Självständigt arbete (15 hp)
Författare Kasper Johnsson
Program/Kurs OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 11989
Nicola Nymalm Beteckning Kurskod
1OP415
Effective attrition: Paying the price in young men’s lives
ABSTRACT:The focus of contemporary warfare studies has mainly been on the art of maneuver warfare. How-ever, research has shown that attrition could be a plausible alternative when one part is unable to achieve a decisive victory. To survey the feasibility of deterrence by attrition, this thesis will apply a theory of guerilla warfare on the asymmetrical conflict of the winter war between Finland and the Soviet Union (1939-1940), to explore if the relativity of casualties between the nations could be explained by implementing aspects of guerilla warfare.
Robert Taber compiles three guerilla warfare strategists in his book The war of the flea. In this thesis, these three theories are developed and adjusted to exclude revolutionary aspects, thereby focusing on the tactical dimension of guerilla warfare.
This study concludes that the finnish tactics attained many of the indicators of guerilla warfare, and that the usage of guerilla warfare had impacted the number of casualties. It is however problematic to draw any conclusion about achieving deterrence by utilizing attrition, as the potential cost of the operation and willingness to accept it is in the eyes of the opponent.
Nyckelord: Utnötningskrig, gerillakrigföring, finska vinterkriget, operationskonst, war of the flea.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 4
1.1 PROBLEMFORMULERING ... 4
1.2 SYFTET MED UNDERSÖKNINGEN ... 5
1.2.1 Forskningsfråga ... 5 1.3 FORSKNINGSÖVERSIKT ... 5 1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 9 1.5 DISPOSITION ... 9 2. TEORI ... 10 2.1 CENTRALA BEGREPP ... 10 2.1.1 Tröskeleffekt ... 10 2.1.2 Utnötningskrig ... 10 2.1.3 Motti... 11 2.2 THE WAR OF THE FLEA ... 11 2.2.1 Utnötning ... 12
2.2.2 Avgörande och taktiskt uppträdande ... 13
2.2.3 Ge upp territorium mot tid ... 14
2.2.4 Relation mellan folket och dess väpnade styrkor ... 15
2.2.5 Terräng ... 15
3. METOD ... 17
3.1 FORSKNINGSDESIGN ... 17
3.2 VAL AV FALL ... 17
3.3 VAL AV TEORI... 18
3.4 RELIABILITET OCH VALIDITET... 18
3.5 MATERIALDISKUSSION ... 19
3.6 OPERATIONALISERING ... 20
3.6.1 Avgörande och taktiskt uppträdande ... 21
3.6.2 Terrängen ... 21
3.6.3 Space/time/will ... 22
3.6.4 Relation mellan folket och dess väpnade styrkor ... 22
3.6.5 Uppfyllnad av indikatorer... 23
3.6.6 Analysverktyg ... 24
3.7 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 25
4. ANALYS ... 26
4.1 KONFLIKTEN... 26
4.2 AVGÖRANDE OCH TAKTISKT UPPTRÄDANDE ... 26
4.2.1 Eftersträvar lokal överlägsenhet i planering ... 26
4.2.2 Korta eldöverfall i syfte att minimera egna förluster ... 27
4.2.3 Väljer sina strider och undviker ofördelaktiga konfrontationer ... 27
4.2.4 Väljer sina strider genom att avbryta pågående operation om den framgår som ofördelaktig ... 28
4.2.5 Omhändertar tillfångatagen materiel och utrustning ... 29
4.2.6 Åtgärder som syftar till att dränera motståndarens resurser ... 30
4.3 ANVÄNDER FÖRBANDEN TERRÄNGEN FÖRDELAKTIGT OCH SKAPAR FÖRDELAR SÅ SOM: ... 31
4.3.1 Skydd mot upptäckt från (1) mark och (2) luft ... 31
4.3.2 Fria tillbakaryckningsvägar ... 31
4.3.3 Skydd mot vapensystem genom fältarbeten ... 32
4.3.4 Kanaliserande terräng där numerär överlägsenhet blir irrelevant, samt att motståndaren inte kan nyttja ordinarie stridsteknik ... 32
4.4.1 Ger upp territorium mot förluster hos motståndaren genom planerad fördröjning av
området ... 34
4.4.2 Konflikten blir utdragen och sänker motståndarens vilja (eller möjlighet) till ett avgörande ... 35
4.5 RELATION MELLAN FOLKET OCH DESS VÄPNADE STYRKOR ... 36
4.5.1 Civilbefolkningens inställning till kriget framstår som positiv ... 36
4.5.2Motståndaren bekämpar civilbefolkning ... 37
4.5.3 Reguljära operationer kombineras med gerillametoder ... 37
4.6 SAMMANSTÄLLNING RESULTAT ENLIGT ANALYSVERKTYG ... 39
5. AVSLUTNING ... 40
5.1 ÅTERKOPPLING TILL SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 40
5.2 METODDISKUSSION ... 41
5.3 RELEVANS FÖR PROFESSIONEN ... 42
5.4 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 42
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Manöverkrigföring har förändrat den moderna krigskonsten. Historiskt sett har krigföring fram-för allt handlat om att nedkämpa motståndarens militära styrkor. Idag fokuserar man mer på att ödelägga motståndarens centrala och vitala delar, och bryter således deras stridsvilja eller lam-slår ett system.1
Forskningen som presenteras påvisar obenägenheten att se utnötningskrig som ett användbart alternativ. Utnötningskrig har till viss del fallit i skymundan till den mer populära operations-konsten manöverkrigföring. Utnötningskrig har däremot bedrivits framgångsrikt inom flertalet konflikter sen dess kanske största epok, första världskriget. Förlegade definitioner av utnöt-ningskrig har påvisats som delvis ineffektiva men även inaktuella.2 En vanligt förekommande orsak till att en aktör väljer utnötningskrig, är för att inte riskera att eskalera konflikten och dra in ytterligare parter i konflikten (bedriva ett så kallat begränsat krig). En annan orsak är att man helt enkelt saknar den operativa förmågan som krävs för att kunna nå ett avgörande. Detta an-tyder att utnötningskrig inte är en konst som enbart är ett resultat utav misslyckat manöverkrig, utan ett alternativ när manöverkrig inte kan nå framgång, kanske framför allt för en numerärt underlägsen stat. Västerländska länder har också en acceptans mot förluster, något som manö-verkrigföringen försöker minimera, förutsatt att förlusterna sker genom att försvara rätt värde-ringar.3
Kan småstater kan bedriva utnötningskrig framgångsrikt, och när är det ett användbart alterna-tiv? Inom gerillakrigföring har gerillan liknande förutsättningar som en småstat, då båda är numerärt underlägsna. Utnötningskrig är dessutom gerillans främsta tillvägagångssätt. Irregul-jär krigföring har studerats flitigt men fokus har varit på revolutioner. Irreguljär krigföring
be-1
Nils Marius Rekkedal m.fl., Modern krigskonst: militärmakt i förändring (Stockholm: Krigsvetenskapliga institutionen, Försvarshögsk., 2004), 20.
2Carter Malkasian, ”Toward a Better Understanding of Attrition: The Korean and
Vietnam Wars”, The Journal of Military History 68, nr 3 (2004): 939, https://doi.org/10.1353/jmh.2004.0129.
höver däremot inte ses som ett revolutionärt instrument utan kan även ses som ett taktiskt in-strument för att håna en motståndare.4 Utnötningskrig skiljer sig dessutom från gerillakrigföring genom att man fysiskt försvarar befolkning och infrastruktur.5 Det är därför relevant att under-söka huruvida en irreguljärkrigföringsteori, inom ramen för en mellanstatlig asymmetrisk kon-flikt kan bidra till förståelsen för utnötningskrig. Vinterkriget som kan ses som ett utnötnings-krig6 och har tidigare inte analyserats ur ett gerillakrigföringsperspektiv. Vinterkriget är dessu-tom en mellanstatlig konflikt som genererade förhållandevis höga förluster för ena parten och är således relevant för undersökningen. Detta motiveras under 3.2 Val av fall.
1.2 Syftet med undersökningen
Syftet är bidra till forskningsfältet inom utnötningskrig genom att öppna upp för korsbefrukt-ning mellan olika krigsvetenskapliga ämnen, då forskningen kring utnötningskrig är relativt begränsad, inte minst för den relativt underlägsna parten. Det saknas teorier kring hur en mindre stat som med låg sannolikhet kan nå ett avgörande, kan bedriva ett konventionellt utnötnings-krig. Studien ämnar försöka påvisa utnötningskrig som ett alternativ till manöverkrig genom att använda ett teoretiskt ramverk operationaliserat ur befintliga teorier inom gerillakrigföring.
1.2.1 Forskningsfråga
Till vilken grad kan Finlands taktiska agerande under vinterkriget förstås som en variant av gerillakrigföring, och hur hjälper det oss förstå användbarheten av utnötningskrig?
1.3 Forskningsöversikt
Sean Clark skriver om relevansen av numerär överlägsenhet. Han genomför en kvantitativ stu-die där han undersöker utfallet av 754 olika slag under en 3500 år lång period. Han vill hitta förklaringskraften hos ”preponderence theory”, och gör detta genom att testa tre olika hypote-ser. De tre hypoteserna är (i) ett numerärt övertag av förband leder till framgång, (ii) större
4Gérard Chaliand, red., Guerrilla strategies: an historical anthology from the Long March
to Afghanistan (Berkeley: University of California Press, 1982), 7.
5Malkasian, ”Toward a Better Understanding of Attrition”, 940. 6
population leder till framgång, (iii) starkare GDP leder till framgång.7 Han påstår att utnöt-ningskrig som operationskonst, är en antites till strategi. Clark anser sig ha påvisat dess irrele-vans då ingen av dessa hypoteser hade ett dimensionerande framgångsrikt utfall och kan inte generaliseras till att ha korrelation med framgång. Hypotesen med numerär överlägsenhet erhöll dessutom ett framgångsrikt utfall i färre än 50 % av fallen. Undersökningen stärker främst det förlegade perspektivet av att utnötningskrig skulle vara en industriell boxningsmatch och att det inom den ramen inte är en framgångsrik strategi. Som kommande forskning kommer ta upp, behöver den förlegade definitionen inte nödvändigtvis stämma överens med hur utnötningskrig kan bedrivas.
Carter Malkasian undersöker Korea- och Vietnamkriget. Carter testar fyra aktuella påståenden om utnötningskrig, (i) utnötningskrig kräver omfattande resurser, (ii) utnötningskrig är en in-dustriell metod där man på ett systematiskt sätt tillägnar motståndaren förluster genom att an-vända överväldigande resurser, (iii) utnötningskrig kräver mer resurser än motståndaren, och (iv) syftet med utnötningskrig är att fullständigt annihilera motståndarens militära förmåga.8 Han kommer fram till att de påståendena om att utnötningskrig skulle vara blodiga boxnings-matcher är förlegade och inte stämmer. Slutsatser visar att i båda kriget så försökte befälhavare minimera egna mänskliga förluster.9 Han kommer även fram till att de utnötningskrig som be-drevs innehöll flera taktiska aspekter som motsäger den stela definitionen utav utnötningskrig som osofistikerad, genom att kombinera eld och rörelse samt att slå mot bakre delar i syfte att generera förluster hos motståndaren även inom ramen för utnötningskrig.10
Utnötningskrig valdes i dessa konflikter av två olika anledningar. För det första för att inte riskera att eskalera konflikter, för det andra för att man inte har förmåga att nå ett strategiskt avgörande. Även om de två krigen ser annorlunda ut från den vedertagna definitionen utav utnötningskrig, så kräver en framtida teori enligt Malkasian, en generell approach som möjlig-gör att man kan fånga in flera olika typer utav krig inom ramen för utnötningskrig.11
7Sean Clark, ”Wearing Away the Stone: Assessing Theories of Combat Attrition”,
Compara-tive Strategy 32, nr 2 (april 2013): 121–24, https://doi.org/10.1080/01495933.2013.773699.
8Malkasian, ”Toward a Better Understanding of Attrition”, 916.
9Malkasian, 925. 10Malkasian, 939. 11
Israel har bedrivit flera utnötningskrig, mot olika typer av motståndare. Både egen säkerhets-tjänst, och militära analytiker har bedömt att Israel saknar ihärdighet när det kommer till att bedriva ett utdraget utnötningskrig. Kober har skrivit flera artiklar om Israel och för en diskuss-ion beträffande skillnaden mellan ”blitzkrieg” och utnötningskrig. Blitzkrieg framstår som en mer sofistikerad operationskonst där antalet förluster för båda parterna är begränsade. Kober påstår att Israel har en oundviklig tendens till att försätta sig i utnötningskrig på grund utav dess strävan till att avsluta krig så fort som möjligt.12 Författaren har ett nyanserat förhållningssätt till utnötningskrig, vilket skapar diskrepans mot tidigare definitioner utav utnötningskrig. Han menar att det är ett framgångsrikt alternativ som inte nödvändigtvis är en konsekvens av miss-lyckad manöverkrigföring utan är relevant och användbart i och med att krigets natur har för-ändrats.13 Undersökningen mynnar ut i att Israel har haft en högre ihärdighet och acceptans av förluster än vad som tidigare har påståtts. Tvärtom, så har Israel erhållit denna ihärdighet på grund av hur deras vardag präglas av konflikter. Han undersöker i en annan artikel Israels op-erationella dilemman och hur Israel försökt använda utnötningskrig och eskalation av konflik-ten som avskräckning, något som inte fungerar särskilt effektivt och i stället resulterat i eskale-rade konflikter. Resultatet av Israels utnötningskrig är tvådelat. Små nationer har delvis lyckats erhålla politisk framgång genom utnötningskrig mot Israel, trots begränsade framgångar på slagfältet. I andra konflikter så har motståndaren till Israel erhållit höga politiska och ekono-miska kostnader till följd av utnötningskrigets natur. 14
Pasi Tuunainen analyserar vinterkriget i boken Finnish military effectiveness in the Winter war. Tidigare forskning kring vinterkriget har fokuserat på Sovjets misstag, eller utbildning och ut-rustning som bidragande till krigets utfall. Han menar att tidigare forskning kring vinterkriget har begränsats av tillgängligheten på källor, och att det ligger mer bakom den finska effektivi-teten under vinterkriget.15 Han identifierar att den finska effektiviteten går att härleda till att man använde små enheter som nyttjade terräng och miljö effektivt, och att man nyttjade hela
12Avi Kober, ”From Blitzkrieg To Attrition: Israel’s Attrition Strategy and Staying Power”,
Small Wars & Insurgencies 16, nr 2 (juni 2005): 219, https://doi.org/10.1080/09592310500080005.
13
Kober, 218.
14Kober, ”Israel’s Wars of Attrition”, 818. 15
sin potential genom att vara extremt folkförankrat16, samt genom att försöka spara liv och re-surser.17 Denna närhet till folket i kombination med en existentiell kris bidrog till att hela landet samlades under sin fana.18 Tuunainen använder ett ramverk med betygsättning för att analysera vinterkriget, där deras taktiska agerande får 9,2/10 i betyg, medan den kategori som erhöll lägst betyg (politisk effektivitet) erhöll 7/10.19
Ivan Arreguin-Toft undersöker hur en numerärt underlägsen aktör kan vinna mot en överlägsen aktör i en asymmetrisk konflikt. Hans teori förhåller sig till den strategiska nivån av krigfö-ring20, där aktörerna kan förhålla sig till direkt (anfall/försvar) eller indirekt (gerillakrigfö-ring/barbarism) strategi. Direkt strategi kan genomföras som direkt attack, vilket syftar till att nedkämpa motståndarens militära förmåga. Detta kan vara antingen manöverkrigföring eller utnötning. Direkt försvar liknar direkt anfall, och fokuserar på att angripa motståndarens mili-tära styrkor. Indirekt försvar är gerillakrigföring eller terrorism och erfordrar motståndaren ska-dor och undviker direkt konfrontation.21 Barbarism är systematisk krigsförbrytning i syfte att nå ett militärt eller politiskt mål.22 Huruvida vald strategi är framgångsrik eller inte beror på motståndarens strategi, och Arreguin-Toft påstår att starka aktörer vinner konflikter där båda sidornas strategier överensstämmer med varandra. Skulle dessa strategier skilja sig, har den mindre staten betydligt större chans att gå segrande ur konflikten. Detta på grund utav att kon-flikten drar ut på tiden vilket kan generera politiska påtryckningar.23 Det bästa alternativet för att slå en motståndare som använder sig utav en indirekt strategi (eller gerillakrigföring) är att använda sig utav en indirekt metod själv. En sådan metod skulle kunna vara barbarism, något som däremot kan generera politiska konsekvenser ur ett långsiktigt perspektiv.24 En numerärt underlägsen stat som använder sig utav gerillakrigföring kan således vara svår att vinna mot. I likhet med tidigare forskning så ser Arreguin-Toft gerillakrigföring och utnötning som två se-parata metoder, där gerillakrigföring är en indirekt metod och utnötning en direkt metod.
16 Tuunainen, 193–94. 17Tuunainen, 199. 18Tuunainen, 201. 19Tuunainen, 203. 20
Ivan Arreguín-Toft, ”How the Weak Win Wars: A Theory of Asymmetric Conflict”, Inter-national Security 26, nr 1 (juli 2001): 100, https://doi.org/10.1162/016228801753212868.
21Arreguín-Toft, 103.
22Arreguín-Toft, 101. 23Arreguín-Toft, 122. 24
1.4 Avgränsningar
Studien kommer att avgränsas till vinterkriget, på grund utav de förhållandevis stora skillnader i förluster mellan Finland och Sovjetunionen vilket torde representera ett typexempel av orim-liga kostnader för motståndaren. Undersökningen försöker inte heller påvisa hur effektivt eller framgångsrikt tröskeleffekt eller avskräckning kan vara, utan att påvisa hur gerillakrigföring kan generera taktiska förluster. Den centrala teorin som behandlas kommer avgränsas ifrån re-volutionära aspekter samt rekrytering utav gerillakrigare. Den kommer att fokusera på taktiska aspekter av gerillakrigföring. Taber framför dock kritik mot definitionen av gerillakrigföring som enbart en taktik, och menar att det är ett föråldrat sätt att tänka, och revolutionära aspekter måste implementeras.25 Författaren påstår inte att detta är fel men kommer inte att undersöka aspekter av detta.
1.5 Disposition
I kaptiel ett presenteras problemformulering, forskningsöversikt och avgränsningar. Kapitel två presenterar det teoretiska ramverket, som utgår från The war of the flea. Kapitel tre presenterar den metod som författaren kommer att använda sig utav, samt operationalisering av teorin. I kapitel fyra sker en analys och resultatet presenteras löpandes under respektive indikator. I ka-pitel fem framgår återkoppling till syfte och frågeställning, förslag för vidare forskning samt metoddiskussion. Avslutningsvis presenteras den litteratur som har använts under undersök-ningen.
25
2. Teori
Inledningsvis så kommer centrala begrepp som är relevanta för att förstå undersökningen att presenteras. Därefter presenteras den centrala teorin.
2.1 Centrala begrepp
De centrala begreppen kommer att förklaras från den svenska Försvarsmaktens militärstrate-giska doktrin för att ge begreppen en kontext och därmed enklare kunna förstå hur tröskeleffekt och avskräckning kan förstås utifrån ett utnötningskrigsperspektiv.
2.1.1 Tröskeleffekt
Tröskeleffekt förekommer inom svensk doktrin och reglementen. Det slutgiltiga målet är att medföra orimliga kostnader för en angripande part. Vidare så skall Försvarsmakten ha en balans mellan ett offensivt och defensivt agerande i syfte att erhålla uthållighet i konflikten, och såle-des erfordra motståndaren högre kostnader.26 Detta gör det tydligt att ett avgörande inte alltid är nödvändigt.
2.1.2 Utnötningskrig
Utnötningskrig skiljer sig från gerillakrigföring genom att befolkning, terräng och infrastruktur beskyddas från motståndaren. Inom traditionell gerillakrigföring slåss man för population och dess stöd.27 Enligt svensk militärstrategisk doktrin, är det största syftet med Sveriges säkerhets-politik är att värna om landets invånare, intressen och suveränitet. Den svenska Försvarsmakten skall ha en robust förmåga att stå emot ett anfall, och skall kunna påverka en motståndare i tillräcklig omfattning för att generera oproportionerliga kostnader gentemot en invasions för-delar. Utnötningskrig ses i denna undersökning inte som en industriell metod där man nöter ut motståndarens resurser. Utnötningskrig definieras i denna undersökning i att man inte försöker
nå ett avgörande utan att med de resurser man har generera orimliga kostnader för motstånda-ren. Detta innebär att taktiska aspekter, så som att genomföra motanfall eller att slå mot fiendens svaga delar även kan ingå i undersökningens definition utav utnötningskrig.
2.1.3 Motti
Motti betyder ungefär omkrets, och användes inom skogsbruket för att kapa stockar med spe-cifika mått som staplades i skogen och sedan hämtades. Under vinterkriget användes ordet för att beskriva den avskurna del av sovjetiska förband, som finländarna systematiskt avgränsade och nedkämpade.28
2.2 The War of the Flea
I The War of the Flea, sammanställer Taber teorier om gerillakrigföring och applicerar dessa på konflikter genom historien. Boken omhändertar främst tre centrala teorier inom irreguljär krigföring, från Mao Tse-tung, George Grivas och Che Guevara. Flera av dessa teorier ställs parallellt mot Sun Tzu’s principer om krigföring. Dessa tre teorier kommer att beskrivas och sammanställas utifrån gemensamma kategorier som sedan operationaliseras i syfte att ge en bredare bild utav gerillakrigföring än om undersökningen enbart innefattade en teori.
“The flea bites, hops, and bites again, nimbly avoiding the foot that would crush him. He does not
seek to kill his enemy at a blow, but to bleed him and feed on him, to plague and bedevil him, to keep him from resting and to destroy his nerve and his morale…” – Robert Taber29
Taber börjar med att förklara att det enda applicerbara tillvägagångssättet för att nedkämpa insurgenter som inte vill ge upp, är att utrota dem. En stad förvandlas till en öken, och en skog till ett öppet fält.30 Boken demonstrerar att även små aktörer med begränsade resurser har en möjlighet att stå upp emot aktörer som har mer resurser och inflytande.31 Taber exemplifierar konsekvenserna av gerillakrigföring med kostnader från Vietnamkriget, som vid 1968 hade kommit upp i hela tre miljoner dollar i timmen.32
28
Eloise Paananen och Lauri Paananen, The Winter War: the Soviet attack on Finland, 1939-1940 (Harrisburg, PA: Stackpole Books, 1992), 107.
29
Taber, The War of the Flea, 53. 30Taber, 11.
31Taber, 13. 32
Taber definierar gerillakrigföring som en typ av krig där man eftersträvar politisk förändring. Trots att gerillakrigföring skiljer sig just genom det revolutionära, kan vi finna likheter mot en mellanstatlig konflikt. Tillvägagångsättet från de två olika aktörerna skiljer sig på grund utav att deras strategiska mål skiljer sig. Den ena sidan vill kväva upproret och den andra vill på-tvinga någon typ utav förändring.33 I en mellanstatlig konflikt kan detta uttrycka sig i att den ena aktören har geopolitiska mål, och den andra sidan avskräckning som strategiskt mål. Detta är en anledningarna till att gerillakrigföring är så framgångsrikt, man slåss inte på samma vill-kor. Staten eftersträvar en militär vinst mot gerillan genom att förinta dess existens eller att ta över dess territorium. Gerillakrigarna har politiska och revolutionära mål, och upprorsbekäm-parna är bundna av ett behov av politisk popularitet, som hindrar den större aktören från ett militärt avgörande. De måste hålla i gång skolor, demokrati och ekonomi, annars riskerar de att förlora sin makt.34
2.2.1 Utnötning
För att lyckas med gerillakrigföring, skall man enligt Mao Tse-tung spegla vad motståndaren försöker åstadkomma. Om motståndaren framrycker, skall du tillbakarycka. Om motståndaren slår läger, skall du störa. Om motståndaren drar sig tillbaka, skall du jaga denne. Detta är mili-tärhistoriskt ingen nyhet, men skiljer sig från vanlig krigföring genom specifika politiska mål som kan vara oberoende utav stridens utfall, så länge gerillakrigarna överlever striden. Få re-geringar har den politiska och ekonomiska ihärdighet som krävs för att strida mot en motstån-dare som använder sig utav gerillametoder.35 Även om denna undersökning inte avhandlar re-volutionära aspekter så är det viktigt att biprodukten av striden inte har genererat högre kostna-der för den mindre staten relativt den större staten. Gerillakrigarens verktyg är just därför ut-nötning, genom att inte förlora sina egna resurser för mål som inte gynnar den egna sidan.36
33
Taber, 21. 34Taber, 25–26. 35Taber, 27. 36
2.2.2 Avgörande och taktiskt uppträdande
För att gerillakrigföring skall lyckas, är det av yttersta vikt att gerillakrigarna väljer sina strider. Taber skriver om att detta är kritiskt i ett tidigt läge, och att gerillakrigarna bör enbart attackera när framgång är givet genom lokal överlägsenhet inom ramen för ett begränsat mål (som att erhålla mer resurser, eller erfordra motståndaren förluster). När gerillakrigarna ökar i storlek skall gerillakrigarna sprida ut sig i syfte att även få motståndaren att fördela sina resurser över en större yta, vilket genererar fler tillfällen att anfalla mindre enheter och således bibehålla en lokal överlägsenhet. Detta är viktigt i syfte att undvika ett militärt avgörande till dess att geril-lakrigarna har erhållit sådan storlek att man kan engagera sig i en större konflikt där ett militärt avgörande kan nås.37 Principen att välja strider i syfte att ha så goda utgångsförhållanden och undvika direkt konfrontation med en starkare motståndare, är även applicerbart på en reguljär konflikt.38 Man bör under alla omständigheter undvika strider där man förlorar mer än motstån-daren, och prioritera decimeringen av dess militära styrka framför att behålla terräng eller stä-der.39 Detta stöds även av Giaps inställning till gerillakrigföring, där han menar att man bör sprida ut motståndaren och kraftsamla förband mot numerärt underlägsna parter av motstånda-ren. Framgång i flertalet små strider bidrar till att motståndarens vilja eller förmåga gradvis försämras, medan den stärker den egna sidan.40 Militära konfrontationer syftar inte enbart till att nöta ut motståndaren, utan ofta till att generera egna tillgångar i form utav ammunition eller vapen.41
Mao menar att man bör byta terräng mot utnötning. Motståndaren uppmanas att sprida ut sig i syfte att skapa förhållanden där gerillakrigföringen kan nyttjas framgångsrikt, alltså mot mot-ståndarens bakre delar. Motmot-ståndarens försök att omringa gerillakrigarna skapar en paradoxal effekt av att de själva blir ”omringade”, och gerillan kan genomföra attacker över en större yta och koncentrera sig mot separerade delar av motståndarens förband och förgöra dessa, ett åt gången. En av Maos principer är att “Divide our forces to arouse the masses, concentrate our forces to deal with the enemy”. Mao rekommenderar därtill två till sex gånger numerär över-lägsenhet där ett anfall bör ske. Dessa anfall i sin tur, skall vara korta och effektiva, med en
37Taber, 35–36.
38Taber, 46. 39Taber, 56. 40Taber, 60. 41
snabb tillbakaryckning.42 När gerillakrigarna sedan har rekryterat och skapat en styrka stor nog att konfrontera motståndaren övergår krigföringen mer mot manöverkrigföring eller den indi-rekta metoden, att slå mot motståndarens svaga delar.43 Här har det strategiska målet förändrats från politisk påverkan till militärt avgörande genom kapitulation eller annihilation av motstån-daren.44
2.2.3 Ge upp territorium mot tid
Då Mao saknade resurser för att konfrontera större arméer undvek han taktisk och strategisk förlust genom att ge upp territorium. Han organiserade territorium på ett sådant sätt att det genererar tid genom att undvika ett militärt avgörande.45 Denna kunde i sin tur användas till att generera en vilja eller psykologisk resistans hos folket.46 Mao menar att inget är vunnet om tiden inte används för att generera någon typ utav politisk förändring. I vår undersökning byts vilja ut mot kostnad för motståndaren, då terrängen kräver resurser att ta. Vidare så bidrar tiden som skapas till att framtvinga inneboende svagheter hos motståndaren som blottas under en utdragen konflikt. I Japans konflikter med Kina, försökte Japan nå ett snabbt avgörande, vilket Mao undvek genom att undvika konfrontation.47 General Giap analyserade Frankrikes situation i Vietnam liknande, och påstod att manöverkriget sakta kommer att utmynna i ett utnötningskrig och ett dilemma för motståndaren. Motståndaren måste välja att dra ut på kriget (vilket kräver tid och resurser vilket renderar i högre kostnad) om de vill fortsätta kriga.48 För att ytterligare exemplifiera detta tas det upp exempel på kostnader som kommunisterna hade skapat; 460 mil-joner dollar extra i stöd från USA; och en kostnad för Frankrike som uppgick i 60 miljoner dollar.49
42 Taber, 53. 43Taber, 54. 44Taber, 55. 45Taber, 48. 46Taber, 47. 47Taber, 49. 48Taber, 65. 49
2.2.4 Relation mellan folket och dess väpnade styrkor
Trots avgränsningen till att exkludera revolutionära aspekter så innebär gerillakrigföring att befolkningen är vital för framgång. I Vietnam så hade Frankrike problem då fransmännen inte förstod att Vietnams armé var en armé av folket. Militära aktioner påverkade således hela landet och vad som sågs som en enkel vinst visade sig bli ett stort nederlag.50 Gerillakrigare slåss (traditionellt sätt) med gerillametoder på grund utav att de inte har något annat val, och att de saknar materiella resurser och militära förmågor till att bedriva ett vanligt krig. Det är alltså folket och dess resurser som utgör ett ”gerillaförband”. I Vietnam hade Viet Cong byggt upp en styrka av 40 000 reguljära trupper, organiserade i bataljoner. Utöver detta så hade de hjälp från över 100 000 regionala och lokala gerillakrigare.51 Att ha en stark koppling eller relation mellan folket är således viktigt både i en mellanstatlig konflikt och i en gerillakonflikt, oavsett om det handlar om att rekrytera gerillakrigare eller genom en psykologisk och fysiologisk ihär-dighet bidra till det egna landets framgångar.
2.2.5 Terräng
Det viktigaste en gerillakrigarna kan göra är att säkerställa egen överlevnad genom att undgå upptäckt. Därmed kan gerillan välja vilka konflikter den engagerar sig i och därmed erhålla en lokal överlägsenhet.52 Om motståndaren inte vet vart du kommer slå, måste denne förbereda sig på flera ställen. Framgångsrik gerillakrigföring säkerställs genom underrättelser och ter-rängen.53
Gerillan kan även undvika att erhålla förluster från indirekt eld genom korrekta förberedelser som genererar ett skydd åt gerillan.54 En högre skyddsnivå genererar även en högre kostnad för motståndaren, genom ökad förbrukning av ammunition, granater och manskap. För att exemp-lifiera kostnader för motståndaren använder Taber operation Nassau, som var en operation un-der Malayakrisen. Brittiska styrkor försökte kväva ett uppror från malaysiska insurgenter i en för insurgenterna fördelaktig terräng. Den slutgiltiga ammunitionsinsatsen uppgick till 90,000 granater och 2,000 flygbomber för 35 nedkämpade insurgenter.55
50 Taber, 64. 51Taber, 79. 52Taber, 135. 53Taber, 136. 54Taber, 145. 55
Terrängen bör vara rural, bergig, innefatta tjock skog och dåligt vägnät. Den skall innefatta både objekt som hindrar framryckning av motståndarens motoriserade delar och skog som för-hindrar upptäckt från luften och möjliggör överraskande eldöverfall med fria tillbakarycknings-vägar.56 Terrängen är också avgörande för när gerillan väljer en konfrontation, och där den numerära överlägsenheten som motståndaren har blir irrelevant.57
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
Materialet kommer genomgå en kvalitativ textanalys. Textens mening kommer systematiskt undersökas, både i delar, och i dess kontext.58 Studien ämnar försöka påvisa utnötningskrig som ett alternativ till manöverkrig genom att använda ett teoretiskt ramverk operationaliserat ur be-fintliga teorier inom gerillakrigföring. Undersökningen försöker varken pröva befintliga teorier (teoriprövande) inom en gerillakonfliktskontext eller förklara utfallet av finska vinterkriget (teorikonsumerande). Undersökningen försöker däremot att med hjälp utav fallet (ett fall av utnötningskrig) påvisa användbarheten av gerillakrigföringsmetoder inom ramen för utnöt-ningskrig, vilket rimmar bäst med en teoriutvecklande metod, trots att teorier redan finns.59 På grund utav undersökningens teoriutvecklande karaktär, krävs ytterligare undersökningar för att kunna generalisera resultatet.
Studien genomförs genom fallstudiedesign, mer specifikt en enfallsstudie. Detta innebär att man samlar in information om ett specifikt fall, där resultatet gäller i en begränsad kontext.60
3.2 Val av fall
Utfallet av finska vinterkriget går att analysera på flera olika sätt. På grund utav att finländarna inte gav med sig på de initiala förhandlingarna utan tog till väpnat våld (dock i försvar) så slutade vinterkriget med att den landmassa som gavs upp var större än vid förhandlingarna.61 I denna undersökning kommer utfallet definieras som framgångsrikt då motståndaren har erhållit fler förluster än egen part, alltså förhållandet mellan förluster, den militära effektiviteten. Fler-talet källor hävdar olika antal förluster för båda sidor, och det föreligger förmodligen en viss tendens till att vilja minimera egna förluster i officiella uttalanden. Pasi Tuunainen samman-ställer statistik från vinterkriget och menar att de sovjetiska förlusterna i strid var sex gånger
58Peter Esaiasson m.fl., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och
marknad, 2017, 211.
59
Esaiasson m.fl., 89.
60Asbjørn Johannessen m.fl., Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 2020, 196. 61
högre än förlusterna för finländarna.62 Detta förskjutna förhållande är vad som gör finska vin-terkriget relevant. Den militära effektiviteten, oavsett strategisk definition utav vinst, är den primära anledningen till att fallet valdes.
3.3 Val av teori
Enligt Malkasian bör en definition av utnötningskrig vara generell.63 En sammanställning av flera teorier medger att man får ett brett perspektiv av irreguljär krigföring, och man riskerar inte att få ett för snävt ramverk. De teorier av Tse-tung, George Grivas och Che Guevara som Taber sammanställer fokuserar på deras egna konflikter. Tse-Tungs teori gick inte att applicera i andra kontexter.64 Che Guevara är däremot en ikon inom kontemporär gerillakrigföringsteori trots att han misslyckades i Kongo och Bolivia. Hans teori inte heller gick att generalisera till andra fall.65 Viss kritik kan föras mot att den sammanställning som sker i sig blir alldeles för generell. Detta motiveras under 3.4 Reliabilitet och validitet.
3.4 Reliabilitet och validitet
Undersökningen försöker uppnå en god begreppsvaliditet genom att motivera varför de operat-ionella indikatorerna motsvarar teorin. Skulle avståndet mellan dessa vara för stor, påverkas validiteten negativt och trovärdigheten för undersökningen minskar.66 Argument mot att indi-katorerna inte motsvarar teorin då revolutionära aspekter inte omhändertas försöker undersök-ningen bemöta genom tydligt motivera där delar av teorin avgränsas. Vidare så medger sam-manställningen utav tre teorier till att validiteten hos indikatorerna ökar, då de operationaliseras från flera centrala teorier inom gerillakrigföring. God begreppsvaliditet på övriga delar nås i denna undersökning genom omedelbar validitet. Indikatorerna motsvarar i många fall en direkt representation av det teoretiska begreppet, och utgör en mindre besvärlig operationalisering.67
62
Tuunainen, Finnish Military Effectiveness in the Winter War, 1939-1940, 123. 63Malkasian, ”Toward a Better Understanding of Attrition”, 940.
64
I. F. W. Beckett, Modern insurgencies and counter-insurgencies: guerrillas and their oppo-nents since 1750, Warfare and history (London ; New York: Routledge, 2001), 70.
65Gordon H. McCormick och Mark T. Berger, ”Ernesto (Che) Guevara: The Last
“Heroic” Guerrilla”, Studies in Conflict & Terrorism 42, nr 4 (03 april 2019): 354, https://doi.org/10.1080/1057610X.2017.1398319.
66
Esaiasson m.fl., Metodpraktikan, 57. 67
Reliabilitet ses som frånvaro av slumpmässiga eller osystematiska fel, det vill säga att vi an-vänder vårt analysverktyg på rätt sätt.68 För att erhålla en hög reliabilitet förklaras hur författa-ren går till väga under del 3.6.5 Uppfyllnad av Indikatorer, samt motiveras vid respektive indi-kator. Att undersökningen använder flera olika källor är inte bara i källkritiskt syfte, utan bidrar till en högre reliabilitet genom att texter inte misstolkas och uppfattas på fel sätt.
3.5 Materialdiskussion
Materialet har inte avgränsat till specifika slag i och med att analysverktyget letar efter fenomen som skiljer sig väldigt mycket ifrån varandra. En indikator skulle kunna erhålla uppfyllnad i ett slag, men inte ett annat. En alldeles för snäv avgränsning inom ramen för materialet skulle kunna göra att man enbart fullständigt bekräftar eller förnekar förekomsten av en indikator. Dock medför detta att tidsåtgången för att reproducera undersökningen ökar markant. Vidare har materialet valts på grund utav dess tillgänglighet på svenska och engelska. Intresset för vinterkriget har skapat ett brett utbud av litteratur på andra språk än finska och ryska. Att över-sätta ryska och finska böcker har således inte varit nödvändigt även om det hade varit relevant.
Materialet består utav The Winter War: the Soviet attack on Finland av Eloise Engle och Lauri Paananen, Ärans vinter av Claes-Göran Isacson samt Finska Vinterkriget (översatt till svenska, originaltitel: White Death. Russia’s War on Finland.) av Robert Edwards.
The Winter War av Engle och Paananen är ett klassiskt militärhistoriskt verk om vinterkriget som först publicerades 1973. Författarna har tagit hjälp av översättare för att nyttja sovjetiska källor, och har erhållit hjälp från individer som deltog i kriget. Trots detta är boken väldigt fokuserad på ett finskt perspektiv. Detta är däremot fördelaktigt då undersökningen främst fo-kuserar på finsk taktik.
I Finska Vinterkriget skildrar Edwards konflikten ur båda sidors perspektiv. Edwards undersö-ker kriget främst ur ett politiskt perspektiv, men skildrar även strider i detalj. Detta är lämpligt för att erhålla en uppfattning om de indikatorer som förhåller sig till Sovjetunionen. Boken publicerades 2006.
Isacson försöker i Ärans Vinter att beskriva helheten av vinterkriget. Boken publicerades 2007. Boken har tre delar ur olika perspektiv. Dessa är finskt, sovjetiskt och svenskt perspektiv, vilket underlättar analysen. Den är baserad på memoarer, dagböcker och tidigare verk.
Samtliga böcker har analyserats utifrån äkthet, oberoende, samtidighet och tendens.69 Äktheten brukar inte undersökas om forskaren inte anar något.70 Kontroll att böckerna motsva-rar rätt böcker och att alla tre böcker har publicerats av vedertagna förlagsgrupper har genom-förts. Alla tre böcker är sekundärkällor, alltså en återberättelse av någon som själv inte var med om
händelseförloppet. Tre böcker valdes på grund utav att vi då kan bekräfta berättelser eller företeelser.71 Samtidigheten blir något lidande då mellan 30 och 70 år passerat sedan kriget utspelade sig och tills att böckerna skrevs. Generellt är mer samtidighet mer pålitligt. Inform-ationen är däremot delvis inhämtad av nedskrivna memoarer och baserat på tidigare verk, vilket gör att samtidigheten inte påverkas lika mycket än om till exempel en intervju hade producerats i efterhand. För att undvika tendentiösa källor valdes olika författare från både Sverige, USA och Finland och författarna granskades. Ingen ger någon antydan på att ha personlig vinning av att vinkla materialet. Det hade varit eftersträvansvärt med sovjetisk källa. Dock skapar detta problem med översättning som forskaren inte hade kunnat hantera med givna resurser. Däremot
förekommer vissa sovjetiska krigsdagböcker och uttalanden inom materialet.
3.6 Operationalisering
Operationalisering innebär att vi förvandlar teorin vi undersöker till någonting mätbart, eller operationella indikatorer. Dessa används sedan för att analysera materialet.72 Det väsentliga ur varje sammanställd kategori ur Tabers bok kommer att sammanfattas för att ge en förklaring till hur varje indikator uppkommer. I slutet av operationaliseringen kommer analysverktyget att presenteras i sin helhet.
69
Esaiasson m.fl., 287. 70Esaiasson m.fl., 291. 71Esaiasson m.fl., 292. 72
3.6.1 Avgörande och taktiskt uppträdande
Tse-Tung menade att man bör vara numerärt överlägsen, och genomföra korta intensiva eldö-verfall. Denna indikator avgränsas till gerillastrider, då det förekommer situationer då terräng skall försvaras inom ramen för konventionell krigföring. För att erfordra motståndaren så mycket förluster och därmed kostnader som möjligt, krävs det att den mindre parten väljer sina tillfällen och metoder med omsorg. Trots att rätt tillfällen väljs kommer det alltid finnas till-fällen då man dras in i en konflikt som man inte har förberett, vilket kan påverka analysen. Därför delas indikator nummer tre upp i två delindikatorer. Vidare är det viktigt att man tar vara på eventuell materiel som taktiska segrar genererar, för att säkerställa tillräckliga resurser inför kommande konflikter, samt att gerillan vidtar åtgärder för att utnöta motståndarens resur-ser. Principen att få motståndaren att sprida ut sig och sedan kraftsamla mot avskurna delar påminner om att använda terrängen effektivt, där båda syftar till att rendera motståndarens över-lägsenhet meningslös. Därav kommer indikatorn för detta att presenteras under terrängavsnittet. Detta stycke erhåller följande indikatorer:
1. Eftersträvar lokal överlägsenhet i planering
2. Korta eldöverfall i syfte att minimera egna förluster.
3. Väljer sina strider genom att (1) undvika konfrontation och (2) (om möjligt) avbryta på-gående operation om den framgår som ej fördelaktig.
4. Omhändertar tillfångatagen materiel och utrustning 5. Utnöter motståndarens resurser
3.6.2 Terrängen
Terrängen skapar flera fördelar för den numerärt underlägsna sidan. Den genererar skydd mot
olika angrepp, bekämpning eller upptäckt både via mark och i luften, indirekt och direkt.
Ter-rängen är också vital för att möjliggöra det taktiska tillvägagångssätt som gerillakrigföring fö-respråkar, nämligen noga valda tillfällen med goda möjligheter till att begränsa egna förluster, samtidigt som motståndaren gradvis decimeras. Det skydd som kanaliserande terräng genererar medger fria tillbakaryckningsvägar och möjliggör att små enheter kan komma nära motstånda-ren. Är terrängen kanaliserande, kan motståndaren inte heller följa efter eller nyttja hela sin
numerära överlägsenhet och stridsteknik. För att analysera huruvida terrängen användes effek-tivt erhåller detta stycke följande indikatorer:
Använder styrkorna terrängen fördelaktigt och skapar fördelar så som: 1. Skydd mot upptäckt från (1) mark och (2) luft
2. Fria tillbakaryckningsvägar
3. Skydd mot vapensystem genom fältarbeten
4. Kanaliserande terräng där motståndaren inte kan nyttja ordinarie stridsteknik
3.6.3 Space/time/will
Essensen i begreppet space/time/will är att det finns en plan där man byter ut territorium mot
tid, vilket kan skapa vilja hos folket. I denna undersökning byter vi ut vilja mot kostnad. Vidare
så bidrar tiden som skapas till att framtvinga inneboende svagheter hos motståndaren som visar sig under en utdragen konflikt, vilket borde försämra motståndarens vilja eller möjlighet till att fortsätta konflikten och nå ett avgörande.
Space/time/cost får följande indikatorer:
1. Ger upp territorium mot förluster hos motståndaren genom en planerad fördröjning av om-rådet
2. Konflikten blir utdragen och sänker motståndarens vilja (eller möjlighet) till ett avgörande.
3.6.4 Relation mellan folket och dess väpnade styrkor
Finland använde sig utav en reguljär folkförankrad försvarsmakt. Detta innebär att soldaterna rekryterades ur befolkningen. Det är relevant huruvida befolkningen stödjer kriget och den psy-kologiska ihärdigheten till förlusterna landet hade under kriget. Åsikter om kriget kan även påverkas av motståndarens våldsanvändning mot civilbefolkningen. Vidare så försvaras befolk-ningscentra och infrastruktur inom utnötning, och det är därmed intressant att undersöka om vanliga operationer kombinerats med gerillametoder. Följande indikatorer kommer att använ-das:
1. Opinionen om kriget framstår som positiv 2. Motståndaren bekämpar civilbefolkningen
3. Reguljära operationer kombineras med gerillametoder
3.6.5 Uppfyllnad av indikatorer
För att kunna genomföra mätningen behöver de operationella indikatorerna erhålla uppfyllands-grader. Denna undersökning kommer att fokusera på förekomst och det finns tre värden som de operationella indikatorerna kan erhålla. Dessa är Återfinns, Återfinns delvis, och Återfinns ej. Författaren har valt att inte ange en specifik frekvens av fenomenen då författarna av materialet väljer vad som är väsentligt i deras verk, och påverkar således hur ofta det framställs. För att indikatorn skall erhålla kriteriet Återfinns krävs det att det vid flertalet tillfällen har förekommit, samt inom minst två verk av det analyserade materialet, annars erhåller det Återfinns delvis eller Återfinns ej.
3.6.6 Analysverktyg
Avgörande och taktiskt uppträdande
Återfinns Återfinns delvis Återfinns ejEftersträvar lokal överlägsenhet i planering
Korta eldöverfall i syfte att minimera egna förluster
Väljer sina strider och undviker ofördelaktiga konfron-tationer
Väljer sina strider genom att avbryta pågående operat-ion om den framgår som ofördelaktig
Omhändertar tillfångatagen materiel och utrustning Utnöter motståndarens resurser
Använder terrängen fördelaktigt
Skydd mot upptäckt från (1) mark och (2) luft Fria tillbakaryckningsvägar
Skydd mot vapensystem genom fältarbeten
Kanaliserande terräng där numerär överlägsenhet blir irrelevant, samt att motståndaren inte kan nyttja ordi-narie stridsteknik
Space/time/cost
Ger upp territorium mot förluster hos motståndaren ge-nom planerad fördröjning av området
Konflikten blir utdragen och sänker motståndarens vilja (eller möjlighet) till ett avgörande
Relation mellan folket och dess väpnade styrkor
Civilbefolkningens inställning till kriget framstår som positiv
Motståndaren bekämpar civilbefolkning
3.7 Forskningsetiska överväganden
Undersökningen kommer att innefatta uttalanden från sovjetiska officerare som deltog i kriget. Konsekvenserna av misslyckade offensiver kostade flertalet officerare livet genom avrättning, vilket i kontemporära fall skulle kunna påverka deltagare ur kriget. Tiden som har löpt sedan konflikten talar för att samtliga officerare nu är avlidna och påverkas inte av undersökningen eller materialet.
Manöverkrigföring eftersträvar att minimera förluster för båda sidor. Utnötningskrig, oavsett hur effektiv, strävar efter att erfordra så mycket förluster som möjligt för motståndaren. Detta skapar ett etiskt dilemma kring vilka operationskonster som är etiska att använda sig av. Utnöt-ning specifikt inom ramen för avskräckning kan däremot ses som konfliktförebyggande då det främst är en metod för mindre stater för att förhindra en eventuell invasion.
4. Analys
4.1 Konflikten
I oktober 1939 kallade Sovjet finska diplomater till Kreml för att diskutera politiska ärenden. Sovjetunionen ville hyra Hanko, en strategiskt viktig hamn, samt en förflyttning av de laterala landsgränserna några mil västerut. För detta skulle Finland erhålla Karelia, som till ytan var ungefär dubbelt så stort som den landmassan de gav bort.73 De både parterna kom inte till kon-sensus och det öppnades eld av artilleripjäser vid landsgränsen söndagen den 26:e november 1939. Sovjetunionen beskyllde Finland för denna aggression, vilket senare skulle visa sig vara en provokation utav Sovjet för att kunna förklara krig mot Finland. I november 1939 vändes världens ögon mot Finland, när de under 105 dagar utkämpade ett krig som Sovjetunionen be-dömde skulle ha tagit 10–12 dagar. Finländarna som var numerärt underlägsna, både med man-skap, materiel och fordon, stod för en heroisk insats när de mirakulöst höll ut mot Sovjet. I mars 1940 kom freden, hundratusentals förluster senare för Sovjet (siffrorna skiljer sig) och lite under 100 000 skadade och döda för Finland. Finland var inte militärt besegrade, men förhandlade fram fred med Sovjetunionen. Att Finland tog till militärt våld, innebar att de gav bort mer yta än vad de initiala förhandlingarna innefattade.74
4.2 Avgörande och taktiskt uppträdande
4.2.1 Eftersträvar lokal överlägsenhet i planering
De finländska styrkorna var ofta numerärt underlägsna, framför allt under de delar som prägla-des utav fördröjning- och störstrid. Vid flertalet tillfällen genomförde finländarna motanfall trots numerärt underlägsna styrkor med blandade utfall. Detta kan förklaras av att viss framgång inte kunde mätas i förluster, utan medgav andra fördelar så som upphöjd moral.75 Ingen empiri har identifierats där finländarna eftersträvade lokal överlägsenhet i materialet. Därav erhåller denna indikator uppfyllnadsnivån Återfinns ej.
73
Paananen och Paananen, The Winter War, 10. 74Paananen och Paananen, 42.
4.2.2 Korta eldöverfall i syfte att minimera egna förluster
Redan vid de inledande striderna så förekom det stridsteknik som kan kategoriseras som geril-lakrigföring. Lokala hemvärnsförband skidade parallellt med framryckande motståndare. Dessa patruller genomförde intensiva eldöverfall i syfte att erfordra motståndaren förluster.76 Detta tillvägagångssätt beskrevs i sovjetisk media som banditförfarande då finländarna inte engage-rade sig i öppen strid. Istället skjuter man på förband från skogen, som ej kan besvara elden, för att sedan dra sig ur med hjälp utav sina skidor.77 Mannerheim78 hoppandes att de inledande striderna skulle kunna stoppas av gerillakrigföring.79 Genom att fördela ut stridande enheter, ända ner till individuella skyttar, skulle kontinuerliga eldöverfall genomföras mot motstånda-rens sidor och bak.80 Korta eldöverfall präglade stör- och fördröjningsstrider, och minimerade tidsfönstret Sovjetiska soldater hade att bekämpa de finska förbanden innan de försvann iväg och erhöll skydd av skog och mörker. På grund utav att inget annat material har beskrivit hur dessa eldöverfall har gått till, erhåller denna indikator uppfyllandsgraden Återfinns delvis.
4.2.3 Väljer sina strider och undviker ofördelaktiga konfrontationer
Gerillatrupper anföll utan artilleri och ofta i skydd utav mörkret för att erhålla så hög överrask-ning som möjligt.81 Vidare så engagerade sig finnarna inte i strider på öppna fält, som Sovjet föredrog, utan höll sig till skogskanter. Likaså valde finnarna att ofta ge efter terräng under dagen, för att sedan åter ta terrängen när den blev oförsvarad under natten.82 Sovjets stridsteknik och doktrinära förhållningssätt att försvara tagen terräng till siste man skapade svårigheter att slå motståndarens motti. Vad finnarna då gjorde var att dela upp dessa i ytterligare mottis för att enbart slåss mot en begränsad del av motståndaren åt gången. Ammunition användes spar-samt i syfte att nedkämpa extremiteter av försvaret och förminska mottins yttre gränser. Mot-ståndaren koncentrerades på en mindre och mindre yta, och nedkämpades gradvis.83 Vid stri-derna i Suomussalmi mot den 44:e divisionen styckades divisionen upp i hela sju isolerade
76
Paananen och Paananen, The Winter War, 18. 77Paananen och Paananen, 29.
78Mannerheim var överbefälhavare över Finlands krigsmakt under vinterkriget. 79Paananen och Paananen, The Winter War, 33.
80Paananen och Paananen, 36. 81Paananen och Paananen, 36. 82Paananen och Paananen, 64. 83
enheter. Sovjet hade inte heller någon möjlighet att skicka förstärkningar på grund utav den kanaliserande terrängen och oframkomliga skogarna.84 Detta medgav att finländarna kunde strida mot en avgränsad del av motståndaren åt gången och gjorde konfrontationerna fördelakt-iga.85 Finländarna tog emellanåt risker och skickade in mindre enheter, ibland enskilda stridspar med buntladdningar och Molotov cocktails för att infiltrera mottin.86 Det skulle visa sig att grunden till mottins effektivitet, nämligen Sovjets tendens till att försvara tagen terräng, även gjorde motanfall for finnarna väldigt svåra och kostsamma.87 Vidare så utnyttjade finnarna det kaos som skapades av deras anfall. Genom att jaga efter trupper som flydde ut i skog och således även blev isolerade från egna förband, lyckades små enheter orsaka stor skada. Finnarna undvek inte alltid ofördelaktiga konfrontationer. Till exempel i duellsituationer med stridsvagnar, då finländarna använde sig utav sina Molotovcocktails. Dödstalen steg upp i hela 70 % i deras tappra försök att nedkämpa stridsvagnarna.88
Sammanfattningsvis försökte finländarna välja sina strider för att minimera egna förluster, men de identifierade även situationer där det var nödvändigt att riskera egna liv för att nedkämpa stridsvagnar. Detta skedde då i ett högre syfte i och med att dessa vagnar var tvungna att stoppas inför kommande strider. Då indikatorn identifierats i allt material, erhåller indikatorn uppfyll-landsgraden Återfinns.
4.2.4 Väljer sina strider genom att avbryta pågående operation om den framgår som oför-delaktig
Vid striderna vid Summajoki hade Mannerheim kommit upp med en djärv plan. Planen syftade till att inringa de sovjetiska trupperna mellan två älvar, och sedan kraftsamla artilleri för att nedkämpa motståndaren. Mannerheim beordrade Öhquist, som var operationsansvarig, att av-bryta verksamheten om han erfordrade större oförutsägbara förluster.89 Det fanns således ett tänk om att hushålla resurser och att överväga om genomförd operation skulle vara värd dess
84
Edwards, Finska vinterkriget, 168.
85
Claes-Göran Isacson, Ärans vinter: Finska vinterkriget 1939 - 40 (Stockholm: Norstedt, 2007), 123.
86Paananen och Paananen, The Winter War, 111.
87Isacson, Ärans vinter, 93.
88Paananen och Paananen, The Winter War, 59. 89
kostnad. Öhquist avbröt anfallet efter att ha förlorat över 1500 soldater.90 Under täcktruppernas fördröjning mot huvudförsvarslinjen genomförde Tavastlands ryttare ett anfall utanför deras dimensionerande uppgift att spana. Detta anfall var onödigt dyrt, och påvisar att även finnarna genomförde anfall trots dåliga förutsättningar och motgång under anfallet.91
Trots den framgångsrika idéen bakom motti så stötte finländarna givetvis på problem emellanåt, och i Luelahti avbryt de sitt anfall då förlusterna förväntades bli alldeles för stora och skulle inte gå att genomföra utan understöd av indirekt eld. Finländarna avvaktade med sitt anfall till dess att de hade kraftsamlat system för indirekt eld. Trots detta var striderna blodiga.92 Vidare så avbröts även planer att återerövra Suojärvi, på grund utav de höga kostnader som striderna vid Äglajärvi hade genererat.93
Finska styrkorna påvisar ett återhållsamt beteende där de evaluerar situationen både i förhand och under tiden som den genomförs, i syfte att kunna avbryta för att hushålla med sina begrän-sade resurser. Det fanns även tillfällen då så inte var fallet, som med Tavastlands ryttare. Där-emot har det inte identifierats på vilken nivå detta beslut skedde, samt detaljerna krig anfallet. Detta bidrar till att indikatorn erhåller uppfyllnadsgraden Återfinns delvis.
4.2.5 Omhändertar tillfångatagen materiel och utrustning
Ett stort problem inför krigsutbrottet var finländarnas ammunitionsproduktion.94 Finnarna sökte ständigt efter ny materiel och utrustning efter framgångsrika slag.95 Efter strider runt Suojärvi-området omhändertog finländarna bland annat 59 stridsvagnar, 31 artilleripjäser och över 3500 eldhandvapen.96 Vid striderna öster om Suomussalmi omhändertog finnarna hundratals fordon, över 1000 hästar och över 6000 handeldvapen.97 Segern över den 163:e divisionen gav mycket ammunition, pansarvärnsvapen och artilleripjäser.98 Som resultat över den otroliga mängd
va-90
Edwards, 205.
91Isacson, Ärans vinter, 74. 92Isacson, 141.
93Edwards, Finska vinterkriget, 192. 94Isacson, Ärans vinter, 35.
95Paananen och Paananen, The Winter War, 69. 96Paananen och Paananen, 92.
97Paananen och Paananen, 104. 98
pen, utrustning och fordon som finländarna lyckades omhänderta under kriget, blev det ett stå-ende skämt att Sovjetunionen var finländarnas främsta leverantör.99 Det har däremot inte iden-tifierats någon situation där ett anfall skulle genomföras i syfte att erhålla mer utrustning. Trots denna avsaknad var det extremt mycket materiel som finländarna omhändertog, vilket också möjliggjorde den uthållighet som påvisades under vinterkriget. Indikatorn erhåller därmed upp-fyllnadsgraden Återfinns.
4.2.6 Åtgärder som syftar till att dränera motståndarens resurser
Sovjets flygföretag jagade ibland enskilda soldater, och tömde ofantlig mängd ammunition på små enheter trots dess insignifikanta betydelse.100 Finländarna lärde sig dessutom att Sovjet i deras uppdelade motti, förmodligen i desperation, svarade oproportionerligt mot finnarnas åter-hållsamma eldgivning. Detta led till ammunitionsbrist.101 Brev som har hittats från sovjetiska stupade och krigsfångar påvisar den ammunition-, drivmedel- och matbrist som förekom på förbanden.102 Finländska täck- och jägartrupper brände byggnationer på marken de lämnade bakom sig och försvårade återhämtning, vilket bidrog till ett försämrat stridsvärde hos Sovjet103 En krigsdagbok från en sovjetisk bataljonschef vittnar om hur logistiken ständigt blev ett pro-blem för sovjetiska styrkor, och de saknade mat, drivmedel, och ammunition. De hade också väldigt många sårade och stupade som de inte kunde omhänderta. Soldaterna hade generellt ett extremt dåligt stridsvärde.104 Ytterligare krigsdagböcker förstärker problematiken som finnar-nas stridsteknik och utnötning av sovjetiska förbands resurser renderade i. Reträttvägar blev avskurna, de vart omringade (av en numerärt underlägsen motståndare dessutom) och har be-gränsat med resurser för att genomföra någon typ av operation.105 Vidare så beskriver Paananen hur finländarna öppnade eld med en pjäs för att provocera fram reaktioner från Sovjet. Det uppskattas ha tagit cirka 10 000 granater för att skada en av ekrarna på trähjulet.106 Finländarna har således vidtagit åtgärder som på taktisk nivå genererar logistiska problem hos motståndaren, och det har dessutom inte påvisats att de ofruktbart försöker provocera motståndaren till att
99
Isacson, Ärans vinter, 119.
100Paananen och Paananen, The Winter War, 77; Isacson, Ärans vinter, 89. 101Edwards, Finska vinterkriget, 168.
102Edwards, 199.
103Isacson, Ärans vinter, 106. 104Isacson, 123.
105Isacson, 129. 106
använda någon förbrukningsvara utan resultat, och med egna förbrukade resurser som följd. Indikatorn har återfunnits i allt material, och erhåller uppfyllandsgraden Återfinns.
4.3 Använder förbanden terrängen fördelaktigt och skapar fördelar så som:
4.3.1 Skydd mot upptäckt från (1) mark och (2) luft
Finnarna försökte maskera både sig själva och sin utrustning, genom att använda terrängen (i de flesta fall skogen) som ett naturligt skydd. Vegetation placerades ut för att få stridsställ-ningar, diken och fortifikationer att smälta in i omgivningen.107 Vid Karelska näset skulle det Sovjetiska infanteriet genomföra ett anfall mot bunkerformationer med sprängladdningar. Dessa formationer var svåra att hitta då de var väl maskerade.108 Norr om Ladoga begränsade finska förband sin organisatoriska storlek till max bataljonstorlek, vilket underlättade deras tak-tiska uppträdande samt att undvika upptäckt.109
Vid Tolvajärvi illustreras den överraskning finländarna genererade till följd av att kunna ta sig till och från platser dolt, och därmed kunna uppträda oförväntat. Finländarna hade gott om tid för att utgruppera i en halvcirkel och bokstavligen förinta de sovjetiska oanade trupperna som uppehöll sig runt sina eldar, och som inte hann besvara elden.110 Finländarnas stridsteknik samt vinterns mörka slöja skapade skräck hos sovjetiska förband, och den vita döden som finländarna kallades för tycktes finnas överallt.111
Sammantaget har finländarnas användande av terräng bidragit till att de varit svåra att upptäcka och bekämpa, och återfunnits i allt material. Indikatorn erhåller uppfyllnadsgraden Återfinns.
4.3.2 Fria tillbakaryckningsvägar
Finnarnas stridsteknik innebar att man ofta sköt på ifrån skogar, vilket möjliggör fria tillbaka-ryckningsvägar. Flertalet utav anfallen genomfördes också i skydd utav mörker, vilket möjlig-gör en dold tillbakaryckning ut i skogen. En väldigt stor bidragande faktor var också finnarnas
107
Paananen och Paananen, 79. 108Edwards, Finska vinterkriget, 251. 109
Paananen och Paananen, The Winter War, 82. 110Isacson, Ärans vinter, 149.
tillgång till skidor och den snön som låg på marken. Snön möjliggjorde inte bara fria tillbaka-ryckningsvägar utan gjorde det ytterst svårt för motståndaren att följa efter.112 I kombination med att motståndaren ständigt förpliktade sin framryckning till vägarna, möjliggjorde detta fria tillbakaryckningsvägar ut i skogen.113 Indikatorn har identifierats i samtligt material och erhål-ler uppfyllnadsgraden Återfinns.
4.3.3 Skydd mot vapensystem genom fältarbeten
Förberedelser på Mannerheimlinjen fortgick under tiden som fördröjning skedde i östra Fin-land.114 Mannerheimlinjen var försedd med enklare fortifikationer som inte klarade av den pan-sarförmåga som Sovjet hade. Detta på grund utav att stridsvagnshotet inte utvecklats fullt ut innan vinterkriget tog sin början. Mannerheimlinjen hade enbart 221 bunkrar på den 150 km långa försvarslinjen, vilket är väldigt lite jämfört med de 5800 betongfort Maginotlinjen hade.115 Hade finländarna tid så skapades det ofta skydd i form utav att fälla träd, eller gräva ner sig i snön.116 I ett brev från en finsk soldat beskrivs det hur de slutade bry sig om
motstån-darens artilleri eller flygunderstöd, även om det slog ned runt omkring deras grävda värn.117 De bristfälliga åtgärderna på Mannerheimlinjen var delvis av kostnadsskäl, och delvis på grund av ett ”nytt” stridsvagnshot. Däremot så har soldater vidtagit åtgärder för att minimera påver-kan av motståndarens vapensystem. Indikatorn har identifierats i två delar av materialet, och erhåller indikatorn uppfyllnadsnivån Återfinns.
4.3.4 Kanaliserande terräng där numerär överlägsenhet blir irrelevant, samt att motstånda-ren inte kan nyttja ordinarie stridsteknik
De smala vägarna begränsade Sovjets framryckningshastighet. Det tog även längre tid att få sitt artilleri på plats.118 Finnarna hade taktiskt valt att genomföra eldöverfall på sådana platser, men det kanske snarare var motståndarens förtjänst att det blev så framgångsrikt. Sovjet envisades
112
Isacson, Ärans vinter, 55; Paananen och Paananen, The Winter War, 29. 113Edwards, Finska vinterkriget, 180.
114
Paananen och Paananen, The Winter War, 63. 115Isacson, Ärans vinter, 40.
116Isacson, 120. 117
Paananen och Paananen, The Winter War, 72. 118
med att inte taktikanpassa och genomförde större anfall över is, trots dåligt väder och försvars-grupperade finnar.119 Små finska enheter sköt inte bara på motståndarna under deras framryck-ning, utan även när de gick i bas. Finnarna var väl medvetna om att motståndarens artilleri och flyg inte utgav något hot i den täta skogsberikade terrängen. De visste också att motståndaren inte skulle avdela någon större styrka för att möta hotet från skogarna.120 Finnarnas stridsteknik kombinerat med deras begränsade storlek skapade ibland så mycket förvirring bland Sovjet att de slogs mot sig själva.121 Följaktligen började Sovjet dessutom sprida ut sina trupper mer och mer över området.122 Motståndaren kunde inte heller se finländarna, och det kändes som att de var överallt. Det fanns en påtaglig rädsla kring vart finländarna befann sig, och vad som skulle hände de som gick efter dem.123 Soldaterna fruktade skogen, då de var utbildade till att slåss på öppna fält och slätter där de kan se motståndaren, och sägs vara en av grundorsakerna till att mottin kunde användas.124 Stridsvagnar blev utspridda, de hade svårt att bekämpa en motstån-dare som de inte såg.125 Finländarnas effektiva användande av terrängen, samt att deras strids-teknik väldigt ofta fokuserade på att störa motståndaren, resulterade i att Sovjetiska trupper i brist på logistik var tvungna att dra tillbaka.126 Uppdelandet i mottin var en stor framgångsfaktor då finländarna eliminerade den numerära överlägsenhet som motståndaren hade.127
Vidare så var anfall mot vägbundna enheter väldigt effektiva. Vid ett tillfälle, renderade ett anfall av en liten styrka i att hela 44:e divisionen gjorde halt, och förvandlades till en gigantisk trafikstockning, vilket ytterligare gynnade finnarnas val utav stridsteknik.128 Vid striderna mel-lan den 27:e jägarbataljonen och den sovjetiske 8:e armén vart vägbundenheten hos de sovje-tiska styrkorna återigen förödande. Smala vägar och täta skogar tvingade de sovjetiska styr-korna att förplikta sin framryckning och stridsteknik till vägarna. Framryckningen påverkades av jägarbataljonens strider som medförde problematiken att den sovjetiska framryckande styr-kan återigen erhöll ett längre och längre avstånd till egen logistik.129 De få vägarna användes
119
Paananen och Paananen, 68. 120Paananen och Paananen, 86. 121Paananen och Paananen, 90. 122Paananen och Paananen, 91.
123Paananen och Paananen, 103; Edwards, Finska vinterkriget, 120. 124Isacson, Ärans vinter, 42.
125Edwards, Finska vinterkriget, 119.
126Paananen och Paananen, The Winter War, 105. 127Isacson, Ärans vinter, 56.
128Isacson, 130; Edwards, Finska vinterkriget, 163. 129
