Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
”När revolutionen kommer måste man
lägga ifrån sig gitarren och ta upp geväret”
Om Chilekommitténs arbete under 1973-1991 utifrån Chilebulletinen
Regarding the work of the Chile committee during 1973-1991
according to the Chilebulletinen
Lovisa Westerberg
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
”När revolutionen kommer måste man
lägga ifrån sig gitarren och ta upp geväret”
Om Chilekommitténs arbete under 1973-1991 utifrån Chilebulletinen
Regarding the work of the Chile committee during 1973-1991
according to the Chilebulletinen
Lovisa Westerberg
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
”När revolutionen kommer måste man
lägga ifrån sig gitarren och ta upp geväret”
Om Chilekommitténs arbete under 1973-1991 utifrån Chilebulletinen
Regarding the work of the Chile committee during 1973-1991
according to the Chilebulletinen
Lovisa Westerberg
Lärarexamen 270 hp
Historia med kulturanalys III 30 hp 2013-06-04
Examinator: Martin Kjellgren Handledare: Nils Andersson Examinator: Martin Kjellgren Handledare: Nils Andersson Lärande och samhälle
Sammanfattning
1960-talet är nog den tid som många förknippar med solidaritetsrörelsers uppkomst, framför allt de förenade FNL-gruppernas. Syftet med denna uppsatsen har dock varit att försöka bidra med kunskap till ett tidigare relativt outforskat område, nämligen solidaritetsrörelser under 1970- och 1980-talen i Sverige. Vilka mobiliseringsstrategier använde sig solidaritetsrörelser av för att väcka engagemang bland människor och på så sätt attrahera nya medlemmar? Fokus för denna undersökning har legat på Chilekommittén, som var verksam i Sverige mellan 1971-1991, och som huvudsakligen arbetade mot militärregimen i Chile tillsammans med den chilenska motståndsrörelsen. Undersökningen har gjorts genom en kvalitativ textanalys av Chilekommitténs egna tidning Chilebulletinen. Resultatet visade på en rad olika mobiliseringsstrategier som Chilekommittén använde sig av 1) Den sociala och kulturella gemenskapen, 2) Känslor och empati, 3) Inrikes-och utrikespolitiska argument, samt 4) Arbetsplatsbesök.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställning ... 7
1.2 Teoretiska begrepp ... 7
2. Metod ... 7
2.1 Metoddiskussion ... 8
3. Material ... 8
3.1 Materialdiskussion ... 8
3.2 Avgränsningar och fokus i material ... 9
4. Tidigare forskning och teorier ... 10
4.1 Tidigare forskning ... 10
4.2 Teorier ... 13
5. En historisk genomgång av Chilekommittén och Chilebulletinen 1971-1991 ... 13
6. Empiri... 17
6.1 Kultur, kulturell gemenskap och social gemenskap ... 17
6.2 Känslor och upplevelser ... 20
6.3 SÄPO, asylpolitik och svensk imperialism ... 21
6.4 Arbetsplatsbesök, hembesök och adoptioner ... 23
7. Analys och slutdiskussion ... 24
8. Referenslista ... 28
8.1 Tryckta källor ... 28
1. Inledning
Dagligen får vi rapporter genom olika medier om olika kaotiska situationer där människor svälter, lider och dör. Det kan handla om människor som utsätts för alla möjliga orättvisor som till exempel naturkatastrofer eller människor som tvingas leva sina liv under religiöst eller politiskt förtryck. Med all säkerhet känner de flesta människor empati för de drabbade när rapporteringen når oss. Någon rapportering kanske till och med träffar oss på ett så pass djupt plan att vi väljer att skänka en slant genom ett SMS eller ett telefonsamtal för att hjälpa de drabbade. En annan rapportering kanske vi till och med känner en sådan empati för att vi väljer att bli månadsgivare via autogiro när någon säljare för en välgörnehetsorganisation haffar oss på torget eller busshållsplatsen. Hur solidaritet ter sig idag i Sverige finns det säkert många olika perspektiv att undersöka utifrån, men vad vi nog alla kan vara överens om är att det finns en stor skillnad i att känna empati framför tv-rutan eller sociala medier, till att verkligen engagera sig på sin fritid och starta en solidaritetsrörelse, för ett land eller ett folk långt borta.
Solidaritetsrörelser är något som funnits framför allt i modern svensk tid. Många organisationer har mer eller mindre lagts ner. Men än idag finns en hel del större, allmänt kända sociala rörelser som till exempel Svenska Afghanistankommittén, Palestinagrupperna, Latinamerikagrupperna och Afrikagrupperna. Givetvis finns det även mindre föreningar som till exempel solidaritetsföreningen K’inal som stödjer Zapatister i Mexiko, iransk-svenska solidaritetsföreningen samt kurdiska solidaritetsföreningar.
Innan jag redogör vidare för vad denna uppsats kommer att behandla är det nödvändigt att definiera begreppet solidaritetsrörelse. Begreppet är enligt mig en underrubrik till det aningen bredare och mer använda; social rörelse. Jag använder mig av nationalencyklopedins definition av social rörelse som lyder följande:
social rörelse, organiserad kollektiv handling i syfte att förändra eller bevara ett samhälleligt tillstånd utan att använda traditionella politiska metoder (som att forma eller gå in i ett politiskt parti). Sociala rörelser har därmed ofta politiska mål och strävar efter att påverka politiska processer och beslut men utnyttjar inte de etablerade kanalerna.1
Skillnaden mellan en social rörelse och en solidaritetsrörelse är just solidariteten. En social rörelse kan behandla allt från till exempel nykterhet och miljöfrågor medan en solidaritetsförening arbetar just för solidaritet med ett specifikt land, eller ett folk/folkgrupp. Startskottet för dessa typer av organisationer, rörelser eller grupper går att spåra till 1960-talets Sverige, då vänstervindarna blåste starka och solidaritet var närmare något obligatoriskt än något valbart. Mest kända blev kanske De förenade FNL-grupperna, där solidariteten med Nordvietnam låg till grunden för organisationernas arbete.2
I denna uppsats har jag dock valt att fokusera på en annan rörelse som var verksam aningen senare, nämligen Chilekommittén. Anledningen till att det är Chilekommittén som blivit föremål för denna undersökning är dels för att den mesta forskning som gjorts kring sociala rörelser i Sverige har haft fokus på de förenade FNL-grupperna. Chilekommitténs verksamhet är därför ett relativt outforskat fält inom svensk historieforskning. En annan faktor som gör just Chilekommitténs arbete intressant att undersöka är det faktum att tusentals politiska flyktingar flyttade från Chile till Sverige under de aktuella åren under 1970- och 1980-talen, vilket spelat en stor roll för det svenska samhällets utveckling då Sverige idag har Europas största grupp som identifierar sig som chilenare.3 Alltså har
förmodligen Chilekommitténs medlemmar fått stifta bekantskap med drabbade chilenare på ett närmare plan än vad man kan tänka sig att FNL-gruppernas medlemmar någonsin fick möjlighet att göra med vietnameserna.
Chilekommittén var aktiv mellan 1971 och 1991 och startades från början som ett stöd för Chiles första demokratiskt valda socialistiska president Salvador Allende. Arbetet trappades senare upp och förändrades när samme president dog i samband med militärkuppen 1973. Nu blev istället det viktigaste arbetet att stödja de chilenska motståndsgrupperna i Chile. Under de 20 år Chilekommittén var verksam fanns det lokalkommittéer på en rad olika ställen i Sverige med stor spridning, både i storstäder och på småorter. Denna uppsats är ett försök i att ta reda på vilka strategier kommittén använde sig av för att mobilisera och attrahera nya medlammar.
Gemensamt för de flesta sociala rörelser är att de har någon form av medium, det kan handla om en tidning eller idag kanske ett mailutskick som riktar sig till sina medlemmar. Genom detta medium
2 Salomon, Kim, Rebeller i takt med tiden: FNL-rörelsen och 60-talets politiska ritualer, Rabén Prisma, Stockholm, 1996.
uttrycker bland annat rörelserna sin syn på saker som händer i de aktuella områdena samt annat som berör rörelsens arbete. Detta medium blir i många fall också rörelsens enda kommunikationsväg till inte bara medlemmarna, utan även potentiella medlemmar. I Chilekommittén gav man ut tidningen
Chilebulletinen. Tidningens första nummer hade premiär strax innan militärkuppen 1973, alltså
cirka två år efter att kommittén hade startats. Det är genom denna tidning jag gjort mitt försök att närma mig rörelsen och dess arbete under 1970-1980 och 1990-talen.
1.1
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap till om hur en solidaritetsrörelse kan ha arbetat för att värva medlemmar och sympatier. Frågeställningen som denna uppsats kommer att utgå från är därför denna:
• Vilka mobiliseringsstrategier använde sig Chilekommittén av för att väcka engagemang och rekrytera medlemmar och sympatisörer, enligt Chillebulletinen?
1.2 Teoretiska begrepp
Två återkommande begrepp genom uppsatsen är det till frågeställningen knutna ”engagemang” samt ”mobiliseringsstrategier”. Det är därför också dessa två begrepp som bör definieras. Med begreppet ”engagemang” menas all form av aktivitet inom solidaritetsrörelsen, till exempel närvaro vid möten, försäljning av tidningar, samla in pengar, arrangera konserter eller helt enkelt bara ingå i rörelsen som en medlem. Vad ”mobiliseringsstrategier” syftar till är de arbetsmetoder och strategier rörelsen använde sig av för att rekrytera nya medlemmar/nytt engagemang.
2.Metod
I denna undersökning har metodvalet fallit på kvalitativ textanalys. Nedan följer en kort metoddiskussion där metodvalet diskuteras tillsammans med några faktorer som läsaren bör vara
uppmärksam på under läsningen.
2.1 Metoddiskussion
Det finns en hel del faktorer som alltid bör uppmärksammas både av forskare och läsare vid arbetet med kvalitativ textanalys. De mänskliga elementen hos forskaren, med andra ord författarens förförståelse, går aldrig att bortse från, detta kan både vara till fördel och nackdel för undersökningen. I Handbok för kvalitativ analys menar författarna att styrkan i denna metod finns i att metoden låter forskarens egna insikter och erfarenheter få ta plats i analysen och på så sätt kan skapa ny förståelse för läsaren. Kritiken som är riktad mot metoden handlar om att forskaren utgör ett centralt redskap; ”Eftersom forskaren själv är ett sådant centralt redskap inom den kvalitativa forskningen är resultatens kvalitet så beroende av forskaren som människa, inte minst när det gäller analysarbetet.”4 Detta är alltså viktigt att uppmärksamma både av forskaren och läsaren.
Den kvalitativa textanalysen lämpar sig främst för att analysera kortare texter. Därför har texter eller artiklar som riktar sig till medlemmar och potentiella medlemmar analyserats med hjälp av den metoden. Vad som styrt urvalet förklaras närmare i nästkommande kapitel.
3. Material
I detta kapitel kommer undersökningens material att presenteras och diskuteras. En del avgränsningar har behövts göras i materialet för att kunna genomföra undersökningen, vilket även det kommer att diskuteras.
3.1 Materialdiskussion
För att kunna undersöka den tidigare nämnda frågeställningen kommer Chilekommitténs egen tidning Chilebulletinen att användas som material. Första numret av tidningen gavs ut 1973 genom ett samarbete mellan Chilekommittén, UBV (utbildning för biståndsverksamhet) samt författarcentrum. Försäljningen av Chilebulletinen var en stor del av arbetet för medlemmarna i
kommittén. Intresserade människor kunde antingen välja att prenumerera på tidningen eller att köpa den på något av alla de torg eller gator som försäljningen pågick på.
Chilebulletinen utgör ett bra material för denna undersökning på grund av olika anledningar.
Tidningen var Chilekommitténs främsta informationsspridare och språkrör, målgruppen för tidningen var medlemmar i kommittén men även nya potentiella medlemmar. Eftersom att man ville sälja tidningen även till icke-medlemmar försökte man genom innehållet och artiklarna att väcka engagemang och där med attrahera läsaren till att börja engagera sig i kommittén. I tidningen försökte man även tipsa tidigare medlemmar om olika sätt att arbeta på för att rekrytera nya medlemmar, alltså vilka typer av mobiliseringsstrategier man borde använda sig av i de olika lokalkommittéerna. Det är alltså dessa två typer av texter som har analyserats.
Tidningen vilade på Chilekommitténs huvudparoller nämligen; ”Stöd det chilenska folkets kamp mot fascism - för socialism! Frige de politiska fångarna! Kamp mot imperialismen!”5 En faktor som
bör uppmärksammas av både läsare och forskare är att inget utrymme för direkt kommunikation från medlemmarna eller läsarna ges i tidningen. Det finns med andra ord inga debattartiklar eller insändare som i vissa fall kan uppfattas som medlemmars direkta åsikter i tidningen. De åsikter, känslor och stämningar som medlemmar vittnar om i reportagen i tidningen är alltså alltid förmedlade via tidningsredaktionens texter, därför kan också en viss redigering ha förekommit. Med andra ord går det att ifrågasätta sanningshalten i reportagen. Men i denna undersökning har valet fallit på att bortse från detta och behandla materialet som att det är medlemmarnas egna ord och åsikter, även om källkritiken varit närvarande under hela arbetet.
3.2 Avgränsningar och fokus i material
Eftersom att Chilekommittén generellt publicerade sju tidningsnummer per år (med undantag för enstaka år då enbart fyra tidningsnummer publicerades) krävs det att en del avgränsningar i materialet görs. Eftersom att syftet med denna undersökning är att ta reda på varför människor kan ha tänkas engagerat sig, samt vilka strategier rörelsen använde sig av för att rekrytera nya medlemmar kommer det också vara dessa två punkter som kommer att vara fokus i materialet. Främst kommer det material som riktar sig till medlemmarna att analyseras, samt det material där
medlemmarna själva får berätta om sin vardag i Chilekomittén. Genom att analysera de texter och reportage där medlemmarna själva berättar om till exempel sina känslor, vad de uppskattar med kommittéarbetet och vad som blev startskottet för engagemanget, hoppas jag kunna utläsa en eller flera anledningar till varför människor valde att engagera sig i Chilekommittén. Genom analys av uppmaningar till medlemmar samt artiklar som publicerats i syfte att ge tips till de redan existerande medlemmarna om hur de kan arbeta för att värva nya medlemmar hoppas jag få svar på vilka strategier kommittén använde sig av vid rekrytering av nya medlemmar.
4.Tidigare forskning och teorier
Eftersom att Chilekommittén och Chilebulletinen fortfarande är ett relativt outforskat område inom svensk historieforskning så kommer den tidigare forskningen som finns på området även att fungera som de teorier som kommer löpa som en röd tråd genom uppsatsens gång. I detta kapitel kommer den tidigare forskningen att presenteras, och en sammanfattning av några av dessa som teorier att sammanställas.
4.1 Tidigare forskning
För att kunna närma sig Chilekommitténs arbete måste rörelsen placeras i en historisk kontext. Historikern Kim Salomon har i sin bok från 1996, Rebeller i taket med tiden, undersökt 1960-talets politiska anda i Sverige med fokus på FNL-rörelsen. 1960-talet benämns i många sammanhang som vänstervindarnas årtionde, det var under denna tid då det politiska Sverige radikaliserades. Ytterligare forskning på området vänsterradikaliseringsproccesser under 1960- och 1970-talen i Sverige står historikern Anne Hedén för. Hon har i sin avhandling Röd stjärna över Sverige undersökt Svensk-kinesiska vänskapsförbundets (SKVF) verksamhet. Det finns likheter mellan SKVF och Chilekommittén, till exempel så gav båda ut sina egna tidningar, båda rörelserna var socialistiska och båda hade siktet inställt på ett land långt borta. Men det finns en stor skillnad mellan Chilekommittén och SKVF. Medan Chilekommittén arbetare mot ett förtryck och frihet för Chile, så strävade SKVF under hela sitt arbete efter Kina som det redan existerande socialistiska
idealet.6 Därmed blev SKVF mer än vänskapsförening än en solidaritetsförening.
Kim Salomon menar att efter 1968-rörelserna förändrades samhällsklimatet som i sin tur gav upphov till en ny epok i Sveriges moderna politiska historia. Vidare menar Salomon att dessa typer av sociala rörelser fortsatte in på 1970 och 1980-talet. Sett utifrån Salomons bok kan alltså Chilekommitténs uppkomst helt enkelt vara ett resultat av sin tid.7
Även om Kim Salomon främst fokuserar på FNL-rörelserna så nämns även Chilekommittén kort. Han skriver att även om Chilekommittén inte hade samma framgångar rent opinionsmässigt som FNL-rörelsen, så påminde dessa rörelser till stor del om varandra. Han menar att handlingsmönsterna, eller som jag väljer att tolka begreppet, mobiliseringsstrategierna, i princip var identiska då båda rörelserna använde sig av en ”internationell fråga för att marknadsföra socialistiska paroller, och båda såg inrikespolitiska möjligheter i den internationella solidaritetspolitiken”, så som att främja socialism i Sverige.8 Jag kan inledningsvis i
undersökningen hålla med om detta då Chilekommitténs egna huvudparoller handlade om att utöver stödja den chilenska motståndskampen att främja socialism i Chile, Sverige och världen. Värt att nämna är även att samma år som militärkuppen i Chile skedde beslutade sig USA och Nordvietnam för vapenvila, vilket kan ha bidragit till att FNL-rörelsen svalnade av. Man kan därför tänka sig att många FNL-rörelsemedlemmar gick över till Chilekommittén där fienden var i princip den samma; USA, fascism och imperialism. Om det fanns en verklig tillströmning av medlemmar från FNL-rörelsen till Chilekommittén framkommer inte i materialet. Däremot framkommer det att en hel del samarbete och till exempel gemensamma temaveckor skedde mellan rörelserna. Vidare diskuterar Salomon även begreppet mobilisering. Han menar att mobiliserings-perspektivet på solidaritetsrörelserna är ytterst viktigt för att förstå solidaritetsföreningarnas framväxt och expansion.9
En stor skillnad enligt mig mellan FNL-rörelserna och Chilekommittén ligger i att konflikten och militärjuntan i Chile kan ha påverkat Sverige på ett aningen mer direkt sätt då Sverige tog emot en
6 Hedén, Anne, Röd stjärna över Sverige: Folkrepubliken Kina som resurs i den svenska vänsterradikaliseringen under
1960- och 1970-talen, Sekel, Diss. Lund : Lunds universitet, 2008,Lund, 2008. s 247.
7 Salomon, 1996 s. 322. 8 Salomon 1996 s. 309. 9 Salomon 1996 s. 119.
hel del chilenska politiska flyktingar under 1970 och 1980-talet som kan tänkas ha påverkat engagemanget för Chile. Historikern Charlotte Tornbjer håller till viss del med Salomon om att Chilekommittén var en rörelse av den politiska tidsandan, men väljer att se på engagemanget för Chile som aningen mer komplext. Hon menar att känslor borde får ett större utrymme i forskningen kring solidaritetsrörelser eftersom att känslor och politisk mobilisering kan höra ihop.10 Tornbjer
menar att det redan fanns kulturella gemenskaper mellan Chile och Sverige redan innan militärkuppen 1973. Till exempel hade poeten Pablo Neruda fått Nobelpris i litteratur två år tidigare 1971, och både Victor Jara och Violetta Parras sånger hade blivit översatta av bland annat Mikael Wiehe och Jan Hammarlund med flera.11 Tornbjer menar att genom dessa tidigare kulturella
närmanden blev därför också de chilenska folkets kamp för socialism genom demokrati en angelägen fråga även för svenskar. När sedan militärkuppen kom 1973 vändes hoppet om förändring i Chile och Latinamerika till vrede och tankar om att kampen måste fortsätta. Denna övergång kallar Tornbjer för den moraliska chocken. Denna vrede kanaliserades bland annat ut genom solidaritetssanktioner, på så sätt blev ilskan och vreden en konstruktiv kraft som manade till handling och mobilisering.12 Ännu en bidragande faktor till solidariteten med det chilenska folket
menar Tornbjer är att så många chilenare och andra latinamerikaner kom till Sverige och sökte asyl. På så sätt fick svenskarna träffa de utsatta och fick därmed dels ta del av den chilenska kulturen, men fick även en stark bild av diktaturen i Chile genom dessa människor. På så sätt blev konflikten i Chile mycket närmre än vad konflikten i Vietnam någonsin hade varit.13
Historikern Kjell Östberg håller även han med Salomon om att 1960-talet kan ses som en radikaliseringsprocess och även han väljer att se processen genom solidaritetsrörelser. Han påtalar ämnets relevans genom att påstå att människors sammanslutningar i solidaritetsrörelser är ett centralt inslag i förståelsen för hur historisk förändring skapas.14 Östberg menar att man kan se
radikaliseringsvågorna knutna till industrisamhällets olika faser. Han skriver att den första radikaliserngsvågen i Sverige skedde i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet med dess
10 Tornbjer, Charlotte, 'Moralisk chock och solidaritet: 1973 och det svenska engagemanget för Chile', 1973 : en träff
med tidsandan., S. 56-70, 2008 s. 60.
11 Tornbjer 2008 s. 65. 12 Tornbjer 2008 s.61. 13 Tornbjer 2008 s. 62.
14 Östberg, Kjell, 1968 när allting var i rörelse: sextiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna, Prisma i samarbete med Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högsk., Stockholm, 2002 s. 11.
strejker och sociala oro som mynnade ut i nykterhetsrörelser och arbetarrörelsen.15 1960-talets
radikaliseringsprocess kan ses utifrån urbaniseringen tillsammans med de ekonomiska rekordåren under efterkrigstiden som bidragande faktorer som påskyndat ”nedbrytandet av de gamla ingrodda värderingar som samtidigt skapat rotlöshet och otrygghet”.16 Vidare menar Östberg att 1970 är en
tydlig gräns för en ny fas där radikaliseringen inte avstannade utan fördjupades och spreds.17 För att
koppla den nya fasen till industrisamhället så var det främst kring 1970 som Sverige övergick till ett postindustriellt samhälle, vilket i många städer resulterade i stor arbetslöshet och en mer eller mindre identitetskris, inte minst i storstäder. Denna identitetskris ska alltså ha bidragit till att människor engagerade sig i solidaritetsrörelser.
4.1 Teorier
För att kort summera några av de tidigare nämnda teorierna från den tidigare forskningen så bör alltså Chilekommittén enligt dessa;
1. Vara en tidstypisk social rörelse med rötter i 1960-talet och FNL-rörelserna, vars medlemmar kan ha anslutit sig både på grund av såväl inrikespolitiska skäl som av utrikespolitiska skäl. Den gemensamma kärnan bör vara socialism och antiimperialism (Salomon).18 Därför kan också en
av mobiliseringsstrategierna ha varit att attrahera människor genom att lyfta inrikespolitiska och utrikespolitiska frågor.
2. Vara en social rörelse vars medlemskap blev eftertraktat mycket på grund av den kulturella gemenskapen man visade utåt och av de kulturella arrangemang man genomförde. Men även på grund av de känslor som utlöstes hos svenskar vid militärkuppen i Chile, denna teori förutsätter till viss del att redan etablerade emotionella band med Chile funnits innan kuppen, detta främst genom kulturella band som kända och prisbelönade chilenska poeter, sångare och författare som var kända i Sverige (Tornbjer).19 Ur denna teori bör det ha funnits mobiliseringsstrategier som
15 Östberg 2002 s. 17. 16 Östberg 2002 s. 14. 17 Östberg 2002 s. 124. 18 Salomon 1996 s. 322. 19 Tornbjer 2008 s. 62.
syftade till att väcka empati hos människor, men även strategier som genom kulturella arrangemang värvade medlemmar.
3. Vara en social rörelse dit människor bland annat anslöt sig under den identitetskris som övergången till det postindustriella samhället innebar. (Östberg).20 Sett utifrån denna teori bör det
ha funnits en mobiliseringsstrategi som erbjöd människor en ny annorlunda sysselsättning gentemot den som funnits under den industriella fasen.
Det är alltså dessa teorier som kommer att inspirera materialundersökningen, samt kommer återkopplas till i analysen och slutdiskussionen, efter den empiriska genomgången.
5. En historisk genomgång av Chilekommittén och Chilebulletinen 1971-1991
”Sverige har ett gott rykte och är välkänt i Chile, bland annat tack vare det starka engagemanget mot militärregimen samt för en generös flyktingpolitik under 1970- och 80-talen. Idag beräknas det finnas cirka 45 000 personer med chilensk bakgrund i Sverige.” 21
1971 startades en kommitté i Sverige med mål att visa solidaritet för det chilenska folkets kamp för socialism på demokratisk väg. Kommittén skulle vara ett stöd för Chiles första demokratiskt valda socialistiska president Salvador Allende, och hans vänsterkoalitionsregering U.P. (Unidad popular), som vid denna tidpunkt var under stor press av flera olika amerikanska storbolag efter Allendes nationalisering av Chiles naturtillgångar, bland annat koppargruvorna. Även världsbanken bojkottade Chile och Allende vägrades krediter.22 Chilekommittén ville stödja Allendes arbete och
sprida information om denna enligt kommittén orättvisa bojkott gentemot Chile.
1973 var det premiär för kommitténs tidning; Chilebulletinen. Tidningen framställdes av UBV (Utbildning för biståndsverksamhet), Chilekommittén och författarcentrum. Tidningen blev utgiven i samband med en diskussion om Sveriges relationer med Chile på Klarascenen. Målet med arbetet och tidningen de första åren var att upplysa det svenska folket om vad som skedde i de chilenska koppargruvorna och om de nordamerikanska bolagens försök till sabotage genom att finansiera
20 Östberg 2002 s. 14. 21 Regeringen 2013
motståndsgrupper i Chile och att blockera export av chilensk koppar till alla delar av världen. Efter att ett chilensk fartyg med koppar stoppats och vägrats betalning av Sverige (på inrådan av det amerikanska gruvbolaget Kennecott) menade Chilekommittén att Sverige nu aktivt deltog i denna blockad och därmed också i ”USA-företagens imperialistiska anslag mot folkens frigörelse!”23
Den 11 september 1973 störtades presidenten Allende i en militärkupp ledd av den chilenska militären. Undantagstillstånd och utegångsförbud infördes och en hätsk jakt på politiska oliktänkande och fackligt aktiva chilenare inleddes. Detta resulterade i att kommitténs arbete snabbt trappades upp: ”Kuppen i Chile har nu förändrat situationen och Chilekommitténs plattform och främsta mål är nu att stödja Chiles folk i dess kamp för socialismen - mot fascismen, som den avslöjat sig i sin mest brutala form.”24 Den första insamlingen startades strax därpå och kommittén
bestämmer sig för två huvudparoller; 1. Stöd det chilenska folkets kamp mot fascism - för socialism, 2. Kamp mot USA-imperialismen.25
Första numret av Chilebulletinen är en ganska så enkel produktion. Tidningen bestod till största del av utklippta och kopierade artiklar från olika svenska och chilenska tidningar. Ett fåtal svartvita bilder fanns med och de eget producerade texterna är maskinskrivna. Rubrikerna ser ut att ha satts med en tuschpenna. Men trots all enkelhet uppfyller tidningen förmodligen sitt syfte, att sprida kunskap om den chilenska arbetarklassens kamp för socialism genom en fredlig och demokratisk väg. Den absolut tydligaste förändringen som sker i tidningen under de 18 år den blir utgiven är den förändring som sker i det fjärde numret 1973. Tidningen är det första numret som kommer ut efter militärkuppen och har därför även bytt ton i både utseende och innehåll. Tidningen har nu fått en tydlig struktur som kommer att hålla i sig i flera år. Man har skaffat sig en ansvarig utgivare och en återkommande ledare.
Efter militärkuppen ökade engagemanget för Chile och medlemssiffrorna steg i flera år därpå. 1978 når kommittén sin topp. Då finns det hela 71 orter i Sverige med lokalkommittéer och enbart i Stockholm finns det vid den här tiden 38 lokalkommittéer, enligt kommitténs egna siffror.26 Redan
året därpå börjar dock medlemsantalet sjunka och 1980 slutar man helt att redovisa medlemssiffror i
23 Chilebulletinen, 1973 Nr 1. 24 Chilebulletinen, 1973 Nr 4. 25 Chilebulletinen, 1973 Nr 4. 26 Chilebulletinen, 1978 Nr 1.
Chilebulletinen. Verksamheten finns ändå kvar under hela 1980-talet, även om engagemanget mer
började rikta sig mot övriga Latinamerika.
I samband med det första demokratiska valet efter diktaturen i Chile 1991, ger man också ut sista numret av Chilebulletinen, därefter avvecklas även kommittén. ”En solidaritetsrörelse viktigaste uppgift är naturligtvis att se till att inte behövas. Nu är diktaturen borta och även om allt inte blev som vi hoppades är det logiskt att Chilekommittén läggs ner.”27
Eftersom att underlaget för resultatet består av samtliga tidningar publicerade under 18 år är det inte möjligt att hela materialet presenteras i kommande resultatdel. Istället kommer en typisk Chilebulletin att kort beskrivas för att läsaren ska få en bild av hur en Chilebulletin är upplagd och hur den kan se ut. En typisk Chilebulletin startade alltid med en framsida med antingen en målad bild eller ett fotografi, oftast med någon form av satir med antiimperialistiska inslag eller någon form av hån gentemot militärjuntan och Pinochet. Vidare in i tidningen presenterades, efter den återkommande ledaren, antalet lokalkommittéer i Sverige. Redovisningen av antalet lokalkommittéer som fanns fortsatte kommittén med enda fram till 1980, då antalet lokalkommittéer börjat gå neråt 1979. Nästkommande uppslag bestod oftast av små och stora nyheter i notisform från både Chile och resten av Latinamerika. Det kunde vara korta utsmugglade hälsningar från politiska fångar eller andra ögonvittnen eller uppdateringar om till exempel arresteringar, avrättningar eller strejker.
Efter de korta nyheterna publicerades i regel alltid längre reportage om alltifrån vittnesskildringar från fängelser i Chile till reportage där man kartlagt och avslöjat svenska företags verksamheter och kontakter i Chile. Oftast finns även reportage från olika lokalkommittéer med i tidningen, där lokalkommittén fick en chans att berätta om sin verksamhet och även att dela med sig av tips. Man skriver även om vilka för demonstrationer och manifestationer som gjorts runt om i Sverige för Chiles sak. En annan återkommande del av tidningen är den del där man tipsar om litteratur, musik och annan kultur. Avslutningsvis redovisar man alltid vad Chilekommitténs insamling är uppe i för summa för tillfället samt vilka planerade demonstrationer eller manifestationer som ska genomföras. Denna exemplifierade tidningsstruktur höll i sig under i princip alla de aktiva åren efter 1974.
6. Empiri
Nedan följer resultatet från materialundersökningen tillsammans med en analys. Resultatet har framkommit genom analys av samtliga tidningar utgivna mellan 1973 och 1991 där tidningsintervallen har pendlat mellan sju till fyra nummer per år. Jag har valt att inte presentera resultatet i en kronologiskt tidsföljd utan har istället delat in resultaten efter de teman som påträffats i materialet. Utifrån de fyra teman som påträffats kommer typiska och otypiska exempel att tas upp och diskuteras.
6.1 Kultur, kulturell gemenskap och social gemenskap
Redan i första numren av Chilebulletinen visar rörelsen vad man vill uppnå med sitt engagemang. Man vill få igång ett aktivt arbete runt om i landet som protesterar och demonstrerar mot vad som skett Chile, först mot omvärldens ekonomiska sanktionerna mot Allende. Efter Allendes död skulle protesterna istället riktas mot militärjuntan. Vidare skriver man även om tips på hur en lokalkommitté kan tänkas arbeta, en lista på 15 tips och uppmaningar till mobilisering publiceras. Man avslutar listan med en uppmaning: ”Sprida Pablo Nerudas sista dikt!”28 På listan står även att
man vill nå ”Arbetare, ungdomar, kvinnor, konstnärer, artister, fria yrken och intellektuella.”29 Man
visar alltså på en både bred och smal målgrupp för kommitténs arbete. Även om man säger sig vilja inkludera arbetare, ungdomar och kvinnor tycks den störa gruppen vara de fyra sista ”yrkena”. Kommittén vill att medlemmarna ska sprida Pablo Nerudas sista dikt, med anledning av att man förmodligen tror att denna kan hjälpa till i arbetet att väcka människors empati inför Chile. Poesi och dikter har under modern svensk tid möjligen inte varit den typen av underhållning som gemene man och arbetare valt att konsumera, därför kan det ses som en så ganska specifik målgrupp man vill nå genom att sprida Pablo Nerudas poesi. Detta blir aningen exkluderande gentemot de arbetare man säger sig vilja värva.
Att den latinamerikanska och chilenska kulturen tar upp en stor del av Chilekommitténs verksamhet går inte att undvika vid läsning av Chilebulletinen. Från olika delar av Sverige rapporteras om olika manifestationer och demonstrationer i form av konserter, diktuppläsningar, teater och filmkvällar. Efter en nationell tema-vecka 1974 rapporterade man; ”Chile-veckan har i hela landet präglats av
28 Chilebulletinen 1973 Nr4. 29 Chilebulletinen 1973 Nr4.
ett intensivt solidaritetsarbete med många olika typer av aktiviteter; demonstrationer, solidaritetsmöten, apellmöten på gator och torg, debatter, utställningar, flygbladutdelning, bulletin-, bok, tidskrift och skivförsäljning, filmvisning, teater, inslag av chilensk och annan latinamerikansk folkmusik m.m.”30 I två exempel från samma år samarbetade Chilekommittérnas sånggrupper med
FNL-röreselrnas sånggrupper för att bidra till den kulturella gemenskapen. På lokalmötet i Norrköping bjöd man på; ”Chilensk musikkväll med grupperna Waina- Inti från Göteborg samt Norrköpings FNL-grupps sånggrupp”31 och i Lund var det ”Chileafton med musik och diktläsning:
med FNL:s sånggrupp Avgrunden”32. Samma sommar turnerar en del medlemmar även med en
utställning om Chile, man döper reportaget till ”Chilekommittén bland semsterfirare”:
Med utställning, bulletiner och flygblad åkte Kalmars chilekommitté tillsammans med två latinamerikanska kamrater omkring på Öland i början av juli. Vi ordnade musikkväll på ett bibliotek, ställde upp vår utställning på ett torg, deltog på en musikfest och samlade ihop turister från campingplatserna till kombinerade sång- och informationsstunder. De latinamerikanska vännerna sjöng motståndssånger och Chilekommittén presenterade sångerna och berättade om situationen i Chile.”33
Vistelsen på Öland beskrivs som lyckad och trevlig, Kalmars lokalkommitté hälsar även att ”senare i sommar kommer utställningen att ställas upp på Emmaboda jazzfestival, på Rockneby marknad, på olika stadsbibliotek mm.34 Genom valen av aktiviteter, samt valen av platser att ställa upp sin
utställning visar Chilekommittén än en gång vilken målgrupp man vill nå.
De olika konserterna som anordnades av lokalkommittéerna kunde variera i storlek. Det kunde röra sig om musiker från den egna lokalkommittén, men även om etablerade nationellt kända artister. Till exempel så bjöd Björn Afzelius och Mikael Wiehe under både 1983 och 1988 på stödkonserter där insamlingen slutade på 50 000 kronor för 1983 års konsert.35
I nästan alla tidningarna under de 18 åren finns ett eller flera uppslag med recensioner och musik-, film- och boktips. Man publicerar både Violetta Parras och Victor Jaras låttexter, chilenska
författares pjäser, noveller och dikter, både på spanska och svenska i varje nummer. Under en tid
30 Chilebulletinen 1974 Nr3-4. 31 Chilebulletinen 1974 Nr3-4. 32 Chilebulletinen 1974 Nr3-4. 33 Chilebulletinen 1974 Nr 5. 34 Chilebulletinen 1974 Nr 5. 35 Chilebulletinen 1983 Nr 4. Chilebulletinen 1988 Nr 1.
annonserar man även flitigt om kurser i spanska, allt för att medlemmarna ska kunna ta del av den chilenska kulturen på ett ännu djupare plan. Dessa låttexter tycks ibland bli kommitténs ledstjärna i kampen, 1974 citerar man Victor Jara; ”När revolutionen kommer måste man vara beredd. När den stunden kommer, måste man lägga ifrån sig gitarren och ta upp geväret”36.
Det blir tydligt att den kulturella verksamheten och gemenskapen är åtråvärd både för medlemmar och utomstående. Så pass åtråvärt att man till och med börjar oroa sig för att människor engagerar sig i Chilekommittén av felaktiga anledningar. 1977 publicerar man ett reportage om en sånggrupp där medlemmarna i sånggruppen man varnar för faran:
SVV (Sången vårt vapen) vill varna för att man startar lokalkommittéer på basis av musikintresse snarare än målmedvetenhet och politisk ambition. Det kan innebära en fara för att man börjar i fel ända, menar dom, om man startar en sånggrupp av människor utan erfarenheter av vanligt lokalkommittéarbete.37
När man läser reportaget får man en känsla av att texten syftar till att läxa upp medlemmarna. Sånggruppen SVV från Varberg upplyftes som ett gott exempel på en lokalkommitté med ”rätt” engagemang. På så sätt berättar man även vad man anser vara ett ”fel” engagemang; nämligen människor som föredrog de kulturella aktiviteterna framför det ”viktigare” arbetet. Ändå tycks Chilekommittén till viss del anse att den kulturella verksamheten bedrivs för lite i lokalkommittéerna;
Motståndskampen kan förmedlas på många sätt. Viktiga former som hittills har utnyttjats ganska litet är dikten, bilden och musiken. Dikter, bilder och sånger som kan förmedla förtrycket men också den oerhörda kampvilja som driver det chilenska folket fram mot seger. Om vi genom dessa uttrycksmedel bättre kan förstå förtryckets och kampens innebörd, så får vi också ny och större kraft i vårt solidaritetsarbete.38
I detta citat klargör man dels hur man med hjälp av kultur vill stärka övertygelsen hos medlemmar, men även hur man med hjälp av kultur vill attrahera nya medlemmar. För att summera; kulturen var och förblev oerhört viktig i solidaritetsarbetet.
I Chilebulletinen finns det några fåtal exempel på att den kulturella gemenskapen sträckte sig även
36 Chilebulletinen 1974 Nr1. 37 Chilebulletinen 1977: Nr 2. 38 Chilebulletinen 1975 Nr 7.
över jordklotet, till artister och diverse kulturarbetare i Chile. 1987 gör man ett reportage om ”kulturarbetare enade mot diktaturen” och strax efter det första demokratiska valet sen 1971 i Chile låter samma kulturarbetare hälsa att ”med målarfärg och musik lägger vi grunden för demokratin”39.
Men det verkar inte enbart ha varit den kulturella gemenskapen som varit åtråvärd. Från en lokalkommitté i en annan del av Sverige kommer ett annat exempel på gemenskap: ”För oss har Chilekommittén blivit ett sätt att leva, säger Christer. Vi umgås även vid sidan av kommittéarbetet. Vi spelar volleyboll varje söndag, semestrar tillsammans och mycket annat.”40 Detta är ett exempel
på hur stor roll medlemskapet i kommittén kom att spela i det sociala livet för medlemmarna, och där med hur stor betydelse kommittén hade i enskilda individers liv. Denna typ av gemenskap bör vara något Chilekommittén strävade efter att alla lokalkommittér skulle ha, eftersom de väljer att lyfta detta exempel i Chilebulletinen. Å andra sidan tas aldrig något annat upp än goda exempel i tidningen, huruvida denna åtråvärda gemenskap fanns i alla lokalkommittéer finner vi inga belägg för i Chilebulletinen.
6.2 Känslor och upplevelser
Kuppen kom inte oväntat. Ändå var det en chock för oss alla att uppleva fascisternas fruktansvärda brutalitet. Vi hade väntat en sammandrabbning, men inte av det här slaget. Aldrig har borgarklassen och imperialismen agerat på ett så förödande sätt i något Latinamerikansk land.41
Citatet vittnar om den känslomässiga chock de människor som följt Chiles utveckling under Allende-regeringen kan ha känt i samband med kuppen. Detta förstärks ytterligare när man publicerar de allra första vittnesskildringarna från nationalarenan, tortyren och skräcken i huvudstaden Santiago.42 Dessa typer av artiklar återkommer under alla åren, det är dagböcker från
koncentrationsläger och utsmugglade redogörelser från fängelser runt om i Chile. Ett exempel kommer från sista numret 1973 där en före detta politisk fånge vittnar om vad som skedde på nationalarenan i Santiago;
39 Chilebulletinen 1987 Nr 2, Chilebulletinen 1990 Nr 3. 40 Chilebulletinen 1979 Nr 1/2.
41 Chilebulletinen 1973 Nr4. 42 Chilebulletinen 1973 Nr 4.
Elchocker i nacken, öronen, bröstvårtorna och könsorganen. Slag över öronen tills trumhinnorna spricker. Gummislang i munnen med vattenfyllning. Upprepade slag med fingrarna mot ögonlocken. Utdragning av naglar. Glödande cigarretter i öronen. Slag med gummipåk. Slag med spik mot tänderna. Nålstick. Man tvingar också fången att springa med skorna full av krossat glas.43
I Chilebulletinen finns även gripande reportage om exil-chilenarnas nya tillvaro i Sverige. Vittnesskildringar om rasism och mobbning publicerades. Bland annat ett reportage om den unga María som visade sig ha svårt att komma in i den svenska skolan på grund av sin annorlunda bakgrund, flickan ”vill inte längre leva”.44 Ett annat reportage berättar om ett besök på en
hemspråksundervisningslektion i Stockholm. I reportaget visar man bland annat bilder på barnens teckningar. På en av teckningarna står en blond flicka med en svensk flagga hand i hand med en mörk pojke med en chilensk flagga, de båda ler stort. På en annan bild står en pojke med sin teckning framför sig; ”Vilka rättigheter har barnen? Solidaritet till chilenska barnen!”45.
Det är svårt att inte känns empati när man läser dessa fasansfulla vittnesskildringar om tortyren som pågick i Chile, men även om det nya livet i Sverige. Därför är det också möjligt att dessa typer av redogörelser var avsedda för att väcka engagemang och empati och var därför var en effektiv mobiliseringsstrategi i rekryteringen av nya medlemmar.
6.3 SÄPO, Asylpolitik och svensk imperialism
Chilekommitténs arbete startade tydligt som ett engagemang för den politiska kampen i Chile, kritiken mot USA:s världsimperialism var därför också en självklar del av det. Men redan i första numret av Chilebulletinen kritiseras även svenska företag och den svenska regeringen för sitt ”dubbla ansikte” i konflikten; ”Så ser vi än en gång hur Sverige ger med ena handen och liksom i vietnamfrågan tar tillbaka mycket mer med den andra, genom sitt praktiska deltagande i orättfärdiga ekonomiska sanktioner.”46 Människor uppmanades i Chilebulletinen att bojkotta varor även från
svenska företag med verksamhet i eller med Chile. Under årens lopp syns en genomlöpande kritik
43 Chilebulletinen 1973 Nr 4. 44 Chilebulletinen 1979 Nr 4. 45 Chilebulletinen 1979 Nr1-2. 46 Chilebulletinen 1973 Nr 1.
gentemot Sverige som främst handlar om att man anser att Sverige deltar i USAs imperialistiska världsspel; ”USA-imperialismen kan liknas vid en kratta, som med kraftiga men glesa spikar rakar över världens länder. Det svenska kapitalet löper efter med småräfsorna för att rafsa samman det som USA-krattan missar.”47
Men även stark kritik gentemot den svenska asylpolitiken som anses inhuman av kommittén framförs. Kommittén kräver av regeringen fri asylrätt för latinamerikanska politiska flyktingar, även i dessa fall väcker man engagemang för kravet på asylrätt genom att publicera känslosamma reportage. Chilebulletinen tar ofta upp olika fall av avslag från det då kallade invandrarverket och tidningen rapporterar med bilder och text från en sittstrejk på Arlanda som ett 50-tal medlemmar medverkade i när den chilenska kamraten Hector skulle utvisas. 48
Även den svenska säkerhetspolisen SÄPO får mycket kritik under alla åren i Chilebulletinen. Kommittén publicerar bilder på SÄPO-agenter som dokumenterat deras demonstrationer och ställer sig frågan ”Vad gör civilklädda poliser i chile-demonstrationerna?”49. Kommittén ansåg att dessa
försökt infiltrera deras demonstrationer. Flera öppna brev med krav publiceras och skickas till dåvarande justitieminister Lennart Geijer.50 Denna rädsla för SÄPO och åsiktsregistrering kan
möjligen ha uppstått ur kölvattnet från IB-affären 1973, alltså samma år som militärkuppen i Chile, vilket kan ha gjort ämnet ännu mer känsligt. Det ter sig tydligt i tidningen att kritiken mot svenska regeringen, säkerhetspolisen och svenska storföretags moral funnits inom kommittén ända sedan starten av kommittén 1971. Därför kan man säga att kommittén utöver sina huvudparoller indirekt haft ett delat engagemang i verksamheten redan från början.
Denna kritik gentemot Sverige och Sveriges inrikes- och utrikespolitik kan även den verka som en av anledningarna till varför människor kan ha tänkas engagerat sig i Chilekommittén. Kanske ansåg man inte att någon av de etablerade riksdagspartierna kunde representera deras åsikter. Under valrörelsen 1976 skriver man till exempel; ”på mängder av valmöten ställde chileaktivister besvärande frågor om Chile och flyktingpolitik till partirepresentanter.”51
47 Chilebulletinen 1974 Nr6. 48 Chilebulletinen 1976 Nr 3. 49 Chilebulletinen 1978 Nr 1.
50 Till exempel Chilebulletinen 1975 Nr 5/6. 51 Chilebulletinen 1976 Nr 6.
6.4 Arbetsplatsbesök, hembesök och adoptioner
En strategi för engagemang som är tydlig vid undersökningen av Chilebulletinen är de många arbetsplatsbesöken som görs av lokalkommittéer runt om i landet. Exakt hur ett arbetsplatsbesök gick till går inte riktigt att utläsa, men att man informerade om situationen i Chile står klart. Ett exempel kommer från en byggarbetsplats i Stockholm:
”Här höll Chilekommittén ett informationsmöte i slutet av förra året. Tidigare hade nästan ingen av gubbarna reflekterat över solidaritetsarbetet med det chilenska folket. Idag säger man: - Självklart måste vi nu stödja Chilekommitténs verksamhet. Byggettan stöder Chilekommittén och har bland annat adopterat en politisk fånge som vi lyckats få loss från Chile.”52
Detta är givetvis ett exempel på ett arbetsplatsbesök som lyckats med sitt syfte, nämligen att sprida information och väcka empati som i sin tur får de nya sympatisörerna att agera och i detta fallet adoptera en politisk fånge. Fenomenet att adoptera en eller flera politiska fångar är något som ofta benämns i samband med arbetsplatsbesök: ”AMU-Liljeholmen adopterar fångar!”53 och ”I
Malmberget adopterade gruvarbetarna och städerskorna varsin chilensk fånge”54 är ytterligare
exempel på fångadoptioner efter genomförda arbetsplatsbesök. Men det finns även exempel i tidningen som berättar om svårigheterna med att komma in på arbetsplatser. I Varberg fick man inte samma välkomnande, man upplever istället problem när det kommer till att nå ut till arbetarklassen: ”Vi har inte lyckats komma in på arbetsplatser. Vi har stått utanför Monark och sålt Chilebulletinen, men vi har inte kommit in.”55 Hur många arbetsplatsbesök som uppnådde sitt syfte respektive inte
uppnådde sitt syfte är även det svårt att ta reda på. Faktum är dock att kommittén ofta använde sig av denna mobiliseringsstrategi i sitt arbete. Detta var även en strategi man uppmanade lokalkommittéer att använda sig av redan vid starten. ”Chilefrågan skall föras in på arbetsplatser, tas upp i fackliga och andra arbetarorganisationer. Lokalkommittéer skall initieras på arbetsplatser.”56
Chilekommittén beskrev i Chilebulletinen även nära samarbete med ett fåtal fackliga organisationer, främst Hamnarbetarförbundet. ”Chilekommitténs förra bojkottaktion ledde till att
52 Chilebulletinen 1978 Nr 1. 53 Chilebulletinen 1978 Nr 1. 54 Chilebulletinen 1976 Nr 6. 55 Chilebulletinen 1979 Nr 1-2. 56 Chilebulletinen 1975 Nr 2.
Hamnarbetarförbundet solidariserade sig med den chilenska motståndskampen och vägrade att lossa juntans koppar. Den här gången hoppas vi att även de hamnarbetare som är anslutna till Transportförbundet sluter upp.”57 Dessvärre slöt aldrig transportförbundet upp, men
hamnarbetarförbundet fortsatte bojkotten från och till ett par år till berättas det i Chilebulletinen under årens gång.
Det var inte bara arbetsplatser som besöktes av Chilekommittén. 1977 bestämde sig en lokalkommitté i Kramfors för att besöka människor i sina hem:
”Under december månad gick Chilekommittén i Kramfors ut i en kampanj för folkmatsalarna i Chile. Kampanjen, som aktiverade och nådde många människor, blev en framgång och mycket pengar samlades på mycket kort tid in. 4000 hushåll besöktes! De mest generösa givarna var pensionärerna. De minns 1931 då militären öppnade eld mot en arbetardemonstration och dödade fem människor.”58
Att skotten i Ådalen 1931 nämns kan även det ses som en del i en mobiliseringsstrategi. Historikern Roger Johansson har i sin bok Kampen om historien undersökt hur historieskrivningen kring dramatiken i Ådalen sett ut och kommit fram till att händelserna i Ådalen blivit till ett begrepp med en stark symbolisk kraft, främst för en stärkt kollektiv klassbaserad identitet hos arbetarklassen.59
Genom att använda detta begrepp i sin retorik gör Chilekommittén ett försök i att nå arbetarklassen, och påvisa likheter mellan när militär öppnade eld mot civila i Sverige 1931 samt det som nu hade skett i Chile. Detta är dock den enda gången man berättar om hembesök i Chilebulletinen, så om detta var en vanlig eller ovanlig strategi är svårt att avgöra. Förmodligen var det inte en särskilt vanlig strategi eftersom man behöver uppmana andra lokalkommittéer att gå i Kramforskamraternas fotspår.
7. Analys och Slutdiskussion
Att försöka reda ut varför människor väljer att engagera sig i en solidaritetsrörelse blir lätt komplext och aningen spekulativt. Därför blir det aningen mer substantiellt att undersöka hur en solidaritetsförening kan ha arbetat för att väcka engagemang bland människor och attrahera nya
57 Chilebulletinen 1974 Nr 5. 58 Chilebulletinen 1977 Nr 1.
59 Johansson, Roger (2001). Kampen om historien: Ådalen 1931 : sociala konflikter, historiemedvetande och
medlemmar. Utifrån denna undersökning kan några mobiliseringsstrategier som Chilekommittén använde sig av presenteras, dessa utifrån Chilebulletinen. En sammanställning av dessa ser följande ut:
1. Den starka sociala och kulturella gemenskapen
I undersökningen framkom det att de sociala och kulturella verksamheterna utgjorde en stor del av kommitténs totala verksamhet. Därför har förmodligen också den sociala och kulturella gemenskapen som kommit tillsammans med detta blivit en avgörande faktor för om människor valde att engagera sig i gruppen eller inte. Tydligt i undersökningen var att många anslöt sig till Chilekommittén på grund av den kulturella gemenskapen då kommittén till och med gick ut och varnade för detta. Med tanke på hur många till exempel konserter, fester, poesi-och filmkvällar som enligt Chilebulletinen har arrangerats runt om i landet i Chilekommittén regi, bör medlemskapet blivit väldigt attraktivt för utomstående. Detta insåg förmodligen även Chilekommittén, som just därför uppmuntrade sina medlemmar att fortsätta med dessa aktiviteter för att attrahera nya medlemmar. Därför blev denna åtråvärda gemenskap och de kulturella aktiviteterna en mobiliseringsstrategi för att attrahera ytterligare engagemang och medlemmar.
2. Empati och känslor inför Chile och det chilenska folket
Den moraliska chocken vid militärkuppen och de känslostarka reportagen från fängelser, arbetsläger och från exil-chilenarnas nya tillvaro i Sverige kan ha varit en anledning till att människor valde att engagera sig i Chilekommittén. Känslor är och förblir en stark anledning till politisk mobilisering. I ett fall som Chile där många människor for väldigt illa och var tvungna att fly sitt land är det därför självklart att människor kommer att reagera. Även detta insåg förmodligen Chilekommittén och använde sig därför också detta som en mobiliseringsstrategi för engagemang, genom att fortsätta publicera starka känslosamma reportage i Chilebulletinen från starten 1973 tills sista numret 1991.
3. Inrikespolitiska och utrikespolitiska skäl
Chilekommittén var en politisk grupp, något som främst syns i dess stadga och huvudparoller som bygger på socialism. Man arbetade för att främja socialism och motverka imperialism och fascism både i Chile, Sverige och omvärlden. Man var i Chilebulletinen kritisk mot åsiktsregistrering och ansåg att Sverige hade stora brister i yttrandefriheten. Även Säpo och den svenska asylpolitik kritiserades hårt under årens gång. Undersökningen visade på att många människor kan ha känt att
sina åsikter inte fanns representerade i de stora etablerade riksdagspartierna, på så vis letade man efter andra grupper för att få gehör för sina politiska åsikter, och en av alla de utomparlamentariska grupperna var Chilekommittén. Insikten om detta blev förmodligen därför även den en mobiliseringsstrategi för att attrahera engagemang bland människor som inte kände sig hemma i de etablerade partierna. Därför fortsatte också kritiken mot Sveriges inrikes-och utrikespolitik genom hela Chilebulletinens gång.
4. Arbetsplatsbesök
Arbetsplatsbesöken var en viktig del av strategin för att vinna sympatier hos arbetarklassen. Genom de många arbetsplatsbesöken som presenteras i Chilebulletinen försökte man väcka engagemang hos en stor arbetarklass och försökte även i många fall samarbeta med fackliga organisationer. Därför blev arbetsplatsbesöken och kontakten med arbetare en tydlig mobiliseringsstrategi.
Dessa fyra mobiliseringsstrategier för engagemang som framkommit av undersökningen stämmer till viss del överens både med Salomons och Tornbjers teorier som presenterades i teorikapitlet. Salomon menade att Chilekommittén var en social rörelse dit människor kan ha anslutit sig både på grund av inrikespolitiska och utrikespolitiska skäl, men den gemensamma kärnan bör ha varit socialism och antiimperialism, vilket stämmer tydligt in på den tredje punkten ovan. Salmon talade i och för sig även om en politisk tidsanda, som säkert fanns, men för att styrka den teorin hade uppsatsen behövts sättas in i en större kontext med jämförelser av andra solidaritetsrörelser.
Tornbjer menade att medlemskapet i Chilekommittén blev eftertraktat mycket på grund av den kulturella gemenskapen man visade utåt och av de kulturella arrangemang man genomförde. Men även på grund av de känslor som utlöstes hos svenskar vid militärkuppen i Chile. Tornbjers teori visade sig stämma in helt och hållet på både punkt ett och två ovan. Östbergs teori om identitetskrisens betydelse har dock fått stå outforskad då ingen ny information framkommit gällande det påståendet inom det material jag undersökt.60
Även om arbetet med denna uppsats kan ha gett några svar på vilka mobiliseringsstrategier Chilekomittén använt sig av för att väcka engagemang och rekrytera medlemmar, så dyker många nya frågor upp. En fråga som dyker upp är vad Chilekommittén egentligen åstadkom under alla sina
60 Salomon 1996 s. 322. Tornbjer 2008 s. 62. Östberg 2002 s. 11.
aktiva år, mer än ett otal Chilefester, konserter, arbetsplatsbesök och flera år av bulletinförsäljning? I mångas ögon kan nog dessa människors arbete ha setts som meningslöst, obetydligt och mest som ett tidsfördriv. Medan i andras ögon kan nog arbetet ha uppfattats helt annorlunda, kanske som något stort och helt livsavgörande. Andra frågor att ställa är vems liv dessa solidaritetsrörelser egentligen påverkade mest? Var det människorna i de utsatta länderna som de arbetade för, eller var de social rörelserna kanske viktigast för medlemmarna själva? Var den kulturella gemenskapen, det gemensamma arbetet och känslan av ett ingå i ett sammanhang det som var störst? Eller var de kanske i de nyanlända exilchilenarnas liv som Chilekommittén spelade den största rollen i? Kanske gjorde Chilekommitténs arbete en stor skillnad för dem och deras känsla av att vara välkomna i det nya landet? Kanske underlättade Chilekommittén det nya livet i det nya landet genom att förmedla känslan av att det fanns möjlighet att få fortsätta sin kamp för sitt hemland, fast i det nya landet, sida vid sida med ”det nya folket”?
8. Referenslista
8.1 Trycka källor
Chilebulletinen, Chilekommittén, Stockholm, 1974-1991
Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (red.), Handbok i kvalitativ analys, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2009
Hedén, Anne, Röd stjärna över Sverige: Folkrepubliken Kina som resurs i den svenska
vänsterradikaliseringen under 1960- och 1970-talen, Sekel, Diss. Lund : Lunds universitet, 2008,
Lund, 2008
Johansson, Roger (2001). Kampen om historien: Ådalen 1931 : sociala konflikter,
historiemedvetande och historiebruk 1931-2000. Diss. Lund : Univ., 2001
Salomon, Kim, Rebeller i takt med tiden: FNL-rörelsen och 60-talets politiska ritualer, Rabén Prisma, Stockholm, 1996
Tornbjer, Charlotte, 'Moralisk chock och solidaritet: 1973 och det svenska engagemanget för Chile',
1973 : en träff med tidsandan., S. 56-70, 2008
Östberg, Kjell, 1968 när allting var i rörelse: sextiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna, Prisma i samarbete med Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högsk., Stockholm, 2002
8.2 Otryckta källor
Chilebulletinen, Chilekommittén, Stockholm, 1973
