Det gröna ljudlandskapet – Ljudlandskapsekologi i urban miljö

Det gröna ljudlandskapet

Ljudlandskapsekologi i urban miljö

The Green Soundscape

Soundscape Ecology in Urban Environment

Rasmus Ahlm

Abstract

Urban green areas and their sound environments are linked to many health benefits. These areas are threatened to disappear with densifying cities and increasing noise pollution. In Swedish municipalities the aim is to preserve such areas. For this study four areas were visited in Malmö to evaluate their sound environments. The methods included sound measurements, soundscape ecology methods (sound recordings, spectrograms, acoustic indices) and the use of eight characteristics of green areas together with soundscape terminology. Using the eight characteristics together with soundscape terminology might be an effective way of evaluating sound environments, but will probably not compete with other perception-based and health impact assessment methods. On the other hand, soundscape ecology methods could play an important role in some parts of the quality assessment of sound environments, because of highly effective data collection, analysis and mapping, but requires an extension of the quality values in Swedish and European noise policy. Soundscapes should be viewed as resources with ecological and social values.

Keywords: Soundscape Ecology, Soundscape, Green Areas, Eight Characteristics, Noise Policy

Sammandrag

Urbana grönområden med hälsofrämjande ljudmiljöer riskerar att försvinna eftersom det finns en trend att bygga tätare städer, vilket kan ge ökade bullerföroreningar. I svenska kommuner är ambitionen att skydda och behålla sådana ljudmiljöer. För denna undersökningen besöktes fyra områden i Malmö för att utvärdera deras ljudmiljöer. Metoderna som användes var ljudnivåmätningar, ljudlandskapsekologiska metoder (ljudupptagningar, spektrogram, akustiska index) och applicering av åtta parkkaraktärer översatta i ljudlandskapsterminologi. Användningen av de åtta karaktärerna i ljudlandskapterminologi kan vara ett effektivt sätt att utvärdera ljudmiljöer, men har troligen svårt att konkurrera med redan etablerade upplevelse- och hälsoeffektbaserade studietyper. Ljudlandskapsekologi kan utgöra en ny metod för vissa delar av utvärdering av ljudmiljöer, eftersom den har effektiva metoder för datainsamling, analys, och kartläggning, men kräver troligen ett utökat perspektiv i de bedömningsgrunder som finns i europeisk och svensk bullerlagstiftning. Ljudlandskap bör betraktas som resurser med ekologiska och sociala värden.

Innehållsförteckning

Kapitel 1 – Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställning ... 2

1.2 Ordförklaringar och begreppsanvändning ... 3

Kapitel 2 – Bakgrund ... 5

2.1 Antropocentrisk utformning och tillämpning av lagstiftning ... 5

2.2 Hur mäts buller idag? ... 6

2.3 Begreppet ljudlandskap och dess framväxt ... 7

Kapitel 3 – Teori ... 9

3.1 Ljudlandskapsekologi ... 9

3.2 Vad är ett ljudlandskap? ... 9

3.3 Naturliga miljöer är hälsosamma ... 12

3.4 Åtta parkkaraktärer för grönområde ... 12

3.5 Beskrivning av ljudlandskap i varje parkkaraktär ... 13

Kapitel 4 – Metod ... 16

4.1 Att spela in ljudlandskap ... 16

4.2 Ljudlandskapsanalys genom spektrogram ... 16

4.3 Akustiska index ... 17

Kapitel 5 - Mätpunkter och observationer ... 19

5.1 Pildammsparken ... 19

5.2 Slottsparken ... 21

5.3 Gustav Adolfs torg ... 22

5.4 Stortorget ... 24

5.5 Akustiska index resultat ... 25

Kapitel 6 – Diskussion ... 27

6.1 Ljudlandskapsekologi som verktyg för miljöövervakning ... 29

Referenser

Bilaga 1 – Ljudnivåmätningar

1

Kapitel 1 – Inledning

Befolkningsökning, tillväxt och resursutnyttjande har förändrat landskap runt om i världen (Vitousek, 1997). En ökad omvandling av naturliga landskap till landsbygd, förort och stad, samt transporter och befolkning innebär ökade bullerföroreningar, framförallt i utomhusmiljöer. När man strävar efter att minska buller uppstår utmaningar i att väga krav från olika intressen i samhället mot varandra. Det finns egentligen inga heltäckande tekniska lösningar som gör att vi kan bli av med bullerföroreningar helt, och det blir på sätt och vis en koordinationsfråga med många olika parter.

I de fall där kommuner arbetar med områden med god ljudmiljö har man för avsikt att bevara dessa eftersom att somliga städer beräknas att bli så pass förtätade och bebyggda att dessa riskerar att bli av med goda ljudmiljöer. Forskning från Sverige talar bland annat om vikten av att människor ska ha tillgång till avslappnande grönområden, rogivande och tysta platser, då dessa har positiv inverkan på hälsan (Grahn & Stigsdotter, 2003; Skärbäck, 2007). På nittiotalet tog Berggren-Bärring och Grahn (1995) fram åtta parkkaraktärer för sådana grönområden, som svarar mot mänskliga hälsobehov. Hur dessa kan anknytas till ljud och ljudmiljöer utforskas i den här undersökningen.

I förordningen om omgivningsbuller (SFS 2004:675) 12 § måste större kommuner upprätta ett bulleråtgärdsprogram, där det bland annat krävs att särskilda områden där ljudnivån ansetts utgöra en särskild kvalitet måste skyddas (12 §, p. 7). Lagstiftningen har sin grund i EU-direktivet om omgivningsbuller (2002/49/EG). Malmö stad har kartlagt en mängd av sina områden, framförallt parker och grönområden, där en god ljudmiljö är viktig. I Malmös bulleråtgärdsprogram (Malmö stad, 2013, ss. 41-42) finns det i dagsläget 47 områden identifierade. Malmö Miljöförvaltning har uttryckt (personlig kommunikation, 24 februari 2016) att det är av vikt att jobba med andra värden än bara ljudnivåer, och att det är av intresse att inkorporera andra typer av områden som torg (Malmö stad, 2013, s. 41).

Hur kan man jobba med andra värden än ljudnivåer? Inom vetenskapen råder det inga tvivel om att höga ljudnivåer utgör en hälsorisk. Varför bullerproblematiken ännu inte är löst verkar vara en fråga om vilka riktlinjer som styr hanteringen av den, snarare än osäkerhet hos vetenskapen (Passchier-Vermeer & Passchier, 2000). På EU-nivå har ramarna och utgångsläget för problembeskrivningen kring buller i stort sett varit densamma sedan dess uppkomst, det vill säga att oönskade ljud bör begränsas. Dessa grundantaganden kan vara begränsande faktorer i hur effektiva policyinstrumenten sedan blir (Weber, 2013, s. 175). Policyinstrumenten håller sig innanför antropocentriska ramar, fast än det numera är känt att

2

andra djur och organismer påverkas av buller (Kight & Swaddle, 2011; Pijanowski, Farina, Gage, Dumayahn, & Krause, 2011).

På senare år har begreppet ljudlandskap gjort entré och används vanligen i sammanhang där man vill kvalitetsbedöma ljudmiljöer genom besökarens upplevelse. Sådana studier görs med hjälp av enkät- och intervjustudier och med så kallat ljudvandringar (City of Stockholm, 2011). Här går man i en mening bortom mätning av enbart ljudnivå och närmar sig andra typer av värden än ljudnivåer. För att nå utanför de antropocentriska ramarna krävs det dock något mer. Vänder vi blickarna mot USA och National Park Service kan man se att det finns ett omfattande managementsystem för bevarandet av nationalparkernas akustiska miljö och ljudlandskap, där man intar ett perspektiv som värderar både besökarnas upplevelser såväl som ekosystemens hälsa genom ljudlandskapet (National Park Service, 2006). National Park Service betraktar ljudlandskapet som en resurs, och är en förespråkare av forskningsfältet

ljudlandskapsekologi varpå man använder sig av efterliknande mätmetodik i arbetet med

nationalparkerna (Farina A. , 2014, ss. 274-275).

Ljudlandskapsekologi är ett effektivt sätt att utvärdera miljökvalitet, både i etologi, antropologi och ekologi, i övervakning av klimatförändringar, och är troligen också användbart för stadsplanering och design, i parker samt i olika typer av skyddsområde. Forskningsfältet erbjuder en alternativ begreppsapparat för ljud och ljudmiljöer, förbi bullerbegränsningsperspektivet, förbi människan som central för sammanhanget, och med möjligheter att appliceras på många olika sätt (Farina A. , 2014, ss. 1-2). Den fundamentala skillnaden mot de upplevelsemått som ljudvandringar och hälsoeffektsbaserade mått som dBA (A-vägd decibel) är att ljudlandskapsekologin försöker att förstå ljudlandskapets struktur, genom att dela i det i tre huvudkategorier: Biofoni som är ljud från djur och organismer, geofoni som är ljud från geologiska källor, och antrofoni som är ljud från människan. En ljudlandskapsekologisk undersökning använder ljudupptagningar, digital ljudanalys och metoder lånade från traditionell ekologi. Mycket av ljudlandskapsekologisk forskning försöker förstå hur buller påverkar ekosystem.

1.1 Syfte och frågeställning

Detta är en tvärvetenskaplig undersökning med syftet att ta reda på om metoder från ljudlandskapsekologi samt ljudlandsterminologi kan vara användbara i planeringssyfte för områden där god ljudmiljö eftersträvas, som i grönområden på offentliga platser.

Viktiga frågor för undersökningen är: Vilka möjligheter och vilka begränsningar medför en ljudlandskapsekologisk metod för att utvärdera områden där en god ljudmiljö

3

eftersträvas? Kan de åtta parkkaraktärerna användas med ljudlandskapsterminologi? Går det att använda icke-upplevelse- och hälsoeffektsbaserade mått för att utvärdera dessa områden? För att svara på dessa frågor används fyra fall, beståendes av fyra områden i Malmö, valda utifrån Malmö Stads åtgärdsprogram mot buller (2013, ss. 41-42). Pildammsparken, Slottsparken, Gustav Adolfs torg och Stortorget. Ljudmiljöerna i dessa områden ska utvärderas och samtidigt kunna svara på frågeställningen kring metodernas användningsbarhet och möjliga appliceringar. En egenkonstruerad modell baserad på åtta parkkaraktärer av Berggren-Bärring och Grahn (1995), ljudlandskapsterminologi från Schafer (1994) och ljudlandskapsekologiska begrepp kommer att användas.

1.2 Ordförklaringar och begreppsanvändning

Områden med god ljudmiljö, ibland benämnt platser med god ljudkvalitet, tysta platser eller bullerfria platser, förklaras i flera källor. I Malmös bulleråtgärdsprogram (2013, s. 40) och 12

§ p. 7 i SFS 2004:675 är dessa: Parker, rekreationsområden, friluftsområden och andra natur- och kulturområden. Malmö stad vill även betrakta vissa torg och liknande ytor på samma sätt (Malmö stad, 2013, s. 41). Naturvårdsverket (2007, s. 8) talar i sammanhanget om natur- och kulturmiljöer, och rekreationsområde i tätortsorter. Sammanfattningsvis innebär detta att det alltid är någon form av offentlig utomhusmiljö som avses, vars ljudmiljö regleras genom svensk lagstiftning. Malmö har bullerkartlagt sina områden genom en indelning i fyra olika klasser som baseras på ljudnivåer fördelat över procentuell yta av området.

Grönområden är ett begrepp som används av Berggren-Bärring och Grahn (1995,

s. 4) och är alla platser som människor uppfattar som rekreationsmark, exempelvis parker, skolgårdar, tätortsnära natur, torg och gågator. Både parker och torg och är de typer av områden som behandlats i den här undersökningen.

Några av de åtta karaktärerna för grönområden, ibland benämnt parkkaraktärer eller bara karaktärer, nämner ibland ljud eller ljudmiljö. Denna undersökning försöker att utveckla alla dessa åtta karaktärer med ljudlandskapsterminologi.

Begreppet ljudmiljö används framförallt i rapporter från kommuner och myndigheter, och en god ljudmiljö beskrivs vanligen som att vara fri från buller och andra störande ljud. Ljudlandskap är det begrepp författaren föredrar att använda som ett alternativ till begreppet ljudmiljö, och är den företeelse som undersökningen avser att mäta och analysera. Observera att begreppet ljudlandskap vanligen används som upplevelsebaserat, ibland kallat ”upplevt ljudlandskap”. Undersökningens upplevelse- och hälsoeffektbaserade perspektiv vidtas när den egenkonstruerade modellen med åtta parkkaraktärer och

4

ljudlandskapsterminologi används, samt genom ljudnivåmätningarna. Vidare strävar den efter att utöka perspektivet genom ljudlandskapsekologi.

I ljudlandskapsterminologin används Schafers (1994) tre begrepp tillsammans med de åtta parkkaraktärerna. Grundton, signalljud och ljudmärke är upplevelsebaserade begrepp och bestämmer således vilka av de åtta karaktärerna (som är kopplade till upplevelse) som kan tillämpas.

Biofoni, geofoni och antrofoni, förekommer ibland tillsammans med Schafers

begrepp, men syftar att beskriva ljudlandskapets struktur eller beståndsdelar utan upplevelsen av dem som central. Vid vissa tillfällen används begreppen lo-fi och hi-fi men fyller en beskrivande funktion, kortfattat kan man säga att ett lo-fi ljudlandskap är dåligt, och ett hi-fi ljudlandskap är bra.

Ljudlandskapsekologi används till största del som tillvägagångssätt för mätningar

och tekniska analysverktyg, som akustiska index och spektrogram. Undersökningen gör inte någon djupdykning i analys av särskilda arter som är etablerade i områdena och hur dessa interagerar med varandra och med miljön, vilket är vanligt med vissa typer av ljudlandskapsekologiska metoder. Funktionerna i de tekniska analysverktygen följer instruktioner från både deras uppfinnare och från studier som direkt prövat verktygens precision. Det sker ingen teknisk granskning av grundläggande funktioner i dessa, med anledningen att detta redan görs av experter inom ljudlandskapsekologin. Det är dock författarens ambition att uppnå en tillräcklig kunskapsnivå för att kunna inta ett kritiskt förhållningssätt till verktygens användbarhet och applicerbarhet.

Ljudnivåmätning gjordes på alla områden och i dessa fall används traditionell

bullerterminologi. Ljudnivåmätningarnas fullständiga resultat redovisas i bilagan på slutet. Fler detaljer kring alla begrepp kommer att förklaras i den löpande texten. För den som är intresserad av ytterligare tekniska detaljer kring ljudlandskapsekologins metoder finns ett par bilagor på slutet.

5

Kapitel 2 – Bakgrund

Det här kapitlet redogör för aktuell kunskap kring ljud och buller samt hur dess lagstiftning är uppbyggd. För att förstå de problem som ligger till grund för den här undersökningen måste det redogöras för hur bullerlagstiftningen uppkommit och hur den tillämpas, samt tekniska detaljer kring måttet decibel. Kapitlet avslutas med en förklaring om hur begreppet ljudlandskap börjat användas i sammanhang med bullerreduceringsarbete.

2.1 Antropocentrisk utformning och tillämpning av lagstiftning

I tre av Sverige miljömål omnämns buller specifikt: ”God bebyggd miljö”, ”Storslagen fjällmiljö” och ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” (Naturvårdsverket, 2015b). Ingen ska vara utsatt för bullernivåer över de gräns- och riktvärden som har bestämts. Vidare regleras det i miljöbalken och dess följdförfattningar, eftersom det räknas som en olägenhet för människors hälsa (Socialstyrelsen, 2008, s. 14). Buller kan påverka människan negativt på flera sätt, både hälsomässigt och beteendemässigt. Ofta i form av hörselskador, men kan också öka stressnivåerna, orsaka sömnstörningar, hjärtproblem, förändringar i immunsystemet och födselskador (Passchier-Vermeer & Passchier, 2000).

Ett klassiskt forskningsexempel gjordes på sextiotalet på människor i Mabaan-stammen i sydöstra Sudan. Dessa människor var särskilt intressanta att studera eftersom de inte omgivit sig av de moderna ljud som uppstått på grund av teknik. Rosen och Olin (1965) upptäckte att hörseln hos en sjuttioårig Mabaan var lika bra som den hos en tjugoåring, dessutom fanns ingen tillstymmelse till hjärtsjukdomar. Man kunde med denna studie visa att buller orsakar direkta fysiska skador på örat och dessutom stressar kroppen till ökad åderförkalkning. Idag kommer den vanligaste formen av buller från trafik. Både i Norge och Sverige är det trafik i form av flyg, tåg och bil som orsakar mest buller (Sweco, 2014; Statistisk sentralbyrå, 2004).

Vidare går det att fastställa hur ekosystem påverkas av buller. Framförallt för vokaliserande arter har buller, från teknologiska ljud, visat sig ha en negativ påverkan genom att störa de frekvenser som arterna använder för att orientera och skydda sig, den så kallade akustisk-nisch-teorin (Krause, 2008). I människans omvandling av naturliga landskap och ljudmiljöer, riskerar vi att störa djurens kommunikation, stressa upp dem eller få dem att helt att försvinna. Den svenska bullerlagstiftningens huvudsakliga målsättning, och dess paragrafmässiga detaljer, är i första hand utformad för människor. Paradoxalt nog lyder den under tre miljömål som i olika grad verkar inbegripa mer än bara dessa perspektiv. Med miljömålens utformning och övergripande roll skulle detta emellertid innebära att det finns

6

potential för ekocentriska principer, alltså involvering av djur- och organismer eller andra delar av naturliga miljön i bullerlagstiftningen, även på detaljnivå.

2.2 Hur mäts buller idag?

Buller definieras som ”oönskat ljud” av Naturvårdsverket (2015a). Det finns egentligen ingen skillnad på buller och ljud, rent fysiskt. Skillnaden uppstår i hur var och en upplever ljudet. Buller behöver inte alltid vara ett högt ljud. Föreställ dig för en stund ett surrande ljud som gör att du inte kan somna eftersom du inte kan sluta lyssna på det. Ljudet har i det här fallet en ganska låg ljudnivå men upplevs som mycket irriterande. Buller är i en mening subjektivt då det baseras på de personliga upplevelserna. Bortsett från sinnesupplevelsen kan man rent fysiskt mäta ljud genom enheten pascal (Pa), vilket är ett sätt att bestämma ljudets tryckvariation. Varför det är vanligare att man använder det kända decibelmåttet (dB) beror på att spännvidden blir alldeles för stor vid användning av pascal. Decibel är ett logaritmiskt mått där 20 µPa är 0 dB och 20 Pa är 120 dB. Ljud agerar även i frekvensdimension och mäts då i Hertz (Hz), där människoörat normalt sett kan uppfatta 20-20 000 Hz (Socialstyrelsen, 2008, ss. 14-15). En tredje dimension som ljud uppstår i är tid, vilket är svårare att mäta, men lättare att beskriva. Ljudet brukar då beskrivas som att det antingen är kontinuerligt, intermittent eller som att det hörs i impulser. I bullerutredningar händer det också att ljudets karaktär beskrivs, till exempel genom att förklara dess frekvensfördelning, antal ljudhändelser, förekomst av rena toner, ljudkällor eller ljudets fördelning över tid. Väder och vind, temperatur och luftfuktighet kan påverka ljud, varför det också är viktigt att notera dessa i en undersökning (ibid., ss. 17-23). Ett mätinstrument förses vanligen med ett frekvensvägningsfilter, där det vanligaste är ett A-filter (dBA), som gör att frekvenskurvan efterliknar det mänskliga örats frekvensuppfattning. Ett annat filter är C-filter (dBC) som inte dämpar låga frekvenser lika mycket som ett A-filter, och lämpar sig för mätning av lågfrekventa ljud. Dessa vägningsfilter underlättar bedömningen av risk för hörselskada. Hur pass skadligt ett ljud är bedöms genom lika energi-principen, det vill säga den totala akustiska energin örat utsätts för, och bestäms genom exponeringstid och ljudtrycket i kvadrat. 3 dB ökning i ljudnivå är en fördubbling av ljudeffekten, och det tar bara halva tiden för att utsättas för samma bullerdos. Samtidigt måste den individuella känsligheten beaktas (ibid., ss. 20-21). Vidare måste det i ljudnivåmätningar bestämmas en tidsvägning, vilket påverkar hur fort mätinstrumentet ska reagera. Tidsvägningarna är standardiserade enligt tre nivåer – fast (F), slow (S) och impulse (I) , där den allra vanligaste är F. Ekvivalent ljudnivå (Leq eller LAeq med ett A-vägningsfilter) är ett mått på energimedelvärdet av

7

ljudtrycksnivåunder en viss tid, medan LAmax och LAmin beskriver den högsta respektive lägsta

ljudtrycksnivån som uppmätts under en viss tid (ibid., s. 12).

Eftersom att buller har en subjektiv dimension är det i vissa fall bättre att mäta upplevelsen av ljud än ren ljudnivå, då detta är en effektiv indikator för ljudmiljökvalitet Botteldooren (2006, s. 8). Hur detta mäts är vanligen genom enkät- eller intervjustudier av besökare på platserna, ofta tillsammans med begreppet ljudlandskap. En tumregel som ändå gäller, är att bullernivåerna från vägtrafik inte bör överstiga 50 dBA ekvivalentnivå vid offentliga platser som ska ha en god ljudmiljö.

2.3 Begreppet ljudlandskap och dess framväxt

I 12 § p. 7 i SFS 2004:675 formuleras det att det ska finnas ”[…]en beskrivning av åtgärder för att skydda områden där ljudnivån ansetts utföra en särskild kvalitet såsom parker, rekreationsområden, friluftsområden och andra natur- och kulturmiljöer,[…]”. Argumentet är att vid en tillräckligt låg ljudnivå upplevs ljudmiljön som rofylld. Formuleringen öppnar upp för viss kritik. Här talas det om att ljudnivån kan utgöra en kvalitet, inte att ljudmiljön kan utgöra en kvalitet.

Naturvårdsverket resonemang är att upplevelsen av ljudmiljön också bestämmer dess kvalitet. För att bedöma ett områdes ljudkvalitet måste påverkan av önskvärda ljud överväga påverkan av buller, men det finns inga färdiga begrepp för hur en sådan kvalitetsbedömning ska gå till (Naturvårdsverket, 2007, ss. 7-8). Naturvårdsverket skriver att det inte finns några generella mätetal framtagna för att bestämma god ljudkvalitet i natur- och kulturmiljöer och rekreationsområden men föreslår en arbetsmetod på nio steg för att inventera sådana områden (ibid., s. 19). Denna arbetsmetod inbegriper bland annat att bestämma vilka ljud som hör hemma och inte hör hemma, men, har ett huvudsakligt fokus på användandet av ”bullerfrihet” genom fem bullerklasser som mått, där alla baseras ljudnivåmått i dBA (ibid., ss. 13-14). Naturvårdsverket nämner andra studier, bland annat de som gjorts i USAs nationalparker, om relationen mellan buller och ljudupplevelser i naturområden men menar att det ”… saknas tillräcklig information för att kunna dra slutsatser om kvantitativa dosresponssamband” (ibid., s. 9). Dock har begreppet ljudlandskap fått ta plats i svensk standard SS-ISO 12913-1:2015, och används idag i sådana typer av studier. Begreppet verkar associeras med just platser som ska ha god ljudmiljö och används, om än sparsamt, i Naturvårdsverkets ”Nationell samordning av omgivningsbuller” (Naturvårdsverket, 2013, s. 8). Trenden med ljudlandskapsstudier är kanske inte tillräckligt. I USA använder National Park Service en managementpolicy för akustiska miljöer och ljudlandskap där de

8

naturliga ljudlandskapen skyddas som parkresurser, och där man jobbar för att förbättra besökarens upplevelse av dem (National Park Service, 2006). De första forskarna som anlitades av National Park Service var Bernie Krause och Stuart Gage (Krause, 2008, s. 1), vilka idag är stora namn inom det nya forskningsfältet ljudlandskapsekologi.

9

Kapitel 3 – Teori

Det här kapitlet behandlar teoretiska grunder för forskningsfältet ljudlandskapsekologi och begreppet ljudlandskap. Med hjälp av forskning om hur upplevelse av naturen har fördelar för hälsan, samt forskning om vilka parkkaraktärer ett grönområde borde besitta för att kunna ha dessa hälsofördelar, får undersökningen en grund för sitt upplevelse- och hälsoperspektiv. Kapitlet avslutas med ett försök att förklara parkkaraktärerna med ljudlandskapsterminologi, vilket är den egenkonstruerade modell som kommer att användas i undersökningen av de fyra platserna.

3.1 Ljudlandskapsekologi

Ljudlandskapsekologin är en tvärvetenskaplig inriktning som formats av ekologi, bioakustik, biosemiotik, akustisk ekologi (upplevt ljudlandskap) och psykoakustik (Farina, 2014; Pijanowski et al., 2011). Dess huvudsakliga fokus är att förstå människor, djur och organismers samspel och interaktion med miljön. En ljudlandskapsekologisk approach handlar inte bara om att samla in ljud, utan också om att identifiera och tolka dessa. Tre huvudsakliga begrepp används för att kategorisera ljudlandskapet; biofoni, geofoni och antrofoni (Krause, 2008). Biofoni är alla de ljud som har ett biologiskt ursprung, från mikroskopiskt liv till megafaunan. Allt biologiskt liv konstruerar sina ljud i relation till varandra (ibid., s. 2). Varje icke-mänsklig organism justerar sina frekvenser av ljud antingen i samarbete eller för att konkurrera med andra organismers frekvenser och etablerar på så sätt sin egen nisch i ljudlandskapet. Enligt Krause (ibid., s 2) bör konceptet biofoni kunna svara på många frågor kring hur människor påverkar olika miljöer. Vidare innebär geofoni de naturliga ljud som uppstår av icke-biologiska källor, till exempel väder och geofysiska krafter. Till exempel en bäck skapa en mängd olika ljud beroende på typ av mark, vegetation, vilken tidpunkt på dagen, mängden nederbörd och flödeshastighet. Regn skapar sin egen akustiska signatur beroende på var och hur det faller. Antrofoni, är de ljud som människan uppbringar på olika sätt, och då är det främst teknologiska ljud som avses.

3.2 Vad är ett ljudlandskap?

Begreppet soundscape eller ”ljudlandskap” verkar ha haft sina rötter inom stadsplanering i slutet av 60-talet (Pijanowski et al., 2011, s. 1214) men kom att få en ny innebörd därefter då Murray Schafer (1994) började använda det i sammanhang med buller. Med ”soundscape”, som är lånat från ”landscape”, innebär ”-scape” en ”plats, scen, utrymme eller vy”. De svenska orden

10

genererar i vårt fall, med hjälp av ”landskap”, ordet ”ljudlandskap” (inte ”ljudskap”, eftersom ”scape” innebär ”landskap” på svenska). Ordet motsäger sig själv då det innefattar ett ord som har en visuell innebörd, trots att ljudlandskap bara går att höra och inte se.

Landskapet och ljudlandskapet är nära sammankopplade eftersom landskapets olika egenskaper och processer, vegetation, geografi, infrastruktur, mänsklig aktivitet och djurliv producerar ljud. Denna koppling kan förklaras genom tre olika modeller (Figur 1) föreslaget av Farina och Pieretti (2012, s. 23). Den första modellen antar att det finns en perfekt matchning mellan de två, mönstren i ljudlandskapet överensstämmer med mönstren i landskapet, vilket innebär att bådas rumsliga skala är samma. Detta är enligt Farina (2014, s. 21) högst ovanligt och sker förmodligen bara vid väldigt få platser, till exempel en ö med tydliga gränser i landskapet. I den andra modellen har ljudlandskapet något bredare gränser än landskapet, och en jämn överlappning sker inte. Här

sprider sig ljudet utanför de landskapsmönster de uppstår i. Den tredje modellen antar att ljudlandskapet uppstår i en finare skala än landskapet, vilket i så fall skulle vara ett resultat av komplex biofoni (ljudlandskapet är ett resultat av arter som ”tolkar” landskapets former). Landskapsprocesserna pågår i en mening multidimensionellt (Farina, 2014, s. 7), varför landskapet också är viktigt att förstå för att förstå ljudlandskapet.

Schafer (1994, ss. 9-10) utvecklade ett sätt att beskriva och kategorisera ljudlandskapen med hjälp av tre begrepp. Till skillnad mot ljudlandskapsekologin, kräver Schafers begrepp en eller flera observatörer som tolkar ljuden efter dessa kategorier (ljudlandskapsekologins kategoriseringar bygger på vilka frekvenser som ljud upptar i ett spektrogram). Schafers första begrepp Keynote, det vill säga grundton, lånat från musikteori, innebär i ljudlandskapet de bakgrundsljud som uppstår ur landskapates geografi. Människor lyssnar oftast inte på dessa medvetet. Signals, signalljud, är de ljud som lyssnas på medvetet. Alla ljud kan vara ett signalljud, exempelvis en biltutning eller en kyrkklocka som ringer. Signalljud är ofta organiserade för att väcka uppmärksamhet och förmedla något slags meddelande. Det tredje begreppet kallar Schafer för soundmark, vilket lånas från ordet

Figur 1. Modell av hur ljudlandskapet och landskapet förhåller sig (Farina & Pieretti, 2012). (A) Ljudlandskap och landskap matchar; (B) ljudlandskap och landskap matchar inte eftersom det sprider sig utanför landskapsmönster; (C) ljudlandskapet uppstår i finare skala

11

landmark, och menas med en samling ljud som finns vid en plats och tillsammans skapar en

unik karaktär. Den svenska översättningen blir ljudmärke.

Vidare menar Schafer (1994, s. 43) att de ljud som uppstår vid ett område, till exempel en by eller en stad, i sitt innehåll har en mängd information att tala om för lyssnaren. Den informationsmängden minskas eller försvinner med bullerföroreningar. Schafer använder två begrepp för att förklara ett ljudlandskap med mycket eller lite information; hi-fi eller lo-fi. I hi-fi-ljudlandskapet kan diskretare ljud höras tydligt eftersom bakgrundsljuden är låga. Det finns perspektiv, en bakgrund och en förgrund. Lyssnaren kan höra på långa avstånd eftersom inga ljud stör ut varandra. I ett lo-fi-ljudlandskap försvinner det mesta in i en massa av ljud. Föreställ dig att du promenerar längs en trafikerad väg. Dina fotsteg, ditt tal eller djurläten på avstånd, är svåra att urskilja på grund av ljudet från trafiken. Det finns inget perspektiv, och lyssnaren avskärmas från miljön. Om ett ljudlandskap försämras på det här sättet, minskar människors medvetenhet om alla dess nyanser och detaljer, och betraktelsen av ljud tenderar att polariseras till högljutt eller tyst. I vår moderna värld verkar ljud ha en allt mindre betydelse för människor, och när möjligheten att uppleva naturliga ljud försvinner i takt med att ekosystem försämras (Truax & Barret, 2008), kan detta leda till en ond cirkel.

Idémässigt har begreppet ljudlandskap fått ett ökat intresse framförallt i landskapsplanering, men i dagsläget tycks det finnas ont om passande mått och principer att i så fall använda sig av. Det finns inte heller några standardiserade utvärderingsmetoder för ljudlandskap och på EU-nivå är inriktningen med bullerreducering fortsatt fastklingat. Vid de tillfällen som ljudlandskapsforskning genomförs, brukar tillvägagångssättet vara att en tränad grupp människor får vandra längs en förutbestämd rutt och samtidigt observera ljudlandskapet, så kallat ljudvandring. Flertalet studier har gjorts för att försöka utveckla effektiva mått för ljudlandskapsutvärdering i grönområden. Liu och Kang (2014) kombinerar ljudvandringar med ljudupptagningar där en del av metoden innebär att observatörerna får kategorisera ljud med ett kodspråk. De mest förekommande ljuden lokaliseras sedan i ljudupptagningarna och ett diversitetsindex appliceras, Soundscape Diversity Index (SDI), för att bedöma hur variationsrikt ljudlandskapet är. SDI är en typ av akustisk index som är besläktat med de som används inom ljudlandskapsekologi. Andra förslag till standardisering av mått för ljudlandskap har gjorts av Coensel och Botteldooren (2006), som föreslår en slags multikriterieanalys med upplevelsebaserade mätningar, frekvensanalys, ljudnivåmätning och mätningar av icke-akustiska faktorer (hur landskapet/området används). Ett tredje exempel är Per Hedfors (2003) som har lyft in begreppet ljudlandskap i mer designorienterade discipliner som landskapsarkitektur.

12

3.3 Naturliga miljöer är hälsosamma

Människors tolkning av omgivningen har studerats inom fältet miljöpsykologi. I upplevelse av omgivningen tar vi upp information, antingen medvetet eller undermedvetet, och denna information ger upphov till känslor. Informationen selekteras genom personliga värderingar, så kallat perception, vilken är beroende av två olika typer av uppmärksamhet (Kaplan & Kaplan, 1989). Den ena, så kallade riktad uppmärksamhet, används när vi är koncentrerade på något. Den riktade uppmärksamheten är viktig för att kunna sortera ut information i miljöer med många intryck, men kräver mycket energi eftersom andra intryck aktivt måste blockeras. Denna typ av uppmärksamhet kan därför inte användas allt för länge utan att riskera utmattning. Den andra uppmärksamhetstypen kallas för fascination. Fascinationen tar över den riktade uppmärksamheten men är samtidigt icke-krävande, det vill säga att blockeringsfunktionerna inte behövs användas och ger då kroppen en chans att slappna av. Det är särskilt naturliga miljöer som ger upphov till den här typen av uppmärksamhet. När vi vistas i naturen är detta därför mycket gynnsamt för kroppens förmåga att återhämta sig efter mental utmattning (Ulrich, 1983), och intryck genom alla kroppens sinne är viktiga i detta avseende (Grahn & Stigsdotter, 2010, s. 265). Hur stor del hörseln har i sammanhanget är troligen individuellt, då Ulrich (1983, s. 87) menar att upplevelsen av miljö varierar med betraktarens känslomässiga tillstånd och kunskapsnivå.

3.4 Åtta parkkaraktärer för grönområde

Berggren-Bärring och Grahn (1995) har tagit fram åtta parkkaraktärer för grönområden som, om de efterlevs, uppfyller våra behov för välmående. De åtta parkkaraktärerna har använts på många sätt, framförallt i planering av stadsdelar, parker och trädgårdar och har dessutom använts i GiS-kartläggning i Malmö (Rydell-Andersson & Skärbäck, 2010). Gränserna för vad ett grönområden är och inte är, är inte helt lätt att fastställa, men det verkar handla om platser som människor uppfattar som rekreationsmark (Berggren-Bärring & Grahn, 1995, s. 4). Detta innebär att det inte nödvändigtvis behöver handla om traditionella parker eller naturmiljöer, utan också områden som torg, gågator eller skolgårdar. De åtta parkkaraktärerna förklaras, med beskrivningar av Nordh (2006), som:

1. Artrikedom: Mångfald av djur och växter.

2. Rofylldhet: Lugna och stillsamma platser, att det är tyst och lugnt, inga oljud. 3. Allmänningen: Öppna platser som tillåter en mängd aktiviteter, t. ex. parker. 4. Samvaro: Platser där människor kan mötas för att ha trevligt och roa sig.

13

5. Rymd: Känslan av att komma in i en annan värld där man också kan andas ut. Viste: Trygga och skyddade platser.

Historia/kultur: Kulturellt- och historiskt betydande platser, symboliskt värde. 8. Vildhet: Naturen har fått forma platsen på egen hand.

Med sin grund i landskapsarkitekturen är karaktärerna i olika grad visuellt betingade, men kan enligt Grahn och Stigsdotter (2010, s. 265) inte enbart diskuteras utifrån synintryck. Med vissa av karaktärerna kan fallet vara att gränsvärdena för en tyst plats överskrids, till exempel karaktär nummer sju, där vi skulle kunna tänka oss att en folkmassa som roar sig på en plats med all säkerhet gör ifrån sig så en hel del ljud. Ljudmiljön kommer i det här fallet förmodligen ändå att upplevas som positiv. Människor söker sig ibland till en mer händelserik miljö för att uppleva något spännande eller aktivera sig och utsätter sig med andra ord för en viss nivå stress. Här blir ljudnivå ett begränsande sätt att mäta, och andra värden måste inkluderas.

3.5 Beskrivning av ljudlandskap i varje parkkaraktär

Här inkorporeras biofoni, geofoni och antrofoni samt Schafers begrepp grundton, signalljud och ljudmärke med Berggren-Bärring och Grahns (1995) åtta karaktärer för grönområden. Reglerna och villkoren som styr denna kombinationen ser ut på följande vis: Biofoni, geofoni och antrofoni används endast för att beskriva vilka typer av ljud det kan finnas, oberoende om det finns en observatör eller inte. Schafers grundton och signalljud bildar tillsammans ett

ljudmärke som är unikt för varje plats och område. Grundton och signalljud bestämmer

ljudmärket, vilket innebär att ljudmärket inte finns på platsen, utan är platsen. Ljudmärket förklaras således inte i var och en av parkkaraktärerna utan reglerar istället vilka av dessa som tillämpas. Man skulle kunna säga på föjlande vis, att ”ljudmärket är karaktären Viste” eller ”ljudmärket är karaktären Rofylldhet”. Vidare är Schafers begrepp beroende av en eller flera observatörer som tolkar och kategoriserar ljud. Om det skulle vara möjligt att enbart använda biofoni, geofoni och antrofoni hade karaktärerna kunnat bestämmas relativt enkelt, eftersom ljudlandskapsekologisk metod förlitar sig på datorbaserad och större delen automatisk analys av ljud. Detta lämnas dock för framtida undersökningar och denna väljer att inkludera Schafers begrepp.

För varje karaktär kommer det att se ut på följande vis. Artrikedom är en av de karaktärer som passar in på platser som är så naturliga som möjligt, men fungerar troligen också på andra typer av platser. Alla typer av naturliga element är att föredra här, gärna i så opåverkad form som möjligt. Det ska gå att uppleva många olika djur- och växtarter medan geografin

14

gärna får innehålla dammar, sjöar, bryn, betesmarker eller strandkanter (Nordh, 2006, s. 15). Om detta översätts till ljud, bör ljudlandskapet innehålla mycket biofoni och geofoni, men lite antrofoni. Fågel- och djurläten, ljudet av rinnande vatten och prasslande löv är några exempel på signalljud i ett ljudlandskap med karaktären artrikedom. Dess grundton ska på något sätt vittna om att det finns mycket djur och växter att upptäcka, och bakgrundsljudet är naturligt. All form av mänskligt uppbringade ljud kan däremot utgöra ett hot, med undantag om dessa inte är allt för störande. Till exempel mänskligt tal, ljudet av fotsteg eller liknande.

Rofylldhet kan de platser som är lugna, stillsamma och utan oljud beskrivas med.

Detta är en av karaktärerna där ljud beskrivs som en direkt aspekt (Berggren-Bärring & Grahn, 1995, s. 90). Det ska inte finnas oljud, vilket troligen bör tolkas som att inga oönskade eller opassande ljud får förekomma. Människor ska kunna dra sig undan till denna plats för lugn och ro, exempelvis som skydd mot vind och stark sol. Platsen ska vara ”städad”, alltså inte helt vild, men det får heller inte finnas spår av mänskliga aktiviteter eller föremål. Det ska också kännas tryggt att vara där antingen ensam eller i grupp (Nordh, 2006, ss. 15-16). Om vi föreställer oss ljudlandskapet för en sådan plats så är det viktiga att det finns en viss avskildhet från andra ljud som inte hör hemma där. Kanske borde bara vissa enstaka ljud som enklare biofoni, fågelläte, och enklare geofoni, lövprassel (inte ljudet av stark vind) få förekomma. Oljud ska stanna utanför platsen. Mänsklig aktivitet får endast höras från dem som vistas på platsen, förslagsvis människoröster i lugnare samtal och så vidare. Antrofoni, till exempel vägtrafikljud, ska i allra högsta grad vara avskärmat från platsen. Grundtonen för ljudlandskapet är lugnt och utan opassande ljud, där signalljuden är få och sällan tar över ljudbilden.

Allmänningen. En plats som karaktäriseras så här är en plats med mycket

händelse. En större gräsyta är att föredra som gärna får användas för sport, eller fester och liknande evenemang. Platsen ska inte ha en för naturlig (vild) karaktär utan istället bestå av lektåliga grönytor (Nordh, 2006, s. 16). Att överföra den här karaktären till ljudlandskap är svårare, men går att åstadkomma. De huvudsakliga ljudtyperna för allmänningen kommer från mänsklig aktivitet, från människor som är engagerade i någon aktivitet, gärna med lite fart och volym (lek, fest och sport), och detta blir också dess grundton där dess signalljud bestäms av den aktuella aktiviteten som pågår. Platsen ska vara inringad av läplantering eller liknande, vilket på sätt och vis innebär att ljud som kommer utanför platsen gärna får vara utestängda.

Samvaro innebär en plats där människor vill träffa varandra, socialisera och roa

sig. På många sätt är det en beskrivning av ett torg. Det får gärna finnas caféer med uteserveringar, mycket folk och rörelse, fontäner, blomsterarrangemang och möjlighet till scenuppträdande (Nordh, 2006, s. 17). I dess ljudlandskap får mänskliga ljud ta mycket plats

15

och gärna i form av musik eller andra uppträden som kan tänkas låta om sig. Grundtonen består troligen av ett sorl av människoröster och kanske ljudet av en stad eller bebyggelse i rörelse. Signalljuden bestäms av de aktiviteter som sker i tillfället, till exempel musik.

Rymd. Detta är platser som ger upplevelsen av att komma in i en annan värld. Det

ska kännas stort och fritt, finnas en helhetskänsla samt ha en naturlig prägel (Nordh, 2006, s. 17). Karaktärens ljudlandskap kan vara svår att förklara men eftersom det ska kännas stort och rymligt, ska ljudlandskapets grundton också vara stor och rymlig. Kravet på helhetskänsla innebär att platsen ska vara tydligt avgränsad och likaså gäller för grundtonen. Signalljud som uppstår på platsen kommer från människor i rörelse. Biofoni och geofoni är både närbeläget och kan höras på avstånd.

Viste. Karaktären beskriver till stor del en lekplats med gräsytor, kullar, buskage

och träd. Här kan barn få leka fritt och det får gärna finnas lekutrustning och möjligheter att bygga kojor eller liknande, ett plus är om det finns djur för barn och vuxna att interagera med (Nordh, 2006, s. 18). Ljudlandskapets grundton är relativt naturlig och signalljuden är från barn som leker och skrattar, klättrar i träd och leker med djur.

Kultur/historia. En plats med denna karaktär har ett innehåll med kultur- eller

historiepräglade föremål, exempelvis statyer, fontäner eller fornlämningar. Det viktiga är att platsen talar om något som har historisk eller kulturell innebörd, något som människan gjort eller gör. Miljön kan både vara byggd eller mer åt det naturliga hållet (Nordh, 2006, s. 18), men karaktären verkar kräva att det ska finnas speciella omständigheter eller föremål. Enligt karaktärsbeskrivningen sker upplevelsen av dessa visuellt, men kan i vissa fall också hänföras till andra sinnen. Signalljud som en kyrkklocka eller en fontän är minst lika utbredda i ljudlandskapet som i det visuella landskapet, och det är också med sådana exempel man kan finna kopplingen till ljud för den här karaktären.

Vildhet. För den här karaktären ska uppfyllas måste platsen vara så gott som

opåverkad av människan. Det ska finnas mycket växt- och djurliv och geografin ska ha formats på egen hand. Det ska vara tyst och lugnt och kännas stort och fritt (Nordh, 2006, s. 19). Detta är en karaktär som med en viss enkelhet kan förklaras med ljud, då en av grundkraven är direkt relaterad till ljud. Dess ljudlandskap ska ha mycket biofoni och geofoni och nästintill ingen antrofoni. I grundtonen hörs mycket naturliga bakgrundsljud, och signalljuden är från vilda, till exempel djur, insekter, groddjur eller fåglar.

Kanske går denna ljudlandskapsterminologi att använda i både planering och utvärdering av områden som ska ha god ljudmiljö, vilket prövas i den här undersökningen.

16

Kapitel 4 – Metod

Detta kapitel beskriver tillvägagångsätt för mätningar och analys, samt dess tekniska detaljer.

4.1 Att spela in ljudlandskap

Det är idag mycket enkelt och billigt att spela in ljud. Precis som bilder kan tas med en digital kompaktkamera kan ljud spelas in med en portabel inspelningsstudio. Det är möjligt att använda dyra och högkvalitativa fältinstrument, men även billigare och kompaktare former av inspelningsmetoder är användbara i en ljudlandskapsekologisk undersökning (Farina, James, Bobryk, Pieretti, Lattanzi & McWilliam, 2014, s. 925).

För ljudnivåmätningar användes en TES 1353H, en klass 2-mätare (IEC 61672-1) med noggrannhet ±1 dB (94 dB vid 1 kHz). Utrustningen som användes för ljudupptagning var en Sony PCM-M10, en handhållen inspelare med två inbyggda omnidirektionella mikrofoner med känslighet -33dB (94 dB vid 1 kHz). Ljudinspelningen gjordes i 16-bit/44,1 kHz (bitdjup och samplingsfrekvens) vilket ger en frekvensrespons på 20-20 000 Hz.

Ljudupptagningar och ljudnivåmätningar gjordes på 30 minuter per plats och med en mätpunkt som bedömdes som representativ för platsens ljudmiljö, där Pildammsparken och Slottsparkens mätpunkter är samma som användes i Malmö stads mätningar. Mätningarna genomfördes under dagtid i april.

4.2 Ljudlandskapsanalys genom spektrogram

Ljudlandskapsekologin försöker inte enbart att samla in ljud utan använder också ett komplext system av identifieringar av ljud. Genom användandet av spektrogram ges en visuell framställning av strukturen hos ljud i tre dimensioner: frekvens på y-axeln, tid på x-axeln och amplitud (ljudtryck) på z-axeln visat genom färgintensitet eller svärta (Villanueva-Rivera, Pijanowski, Doucette, & Pekin, 2011). Den urbana miljön och dess ljudlandskap innehåller ljud som är annorlunda än de som kommer från levande organismer. Dessa ljudlandskap är ofta mättade med ljud som innehåller väldigt lite eller ingen information alls (lo-fi), det vill säga buller, och härstammar vanligen från trafik, maskiner, fläktar och så vidare. Huvudparten av dessa ljud finner vi vid låga frekvenser, mindre än 4 kHz, men framförallt runt 1-2 kHz (antrofoni). Andra ljud från den naturliga världen, som biologiska eller geologiska, förhåller sig oftast över 2 kHz. Biologiska ljud (biofoni) finns (om vi bortser från vissa exotiska arter och till exempel fladdermöss) mellan 2 kHz och 8 kHz. Geologiska ljud (geofoni) kan ibland uppta hela spektrogrammet, och vi kan hitta vind och regn på ganska låga frekvenser (100

Hz-

17

1 kHz). Genom att dela in spektrogrammet i antrofoni, biofoni och geofoni med tillhörande frekvensomfång för varje kategori, är detta en bra början för att kunna kategorisera och kvantifiera ljudlandskapet (Figur 2). Genom antagandet att antropogena ljud har en negativ inverkan på djur och organismer (främst vokaliserande), innebär detta att det borde finnas en relation mellan antrofoni och biofoni i fråga om akustisk frekvens, akustisk energi och akustiska mönster. Biofoni förväntas att vara högre på landsbygd medan antrofoni förväntas vara högre i städer (Joo, Gage, & Kasten, 2011), likaså förväntas det i denna undersökningen att biofoni är högre i parkmiljö än vid torgmiljö.

Spektrogram framställs genom en procedur där styrkan av en signal överförs från tidsdomän till frekvensdomän, genom en så kallad fouriertransformation (FT), se bilaga 2 för en förklaring hur detta går till. I undersökningen används också effektspektrum (PSD eller

Power Spectral Density), som tas fram genom Welch-metoden (Welch, 1967) och visar ett

spektrogram i 1 kHz-band med relativa värden (0-1), detta finns också förklarat i bilaga 2.

4.3 Akustiska index

Normalized Difference Soundscape Index (NDSI) (Kasten, Gage, Fox, & Joo, 2012) försöker

att beskriva platsens ”hälsa”, det vill säga hur mycket naturliga ljud (biofoni) som förekommer och hur mycket som störs ut av antrofoni, det vill säga mekaniska ljud som bilar, tåg eller flygplan. NDSI antar att antrofoni förekommer i frekvenserna 1-2 kHz och biofoni i frekvenserna 2-8 kHz. NDSI är ration mellan biofoni (β) och antrofoni (α): NDSI = (β - α) / (β + α). Efter uträkning får vi ett tal mellan -1 och +1, där -1 innebär att ljudlandskapet är helt dominerat av antrofoni, och +1 av biofoni. En studie som jämför olika akustiska index visade att NDSI är en av de säkraste index när det kommer till hur det reflekterar landskapets karaktär, ekologisk status och artrikedom, och passar bra på platser som har mycket bebyggelse och vägar i närheten (Fuller, Axel, Tucker, & Gage, 2015, s. 214). NDSI för ett ljudlandskap är aldrig konstant utan varierar över tid. Därför kan siffrorna variera om vi jämför ett ljudlandskap dag och natt, olika månader eller olika årstider.

Figur 2. Exempel på spektrogram, samt var biofoni och antrofoni förhåller sig. Geofoni kan förekomma över hela

18

Ljudupptagningar för de fyra områdena delades upp i tjugo stycken 1-minuter långa segment (totalt 20 minuter per plats) och för varje segment räknades ett värde ut. Detta visar hur det naturliga ljudlandskapets störningsgrad varierar i tid.

För att undersöka enbart biofoni användes Acoustic Diversity Index (ADI). ADI räknar ut hur ockuperat varje 1 kHz-frekvensband är av biofoni (mellan 2-8 kHz). Detta görs genom att räkna ljudhändelser över ett visst tröskelvärde i decibel, för att sedan applicera ett diversitetsindex (Shannon-index, se bilaga 2) vilket räknar ut olikheterna i dessa ljudhändelser (Villanueva-Rivera et al., 2011, s. 1239).

NDSI och ADI räknades ut i programvaran R med paketet soundecology, PSD

19

Kapitel 5 - Mätpunkter och observationer

I det här avsnittet presenteras resultaten av undersökningarna av de fyra platserna.

5.1 Pildammsparken

Pildammsparken är en av Malmös största parker, cirka 45 hektar stor, och innehåller skogsliknande områden, öppna fält, trädgårdar och dammar. Parken är inringad av fyra vägar där två av dem är större och högtrafikerade. Det finns även två mindre vägar inne i parken. Annars är det gång-, löp- och cykelbanor som det finns flest av och dessa löper i kanterna av parken såväl som inuti. I Pildammsparken finns den stora öppna grönytan ”Tallriken” som är en plats för stora och små arrangemang. Andra inslag är lekplatser, hundrastgård, boulebanor, finträdgårdar och uteförskolor. En större del av ytan består av bokskog och är parkens mest naturliga miljö (Malmö Stad, 2011).

Mätpunkten var belägen vid ”Lilla Dammen” och valdes utifrån Malmö stads tidigare ljudnivåmätningar. Malmö stad har använt mer än en mätpunkt i Pildammsparken vilket inte gjordes i detta fall. Resultaten är därför endast talande för denna del av parken. Den utvalda platsen omsluts delvis av skogsparti

i väst- och sydväst, men har till nordöst om sig Lilla dammen och därmed ”öppet fält”, som i sin tur möts av lägre vegetation i form av trädgårdar, glesare buskage och träd. Det var uppehållsväder, cirka 10°C med relativt bestående molntäcke samt nästintill omärkbar vind. Mätningen visade 50,3 LAeq vilket är nära Malmö stads senaste mätning.

Signalljuden för den här platsen kom från ankor och gäss vid den närbelägna dammen, de gjorde ganska mycket ljud ifrån sig vilket kan vara orsaken till många av de högre värdena i ljudnivåmätningen. Från skogspartiet kunde det urskiljas fågelkvitter. När det kommer till mänsklig aktivitet passerade många motionärer, och även några barnvagnar och cyklister. Lekande barn kunde höras på ett relativt långt avstånd, troligen på grund av uteförskolan. Ett barn med sin mamma matade fåglarna vid dammen vilket höjde ljudnivån

Bild 1. Mätpunkt för Pildammsparken

20

avsevärt för en stund. Grundtonen för Pildammsparkens ljudlandskap kan beskrivas som att innehålla mycket mänsklig i aktivitet, och är även naturlig i vissa delar.

Vidare kunde man vid några enstaka tillfällen höra flygplan passera ovanför, samt några ambulanser passera på avstånd. De dominerande ljuden, dock inte högsta, var fordonstrafik som kom från öster och delvis söderut (Pildammsvägen och John Ericssons väg), i en sammanhängande och oavbruten karaktär. Detta syns tydligt i både spektrogrammet och PSD-uträkningen (Figur 3 och 4).

Som vi ser i spektrogramexemplet (Figur 3) förekommer flertal ljudtyper. Om vi gör en frekvensanalys med PSD (Figur 4) ser vi att antrofoni (1-2 kHz) har ett klart övertag, relativt sett, och beror på ljudet av trafiken. Trots att mycket fågelljud (Figur 3) förekom under hela inspelningen, som i ljudnivåmätningen gav upphov till maxnivåer i dBA, är det fortfarande trafikljudet som hörs mest eftersom att det är beständigt under hela mätperioden. Med väldigt lite vind och ingen nederbörd blir geofoni, i alla fall på den här platsen, särskilt svår att urskilja på grund av trafikljudet.

Pildammsparkens ljudmärke går att passa in på parkkaraktärerna artrikedom, rofylldhet, allmänningen och karaktären viste. Karaktärerna kan tänkas att variera beroende på var i parken vi befinner oss, där viste troligen är betydligt mer passande vid uteförskolan.

Figur 3. Spektrogram av en 15-sekunders

21

5.2 Slottsparken

Slottsparken är en park på 21 hektar med bokskogspartier, gräsytor och dammar (Malmö Stad, u.å). Parken är en del av ett större parkområde med bland annat Kungsparken i närheten. Till väster finns Mariedalsvägen, till söder Regementsgatan och till öster Slottsgatan, som alla är större vägar. Vidare har vi Kung Oscars väg, en mindre väg, som löper genom parken.

Mätpunkten valdes utifrån Malmö stads tidigare använda mätpunkter och är belägen på en liten udde vid dammen. Och även här är resultatet endast talande för just den här delen av parken. Det var uppehållsväder, cirka 14°C med bestående molntäcke samt väldigt lite vind med några eventuella vindpustar. Mätningen visade 49,7 LAeq vilket är lägre än Malmö

stads senaste mätningar (53 LAeq), dock närmare deras

tidigare mätningar 2005 (48 LAeq).

Signalljud kom från ankor och gäss vid dammen samt promenerande som passerade, ofta med barnvagnar. Då och då kunde röster höras på andra

sidan dammen där några människor uppehöll sig (ljud som färdas över vattenyta kan höras på långt avstånd). Vid ett tillfälle blev gässen högljudda vilket resulterade i maxnivåerna i ljudnivåmätningen. Fordonstrafikljud kunde höras en bit bort söderut samt västerut (Regementsgatan och Mariedalsvägen).

Mycket fågelljud (Figur 5) förekom både från dammen och i de närbelägna träden (biofoni). Vid en PSD-uträkning (Figur 6) ser vi dock att antrofoni (1-2 kHz) dominerar. Flygplanet som hördes (Figur 5) vid ett tillfälle förhöll sig runt 1 kHz och till och med strax under.

Bild 2. Mätpunkt för Slottsparken (karta

från http://www.kartor.malmo.se).

22

Ljudmärket för Slottsparken påminner om det i Pildammsparken, vilket innebär att ungefär samma av de åtta parkkaraktärerna tillämpas: Artrikedom, och rofylldhet. Men vi utlämnar i de här fallet karaktären viste eftersom inga signalljud gick att passa in karaktären, och lägger dessutom mindre betoning på allmänningen, i alla fall i den här delen av Slottsparken.

5.3 Gustav Adolfs torg

Gustav Adolfs torg är ett välbefolkat torg med blandad grönyta och hårdgjord yta. Torget har byggnader och vägar omkring sig i alla riktningar med undantag i västlig riktning där det, efter ett stort busstorg, finns en kyrkogård belägen med mycket träd och grönska.

Mätpunkten var belägen på en av grönytorna nära en plats där vid tillfället många människor satt sig för att vila på bänkar. Även här var det uppehållsväder, cirka 15°C med bestående molntäcke, och med obefintlig vind. Mätningen visade 56,2 LAeq vilket förmodligen varierar var på torget man

väljer att placera mätutrustningen. Maxnivåerna berodde mestadels på trafikljudet från bussarna västerut.

I signalljuden för denna platsen kunde väldigt få naturliga ljud höras, förutom vid några enstaka tillfällen då några fåglar hördes från träden som

Figur 5. Spektrogram av en 15-sekunders ljudfil från Slottsparkens ljudupptagning.

Figur 6. PSD för Slottsparken. Antrofoni

1-2 kHz, biofoni 1-2-8 kHz.

Bild 3. Mätpunkt för Gustav Adolfs torg

(karta från http://www.kartor.malmo.se).

23

var närmast mätutrustningen. Inte allt för långt bort fanns också en fontän som vi möjligtvis skulle kunna klassa som geofoni. På avstånd passerade människor mätplatsen kontinuerligt vilket innebar att svagare röster förekom. Utöver detta var fordonstrafik det mest förekommande ljudet, framförallt från bussarna som stannade och körde iväg med jämna mellanrum.

Ljudlandskapet vid Gustav Adolfs torg har en homogen och lo-fi grundton. Trafikljudet är mycket framhävt och eftersom det är så pass nära mätplatsen förekommer vissa ljud från bussarna i frekvenser långt över 1-2 kHz. En intressant aspekt är fontänljudet som delvis maskerar trafikljudet. Detta är svårt att urskilja på spektrogrammet (Figur 7) eftersom det förhåller sig väldigt brett i frekvenserna (geofoni) och med en lägre ljudnivå. Situationen på Gustav Adolfs torg gör att det blir väldigt svårt att dela in i antrofoni, biofoni och geofoni, eftersom högre ljud, bland annat gnisslande bussljud och biltutningar då och då tar över ljudbilden (Figur 7) och förekommer i frekvenser över 2 kHz. Vi ser i PSD (Figur 8) att det finns aktivitet i 2-8 kHz-frekvenserna vilket verkar bero på ljudet av fontänen. Fågelljud förekom sällan men var då väldigt svaga i jämförelse med annat som förekom i samma frekvenser. Dessa kunde endast urskiljas vid en noga lyssning på ljudfilen om frekvenser förutom 2-8 kHz filtrerades bort digitalt. Ljudet av fontänen är mycket framhävt vid denna plats men väger ändå inte upp mot trafikljudet, som nästan toppar 1 kHz-frekvensbandet.

På grund av de ljud från människor som ägnade sig åt att handla på torghandelsplatsen längre bort, eller de grupper av människor som passerade eller bara satt på bänkarna, passar Gustav Adolfs torgs ljudmärke i parkkaraktären samvaro. Vi har även fontänen ”Öresund” av Gerald Henning, uppfyller kraven för kultur/historia. För ljudlandskapet har fontänen en unik roll då den i sitt ljudande samtidigt agerar som maskering mot busshållplatsens antrofoni.

Figur 8. PSD för Gustav Adolfs torg. Antrofoni

1-2 kHz, biofoni 2-8 kHz.

Figur 7. Spektrogram av en 15-sekunders ljudfil från Gustav Adolfs torgs ljudupptagning.

24

5.4 Stortorget

Stortorget är helt inringat av bebyggelse och har betydligt mer hårdgjord yta än Gustav Adolfs torg. De gröna element som förekommer är enstaka träd samt planteringar i krukor. I västra delen finns en parkering med en gata som löper ut längs norra delen av torget.

Mätpunkten var belägen relativt nära statyn som finns i mitten av torget. Det var uppehållsväder med cirka 12°C och bestående molntäcke, ingen märkbar vind. Mätningen visade 53,6 LAeq vilket möjligen hade kunnat vara lägre eftersom det

i början fanns en gatumusiker som spelade saxofon en bit bort. Maxnivåerna berodde på att gatumusikern ibland riktade sig mot mätpunkten. Andra orsaker till maxnivåer berodde troligtvis på några måsfåglar som var högljudda och en motorcykel på den närbelägna parkeringen.

Signalljud kom från människor som vistades vid torget, vilket innebar att det förekom röster på avstånd samt fotstegsljud. Gatumusikern

som spelade saxofon lämnade sin plats och ställde sig långt borta i en av gatorna och kunde fortfarande höras men väldigt svagt. Närbelägen fordonstrafik förekom på grund av parkeringen i närheten men var samtidigt inte så frekvent som vid Gustav Adolfs torg. Ljud från en mindre byggarbetsplats kunde ibland höras. Tack vare bebyggelsens inramande effekt ekade mycket av ljuden, och skapade en speciell grundton för platsen, framförallt när saxofonen hördes. Ljudmärket för Stortorget passar väl in på karaktären samvaro på grund av gatumusikanten, men även på grund av alla människor som fanns på torget. Visuellt sett har torget troligen också en plats i karaktären kultur/historia, men för ljudlandskapet är det något svårare. En avgörande faktor är om vi kan betrakta grundtonen, alltså bebyggelsens ekande och omslutande effekt som en möjlig men kanske aningen långsökt ingång i karaktären.

Bild 4. Mätpunkt för Gustav Adolfs torg

(karta från http://www.kartor.malmo.se).

25

Stortorget har en lugnare grundton än Gustav Adolfs torg och är alltså något mindre lo-fi. Det går lättare att urskilja enstaka ljud här. Det kan bli problem att urskilja biofoni, eftersom gatumusikerns saxofon förekommer ungefär vid 2-4 kHz. Mänskliga röster hamnar vanligen också i biofoni, och kan betraktas som biofoni. Sådana osäkerheter kan alltid undvikas genom att identifiera ljuden i ljudupptagningarna. Samtidigt, förväntas det inte finnas mycket biofoni från djur vid Stortorget. Måsfåglarna, svaga mänskliga röster samt en saxofon har troligen gett utslagen 3-5 kHz i PSD (Figur 10). Samtidigt kan vi se att frekvensbandet 1 är toppat, vilket indikerar att trafikljud dominerar i ljudlandskapet. Platsens bebyggelse skärmar av ljud från närbelägna platser, dock verkar de ljud som väl uppstår eller tar sig in på Stortorget få en speciell ekande resonans på av detta.

5.5 Akustiska index resultat

Båda parkerna hade relativt låga NDSI värden större delen av tidsperioden vilket troligtvis beror på vägtrafiken. Detta kunde tydligt ses i alla spektrogram och PSD. Uträkningar av NDSI (Figur 11) för torgen gjordes trots att det kan verka långsökt att använda diversitets-index vid torg, eftersom det inte enbart är naturliga ljud som eftersträvas eller uppkommer på dessa platser. I teorin borde NDSI-resultaten här bli väldigt låga. Det visade sig inte stämma i detta fallet, eftersom det förekom lika låga siffror i parkerna.

Figur 9. Spektrogram av en 15-sekunders ljudfil från Stortorgets ljudupptagning.

Figur 10. PSD för Stortorget.

26

Det verkar finnas frågetecken i hur akustiska index reagerar på trafikbuller och geofoni (som fontänen på Gustav Adolfs torg) om mätare placeras på annorlunda sätt eller på platser som från början inte är tänkt, och ibland kan vissa djurarter ge väldigt låga värden (Fuller et al. 2015, s. 214). Människoröster ger upphov till biofoni och detta bör betraktas som positivt. Troligen reagerar inte NDSI som det ska vid dessa torg, men grundantagandet att biofoni minskar med mer bebyggelse och urbanisering

vidhålls (Joo et al., 2011). Och ytterligare ett index introduceras, ADI.

ADI-värdena för respektive plats (Figur 12) verkar ha en nedåtstigande trend i ordning efter hur mycket grönyta och vegetation som finns, och därmed troligen också mängden och mångfalden av biofoni. Vissa osäkerheter existerar fortfarande i hur uträkningarna reagerar på närliggande ljudkällor. Bromsgnissel från bussar eller ljudet av en saxofon kan ha förhöjt torgens ADI-värde något. ADI-resultatet visar trots detta mer biofoni vid parkerna än vid torgen.

Figur 11. NDSI för alla platser. Vid +1 dominerar biofoni och vid -1 dominerar antrofoni. Torgens

mätningar är missvisande.

Figur 12. Acoustic Diversity Index för varje plats. Vid 0 är ljudhändelserna bara av en typ, dvs. ett homogent ljudlandskap. Stortorget har minst grönyta och vegetation vilket troligen också innebär mindre biofoni och därmed lägst ADI.

27

Kapitel 6 – Diskussion

Beträffande de åtta karaktärerna förekom alla förutom två vid de fyra platserna som undersöktes. Dessa två, vildhet och rymd, är samtidigt de som är mindre besvärliga att översätta till ljudlandskapsperspektivet. En begränsande faktor kan vara att det bara valdes en mätpunkt per område, och att det endast gjordes generella avgränsningar i landskapet. Dessutom borde karaktärerna variera bereonde på hur områdena används, till exempel mellan olika tidpunkter på dygnet eller vilken tid på året det är. Genom att ha många olika parkkaraktärer i ett område tillgodoser man hälsobehovet för flest människor (Berggren-Bärring & Grahn, 1995) men i somliga fall kan ett område som endast uppfyller en karaktär ändå ha en betydelse (Nordh, 2006, s. 27). I parkerna uppfylldes tre till fyra karaktärer, och vid torgen två. Pildammsparken fick flest karaktärer, fyra stycken, och detta stämmer överens med att parken också är tänkt att ha många funktioner. Folkhälsomässigt är parkens ljudlandskap viktig för Malmö. För Slottsparkens del uppfylldes tre karaktärer, och för människor som vill söka ett ljudlandskap med lugnare tempo än det vid Pildammsparken är detta en passande park. Med torgen sjunker antalet tillämpade karaktärer till två för Gustav Adolfs torg, och en för Stortorget. Dessa platsers ljudlandskap är till för de som vill söka sig till liv och rörelse, men tilltalar kanske inte lika många människor som parkerna gör eftersom det finns mindre antal karaktärer.

Karaktären artrikedom uppfylldes i parkerna på grund av mycket fågelläte från både dammarna och skogspartierna. Mycket biofoni resulterade troligen i karaktären artrikedom. Det borde vara möjligt att anta att akustiska index är användbara för att bestämma karaktären artrikedom i ljudlandskapet, eftersom dessa på olika sätt räknar i biofoni. Med karaktärerna rofylldhet och vildhet råder det inga tvivel kring deras applicerbarhet eftersom dessa talar direkt om ljud. Vad den ursprungliga forskningen menar med ”oljud” och ”tyst och lugnt” är tolkningsbart. ”Oljud” skulle exempelvis kunna vara antrofoni eller mycket geofoni (stark vind) och antrofoni (människosorl) som på något sätt skulle störa rofylldheten (och lugnet). Medan tystnad troligen kan härledas till ren ljudnivå. Karaktären viste passade för Pildammsparken på grund av barnet som matade fåglarna vid dammen, med tanke på att ett av kriterierna för den karaktären är att det ska finnas djur som människor kan interagera med. Eftersom parken också har en uteförskola är det tänkbart att vissa signalljud därifrån skulle passa in ännu bättre på karaktären, såvida mätpunkten hade varit närmre. Karaktären

allmänningen passade väl in på Pildammsparken eftersom platsen hade mycket människor i

sportigare aktiviteter. Samvaro användes på grund av människor i grupp och en gatumusiker och kultur/historia användes på grund av en fontän med ett historisk sammanhang. Den sista karaktären rymd, användes inte i undersökningen. Att komma in i en annan värld som är stor