsnas från ön. Konflikten kom nära att utlösa ett kärnvapenkrig men utmynnade till slut en vecka senare i att Sovjetunionen, utan kubanskt inflytande, valde att dra tillbaka missilerna med ett amerikanskt löfte att avstå ytterligare invasionsförsök av Kuba samt vid ett senare skede avlägsna sina missiler från Turkiet.38
Olof Palmes statsbesök på Kuba ägde rum i slutet av juni 1975, besöket var en del i en större rundresa till flera latinamerikanska länder. Besöket på Kuba var historiskt eftersom den svenska regeringsdelegationen blev den första västerländska regeringen som besökte Kuba sedan Fidel Castros tillträde 1959. Olof Palme besökte både Havanna och Santiago de Cuba där han höll tal inför en storpublik vid den symbolisk moncadakasernen som var platsen där Fidel Castro gjorde sitt första revolutionsförsök 1953.39
Åren 1990–1994 efter kommunistblockets upplösning benämns på Kuba som Specialperioden. Den kommunistiska handelsorganisationen hade tidigare stått för 86% av landets export och 87% av landets import, vilket kastade in Kuba i en svår ekonomisk kris. Detta ledde i sin tur till att produkter som varit avgörande för det kubanska jordbruket uteblev, vilket också ledde till en stor brist på livsmedel. Dessa problem ledde i sin tur till att krisen också blev en flyk-tingkris när tusentals kubaner flydde till USA på hemmagjorda flottar.40
Tidigare forskning
I detta avsnitt redovisas dels svensk forskning om den svenska tidningspressen och ledarsidor-nas utveckling under det sena 1900-talet. Vidare presenteras angränsande relevant forskning om den svenska idédebatten i tidningspressen under efterkrigstiden, samt forskning om svenska föreställningar av kommunismen. Med denna kombination av forskning från olika forsknings-fält, kommer resultatet i min undersökning kunna ställas i relation till tidigare forskning samt kunna bidra till nya perspektiv och infallsvinklar.
I boken Mediekratin-mediernas makt i svenska val skriver Kent Asp professor i journalistik och Johannes Bjerling filosofie doktor i journalistik om svenska mediernas nyhetsbevakning, och hur balansen mellan politiken och medierna i Sverige har utvecklats sedan 1950-talet.41
Huvud-delen av forskningen som gjorts är medievalsundersökningar där mediernas bevakning av val-rörelser har varit forskningens huvudobjekt, forskningen har varit omfattande och därmed kom-mer endast de delar som anses vara relevanta för denna undersökning redovisas.
38 Bethell, Leslie. Cuba: a short history. Cambridge: Cambridge university press, 1993. ss. 102–103. 39 Gustafsson 2011, ss. 506–507.
40 Gustafsson 2011, ss. 343–350. 41 Asp och Bjerling 2014.
Forskningen har delvis fokuserat på hur svenska tidningar gynnat eller missgynnat ett borgerligt regeringsalternativ respektive ett socialdemokratiskt regeringsalternativ. Indexet som mäter hur ett specifikt regeringsalternativ gynnats eller missgynnats baseras på hur aktören värderats när den benämnts i rapporteringen. I en sammanställning av forskning som utförs vid svenska val-rörelser mellan 1979 och 2010 framkommer Svenska Dagbladet som den tidning som i genom-snitt gynnat ett borgerligt regeringsalternativ alternativ mest. Dagens Nyheter har också gynnat borgerliga regeringsalternativ men mer marginellt, medan Aftonbladet marginellt gynnat ett socialdemokratiskt regeringsalternativ. I relation till Svenska Dagbladet och Aftonbladet tycks tidningarna genomgått en betydande förändring och orientering mot professionell journalistik först under tidigt 1990-tal, eftersom det här syns en betydande minskning i gynnsam bevakning av det ena regeringsalternativet över det andra. Forskningen visar dessutom på en ökad plural-ism i nyhetsbevakning, 1956 fick det parti som stod närmast tidningen 63% av den politiska nyhetsbevakningen vilket minskade kontinuerligt till 1988 där 26% av den politiska bevak-ningen fokuserade på samma parti. 42
Sammanfattningsvis menar författarna i förhållande till frågan om pressens politiska partiskhet att den har genomgått stora förändringar sedan 1950-talet. Nyhetslogiken har gått från att vara partipolitiskt till att successivt ersättas av en professionell nyhetslogik som istället förankras i journalistiken, en förändring som i valrörelserna fick ett betydande genomslag under tidigt 1990-tal. Den professionella nyhetslogiken innebär att nyhetsmediernas format, yrkesmässiga normer och behovet att fånga publikens uppmärksamhet inom ramen för organisationen resur-ser är de huvudsakliga faktorer som styr journalistiken.43 Som en följd av detta har den svenska
pressen snarare utvecklat en partiskhet till den professionella nyhetslogiken; partiskheten styrs numera av den professionella nyhetslogiken som avgör vilka partier som får mest/minst gynn-sam bevakning i den svenska dagspressen.44 Frågan är om denna utveckling mot pluralism och
nyhetslogik även framkommer i bevakningen av det politiskt omtvistade Kuba?
I avhandlingen Vår tids ledare undersöker Lars Nord den svenska dagspressens politiska opin-ionsbildning. Undersökningen fokuserar på ledarnas innehåll, produktionsvillkor och roll i den lokala demokratin under åren 1981–1998.45 Studien visar bland annat att ledarna allt mer
an-passas efter journalistikens professionella produktionsvillkor. Å ena sidan har det partipolitiska intresset mer och mer fått ge vika för dessa villkor, å andra sidan finns det en tradition av par-tipolitiska förväntningar och strukturer. Författaren menar därmed att ledarna numera produce-ras vid korsningen av gamla partipolitiska strukturer och nya journalistiska villkor. 46 Trots att
bilden av ledarsidans utveckling generellt tyder på ett avståndstagande bort från partipressens ideal, tycks dessa traditionella ideal återkomma i anslutning till större politiska strider som po-litiska val eller under ekonomiska kriser.47
42 Asp och Bjerling 2014, ss. 124–125.
43 Johansson, Strömbäck och Truedson 2019, s. 139. 44 Asp och Bjerling 2014, ss. 128–131.
45 Nord 2001, s. 41. 46 Nord 2001, s. 125. 47 Nord 2001, s. 237.
Författaren menar att ledarna istället för att ses som en partipolitisk opinionssida, snarare kan karakteriseras på olika sätt utifrån hur den styrs; av marknaden, nyheterna eller idéerna. De marknadsstyrda ledarna som helt styrs av ekonomiska marknadsintressen, den nyhetsstyrda som styrs av journalismens objektivitets- och självständighetsideal, eller den idéstyrda som styrs av en opinionsbildning som förs i linje med tidningens ideologiska grund.48 En
kategori-sering som Nord menar bättre beskriver under vilka omständigheter och villkor som ledare för olika publikationer kan förstås. Min undersökning blir särskilt intressant i förhållande till Nords observation att traditionella politiska ideal framträder tydligare under större politiska strider. Kan ledarnas förhållande till Kuba vara ett sådant exempel? Eller kanske blir Kuba ett exempel på ledarnas avpolitisering och nya villkor?
I avhandlingen Dystopiernas Seger: Totalitarism som orienteringspunkt i efterkrigstidens svenska idédebatt undersöker Johan Stenfeldt hur den historiska utvecklingen och erfarenhets-bearbetningen under efterkrigstiden påverkat dynamiken i den svenska ideologiska oriente-ringsprocessen. Författaren utgår i sin studie från hur den ideologiska positionen motiverats; som en utopi som vill uppnås eller som en dystopi som vill undvikas.49
Bilden som framträder är en typ av ideologisk bergodalbana. Debattklimatet var exempelvis i perioden fram till sent 1960-tal till följd av Sovjetunionen avstalinisering, Koreakriget och Ungernrevolten ett ”liberaldemokratiskt lågspänningsklimat” enligt Stenfeldt.50 Ett
debattkli-mat som senare vid Vietnamkrigets upptrappning sent 1960-talet gav medvind för socialismens antiimperialistiska och antikoloniala argument som blev en sorts ideologisk återuppståndelse- En pendel som under mitten av 1970-talet åter började svänga åt höger där slutet av decenniet snarare karakteriserades av ”moderation, eftertanke och nedtonad retorik”.51 Debattklimat
un-der 1980-talet karakteriserades som en tid av nyliberala strömningar, i riksdagsdebatter ersattes förekomsten av ord som solidaritet och jämlikhet med avreglering och privatisering.52 Stenfeldt
reflekterar i relation till Fukuyamas inflytelserika tes om ”historiens slut” att 1990-talet i en svensk kontext snarare blev historiens återkomst. 1980-talets ointresse för historia byttes mot 1990-tals debatter med tydlig historisk karaktär, där den kommunistiska och nazistiska erfaren-heten klumpades ihop till ett totalitärt meningssammanhang.53
Socialismen har med tiden alltmer ensidigt argumenterat för den ideologiska positionen som en kontrast mot den dystopiska fascismen, kapitalismen och imperialismen. Utopismens misslyck-anden gjorde att den politiska debatten vänt sig mot historiens dystopiska exempel som ett sätt att orientera sig i ett nytt politiskt landskap. Nittonhundratalets ideologiska kamp menar Sten-feldt i en svensk kontext efter 1990 möjligen kan karakteriseras av en ideologisk stagnation, utan att gå så långt som Fukuyama och hävda att nittonhundratalets ideologiska kamp är
48 Nord 2001, ss. 219–220.
49 Stenfeldt, Johan. Dystopiernas seger : totalitarism som orienteringspunkt i efterkrigstidens svenska idédebatt.
Höör: Agerings bokförlag, 2013. ss. 10–19.
50 Stenfeldt 2013, s. 82. 51 Stenfeldt 2013, s. 204. 52 Stenfeldt 2013, s. 206. 53 Stenfeldt, 2013, s. 327.
begravd för gott.54 Märks dessa ideologiska pendelrörelserna av i rapporteringen om Kuba?
Förvisas kommunismen på Kuba som ett i raden av historiens dystopiska exempel på 1990-talet?
I boken Rysk spegel; Svenska berättelser om Sovjetunionen- och om redogör forskarna delvis för svenska bilder av kommunismen. Utifrån relevansen för min studie kommer denna sam-manfattning endast fokusera på Professor Kristian Gerners redogörelse för bilder av kommun-ismen i Sverige, även att det endast är en del av forskningsprojektet i sin helhet.
Gerner menar att acceptansen kring kommunismen i Sverige under lång tid var stor, vilket skiljde sig markant från dess totalitära närstående Nazismen som efter andra världskriget för-kastades.55 Gerner menar likt Stenfeldt att stödet för kommunismen fram till sent 1960-tal till
följd av bland annat avstalinisering, Ungernrevolten och Pragvåren var relativt lågmält i Sve-rige. Tron på kommunismen skulle dock återkomma under 1970-talet. Gerner menar att intel-lektuella, forskare eller sovjetiska avhoppare fram till 1980-talet hade svårt att få sina berättel-ser om kommunismen i Sovjetunionen accepterade. Olika sidor av verkligheten i kommunist-iska stater framkom relativt sällan i svensk media, främst med anledningen av vänsterintellek-tuellas inflytande på den politiska åsiktsbildningen i medierna.56 Studier har visat att detta också
gällde i Aftonbladet efter anslutning till LO, samt Dagens Nyheter under chefredaktör Olof Lagercrantz åren 1960–1975.57 Även om Aleksandr Solzjenitsyns rapporter från Gulag på
1970-talet fick visst fäste i Sverige, blev effekten på vänsterintellektuellas uppfattning om kom-munismen mycket liten i jämförelse med exempelvis Frankrike.58 Gerner menar också att
be-rättelser om kommunismen i Sverige alltid karakteriserades av ett ställningstagande för eller emot, där irrationell tro, känslor och kognitiv dissonans spelade en stor roll i skapandet av be-rättelsen om kommunismen och Sovjetunionen.59 Min undersökning kan därmed bidra till ett
nytt perspektiv till svenska föreställningar om kommunismen, eftersom fokus istället läggs på Kuba som haft en position i periferin i jämförelse med de kommunistiska stormakterna.
Bakgrund
Syftet är här inledningsvis att ge en kort sammanfattning av Kubas 1900-tals historia, detta görs inte med ambitionen att ge en heltäckande bild av landets historia, utan snarare för att ge läsaren en övergripande förståelse för centrala historiska skeenden. Värdet av detta är att läsaren får en historisk bakgrund till den politiska historien på Kuba, vilket är av central betydelse för att förstå i vilken kontext de politiska händelser som tidningarna rapporterar äger rum i. Därefter ges en kort sammanfattning av de tre ideologiernas kärnvärden och grundvärderingar.
54 Stenfeldt, 2013, ss. 327–335.
55 Gerner, Kristian och Karlsson, Klas–Göran. Rysk spegel: svenska berättelser om Sovjetunionen - och om
Sverige. Lund: Nordic academic press, 2008. ss. 17–20.
56 Gerner och Karlsson 2008, s. 45. 57 Gerner och Karlsson, 2008, s. 39. 58 Gerner och Karlsson, 2008, s. 20. 59 Gerner och Karlsson, 2008, s. 46.
Kubas historia
Likt många andra latinamerikanska nationer har Kuba ett kolonialt förflutet. Ön blev en av de kolonier som den spanska kolonialmakten höll fast i längst – Kuba förklarades självständigt först 1902. Spaniens tillbakadragande föranleddes av att USA via det Spansk-Amerikanska kri-get tvingat Spanien till att avstå den kubanska kolonin. USA formulerade, utan kubansk med-verkan, en kubansk konstitution med amerikanska principer. Ett av de senare mest omdiskute-rade tilläggen i den kubanska konstitution blev Platt-tillägget vilket gav USA rätten till Guan-tanamobasen samt rätten till att ingripa i Kubas politiska liv på grundval av om självständig-heten var hotad, eller om den kubanska regeringen inte fullföljde sin uppgift att försvara de grundläggande kraven på ”…the protection of life, property and individual liberties”.60
De inledande decennierna av Kuba som en självständig nation karakteriseras av ett övergri-pande amerikanskt inflytande, både över politiken och ekonomin. amerikanska bolag med gott kapital köpte upp mark, främst sockerrörsodlingar från kubanska bönder vars sockerrörsbruk förstörts under krigen.61 Även om Kuba officiellt styrdes av kubanska regeringar som fram till
1950-talet avlöste varandra, fungerande Kuba i denna period i praktiken som en amerikansk lydstat. Till följderna av första världskriget steg priserna på socker kraftigt vilket gjorde att den kubanska sockerindustrin tjänade stora pengar, en stor del av dessa förmögenheter stannade dock inte på Kuba eftersom omkring 80% av produktionen på Kuba ägdes av utländska företag – varav 56 % av amerikanska. Det kubanska folket missgynnades av den ekonomiska situat-ionen vilket ledde till omfattande strejker, motstånd och revolutionsförsök mot regeringarna. Även om situationen förbättrades under perioder, etablerades det ett allmänt missnöje mot den ekonomiska och politiska situationen på Kuba under denna period.62
Det var med bakgrund av detta missnöje som en ung advokat vid namn Fidel Castro på 1950-talet började organisera motstånd mot den dåvarande diktatorn Fulgencio Batista, första kupp-försöket utfördes 1953 mot en militärbarack i staden Santiago de Cuba men misslyckades helt. Castro fängslades först men släpptes snart därefter och flydde till México. Ett andra revolut-ionsförsök inleddes 1956 när Fidel Castro tillsammans med 81 män seglade från México till provinsen Orienten på södra Kuba. Försöket slutade i katastrof när de mötte kraftigt motstånd från Batistas styrkor, ett fåtal män som överlevde och rymde upp i Sierra Maestra bergen. Re-bellerna växte sig starkare och fick sympatier av arbetarklassens kubaner som anslöt sig till rebellgruppen, samtidigt som Batistas illa organiserade militärer också förlorade stöd från USA. Rebellgruppen kunde i slutet av december 1958 därmed störta Batista och ta makten på Kuba.63
Revolutionen och den politik som infördes kom att ändra Kuba i grunden. Staten national-iserade företag, avrättade ett stort antal tidigare Batistaanhängare och ströp yttrandefriheten, samtidigt som omfattande satsningar på att utbildning och sjukvård infördes. Revolutionen var i grunden en revolution med sociala och politiska ambitioner. Men efter USA:s handelsembargo
60 Bethell 1993, s. 39.
61 Keen och Haynes 2013, s. 393.
62 Keen och Haynes 2013, ss. 393–400; Bethell 1993, ss. 57–82. 63 Bethell, 1993, ss. 92–93
1960 och det efterföljande kuppförsöket vid grisbukten 1961 blev landet kommunistisk enpar-tistat nära allierad med Sovjetunionen.64 Detta politiska skifte, den nära relationen till
Sovjetun-ionen och den geografiska närheten till USA gjorde Kuba till en viktig bricka i det Kalla kriget. Landet blev därmed också en politisk symbol – av vänstern som ett politiskt föredöme vars svårigheter orsakats av USA. Av högern som ett avskräckande exempel på politisk och ekono-misk ofrihet.
Svenska regeringens inställning till Kuba var länge kamratlig, relationen nådde sin höjdpunkt när Olof Palme besökt Kuba 1975. Relationen mellan Kuba och Sverige har sedan dess varierat, dels till följd av att Sveriges borgerliga regeringar varit kritiska och avståndstagande till det politiska styret på Kuba.65 Kubas politiska linje kom att bestå ända fram till kommunistblockets
fall, Kuba fick då stora problem och under Specialperioden åren 1990–1994 sjönk landets BNP med hela 40% eftersom landets ekonomi varit helt beroende sin handel med östblocket.66
Pla-nekonomin fick göra vissa lättnader för att landet ekonomiskt skulle överleva, men det kom-munistiska partiet och politiken är trots detta än idag den politik som styr Kuba. Revolutions-ledaren Fidel Castro avgick först 2006 till följd av en sjukdom, och lämnade över presidentpos-ten till hans bror Raul Castro.67
Ideologierna
Det finns några centrala skillnader mellan de traditionella ideologiernas grundvärderingar.68
Liberalismen använder ofta begreppet frihet, vilket är vägledande inom såväl politik, ekonomi och synen på världen. Ekonomin skall styras av marknaden med begränsade ingripanden av en decentraliserad stat, nationer och individer har rätt till självbestämmande. Människan har rätt till frihet från statens inblandning. Frihandel och globalisering är förutsättningar för ekonomisk utveckling, det finns inga gränser för det mänskliga framåtskridandet. Formell jämlikhet mellan nationer och individer, meritokratiskt system baserat på individers kunskap och prestation för-ordas.69
Konservatismen symboliseras snarare av begrepp som trygghet, ordning och tradition. Staten skall stå för uppehållandet av en stark försvarsmakt och rättsordning, medan deras inblandning i socialpolitik, ekonomi och privatliv bör vara mycket begränsad. Traditionella enheter som nationen och familjen står i centrum. Stabilitet och trygghet med gradvisa förändringar före-språkas, konservatismen är anti-revolutionär. Människan är naturligt ojämlik och ofullständig, därmed är inte heller utopiska samhällsvisioner eftersträvansvärda. Likhet inför lagen skall gälla, men världen och samhället är naturligt hierarkiskt. Samhället växer organiskt fram genom samhällets traditioner och historia som vägvisare, nationen är en viktigare enhet än världen. 70
64 Keen & Haynes, 2013, ss. 405–406; Mckay, John P (red.). A history of world societies. 10. uppl. Boston:
Bedford/ St. Martin´s, 2015. s. 982.
65 Gustafsson 2011, ss. 502–513. 66 Gustafsson 2011, ss. 341–355. 67 Gustafsson 2011, ss. 403.
68 Se ”Urval av tidningar” för de aktuella ideologierna som berörs. 69 Larsson 2014, s.29–42.
Den reformistiska socialismen menar att det både i samhället och världen finns en strukturell orättvisa. För att utjämna dessa orättvisor skall staten ha en betydande funktion som står under medborgerlig kontroll, genom att erbjuda välfärd, utbildning och verka för ekonomisk utjäm-ning blir samhället mer jämlikt. Den ekonomiska inriktutjäm-ningen är inte entydig, men en blande-konomi där statligt, kooperativt och privat ägande samexisterar har ofta förordats. Samhället och världen är orättvis, därmed förespråkas solidaritet både nationellt och internationellt. Sam-hället utvecklas genom en gradvis förändring med hjälp av demokratiska metoder, vilket möj-liggör politiskt samförstånd. Behovet för reformer kommer alltid att finnas, statens roll förblir permanent i strävan efter ett klasslöst och därmed ett mer jämlikt samhälle.71
Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras respektive tidningars gestaltningar av de utvalda politiska händel-serna på Kuba. Resultatet presenteras utifrån händelhändel-serna i kronologisk ordning och redovisas utifrån den kvalitativa metoden, men med vissa hänvisningar till det kvantitativa resultatet. Händelserna redovisas i löpande text och avslutas med en sammanfattande delanalys. Avslut-ningsvis sker en slutanalys av resultatets helhet, vilket leder till att frågeställning ett besvaras. Därefter analyseras tidningarna förhållande till sina politiska grundideologier över tid, vilket besvarar frågeställning två. Avslutningsvis sker ett resonemang av detta resultat i relation till tesen om ”Ideologiernas död”, vilket leder fram till att frågeställning tre besvaras. Resultatet av denna undersökning ställs här kontinuerligt i relation till tidigare forskning. Mängden material skiljer sig mellan de olika händelserna, vilket redovisas i anslutning till respektive sammanfat-tande delanalys. Resultatet baseras på totalt 122 ledare, artiklar, krönikor och notiser.
Kubakrisen 1962
Svenska dagbladet
Under Kubakrisen framkommer en tydlig anti-kommunism på Svenska dagbladets ledarsida. De fem ledarsidor som kodats som kritiska uttrycker en direkt misstro främst mot Fidel Castro, medan samtliga ledarsidor är kritiska mot Sovjetunionen och den kommunistiska världen. Kommunistiska ledare ges attribut som opålitliga och maktfullkomliga, samarbetet länderna emellan gestaltas med konfliktfyllda perspektiv. Tidigt under Kubakrisen följer Svenska dag-bladets ledare John F. Kennedys uttalande att det är offensiva vapen som placerats på Kuba av Sovjetunionen, vilket USA:s regering vid den tidpunkten inte hade presenterat några bevis för.72
Ledarna redovisar samtidigt information om exempelvis USA:s raketbaser i Turkiet och tvek-samheter över legitimiteten över att blockera all ingående sjötrafik till Kuba. USA:s handlingar försvaras dock samtidigt genom att dessa raketbaser ”som Kennedy med rätta underströk, icke tillkomna i hemlighet eller på falska premisser” samt att tveksamheter inför blockaden ursäktas av Sovjetunionens aktion ”det är onekligen en förmildrande omständighet av övertygande
71 Larsson 2014, s. 85–94.
slag”.73 Perspektiven fokuserar ofta på de kommunistiska regimernas misslyckanden och
ledar-nas framtid ifrågasätts ett flertal gånger:
Castros misshushållning med tillgängliga resurser vållade kaos i försörjningsläget och um-bäranden för gemene man på Kuba… Är det, även om hjälpen fortsätter, sannolikt att Castro politiskt överlever de bakslag och de prestigeförluster han lidit inför ögonen på sitt temperamentsfulla och i vida kretsar missnöjda folk?74
Det finns otaliga exempel på hur ledarsidan genom sina urval, perspektiv och attribut försvarar USA och gör Sovjetunionen och Kuba till förövarna:
Ett annat, en oljetanker som fortsatt, hade visserligen prejats av amerikanerna men tillåtits att fara vidare utan att ens lasten kontrollerats. Detta förfarande ligger helt i linje med Ken-nedys förklaring att ’vi vid denna tidpunkt inte vill hindra Kuba att få livsnödvändiga varor så som ryssarna gjorde genom Berlin-blockaden 1948.’ Även för en så föga utvecklad stat som Kuba tillhör oljan i våra dagar nödvändighetsvaror.75
Av de nio artiklar som presenterats på förstasidan var en tydlig majoritet neutralt-informativa. Artiklarna baserades delvis på uppgifter från tidningens korrespondenter i New York och Mos-kva, medan ett flertal av dessa artiklar inte nämner nyhetskällan. En saklig redogörelse av ut-vecklingen i konflikten görs här generellt utan värdeomdömen, artiklarna skildras dock likt le-darna alltid från ett amerikanskt perspektiv.
Dagens nyheter
Både ledarsidorna och nyhetsjournalistiken karakteriseras under Kubakrisen av en neutralt-in-formativt förhållande till Kubas politik. Ledarsidan problematiserar i nästan samtliga fall de olika parternas beslut. I ledaren ”Dagen efter – dagen före” från den 24 oktober 1962 ifrågasätts och spekuleras det exempelvis om Kennedys beslut att plötsligt kalla de nya installationerna för offensiva, medan Svenska dagbladets ledarsida samma dag menade att så är fallet.76 För att
upptäcka skillnader i respektive ledarsidor räcker det i vissa fall att med gestaltningsteorin en-bart granska rubrikernas perspektiv. Den 29 oktober 1962 lyder rubriken i Dagens nyheter ”Vinnare i öst och väst” heter i samma dag ”Kapitulationen” i Svenska dagbladet.77 Ledarna är
under Kubakrisen spekulativa och problematiserande, snarare än värdeladdade till någon av parternas favör;
Genom att välja blockaden har Kennedy satt sig i läge, kanske ofrånkomligt, som gör det svårare att tillgripa kraftigare åtgärder. Det finns ännu ingen anledning att betvivla att den blir effektiv […] Sovjet har känt den amerikanska ledningen på pulsen – men resultatet har
73 Krisen. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-10-24; Sjöfart i Spärrzon. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-10-27. 74 Castros framtid. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-10-31.
75 Ljusningen. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-10-26.
76 Dagen efter – dagen före. Dagens Nyheter. Ledare. 24; Krisen. Svenska dagbladet. Ledare.
1962-10-24.
77 Vinnare i öst och väst. Dagens nyheter. Ledare. 1962-10-29; Kapitulationen. Svenska dagbladet. Ledare.
möjligen blivit något oväntat. På Kubakrisens fjärde dygn förefaller bägge parter ha man-övrerat sig in i ett läge där förhandlingar ter sig naturliga.78
Exemplet ovan karakteriserar hur ledarsidorna under Kubakrisen kommenterar och spekulerar om händelseutvecklingen utifrån de olika parternas perspektiv. Samtidigt drar sig inte ledarsi-dan från att exempelvis kritisera Sovjetisk press som framställt krisens lösning som en seger för Chrusjtjov, men inte heller för att ifrågasätta det amerikanska agerandet i konflikten.79
Nyhetsjournalistiken som baserats på artiklar från förstasidan har med ett enskilt undantag ko-dats som neutralt-informativa. Rapportering utgår från de inblandade parternas olika perspektiv och händelseförloppet, utan att någon av parterna i konflikten framhålls över den andra. Återi-gen kan skillnaden mellan de två morgontidningars perspektiv illustreras Återi-genom rubrikerna, denna gången genom hur de formuleras på förstasidan. Den 26 oktober 1962 lyder rubriken ”Krusjtjev avbryter vapentrafik” i Svenska dagbladet och ”Chrustjev accepterar fredspaus” i Dagens nyheter.80 Den enstaka artikel som kodats som kritisk är när tidningens korrespondent
i New York Sven Åhman formulerat en underrubrik som uttrycker att Kubas politiska ledning står i vägen för freden: ”Problemet Castro är alltjämt kvar”.81
Aftonbladet
Aftonbladets ledarsida under Kubakrisen inleder de första fyra dagarna med att både ifrågasätta USA och Sovjetunionens agerande i konflikten. När Kuba diskuteras menar ledarsidan visser-ligen att revolutionen gjort situationen på Kuba bättre, men ger den samtidigt svidande kritik:
Man glömmer vid denna bedömning att de sociala förändringarna, ehuru i sig själva önsk-värda, köpts till det fruktansvärda priset av diktatur och terror och att en antiimperialism som bygger raketbaser åt den ryska imperialismen sannerligen inte är mycket värd. Man glömmer de summariska rättegångarna och avrättningarna, hela den kväljande masshyste-rin på vilken Castro bygger sitt välde, och som gör hans regim avskyvärd från vanlig de-mokratisk och humanitär synpunkt.82
Perspektiven på ledarna skiftar, men generellt uttrycks en skeptisk inställning mot alla de in-blandade parterna i konflikten. En annan ledare menar att USA bör kritiseras för deras ovilja att se behovet för social förändring på Kuba, deras tendenser till ”krigsgalenskap”, deras stöd till reaktionära regeringar och deras ohämmade kapitaliska system.83 Samma ledare kritiserar
dock samtidigt vänsterintellektuella i Sverige, som de menar förespråkar en fullständig anti-amerikanism. USA är trots alla sina brister ett fritt demokratiskt samhälle – till skillnad från kommunistländerna.84 Ledarsidorna är skeptiska mot Kubas och Sovjetunionens agerande i
78 Den svåra medelvägen. Dagens nyheter. Ledare. 1962-10-26.
79 Kennedys svåra stund. Dagens nyheter. Ledare. 1962-10-23; ’Dimman skilde de stridande åt’. Dagens
ny-heter. Ledare. 1962-10-31.
80 Kapitulationen. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-10-29; Vinnare i öst och väst. Dagens nyheter. Ledare.
1962-10-29.
81 USA-flottan fortsätter Kubavakten. Dagens Nyheter. Artikel. 1962-10-30. 82 Kuba som det farliga exemplet. Aftonbladet. Ledare. 1962-10-28.
83 Den förgrovade antiamerikanismen. Aftonbladet. Ledare. 1962-11-01. 84 Den förgrovade antiamerikanismen. Aftonbladet. Ledare. 1962-11-01.
krisen, den vänskapliga inställningen mot deras sociala skyddsnät blandas med en misstro mot deras politiska ledning i ett flertal av ledarna i anslutning till Kubakrisen.85
Nyhetsartiklarna på förstasidan förhåller sig neutralt-informativa, rubrikerna och spekulation-erna om händelseförloppet är dramatiska, detaljspekulation-erna tillspetsade. En av artiklarna återkommer till ett mönster som återfinns i ledarna, där despotismen på Kuba ställs bredvid de sociala för-bättringarna: ”Kubas folk har fått det betydligt bättre sedan Fidel Castro kom till makten. Dik-tatorn har låtit avrätta över 1000 kubaner men är utan tvivel populär. Levnadsstandarden sti-ger”.86
Kvantitativ sammanställning och sammanfattande delanalys Tidning Material
Informativt-neutral
Vänskaplig Kritisk Svenska dagbladet 12 Ledare
9 Artiklar
7 Ledare 8 Artiklar
5 Ledare 1 Artikel Dagens nyheter 10 Ledare
9 Artiklar 10 Ledare 8 Artiklar 1 Artikel Aftonbladet 10 Ledare 9 Artiklar 7 Ledare 9 Artiklar 3 Ledare Totalt 32 Ledare 27 Artiklar 24 Ledare 25 Artiklar 8 Ledare 2 Artiklar Med hjälp av gestaltningsteorin, närmare bestämt hur Svenska dagbladets ramar in händelsen genom specifika perspektiv, framträder vissa perspektiv som besitter en särställning på tidning-ens ledarsida. President Kennedy görs till den förnuftiga och handlingskraftiga, Castro och Chrusjtjov till de irrationella och opålitliga. Problemet är de kommunistiska staternas agerande, och lösningen hänger på att dessa ledare tar sitt förnuft till fånga. Att flertalet ledare här ändå kategoriserats som neutralt-informativa, handlar främst om att Kubas politik inte varit i fokus för ett antal av dessa ledarsidor. Även om perspektivet förblir pro-amerikanskt både i nyhets-journalistiken och på ledarsidorna, avgränsas värdeomdömena främst till ledarsidorna.87 Kuba
framställs på ledarplats med något förminskade omdömen som ”den fjärran ön”, ”den avlägsna lilla ön” och ”en så föga utvecklad stat”, trots att Kuba i en absolut rumsuppfattning ligger närmare Sverige än stora delar av USA gör.88
I Dagens nyheters gestaltning är perspektiven pluralistiska samtidigt som värdeomdömena ute-blir.89 Ledarsidorna problematiserar alla parters agerande i konflikten, spekulationer och
ifrå-gasättanden av de olika aktörernas agerande karakteriserar ledarsidorna. Ledarsidan kritiserar
85 Det var samvetet. Aftonbladet. Ledare. 1962-11-03; Kuba som det farliga exemplet. Aftonbladet. Ledare.
1962-10-28.
86 Kumm, Björn. 1,000 kubaner har avrättats av Castro. Aftonbladet. Artikel. 1962-10-26. 87 Se ”Kvantitativ sammanställning” ovan.
88 Kapitulationen. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-10-29; Fortsatt ljusning. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-
11-04; Ljusningen. Svenska dagbladet. Ledare. 1962-10-26.
och ifrågasätter USA:s och Sovjetunionens agerande, men förblir återhållsam med värdeomdö-men om Kuba. Ingen av parterna gestaltas varken i tidningens ledare eller i nyhetsjournalistik som konfliktens ensamma förövare.
I Aftonbladet berömmer både ledarsidorna och nyhetsjournalistiken å ena sidan den sociala omvandlingen som revolutionen medfört, samtidigt som ledarsidan å andra sidan fördömer ofri-heten och det politiska förtrycket. Värdeomdömena avgränsas till ledarsidan, agerandet från alla parter i konflikten ifrågasätts. Perspektivet är pro-demokratiskt, social rättvisa tycks vara rättesnöret.
Olof Palmes statsbesök 1975
Svenska dagbladet
De tre ledare som skrivs i anslutning till Olof Palmes statsbesök på Kuba är alla kodade som kritiska mot Kuba, vilket också gäller inställningen till att Palme besökt Kuba:
Diktaturens kreatur kan vara av många slag…De kan nämligen också som på Kuba vara tämligen vanliga medborgare, ungdomar mest, som i hundratusental och i vild entusiasm på en signal ovanifrån hyllar statministern från ett land de endast har de mest rudimentära begrepp om…Det kan vara värt att hålla dessa enkla fakta i minnet inför rapporterna om statsministerns triumfer. […] Nej, att tala om frihet på Kuba är detsamma som att kasta sten i ett glashus.90
Ledarsidans kritiska inställning mot Kubas politik består. Två av ledarna beskriver det bemö-tande som Palme får av Kubas folk som påtvingat och arrangerat av Castros regim.91 Palme
anklagas flertalet gånger på ledarplats för att ignorera den politiska ofriheten på Kuba, hans beröm av landet anses vara naivt.92 Av de sex artiklar som Svenska dagbladet skrev i anslutning
till denna händelse är värdeomdömena om Kuba mycket mindre entydiga. Skillnaden mot be-vakningen av Kubakrisen är att tidningen nu har utsända reportrar som följer Olof Palme på plats, trots ledarsidornas skepticism mot Fidel Castro lyfter utrikeskorrespondenterna andra perspektiv:
Betancourt kom till makten i Venezuela ungefär samtidigt med att Fidel Castro befriade Kuba från Batistas korrumperade diktatur…I Caracas finns ingen motsvarighet till den en-tusiasm och framtidstro som präglade Havanna. Castro hade ett överväldigande folkligt stöd som satte honom i stånd att omvandla Kuba till en socialistisk stat.93
Ytterligare en artikel har en liknande försiktigt vänskapliga värdeomdömen om Kuba, vilket i båda fallen uttrycks i kontrast till andra latinamerikanska stater. De artiklar som kodats som neutralt-informativa har trots att inga negativa värdeomdömen yttrats, generellt ett perspektiv
90 Castros hjärtevän. Svenska dagbladet. Ledare. 1975-07-02.
91 Castros hjärtevän. Svenska dagbladet. Ledare. 1975-07-02; Statsminister Palme. Svenska dagbladet. Ledare.
1975-07-03.
92 Statsminister Palme. Svenska dagbladet. Ledare. 1975-07-03.
som uttrycker en misstänksamhet mot Castros regim. Denna nyansskillnad i rapporteringens perspektiv blir först tydlig när morgontidningarnas olika perspektiv ställs mot varandra: ”På en misstänksam svensk journalists fråga om ändå inte mottagandet och entusiasmen var oäkta och noga kontrollerat utifrån svarade Palme att självfallet fanns en organisation, men ’det finns ju gränser för hur man kan organisera människor’”.94 I denna framställning av Svenska dagbladet
är det Olof Palme som ifrågasätter om publikens entusiasm är en beställning av kommunistpar-tiet. Dagens nyheters korrespondent framhåller å sin sida, med egna ord, att det utan tvivel är en genuin entusiasm som folket visar sin politiska ledare.95
Dagens Nyheter
Under Olof Palmes statsbesök är tidningens rapportering mestadels neutral-informativ, två av sju nyhetsartiklar har kodats som vänskapliga. Båda dessa artiklar har skrivits av tidningens utsända korrespondenter, som belyser Fidel Castro i vänliga ordalag:
Han är stolt över Kuba. Ofta under Palmes besök har Fidel Castro blivit rörd och tårögd av stolthet över vad kubanerna har uträttat sedan revolutionen 1958. Och ofta har man kunnat övertygas att den stoltheten är ömsesidig. […] Även de medlemmar i svenskgruppen kring Palme som inför Kubabesöket med största övertygelse talade om Fidel Castro som en av-skydd förtryckare har förlorat tron på att den kärlek och respekt som möter Fidel längs hans färdvägar skulle kunna vara framkommenderad.96
Även i andra artiklar som kodats neutralt-informativa, porträtteras Fidel Castros som öppen-hjärtad och genuin, hans uttalanden tas på allvar utan att värderande omdömen läggs till. Artik-larna som skrivits av korrespondenter gestaltar upprepade gånger den vänskapliga tonen mellan Castro och Palme, såsom Castros uttalande svar på frågan om vad han tycker om den svenska delegationen: ”Om det funnits ett par tre svenskar till skulle tillvaron bli mycket bättre”.97
Den ledare som skrivs i anslutning till händelsen är skriven av Sven-Erik Larsson från ledar-redaktionen, som följde med Palmes delegation på statsbesöken i Latinamerika. Ledaren är mycket positiv till Olof Palmes insats, men förhåller sig i sin helhet neutralt-informativ till Kuba. Kuba framställs som en av Latinamerikas många diktaturer, samtidigt som den folkliga entusiasmen för revolutionens ledare tolkas som genuin. Palmes stöd till u-länder i Latiname-rika framhålls som ett gott exempel, och som en av grunderna till att den svenska utrikespoliti-ken numera inte är anonym på den internationella kartan. 98
Aftonbladet
Under Palmes statsbesök är nyhetsbevakning i Aftonbladet av begränsad omfattning, fyra ar-tiklar och en krönika publiceras. I arar-tiklarna uteblir direkta värdeomdömen om Kubas politik,
94 ”En massornas man precis som Castro”. Svenska dagbladet. Artikel. 1975-07-02.
95 Holmberg, Mats. En snäll folkhjälte talar kor med Palme. Dagens nyheter. 1975-07-01; Se ”Dagens nyheter”
nedan.
96 Holmberg, Mats. En snäll folkhjälte talar kor med Palme. Dagens nyheter. 1975-07-01. 97 ’Världen behöver ett par Sverige’. Dagens nyheter. Artikel. 1975-07-01.
