Förändring i praktiken : En narrativ studie kring institutionaliseringen av redovisningspraktiker inom hållbarhetsrapportering

Förändring i praktiken

En narrativ studie kring institutionaliseringen av

redovisningspraktiker inom hållbarhetsrapportering

Malin Puschmann Maajaakkola 960713 David Uddmyr 950119

VT 21

Självständigt arbete, avancerad nivå, 15hp Företagsekonomi

Handelshögskolan vid Örebro universitet Handledare: Maira Babri Examinator: Magnus Frostenson

Abstract

There is a distinct tension between SR and IR as different practices within sustainability reporting. Although the current debate seems to favour a more integrated reporting style within organizations, it is still somewhat unclear whether or not this is the path which Swedish corporations choose to follow, as well as what this conversion looks like from a practical standpoint. Practices change and new organizational phenomenons get institutionalized with time. Organizational narratives could be created and used in order to reduce the complexity regarding the understanding of these phenomenons. The purpose of the empirical study was therefore to analyze and find narratives within the stories of actors working in what the authors chose to define as the sustainability profession - in other words the individuals responsible for the sustainability reports within their corporations. The study was based on an abductive approach, with a qualitative research method. The data collection for the study was semi-structured interviews with ten actors from the sustainability profession, whereas the data material later was processed in a narrative analysis. The outcome of the study show that Swedish corporations seem to move towards IR, in accordance with the new trends within sustainability reporting. However, despite this acknowledgment, SR is still somewhat maintained, for example via the use of sustainability notes or other qualities that characterized the old practice. The general perception for all respondents was that corporations nowadays should apply to the practices of a more integrated reporting, but that there is a conceptual confusion to what IR actually is. The result of the analysis highlight that the shift from SR to IR occur due to changes in the normative structures and values within the organization.

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ... 1

1.1PROBLEMBAKGRUND ... 1

1.1.1 Den rådande debatten om skiftet från SR till IR ... 2

1.2PROBLEMATISERING ... 3

1.3PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE ... 5

2 TEORI ... 7

2.1INSTITUTIONAL WORK ... 7

2.1.1 Hållbarhetsprofessionen ... 10

2.2HUR NARRATIV KAN ANVÄNDAS FÖR ATT FÖRSTÅ INSTITUTIONALISERINGEN AV NYA REDOVISNINGSPRAKTIKER ... 11

2.3OPERATIONALISERING AV STUDIENS TEORETISKA RAMVERK ... 12

3 METOD ... 13

3.1DESIGN ... 13 3.2URVAL ... 13 3.3DATAINSAMLING ... 14 3.4NARRATIV ANALYS ... 15 3.4.1 Analysprocess ... 16

3.5ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 18 3.6METODREFLEKTION ... 18

4 STRUKTURERADE NARRATIV FRÅN DE PROFESSIONELLA AKTÖRERNAS BERÄTTELSER ... 20

5 DISKUSSION ... 35

5.1ÖVERGÅNGEN TILL IR: SKAPANDET AV EN NY INSTITUTIONELL PRAKTIK ... 35

5.2HUR SR-PRAKTIKEN UPPRÄTTHÅLLS INOM SVENSKA BOLAG ... 36

5.3HUR INSTITUTIONELLA PRAKTIKER STÖRS: AV-INSTITUTIONALISERINGEN AV SR ... 37

5.4.HANDLINGSKRAFTEN INOM HÅLLBARHETSPROFESSIONEN ... 38

6 SLUTSATSER ... 39

6.1SPÄNNINGEN MELLAN SR OCH IR SOM INSTITUTIONELL REDOVISNINGSPRAKTIK - ENLIGT BERÄTTELSER FRÅN HÅLLBARHETSPROFESSIONEN ... 39

6.1.1 Studiens teoretiska och praktiska bidrag ... 40

6.1.2 Vidare forskning ... 40

REFERENSLISTA ... 42

1 Inledning

Kapitlet inleds med en problembakgrund där det aktuella forskningsläget gällande hållbarhetsredovisning presenteras. Därefter följs en problematisering som sedan mynnar ut i problemformulering och syfte.

1.1 Problembakgrund

Hållbarhetsrapportering har utvecklats signifikant under de senaste trettio åren (Stubb & Higgins 2014). Detta beror i mångt och mycket på nya, samhälleliga trender och rörelser gentemot ett mer omfattande hållbarhetsfokus, vilket har genererat mer tillgänglig data kring hållbarhet inom redovisningsfältet. I takt med nya redovisningslagar måste fler och fler företag inom Sverige börja upprätta hållbarhetsrapporter i sin redovisning. Skyldigheten att upprätta dessa rapporter gäller då för räkenskapsår som inleds den 1 januari 2017 och senare, och ska då styras utifrån tre kriterier: om företaget besitter över 250 medarbetare; om balansomslutningen är mer än 175 miljoner kronor; och om nettoomsättningen överstiger 350 miljoner kronor (Bolagsverket 2019). När företag uppfyller två av dessa villkor måste dem, enligt lag, presentera en offentlig hållbarhetsrapport. En undersökning utförd av den internationella revisionsbyrån KPMG (2019) visade att cirka 1600 svenska bolag var skyldiga att upprätta en lagstadgad hållbarhetsredovisning 2018. Det förekommer två vanliga sätt att utforma dessa hållbarhetsrapporter, som i denna uppsats benämns som olika redovisningspraktiker: då antingen som separat bilaga, eller som en del av förvaltningsberättelsen - där redovisning av företagets påverkan på sociala förhållanden, personal, miljö motverkande korruption, miljö och mänskliga rättigheter presenteras (Bolagsverket, 2019).

Mycket av den tidigare forskningen kring den separata hållbarhetsredovisningen (benämnt som sustainability report, eller SR) har enligt Mio, Fasan och Costantini (2019) centrerats kring vad som anses vara väsentligt inom hållbarhetsrapportering. Enligt Unerman och Zapettini (2014) så innebär väsentlighet att de redovisade uppgifterna utgår från både ett organisatoriskt - samt ett intressentperspektiv, som via en sorts förhandlingsprocess med intressenterna ska mynna ut i en sammanställning av information som uppfyller både interna och externa behov. Integrerad rapportering, däremot (benämnt som IR), är ett relativt nytt fenomen inom redovisning som med tiden har lockat allt fler forskare att utföra studier inom fältet, i takt med dess internationella framfart (Dumay, Bernardi, La Torre & Guthrie 2018). Syftet med IR är att kombinera hållbarhetsredovisningen med resten av årsredovisningen och dess finansiella information (IIRC 2013). För många företag ses IR som ett effektivt, kommunikativt verktyg, som presenterar organisationens strategi, styrning och affärsprognoser på ett koncist sätt - i relation till den externa miljön. Detta för att skapa värde på både kort och lång sikt (International Integrated Reporting Council [IIRC] 2013). Den “viktigaste”

intressenten förblir därmed investerare och rapporten anpassas mest utefter dennes behov. I en intervju med tidningen Balans (Hajdipetri Glanz 2018) uppger Niel Stevenson, VD hos IIRC, att ungefär 1500 företag världen över använder sig av integrerad rapportering, samt förutspår att IR kommer bli allt vanligare under de närmaste åren. Externa faktorer, såsom globalisering och nya krav på transparens samt hållbarhetsåtgärder, har under senare tid presenterat nya risker som företag numera måste anamma i sina strategier, som därefter ska kommuniceras ut till intressenterna. Enligt IIRC (2013) är IR ”essentially about the ’integration’ of six capitals (financial, manufactured, intellectual, human, social and relationship, and natural) which capture the factors managers should incorporate in to strategy to ensure their long-term viability.”. Förhoppningarna som är anknutna till IR är att detta ska effektivisera företagens redovisning av hållbarhet.

1.1.1 Den rådande debatten om skiftet från SR till IR

IIRC (2013) rekommenderar att finansiell och icke-finansiell information inte bör redovisas separat. Trots att trenderna pekar mot en alltmer integrerad redovisning så är fortfarande IR som redovisningspraktik ganska ovanligt bland organisationer menar Vitolla och Raimo (2018). Enligt Paolone, Sardi, Sorano och Ferraris (2020) är IR fördelaktigt för företag då det effektiviserar redovisningen och McNally, Cerbone och Maroun (2017) menar att konventionella hållbarhetsrapporter är något begränsade och sekundära till den finansiella redovisningen. Men det förekommer även forskare, vars åsikter reflekterar en mer kritisk ståndpunkt till IR. Dessa, exempelvis Kilic & Kuzey (2018); Dumay et al. (2015); De Villiers, Venter & Kelly (2016); och Velte & Stawinoga (2017), påstår då att IR i sitt tidiga skede redan stött på flera olika problem, trots att trender visar att fler och fler företag övergår till en mer integrerad rapporteringsstil. Maroun (2017) menar även att det förekommer lite vägledning om hur IR ska användas för att lyckas öka förtroendet hos intressenterna. Även McNally, Cerbone och Maroun (2017) förhåller sig en aning kritiska gentemot IR och erkänner att det finns utrymme för förbättringar. Enligt dem tillhandahåller företag ofta mer information rörande ESG-frågor (Environmental, social and corporate governance)i de integrerade rapporterna, men att detta inkluderar mycket generella och repetitiva uppgifter kring organisationen och dess affärer - som då ofta avleder från de integrerade rapporternas relevans. McNally et al. (2017) menar att detta är ett problem som går hand i hand med svårigheterna som uppstår vid avgörandet om vilken information som anses vara tillräckligt väsentlig för att inkluderas i den integrerade rapporten.

IR är därmed inte alltid sett som en naturlig del av affärsprocessen, då det nya redovisnings-formatet införs på redan existerande interna processer och rapporterings-protokoll. McNally et al. (2017) påstår att detta utestänger en bredare förståelse för syftet med IR, samtidigt som det begränsar utvecklingen av MCS (management control systems). Detta ska även vara en av orsakerna till varför de som förbereder redovisningarna inte ännu är övertygade om att IR tas på allvar utav investerare - vilket

såklart innebär sina begränsningar i integreringen av finansiell och icke-finansiell redovisning. Pistoni, Songini och Bavagnoli (2018) undersökning av insamlade integrerade rapporter påvisar även att kvaliteten på dessa generellt är lägre än SR, då rapporternas fokus tycks ligga mer på formatet än innehållet. Det skulle kunna bero på att företagen valt att fokusera på den lite enklare uppgiften - att rapportera på rätt sätt mer än vad de ska rapportera och innehållets kvalitet. IR är ett komplext fenomen som är dyr att implementera (Pistoni 2008; Velte & Stawinoga 2017) och en del forskare, som exempelvis Dumay et al. (2018) menar att den fortfarande står inför några viktiga konceptuella, teoretiska och praktiska utmaningar, som då hämmar de fördelar som ska komma med att anta IR i organisationen. IR innefattar även ett komplext språk som i sin tur försämrar läsbarheten (Du Toit 2017) och en del forskare, däribland du Toit (2017) menar därmed att det skulle vara lämpligt om det fanns tydliga riktlinjer för läsbarheten i IR.

Stubb och Higgins (2014) studie visar att en del företag som använder sig av någon form av integrerad rapportering även väljer att omforma sina affärsprocesser och strukturer i samband med detta skifte - eller att de åtminstone har en aktiv dialog om att utföra förändringar inom organisationen. Upptäckterna som Stubb och Higgins (2014) presenterar är att IR inte nödvändigtvis leder till radikala och transformativa förändringar vad gäller redovisningsprocessen, utan mer inkrementella förändringar till dessa strukturer.

1.2 Problematisering

Praktiker förändras och nya organisatoriska fenomen institutionaliseras med tiden. Inom hållbarhetsredovisning har SR tidigare dominerat men trenden verkar numera gå mot IR-hållet i allt högre utsträckning. Stubbs och Higgins (2014) påstår att IR ställer till med nya utmaningar för organisationer, i jämförelse med SR - då den anknyter mer till företagets strategier och värdeskapande. Företag som valt att övergå till IR brottas med svårigheterna som uppstår vid hur man på bästa sätt implementerar integrationen inom alla organisatoriska processer. Det förblir än i dag någorlunda oklart varför företag väljer att byta till en mer integrerad rapportering, samt vilket förhållningssätt och interna mekanismer som dessa använder sig av för att implementera integreringen och slutligen om skiftet leder till någon större organisatorisk förändring (Stubbs & Higgins 2014). Den tillgängliga litteraturen kring IR anknyter i stor utsträckning till forskningsfrågor om kvalitet och väsentlighet, men det förekommer även tidigare studier med andra infallsvinklar. Exempelvis så väljer Rinaldi, Unerman och de Villiers (2018) att studera IR:s idea journey (processen i hur ett nytt fenomen skapas och sprids), medan Lai et al. (2018) ser IR som en potentiell narrative source för hur nära relationer med intressenter byggs upp och skapar ansvarstagande. I Higgins, Stubbs och Love (2014) empiriska undersökning, där chefers erfarenheter om integrerad rapportering analyserades, identifierades två huvudsakliga narrativ: IR som

berättelser och IR för att bemöta förväntningar. Trots att IR representerar den nya trenden inom hållbarhetsredovisning med ett flertal olika förmåner, förblir redovisningsstilen fortfarande ett någorlunda diffust koncept för många företag att applicera inom organisationen (Pisoni et al. 2018). Mio et al. (2019) menar att SR:s och IR:s förhållningssätt skiljer sig redan på en grundläggande nivå, vad gäller institutionella logiker: att IR huvudsakligen drivs utifrån en sorts marknadslogik, medan SR motiveras utifrån intressentlogiken. Ett stort antal studier kring IR bottnar i institutionell teori (exempelvis Higgins et al. 2014; Camilleri 2018; Mio et al. 2019). Higgins et al. (2014) påstår dock att många studier som utgår från den institutionella teorin endast illustrerar de organisatoriska effekterna som skett efter institutionaliseringen och menar då att det finns utrymme inom litteraturen för undersökningar vars syfte är att generera insikter kring processen av institutionalisering. Till skillnad från den mer traditionella institutionella teorin belyser Voronov och Weber (2020) vikten av att inkludera individuella aktörer inom analyser av institutionella strukturer och processer. Higgins et al. (2014) var bland de första inom sitt fält med att bryta sig loss från den traditionella synen på organisationer som antingen passiva redovisningspraktiker eller aggressiva, institutionella entreprenörer. Organisationer som tidigt hoppat på IR-trenden började istället bli benämnda som ”organisatoriska förebilder” - och att dessa varken är passiva eller aggressiva när det kommer till institutionaliseringsprocessen av IR. Till följd av detta har narrativa perspektiv börjat framhävas inom de institutionella studierna - inom exempelvis strömmen institutional work (Lawrence, Suddaby & Leca 2011).

Organisatoriska narrativ skapas för olika syften samt på olika nivåer. Mordhorst och Schwarzkopf (2017) argumenterar dock för att det teoretiska konceptet i grund och botten är framtaget med hoppet om att kunna minska komplexiteten i förståelsen av olika fenomen. Narrativ inom organisationer används därmed för att lyckas förstå organisatoriska koncept och fenomen och sätter således sociala aktörer och deras roller i fokus - hur individerna ser och tolkar dessa (Czarniawska 2004). Dessa professionella aktörer kan ses som sociala, institutionella agenter, som spelar en central roll i hur saker och ting institutionaliseras - genom deras förmågor att skapa, legitimera och kontrollera kunskaper och praktiker som formar organisationerna (Scott 2008). Enligt Rhodes och Brown (2005), skapar narrativ identiteter, moralisk ordning och relationsmönster inom organisationer. Således kan narrativ i sin tur anknytas till institutionell teori: där berättelser belyser hur individers handlingar kan leda till institutionalisering. Fokuset ligger då på hur aktörer inom organisationerna bidrar till institutionaliseringen av nya aktiviteter, genom språk och sensemaking - vilket även inkluderar förhandling och strategier. Enligt Phillips, Lawrence och Hardy (2004) återinför detta agency (handlingskraft) inom institutionella studier - där diskursiva handlingar, språk och berättelser förhåller sig centralt inom konstruktionen av institutionell ordning, då det ger betydelse och mening till institutionella fenomen. Hållbarhetsredovisning utgör ett brett forskningsområde och är därmed väl anpassad för flera olika typer av forskningsfrågor och infallsvinklar (de Villiers et al. 2016). Om

diskussionen kring olika redovisningspraktiker berör de interna processerna inom organisationen menar de Villiers et al. (2016) att studier med en kvalitativ ansats är bäst lämpade. Dessa metoder är väl anpassade till att besvara bredare typer av forskningsfrågor kring utvecklingen av redovisningstrender - där intervjubaserade undersökningar ger möjligheter till goda insikter kring institutionaliseringen av olika praktiker (de Villiers et al. 2016). Aktörer som avsiktligt söker att skapa, upprätthålla och störa institutioner använder sig därmed av narrativa verktyg för att uppnå detta (Lawrence & Suddaby 2006). Institutionaliseringen sker under utbytet av olika narrativ. Beroende på hur berättelserna är konstruerade och därefter analyserade, kan dessa narrativ komma att belysa ”verkligheten”, och hur dessa föreskriver beteende inom organisationen (Higgins 2014). Narrativ är en lämplig teoretisk utgångspunkt i mer praktiknära undersökningar på organisationsnivå och syftar till att få olikartade erfarenheter att bli mer sammanhängande (Green & Sergeeva 2019). Forskare kan därmed undersöka hur narrativ är, eller inte är, tillräckligt homogena och sammanhängande för att upprätthålla samt objektifiera verkligheten för respondenterna.

Humphrey, Dwyer och Unerman (2016) påstår att det finns utrymme för mer forskning kring IR genom institutionella analyser och betonar vikten av att utföra fler empiriska undersökningar som är mer praktiknära, i hopp om att fylla kunskapsluckor inom fältet. Gynnsamt för denna studie blir då teorin om institutional work, för att på närmare håll se hur institutionalisering sker inom organisationer (Lawrence et al. 2011): konstruktionen av institutional work ger nämligen en ny innebörd till konceptet agency, då det skiftar fokuset från de mer dramatiska handlingarna av entreprenörer till ”mindre världar” - med andra ord inom organisationer där individer eller mindre grupper av individer själva påverka institutionen. Genom att förhålla sig till den narrativa teorin i undersökningar om IR läggs då fokuset på hur olika individer inom organisationen bidrar till institutionaliseringen av olika redovisningspraktiker och trender inom hållbarhetsrapportering.

1.3 Problemformulering och syfte

Vi ser tydliga trender inom forskningen kring hållbarhetsredovisning, där väsentlighet och kvalitet har en stark och central plats, även vad gäller SR-kontra-IR-debatten (Unerman & Zapettini 2014; McNally et al. 2017; Mio et al. 2019). Det är abstrakta och komplexa begrepp som definierats på många olika sätt och som söker att operationalisera värdet av redovisnings-informationen, vilket i sig är utgör en sorts inbyggd komplexitet - då man kan diskutera värdet för vem och på vilket sätt i all oändlighet. Vi ser att litteraturen kring hållbarhetsredovisning är förknippad med en lång tradition av försök till att greppa och förhålla sig till dessa begrepp, men väljer att medvetet förbise detta. Det förekommer en tydlig spänning mellan SR och IR som olika redovisningspraktiker och trots att den rådande debatten pekar på att vi går mer och mer mot en integrerad redovisning så vet vi inte med säkerhet vart man är

på väg i de stora svenska bolagen och hur denna omställning ser ut i praktiken. Syftet med den empiriska undersökningen blir därmed att analysera och hitta narrativ hos de aktörer som arbetar inom vad vi väljer att benämna som “hållbarhetsprofessionen” - med andra ord de individer som ansvarar för att ta fram hållbarhetsrapporter i sina respektive bolag, då dom via sina roller sitter på en handlingskraft i dessa frågor. Genom att undersöka hur dessa aktörer ser på sin roll och hur de uppfattar och förhåller sig både separat - och integrerad hållbarhetsrapportering kan vår studie komma att bli mer praktiknära, samt öka förståelsen kring institutionaliseringen av olika redovisningspraktiker och trender, utifrån det teoretiska ramverket som institutional work bistår. Analysen av de narrativ som framstår i undersökningens utfall blir på så sätt intressanta verktyg, för oss att förstå hur man förhåller sig till spänningarna inom svenska bolag. Med andra ord fenomenet om hur IR växer fram och hur det växer fram i en kontext där SR tidigare har varit väldigt dominerande. Forskningsfrågan för uppsatsen är därmed följande:

Vad säger professionella hållbarhetsredovisningsaktörers berättelser om institutionaliseringen av nya praktiker för hållbarhetsrapporteringen?

2 Teori

Teorikapitlet inleds med en genomgång av teoretiska ramverket kring institutional work, där ett stort fokus ligger kring begreppen agency, creating, maintaining och disrupting. Efter delen som behandlar institutional work beskrivs hållbarhetsprofessionen. Kapitlet avslutas med en genomgång av narrativ teori och hur den kan hjälpa till att förstå institutionaliseringen av olika praktiker.

2.1 Institutional work

Det finns olika teoretiska angreppssätt i hur saker och ting förändras inom organisationer. Enligt Higgins et al. (2014) föranleder institutionalisering isomorfism: organisationer inför liknande praktiker, på liknande sätt, samt formulerar liknande orsaker till varför de gör på detta vis. Samspelet mellan individ och organisation har sedan länge haft en central plats inom institutionella undersökningar (Lawrence, Suddaby & Leca 2009). Lawrence och Suddaby (2006; 2009; 2011; 2013), vars forskning centrerar kring relationen mellan aktörer, agency och institutioner, har banat väg för ny institutionell forskning: nämligen institutional work. Kritiken till top-down perspektivet som råder inom den traditionella institutionella teorin har mynnat ut i ett omvänt bottom-up perspektiv: iden om att undersöka hur sociala aktörer formar institutionen och inte tvärtom, gjorde även att konceptet agency återigen fick mer utrymme inom teorin. Det växte fram som ett sätt att försöka förstå organisatorisk isomorfism, som inte kunde förklaras av konkurrensmässig tryck eller effektiviseringar. Teorin om institutional work utgår istället från idén att relationen mellan institutioner och aktörers handlande är rekursiv:

→

Institutioner handlande ←

Figur 1: Den rekursiva relationen mellan institutioner och handling (Källa: Lawrence & Suddaby, 2009)

Med institutional work som teoretisk ramverk riktas fokuset på den nedre pilen: nämligen hur aktörers sociala handlingar påverkar och formar institutioner, eller hur organisatoriska praktiker och fenomen institutionaliseras (Lawrence & Suddaby 2009). Institutional work är således en relativt ny ström inom institutionell teori och är enligt Lawrence och Suddaby (2006, s. 217): ”the broad category of purposive action aimed at creating, maintaining, and disrupting institutions and businesses.”. Detta nya teoretiska synsätt lägger fokus på individerna som aktiva agenter och hur dessa påverkar institutionerna inifrån.

Som tidigare nämnt har Lawrence och Suddaby (2009) identifierat tre kategorier inom sin forskning kring institutional work, som hjälpmedel till att förstå institutionaliseringsprocesser, nämligen hur institutioner skapas (från engelskans “creating”), upprätthålls (“maintaining”) och störs (“disrupting”). Tidigare studier kring hur institutioner skapas har bland annat fokuserat på vilka typer av aktörer som

försöker forma nya institutioner och vilka strategier dessa använder sig av (Lawrence et al 2009). Forskarna presenterar ett flertal distinktiva uppsättningar av handlingar som aktörer utför i skapandet av nya institutioner. Särskilt relevant för denna undersökning blir följande handlingar. Defining är ett centralt begrepp inom denna kategori. Begreppet innefattar konstruktionen av regelsystem som tilldelar status eller identitet, som definierar gränser inom medlemskap, eller som skapar en sorts status-hierarki inom kunskapsområden eller vetenskapliga fält. Constructing identities, å andra sidan, syftar till att definiera relationen som de olika aktörerna har till sina respektive kunskapsområden. Det illustrerar skapandet av nya identiteter och roller parallellt med skapandet av nya professioner (Lawrence & Suddaby 2006), som exempelvis hållbarhetsprofessionen. En annan form av handling som utförs i skapandet av nya institutioner är changing normative associations, som handlar om att göra om kopplingen mellan praktiker och dess moraliska och kulturella grunder. Denna typ av institutional work syftar till att belysa hur vissa institutioner skapas parallellt, eller som kompletterande till redan existerande institutioner, genom att få medarbetarna att ändra uppfattning kring den föregående praktiken. Det kan hjälpa att förklara hur och varför man som företag väljer att göra ett skifte i redovisningspraktiker och blir därmed särskilt relevant för denna undersökning. Constructing normative networks är ytterligare en typ av handling som innefattar de inter-organisatoriska kopplingarna som möjliggör nya praktiker och som också syftar till att uppnå en normativ struktur inom institutionerna, såsom de två föregående handlingarna.

Den andra kategorin inom institutional work, upprätthållandet av institutioner, har inte fått lika stort forskningsutrymme inom fältet. En institution brukar ofta definieras som något som uppstår av sig själv och tas lite för given: att den bara finns där eller att det är en mekanism som överlever av sig själv. Denna antagelse motsätter sig Lawrence och Suddaby i sin forskning, där de anser att oavsett om en institution är stark eller svag behöver den upprätthållas för att det fortsatt ska vara stark och relevant (Lawrence et al 2009). Som ett sätt att förklara upprätthållningen av en institution talar Lawrence och Suddaby (2006) bland annat om enabling work, vilket innebär skapandet av regler eller nya roller som främjar och stöttar institutioner, såsom skapandet av auktoriserade agenter som behövs i utvecklandet de nya institutionella förändringarna. Relevant för denna uppsats blir därmed synen av högt positionerade roller, såsom hållbarhetschefer och hållbarhetsdirektöredr, som auktoriserade agenter - då de har det övergripande ansvaret för hållbarhetsredovisningen. En annan handling som utförs för att upprätthålla en institution är policing, vilket innebär att regler efterföljs genom olika styrverktyg. Övervakning och granskning används därmed för att försäkra foglighet inom de nya praktikerna. En annan handling för att upprätthålla en institution är valourizing and demonizing, som syftar till att generera positiva samt negativa exempel till offentligheten, för att på så sätt illustrera de normativa grunderna som förekommer inom organisationen. Till skillnad från valourizing och demonizing, som kan ses som en handling riktad mot externa faktorer, handlar embedding and routinizing om aktiva interna handlingar, vars syfte är att förmedla de normativa grunderna av institutionen hos

organisationens medarbetare, i deras dagliga rutiner och processer. Konsensus har en viktig innebörd i utförandet av denna handling då det tillför en sorts försäkran hos medarbetarna.

Slutligen, den tredje kategorin som Lawrence och Suddabys (2006) presenterar är störandet av institutioner, som är ett relativt under-dokumenterat område inom institutionell teori, vars fokus ligger på hur aktörer bidrar till “av-institutionalisering” (Lawrence et al 2009). En handling som kan utföras för att störa institutioner är bland annat disassociating moral foundations och handlar då om att undergräva normativa grunder inom institutioner. Institutionen störs därmed av demonteringen och upplösningen av de existerande praktikerna. Slutligen undermining assumptions and beliefs är ytterligare en handling inom institutional work, som kopplas till hur institutioner störs. Det omfattar handlingarna som utförs för att lyckas underminerar de existerande värderingar och övertygelser som förekommer inom institutionen, samt försöker byta ut dessa mot nya mallar (Lawrence & Suddaby 2006).

Genom att förhålla sig till institutional work väljer man att se närmare på företags praxis och organisatoriska processer än själva effekten som institutionaliseringen av ett fenomen får (Lawrence et al., 2011). Frågorna som berörs förflyttas därmed från vad och när - till varför och hur. Till skillnad från den teoretiska strömmen ”institutionellt entreprenörskap”, så inkluderar institutional work både de mer dramatiska och synliga handlingarna, men även de mer subtila - alltså de justeringar, anpassningar och kompromisser som utförs av olika aktörer från dag till dag, i syfte om att upprätthålla den institutionella ordningen. Detta nya forskningsområde förespråkar därmed en bredare vision av agency, annars benämnt som handlingskraften inom institutioner (Philips, Lawrence & Hardy, 2004; Lawrence et al. 2009). Lawrence et al. (2009, s. 6) har - genom etablerandet av institutional work - framfört en sorts medelväg för de teoretiska spänningar som förekommer som institutionell teori gällande graden av agency hos olika aktörer och institutioner: ”[it] connects the insights of practice theory with institutionalists’ traditional concerns for collective action and social change.”. Konceptet bygger på medvetenheten kring hur institutioner är resultatet av mänskliga handlingar, personliga intressen och agendor som alla är viktiga faktorer bakom institutionella förändringar. Lawrence et al. (2009) menar då att forskare kan, genom detaljerade analyser av dessa komplexa intressen, motiveringar och handlingar, skapa sig en tydligare förståelse kring hur individer skapar, upprätthåller och förändrar institutioner. Med avseende till konceptet agency så talar institutional work för att handlingskraften i många fall uppnås via både koordinerade och okoordinerade ansträngningar från ett flertal olika aktörer. Denna insikt bjuder in till ytterligare forskning - med hopp om att öka förståelsen kring hur individer tillför till, och påverkar, förändringar och andra individers handlingar inom organisationen. (Lawrence et al. 2011).

Institutional work kan, enligt Lawrence et al. (2011), uppfattas som en aning kontroversiell och kritisk till den traditionella institutionella teorin, då den belyser att individerna har en betydelsefull påverkan på institutionella processer och strukturer. Relationen mellan individen och institutionen är komplex. Teorin som Lawrence et al. (2006; 2009; 2011; 2013) förespråkar söker att åskådliggöra hur och varför olika aktörer arbetar med att tolka, översätta och förändra institutionerna och hur handlingarna har en direkt eller indirekt påverkan till att anpassa och utveckla dessa. Lawrence et al. (2011) hävdar att det är fördelaktigt att undersöka utvecklandet av nya institutionella processer i avseende till institutional work, då det kan ge insikter kring vilka aktörer som påverkar, eller försöker påverka, processerna genom sina handlingar: ”[…]institutional work would examine how individuals change institutions both as parts of and alongside social movements.” Institutional work är därmed gynnsam i undersökningar av organisatoriska trender, såsom olika praktiker och principer inom hållbarhetsredovisning.

2.1.1 Hållbarhetsprofessionen

Suddaby & Viale (2011) menar att professionella aktörer spelar en viktig roll som agenter för organisatoriska förändringar. Dessa professionella aktörer kan enligt Scott (2008) ses som sociala, institutionella agenter, som spelar en central roll i hur saker och ting institutionaliseras - genom deras förmågor att skapa, legitimera och kontrollera kunskaper och praktiker som formar organisationerna. Reay och Hinings (2009) forskning visar att professionella aktörer bibehåller sina separata identiteter i pragmatiska samarbeten inom organisationen, som tillåtet dem att uppnå sitt arbete och sitt bibehålla sitt professionella ansvar. Det förekommer en sorts spänning inom forskningen, vare sig professioner utgör institutioner eller om dessa formas av institutionen (Alvesson & Spicer 2018). Detta är, enligt Scott (2008), svårt att definiera och att det är svårt att dra gränser mellan dessa. Scott (2008) själv menar att många typer av professionella yrken är aktiva i konstruktionen av institutioner på normativa grunder - ansträngningar kring utformandet och utfärdandet av nya principer som lyfter vad individer, grupper och organisationer borde göra. Sådana föreskrifter, menar Scott (2008), bygger då ofta på introduktionen av moraliska eller obligatoriska dimensioner och mynnar ut i normativa värderingar. Professioner, i detta fall hållbarhetsprofessionen, utvecklar kollektivt olika principer och praktiker som omfattar normativa slutsatser som faller in i deras expertisområde. Scotts (2008) forskning kring professionella aktörer sammanställs i en sorts coda, där han påstår att professioner kan ses som institutionella agenter, vars primära sociala funktion är att specialiseras i skapandet, testandet och appliceringen av bland annat normativa ramverk. Scott (2008) argumenterar för att professionella aktörer därmed jobbar som normativa agenter, genom interna, kollegiala handlingar.

I den statistiska lägesbilden, framtagen av SCB (2021) utgör ett av delmålen för Agenda 2030 att uppmuntra svenska företag till att tillämpa hållbara metoder samt en hållbarhetsredovisning. Enligt CSB:s redogörelse om statistiktillgång i Sverige kan svenska bolag redovisa 151 av de 206 globala

indikatorer som uppkommit i samband med Agenda 2030. Hållbarhetsprofessionen är en relativt ny profession, men med tanke på hållbarhetsredovisningens snabba, globala framfart utgår vi från att de flesta stora bolag i Sverige vid detta lag besitter sådana kompetenser inom sina organisationer. Vi väljer i denna uppsats att utgå från den forskning kring professionella aktörer som Scott (2008) samt Suddaby och Viale (2011) presenterar i sin forskning, där respondenterna för undersökningen blir representanter för den nya hållbarhetsprofessionen. Deras erfarenheter och synpunkter utgör därmed en stor betydelse för hur institutioner uppstår och att deras berättelser bör studeras för att förstå detta.

2.2 Hur narrativ kan användas för att förstå institutionaliseringen av

nya redovisningspraktiker

Narrative accounts (här benämnt som narrativ) är berättelser om verkliga händelser och fenomen som tar plats inom organisationen - med andra ord när individer öppnar upp och delar med sig av sina erfarenheter och åsikter kring vad som sker runtomkring dem. Applicera detta på undersökningar kring specifika organisatoriska fenomen, såsom hållbarhetsredovisning, så blir inte svaret längre hur en hållbarhetsrapportering tas fram - utan exempelvis hur respondenten i fråga upplever sin roll i framtagandet av rapporten och denna förhåller sig till redovisningsprocessen. Organisatoriska narrativ skapas för olika syften samt på olika nivåer. Mordhorst och Schwarzkopf (2017) argumenterar dock för att det teoretiska konceptet i grund och botten är framtaget med hoppet om att kunna minska komplexiteten i förståelsen av olika fenomen. Narrativ inom organisationer används därmed för att lyckas förstå organisatoriska koncept och fenomen och sätter således sociala aktörer i fokus - hur individerna ser och tolkar dessa.

Narrativ som teoretiskt koncept kan användas på olika sätt beroende på infallsvinkel. Mordhorst och Schwarzkopf (2017) menar att företagsekonomiska perspektiv tenderar att fokusera på hur narrativ kan användas för att bidra till förändringar på organisationsnivå. Således kan narrativ i sin tur anknytas till institutionell teori: där narrativa analys belyser hur narrativ kan leda till institutionalisering. Narrativ är en lämplig teoretisk utgångspunkt i mer praktiknära undersökningar på organisationsnivå och syftar till att få olikartade erfarenheter att bli mer sammanhängande (Green & Sergeeva 2019). Gemensamt för institutional work och narrativ teori är det centrerade fokuset på individerna inom organisationen, där professionella aktörer benämns som särskilt intressanta studieobjekt, då de anses ha stor handlingskraft i hur fenomen och praktiker institutionaliseras inifrån. Dessa är gynnsamma för mer praktiknära undersökningar nere på en organisatorisk nivå, som lyfter frågor kring förståelsen av fenomen från ett internt företagsperspektiv. Konceptet utgår i viss mån från tanken att ett brett tvärsnitt av professionella aktörer ofta spelar viktiga sociala roller i hur narrativ konstrueras, genom diskursiva processer. Green och Sergeeva (2019) menar därför att narrativ kan ses som tidsbundna produkter, framkallade från en

process av sociala förhandlingar i olika diskursiva arenor. Genom att använda sig av en narrativ infallsvinkel i undersökningar läggs fokuset på i vilken bemärkelse som värdeskapande är socialt konstruerat, genom att se till berättelser och narrativ. Dessa institutionaliserade narrativ har möjligheten att påverka utformningen av praktiker, men Green och Sergeeva (2019) är tydliga med att dessa inte är deterministiska. Spänningen mellan SR och IR som olika redovisningspraktiker kan lyftas fram och förklaras genom aktörernas berättelser och hur de retoriskt resonerar kring dessa. De narrativ som identifieras kan således användas för att beskriva och förstå hur organisatoriska fenomen institutionaliseras inom företagen.

2.3 Operationalisering av studiens teoretiska ramverk

Vidare i studien tar vi med oss det teoretiska ramverket kring institutional work, där Lawrence och Suddaby’s (2006) exemplifieringar av handlingar till hur institutioner skapas, upprätthålls och störs utgör viktiga analysverktyg för undersökningen. Aktörer inom hållbarhetsprofessionen är viktiga agenter i organisatoriska förändringar, vilket gör dem till naturliga undersökningsobjekt i studien, som syftar till att förklara och förstå hur praktiker institutionaliseras i företag, närmare bestämt SR och IR. En narrativ analys möjliggör att individernas berättelser och personliga uppfattningar hamnar i fokus. Vi behöver förstå hur dom uppfattar och förhåller sig till spänningen mellan SR och IR, för att kunna besvara hur detta fenomen ter sig i organisationer, på ett praktiknära sätt. Vi menar att utfallet från den narrativa analysen av respondenternas berättelser kan komma att förklara den rekursiva kopplingen mellan handlingar och institutioner - presenterat av Lawrence och Suddaby (2009) - i relation till de spänningar som förekommer mellan SR och IR. Då genom sin handlingskraft och handlingar, som kan anknytas till hur institutioner skapas, upprätthålls och störs.

3 Metod

Metodkapitlet inleds med en redovisning av undersökningens abduktiva design och kvalitativa metod, följt av urvalsprocessen av respondenter till de semi-strukturerade intervjuer som utförts i undersökningen. I urvalet presenteras antalet deltagare samt vilken yrkesmässig roll de har. Efter urvalet presenteras datainsamlingen samt valet av en narrativ analysmetod. Metodkapitlet avslutas med de etiska överväganden som tagits i beaktning i studien.

3.1 Design

Forskningsansatsen i denna studie byggde på ett abduktivt synsätt. Jacobsen (2017) beskriver den abduktiva ansatsen som att teori och empiri växeldrar och att ingen av dessa har förtur i forskningen. Detta innebar att löpande justeringar har gjorts gentemot studiens forskningsfråga, då undersökningen var en pågående process där fynd ledde till nya tankar och funderingar hos författarna. För att förstå hur olika praktiker inom hållbarhetsredovisning institutionaliseras inom organisationer har en kvalitativ forskningsmetod valts. Syftet med att utgå från en kvalitativ metod är att skapa förståelse om vad som ligger bakom ett fenomen. Metoden anses vara relevant för att undersöka varför något händer och hur människor tolkar den givna situationen. Den kvalitativa datan blir således oftast nyanserad, då respondenten ger sin syn och tolkning på fenomenen. Kvalitativ metod anses även vara flexibel, just till följd av att förloppet sker interaktivt vilket gör att det kan formas vid behov. Problematik som kan uppstå med metoden är bland annat att den kan vara väldigt resurskrävande och generaliserande - ofta samlas en stor mängd data in och därför bör antalet respondenter enbart bestå av ett fåtal utvalda personer. Det blir därmed viktigt att välja respondenterna noggrant, så att dessa är representativa för målet med undersökningen (Jacobsen 2017).

3.2 Urval

Urvalet i en kvalitativ forskning beskriver Jacobsen (2017) som ändamål-styrt, vilket innebär att forskarna ska välja ut respondenter utifrån problematiseringen. Syftet med studien var att analysera berättelser hos professionella aktörerna inom redovisningspraktiken, med andra ord de individer som ansvarar för att ta fram hållbarhetsrapporter, i hopp om att öka förståelsen kring institutionaliseringen av olika praktiker inom hållbarhetsredovisning. Urvalet för undersökningens datainsamling skedde i tre omgångar, där urval 1 först föll på företagen listade på OMXS30. Argumentet bakom detta val var att alla redovisar enligt svensk standard, vilket innebär att de måste ha en lagstadgad hållbarhetsrapport. Att dessa företag återfinns på OMXS30 innebär även att de är stora företag, med möjligheter till att lägga mycket resurser på hållbarhet, vilket gör dem intressanta att undersöka. Urval 1 mynnade därmed

ut i de 29 företag (Innehåller både Atlas Copco A och B-aktie) som fanns med på OMXS30 under våren 2021. En lista sammanställdes med företagen med kontaktuppgifter till respektive bolag. Dessvärre kunde enbart 15 av dessa 29 företag kontaktas, då det exempelvis inte fanns kontaktuppgifter till företagens hållbarhetschefer (eller personer med liknande ansvariga roller) offentligt på internet, vilket gjorde att urvalet sjönk från 29 till 15. Enbart fyra företag svarade och var intresserade och därför kontaktades det sedan 16 nya företag i urval 2. Detta urval genererades från listan av företag som deltar i initiativet “Hållbar livsmedelskedja”, samt företag som författarna tidigare haft kontakt med via tidigare universitetsstudier kring hållbarhetsredovisning. Tre av dessa företag var villiga att ställa upp för en intervju. Ett tredje urval var således nödvändigt för att ge undersökningen extra styrka. Då kontaktades sex företag som befann sig i topp 20 på listan “Sustainable Brand Index Sweden B2B”. Genom det sista urvalet kom det in två respondenter till undersökningen. När urvalet fick lämna OMXS30 sågs det till att företag som aktivt arbetar med hållbarhetsfrågor samt måste rapportera enligt den lagstadgade hållbarhetsredovisningen som återfinns i årsredovisningslagen (ÅRL). Företag som tillfrågades från “Hållbar livsmedelskedja” och “Sustainable Brand Index Sweden B2B” säkerställde detta. Även företagen som kontaktades på grund av forskarnas tidigare kontakter arbetade aktivt med det. Urvalet av respondenter blev således tio personer från olika bolag, verksamma i Sverige.

3.3 Datainsamling

Metoden för datainsamling i denna studie var intervjuer. Att utföra sin datainsamling på det här sättet kallar Jacobsen (2017) för öppna, individuella intervjuer. Vad som kännetecknar en sådan metod är därmed att undersökare och respondent för en dialog med varandra och att datan samlas och transkriberas, för att generera datamaterial i form av ord och meningar som beskriver respondentens syn på de frågor som ställs.

Vi fick kontakt med personer som på något sätt ansvarar för att ta fram hållbarhetsrapporter inom dessa företag och således kan ses som professionella aktörer inom sitt fält, vare sig det innebar hållbarhets-chefer, controller, strateger, eller projektledare. I Tabell 1 sammanställs kontaktpersonerna, med respektive alias samt tjänstetitel. Datamaterialet för vår empiriska undersökning kom därmed från 10 semi-strukturerade intervjuer, varav samtliga utfördes via videosamtal online. Intervjuerna pågick mellan 20 och 40 minuter och materialet godkändes från samtliga respondenter att spelas in inför transkribering till dataanalysen. Utformningen på intervjuerna var semistrukturerade och frågorna var i grund och botten utforskande och öppna (se bilaga 2), vilket är gynnsamt för personcentrerade samtal (Bryman 2018). Att använda sig av öppna individuella intervjuer anser Jacobsen (2017) vara lämpligt när författarna vill ta del av den enskilda individen åsikter samt hur personen tolkar ett visst fenomen. En semi-strukturerad intervju kännetecknas, enligt Bryman och Bell (2017), av att alla respondenter

ställs inför samma frågeformulär men att ordningen på frågorna kan flyttas runt av forskaren under intervjuns gång samt att det kan tillkomma följdfrågor. Målet var därmed att få respondenterna att prata öppet om sina tankar och erfarenheter kring hållbarhetsredovisning. Intervjuerna utgick från följande teman: respondentens uppfattning och förhållning till olika praktiker inom hållbarhetsredovisning, respondentens roll i framtagandet av hållbarhetsrapporten, samt hur förändring sker. Varje intervju utfördes av en av de två författarna, då viss dynamik kan uppfattas försvinna när intervjuerna utförs online med flera personer deltagande.

Tabell 1: Sammanställning av de kontaktade företagen med respektive alias

Alias Hållbarhetschef /hållbarhetsdirektör Övriga hållbarhetspraktiker - x Anna x Hans x Maria x Yasmin x Ebba x Sara x Lisa x - x Erik x Totalt: 10 7 3

3.4 Narrativ analys

En narrativ analys är en lämplig analysmetod att applicera på studier vars fokus ligger på förståelsen av nya organisatoriska praktiker och fenomen - något som även kan hittas i tidigare forskning kring institutionalisering. Narrativ analys har nämligen, på senare tid, börjat användas i studier om ”organisationer som narrativ” och hur berättelser från organisationer kan hjälpa att förklara och förstå olika organisatoriska fenomen (Higgins et al. 2014). Narrative accounts (här benämnt som narrativ) är berättelser om verkliga händelser och fenomen som tar plats inom organisationen, med andra ord när individer öppnar upp och delar med sig av sina erfarenheter och åsikter kring vad som sker runtomkring

dem (Currie, Humpreys, Warring & Rowley 2009). Applicera detta på undersökningar kring specifika organisatoriska fenomen, såsom hållbarhetsredovisning, så blir inte svaret nödvändigtvis hur en hållbarhetsrapportering tas fram - utan exempelvis hur respondenten i fråga upplever sin roll i framtagandet av rapporten och denna förhåller sig till redovisningsprocessen.

Bryman (2018) menar att det förekommer två tydliga sätt på vilka man kan tänka sig en narrativ analys och argumenterar för att vissa forskare ser det som ett verktyg vid analys av olika slags data, men även för att stimulera personerna att berätta historier. Det är viktigt att ställa frågor som är noga uttänkta för att få ut de svar anpassade efter de teman som forskaren utgår från. Czarniawska (2004) skriver att hon i en av sina undersökningar ställde en fråga som hon själv ansåg vara enkel och kort men återfick ett svar som berörde 40 år av temats utveckling - svaret gav intressant information men berörde inte alls det hon själv ville ha ut av frågan. Frågorna ska inte heller vara alltför detaljerade, människors minnen kan lätt svikta gällande sådant. Siffror, år och datum är lättillgänglig information med hjälp av dokument och kan därmed undvikas vid intervjuer (Czarniawska 2004). Riessman (2004) påpekar även att det är ofta nödvändigt för forskare att ställa uppföljningsfrågor i intervjuerna - för att lyckas stimulera ett flöde av detaljer och intryck i berättandet. När narrativ undersöks med hjälp av intervjuer som datainsamlingsmetod är det viktigt att skilja på personen som intervjuas och företagets ståndpunkt i frågan. Vid denna typ av analysmetod är det respondentens ”syn på världen” som undersökts och inte vad personens arbetsgivare har för syn eller tankar gällande frågorna (Czarniawska 2004). När respondentens narrativ undersöks ska undersökaren undvika att ge sin egen syn på fenomenet som undersöks, i så stor mån som är möjligt. Undersökarens ord kan nämligen påverka hur respondenten tolkar fenomenet och då får en förändrad syn på ”verkligheten”, vilket innebär att det inte längre är personens egna narrativ längre. Czarniawska (2004) menar även att detta är tidskrävande och tar bort fokus från respondenten.

3.4.1 Analysprocess

Analysen söker att bidra till förståelsen om olika praktiker inom hållbarhetsredovisning, de professionella aktörernas handlingskraft i utvecklingen av praktikerna, samt deras åsikter om hur saker och ting borde se ut. Från intervjumaterialet hämtades narrativ som lyfte intriger (från engelskans “plot”). Intriger är enligt Johansson (2005) något som aktörer konstruerar när de berättar om sina erfarenheter av de olika redovisningspraktikerna. Berättelserna måste ha en intrig för att kunna klassas som en berättelse och innebär att händelser och fenomen kan räknas upp och länkas till varandra, genom meningsskapande som sker när berättelsen kommuniceras (Czarniawska 2004). Genom att undersöka intrigen kan man i analysen hitta underliggande mönster och samband i berättelserna. Här väljs också händelser, erfarenheter, karaktärer och sociala faktorer ut, som kan ses som väsentliga (Johansson 2005). Enligt Higgins et al. (2014) är en intrig av stor betydelse i narrativa sammanhang, då det är

intrigen (eller hur logiken och sammanhållningen upplevs) som är av intresse för narrativa undersökningar. Författarna valde att skapa en mer sammanställd tematisk tråd från varje intervju, med syfte om att uppnå strukturerade narrativ av den transkriberade datan och därmed en bättre förståelse kring materialet. Genom att presentera texterna i strukturerade narrativ kunde de mest väsentliga delarna av berättelserna belysas (Polkinghorne 1995). I varje strukturerade narrativ benämns respondenterna med påhittade namn, ett alias, för att bibehålla anonymiteten.

I processen att strukturera narrativ hos respektive individ utgick författarna från Labov och Waletzkys (1967) principer, för att uppnå en tydligare översikt till materialet. Enligt Labov och Waletzky (1967) innehåller intrigers strukturer olika delar (se tabell 2). Det empiriska resultatet behövde visa individuella skillnader och nyanser för att få fram en kodning av skapandet, upprätthållandet och störandet av redovisningspraktikerna, SR och IR. Dessa delar utgjorde således de principer som appliceras på textmaterialet, med syfte om att omvandla det transkriberade datamaterialet till strukturerade narrativ bättre lämpade för analys. Ett fåtal direkta citat var även direkt tagna från datamaterialet, för att lyckas lyfta respondenternas personliga röster i berättelserna. Avslutningsvis för samtliga strukturerade narrativ anknöts dessa till det teoretiska ramverket för studien, i en teorikoppling mellan berättelserna och de centrala begreppen från institutional work - således hur institutionella praktiker skapas, upprätthålls och störs (av-institutionaliseras).

Tabell 2: Labov och Waletzky’s (1967) principer

En orientering (från engelskans ”orientation”), som syftar till att informera läsaren om person, plats, tid och beteendesituation.

De invecklade händelserna (från engelskans ”complication” eller ”complicating actions”), som kan ses som intrigens händelsemässiga stomme - och besvarar frågan ”vad var det som hände?”. En upplösning (från engelskans ”resolution”), som påvisar utfallet av händelserna och besvarar därmed frågan ”hur gick det?”.

I vissa fall kan berättaren komma att uttala sig på ett eller annat sätt som får läsaren att förstå hur händelsen påverkat berättaren, en del som benämns som coda.

Slutligen den sista delen, nämligen utvärderingen (från engelskans ”evaluation”) utgår från berättarens personliga synpunkter på händelseförloppet och på vilket eller vilka sätt personen ser det som meningsfullt.

Efter genomläsning och utvärdering av transkriberingen ansåg författarna att datan från två av de tio utförda intervjuerna inte gav upphov till någon större insikt till uppsatsens syfte och forskningsfrågor och inkluderades därmed inte i det empiriska resultatet. Orsakerna bakom detta var bland annat dålig ljudupptagning då en av respondenterna befann sig i bil under intervjun, men även då berättelserna inte ansågs besvara de grundläggande intervjufrågorna, i lika hög utsträckning som resterande respondenter.

3.5 Etiska överväganden

Vid vetenskapliga undersökningar ligger det ansvar hos forskarna, både gentemot de människor som deltar i forskningen men även de personer som kan påverkas indirekt. Kraven som ställs på forskare inom undersökningar är följande: att tala sanningsenligt; vara öppna om forskningsmetoden; redovisa resultatet på ett korrekt sätt; vara transparenta om det förekommer kommersiella intressen, bedriva forskningen utan att skada andra individer; samt inte stjäla forskningsresultat (Vetenskapsrådet 2017). Denna studie har således följt kraven presenterade av Vetenskapsrådet (2017) noggrant. Metod och resultat presenteras utförligt, för att förebygga potentiell förvirring kring datainsamling och analysarbete. För att respektera de individer som deltagit i studien har både person och respektive bolag anonymiserats med alias. Detta för att de ska uppmuntras och känna sig bekväma med att dela med sig av sina tankar och åsikter, utan att det ska påverka deras arbete. Författarna vill även understryka att det inte förekommer några kommersiella bindningar bakom undersökningen. Allt insamlat datamaterial kommer enbart användas som empiriskt underlag för studien och ingenting annat.

3.6 Metodreflektion

Till följd av undersökningens utfall och analys, resonerar författarna om valet av narrativ analys var rätt beslut, metodmässigt. Det hade även varit fördelaktigt om intervjuguiden innehöll bättre vinklade frågor för att bättre fånga upp mer relevant data och generera en starkare koppling till det teoretiska ramverket om institutional work och således gett uppsatsen mera djup. I efterhand hade nog en diskursanalys, alternativt en innehållsanalys, kunnat vara lämplig som analysmetod då dessa skillnader i graden av subjektivitet i undersökningens tolkning och substans. Författarna argumenterar dock för den valda metoden, då en narrativ analys centrerar fokuset på individers berättelser och är således starkt anknutet till det teoretiska ramverket kring institutional work, som utgår från ett bottom-up perspektiv.

Författarna kan argumentera både för och emot undersökningens urval, där den kanske hade gynnats mer av att endast intervjua individer av samma position i sina respektive bolag, alternativt haft en större bredd på omfånget av olika typer av medarbetare som på ett eller annat sätt involveras i redovisningsprocessen. Det hade kanske även varit fördelaktigt om urvalet höll sig till företag som övergått till IR som praktik, för att på så sätt ge en mer specifik och djupare analys kring IR som

redovisningspraktik. Att respondenterna som deltog i intervjun kommer från olika typer av branscher samt att de är olika stora kan både vara en fördel och nackdel för undersökningens styrka. Att bolagen även kommer från olika branscher kan försvåra jämförbarheten mellan vad de olika personerna har för tankar och åsikter, då olika branscher skiljer sig i sitt hållbarhetsarbete. Den fördel som finns i att respondenterna arbetar inom olika branscher är att det ger en bredare bild av hur hållbarhetsrapporteringen ser ut i ett bredare perspektiv och vilken bild det finns kring rapporteringen.

4 Strukturerade narrativ från de professionella

aktörernas berättelser

I detta kapitel presenteras strukturerade narrativ från respondenternas intervjumaterial, tillsammans med en teorikoppling för respektive berättelse.

Maria

Maria är hållbarhetschef på ett tjänsteföretag sen flera år tillbaka, men är i grunden utbildad ekonom och har då tidigare jobbat som controller. Marias roll i framtagandet av rapporten är att sammanställa och kontrollera all hållbarhetsdata, för att kunna sätta ihop för ÅR och att deras revisorer sedan gör en översiktsgranskning på detta. I framtagandet av rapporten samspelar Maria med HR och controllers från bolagets verksamhetsländer, som rapporterar in data, men även med koncern-redovisningsavdelningen. Marias roll i processen får henne att känna att hon har en stor påverkan på de andra individernas handlingar, då hon sätter grunden för vad det är som ska rapporteras in, men även genom den kontinuerlig kommunikationen hon har med dessa individer. Datan kontrolleras av henne och om hon anser att något borde ändras är det en dialog hon för med övriga aktörer. Vid frågan om vem i företaget som skulle behöva driva förändringar inom hållbarhetsredovisningspraktiker svarar Maria att det är hon som skulle göra det.

Rollen som hållbarhetschef var vid hennes karriärbyte en helt ny tjänst, vilket innebär att Maria har varit med och byggt upp bolagets hållbarhetsarbete och redovisning. De första åren utgick företaget från SR men har sedan dess skiftat till IR.

Vid tiden denna intervju ägde rum har företaget hittills publicerat tre integrerade års- och hållbarhetsredovisningar. Företaget bestämde att det skulle blir en tre-års process och tog hjälp av revisorer samt extern byrå med experter inom hållbarhet. Hon förklarar att de använder sig av hållbarhetsnoter men att de arbetar för att det inte endast ska ligga som en separat del i ÅR utan att informationen förklaras inne i texten om deras tjänster. Maria menar att IR gör det lättare för intressenterna då all information hamnar på samma ställe, men att det även är fördelaktigt för företaget när de talar om sitt arbete.

Orientering

Marias syn på sin roll och samspel med andra aktörer

Invecklad händelse Bolaget övergick till IR

Upplösning Integreringsarbete

Maria menar att det var en naturlig övergång för företaget: hållbarhet är ju ingenting man gör vid sidan om, utan det är ju någonting som ska vara en integrerad del av businessen och då blir det ju mer naturligt att ha det som en integrerad del i ÅR också än att rapportera separat. Hon tycker att det har fungerat bra och bedömer att bolagets rapport är ”hyfsat integrerad” men att det ”alltid kan bli bättre”. På frågan om Maria anser att IR är den rätta vägen att gå för företag svarar hon ja, men att dem ”ännu inte tagit steget fullt ut” och gått på en mer formaliserad integrering, enligt IIRC:s ramverk och att detta inte är något beslut som dom har tagit om dom är påväg dit överhuvudtaget. Maria berättar att deras rapportering redan uppfyller intressenternas behov och att ramverket från IIRC fortfarande är i en uppbyggande fas. Än så länge förhåller sig bolaget efter GRI, trots att Maria menar att GRI är ”knepigt” och ”fyrkantigt” då det inte är väl anpassat för tjänsteföretag.

Marias berättar att bolaget hon jobbar på har skiftat från SR till IR, men att detta är en process som tar år att implementera. Enligt Maria är övergången till IR ”naturlig” och hennes retorik tydliggör på så sätt varför IR bör vara praktiken man förhåller sig till. Sättet hon tänker och talar om IR bidrar till skapandet av den nya institutionella praktiken. Då de fortfarande använder sig av hållbarhetsnoter, vilket är egenskaper anknutna till SR, upprätthåller de fortfarande delar av gamla praktiken i sin redovisning, men att de jobbar på att integrera dessa. Hennes berättelse påvisar därmed att de fortfarande befinner sig i skedet av att av-institutionalisera SR och institutionalisera IR genom kontinuerlig integreringsarbete.

Hans

Hans har arbetat inom hållbarhet i 4-5 år och har en akademisk bakgrund där han även har doktorerat. Han har erfarenheter inom olika kunskapsfält, bland annat inom sälj, forskning och styrelsearbete. För tillfället arbetar han som hållbarhetschef inom ett industriföretag och har gjort detta i cirka ett halvår. Gällande frågor om roller, ansvar och påverkan svarar Hans att han har en övergripande roll för hållbarhetsrapporteringen och att hans ansvar är att koordinera och samla data till rapporten, men att varje del av organisationer har eget rapporteringsansvar för sina egna hållbarhetsiffror. Han har inget ansvar

Utvärdering och coda

Teorikoppling

Orientering Hans syn på sin roll

och samspel med andra aktörer

för styrningen, vilket han menar är ett medvetet val för att integrera hållbarhet direkt i affärerna. Hans berättar att han har ansvaret för helheten och tonen i rapporten och att han har makten att kommentera och förändra saker som han inte är nöjd över. Hans beskriver att det är lite av rollen: att ställa krav för att flytta målflaggan framåt. Man för en dialog och utbildar och för tänket framåt. För det är många idéer det handlar om, det handlar om att pusha, folk gör inte saker frivilligt, så är det, säger han. Han anser sig vara “en spindel i nätet”, ibland med små medel och ibland innebär att vara lite mer “bråkig”, räcka upp handen och ställa obekväma frågor men att detta ingår i rollen för att få företaget att vara bättre imorgon än vad dem är idag.

Hans berättar att företaget han arbetar på idag har övergått till en mer berättande approach, tillsammans med hållbarhetsnoter, för att stilla både oerfarna och erfarnas behov. Denna metod för rapportering benämner han som en dual-approach.

På detta sätt kan de då visa nyttan med hållbarhet men också koppla hållbarhet till affärerna på ett tydligt sätt. Hans anser att det är viktigt att berätta för aktieägarna hur hållbarhet genomströmmar verksamheten men också för att kunna attrahera nya kunniga talanger till företaget.

När det gäller hållbarhetsrapportering tycker Hans att det egentligen inte spelar någon större roll hur företag rapporterar och vilken praktik de förhåller sig till, så länge de är transparenta och visar intressanta siffror på ett sätt så de är enkla att förstå. Dock så förespråkar han IR och påpekar att en separat hållbarhetsrapport lätt blir ”av nördar för nördar”, medan en integrerad rapport blir mer pedagogisk ur ett aktieägarperspektiv. En nackdel med IR menar Hans är om rapporten är fullt integrerad, så syns det inte någon skillnad hållbarhet och övrigt innehåll och att det då blir svårt för den oinsatte att se vad som är en hållbarhetsaktivitet samt vilken nytta den medför. Dock anser han att det fortfarande är bättre att integrera än att ha siffror stående helt fritt, då en siffra egentligen inte säger så mycket och kan missuppfattas. Hans menar att IR är ett smartare sätt för att spegla hur dem jobbar i affärsverksamheten och hur långt de kommit på sin hållbarhetsresa. På frågan om hur han tror företagets hållbarhetsrapportering kommer se ut i framtiden svarar Hans att företaget är i en resa och att han hoppas att dem kommer blir “mer kaxiga”. De har många

Invecklad händelse Övergång till

dual-approach

Upplösning Koppling mellan hållbarhet och verksamhet

intressanta projekt och han hoppas att dem kommer våga berätta med en större självsäkerhet om dessa. Han vill att de ska prata mer om sitt hållbarhetsarbete och vara mycket mer transparenta och på detta sätt växa i mognaden om hur de pratar om hållbarhet.

Hans har ett någorlunda passivt ställningstagande gentemot spänningen mellan de två praktikerna, men förespråkar i ändå IR över SR. Hans berättelse visar att företaget befinner sig lite i gråzonen när det kommer till SR-kontra-IR debatten, då de använder sig av en dual-approach. Användandet av hållbarhetsnoter upprätthåller en del av den tidigare SR-praktiken och det framgår att bolagets framtida hållbarhetsredovisning inte nödvändigtvis innebär en total av-institutionalisering av SR.

Sara

Sara har jobbat som sustainability controller i flera år på ett industriföretag, med bakgrund som revisor och menar att det har varit en resa då det är mycket som händer inom området hållbarhetsredovisning. Saras roll i framtagandet av rapporten är att samla in och konsolidera hållbarhetsdata från verksamhetens olika enheter för att sedan skicka vidare till de som skriver ÅR. Dokumentationen av finansiella- och icke-finansiell data sker i samma flöde, menar Sara och att detta är gynnsamt för att få bra data, genom integrerade rapporteringsprocesser. Samspelet involverar olika aktörer på olika nivåer och att Sara jobbar mycket med individer på enhetsnivå, alltså ute i de olika verksamheterna produktionsanläggning eller säljenhet. Samspelet berör även divisioner och affärsområden där det även finns individer som arbetar med just hållbarhetsfrågor som tar fram data för både internt och externt bruk. Hållbarhetschefen är även en viktig aktör i det hela, som Sara jobbar mycket med. Vid frågan om Sara upplever att hon har en stor påverkan på de andra individernas handlingar i rapporteringsprocessen svarar hon att hon känner sig ganska involverad: jag jobbar ju med att vi ska få in den datan som behövs, så jag är ganska mycket med i de flesta diskussioner som rör rapportering skulle jag säga. Sen kommer det ju också interna önskemål och det är ju jag också ofta med och får styra lite grann, vad kan man göra för att det ska funka praktiskt. En förändring i redovisningspraktik, menar Sara, påverkar många

Teorikoppling

Orientering Saras syn på sin roll och samspel med andra aktörer

olika funktioner och att hållbarhetsexpertarna blir viktiga aktörer i att driva förändringen. Saras roll involveras väldigt mycket, då i frågorna kring hur datan kan fås in, men att även R&D, legal och management inkluderas. Vid frågan om det är en stor omställning svarar Sara att det blir det, då det inkluderar företagets strategier, mål, vilka mätningar man gör för att få fram informationen och att det omfattar många funktioner och blir en övergripande förändring.

När hon började på sin tjänst så var rapporten inte riktigt så integrerad som den är idag utan att det har varit en process över flera år - en kontinuerlig resa. Vid övergången till IR började Saras bolag fundera på hur en integrerad rapport skulle se ut, då dem i många år tidigare hade förhållit sig till SR.

Sara berättar att det förekommer många dialoger om hur man kan integrera redovisningen och göra det till en strategisk fråga, där Sara menar att mycket av drivkraften bakom övergången ligger på affärsmässiga grunder. Det integrerade tänket, menar hon, har blivit mer applicerat över åren och inte bara hos hennes egna företag utan hos de flesta bolagen, mycket på grund av nya regelverk och initiativ som utgår från ett integrerat förhållningssätt.

Sara berättar att företag idag blir pushade att tänka integrerat men att hon själv ser en stor fördel i det för businessen och för att bidra till ökad medvetenhet i hela företaget: att det verkligen blir det som man jobbar med, att det inte blir något vid sidan av. Inte att man har en avdelning någonstans som tar hand om det där, utan att det är någonting som alla i alla funktioner måste förhålla sig till och arbete med […] och att rapporteringen ska spegla hur man arbetar med [hållbarhet]. Sara menar att det blir naturligt så och att man når ut till sina intressenter. Sara berättar att det kommer hända mycket inom hållbarhetsrapportering regelverksmässigt, men att för hennes bolag kommer det inte innebära lika stora steg då dem har kommit en bra bit på vägen mot integration. Sara bedömer att de måste fortsätta utveckla integrationen mellan de finansiella riskerna och möjligheterna med miljö- och klimattänket. Hon har inte upplevt några större problem i övergången till IR utan att diskussionerna under åren mer har centrerat kring vart datan hör hemma i ÅR och dess utformning. Utmaningen, berättar Sara, ligger i att få allt att hänga ihop på bästa sätt i ett bra narrativ och undvika att slänga in miljödata på en viss sida. Miljöinformationen ska hänga ihop med verksamhetens strategi och produkter.

Invecklad händelse - Övergång till IR

Upplösning Hållbarhet kopplas till verksamheten