Sjuksköterskans viktiga roll i arbetet med självskadebeteende : En litteraturöversikt

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Amelie Gunnarsson, Erika Stenström, Maja Thomasson HANDLEDARE:Lotta Wikström

JÖNKÖPING Maj 2020

Sjuksköterskans viktiga roll i

arbetet med självskadebeteende

Sammanfattning

Bakgrund: Självskadebeteende är ett utbrett och komplext beteende. Psykisk ohälsa

och ångest är de centrala orsakerna och kan drabba människor i alla åldrar. Patienter som söker vård känner rädsla för hur de kommer bli bemötta och har en rädsla om att inte bli förstådda av vårdpersonalen. Sjuksköterskan strävar i sin arbetsroll efter att främja hälsa och förhindra ohälsa. Utifrån den personcentrerade vården eftersträvas en öppenhet för patenten och patientens perspektiv av sin berättelse.

Syfte: Beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta patienter med

självskadebeteende.

Metod: Den kvalitativa litteraturöversikten baserades på tolv vetenskapliga artiklar.

Analysen genomfördes med stöd av modell i fem steg av Friberg.

Resultat: När sjuksköterskor bemöter patienter upplevde de otillräcklighet

bestående av kunskapsbrist, hjälplöshet och en känsla av bristande riktlinjer. De upplevde även en tidsbrist för att hjälpa patienten. Känslor som upplevdes vid mötet med patienter med självskadebeteende varierade mellan olika sjuksköterskor. Frustration var en känsla som kunde upplevas, då patienterna ofta återkom till vården. Genom att skapa en öppen relation vid bemötandet, upplevdes det att man fick en ökad

förståelse för patienten.

Slutsats: För att främja ett bra bemötande till patienter med självskadebeteende

behöver sjuksköterskor erbjudas mer utbildning inom ämnet. Verksamheten behöver även utveckla rutiner och riktlinjer för att kunna underlätta bemötandet.

Nyckelord: Självskadebeteende, sjuksköterska, upplevelse, personcentrerad vård,

Summary

Title: The nurse’s important role in the work on self-harm behaviour, a literature

review

Background: Self-harm is a complex behavior where mental illness and anxiety are

the important reasons why it’s developed. Patients have a fear of not being understood or taken seriously by the healthcare staff. The nurse strives in her profession to promote health and prevent ill health. Based on the person-centered care, an openness to the patient and perspective for the patient’s history is important to strive for.

Purpose: The purpose was to describe the nurse's experience of meeting patients with

self-harm behavior.

Method: The qualitative literature review was based on 12 scientific articles. The

analysis was performed according to model in five steps by Friberg.

Results: Nurses experienced the feeling of inadequacy, consisted of lack of knowledge

and guidelines, helplessness and feeling of lack of time when responding to patients. By creating an open relationship during the meeting, it was felt that the nurses gained a greater understanding of the patient.

Conclusion: Nurses needs to be offered more education in the subject, in order to

promote a good response to patients with self - harm. Routines and guidelines must also be developed to facilitate the response.

Keywords: Self-harm behavior, nurse, experience, person-centered care, literature

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Syfte ... 4

Material och metod ... 4

Design ... 4 Dataanalys ... 5 Etiska överväganden ... 6

Resultat ... 6

Diskussion ... 9

Slutsatser ... 12

Referenser ... 14

Bilagor ... 20

1

Inledning

Den psykiska ohälsan är ett växande och stigmatiserande samhällsproblem i dagens samhälle. I takt med att självskadebeteende blir mer utbrett i samhället resulterar det i att denna patientgrupp behöver söka sjukvård i högre frekvens än tidigare. Mötet med patienter med självskadebeteende sker inte enbart inom psykiatriska vården, utan kan även mötas inom somatiska vården (Conlon & O’Tuathail, 2012). Sjuksköterskan har fyra grundläggande ansvarsområden inom sin profession, att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Det är också sjuksköterskans ansvar att förmedla medkänsla och inge förtroende för patienten. För att hitta möjliga åtgärder till en förbättrad hälsa behöver sjuksköterskan vara lyhörd och försöka skapa en god relation till patienten (ICN, 2012).

Erfarenheter och kunskapen om att möta denna patientgrupp i vården är låg, vilket kan skapa lidande för patienten (McCarthy & Gijbels, 2010; Drennan, 2019; Hodgson, 2016). Patienter upplever att de inte blir bemötta på ett bra sätt när de kommer i kontakt med vården (Hodgson, 2016), vilket kan resultera i att dessa patienter inte söker vård. Genom att identifiera sjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienter med självskadebeteende, kan faktorer som påverkar omvårdnaden av denna patientgrupp identifieras och främjas.

Bakgrund

Hälsa

Begreppet hälsa definieras på flera olika sätt. World Health Organizations [WHO] benämning på hälsa är den vanligaste definitionen. De benämner att hälsa är ett tillstånd där människan upplever fullt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. På så sätt innebär det att en människa kan uppnå fullständig hälsa trots sjukdom eller funktionsnedsättning (WHO, 1948).

Hälsa kan också definieras ur ett biomedicinskt perspektiv där hälsa ses som frånvaro av sjukdom och att det inte är möjligt att uppnå hälsa vid närvaro av sjukdom (Boorse, 1977). Hälsa går också att ses ur ett humanistiskt perspektiv där fokuset läggs på individen som helhet och dess interaktioner med omvärlden. Det humanistiska perspektivet utgår även från ett holistiskt perspektiv där hälsa ses som mer än frånvaro av sjukdom (Nordenfeldt, 1991).

Ett annat holistiskt synsätt på hälsa är att hälsa kan ses ur ett mångdimensionellt perspektiv, alltså att hälsan inte kan benämnas som antingen eller (Antonovsky, 2005). Begreppet KASAM som står för känsla av sammanhang är en grundpelare för det salutogena perspektivet. Ett högt KASAM innebär att människan känner en god hälsa genom att uppleva sin tillvaro som begriplig, hanterbar och meningsfull. Dessa människor har en god självkänsla som styr deras existens och håller sig då friskare än de med lågt KASAM. De människor som har låg KASAM upplevs oftast som passiva olycksfåglar och tycker sig drabbas av alla sorters sjukdomar lättare än de som har högt KASAM (Antonovsky, 2005). Den psykiska hälsan definieras som ett tillstånd av psykiskt välbefinnande där varje människa kan implementera sina möjligheter, utstå vanliga påfrestningar, arbeta produktivt samt bidra till samhället (WHO, 1986).

2

Psykisk ohälsa

Till skillnad från psykisk hälsa kan psykisk ohälsa uppkomma till följd av trauma, funktionshinder, neurologiska störningar eller efter användning av droger (WHO, 2013). Faktorer som kan kopplas till psykisk ohälsa är de genetiska, biologiska och psykologiska sammansättningarna men även de sociala förhållandena kan påverka den psykisk ohälsa (Goldman & Grob, 2006). Psykisk ohälsa kan kännetecknas av förändringar i tankeförmågan, humöret eller i beteendet och det kan även vara en kombination av dessa (Goldman & Grob, 2006). Psykisk ohälsa kan leda till svårigheter med att klara av vardagssysslor eller att umgås med andra. Ensamhet, social isolering och svårigheter med kommunikation ökar risken för att utveckla eller förlänga psykisk sjukdom (WHO, 2013). Psykisk ohälsa som inkluderar diagnoser som till exempel ångest, depression och borderline ses ha en koppling till självskadebeteende (Klonsky, Victor, & Saffer, 2014)

Självskadebeteende

Självskadebeteende är ett långvarigt och utbrett beteende som finns i alla sociala skikt, i många delar av världen (Favazza, 1996). Självskadebeteende är ett impulsivt beteende som kan innefatta att skära, rispa och bränna sig på kroppen (Favazza, 1996). Att skada sig själv betraktas inte som en sjukdom i den internationella diagnosmanualen DSM-5 (American Psychiatric Association, 2013). Det finns ingen tydlig definition av självskadebeteende då flera begrepp används inom forskningen. I huvudsak är det två engelska begrepp som urskiljs, det är Non-suicidal self-injury, [NSSI] och Deliberate self-harm, [DSH].

NSSI definieras som direkt avsiktlig självskada, där vävnadsskada är den vanligaste skadan som uppstår (Nock & Favazza 2009). NSSI kan även inkludera ätstörningar där patienter är restriktiva med sitt näringsintag eller har ett kompensationsbeteende när det gäller mat (Fox, Wang, Boccagno, Haynos, Kleiman, & Hooley, 2019). Drivkrafter vid NSSI är befrielse från negativa känslor eller att självskadan genererar ett positivt mentalt tillstånd där fokus riktas mot något annat (Malhi & Bell, 2019). NSSI är en viktig riskfaktor för att begå suicid (Wilkinson & Goodyer, 2011).

Den andra gruppen av självskadebeteende är DSH, där patienten skadar sig själv med avsikt att avsluta sitt liv (Hawton & James, 2005).

Orsaker till självskadebeteende

Ångest är en naturlig försvarsmekanism, en reaktion och en vanlig varningssignal för att jaget är utsatt för yttre fara (Karlsson, 2017a). Symtom som är vanliga vid ångest är otillfredsställelse, fobier och tvångstankar. Ångesten kan uttryckas på olika sätt, antingen medvetet och direkt alternativt okontrollerat i form av olika försvarsmekanismer eller tvångsbeteende. Detta hot beror i många fall på en traumatisk upplevelse under uppväxten (Karlsson, 2017a). Ångest är en av de mest centrala faktorerna för självskadebeteende (Åkerman, Bryant & Wikner, 2009).

Varför människor har självskadebeteende är ett komplext tillstånd att förstå, för att det finns många orsaker till självskadebeteende. Kopplingar finns mellan destruktiva upplevelser i barn och ungdomen och i detta är det ofta psykisk ohälsa inblandat. Självskada är något som kan drabba alla åldrar, oavsett bakgrund, kultur och ekonomiska förutsättningar (Hodgson, 2016). Det går inte att påvisa exakt hur en person med självskadebeteende lindrar sin psykisk smärta. Det tros handla om

3

biologiska och psykologiska mekanismer, som exempelvis distraktion och frigörelse av endorfiner (St Germain & Hooley, 2012).

Patienter med självskadebeteende ser sin självskada som en copingstrategi för att hantera själslig smärta (Lindgren, Wilstrand, Gilje & Olofsson, 2004). Copingstrategier är ett sätt att hantera den underbyggande stress en människa kan ha (Ambrus, 2016). Dessa strategier kan delas upp i konfronterande eller undvikande. Konfronterande strategier innebär att problemen som uppstått försöker hanteras och lösas. Undvikande strategier innebär att den stressfyllda situation som uppstått förnekas eller förminskas (Ambrus, 2016). Människor med självskadebeteende vill ofta visa att måendet inte är bra, och på så sätt framkalla en reaktion från omgivningen (Lindgren et al., 2004).

Behandling

Kognitiv beteendeterapi [KBT] används som behandling av vissa psykiska tillstånd så som panik, generaliserad ångest och depression (Hawton, Salkovskis, Kirk & Clark, 1989). Målet med KBT är att patienten ska lära sig att identifiera sina negativa tankar och emotionella reaktioner för att ha möjlighet att ändra självdestruktiva beteende, tankar och känslor (Jansson, Gunnarsson, Björklund, Brudin & Perseius, 2015). KBT går ut på att ändra den kognitiva triaden till något positivt (Beck, 1967). Dialektisk beteendeterapi [DBT] är en form av KBT som är för vuxna människor med självskadebeteende eller suicidtankar, denna behandling utförs av psykoterapeut (Linehan, Armstrong, Suarez, Allmon, & Heard, 1991). DBT är uppbyggt av tre faser: stabilitet och säkerhet, minskning av posttraumatisk stress och att öka självrespekten (Linehan, 1993). Stabilitet och säkerhet ska hjälpa patienten att minska suicidtankar och självskadebeteende. Att öka självrespekten hos dessa patienter handlar om att få patienterna att uppnå sina individuella livsmål (Linehan, 1993). KBT och DBT är något som en sjuksköterska bara kan göra patienten uppmärksam på, då terapin utförs av psykoterapeuter och inte av sjuksköterskan. Sjuksköterskans roll är att motivera patienterna till att förändra sitt tankemönster och att söka hjälp.

Patienters upplevelse av sjuksköterskans bemötande

Patienterna upplever att det inte finns tillräckligt med förståelse och kunskap för att vårda (Hodgson,2016). Patienterna upplever att sjuksköterskan ser skadorna men saknar kunskap och empati för att hjälpa dem. Denna problematik resulterar i att bemötandet bli lidande (Drennan, 2019; Hodgson, 2016). Patienterna blir ofta felbehandlade när personalen inte var bekanta med deras tillstånd (Idenfors, Kullgren & Salander Renbergs, 2015). Patienterna upplever rädsla över att bli dömda och att inte bli tagna på allvar om de berättar om sitt självskadebeteende (SBU, 2015). Flera med självskador vet inte var de ska söka vård för att få hjälp. De som vill ha hjälp är också rädda för det eventuella felaktiga bemötandet som kan uppstå. En känsla av maktlöshet och rädsla är vanligt förekommande när patienter med självskadebeteende söker vård. Maktlöshet och rädsla inför vad som kommer hända när skadorna uppdagas. Samtidigt rapporteras det att dessa patienter inte söker vård, eftersom de har negativa erfarenheter och upplevelser av sjukvården (SBU, 2015).

Personcentrerad vård

Personcentrerad vård innebär en strävan efter att uppnå en vård som fokuserar på hela personen (Ekman et al., 2014) I den personcentrerade vården prioriteras andliga,

4

existentiella, sociala och psykiska behov till lika stor del som de fysiska behoven. Personcentrerad vård fokuserar på att ge respekt och ge bekräftelse för personens egen upplevelse av deras egen sjukdom och ohälsa. Deras unika individuella upplevelse är lika godtagbara som sjuksköterskans professionella upplevelse. Det krävs att sjuksköterskan har en vilja, öppenhet och intresse av att lyssna på patienten och hur patienten beskriver och upplever sin egen situation (Ekman et al.,2014). Hodgson (2016) beskriver vikten av att sjuksköterskan ska kunna arbeta utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv för att främja en god och förstående vård till patienter med ett självskadebeteende. Att sträva efter en personcentrerad vård och att se människan som en helhet, leder till kunskap. Det kommer att öka förståelsen för att kunna hjälpa patienten i de individuella behov som finns (Hodgson, 2016).

Sjuksköterskans roll och ansvar vid vård av patienter med självskadebeteende

I yrkesrollen som sjuksköterska är de centrala ansvarsområdena att främja hälsa, förebygga sjukdom, lindra lidande och återuppbygga hälsa. (International Council of Nurses, [ICN] 2012). Patienter med självskadebeteende kan mötas i både primärvården som så väl på akutvårdsavdelningar (Conlon & O’Tuathail, 2012) och somatiska avdelningar, inte bara inom den psykiatriska vården.

Sjuksköterskan ska förhålla sig till patientens autonomi och därefter arbeta på ett respektfullt sätt mot patienten. Det även viktigt att som sjuksköterska arbeta utifrån ett etiskt förhållningssätt där det visas lyhördhet, medkänsla och empati inför patienten. (ICN, 2012; Hodgson, 2016).

Sjuksköterskor inom den svenska hälso- och sjukvården är även skyldiga att följa olika riktlinjer och lagar som beskriver hur hälso- och sjukvården ska bedrivas samt utföras. Inom hälso- och sjukvårdslagen är målsättningen en god hälsa och att alla människor ska behandlas med respekt på lika villkor. Vården ska fokusera på den individuella patientens behov och tillgodose patientens behov av trygghet, säkerhet och kontinuitet. (Hälso- och sjukvårdslagen [HSL], SFS 2017:30). Sjuksköterskan ska även förhålla sig till Patientlagen (SFS 2014:821). Denna lag stärker patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Legitimerade sjuksköterskor ska även förhålla sig till patientsäkerhetslagen (Patientsäkerhetslagen, SFS 2010:659). Som hälso- och sjukvårdpersonal är det ett personligt ansvar för de handlingar och åtgärder som utförs. Genom ökad medvetenhet kring sina brister undviks risker som kan äventyra patientsäkerheten.

Syfte

Syftet är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta patienter med självskadebeteende.

Material och metod

Design

Uppsatsen är en litteraturöversikt som baseras på en kvalitativ design. För att kunna skapa en översikt över ett särskilt kunskapsområde används litteraturöversikt (Friberg, 2017a). Kvalitativ ansats syftar till att forskarens förståelse och förhållningssätt speglas i processen (Henricson & Billhult, 2017). Det handlar även om att studera människors upplevda erfarenheter av företeelser, forskaren får alltså ett

5

inifrånperspektiv via exempelvis personliga intervjuer. Arbetet använder en induktiv ansats vilket gör att nya slutsatser kan skapas (Henricson & Billhult, 2017).

Urval och datainsamling

Fritextsökningar gjordes för att skapa en översikt över ämnesområdet samt för att finna sökord (Karlsson, 2017b). Artiklar söktes i databasen CINAHL, MEDLINE och PsycINFO. CINAHL är en databas som innehåller referenser till tidskrifter inom ämnet omvårdnad. Medline är en databas som samlar tidskrifter inom medicin och omvårdnad. PsykINFO innehåller referenser till tidskrifter, böcker och rapporter inom ämnet beteendevetenskap och psykologi. För att kunna söka på mer än ett ord användes booleska termer. AND, OR och NOT lades ihop med sökorden (Karlsson, 2017b).

I primärsökningen (bilaga 1) användes följande sökord: Self-harm, nurs*, mental health, self injury, self mutilation, self injurious behavior, delibrate self harm, health personnel, selfinjur*, qualitative, focus group , phenomono*, encounter, attitude*, injuries, self-inflicted, experience*, perception*, view*. För att få med alla böjningar av sökorden användes trunkering. Trunkering gör med en asterisk (*) som gör att orden kapas vid stammen och alla böjelser tas med (Östlundh, 2017). Till en början begränsades sökningarna till 2010, på grund av bristande forskning inom ämnet ökades sökspannet med ytterligare 10 år. Detta gjorde att sökningarna begränsades till artiklar som var skrivna efter 2000, skrivna på engelska och har blivit peer reviewed. Att en artikel är peer reviewed innebär att den är vetenskapligt granskad för att säkerställa kvaliteten på artikeln (Karlsson, 2017b). I sökningarna som gjordes kom det fram tio dubbletter. Manuella sökningar gjordes även genom att söka referenser som hittades i artiklar, totalt fyra artiklar hittades genom manuell sökning. Inklusionskriterierna var att artiklarna ska fokusera på sjuksköterskor som hade mött patienter över 18 år med självskadebeteende i vården. Artiklarna skulle också ha en kvalitativ ansats. Artiklar som enbart handlade om andra professioner än allmänsjuksköterskan eller där deltagarna i forskningen var under 18 år har exkluderats. Urvalsprocessen bildade en överblick över vad som fanns publicerat inom ämnet. Totalt kvalitetsgranskades 29 artiklar utifrån Högskolans protokoll för kvalitetsgranskning av kvalitativa artiklar (bilaga 2) genom att enskilt kvalitetsgranska artiklarna, för att sedan gemensamt diskutera den enskilda kvalitetsgranskningen i grupp. Från de granskade artiklarna var det tolv stycken som svarade på arbetets syfte (bilaga 3). Av dessa tolv artiklar var det nio artiklar som inkluderade sjuksköterskor, både allmänsjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Fyra av dessa tolv artiklar inkluderade sjuksköterskor och andra professioner, där det gick att urskilja resultatet utifrån profession. Det var enbart resultat baserat på sjuksköterskan som togs med. Då antalet kvalitativa artiklar som besvarade syftet var begränsat, inkluderades därför en artikel som använde mixad metod. I artikelns resultat gick det att urskilja de två analysmetoderna, därför användes endast resultatet från den kvalitativa metoden.

Dataanalys

Artiklarna analyserades enligt modell i fem steg av Fribergs (Friberg, 2017b). I första steget lästes alla artiklar flera gånger individuellt av alla författare för att kunna skapa en förståelse av sammanhanget och dess innebörd. I steg två lades fokus på att identifiera nyckelfynd i artiklarnas resultat för att kunna urskilja teman. De nyckelfynd som identifierades markerades med färgpenna. Nyckelfynden jämfördes sedan med arbetets syfte. Tredje steget gjordes genom att resultat från varje artikel

6

sammanställdes. De artiklar som hade samma nyckelfynd klistrades in i ett Worddokument där artiklarnas resultat grupperades. Under det fjärde steget hittades likheter och skillnader i studiernas resultat som sammanställdes och bildade teman. Sammanlagt identifierades fyra teman. Sista steget i analysen var att formulera helheten som framkommit i analysdelen och bilda resultatet. Resultatet skrevs så läsaren lätt ska kunna förstå helheten av arbetet (Friberg, 2017b).

Etiska överväganden

I litteraturöversikten granskas kvalitativa artiklar vilket innebär att människors subjektiva erfarenheter och upplevelser undersöks (Kjellström, 2017). Vid forskning med människor som fokusgrupp är en av de grundläggande principerna att individens mående och välbefinnande går före forskarens intresse. Forskningsetik innebär att människor ska bibehålla sina grundläggande behov och rättigheter (Kjellström, 2017). Helsingforsdeklarationen är en central forskningsetisk riktlinje som finns för att bibehålla en medicinsk klinisk god forskningsetik (World Medical Association, 2013). All forskning som bedrivs med människor och biologiskt material från människor ska enligt lagen (SFS 2003: 460) om etikprövning av forskning som avser människor ha en godkänd etikprövning. Lagen innehåller även bestämmelser om samtycke vid den typen av forskning. Lagens syfte är att ge skydd åt den enskilda människan samt skydda respekten för människovärdet vid forskning.

Artiklarna som användes i litteraturöversikten är granskade utifrån Hälsohögskolans protokoll för kvalitetsgranskning (bilaga 2). Artiklar med både positiva och negativa upplevelser inkluderades. Varje artikels etiska ställningstagande kontrollerades då ämnet anses vara känsligt.

Det fanns en viss förförståelse inför denna litteraturöversikt, det fanns en liten yrkesmässig erfarenhet av att bemöta patienter med självskadebeteende. Det fanns också en förståelse från möten med personer med självskadebeteende inom bekantskapskretsen. Denna förförståelse diskuterades och togs i beaktning under arbetets process.

Resultat

I resultatet sammanställdes tolv artiklar genom kvalitativ analys där fyra huvudteman framkom, se figur 1.

Figur 1 Översikt av huvudteman.

Upplevelse av otillräcklighet En tidskrävande patientgrupp Kommunikation skapar förståelse Tankesättet spelar roll för mötet

7

Upplevelse av otillräcklighet

Många sjuksköterskor upplever sig vara otillräckliga och hjälplösa i mötet med patienter som har självskadebeteende. De upplever att de inte kan hjälpa patienterna på ett konkret sätt eftersom deras enda uppgift är att behandla självskadan och inte det faktiska självskadebeteendet (Konig, McNaught & Tuffin, 2017; Chapman & Martin, 2014). Sjuksköterskor upplever att det är svårt och utmanande att veta hur patienter med självskadebeteende ska bemötas (Konig et al., 2017; Chapman & Martin, 2014; Slaven & Kisley, 2002; Santos, E., Azevedo, A., Silva, G., Barbosa, I., de Medeiros, R., & Valenca, C, 2017).

När sjuksköterskan möter en patient med självskadebeteende finns inga tydliga riktlinjer vem som ska kontaktas, om det är en patientansvarig läkare eller om det är bakjour som ska kontaktas (Slaven & Kisley, 2002). Frånvaro av riktlinjer och kunskap gjorde att sjuksköterskor upplevde hjälplöshet och frustration (Slaven & Kisley, 2002). Det gjorde i sin tur att sjuksköterskorna undvek dessa patienter om de var fysiskt stabila. Detta i avsaknad av självförtroende och bekvämlighet i vårdandet (Slaven & Kisley, 2002; Hopkins, 2002). När sjuksköterskorna inte vet vad de ska titta efter hos patienter som observeras för självskadebeteende, missas det tydliga kännetecken på att patienten fortsätter att skada sig (Sandy, 2016). Sjuksköterskorna uttrycker också en rädsla i att göra fel i bemötandet av dessa patienter och att de då ska ge upphov till att patienten skadar sig på nytt (Sandy, 2016; Konig et al., 2017).

Vissa sjuksköterskor upplever att de saknar utbildning i psykisk ohälsa, vilket resulterar i kommunikationssvårigheter med patientgruppen (Chapman & Martin, 2014; Slaven & Kisley, 2002).

En tidskrävande patientgrupp

Sjuksköterskor upplevde att patienter med självskadebeteende är en tidskrävande och komplex patientgrupp där många patienter återkommer (Chapman & Martin, 2014; Lundegaard Mattson & Binder, 2012; Hopkins, 2002; Santos et al., 2017; Eckerström, Allenius, Helleman, Flyckt, Perseius & Omerov, 2019). Det upplevdes av sjuksköterskorna att det behövdes tid för att kunna prata om händelsen utan att förstora upp situationen för mycket (Lundegaard Mattsson et al., 2012). Som sjuksköterska är det viktigt att bemöta lugnt och inte skuldbelägga patienten som är tidskrävande (Lundegaard Mattsson et al., 2012). Sjuksköterskor känner ett ansvar att se till att patienten inte skadar sig mer eller begår suicid om de inte får hjälp av personal med rätt kompetens, innan de lämnar avdelningen (Wilstrand, Lindgren, Gilje, Olofsson, 2017; Hopkins, 2002).

Kommunikation skapar förståelse

Sjuksköterskan upplevde att kommunikationen med patienten kunde skapa en öppen relation mellan patient och sjuksköterska, där patienten kan involveras i behandlingen (Lundegaard Mattsson et al., 2012; Sandy, 2016). Ett bra bemötande ger patienten känslor som gemenskap, empati och bibehåller patientens integritet (Lindgren, Hällgren, Åström & Öster, 2011; Lundegaard Mattsson et al., 2012; Sandy, 2016). Genom att också möta dessa patienter med förståelse och empati ges det möjlighet att skapa ett samarbete. Samarbetet kan i sin tur kan leda till en förbättring av självskadebeteendet (McAllister, Moyle, Billett & Zimmer-Gembeck, 2009; Tofthagen et al., 2014; Lindgren et al., 2011). En öppen dialog visade sig vara ett av sjuksköterskans viktigaste verktyg när det gäller bedömning. Sannolikheten för att

8

sjuksköterskan gör rätt bedömning av patientens beteende ökar, så väl fysiskt som psykiskt, när en bra dialog mellan sjuksköterska och patient finns. Om sjuksköterskan inte involverar patienten kan det ske en integritetskränkande handling (Sandy, 2016). En annan bidragande faktor för att sjuksköterskan ska kunna ha en öppen relation med patienten är att skapa en förståelse av personen som finns bakom självskadebeteendet (Eckerström et al., 2019; Sandy, 2016; Toftehagen, Talseth, A.-G., & Fagerström, 2014). Det framkom att det var viktigt att låta patienten vara experten i sitt liv och att försöka ta reda på vilka bakomliggande orsaker som fanns (Sandy, 2016; Tofthagen et al., 2014). Som sjuksköterska är det bra att ha en förståelse för att dessa patienter ofta är ambivalenta och inte vet om de vill leva eller dö. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på sitt eget kroppsspråk och hur kommunikationen sker med patienterna när sjuksköterskan bemöter patienterna (Tofthagen et al., 2014). Det kan däremot vara svårt som sjuksköterska att upprätthålla en öppen relation med dessa patienter utan att bli för känslomässigt involverad (McAllister et al., 2009; Tofthagen et al., 2014). Om sjuksköterskans sätt att bemöta och öppna upp för en öppen relation med patienten inte sker på ett respektfullt sätt kunde bemötandet smitta av sig på patienten (McAllister et al., 2009; Tofthagen et al., 2014). Vilket kan ge upphov till skam- och skuldkänslor hos patienterna och kan förvärra självskadebeteendet (McAllister et al., 2009; Tofthagen et al., 2014). Sjuksköterskan kunde projicera känslor hos patienten och om de skadar sig på nytt kunde det kännas som ett nederlag för sjuksköterskan (Tofthagen et al., 2014; Wilstrand et al., 2017; Eckerström et al., 2019).

Tankesättet spelar roll för mötet

Sjuksköterskorna upplevde ett negativt tankesätt till patienter med självskadebeteende som uppsökte vård ett flertal gånger och kände stor frustration att det inte fanns en hållbar lösning för patienterna (Konig et al., 2017). Tankesättet hos sjuksköterskor kunde variera beroende på vad det var för patient och vilken situation det berodde på. Om en patient skadat sig själv men sedan inte är intresserad av vården kunde sjuksköterskorna känna frustration (Chapman & Martin, 2014). En patient som tänkte fullborda ett suicidförsök kunde sjuksköterskan känna medlidande, stor oro, empati och sympati för (Chapman & Martin, 2014). Sjuksköterskor ansåg att patienter som kom upprepade gånger med självskador skulle bli behandlade annorlunda i jämförelse med patienter som kom för första gånger (Slaven & Kisley, 2002). Att vara dömande, känslokall och att ha brist på respekt och säkerhet var en vanlig reaktion när det gäller patienter som söker vård för självskadebeteende (McAllister et al., 2009; Sandy, 2016).

Sjuksköterskor tyckte det var svårt att arbeta på ett professionellt sätt, då patienterna går emot sjuksköterskors värderingar. Det ansågs patientgruppen göra eftersom de skadar sig själv medans det finns patienter som har allvarliga åkommor som inte är självförvållat (Slaven & Kisley, 2002). Att ha en dömande attityd mot patienter hindrade sjuksköterskorna från att ge en god och säker vård. Det hindrade också från att bygga upp en relation med patienten. Vilket kunde generera att sjuksköterskor upprätthåller patientens behov att skada sig själv (Sandy, 2016). Sjuksköterskor upplevde att patienter skadade sig själva för att hantera känslomässig stress eller för att hantera mental smärta eller ångest (Konig et al., 2017). Sjuksköterskor upplevde även att självskadan användes för att omvandla mental smärta till fysisk smärta som upplevdes som lättare att hantera av patienten. Genom att patienten skapa sig en fysisk problematik blir den mentala ångesten mer påtaglig

9

och därför mer hanterbar (Konig et al., 2017). Det var återkommande att sjuksköterskor upplevde att självskada användes som ett verktyg för att kräva uppmärksamhet, framför allt då patienten sökte vård upprepade gånger (Konig et al., 2017; Chapman & Martin, 2014). Att bemöta denna patientgrupp kan upplevas obehagligt och utmanande vilket kan resultera i negativa tankar hos sjuksköterskor (Eckerström et al., 2019).

Diskussion

Metoddiskussion

Vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes i en kvalitativ litteraturöversikt. Kvalitativ ansats valdes eftersom det fångar upplevelser och kan ge inifrånperspektiv (Henricson, 2017), vilket kan relateras då arbetets syfte var att studera sjuksköterskor upplevelser. Att använda en kvantitativ metod anses vara irrelevant då utgångspunkten i ett kvantitativt arbete är bland annat att hitta samband mellan variabler eller att göra en jämförelse av olika saker (Billhult, 2017). I en kvalitativ översikt där personliga erfarenheter och upplevelser ska studeras bör de analyserade artiklarna vara kvalitativa (Henricson & Billhult, 2017).

Litteraturöversikt var en lämplig metod för att skapa en översikt över forskning som finns kring det aktuella ämnet (Friberg, 2017b). En litteraturöversikt ger ett utbrett perspektiv då flera olika vetenskapliga artiklars resultat jämfördes och sammanställdes (Friberg, 2017b). Tolv artiklar inkluderades i arbetet vilket ansågs vara tillräcklig datamängd för att utgöra ett resultat. Artiklarna avsåg olika verksamheter inom hälso- och sjukvård i flera olika länder vilket gav ett mångsidigt perspektiv på sjuksköterskors erfarenheter. Tre av artiklarna har sitt ursprung i Sverige, fyra i Australien, två från Norge, två från Storbritannien och en från Brasilien. På så sätt är resultatet är oberoende av kultur, etnicitet och religion har sjuksköterskor motsvarande erfarenheter av fenomenet. När flera länder inkluderas stärks arbetets tillförlitlighet och överförbarhet (Henricson, 2017).

Artiklarna som användes i litteraturöversikten var skrivna på engelska, vilket gjorde att översättning till svenska krävdes som kan ge upphov till feltolkning som kan ses som en svaghet. Östlund (2017) beskriver att översättningsmotorer översätter korrekt vilket medför en risk för felaktig översättning, detta kan ses som en svaghet. Det finns oklarheter om innebörden av självskadebeteende i det engelska språket, då det förekommer flera begrepp och tolkningar. Noggrannhet vid val av sökord uppmärksammades, val av sökord kan ha påverkat trovärdigheten genom ett begränsat antal träffar.

Datasökningen gjordes i tre olika databaser för att nå ett större urval (Henricson, 2017). Studiens datainsamling stärks och resultatets pålitlighet ökar genom möjligheten att nå relevanta artiklar (Henricson, 2017). I sökningen hittades 10 dubbletter vilket beskrivs av Henricson (2017) som sensitivitet. En hög sensitivitet ökar litteraturöversiktens pålitlighet. För att få en bredare kunskap om självskadebeteende gjordes också en manuell sökning där fyra artiklar framkom efter kvalitetsgranskning. Enligt Östlund (2017) är manuell sökning en effektiv metod vilket styrker trovärdigheten i arbetet då det ger en inblick och överblick av ämnesområdet. Analysen genomfördes med strävan att ha ett utifrånperspektiv trots erfarenhet av fenomenet både som medmänniska och professionell. Artiklar med både positiva och

10

negativa erfarenheter inkluderades därför. I strävan att ha ett utifrånperspektiv för att styrka arbetet analyserades samtliga artiklar av individuellt i gruppen (Henricson, 2017). Den individuella analysen sammanställdes sedan till ett gemensamt underlag. Vid sammanställningen kunde likheter och skillnader urskiljas, vilket stärker utformningen av analysen och minskar risken för att viktigt nyckelfynd utelämnats. Materialet kunde analyseras utan påverkan av de andra författarna, vilket stärker utformningen av analysen. Det fanns svårigheter att lägga ihop nyckelfynden som hittats i artiklarna till teman. Arbetet stärktes av tre författare som kunde ge olika perspektiv.

Handledning har kontinuerligt använts som en resurs under arbetets process. Några gånger har handledningen skett via grupphandledning vilket gjort det möjligt att föra diskussioner med andra studenter. Grupphanledning där erfarenhetsutbyte skett har visat sig bidra positivt för kvalitén på arbetet (Henricsson & Lönn, 2017).

Resultatdiskussion

Resultatet av litteraturöversikten visade att sjuksköterskor hade upplevelsen av att patienter med självskadebeteende var frustrerande att arbeta med. De ansåg att patienterna var tidskrävande men att bemötandet från sjuksköterskan spelade stor roll i samarbetet mellan patient och sjuksköterska. Det framkom också att sjuksköterskorna upplevde att de hade bristande kunskap om dessa patienter och att de önskade mer utbildning kring detta. Detta kan tolkas som att det sannolikt finns en koppling mellan bristande kunskap och frustration.

Ett av fynden i litteraturöversikten var att sjuksköterskor upplevde känslan av otillräcklighet. Att möta patienter med självskadebeteende är en utmaning och det är lätt att som sjuksköterska att känna sig otillräcklig. När sjuksköterskan känner sig otillräcklig och obekväm i omvårdnaden av dessa patienter skulle det sannolikt också kunna öka patientens ångestnivå och förvärra deras självskadebeteende. Sjuksköterskors känsla av otillräcklighet som grundas i frustration och hjälplöshet kunde i flera fall leda till osäkerhet och ibland att sjuksköterskan blev avståndstagande i omvårdnadsarbetet med patienten. När sjuksköterskorna känner sig otillräckliga har det visat sig att de blir mindre lösningsfokuserade vilket resulterar i minskat stöd och hjälp vid upprepade självskador (Mackay & Barrowclough, 2005). Erfarenheten att sjuksköterskor känner känslan av otillräcklighet och hjälplöshet delas i andra studier (Gibb, Beautrais, & Surgenor, 2010; Conlon & O’Tuathail, 2016). Patienter med självskadebeteende kan upplevas som uppmärksamhetssökande och att de söker för samma sak flera gånger bekräftas av Conlon & O’Tauthail (2016). Dessa patienter som söker vård upprepande gånger för självskadebeteende, behöver ökade resurser från hälso- och sjukvården.

Ett annat delresultat som sticker ut i litteraturöversikten är vikten av att sjuksköterskan visar respekt i bemötandet av patienter med självskadebeteende. Bemötande av patienter är alltid viktigt för att kunna främja ett samarbete i patientens behandling och fortsatta vård, för patienter med självskadebeteende kan det vara avgörande. Patienten behöver bli involverad i sin behandling och känna att det finns utrymme för självstyrande. Personcentrerad vård innebär att sjuksköterskan har en vilja, öppenhet och intresse av att lyssna på patienten om hur den beskriver och upplever sin egen situation (Ekman et al., 2011). Patientens möjlighet till självstyre eller självbestämmande påverkar möjligheten att tillfriskna, något som Barker & Buchanan-Barker beskriver vikten av (2010). Med tanke på att patienten kan stå i

11

beroendeställning gentemot sjukvården, så är det mycket viktigt att sjuksköterskor i mötet med patienten har respekt och förståelse för att patienten bestämmer över sitt liv, trots att patienten kan ha ett stort behov av sjuksköterskan i en krissituation (Barker & Buchanan-Barker, 2010).

En öppen och så långt det är möjligt jämbördig relation mellan patient och sjuksköterska genererar känslor som gemenskap och empati som i sin tur förbättrar samarbetet med patienten. Den personcentrerade vården grundar sig i ett partnerskap med utgångspunkt från patientens berättelse. Att lyssna på patientens berättelser kan leda till överenskommelser om den fortsatta vårdprocessen (Ekman et al., 2011). I sjuksköterskans arbete är patientrelationen central för att möjliggöra en god omvårdnad. Att ha en öppen relation och kunna förstå och sträva efter samma mål gör att patienten och sjuksköterskan kan samarbeta och uppnå ömsesidig förståelse hos varandra. Eftersom det är sjuksköterskan som är den professionella så är det hennes eller hans ansvar att göra allt för att skapa en god relation. Det sätt som sjuksköterskan bemöter patienten smittar av sig, det är därför viktigt att agera professionellt. Det vill säga att alltid oavsett inställning möta patienter med självskadebeteende med öppenhet och respekt. Att arbeta utifrån personcentrerad vård leder till en strävan efter att hitta en jämlikhet mellan patient och sjuksköterska där båda parterna diskuterar vård och behandling på ett jämlikt sätt (Ekman et al., 2011). Då bemötande är viktigt behöver den professionella sjuksköterskan vara medveten hur denne påverkas då det är påtagligt känslomässigt berörande att arbeta med dessa patienter, vilket också visat sig i nyare forskning (Drennan, 2019). Sjuksköterskor som bemöter patienter med självskadebeteende blir ofta känslomässigt engagerade, vilket kan resultera i att dessa känslor tar över sjuksköterskans professionella bemötande (Drennan, 2019). Samstämmig forskning som presenteras i resultatet visar om sjuksköterskan inte bemöter dessa patienter på ett bra sätt, kan det till och med orsaka skador som uppkommer till följd av smärta efter ett dåligt bemötande. Detta i sin tur kan generera skam- och skuldkänslor hos patienten (Rayner & Warne, 2016). För att det inte ska bli som en ond spiral är det viktigt att patienten inte får skam- och skuldkänslor av sjuksköterskans bemötande då det i sin tur också kan ge upphov till fler självskador. Om patienten känner skam- och skuldkänslor och inte har förtroende för vården så kommer det sannolikt påverka deras möjlighet att söka eller tillgodogöra sig vård. Det har i forskning påvisats att patienter med självskadebeteende upplever att det är svårt att lita på sjukvårdspersonalen fullt ut och upplever att de inte alltid blir tagna på allvar (Idenfors et al., 2015).

Ytterligare del i resultatet var att sjuksköterskor tankesätt i förhållande till patienter med självskadebeteende har en stor och avgörande betydelse för bemötandet av patienten. Sjuksköterskor arbetar för att bevara hälsa och kan uppleva det som motsägelsefullt och moraliskt fel när patienter skadar sig själv. Det kan då resultera i negativa tankar hos sjuksköterskor. Detta bekräftas av det resultat som Andersson, Standen & Noon (2003) och Conlon & O’Tauthail (2012) kommit fram till. Sjuksköterskors tankar kan också variera beroende på varför patienten valt att skada sig själv. Forskning visar att sjuksköterskor upplevde att det var lättare att känna empati för de patienter som skadade sig själv med avsikt att begå suicid än för de patienter som ansågs ha möjlighet till kontroll över självskadebeteendet (Hodgson, 2016). Det har även visats att äldre sjuksköterskor har mer empati för dessa patienter i jämförelse med yngre sjuksköterskor, dessa sjuksköterskor har också ett större förtroende för sin egen förmåga att ta hand om dessa patienter (McCann, Clark, McConnachie & Harvey, 2006; Perobell, Hammer, Oestergaard & Konradsen, 2015). Möjligen kan erfarenheten påverka kompetens och yrkestrygghet så att en högre grad

12

av empatisk förmåga uppnås. Sjuksköterskors kompetens och inställningar kan även tänkas påverka hur sjuksköterskan väljer att förhålla sig till personcentrerad vård. Partnerskapet inom personcentrerad vård innefattar att det sker ett utbyte mellan patient och sjuksköterska om information och de beslut som tas om patientens fortsatta vård och behandling (Ekman et al., 2011). Detta kan förmodas minska frustrationen och skapa en mer positiv attityd hos sjuksköterskan.

En annan del av resultatet kunde påvisa var att patienter med självskadebeteende upplevdes som en mycket tidskrävande patientgrupp. I flera resultatartiklar beskriver sjuksköterskor att det upplevdes problematiskt att möta dessa patienter där snabba beslut behöver fattas. Det var då vanligt att frustration och bristande empatisk förmåga uppstod i dessa lägen. Resultatet visade att det behövs mer tid för att skaffa sig förståelse för patienten, tid som kanske inte finns eller upplevs finnas. Ekman et al (2011) menar att det är viktigt att lyssna på patientens berättelse då detta är patientens egen personliga redogörelse för sitt tillstånd. Därför är det viktigt att ta denna tid för att kunna utföra en bra personcentrerad vård. Saunders et al (2012) menar på att aktiv utbildning i bemötande gav förbättringar och mer kunskap om denna patientgrupp. På så sätt blev där mer tid till de patientnära kontakterna, eller att sjuksköterskorna fick kunskap i hur de kunde använda den befintliga tiden på ett bättre sätt.

Slutsatser

Arbetet med patienter med självskadebeteende är utmanande och kan upplevas frustrerande. Det visar också att upplevelsen av att möta patienter med självskadebeteende är väldigt olika från sjuksköterska till sjuksköterska. Utmaningen är att det saknas rätt kompetens och kunskap i vården, vilket gör att arbetet med dessa patienter kan vara svårt. En annan utmaning är brist på tid vilket gör att omvårdnaden av patienter med självskadebeteende förminskas och bara de fysiska skadorna tas hand om. Ökad kunskap och kompetens för sjuksköterskor ökar förutsättningarna för att ge god omvårdnad till patienter med självskadebeteende. Att skapa en förståelse för patienten bakom sitt självskadebeteende och dennes livssituation ökar också förutsättningarna för bättre omvårdnad. Personcentrerad vård ger sjuksköterskor en bra utgångspunkt hur de ska bemöta patienter med självskadebeteende.

Kliniska implikationer

Denna patientgrupp är väldigt utsatt i samhället, vilket gör att det är ännu viktigare att de känner att de kan uppsöka vård och de blir behandlade med respekt och öppenhet. De sjuksköterskor som träffar patienter med självskadebeteende inom sitt arbete behöver få kunskap om hur de ska bemöta dessa patienter. För att sjuksköterskorna ska kunna ge en god omvårdnad krävs även mer tid för att skapa ett bra bemötande. Konkret kan detta hjälpa sjuksköterskor ute i vårdverksamheten att förstå och göra sig medvetna om hur de bemöter patienter som lider av denna typ av psykisk ohälsa. När denna patientgrupp känner att de blir respekterade och att de kan få den hjälp och behandling som behövs i vården kommer detta gynna samhället genom minskad sjukskrivning och en bättre hälsa hos befolkningen.

13

Förslag till fortsatt forskning

Förslag till ytterligare forskning utifrån de fynd som hittades är att studera hur sjuksköterskor upplever mötet med patienter med självskadebeteende efter att de fått den kunskap eller utbildning de upplever sig ha brist på. Ytterligare förslag till vidare forskning är att undersöka hur mer tid kan hjälpa sjuksköterskorna i mötet med patienter med självskadebeteende.

14

Referenser

*= Resultatartiklar

Ambrus, Livia. (2016). BDNF, impulsiveness and avoidant focused coping in suicide attempters. Lund: Lund University: Faculty of Medicine. ISBNS: 978-91-7619-311-2 Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. (2. uppl.). Stockholm, Sverige: Natur och

kultur.

American Psychiatric Association. DSM-5 Task Force.American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders DSM-5. (5 uppl.). Arlington, VA: American Psychiatric Association.

Anderson, M., Standen, P., & Noon, J. (2003). Nurses' and doctors' perceptions of young people who engage in suicidal behaviour: a contemporary grounded theory analysis. International Journal of Nursing Studies, 40(6), 587- 597. https://doi.org/10.1016/S0020-7489(03)00054-3

Barker, P., & Buchanan-Barker, P. (2010). The tidal model of mental health recovery and reclamation: Application in acute care settings. Issues in Mental Health Nursing, 31(3), 171–13. https://doi.org/10.3109/01612840903276696

Beck, A. T. (1967). Depression: Clinical, experimental and theoretical aspects. New York: Hoeber Medical Division, Harper & Row.

Boorse, C. (1977). Health as a theoretical concept. Philosophy of Science, 44, 542-573. https://doi.org/10.1086/288768

*Chapman, R., & Martin, C. (2014) Perceptions of Australian emergency staff towards patients presenting with deliberate self-poisoning: A qualitative

perspective. International Emergency Nursing, 2(3),

140 - 145. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2014.03.002

Conlon, M., & O'Tuathail, C. (2012). Measuring emergency department nurses' attitudes toward deliberate self-harm using the Self-Harm Antipathy Scale. International Emergency Nursing, 20(1), 3- 13.

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2010.08.001

Drennan, V. (2019). Taking about self-harm: improving consultations between nurses

and young people. Primary Health Care, 29(2),

13. https://doi.org/10.7748/phc.29.2.13.s9

*Eckerström, J., Allenius, E., Helleman, M., Flyckt, L., Perseius, K.-I., & Omerov, P. (2019) Brief admission (BA) for patients with emotional instability and self-harm: nurses’ perspectives – personcentred care in clinical practice. International Journal of

Qualitative Studies on Health and Well-Being, 14(1),

15

Ekman, I. (red.) (2014). Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till praktik. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

Ekman, I., mf. (2011). Person-centerd care - Ready for prime time. European journal

of Careiovascula Nursing, 10(4), 248-251.

https://doi.org/10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008

Favazza, A. (1996). Self-mutilation and body modification in culture and psychiatry (2. uppl.). Baltimore: John Hopkins University Press.

Fox, K. R., Wang, S. B., Boccagno, C., Haynos, A. F., Kleiman, E., & Hooley, J. M. (2019). Comparing self-harming intentions underlying eating disordered behaviors and NSSI: Evidence that distinctions are less clear than assumed. International Journal of Eating Disorders, 52(5), 564–575. https://doi.org/10.1002/eat.23041 Friberg, F. (2017a). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbete (2., [rev.] uppl.). (s.129 - 140) Lund: Studentlitteratur.

Friberg, F. (2017b). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (2., [rev.] uppl.). (s.141 - 152) Lund: Studentlitteratur.

Gibb, S.J., Beautrais, A.L & Surgenor, L.J. (2010). Health-care staff attitudes towards self-harm patients. The Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 44(8), 713- 720. https://doi.org/10.3109/00048671003671015

Goldman, H., & Grob, G. (2006). Defining 'mental illness' in mental health policy. Health Affairs (Project Hope), 25(3), 737-749. https://doi.org/10.1377/hlthaff.25.3.737

Hawton, K., & James, A. (2005). ABC of adolescence: Suicide and deliberate self harm in young people. British Medical Journal, 330(7496), 891–894. https://doi.org/10.1136/bmj.330.7496.891

Henricson, M. (2017). Forskningsprocessen. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl.). (s. 43 - 53). Lund: Studentlitteratur.

Henricson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. (2. uppl.). (s.111 - 117). Lund: Studentlitteratur.

Henricsson, M. & Lönn, A. (2017). Handledningsprocessen. I M. Henricson. (Red.), Vetenskaplig teori och metod. (s. 459–474). Studentlitteratur AB.

Hodgson, K. (2016). Nurses’ attitudes towards patients hospitalised for self-harm. Nursing Standard (Royal College of Nursing (Great Britain): 1987), 30(31), 38–44. https://doi.org/10.7748/ns.30.31.38.s44

16

*Hopkins, C. (2002). ‘But what about the really ill, poorly people?’ An ethnographic study into what it means to nurses on medical admissions units to have people who have harmed themselves as their patients. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 9(2), 147-154. https://doi.org/10.1046/j.1365-2850.2002.00473.x

Idenfors, H., Kullgren, G., & Renberg, E. (2015). Professional care after deliberate self-harm: a qualitative study of young people’s experiences. Patient Preference and Adherence, 9, 199–207. https://doi.org/10.2147/PPA.S76244

ICN, International Council of Nurses. (2012). The ICN code of ethics for nurses. Hämtad den 5 maj 2020 från

https://www.icn.ch/sites/default/files/inlinefiles/2012_ICN_Codeofethicsfornurses _%20eng.pdf

Jansson, I., Gunnarsson, A., Björklund, B., Brudin, A., & Perseius, L. (2015). Problem-Based Self-care Groups Versus Cognitive Behavioural Therapy for Persons on Sick Leave Due to Common Mental Disorders: A Randomised Controlled Study. Journal of Occupational Rehabilitation, 25(1), 127 - 140. https://doi.org/10.1007/s10926-014-9530-9

Karlsson, E.K. (2017b). Informationssökning. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. (2. Uppl.). (s.81 - 96). Lund: Studentlitteratur.

Karlsson, L. (2017a). Psykologins grunder. Johanneshov: MTM.

Kirk, J. (1989). Cognitive-behavioural assessment. I. Hawton, K., Salkovskis, P.M., Kirk, J., & Clark, D.M. (red.), Cognitive behaviour therapy for psychiatric problems: A practical guide, s. 13–51. Oxford: Oxford University Press.

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. (2. Uppl.). (s.57 - 80). Lund: Studentlitteratur.

Klonsky, E. D., Victor, S. E., & Saffer, B. Y. (2014). Nonsuicidal self-injury: what we know, and what we need to know. Canadian journal of psychiatry. Revue canadienne de psychiatrie, 59(11), 565–568. https://doi.org/10.1177/070674371405901101

*Koning, K., McNaught, A., & Tuffin, K. (2017). Emergency Department Staff Beliefs About Self-Harm: A Thematic Framework Analysis. Community Mental Health Journal, 54(6), 814–822. https://doi.org/10.1007/s10597-017-0178-8

*Lindgren, B.-M., Öster, I., Åström, S., & Hällgren Graneheim, U. (2011). “They don”t understand...you cut yourself in order to live.’ Interpretative repertoires jointly constructing interactions between adult women who self-harm and professional caregivers. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-Being, 6(3), 1–13. https://doi.org/10.3402/qhw.v6i3.7254

Lindgren, B.-M., Wilstrand, C., Gilje, F., & Olofsson, B. (2004). Struggling for hopefulness: A qualitative study of Swedish women who self- harm. Journal of

17

Psychiatric and Mental Health Nursing, 11(3),

284-291. https://doi.org/10.1111/j.1365-2850.2004.00712.x

Linehan, M. (1993). Cognitive-Behavioral Treatment of Borderline Personality Disorder. New York: Guilford Press. ISBN 9780898621839

Linehan, M., Armstrong, HE., Suarez, A., Allmon, D., & Heard HL. (1991). Cognitive-Behavioral Treatment of Chronically Parasuicidal Borderline Patients. Arch Gen

Psychiatry, 48(12):1060–

1064. https://doi.org/10.1001/archpsyc.1991.01810360024003

*Lundegaard Mattson Å., & Binder P-E. (2012). A qualitative exploration of how health care workers in an inpatient setting in Norway experience working with patients how self-injure. Nordic Psychology, 64(4), 272-290.

https://doi.org/10.1080/19012276.2012.768034

Malhi, G. S., & Bell, E. (2019). Make news: Suicidal behaviour disorder – A “diagnosis” with good intentions? Australian & New Zealand Journal of Psychiatry, 53(9), 927– 931. https://doi.org/10.1177/0004867419872533

*McAllister, M., Moyle, W., Billett, S., & Zimmer-Gembeck, M. (2009) ‘I can talk to them now’: qualitative results of an educational intervention for emergency nurses caring for clients who self-injure. Journal of Clinical Nursing, 18(20), 2838– 2845. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2008.02540.x

McCann, T., Clark, E., McConnachie, S., & Harvey, I. (2006). Accident and

emergency nurses’ attitudes towards patients who self-harm. Accident & Emergency Nursing, 14(1), 4–10. https://doi.org/10.1016/j.aaen.2005.10.005

McCarthy, L., & Gijbels, H. (2010). An examination of emergency department nurses' attitudes towards deliberate self-harm in an Irish teaching hospital. International Emergency Nursing, 18(1), 29–35. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2009.05.005

Nock, M. K. (Ed). (2009). Understanding nonsuicidal self-injury: Origins, assessment, and treatment. Washington, DC: American Psychological Association.

Nock, M. K., & Favazza, A. R. (2009). Nonsuicidal self-injury: Definition and classification. In M. K. Nock (Ed.), Understanding nonsuicidal self-injury: Origins, assessment, and treatment (s. 9–18). Washington, DC: American Psychological Association.

Nordenfeldt, L. (1991). Quality of Life and Health Promotion: Two essays in the theory of Health Care. Linköping: Center for Medical Technology assessment.

Perboell, P., Hammer, N., Oestergaard, B., & Konradsen, H. (2015). Danish emergency nurses’ attitudes towards self-harm – a cross-sectional study. International Emergency Nursing, 23(2), 144–149. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2014.07.003 *Sandy, P.-T. (2016). The use of observation on patients who self-harm: Lessons from a learning disability service. Health SA Gesondheid: Journal of Interdisciplinary Health Sciences, 21, 253–260. https://doi.org/10.4102/hsag.v21i0.963

18

*Santos, E., Azevedo, A., Silva, G., Barbosa, I., de Medeiros, R., & Valenca, C. (2017). The look of emergency nurse at the patient who attempted suicide: an exploratory study. Online Brazilian Journal of Nursing, 16(1), 6– 16. https://doi.org/10.17665/1676-4285.20175416

Saunders, K., Hawton, K., Fortune, S., & Farrell, S. (2012). Attitudes and knowledge of clinical staff regarding people who self-harm: A systematic review. Journal of Affective Disorders, 139(3), 205 - 216. https://doi.org/10.1016/j.jad.2011.08.024.

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet Hämtad den 2 februari 2020 från https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm:

Utbildningsdepartementet. Hämtad den 4 februari 2020

från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460

SFS 2010:659 Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad den 24 mars 2020 från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659

*Slaven, J., & Kisely, S. (2002). Staff perceptions of Care for Deliberate Self-Harm Patients in Rural Western Australia: a qualitative study. Australian Journal of Rural Health, 10(5), 233–238. https://doi.org/10.1046/j.1440-1584.2002.00487.x

St Germain, S., & Hooley, J. (2012). Direct and indirect forms of non - suicidal self - injury: Evidence for a distinction. Pshyciatry Research, 197(1-2), 78-84. https://doi.org/10.1016/j.psychres.2011.12.050

*Toftehagen, R., Talseth, A.-G., & Fagerström, L. (2014). Mental health nurses’ experiences of caring for patients suffering from self-harm. Nursing Research and Practice, 2014 (905741), 10. https://doi.org/10.1155/2014/905741

WHO, World Health Organization. (1948). Constitution of the World Health Organization. Geneve: World Health Organization.

WHO, World Health Organization. (1986). The Ottawa Charter for health promotion. Geneve: World Health Organization.

WHO, World Health Organization. (2013). Investing in mental health: Evidence for action. Geneve: World Health Organization.

Wilkinson, P., & Goodyer, I. (2011). Non-suicidal self-injury. European Child & Adolescent Psychiatry, 20(2), 103–108. https://doi.org/10.1007/s00787-010-0156-y

19

*Wilstrand, C., Lindgren, B.-M., Gilje, F., & Olofsson, B. (2007). Being burdened and balancing bounderies: a qualitative study of nurse´s experiences caring for patients who self-harm. Psychiatric and Mental Health Nursing, 14(1), 72– 78. https://doi.org/10.1111/j.1365-2850.2007.01045.x

Åkerman, S., Bryant, J., & Wikner, J. (2009). För att överleva: En bok om självskadebeteende. Stockholm: Natur & kultur.

Östlund, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats: en vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (2., [rev.] uppl.). (s.59-82). Lund: Studentlitteratur AB

20

Bilagor

Bilaga 1

Träff Lästa titlar Lästa

abstract Kvalitetsgranskade Till resultat 2020-02-11 MH “Injuries, Self-Inflicted" OR MH Self- Injurious

Behavior AND nurs* AND experience* or perception* or attitude* or view* 106 106 18 8 3 2020-02-11 Injuries, Selfinflicted OR Self harm OR selfinjur* AND Attitude* OR experienc* OR perception OR view* AND Qualitative OR focus group*OR phenomeno* 414 414 40 15 2 2020-03-24 self harm or self

injury or deliberate self harm or self

mutilation or self injurious behavior AND nurs* AND experiences or perceptions or attitudes or views AND qualitative 2007 - 2020 39 39 6 3 1 Sökning: Medline 2020–02-11 Träff Lästa

titlar Lästa abstract Kvalitetsgrans kade Till resultat

“self injury” AND nurs* AND qualitative 2007-2020

21 Sökning:

PsycInfo 2020-03-23

Träffar Lästa

titlar Lästa abstract Kvalitetsgrans kaden Till resultat

Self-injurious Behavior AND Health Personnel AND nurse 20 20 5 1 1 Selfharm

AND nurs* AND experienc*

45 45 3 0 0

Bilaga 2

Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod

Titel: Författare: Årtal: Tidskrift: Del I. Beskrivning av studien

Beskrivs problemet i bakgrund/inledning? Ja Nej Kunskapsläget inom det aktuella området är Ja Nej beskrivet?

Är syftet relevant till ert examensarbete? Ja Nej Är urvalet beskrivet? Ja Nej

Samtliga frågor ska besvaras med ja för att artikeln ska granskas med hjälp av frågorna i Del II. Vid Nej på någon av frågorna ovan exkluderas artikeln.

Del II

Kvalitetsfrågor

Beskrivs vald kvalitativ metod? Ja Nej Hänger metod och syfte ihop? Ja Nej (Kvalitativt syfte – kvalitativ metod)

22

Beskrivs dataanalysen? Ja Nej Beskrivs etiskt tillstånd/förhållningssätt/ Ja Nej

ställningstagande?

Diskuteras metoden mot kvalitetssäkringsbegrepp (t ex tillförlitlighet och trovärdighet) i diskussionen? Ja Nej

Diskuteras huvudfynd i resultatdiskussionen?

Ja Nej

Sker återkoppling, från bakgrunden gällande, teori, begrepp eller förhållningssätt i diskussionen? Ja Nej

Är resultatet relevant för ert syfte? Om ja, beskriv:

……… ……… ………

Om nej, motivera kort varför och exkludera artikeln:

……… ……… ………

Forskningsmetod/-design (t ex fenomenologi, grounded theory) ………. ……… Deltagarkarakteristiska Antal……… Ålder……….... Man/Kvinna………. Granskare sign: ……….

23

Bilaga 3

Författa re/ År/ Land

Titel Syfte Metod Deltagar e Resultat Kvalitet sgransk ningspo äng Eckerströ m, J., Allenius, E., Helleman , M., Flyckt, L., Perserius, K.-I., & Omerov, P. 2019 Sverige Brief admissio n (BA) for patients with emotional instability and self-harm: nurses’ perspecti ves – person-centred care in clinical practice. Att beskriva sjuksköte rskans upplevels e av att arbeta med korta inläggnin gar av patienter som är emotionel lt instabila samt av patienter somskada r sig själva. Kvalitativ studie med semistruk turerade intervjuer . 8 sjuksköte rskor 4 var vidareutb ildade eller höll på med sin vidareutb ildning. Sjuksköte rskans roll gick från att enbart hantera problem till att upprätthå lla vårdrelati oner med fokus på patienten s hälsa och möjlighet till återhämt ning 12/12 Sandy, P.-T. 2016 Storbrita nnien The use of observati on on patients who self-harm: Lessons from a learning disability service. Att undersök a sjuksköte rskans kunskap och förståelse av observati on av patienter som skadar sig själv. Kvalitativ studie med individuel la intervjuer . 20 sjuksköte rskor intervjua des individuel lt. 15 sjuksköte rskor intervjua des i grupp. Tre övergripa nde teman uppkom, betydelse n av observati on, om observati on minskar självskad a och om observati on fungerar. 12/ 12 Chapman , R., & Martin, C. Perceptio ns of Australie n emergenc Att undersök a sjukvårds personale Kvalitativ data från öppna frågor och Läkare och sjuksköte rskor bjöds in I studien framkom tre övergripa nde 12/12

24 2014 Australie n y staff towards patients presentin g with deliberate self-poisoning : a qualitativ e perspecti ve. ns inställnin g till patienter med självskad ebeteend e på akutmott agning. kvantitati v data från frågeform ulär. att svara på frågeform uläret. områden som beskriver att det krävs kompeten s från sjuksköte rskan i vården med denna patientgr upp. Patienten måste känna sig delaktig i vården som ges, samt som sjuksköte rska är det viktigt att behandla alla likadant. Lundegaa rd Mattson, Å., & Binder, P.-E. 2012 Norge A qualitativ e explorati on of how health care workers in an inpatient setting in Norway experienc e working with patients who self-injure. Att undersök a vilka känslor personal inom vården upplever kring vårdande t av patienter med självskad ebeteend e. Kvalitativ studie med semistruk turerade intervjuer . 8 deltagare: 3 sjuksköte rskor, 2 specialist sjuksköte rskor, 2 socialped agoger och 1 psykolog. Fyra övergripa nde teman skildrade s. Som bland annat visade att vårdperso nal har svårt att avgöra om patienten är suicidal eller inte. Belyser även känslorna som 12/12

25 sjuksköte rskorna upplever i vårdande t. Samt hur viktigt det är att arbeta förbyggan de för att minska upprepat självskad ebeteend e. Koning, K. L., Mc Naught, A., & Tuffin, K. 2018 Australien Emergency Department Staff Beliefs About Self-harm: A Thematic Framework Analysis. Syftet var att undersöka vilka känslor patienter med självskadeb eteende gav personalen på akuten. Kvalitativ studie med semistruktu rerade intervjuer. 15 deltagare, 4 sjuksköters kor Studien fick 5 övergripan de teman. Bland annat att det handlar om tid och kunskapsbr ist samt att det krävs en förståelse till varför en person skadar sig själv. 12/12 Wilstrand, C. Lindgren, M,B. Gilje, F. Olofsson, B. 2007 Sverige Being burdened and balancing boundaries: a qualitative study of nurse´s experiences caring for patients who self-harm. Beskriva sjuksköters kors erfarenhete r av att ta hand om psykiskt sjuka patienter med självskadeb eteende. En kvalitativ studie, där narrativa intervjuer med sjuksköters kor gjordes. Två frågeställni ngar användes och svaren bandades. Frågeställni ngarna var ställda så

att det blev en djupgående intervju som gav svar på flera frågor. 4 sjuksköters kor med specialistut bildning i psykiatrisk omvårdnad 2 allmänsjuks köterskor En förbättring bör ske för att förbättra miljön inom vården. 12/12

26 McAllister, M., Moyle, W., Billett, S., & Zimmer-Gembeck, M. 2009 Australien “I can actually talk to them now”: qualitative results of an educational interventio n for emergency nurses caring for clients who self-injure. Syftet var att effektivisea sjuksköters kors bemötande av patienter med självskadeb eteende efter en interventio n. Mixad metod. Intervjuer som skedde med en expertgrup p (som fick gå ett utbildnings program) och en fokusgrupp (som inte gick utbildnings program). 70 sjuksköte rskor 36 sjuksköte rskor som intervjua des 5 övergripan de teman hittades som inkluderade bland annat ny kunskap, nya perspektiv att möta dessa patienter, hur jag som sjuksköters ka kan se positiva effekter för patienten med självskada och att det gav läxa för livet. 11/12 Santos, E. G., Silva Azevedo, A. K., dos Santos Silva, G. W., Ribeiro Barbosa, I., Rebouças de Medeiros, R., & Nogueira Valença, C. 2017 Brasilien. The look of emergenc y nurse at the patient who attempte d suicide: an explorato ry study Brazil Online Brazilian Journal of Nursing Syftet med studien var att analysera attityder hos sjuksköte rskor i brådskan de situatione r när det gällde att vårda patienter som försökt begå självmord En beskrivan de studie som var grundad på en semistruk turerad intervju 13 sjuksköte rskor Sjuksköte rskorna upplever att det inte känner sig förberedd a på hur de ska möta patienter som försökt begå suicid. 12/12