Yngre barns
rättigheter i
förskolans praktik
KURS: Examensarbete för förskollärare, LEFP17 PROGRAM: Förskollärarprogrammet
FÖRFATTARE: Elin Jönsson, Sara Eline Stamneströ HANDLEDARE: Cathrine Ryther
EXAMINATOR: Johannes Heuman TERMIN: VT/2021
En kvalitativ studie om 1–3 åringars rättigheter i
planerade aktiviteter på förskolan.
Jönköping University Examensarbete för förskollärare 15 HP School of Education and Communication Förskollärarprogrammet VT21
SAMMANFATTNING
Elin Jönsson & Sara Eline Stamneströ
Yngre barns rättigheter i förskolans praktik – En kvalitativ studie om 1–3 åringars
rättigheter i planerade aktiviteter på förskolan.
Toddlers’ Rights in Preschool Practice – A qualitative study about
1–3-year-olds’rights in planned activities in preschool.
Antal sidor: 35 Syftet med studien var att undersöka hur 1–3 åringars rättigheter utifrån artikel 2, 3 och 13 i barnkonventionen syntes i planerade aktiviteter på förskolan. Följande
frågeställningar användes för att besvara studiens syfte: Hur hävdar 1–3 åringar sina
rättigheter som utgår från barnkonventionen? Hur interagerar förskollärarna med barnen och på vilka sätt informeras barnen, om, sina rättigheter som utgår från barnkonventionen? Hur diskuterar arbetslaget barnkonventionen?
Metoden som användes i studien var öppna observationer som genomfördes på tre olika avdelningar på två olika förskolor samt att det utfördes informella samtal.
I resultatet kom det fram att förskollärarna inte diskuterade barnkonventionen varken i arbetslagen eller barngrupperna, men att barns rättigheter utifrån barnkonventionen däremot kom till uttryck i praktiken. Barnen hävdade sina rättigheter genom kroppsspråk, mimik, känslor, TAKK och verbal kommunikation. Förskollärarna lyssnade på barnen och deras önskemål under de planerade aktiviteterna.
Nyckelord: Barns rättigheter, FN:s barnkonvention, Förskola, Förskollärare Postadress Gatuadress Telefon
Högskolan för lärande och Gjuterigatan 5 036-101000 Kommunikation (HLK)
Innehåll
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 2
2.1 Barnkonventionens uppkomst ... 2
2.2 Tidigare forskning kring mänskliga rättigheter ... 3
2.3 Tidigare forskning kring yngre barns rättigheter och barnkonventionen ... 3
2.4 Barnkonventionen och förskolans läroplan ... 6
2.5 Teoretisk utgångspunkt ... 6
2.5.1 Barndomssociologi ... 6
2.5.2 Barnrättsbaserad synsätt ... 8
2.6 Definitioner av begrepp... 8
3. Syfte och frågeställningar ... 10
4. Metod ... 11 4.1 Val av metod ... 11 4.2 Urval... 12 4.3 Genomförande ... 12 4.4 Tillförlitlighet ... 13 4.5 Etiska aspekter ... 13
4.6 Databearbetning och analysmetod ... 15
5. Resultat ... 15
5.1 Interaktion mellan förskollärarna och barnen under planerad aktivitet. ... 16
5.2 Samspel mellan barnen under planerad aktivitet ... 18
5.3 Barnens känslor och verbala språk under planerad aktivitet ... 19
5.4 Barnens kroppsspråk och mimik under planerad aktivitet ... 20
5.5 Informella samtal med förskollärarna ... 21
5.6 Analys av resultat ... 24
5.6.1 Barnrättsbaserat synsätt utifrån observationerna ... 24
5.6.2 Barndomssociologi utifrån observationerna ... 26
5.6.3 Framträdande artiklar under observationerna ... 26
5.6.5 Sammanfattning ... 28 6. Diskussion ... 29 6.1 Resultatdiskussion... 29 6.2 Metoddiskussion ... 32 6.3 Slutsatser ... 34 6.4 Vidare forskning ... 35 Referenslista ... 36 Bilagor ... 39
1
1. Inledning
Barnen är det centrala i förskolan. Därför är det viktigt att vi vuxna inte hamnar i en situation där vi tar för givet vad barnen vill, utan för en dialog med dem kring deras vardag på
förskolan. Vi måste låta barnen utnyttja sin yttrandefrihet, genom att fråga varje enskilt barn vad de vill och behöver. Vi kan inte skänka barnen framtiden men vi kan ge dem nuet. Genom att vara lyhörda vuxna och därmed ge barnen verktygen att påverka sina liv nu och i framtiden.
FN:s konvention om barnets rättigheter (Unicef, 1989) lagstadgades den första januari 2020 av regeringen (2018:1197). Därmed uppfattar vi att det finns ett behov samt intresse av att ta reda på mer kring hur den konkretiseras inom förskolepedagogiken, exempelvis utifrån förskolans praktik. Vår uppfattning kring att detta bör belysas ytterligare grundar sig i forskning, utifrån Adami (2014), Bae (2010), Quennerstedt (2015) och Turnšek (2016), och personliga erfarenheter från förskollärarutbildningen. Det huvudsakliga fokuset riktar sig mot de yngsta barnen i förskolan. Ämnet är intressant för förskolepedagogiken eftersom det handlar om att skapa balans mellan barnens behov, vuxnas behov samt samhällets behov av att påverka den uppväxande generationen på ett lämpligt sätt. Genom att barnen får
kunskaper om sina rättigheter och skyldigheter tidigt blir det lättare att ta vara på barnens behov. Det är även fördelaktigt för att kunna tillrättalägga utbildningen på ett sätt som upplevs bra och meningsfull för barnen och samtidigt fostra ansvarsfulla, medvetna och kritiska samhällsmedborgare (Skolverket, 2018).
I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står det att förskolan skall efterfölja de värden och rättigheter som står i FN:s konvention om barnets rättigheter (Unicef 1989). Förskolans utbildning ska utgå från vad som är barnens bästa samt barnens rätt till delaktighet och inflytande. Barnen ska även undervisas i sina rättigheter. Under verksamhetsförlagd
utbildning har vi uppmärksammat att barnkonventionen inte diskuteras och reflekteras kring lika mycket inom arbetslagen och i barngrupperna, som innehållet i läroplanen för förskolan (2018). Trots att det tydligt framkommer i den att förskolepersonal bland annat ska efterfölja barnkonventionen (Skolverket, 2018).
Baserat på tidigare forskning som vi tagit del av utifrån Adami (2014), Bae (2010),
Quennerstedt (2015) och Turnšek (2016) fokuseras det mycket på hur förskolans personal, förskollärare, barnskötare samt rektorer, implementerar barnkonventionen samt hur de ser på
2
den och jobbar efter den men det är inte lika mycket fokus utifrån barnens perspektiv. I stället för att intervjua förskollärare kring hur de implementerar barnkonventionen i förskolans utbildning har vi valt att genomföra observationer med målet att fåsyn på interaktion mellan förskollärarna och barnen. Vi är medvetna om att vi vuxna inte kan uppnå barnens perspektiv fullt ut men vi vill försöka närma oss det. Genom forskning vi kommit i kontakt med så framkommer det tydligt att yngre barns rättigheter inom förskolan tenderar att hamna i
skymundan (Bae, 2010, Quennerstedt, 2015 och Turnšek, 2016). Slutsatsen är att det finns för lite forskning kring de yngsta barnens rättigheter i förskolan samt hur barnkonventionen kommer till uttryck i förskolans praktik. Därför vill vi undersöka hur 1–3 åringars rättigheter syns i planerade aktiviteter i förskolan utifrån barnkonventionen.
2. Bakgrund
I bakgrunden redogörs tidigare forskning kring barns rättigheter samt vad dessa studier har kommit fram till. Vi definierar även viktiga begrepp som är återkommande i studien samt vilka teoretiska perspektiv som studien förankras i. Även artikel 2, 3 och 13 utifrån barnkonventionen presenteras, vilka vår studie fokuseras mot.
2.1 Barnkonventionens uppkomst
Grunden till dagens barnkonvention lades redan 1923 då Eglantyne Jebb skrev fram en banbrytande deklaration kring barns rättigheter. Deklarationen antogs utav nationernas förbund i Genève 1924. År 1945 blev FN:s stadgar signerad och i oktober trädde den i kraft. Syftet var att värna om mänskliga rättigheter samt allas lika värde. Efter andra världskriget var det många barn som hade tvingats till flykt. Därför bildades United Nations International Children´s Emergency Fund, förkortat UNICEF, detta skedde år 1946. Det dröjde fram till 1959 innan det uppkom en deklaration kring barnens rättigheter. Innehållet i
barnkonventionen grundar sig i deklarationen som antogs 1924 och FN:s mänskliga
rättigheter som antogs 1948. Denna deklaration riktar sig till alla vuxna samt organisationer och myndigheter, både internationella och nationella, med en vädjan om att bekänna barns rättigheter och i stället säkerställa att dessa följs genom exempelvis lagstiftning. Det var inte förrän år 1989 som barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling och blev ett
bindande dokument enligt lagen som FN:s barnrättskommitté övervakar. Detta var första gången i historien som barnens intressen tog sitt uttryck som mänskliga rättigheter.
Barnkonventionen började gälla i september 1990 med sina 54 artiklar. Idag har 196 länder skrivit under och Sverige lagstadgade barnkonventionen 2020-01-01 (Unicef, 2020).
3
2.2 Tidigare forskning kring mänskliga rättigheter
Barnkonventionen berör barns rättigheter (Unicef, 1989). I allmänhet är rättigheter ett begrepp som kan tolkas på många olika vis. Adami (2014) beskriver att det finns det lika många sätt att lära ut mänskliga rättigheter som det finns lärare i världen. Hon ställer sig kritisk till en del undervisning som berör mänskliga rättigheter, då hon menar att pedagogik och lärande hamnar i skymundan medan juridiska termer baserade på mänskliga rättigheter framförs i större utsträckning. Vidare skriver Adami (2014) att utbildningsystemet står inför utmaningar kring kulturella konflikter, rasism och segregation. Enda sättet att hantera dessa utmaningar är genom utbildning. Det är en trend att det fokuseras mer på globala värderingar än nationella värderingar. När det gäller utbildningsdokument så blir mänskliga rättigheter sett på som ett botemedel för kulturella konflikter och rasism. Genom att relatera till varandra som grupper handlar det inte endast om att lära om varandra utan även om att lära sig i relation till varandra. Subjektet, barnen och eleverna, blir på olika sätt påverkade medvetet och omedvetet av faktorer runt omkring såsom relationer till exempelvis sina medelever och lärare samt sina vårdnadshavare. Adami (2014) skriver att kunskapen kring mänskliga rättigheter syftar till att göra “förtryckta grupper”, där barn och kvinnor oftast är inräknade, medvetna kring vilka mänskliga rättigheter som ämnar sig till dem.
Dagens läroplaner inom förskola och skola stressar behovet för lärarna att interagera
mänskliga rättigheter i deras undervisning och professionella förhållningssätt. För att kunna relatera till begreppet mänskliga rättigheter och interagera denna kunskap i det dagliga livet behöver vi uttala dessa genom vår egen röst men även genom andras röster. Vilket betyder att vi vänjer oss vid mångfald av tolkningar och betydelse som varje artikel i mänskliga
rättigheter kan ge upphov till. På grund utav många olika tolkningar av betydelser och genom människor livserfarenheter, möter vi unikheten och universaliteten av mänskliga rättigheter (Adami, 2014).
2.3 Tidigare forskning kring yngre barns rättigheter och
barnkonventionen
Enligt barnkonventionen har barn rätt att uttrycka sig och vara delaktiga i beslut som rör dem (Unicef, 1989). Detta är något Turnšek (2016) forskat om. Hon beskriver hur barndom gått från att endast ses som en fas för utveckling till att ses som en integrerad del av samhället. I samband med detta har barns möjlighet till deltagande kommit att bli mycket aktuellt. Detta har lett till att det blivit en klyfta mellan förskolepersonal som anser att barndomen enbart är
4
en utvecklingsfas där barnen ses som omogna, gentemot förskolepersonal som å andra sidan ser barn som kompetenta individer, med rätten och kunskapen att påverka sina liv. Turnšek (2016) beskriver det som ett dilemma, i teoretisk så väl som praktisk mening, hur barns inflytande och deltagande ska praktiseras och implementeras. I studien framkom det att vuxnas uppfattningar kring barns delaktighet är väldigt starka och därmed svåra att ändra på. Det anses problematiskt när personal inom förskolan uppfattar barn som för omogna för att kunna fatta egna beslut och påverka sina liv. Detta anses leda till att barns deltagande och inflytande blir lidande. Mycket personal inom förskolan är positivt inställda gentemot att barn ska ges inflytande och delaktighet. Samtidigt visar studiens resultat att detta ändå tenderar att inte praktiseras inom förskolans utbildning. I vissa fall beskrivs förskolepersonalen ha en stark vision och vilja kring att barns röster ska höras. Det som hindrar det från att ta form i praktiken är att de vuxna ibland omedvetet erhåller ett kroppsspråk och handlingssätt som hindrar barnens röster att bli hörda och lyssnade på. Just att barnens röster och det de uttrycker tas på allvar anses också vara en viktig faktor för barnens delaktighet utifrån studiens resultat. Det räcker inte att endast lyssna på barnen om man inte tar till sig det de uttrycker och agerar därefter. Studien belyser att lyssnandet är en viktig faktor för att göra barnen delaktiga (Turnšek, 2016).
Bae (2010) lyfter i sin artikel att hon vill upplysa några problemområden, ställa frågor samt stimulera till diskussion. Hon skriver att när ledare i olika positioner inom förskolan, blir intervjuade kring hur de förstår delaktighet så refereras det sällan till de yngsta barnen på förskolan. Vidare skriver hon att barnkonventionen under de senaste årtionden har påverkat personal i förskolan. Utmaningen ligger i att förstå barns rättigheter samt implementera dessa i vardagen på förskolan. De yngsta barnen på förskolan skall respekteras som en människa med rätt till självbestämmande, dock tycker personal detta är problematiskt i hur det skall praktiseras. Författaren konkluderar med att professionerna inom förskolan blir påverkade utav minimalisternas synsätt och deras brist på kunskap kring barnkonventionen vilket gör att synsättet på barn blir felaktigt. I stället för att nitiskt hålla på sina idéer som sanning så är det bättre att hålla dialog med människor som använder andra synsätt för att lära sig nya metoder (Bae, 2010).
Quennerstedt (2015) inleder sin artikel med att de yngsta barnen inte har kunskap kring sina rättigheter och ingen uppfattning om dessa abstrakta principer, inte vet de heller att de som människor är priviligierade att dra nytta av och utöva barnkonventionen. Dock lever barnen sina liv i samhället, institutioner och familjer, som är mer eller mindre vägledda utav
5
normerna av barnkonventionen. I dessa miljöer agerar barnen och deras handlingar får respons samt att barnen får erfarenhet utav andra människors agerande. Det vill säga att från tidig ålder lär sig barnen vad det innebär att agera i enlighet med mänskliga rättigheter samt barnkonventionen eller gå emot dessa normer. Vidare skriver Quennerstedt (2015) att hennes artikel utforskar hur barns rättigheter blir en del av och påverkar 1–3 åringarna i förskolan. I hennes studie anser hon att barnen bidrar med förstahandsinformation kring hur de relaterar till normer kopplade till barns rättigheter i praktiken. Vidare säger hon att även om barns rättigheter blir beskrivna som inkluderande rättigheter så finns det ytterst lite forskning runt detta ämne. Studien drar slutsatser kring att det finns lite forskning om barns rättigheter kopplad till de minsta barnen på förskolan. Men flera forskare har fokuserat på
delaktighetstemat i praktiken. Fokuset har varit på professionerna inom förskolan samt att förstå dessa, men inte på barnen. Studien konkluderar med att barnen använder olika metoder, exempelvis både verbal kommunikation och kroppsspråk för att förtydliga för förskolläraren vad de vill samt göra förskollärarna uppmärksamma på det de vill. När barnet upplever att förskollärarna inte lyssnar på dessa signaler så uppstår ett motstånd från barnet, som inte nödvändigtvis är högljudd men innefattar envishet, exempelvis vägrar komma till matbordet när förskollärarna kallar på barnet men även när förskolläraren tar tag i armen för att försöka få med barnet. Avslutningsvis står det att under en dag på förskolan så upplever 1–3 åringar många problem kopplade till barns rättigheter (Quennerstedt, 2015).
I en rapport från Unicef Sverige (2014) kommer det fram att de saknar en långsiktig plan från svenska regeringen kring hur barnkonventionen skall implementeras och genomsyra hela utbildningen i förskolan och skolan. Det räcker inte att enbart ha med barnkonventionen i läroplanerna, det måste genomsyra utbildningen i praktiken. Svenska regeringen får beröm av Unicef Sverige kring sina projekt och initiativ att öka medvetenheten bland barn om
barnkonventionen. Det finns ett behov att medvetandegöra barnen kring sina rättigheter för att de skall kunna hävda dessa rättigheter. Barn och vuxna behöver arbeta tillsammans för att barnens deltagande skall hamna i fokus för att få engagemang och ett hållbart intresse kring vad som krävs för att vara en god samhällsmedborgare. För att detta ska uppnås behöver både barn och vuxna i skolan hjälp kring hur barnkonventionen kommer till uttryck, genom att de blir medvetna om kulturer kring lärande och rättigheter och hur dessa kan förändras. En viktig faktor anses vara att rättigheterna inte endast existerar i teorin utan även kommer till uttryck i praktiken. Ett sätt att leva upp till det är att lära genom rättigheter i stället för att lära
6
om rättigheter. En annan faktor för att kunna uppnå detta anses vara att implementera kunskap kring barnkonventionen i lärarnas utbildning (Unicef Sverige, 2014).
2.4 Barnkonventionen och förskolans läroplan
I artikel 2 i barnkonventionen står det alla barn skall respekteras och ingen får diskrimineras på bakgrund av etnicitet, kön, funktionsnedsättning, religion eller annan trosuppfattning. Barnen får heller inte diskrimineras på grund av vårdnadshavarnas bakgrund utifrån sådant som nämnts ovan (Unicef, 1989).
Under artikel 3 i barnkonventionen står det att barnets bästa skall gå i första hand samt att barnen ska yttra sig kring alla frågor som rör hen. Institutioner och myndigheter ansvarar för omvårdnad för barnets välbefinnande samt ge sådant skydd som anses lämpligt (Unicef, 1989).
Utifrån artikel 13 framkommer det att barnet skall ha yttrandefrihet oberoende av barnets hemland samt uttrycka sig på olika sätt som barnet väljer. Det enda tillfället yttrandefriheten begränsas är om den skadar medmänniskor eller säkerheten inom landet (Unicef, 1989). I läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) framkommer det att förskolan förväntas gå efter barns värden och de rättigheter som framhävs i barnkonventionen. Det innebär att förskolans utbildning ska grunda sig i barnens bästa samt utgå från barnens rättigheter till delaktighet samt inflytande i relation till barnkonventionen. Vikten av att barnen får kännedom och kunskap kring sina rättigheter framhävs också (Skolverket, 2018). Det nämns även att samtlig personal inom förskolans utbildning har ett ansvar kring att främja alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen, förståelse och respekt för allas olikheter och solidaritet gentemot varandra. Inget barn i förskolan ska diskrimineras på grund av diskrimineringsgrunderna (Skolverket, 2018).
2.5 Teoretisk utgångspunkt
I detta avsnitt lyfts barndomssociologi samt det barnrättsbaserade synsättet där Singer (2019) lyfter olika teorier, som interesseteoretiskt och viljeteoretisk, vilka ingår i det
barnrättsbaserade synsättet.
2.5.1 Barndomssociologi
Barndomssociologin började framträda främst under 1980- och 1990-talet. Detta skedde i samband med att frågor kring barns rättigheter samt deras plats i samhället började hamna i
7
fokus. Den pedagogiska och psykologiska forskningen kunde inte svara på alla dessa frågor och därmed började en utveckling ta fart. Avsikten med barndomssociologi är att med hjälp av forskning förbättra barns livsvillkor och ge dem makt. I stället för att utföra forskning om barnen framhävs det som viktigt att forskningen sker för och med barnen. Det framkommer tydligt att barndom inte är en period som är mindre betydelsefull än vuxenlivet, därav är det viktigt att inse att barnen har rättigheter precis som övriga sociala grupper i samhället (Halldén, 2007).
Inom barndomssociologin ses barndom som något permanent i samhället. Varje grupp med barn växer så småningom upp men det föds ständigt nya barn. För individerna, det vill säga barnen, är däremot barndomen tillfällig i deras liv. Barnen påverkar samhället samtidigt som de på olika vis blir påverkade av det. Ibland kan barndom anses vara en period där barnen ska förbereda sig inför att bli vuxna samhällsmedborgare och passa in, men enligt Corsaro (2017) är barnen redan från början en del av samhället, eftersom barndomen anses vara en självklar del av det (Corsaro, 2017).
James och Prout (2015) skapade ett nytt paradigm som kom att bli väldigt viktig för
barndomssociologin. Detta nya paradigm har lett till ett nytänkande kring hur man betraktar barn samt hur man forskar om barn och barndom. Sex kännetecken anges:
1. Barndom bör ses likt en social konstruktion. Barndom tar avstånd från en tydlig biologisk omognad som inte ses som en naturlig eller universell funktion utav
mänskliga grupperingar men uppträder som en specifik strukturell och kulturell del av många samhällen.
2. Aspekter som samhällsklass, könstillhörighet samt etnicitet kan påverka begreppet barndom och dess betydelse. Människors barndom kan därmed se olika ut beroende på kultur och det anses inte finnas en universell barndom.
3. Det är värt att studera barns sociala relationer samt kulturer på deras egna villkor oberoende av vuxnas perspektiv och åsikter.
4. Barn måste få rätten att själva skapa sitt sociala liv samt att vuxna bör se dem som aktiva kring detta. Barn är inte passiva subjekt i den sociala strukturen och processen. 5. Etnografi anses vara en passande metod för att undersöka barnens egna perspektiv
inom forskning. Den låter barnen använda sina röster och sitt deltagande i produktionen av sociologiska data.
8
6. Genom att utveckla ett nytt paradigm inom barndomsforskning utgör man även en del av förändringen kring barndom (James och Prout, 2015).
2.5.2 Barnrättsbaserad synsätt
Det barnrättsbaserade synsättet går ut på att varje enskilt barn ska accepteras samt skyddas som bärare av rättigheter där den egna personligheten, de egna behoven och intressena samt den personliga integriteten innefattas. Detta synsätt grundar sig i FN:s barnkonvention och dess innehåll (Barnombudsmannen, 2016).
Förhoppningen med att barnkonventionen lagstadgades i Sverige 2020-01-01, är att den ska få en större betydelse i rättsliga processer där barn är involverade. En viktig förutsättning för att kunna praktisera barns rättigheter är att det finns en god kunskap kring barnkonventionen. Under 1982 ändrades föräldrabalken, där barns rättigheter samt vårdnadshavares skyldigheter regleras, i en riktning där barnets bästa blev mer centralt. Barnets främsta, grundläggande behov samt vårdnadshavarnas uppgifter blev mer specificerade. Dock sågs barnen som objekt i stället för subjekt. Där barn som objekt innebär att barn främst ses i en kontext av
vårdnadshavarna och deras omsorg. Medan att se barn som självständiga subjekt innefattar insikten om att barn är självständiga individer med rättigheter som ska accepteras. En annan nackdel med denna ändring var att vårdnadshavarnas åsikter och tankar hade stor betydelse samt att tanken kring ett kompetent barn inte blev synliggjort. I 1982 års reform av
föräldrabalken utgick man från att barn är självständiga med olika rättigheter. Numera är barns rättigheter ett vanligt begrepp, dock svårtolkade samt att barn och vuxna ska ha samma rättigheter till skillnad från förr. Det finns två sätt att förklara barns rättigheter, dessa är interesseteoretiskt sätt och viljeteoretiskt sätt (Singer, 2019).
2.6 Definitioner av begrepp
I följande avsnitt lyfts begrepp som är återkommande i studien. Syftet är att definiera och klargöra begreppens betydelse i denna studie. Vi väljer att använda oss utav Roos (2014) eftersom hon lyfter barnperspektiv och barns perspektiv i relation till forskning, samt hur dessa perspektiv tas tillvara under insamling av data.
Barnperspektiv
Begreppet barnperspektiv syftar till hur vuxna ser på barn samt förhåller sig till fenomenet barndom. Inom forskning kan begreppet ta sitt uttryck i att forskaren utgår från vuxnas
9
uppfattningar kring barn (Roos, 2014).
Barns perspektiv
Begreppet innebär att vuxna utgår från barnens perspektiv och ser dem som aktörer. Utifrån begreppet barns perspektiv tar forskaren i stället barnens egna och personliga perspektiv i beaktning (Roos, 2014).
Interesseteoretiskt
Grundar sig i att barns rättigheter utgår från att de har olika intressen som kan behöva skyddas eller tas tillvara (Singer, 2019).
Viljeteoretiskt
Grundar sig i att barn kan ta beslut i samma utsträckning som vuxna samt ta beslut utifrån de rättigheter som barnen har (Singer, 2019).
TAKK
TAKK betyder tecken som AKK. Bokstäverna AKK står för alternativ och kompletterande kommunikation. TAKK ska ej misstas för att vara samma som det svenska teckenspråket, dock grundar de sig i samma tecken. Tecknen kombineras med talet med syftet att stödja barnens språkutveckling. Detta är ett sätt att kommunicera för hörande personer som har en försenad eller annorlunda språkutveckling, men det används även för att stötta
10
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur 1–3 åringars rättigheter utifrån artikel 2, 3 och 13 i barnkonventionen syns i planerade aktiviteter på förskolan.
Följande frågeställningar är:
- Hur hävdar 1–3 åringar sina rättigheter som utgår från barnkonventionen?
- Hur interagerar förskollärarna med barnen och på vilka sätt informeras barnen, om, sina rättigheter som utgår från barnkonventionen?
11
4. Metod
I denna del motiverar vi de metodval som genomförts i relation till studiens syfte tillsammans med redogörelse kring genomförande, analysen och etiska aspekter.
4.1 Val av metod
Vi har utfört en mindre etnografisk studie utifrån selektivt återkommande form där observation samt informella samtal med frågor (bilaga 5) inkluderades. En studie
klassificeras som etnografisk när den utförs bland människorna som studeras. Den innebär även att man använder sig av ett flertal olika metoder, med syftet att samla in data. Några av dessa metoder kan bestå av observationer, intervjufrågor samt samtal. Specifikt den selektivt återkommande formen handlar om att studera något specifikt fenomen vid olika tillfällen för att sedan beskriva fenomenet mycket tydligt med ett flertal olika metoder (Roos, 2014). Då vi utförde observationer i kombination med informella samtal (bilaga 5) och därav använde mer än en metod, så klassificeras studien som etnografisk. Inom studien gjordes inte endast en observation utan tre, för att få en tydlig uppfattning, vilket utmärker en selektivt
återkommande form inom etnografi enligt Roos (2014). Vi använde oss av flera metoder för att dokumentera observationstillfällena i form av observationsschema (bilaga 3), checklista (bilaga 4) och övriga anteckningar enligt löpande protokoll.
Utifrån vårt syfte kring att synliggöra 1–3 åringars rättigheter i planerade aktiviteter på förskolan så användes en öppen observation. Det innebär att vi hade anteckningsblock och pennor synliga samt att vi förklarade vad vi gjorde där. Christoffersen och Johannessen (2015) beskriver att observation ibland kan vara den enda passande strategin att undersöka yngre barns beteende, eftersom de kanske inte är tillräckligt verbala för att exempelvis delta i en intervju. Observation är en passande strategi när man önskar direkt tillgång till det som ska undersökas, förslagsvis interaktion mellan parter (Christoffersen & Johannessen, 2015). En
nackdel med observationer kan å andra sidan vara att observatörerna riskerar att se sådant de redan vet och tar för givet, vilket då riskerar att syftet samt möjligheten att besvara det hamnar i skymundan (Roos, 2014).
Informella samtal kompletterade observationerna genom att de bidrog med ytterligare information samt fler perspektiv i relation till det som observerades. Vi kom fram till att om vi endast skulle utfört observationer, utan informella samtal som komplement, hade
fenomenet riskerat att tolkas utifrån våra personliga preferenser. Därav använde vi oss av triangulering, i form av observationer samt informella samtal, vilket var fördelaktigt för
12
studien då vi fick flera perspektiv kring samma fenomen. Ahrne och Svensson (2015)
beskriver begreppet triangulering som en strategi som grundar sig i att studera ett objekt med hjälp av flera olika metoder för att i största mån uppnå ett objektivt resultat. Nackdelar vid triangulering kan vara att den grundar sig i att det finns en sanning som fångas av olika metoder, dock kan triangulering vara meningsfull om forskarna inte bedömer vilken data som anses vara den mest sanna men använder metoden till att analysera hur ett fenomen kan beskrivas på en mängd olika sätt (Svensson och Ahrne, 2015).
Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) skriver att genomförandet av intervjuer bidrar till fler personers reflektioner kring ett fenomen utifrån olika synvinklar. Intervjuerna är ett resultat av ett samtal på en viss plats vid en speciell tidpunkt där det som sägs kan ha dolda syften, som skiljer sig från det forskaren har tänkt sig. Dock finns en risk med intervjuer att det ges en begränsad bild utav fenomenet som måste kompletteras med flera metoder (Eriksson-Zetterquist, 2015).
4.2 Urval
Utifrån syftet med studien så gjordes ett strategiskt urval vilket innebar att vi valde
avdelningar där det fanns 1–3 åringar. På grund utav studiens begränsade tid och omfattning observerade vi på tre olika avdelningar, på två olika kommunala förskolor i södra Sverige. Vi har en relation med förskolorna men inte med de berörda avdelningarna. Vi valde att
genomföra databearbetning och analysarbetet tillsammans.
4.3 Genomförande
Inför observationstillfällena kontaktade vi avdelningen på respektive förskola samt rektorer där studiens syfte beskrevs samt att vi frågade om tillåtelse att genomföra observationer inom deras rektorsområde (bilaga 1). Vid rektorns godkännande mejlades förskollärarna där vi presenterade studiens syfte mer ingående samt frågade om de var intresserade att delta i studien. Vi förberedde oss genom att vi gjorde en observationsmall där det tydligt framgick vad vi ville uppmärksamma i relation till barnkonventionen under de planerade aktiviteterna (bilaga 3). Genom att ha en observationsmall så avgränsade vi oss under observationerna, vilket gjorde det lättare att förhålla oss till syftet. Vi gjorde även en checklista utifrån artikel 2, 3 och 13 för att göra det tydligare för oss, om de nämnda artiklarna synliggjordes och på vilket sätt de syntes under aktiviteterna (bilaga 4). Vi genomförde observationerna
13
observationsmallen och den andra på checklistan. Vi båda skrev fortlöpande protokoll i mindre omfattning som utfördes på anteckningsblock. De informella samtalen med tillhörande frågor genomfördes gemensamt efter observationstillfällena, där både förutbestämda, planerade frågor samt spontana frågor framfördes till förskollärarna.
4.4 Tillförlitlighet
Utifrån ett vetenskapligt synsätt är det viktigt att uppnå en fullständig objektivering genom att bortse från personliga åsikter och fördomar (Brinkkjær och Høyen, 2011). Därför valde vi att observera tillsammans vid samtliga tillfällen för att det ökade objektiviteten till det som skedde i situationerna. Trovärdighet förutsätter att forskarna är väl insatta i studien, samt känner sig bekväma med de metoder som används i studien och att det är samma personer som utför studien och ansvarar för det som skall studeras (Källström Cater, 2015). Vi använde oss utav både observationer och informella samtal, vilket bidrog till en ökad
trovärdighet. Roos (2014) beskrivning av att användandet av flera olika metoder kan bidra till att öka forskarens förståelse för fenomenet som undersöks, gjorde att valet föll på denna metod. Vi förhöll oss till de etiska aspekterna under studiens gång, vilket enligt Ahrne och Svensson (2015) bidrar till att öka tillförlitligheten.
4.5 Etiska aspekter
Allea (2018) nämner fyra punkter för att kunna beakta etiska aspekter inom forskning på ett professionellt sätt och hålla god forskningssed. Dessa fyra punkter är:
• Tillförlitlighet, forskarna ansvarar för att säkerställa forskningens kvalitet, vilket skall avspeglas i design, metod, analys och utnyttjande av resurser.
• Ärlighet som innebär att forskarna har ansvar kring att utveckla, genomföra, granska samt rapportera och informera om forskning på ett öppet, rättvist, fullständigt och objektivt sätt.
• Respekt när det gäller flera olika aspekter, så som gentemot deltagare i forskningsstudien samt kollegor. Det innefattar också att utöva ett respektfullt
14
• Ansvarighet som innebär att forskaren har ansvar kring forskningen genom hela processen, från själva idén till att studien publiceras. Ansvaret innefattar även rörande den fortsatta forskningen.
För att uppfylla dessa krav så utgick vi från en vetenskaplig grund gällande referenser och vi fick handledning för att säkerställa att studien och genomförandet höll en god kvalité. Vi utgick från teorierna i vårt analysarbete för att hålla oss objektiva. Vi ansåg att objektivitet uppnås genom att ha ett syfte med frågeställningar som skulle besvaras då det inte endast blir våra tolkningar kring fenomenet.
Ärlighet uppnås genom att deltagarna i studien informerades om syftet med studien samt att vi informerade att de får avbryta när som helst under studiens gång. Vårdnadshavarna fick information om studien samt att de skrev under på en samtyckesblankett (Bilaga 2). Vi hade ett professionellt förhållningsätt och bemötande till förskollärarna, barnen och vårdnadshavarna samt att inga deltagare och respondenter skulle bli ifrågasatta om de hade velat dra sig ur studien. Vi var lyhörda gentemot barnen och var uppmärksamma på signaler om att avbryta sitt deltagande i studien. Två deltagare önskade få de informella frågorna i förhand för att de ville kunna förbereda sig och kommunicera med arbetslagen. En tredje deltagare önskade att få besvara frågorna via mejl i stället för vid observationstillfället på grund av tidsbrist.
Ansvarighetskravet uppnåddes genom att vi avidentifierade all data som vi samlade in samt höll all data i säkert förvar och inte avslöjade förskolorna eller deltagarnas identitet.
Avidentifieringen har inte påverkat innehållet utifrån vår tolkning, då vi endast bytte ut namnet på förskollärarna och barnen. Under bearbetning av data upptäckte vi att en planerad aktivitet stack ut gentemot de övriga. Därmed kontaktas berörd förskollärare med förfrågan om vi får beskriva den planerade aktiviteten utförligt eller om hon ville att vi skulle
avidentifiera den ytterligare. Förskolläraren gav sitt godkännande till att vi beskrev den planerade aktiviteten i sin helhet. Vi valde att avidentifiera de planerade aktiviteterna och miljön som de genomfördes i för att avdelningarna inte ska kunna identifieras.
I resultatet ändrades förskollärarnas samt barnens namn. Namnen på förskollärarna börjar på v och barnens namn börjar på b för att tydliggöra, vilka som är vuxna och barn. All data som samlades in under observationerna användes endast i studiens syfte, vilket kan även ställas i
15
relation till nyttjandekravet. All data raderades vid ett godkännande utav examinator efter studiens examination/opponering.
4.6 Databearbetning och analysmetod
I databearbetning och analysen utgick vi ifrån Rennstam och Wästerfors (2015) tre grundläggande principer, sortera, reducera och argumentera.
Vi sammanställde och analyserade gemensamt samt läste igenom materialet ett antal gånger för att bekanta oss med materialet som vi samlat in. Vi kategoriserade utifrån vår
observationsmall. Dessa kategorier är:
• Agerande och bemötande från förskolläraren. • Bemötande, barnen emellan.
• Verbalt språk och känslor. • Kroppsspråk och mimik.
Vi utvecklade en checklista utifrån artikel 2, 3 och 13 i barnkonventionen som vi tog hjälp av i analysarbetet (bilaga 4). Anledningen till att den var behjälplig är för att vi lättare fick syn på artiklarna under observationerna med hjälp av den. Det var lättare att få en djupare analys genom att vi satte nämnda artiklar på checklistan i relation till det vi observerat. Vi använde barnrättsbaserat perspektiv och barndomssociologi (se bakgrund för mer information) när vi analyserade resultatet genom att vi gjorde olika läsningar utifrån ovannämnda teorier, detta skedde genom att olika situationer sattes i relation till teorierna. Vi kopplade empirin till barnrättsbaserat perspektiv och barndomssociologi, kopplade ihop teori och praktik, som därmed är det vi såg ute på fältet.
5. Resultat
I detta avsnitt presenteras empirin utifrån observationerna av de planerade aktiviteterna samt de informella frågor som ställdes till förskollärarna. Avsnittet är uppdelat i fem
underrubriker. Dessa är: Interaktion mellan förskollärarna och barnen under planerad
aktivitet. Samspel mellan barnen under planerad aktivitet. Barnens känslor och verbalt språk under planerad aktivitet. Barnens kroppsspråk och mimik under planerad aktivitet. De Informella samtalen med förskollärarna och analys av resultat.
I de första fyra underrubrikerna presenteras observationerna, detta kan innebära en viss
16
tydliggörs. I underrubrikerna 5.3 och 5.4 presenteras barnens känslor och verbala språk respektive barnens kroppsspråk och mimik. Anledningen till denna specifika uppdelning är att känslor i vissa fall även kan uttryckas med hjälp av det verbala språket, medan
kroppsspråk och mimik båda är typer av uttrycksmedel som används med hjälp av kroppen. I analysen av resultatet så kopplas empirin till studiens teoretiska utgångspunkt samt artikel 2, 3 och 13 i barnkonventionen.
Här följer kortfattad information om vad de planerade aktiviteterna innehöll:
Observation A bestod i en samling som utfördes av Viola. Det var en traditionell samling där det förekom genomgång av barnen och sång med instrument.
Observation B innehöll en aktivitet som genomfördes av Victoria, den gick ut på att barngruppen skulle leta efter gömda objekt ute på gården.
Observation C omfattade en samling som utfördes av Vanja. Det var en traditionell samling som inkluderade genomgång av barnen, fakta om ekorren med hjälp av en handdocka föreställandes en ekorre, en flano-saga samt sång.
5.1 Interaktion mellan förskollärarna och barnen under planerad
aktivitet.
Observation A
Viola höll i en planerad aktivitet i form av en samling med Bengt, Benjamin och Bella närvarande. Viola använde TAKK för att markera samlingens början. Bengt blev ledsen vid början av samlingen och fick sätta sig i Violas knä en stund. Efter en stund fick Bengt
erbjudandet av förskolläraren att få sitta i vagnen i stället. Viola vände sig emot oss och sa att vagnen är barnens trygghet. Bengt avböjde och Benjamin fick då i stället erbjudandet av Viola, och Benjamin satte sig i vagnen. Viola inkluderade Benjamin genom att prata och ställa frågor till honom samt var på hans nivå genom att hon var nära vagnen och räckte sångkorten mot honom så att han kunde nå dem från vagnen. Bengt avvek från samlingen vid några tillfällen och förskolläraren tillät honom att göra det, han gick i stället runt i ringen, kollade på sångkorten och tittade på bilderna som var på alla barnen på avdelningen. När de började sjunga och använda maracas fick Bengt som hade avvikit från samlingen tillbaka intresset, han gick fram och försökte ta Viola maracas och hon gav ifrån sig den och tog själv en annan. Alla barn fick välja sångkort i turordning och när ett barn vid ett tillfälle ville välja ett sångkort en gång till så uppmuntrade Viola barnet att göra det. Viola berömde
17
barngruppen genom att säga uppmuntrande ord som bra, precis och vad duktig du/ni är samt klappade i händerna när de hade sjungit färdigt. Förskolläraren bekräftade barnen när de uttryckte något genom sitt kroppsspråk eller verbalt språk När barnen skulle tilldelas frukt fick de välja vilken färg på muggen de ville ha då frukten var upplagd i muggar i olika färger. Samlingens avslut förtydligades med TAKK.
Observation B
Victoria höll en planerad aktivitet utomhus för barnen Bianca och Billy. Aktiviteten bestod av att förskolläraren hade gömt objekt på gården som barnen skulle leta efter. De gick
gemensamt ut från avdelningen och samlades vid en bänk ute på gården. Inför aktiviteten hade Victoria förberett rekvisita som hade med den planerade aktiviteten att göra, barnen hade frågor kring rekvisitan som blev besvarade av henne. I början av den planerade
aktiviteten förklarade förskolläraren att de skulle samlas och äta frukt när de var klara. Under aktiviteten blev Bianca ståendes stilla och kollade sig omkring utan att börja leta medan Billy började leta och finna objekt. Förskolläraren engagerade sig gentemot Bianca genom att ge ledtrådar om var hon skulle leta efter de gömda objekten, Victoria försökte uppmuntra Bianca till att börja leta, samt uppmuntrade Billy till att försätta leta och hitta objekt. Förskolläraren försökte få med båda barnen i den planerade aktiviteten, då Billy hittade de gömda objekten något snabbare än Bianca. Victoria gjorde det genom att vara nära barngruppen samt säga att
nu ska Bianca få chansen att hitta objekt också så att Bianca kunde ta mer plats i aktiviteten.
Victoria gav barnen ledtrådar som behövdes för att barngruppen skulle genomföra aktiviteten när barnen stod stilla. Victoria uppmuntrade barnen till samarbete när Billy och Bianca gick åt olika håll och utförde aktiviteten mer enskilt än att samarbeta. När barnen och
förskolläraren gemensamt räknade så sa Victoria antalet men visade även med fingrarna hur många de hade räknat till. Den planerade aktiviteten avslutades med fruktstund, innan frukten delades ut sjöngs det en sång där TAKK användes.
Observation C
Förskolläraren Vanja höll i en samling tillsammans med fem barn, dessa var Benny, Belma, Binah, Bisma och Basim. Förskolläraren tog ögonkontakt med samtliga barn, genom att hon ställde frågor till barnen samt bekräftade det de sa genom att nicka eller svara barnen. Vid ett tillfälle när en handdocka inkluderas i aktiviteten som rekvisita tog sig Basim lite närmare Vanja som erbjöd honom att sitta i hennes knä, vilket han valde att göra. När barnen frågade förskolläraren något svarade hon tillsammans med barnen genom att hon gav ledtrådar, båda parter var delaktiga i att komma fram till svaret. Vanja responderade på barnens åsikter och
18
upprepade sådant de uttryckte eller pratade kring. När barnen började röra på sig, genom att exempelvis flytta sig närmare mitten, uppmanade Vanja barnen att komma närmare. Under den planerade aktiviteten la Basim sig på golvet och lekte med bilder till flanosagan som låg bredvid anslagstavlan, som stod snett bakom förskolläraren. Vanja fortsatte med aktiviteten utan att säga till Basim. Efter en liten stund började Bisma prata men avbröts av övriga barn som pratade, Vanja fångade upp Bisma genom att vända sig till henne och fråga vad hon sa. Vid ett tillfälle la sig Binah över Bisma och försökte “lekbrottas” med henne, då sa Vanja till Binah att det kunde göra ont på kompisen och att han därför skulle sluta göra så mot Bisma. När det blev dags för sång sa Vanja att de skulle sjunga en sång om älgen, Binah började sjunga en egen sång som endast han verkade kunna då resten av barnen och förskolläraren var tysta. Vanja väntade in Binah och uttryckte att sången var jättebra. Därefter förklarade förskolläraren för barnen att hon också hade tänkt på en sång och frågade om de ville sjunga den också varpå de gjorde det. Belma föreslog en sång hon ville sjunga. Förskolläraren log bekräftande och tillfrågade resten av barngruppen om de också vill sjunga den sången, vilket de ville. Därmed sjöng Vanja och samtliga barn den önskade sången. Aktiviteten avslutades med fruktstund där barnen fick välja frukt. När barnen ätit upp den första frukten frågade Vanja dem om de ville ha mer frukt.
5.2 Samspel mellan barnen under planerad aktivitet
Observation A
Här framkom det inte något synligt samspel mellan barnen under aktiviteten.
Observation B
Det framkom inte något synligt samspel mellan barnen under letandet av gömda objekt. Victoria förklarade att aktiviteten egentligen var avsedd och anpassad för betydligt fler barn men denna gång blev det två barn till följd av hög frånvaro.
Observation C
I början av den planerade aktiviteten pratade Vanja och barnen om vilka barn som var på förskolan och vilka som var hemma. Barnen hade bra koll på varandra och även på de barn som inte var på förskolan, de kunde uppge namnen på samtliga barn på avdelningen. När ett namn på ett barn som inte var på förskolan nämndes utropade Basim: Jag älskar Peter. Under den planerade aktiviteten bekräftade barnen varandra samt kommunicerade med varandra vid flera tillfällen genom att uttrycka instämmande ja och nicka baserat på vad som uttrycktes. Barnen kramade om varandra vid ett flertal tillfällen. De “lekbrottades” med varandra och vid
19
ett tillfälle la sig Binah på Bisma, med utebliven respons från henne. Vid slutet av samlingen fick barnen turas om att ta ner varsin bild från flano-sagan. Då kollade resten av barngruppen på vilken bild som hade valts, genom att de sträckte sig fram mot barnet som hade valt bild.
5.3 Barnens känslor och verbala språk under planerad aktivitet
Observation A
I början av samlingen blev Bengt ledsen och började gråta, eftersom en dörr stängdes till det rummet han ville gå in i. Efter en stund kom Bengt tillbaka till ringen och försökte få tag i en maracas. Barnen log vid flera tillfällen samt att de uttryckte ord som tack och titta under aktivitetens gång.
Observation B
Billy började prata med Victoria om genomförandet, redan innan presentationen av aktiviteten hade påbörjats. Bianca sa inte så mycket under genomgången och satt stilla bredvid Victoria. Billy ställde frågor till förskoleläraren under genomgången och hon hänvisade till att hon skulle gå igenom aktiviteten först. Båda barnen visade glädje över aktiviteten genom att skratta och le samt otålighet som visades med kroppsspråket.
Observation C
Vanja påbörjade den planerade aktiviteten genom att ta på sig en handdocka i form av en ekorre som hon hälsade på alla barnen med. Vanja frågade, med handdockan, hur var och en mådde varpå barnen hälsade tillbaka på ekorren. Barnen kände igen ekorren sedan tidigare då de exempelvis kunde dess namn och visade glädje genom leenden när Vanja tog fram den. Basim var lite rädd för ekorren och höll sig nära Vanja. Till slut satte sig Basim i Vanjas knä. Efter en stund verkade han bli mer bekväm, vilket synliggjordes när han hälsade på ekorren. Barnen kröp in mot mitten, vilket vi tolkade att de gjorde för att komma närmare
förskollärare och ekorren, eftersom de försökte känna på ekorren när de kom närmare den. Flera barn kom med egna förslag gällande sånger samt att barnen kom med kommentareroch hade åsikter, de ville svara när Vanja ställde frågar till dem. Basim avstod vid sången, men deltog på övriga moment i samlingen. Barnen sjöng och gjorde tillhörande rörelser till sångarna. Binah började sjunga en sång med egna ord som Vanja och resten av barngruppen lyssnade på.
20
5.4 Barnens kroppsspråk och mimik under planerad aktivitet
Observation A
Viola började den planerade aktiviteten med att förklara att de skulle gå igenom vilka barn som var närvarande på förskolan och vilka som var frånvarande. Bella pekade då mot sig själv samt sin bild på golvet som markerade hennes plats i cirkeln. Viola och barnen räknade gemensamt hur många barn som var på förskolan och delaktiga i samlingen. Vid detta tillfälle tog Bella upp sin hand och visade antalet med händerna/fingrarna varpå förskolläraren
bekräftade antalet. Vid den fortsatta introduktion av aktiviteten visade Bella glädje med hela kroppen när sång-korten togs fram, hon log, hoppade och knöt händerna. När de gemensamt sjöng blinka lilla stjärna gjorde Bella rörelser med sina händer. Hon höll upp händerna och öppnade och stängde dem, genom att spreta med fingrarna för att sedan hålla fingrarna mot handflatan, rörelserna upprepades. Efter att Bengt hade tagit ett sångkort och de hade sjungit sången, visade han att han ville ta ytterligare ett genom att sträcka fram handen mot högen.
Observation B
Billy började leta och kolla efter gömda objekt innan presentationen av aktiviteten hade påbörjats. När barnen kom ut på förskolans gård gick de i en klunga medan förskolläraren Victoria gick bakom dem. Billy plockade upp ett objekt som han hittade och därefter vände han sig bakåt mot Victoria och visade det. Vid genomgången av aktiviteten satt barnen och lyssnade samtidigt som Billy satt lite på sniskan samt gungade med kroppen. Han stampade även med fötterna och rörde händerna över bordet de satt vid.
Observation C
Under aktiviteten log barnen samt skrattade och hoppade vid ett flertal tillfällen. De pekade på olika objekt, exempelvis när Vanja visade en flano-saga för barngruppen. Vid ett tillfälle sjöng de en sång om en uggla och då gjorde hela barngruppen rörelser med armarna samt hoade som ugglor. Vid fruktstunden tecknade Vanja olika frukter med hjälp av TAKK.
21
5.5 Informella samtal med förskollärarna
I detta avsnitt redovisas resultatet från de informella samtalen i löpande text. Ordningen gällande förskollärarna är densamma som deras respektive planerade aktivitet presenterades i, det vill säga Viola (observation A), Victoria (observation B) och Vanja (observation C). I det sista stycket presenteras en sammanställning kring TAKK samt bildstöd då dessa var
återkommande.
Under det informella samtalet med Viola förklarade hon att hon och resten av arbetslaget har en rutin kring att informera vårdnadshavare om förskolans styrdokument vid inskolningar och utvecklingssamtal. Styrdokumenten som nämns är barnkonventionen, läroplanen samt
skollagen. Viola hade lyft frågorna som var grunden till det informella samtalet med sina kollegor och då var hela arbetslaget överens om att barnets bästa ska vara centralt i förskolans utbildning. Detta sker genom att de gör undervisningen tillgänglig med hjälp av konkret material samt att de ger barnen en förståelse i relation till undervisningen, då den sker för deras skull. Viola beskriver exempelvis att dokumentationsväggen, där dokumentation
samlas, ska vara på barnens nivå. Dokumentationen bör även vara aktuell på förskolan genom att arbetslaget lyfter den och återkopplar den till barnen under hela deras vistelse på
förskolan.
Ett annat perspektiv kring barnets barnens bästa är att ge barnen förutsättningar att lyckas berättar Viola. När arbetslaget nyligen beställde nya möbler till avdelningen så diskuterade de vilka möbler som var bäst lämpade till barnen varpå de kom överens om att låga möbler är mest fördelaktiga med syftet att öka barnens självständighet. Viola förklarar att de alltid har barnens intressen i åtanke när de gör beställningar. Vidare berättar hon att arbetslaget alltid är noggranna med att introducera nya leksaker och material för barnen för att de ska kunna använda de nya leksakerna och materialet, för att möjliggöra deras självständighet.
Fortsättningsvis förklarade Viola att kroppsspråket, samt att vara uppmärksamma på barnens mun och ögon, är viktigt för att kunna erbjuda barnen goda förutsättningar till inflytande. Speciellt när det gäller barn som inte har ett fullt utvecklat verbalt språk till följd av exempel flerspråkighet eller ännu utebliven verbal kommunikation.
Victoria nämnde att barnkonventionen inte är något som arbetslaget diskuterar vid
pedagogiska diskussioner. Hon förklarade vidare att det inte är något som kommunen har valt att lyfta upp till diskussion på förskolorna. Victoria och hennes kollegor är medvetna om att barnkonventionen är lagstadgad i Sverige samt att flera av artiklarna i barnkonventionen
22
synliggörs i läroplanen för förskolan, där exempelvis respekt gentemot de mänskliga rättigheterna framkommer. Victoria förklarade att förskolan arbetar för en hållbar förskola i enlighet med resten av kommunen utifrån de sociala, ekonomiska, ekologiska dimensionerna. Arbetslaget fokuserar mycket på den sociala delen, hur den kan utvecklas och förbättras, i det systematiska kvalitetsarbetet. I värdegrundsarbetet är det omfattande fokus kring allas lika värde, barnens tillit till sina egna förmågor samt att barnets bästa hamnar i fokus.
Victoria förklarade att det fokuseras mycket på värdegrundsarbetet inom arbetslaget i dagsläget samt på ledorden i kommunen, dessa är öppenhet, ansvar och utveckling. Hon beskrev att förskollärarna planerar sina aktiviteter utifrån mål i läroplanen för förskolan och då är det stort fokus på den sociala biten samt tilltro till barnens förmåga. På så vis blir barns rättigheter en del av utbildningen fast förskollärarna inte benämner och dokumenterar att det kan kopplas till barnens rättigheter utifrån barnkonventionen. Inom arbetslaget har de alltid barnens bästa i fokus samt att det är utifrån barnens lek och intressen som förskollärarna planerar utbildningen, förklarade hon.
Victoria berättade att de utformar lärmiljöer utifrån barnens intressen vilket kan utmana de till vidare lärande och utveckling. Hon förklarade vidare att i projektarbetet på avdelningen lyfter förskollärarna in barnens intressen på ett lekfullt sätt så det kan bedrivas både planerade och spontana undervisningssituationer samt att lärmiljöerna blir föränderliga. Ett exempel är den planerade aktiviteten som observerades där barnen skulle leta efter gömda objekt på förskolans gård. De gömde objekten var kopplade till avdelningen temaarbete som i sin tur utgick från barnens intressen. Genom att leta efter de gömda objekten fick barnen
möjligheten att lära sig lägesord på ett lekfullt och lärorikt vis. Victoria beskrev vidare att hennes vision är att vara en medresenär med barnen i deras lärande och utveckling, genom att inte försöks “fylla” barnen med kunskap, utan i stället lära gemensamt.
Under det informella samtalet med Vanja beskrev hon att det är mycket viktigt att prata positivt om och med barnen och inte prata över deras huvuden. Exempelvis tyckte Vanja att förskollärarna inte skulle prata engelska med varandra om barnen. Hon framhöll att vuxnas kroppsspråk är av stor vikt genom att man bör sätta sig på barnens nivå och vara nära dem när man kommunicerar med dem. En annan aspekt som Vanja lyfte som viktig var att man som förskollärare bör försöka ge barnen så mycket inflytande som möjligt genom att låta de bestämma i så stor mån det är möjligt. I samband med det förklarade hon att vilka förutsättningar man som pedagog har antingen kan möjliggöra eller begränsa barnens
23 inflytande. Hon framhöll tidsbrist i form av att verksamhetens rutiner kring måltider och dylikt ska hinnas med, som en begränsande faktor till barnens möjligheter till inflytande. En betydande del i förskollärarens professionsroll är att kunna anpassa sitt förhållningssätt utefter barnens behov, förklarade Vanja. Under den planerade aktiviteten Vanja höll i förekom ett exempel där tiden tillät barnen att få inflytande fullt ut. Det skedde när ett barn kom med förslaget att sjunga ytterligare en sång, vilket gick att genomföra då de hade tid och det var en mindre barngrupp än vanligt.
Vanja lyfte även vuxnas roll och ansvar i att behandla varandra väl. Hon resonerade kring att pedagogerna i arbetslaget är förebilder för barnen och att barnen kan ta efter vuxna i sitt bemötande mot varandra. Därmed förklarade hon att de är mycket noggranna med hur de som vuxna bemöter varandra inom arbetslaget. Vanja förklarade att de inte diskuterar kring barns rättigheter i arbetslaget, men att barnens rättigheter framkommer i utbildningen på olika vis. Hon gav ett exempel kring att mycket ingår i förskolans läroplan och att barnkonventionen därmed tar sitt uttryck i förskolan indirekt. Vanja beskriver att de inom kommunen jobbar med värdegrunden och att den ständigt ska genomsyra hela förskolan. Hon förklarade att hon dock var öppen inför att eventuellt lyfta barnens rättigheter, utifrån barnkonventionen, i barngrupp mer i framtiden. Vanja förklarade vidare att hon anser att det är nyttigt att barnen får kunskaper både kring vilka rättigheter och skyldigheter de har och att dessa bildar en balans. Hon gav exempel på att rättigheter samt skyldigheter kan ta sitt uttryck i att barnen ibland behöver dela med sig till varandra samt lära sig turtagning inom barngruppen. Ett exempel från observationen var att ett barn i taget plockade ner en bild från flanosagan. Vanja beskrev att hon som förskollärare har en viktig roll i att göra barnen delaktiga i dokumentationsprocesser. Det möjliggörs genom att hon ger barnen utrymme att uttrycka sina upplevelser, samt att hon ger tillbaka dokumentationen till barnen eftersom den till stor del görs för barnens skull. Hon tog upp att det är viktigt att barnen får vara med och påverka samt uttrycka sina åsikter, att göra barnen delaktiga i dokumentationen kan vara ett sätt att möjliggöra barnens möjligheter till yttrandefrihet. Hon beskrev dock att det ibland är svårt att leva upp till alla barns åsikter eftersom det förekommer många olika viljor i barngruppen. I vissa situationer kan det vara svårt att fullfölja alla individuella önskningar till följd av tidsbrist som är relaterade till förskolans rutiner så som måltider, sömn och liknande.
Vanja förklarade att hon och hennes arbetslag lägger stor vikt vid att möjliggöra för barnens självständighet. Exempelvis i situationer där det gäller att klä av och på sig sina ytterkläder,
24
då kan man möjliggöra för barnens självständighet genom att ha kläderna på en nivå som barnen når till, så att de inte alltid måste vara beroende av en vuxen. Om ett barn inte lyckas med något är det viktigt att utvärdera sig själv som förskollärare genom att fundera på hur förutsättningarna hade kunnat förbättrats, så att barnen hade kunnat genomföra det som var tänkt. Det är förskolläraren och de andra i arbetslagets roll att skapa förutsättningar för barnen och utmana de lagom mycket, så att de får uppleva självständighet.
I samtliga planerade aktiviteter använde sig förskollärarna av TAKK. I de informella
samtalen lyftes TAKK i två av tre samtal. Viola förklarade att hon och det övriga arbetslaget använder sig av TAKK i praktiska moment och vid dokumentationstillfällen, för att öka barnens delaktighet. Vanja beskrev att hon önskar mer kunskap samt inspiration kring TAKK och förklarar att hon därmed skulle vilja gå en kurs berörande ämnet. Viola lyfte att de även använder sig av bildstöd i stor omfattning. På avdelningen fanns det bildstöd i varje rum. Exempelvis återfanns tecknet för arg på dokumentationsväggen, så samtliga på förskolan kunde se hur känslan tecknades. Vid frågan om barnen använde tecknet svarade Viola att de regelbundet gör det och att även vuxna kan använda tecknet gentemot barnen eller kollegor, när känslan av ilska eller upprördhet upplevs. Vidare visade Viola en inplastad bild
förställande bildstöd för blöja, potta, kiss och bajs. Hon förklarade att den användes genom att barnen, som ännu inte använder det verbala språket, kan uttrycka att de behöver gå till toaletten och vad de behöver göra. Även personalen kan visa att de ska gå till toaletten, då en del barn annars kan reagera starkt när personal försvinner.
5.6 Analys av resultat
I detta avsnitt analyseras empirin utifrån olika läsningar. Dels utifrån studiens teoretiska utgångspunkter som är barnrättsbaserat synsätt samt barndomssociologi och dels utifrån artiklarna 2, 3 och 13 i barnkonventionen. En skillnad görs i vilka situationer, som kan kopplas till artiklarna, som framkom under observationstillfällena och vilka som framkom först under analysarbetet. Avsnittet avslutas med en sammanfattning där det mest
framträdande lyfts fram.
5.6.1 Barnrättsbaserat synsätt utifrån observationerna
Enligt det barnrättsbaserade synsättet så är kunskap hos förskollärare kring barnkonventionen viktigt för att kunna arbeta med barns rättigheter. Mönster utifrån resultatet visar på att förskollärarna var medvetna om att barnkonventionen är lag i Sverige samt att läroplanen för förskolan kunde kopplas ihop med barnkonventionen. Dock visades inga fördjupande
25
kunskaper kring den, då samtliga svarade att de inte arbetar med barnkonventionen och heller inte diskuterar den inom arbetslagen eller i barngrupperna. Det finns inga direktiv rörande barnkonventionen från högre håll som exempelvis kommunen, detta framgick i ett av de informella samtalen. Samtliga förskollärare uttryckte att barnens självständighet var en viktig förutsättning på förskolan samt att de försökte göra barngruppen så självständig som möjligt utifrån barnens olika förutsättningar. Vanja gav ett exempel gällande på- och avklädning där hon beskrev att ett sätt för barnen att vara självständiga kan vara att kunna ta på och av sig sina ytterkläder självständigt. Hon förklarade även att det då är viktigt att ge barnen rätt förutsättningar, exempelvis ha kläderna i ett läge där barnen når dem, för att de ska lyckas uppnå självständighet. Hon beskrev vidare att det är de vuxna som skapar förutsättningarna för barnens självständighet.
Återkommande mönster utifrån interesseteoretiskt synsätt är att förskollärarna tog vara på barnens intressen i de planerade aktiviteterna och gav utrymme för barnen att komma med egna förslag, som när Vanja tog vara på det genom att sjunga andra sånger. Vid de informella samtalen förklarade Victoria att hon inte ser undervisningstillfällen som situationer där vuxna ska ge barn kunskap, utan att vuxna ska lära med barnen, hon uttryckte att hon ser sig som en medresenär när det gäller barns resa mot kunskap. Därmed är det barnens intressen som ska tas tillvara på vid planering av aktiviteter.
Det viljeteoretiska synsättet kan kopplas till vårt resultat då vi under observationerna uppmärksammade att barnen fick bestämma sånger eller vilken frukt de önskade. Dock framkom det att barnen inte fick ta beslut i samma utsträckning som vuxna, då arbetslaget bestämde möbler, leksaker och annat material utan barnens direkta inflytande, men de hade med barnens intressen i tankarna. Exempelvis uttryckte Vanja att hennes arbetslag gjorde beställningar utifrån sådant barngruppen tyckte om och visade intresse för och därmed hade de barnen i tankarna vid beställningar.
Barnen hävdade sina rättigheter under samtliga observationer genom att barnen uttryckte sig på olika sätt och använde sig utav verbal kommunikation, kroppsspråk, mimik och känslor. Samt att samtliga förskollärare i sin interaktion med barnen möjliggjorde och var lyhörda för barnens olika uttryckssätt, genom att använda TAKK och att de uttryckte vikten av att använda detta för att barnen ska kunna uttrycka sig utifrån sin personlighet.
26
5.6.2 Barndomssociologi utifrån observationerna
I resultatet framkommer det att barnen får möjlighet att skapa egna sociala liv då
förskollärarna gav utrymme för barngruppen under samtliga planerade aktiviteter till att samspela och prata med varandra samt diskutera. Det framkom även att barnens handlingar ibland kan bli begränsade när de exempelvis utför en handling som kan skada eller göra ett annat barn illa till mods. Som exempelvis när Vanja sa till ett barn som ville brottas med ett annat barn som inte ville. Då blev barnet som ville brottas begränsad i sitt agerande, men med anledningen av att skydda det andra barnet som inte kände sig bekväm i situationen. Under samtliga observationer var barnen aktiva deltagare som ställde frågor och gav egna förslag som togs emot på ett positivt sätt från förskollärarna samt att de blev tillfrågade utav förskollärarna. Detta är ett sätt att lära sig det sociala samspelet och dess regler som
exempelvis turtagning. Förskolläraren försökte engagera samtliga barn och ta vara på deras intressen utifrån deras önskemål, exempelvis gällande sång eller frukt. Victorias
förhållningssätt kring att vuxna bör vara medresenärer tillsammans med barnen under planerade aktiviteter och att barnen får vara delaktiga i sina kunskapsprocesser, kan även kopplas till barndomssociologi. Kopplingen kan göras då det utifrån barndomssociologin framkommer att barn inte ska ses som passiva subjekt utan har själva rätten till att skapa egna sociala liv.
Vid samtliga observationstillfällen var barngrupperna mindre än vanligt på grund av stor frånvaro. Detta ledde till att barngrupperna inte var så blandade gällande kön, ålder och etnicitet som de kanske hade varit i vanliga fall. Eventuella skillnader i bemötande beroende på kön, ålder och etnicitet eller utmärkande mönster baserad på dessa faktorer, synliggjordes därmed inte då barngrupperna inte var så blandade samt mindre än vanligt.
5.6.3 Framträdande artiklar under observationerna
Under samtliga observationer synliggjordes barnens rättigheter i enlighet med artikel 2 utifrån barnkonventionen. Artikeln kom till uttryck när förskollärarna vid samtliga observationstillfällen använde sig av TAKK vid olika situationer i respektive planerad aktivitet. Genom de informella samtalen framkom det att TAKK är ett lämpligt verktyg för förskollärare att tydliggöra för barnen. Det framkom även att TAKK är en viktig faktor för barn som exempelvis inte har ett verbalt språk eller för flerspråkiga barn. Under Victorias planerade aktivitet försökte hon få med alla barn i aktiviteten genom att hjälpa Bianca leta
27
och ge henne ledtrådar kring var de gömda objekten kunde finnas. Detta gjorde att båda barnen kunde delta i och utföra den planerade aktiviteten utifrån sina egna förutsättningar. Vid två av tre observationstillfällen var barnens rättigheter i enlighet med artikel 3 direkt synlig. Exempelvis när Binah försökte brottas med Bisma, som inte ville. Här fick Binah och Bisma sina rättigheter och skyldigheter förklarade gentemot sina medmänniskor, när Vanja sa till barnen att de inte fick brottas med sina kompisar. Ett annat exempel som kan kopplas till artikel 3 är, när Basim fick sitta i Vanjas knä eller när Benjamin under Violas aktivitet fick sitta i vagnen. Detta kan vara bidragande faktorer för barnens välbefinnande samt att de fick möjligheten att ta beslut för vad som krävdes för deras trivsel.
Barnens rättigheter i enlighet med artikel 13 synliggjordes omedelbart vid två av tre
observationer. Exempelvis vid Violas planerade aktivitet när Bella uttryckte med hjälp av sitt kroppsspråk att hon önskade sjunga en specifik sång. Under samma aktivitet sträckte sig Bengt efter sångkorten, när han ville ta ytterligare ett. Vid ovannämnda exempel hävdar barnen sina rättigheter med kroppsspråket. Under Vanjas planerade aktivitet nyttjade Basim sin yttrandefrihet genom att sjunga en sång på eget initiativ. Barnen fick även komma med egna förslag på sånger, vilket möjliggjorde för deras yttrandefrihet.
5.6.4 Framträdande artiklar under analysen
Vid analysen synliggjordes flera strategier för hur 1–3 åringar hävdar rättigheter utifrån barnkonventionen och specifikt de artiklar som är i fokus inom denna studie. Viola, Victoria och Vanja förklarade för oss att barnkonventionen inte lyfts fram i någon större omfattning i arbetslagen eller barngrupperna. Vid analysen av observationerna synliggjordes dock flera situationer där förskollärarna interagerade med barnen så att deras rättigheter framkom. Ett exempel är när Viola lät Benjamin sätta sig i vagnen under aktiviteten. Eftersom
Benjamin var i vagnen kunde han inte flytta sig som de övriga barnen som satt i ringen, detta löste Viola genom att flytta sig mot Benjamin samt vara i hans höjd vid interaktion. Violas agerande ledde till att Benjamins deltagande i den planerade aktiviteten inte påverkades av att han hade behovet att befinna sig i barnvagnen. Trots sin position kunde han delta, vilket kan kopplas till artikel 2 och 13 i barnkonventionen kring att alla barn ska ha samma rättigheter oavsett bakgrund samt rätten till yttrandefrihet. Benjamins möjligheter till sina rättigheter samt att uttrycka sig inte gick förlorade trots att han satt i vagnen. Genom sin interaktion inkluderade Viola honom i samlingen.
