IRÉNE BERGGREN
Kvinnliga fotografer intar scenen
Flera kvinnliga fotografer har under 1980-talet rönt stor
uppmärk-samhet försitt nyskapande och sin förmåga att fylla traditionella genrer med
nytt innehåll. Därmed har kvinnornas delaktighet i det fotografiska
samtalet blivit allt tydligare.
G e n o m att betrakta bilder g j o r d a av kvinnli-ga fotografer u n d e r en längre tidsperiod ser m a n d e n samtida fotografin m e d nya ögon. Det är intressant att u n d e r s ö k a h u r gränser-na h a r f ö r ä n d r a t s inom fotografiet och se b o r t o m d e n ganska strikta u p p d e l n i n g e n mellan konst-, d o k u m e n t ä r - , press- och re-portagefotografi. De olika g e n r e r n a överlap-par och influerar varandra.
Scenen utgörs av galleriet, museet, tid-ningssidan, b o k e n och kritiken - det vill säga platser d ä r d e kvinnliga n a m n e n inte är d o m i n e r a n d e . Det h a n d l a r alltså lika mycket om att tillskansa sig dessa u t r y m m e n som det h a n d l a r o m konstnärlig kvalitet.
Vi kan idag se förhållandevis m å n g a kvinn-liga n a m n n ä m n a s i s a m b a n d m e d fotogra-fisk bild, fotobaserad konst, reportage och d o k u m e n t ä r a skildringar. Jag skall med u t g å n g s p u n k t från ett urval bilder av samtida kvinnliga f o t o g r a f e r diskutera rad som kan utläsas av d e m . När m a n b l ä d d r a r bland des-sa bilder f r a m m a n a s o r d som iscensättning, p o s t m o d e r n i s m , verklighet, autentisk, social, politisk - m e d a n d r a o r d en b l a n d n i n g av o r d från skilda k o n t e x t e r . Bilderna visar ett raster av likhet och skiljaktighet.
Kvinna och natur
Kvinnor h a r mycket sällan skildrat landska-pet som stort, mäktigt och outforskat. Istället visar d e ett begränsat utsnitt - människan i landskapet, h u l d r a n och barnet; den hotan-di' och d e n som skall beskyddas, d e n h o t a d e och d e n som beskyddar.
Den aristoteliska tanken om kvinnan som passiv och u n d e r o r d n a d har präglat mvcket av d e n fotografiska framställningen - sä även kvinnors bilder. Något annat perspektiv är inte självklart eller okomplicerat. Kvinnan beskriven som natur är ett tungt kulturellt d o m i n e r a n d e betraktelsesätt.
Rut Hiltarf) visar ett egensinnigt
bildska-p a n d e och hon har i dikt och bild gestaltat kvinnan och n a t u r e n som sammanvävda. Fo-tografierna är vackra och påtagligt skiktade g e n o m h e n n e s arbete med flera negativ. Jag stötte på h e n n e s fotografi i den första
l'lan-ketulslällningen 1982. Samma år kom
diktbo-ken Spegel under jord. Rut Hillarp h a r senare utgivit ytterligare två diktböcker med både o r d och bild. 1
Rut Hillarps verk bygger på myter och alle-gorier och del känslomässiga innehållet är starkt och betydelsebärande. H e n n e s bildska-p a n d e är säreget samtidigt som kobildska-pbildska-plingen till d e antika förebilderna ansluter sig till föreställningen om kvinnan som natur.
Agneta Ekmans bok Tall-Alaja är en av d e få
böckerna från 60-talet av en kvinnlig foto-graf." Det är en sägen om skogsrået gestaltad i våldsamma, kraftfulla naturbilder där kvin-n o k r o p p e kvin-n och skogekvin-n smälter sammakvin-n g e n o m dubbelkopieringen av flera negativ.
Samma inprägling av mystik och poetiska stämningar återfinns idag hos Anne Mossberg och Bibbi Friman i skildringar av människa och d j u r samt i Mia I .orkman-Lundgrens näst-an abstrakta, färgskimrnäst-ande bilder med växi-lragment som blir vagt igenkända.
Kerstin Bernhard är en a n n a n ;iv våra tidiga
och b ö c k e r n a Brödminnen och Till Frankrike
med kamera och kärlek utgör en
konstbetrak-telse av vardagshändelser i en kvinnovärld.!
Bilderna är sensuella.
Monica Englund h a r även h o n tematiskt
arbetat m e d en kvinnovärld.1 Hon söker
foto-grafiet i subtila stilleben av b l o m m o r och frukter och i bilder av fosterkakans förgre-ningar och strukturer. Motivet är menings-skapande och inte enbart valt som ett objekt. I d e n rent modernistiska diskursen be-skrivs objektet som enbart fotografiet självt." Enligt Edward Westans definition av fotografi-et bfotografi-etyder dfotografi-et att fotografifotografi-et ska se ut exakt som ett fotografi och ingenting annat. Det som fotografiet handlar o m eller vill tolka i kraft av överensstämmelser, likheter och emotionella b e r ö r i n g s p u n k t e r är helt ovid-k o m m a n d e . F o r m e n är det e n d a och därige-n o m blir det symboliska idärige-ndärige-nehållet i bildedärige-n ointressant. Visst h ä n d e r det att kvinnor gör
fotografier på detta sätt utifrån fotografiet självt - utifrån d e n n a u p p f a t t n i n g av ren f o r m - m e n det verkar vara en ovanligare läsning.
Den kvinnliga blicken
Likaväl som d e n manliga blicken definierar kvinnan, gör kvinnans blick det också, vare sig det gäller a r b e t e eller k r o p p . Människo-k r o p p e n Människo-kan r e p r e s e n t e r a arbete, inlevelse, kärlek, åtrå och nyfikenhet m e n mera sällan e n b a r t form.
Brita Olson har i åtskilliga studier bearbetat
k r o p p a r i rörelse. I sina porträtt samt dans-och teaterbilder h a r h o n gjort mycket för att överskrida det rent beskrivande. H o n låter rörelsen bli ett viktigt e l e m e n t i bilden. Det u p p r e p a d e och det u t s u d d a d e blir påståen-d e n som inger betraktaren en osäkerhet. R u m m e t och d e n avbildade ingår, tycks det,
en förening. Det fysiska r u m m e t blir det mentala r u m m e t som o m g e r d e n avbildade individen.
Christer S t r ö m h o l m s fotoskola h a r påver-kat m å n g a av d e fotografer som var verksam-ma u n d e r 70- och 80-talet. Som lärare beto-nade h a n behovet av e n g a g e m a n g och inle-velse m e n också känslan och det egna
ut-trycket hos f o t o g r a f e n . ' Den d o k u m e n t ä r a skildringen d o m i n e r a d e . De idéer som skolan gav uttryck för h a r f o r t f a r a n d e en g e n o m -slagskraft på fotografiet i Sverige.
På 60-talet var d e flesta eleverna män. Agneta Ekman och Ulla Lemberg h ö r till det fåtal kvinnor som gick igenom Kursverksam-hetens fotoskola u n d e r d e n tiden, likaså Ann
Christine Eek som tillsammans m e d två j o u r n a
-lister g j o r d e b o k e n Arbeta inte slita ut sig* Det var en bok helt i linje m e d d e n tidens politis-ka e n g a g e m a n g och d ä r bilden till stor del är bärare av budskapet.
Ulla L e m b e r g var e n av d e första kvinnliga pressfotograferna som blev u p p m ä r k s a m m a d i d e n n a m a n s d o m i n e r a n d e värld. En pressfo-tograf agerar i ett fält av möjliga nyhetsbilder där bilden måste fångas i flykten, och Ulla Lemberg h a r ofta berättat h u r u t m a n a n d e och f r u s t r e r a n d e det kan vara. H o n har mycket bestämt och medvetet valt att skildra kvinnors liv i sina böcker och reportage och håller just n u på att avsluta en o m f a t t a n d e skildring av kvinnors liv i Vietnam, Indien och USA.'1
I fotografierna a r b e t a r Ulla L e m b e r g med en fotografisk kod som utgår ifrån en univer-salitet som g ö r att bilden kan avläsas av flerta-let m ä n n i s k o r på ett likartat sätt. Bilderna k o n n o t e r a r något r e d a n bekant — vi tycks känna igen oss. Svårigheterna uppstår sedan i del e n g a g e m a n g vi upplever inför bilden. Kan d e n förstärka vår empati, vårt h a n d l a n d e inför a n d r a m ä n n i s k o r och vår förståelse inför del f r ä m m a n d e ? Den d o k u m e n t ä r a skil-dringen förutsätter att detta är möjligt. Ulla Lemberg ser även pressbilden, med dess oftast mycket b e g r ä n s a d e uppmärksamhets-värde, infogad i s a m m a strategi.
Fler och fler kvinnor k o m lill fotoskolorna u n d e r 80-lalet. En fotohögskola inrättades år 1982 för alt m ö t a behovel av en bred
utbild-ning. Efter många diskussioner placerades den i Göteborg. Från början var Fotohög-skolan uppdelad på en allmän-, press-, media- och vetenskaplig linje. Idag är d e n n a indelning borttagen.
Att Tuija Lindström innehar professuren vid skolan är ytterligare ett exempel på att kvinnliga fotografer har intagit scenen. H o n är den e n d a kvinnan som rönt en uppmärk-samhet för sitt verk, för sina utställningar och böcker som är j ä m f ö r b a r m e d fotografer som
Dawid, Anders Pelersen och Christer Strömholm.
Reportagebilden
Susanne Walström och Anna Widoff, båda
verk-samma som fotografer på Dagens Nyheter, berättar i en intervju h u r de förvånade sina skrivande kollegor g e n o m att be om material för att läsa på inför reportagen. De diskute-rar u p p d r a g e n och vill ha gott om tid pä sig för att utföra arbetet.
Med sina bilder visar Susanne Walström att det är möjligt a u bryta mot de gängse
nor-Maud Nycander: Ur "Drömmarnas bakgård". Rio lilanco, Nicaragua 1985.
Sneslta Vuelic-Bohm: "Hemma hos släktingar i Jugoslavien", 1991.
m e r n a för en pressbild. Artikelserien om sex-ualitet är ett gott exempel på detta. Fotogra-fiet h ä r är lika vackert skimrande som någon-sin lust och längtan.
En av d e första bilderna jag m i n n s av Susanne Walström är skolflickan från Tjerno-byl f r a m f ö r tapetens skog inne i klassrum-met.1 0 Bilden beskriver den förstörda
natu-ren såväl som d e n förstörda b a r n d o m e n och clet förstörda livet.
Pressfotografiet h a r genomgått en märk-bar f ö r ä n d r i n g . Susanne Walström och A n n a Widoff sann Yvonne Åsell som är fotograf på
Svenska Dagbladet är exempel på viktiga bild-skapare som b l a n d a r b i l d k o d e r f r å n bland a n n a t reportaget, m o d e b i l d e n och konstbil-d e n .
Från dokumentär
till iscensättning
Maud Nycander h a r alltid b e t o n a t
samhörig-heten m e d det h o n fotograferat. H o n söker det som är a n n o r l u n d a och tillspetsat, säger h o n . H o n h a r vall motiv som motorcykel-gänget och f r ä m m a n d e miljöer som Syd-afrika och Nicaragua. " Ulla I .emberg och
Övre bilden: Foto från Pressens Bild visaren serbisk soldat som erkänt mord på åtminstone 29 muslimer. Nedre bilden: Annika Karlsson Rixon: "Kriget", 1993, montage.
(lina Golby är två a n d r a fotografer som på
samma sätt valt att g e n o m s ö k a ett o m r å d e g e n o m att vara n ä r v a r a n d e i en miljö, som är både välbekant och o k ä n d , m a n att nödvän-digtvis påverka den.1" I en intervju i A d o m u s
säger emellertid Maud Nycander att kanske är det i d a g viktigt också att iscensätta det man vill skildra.1 1
Vi "lider" på ett sätt av en sanningssträvan, som hindrar oss från att ta steget fullt ut ocli dramati-sera verkligheten. Det blir ju ändå jag som sättei punkt under berättelsen. Trots att vissa bilder ät resultat av korta ögonblick och ett bevis för att verkligheten är fantastisk, så känner jag att jag måste hålla hårdare i berättelsen. Eu sätt äi all genomföra idéer till bilder, iscensätta situationer och au påverka mer.
Det är värt att notera att en fotograf som tidi-gare hävdat bildens f ö r m å g a att bekräfta en av fotografen sedd verklighet n u m e r a talar om iscensättningar. Kanske f ö r ä n d r a r det inte fotografierna och kanske är det inte hel-ler angeläget, m e n kontexten för detta sam-tal kan k o m m a att vidgas.
Med vilken nyfikenhet ser vi det f r ä m m a n -de? Vad föreställer sig fotografen att betrak-taren ser i d e bilder h o n visar? H o n kan låta betraktaren utläsa en information, en upplys-ning, en känsla, en e r f a r e n h e t . H u r blir detta formulerat den första gång som bilden pre-senteras och h u r blir det tolkat g e n o m d e kunskaper vi har som betraktare? Var ligger förförelsen och övertygandet, eftersom bil-d e r n a nöbil-dvänbil-digtvis måste arbeta m e bil-d bil- den-na påverkan? De är d o k u m e n t a t i o n e r som i kraft av sitt uppsåt skall f r a m m a n a handling, öka kunskap och ha till syfte att f ö r ä n d r a människan. Fotografierna hjälper oss att se m e d andra ögon och visar d ä r i g e n o m en a n n a n bild som skapar a n d r a betydelser.
Åsa Frank h a r givit sig in i manligt
definie-rade miljöer och fotograferat m ä n som oftast fotograferats endast av män. Kanske väljer m a n att tolka bilderna som m e r provoceran-de och avslöjanprovoceran-de när m a n vet att fotografen är en kvinna. H o n lockar m ä n n e n att posera och visa en fåfänga som inte förknippas m e d deras miljö, till exempel tryckeriet och box-ningsklubben. Att se m ä n n e n som objekt är ofta ett riskabelt företag, m e n Åsa Frank använder sig av d e n n a manöver på ett skick-ligt sätt. De miljöer h o n valt är vanligen arbe-tarklassens, vilket är d e n d o k u m e n t ä r a foto-grafins siktpunkt. Frågan är vad resultatet skulle bli om h o n betraktade överklassens
m ä n m e d samma blick. upplevelser av d u b b l a tillhörigheter och till e x e m p e l e r f a r e n h e t e n av att bli mor. I iscen-sättningar av tydliga bilder från platsen för f ö r ä n d r i n g e n skapar h o n fotografier som framställer d e n n a identifikation, t ex i vard a g s r u m m e t hos släktingar i vardet forna J u g o -slavien. A n d r a bilder i serien visar h e n n e i Äppelviken u n d e r ett b l o m m a n d e träd.
Hos Sneska finns en b e a r b e t n i n g av d e n d o k u m e n t ä r a bilden. H o n m a r k e r a r en san-ning som vi kan k ä n n a oss osäkra inför. Vad är h e m m a , vad är borta, vad är känt?
I vårt land har vi inte sett särskilt m å n g a verk d ä r invandrarna u n d e r s ö k e r sina e g n a
Lotta Antonsson: "Lady Lovely Look" 1
Självporträttet
som instrument
Sneska Vucetic-Bohm har analyserat vad d e t innebär att utifrån ett främlingsskap försöka beskriva ett land som hon har lämnat bakom sig och det land där h o n är bosatt. H e n n e s bilder som utgår från självporträttet är iscen-satta i miljöer i det forna Jugoslavien och i Sverige, och h o n har valt självporträttet som instrument för att undersöka e r f a r e n h e t e r /
-Lolla Antonsson: "Lady Lovely Look" Il
e r f a r e n h e t e r . I E n g l a n d och USA ställs frå-gor r ö r a n d e d e l mnltikultnrella arvet, inte minst av kvinnor, och ofta bearbetas detta visuellt g e n o m fotografiet. Man kan fråga sig h u r synligt detta k o m m e r att bli i Sverige? Färgade kvinnor och m ä n finns avbildade i reklam, nöjesmagasin och m o d e . De är synli-ga m e n knappast synliggjorda inom en u n d e r s ö k a n d e konstdiskurs.
Sedan Kursverksamhetens fotoskola lades ned har det d o k u m e n t ä r a arvet förvaltats av N o r d e n s fotoskola. Så s m å n i n g o m blev det också där en k a n t r i n g mot d e n m e r personli-ga skildringen. Sneska var bland d e sista som
gick på N o r d e n s fotoskola innan den lades ned. Anm ca Karlsson Rixon har också fått sin utbildning på N o r d e n s fotoskola. 1 verket
Helmer som b e h a n d l a r frågor o m k r o p p och
identitet hämtar h o n sina förebilder i anti-ken. Serien Turist och bildserierna Kriget och
Oss Emellan avslöjar atl hon även har
influe-rats av amatörbilden och nyhetsbilden. I
Primadonna visar h o n kvinnor med anorexia
och bulimia nervösa. '' H o n ställer bilder i naturlig storlek av dessa av sjukdomen märk-ta kvinnor mot bilder av fotomodeller samt mat och uppkastningar. Annica Karlsson Rixon manipulerar och d o k u m e n t e r a r , iscen-sätter och approprierar. Det nav som dessa bilder kretsar omkring är identitet och repre-sentation.
Det var också elever på N o r d e n s Fotoskola som 1988 g r u n d a d e Föreningen kvinnliga fotografer i N o r d e n där Annica Karlsson-Rixon har varit o r d f ö r a n d e . I sitt program fastslår föreningen vikten av att synliggöra, stötta och inspirera kvinnligt fotografi. Kun-skap, erfarenhet, nytänkande och utveckling är andra nyckelord i programmet.
S o m m a r e n 1992 o r d n a d e f ö r e n i n g e n etl symposium på Samsö i Danmark."' I n b j u d n a fotografer deltog i workshops, debatter och föreläsningar och samlade sina e r f a r e n h e t e r i en rapport. De som organiserade årets Plan-ket-utställning bestod av m e d l e m m a r ur före-ningen, vilket medförde ett större antal kvinn-liga deltagare än tidigare. Kvinnors bilder in-tog scenen ä n n u en gång.
De Planket-kataloger som publicerats se-dan första utställningen ger en intressant översikt över fotografm i Sverige. Tyngdp u n k t e n i katalogen ligger Tyngdpå det d o k u m e n -tära bildskapandet.
Representationen av den andra
Den engelske fotografen och teoretikern
Victor Burgin f o r m u l e r a d e förändringen
u n d e r 80-talet g e n o m att säga att man hade gått från att göra politiska framställningar till att göra framställningen politisk.1'
Fram-förallt har det handlat om att betona repre-sentationen av kvinnan med hjälp av bilder vi
redan bär m e d oss, a n t i n g e n från d e n privata sfären eller från reklam, film, m o d e och massmedia. Kön och identitet, kultur och natur undersöks g e n o m bilden. Det vi tagit för givet dekonstrueras.
I mitten på 80-talet visade higrirl Orfali, konstnär och teoretiker fotografier av före-mål och ord byggda på påståenden o m h u r kön, konst och språk konstrueras. Orfali var bland d e första som visade på det skifte som vi vant oss vid att bara se internationellt. I Sverige har representationens politik ut-tryckts tydligast av fotografer, även o m konst-n ä r e r som Cecilia Edefalk, May a Eizikonst-n och
Sophie Tottie kom att infoga fotografiet i sin
konst.
Att utbildning h a r en avgörande betydelse för u t f o r m n i n g e n av konstscenen är tydligt avläsbart utifrån de skolor j a g n ä m n t .
Akademin för fotografi/Konstfackskolan i Stockholm är den skola som tydligast artiku-lerat sin undervisning mot b a k g r u n d e n av de f ö r ä n d r i n g a r som pågått u n d e r 80-talet. Lotta
Antonsson, Maria Miesenberger, Paulina Olsson, Susanne Björkman, Line Walgaard och Annika von Haussxuolff h a r alla Akademin för
fotogra-fi som b a k g r u n d .
Maria Miesenberger h a r gjort
undersökning-ar av re-presentationen av kvinnan, av så kal-lade "naturliga sanningar" . H o n har skärskå-dat vad som h ä n d e r då en kvinna fotografe-rar kvinnokroppen som objekt och i sina verk tillfogat texter och redan b r u k a d e bilder för att plocka isär b å d e d e "naturliga" och konventionella reklam- och massmedia-bil-derna. Samtliga bilder refererar till kulturella föreställningar som redan är välbekanta. I senare verk har Miesenberger gått tillbaka till familjealbumen. I h e n n e s svart/vita serie Sve-rige/Schweden h a r delar av familjebilden osynliggjorts, d e a g e r a n d e har svartals ner, och d e som skulle varit igenkända - huvud-aktörerna - h a r förvandlats till skuggor, något som i en derridariansk terminologi är överkryssat och d ä r i g e n o m b å d e synligt och osynligt. I Miesenbergers b e a r b e t n i n g a r blir relationerna i familjen något hotfullt som vi inte kan tala om. Familjen ser inte, talar inte. Pappan som hållit i kameran och d ä r i g e n o m organiserat bevarandet representerar
pairiar-katet g e n o m sin osynliga m e n ständiga närva-ro. Fadern h a r i n s t r u m e n t e t .
Maria Miesenberger synar m a k t e n utifrån familjebilden, och håller just n u på m e d ett familjeporträtt d ä r f ö r ä l d r a r n a blir främlig-gjorda och brottsförklarade n ä r deras ansik-ten upplöses likt tv-bildernas dataförvrängda brottslingar. U r g e n r e b i l d e r n a tar h o n fram detaljer som kan särskådas, till e x e m p e l hän-d e r som hän-d ä r i g e n o m blir h o t a n hän-d e och värjan-de i stället för o m f a m n a n d e och kärleksfulla.
Annika von Hausswolff h a r framförallt stannat
vid våldet mot kvinnan och våldet mot det f r ä m m a n d e . I sina iscensättningar h a r h o n visat på m o r d e t , på förtrycket och på våldet m o t kvinnan som inte u n d e r k a s t a r sig scha-blonen o m kvinnan som natur. H o n blir till-bakavisad, m ö r d a d , äntligen stilla. Tillbaka till
naturen består av liera bilder d ä r o f f r e n ,
k r o p p a r n a , å t e r b ö r d a s till platsen för mor-det. I d e n Itusågade damen a n v ä n d e r h o n bil-d e r från ett verkligt k v i n n o m o r bil-d . Annika von Hausswolff skildrar hotet, rasismen och främ-lingshatet som ständigt n ä r v a r a n d e i vår var-dag n ä r h o n avbildar d e n svenska flaggan blå m e d b r u n t kors.
Lotta Antonsson har i flera utställningar
visat en b r e d d i sin u n d e r s ö k n i n g av repre-sentationen och sexualiteten.1 8 I text och
bild s a m m a n f o g a r h o n halsbrytande påståen-d e n om påståen-det f r å n s t ö t a n påståen-d e och lockanpåståen-de, om bildens retorik och om språkets p å f l u g e n h e t , om historiska r e f e r e n s e r och o m gestens betydelseförändring. Lotta Antonsson använ-d e r sig av b i l använ-d k o n v e n t i o n e r ( p i n u p p b i l använ-d e n , nyhetsbilden, fotografiet i sig) som h o n ruck-ar tillräckligt lite för att betraktruck-aren ska bli f u n d e r s a m .
Fotografiet h a r blandats m e d a n d r a konst-f o r m e r och konst-funnit nya uttryck bland a n n a t i installationens f o r m . Susanne Björkman artar m e d installationer och k o n f r o n t e r a r be-traktaren till e x e m p e l i verket Artig, d ä r en mycket svag ljusprojektion pä väggen visar ett sköte som lockar betraktaren n ä r m a r e . Men när betraktaren bryter ljusstrålen försvinner verket - eller rättare projiceras på ryggen av d e n som gjort intrånget. I Artig ingår också etl vackert gynekologiskt i n s t r u m e n t i silver pä en pedistal. Susanne Björkman m a n a r oss
att u n d e r s ö k a vad vi ser och ifrågasätta de påståenden som vår kultur f o r m a r åt oss. Ironin och överraskningen finns inbygda i h e n n e s installationer.
Den mångkulturella diskursen
Den politiska framställningen som dominera-de i slutet av 70-talet följdominera-des av en mer per-sonligt r e f e r e r a n d e stil. U n d e r 80-talets sista år o m f o r m u l e r a d e s d e n till en re-presentatio-n e re-presentatio-n s politik. Möre-presentatio-nster och koder som vi tagit
för givna ifrågasattes. I den diskussion som för närvarande pågår om bilden, konsten, samhället, kort sagt om vår kultur, är fotogra-fiet inlemmat, vilken roll det än tillskrivs. Fotografiet verkar på många scener och i många förbindelser.
80-talet innebar ytterligare en f ö r ä n d r i n g g e n o m att de kvinnliga kritikerna blev allt fler. Deras kritik har ofta utgått från feminis-tisk teori. På 80-talet inleddes också debatten om det d o k u m e n t ä r a fotografiets möjlighe-ter och - kanske ä n n u viktigare om dess
k o r t a k o m m a n d e n - och 90-talet fortsätter m e d d e n p o s t m o d e r n a bildens o t r o mot alla m e d i e r lisom ansvaret inför d e n värld vi lever i.
Sanningsbegreppet är u p p h u n n e t och om-format, m e n det h a r inte lett till u p p l ö s n i n g och förflackande. Fotografiet verkar på många scener och i m å n g a förbindelser. Rep-resentationen är u n d e r s ö k a n d e och ansvaret formuleras av såväl upphovsperson som be-traktare. I d e n mångkulturella diskurs som inlett 90-talet tillåts kulturella och politiska olikheter att brytas och sammanflätas. Det är tydligt att kvinnor formulerat sig och formu-lerat sig väl, och det är odiskutabelt att kvin-nor är aktörer även på d e n n a scen.
NOTER
1 Hillarp, Rut, S/iegel under jord, Symposion, G ö t e b o r g ,
1982.
Hillarp, Rut, Penelopes väv, Förlaget S a l a m a n d e r . Stockholm, 1985.
Hillarp. Rut. Strand för Isoide, N A X O S Dikt o c h Bild, S t o c k h o l m 1991.
E k m a n , Agneta, (Bengt af Klintberg), Tall-Maja, Gebers, S t o c k h o l m . 1967.
B e r n h a r d , Kerstin, Bröd- Pain, S t o c k h o l m , 1969.
B e r n h a r d , Kerstin, Brödminnen, Carlssons förlag, Stockholm, 1987.
B e r n h a r d , Kerstin, Titt Frankrike med kamera och kärlek , Carlssons förlag, S t o c k h o l m , 1991.
' I ett tidigare verk h a r M o n i c a E n g l u n d d o k u m e n t ä r t skildrat e n förlossning. E n g l u n d , Monica, En Födelse, Rabén & Sjögren, S t o c k h o l m , 1982.
Föi e n r e d o g ö r e l s e o m fotografiet i n o m m o d e r n i s m e n se Szarkowski, John, The Phologra/tliers Fye, T h e Mu-seum of M o d e r n Art. New York, 1966.
Ericson, Nina, lid Clf olid, Norstedts Förlag, S t o c k h o l m ,
1990-F.ricson, Nina, Barn, Alfabeta, S t o c k h o l m , 1991. Den treåriga u t b i l d n i n g e n pä Kursverksamhetens Fotoskola varade mellan åren 1962 o c h 1974.
" Eek, Mårtens, O h r l a n d e r , Arbeta - inte slita ut sig! O r d f r o n t , S t o c k h o l m , 1974.
9 I . r u t b e r g . Ulla, Kvinnobilder, A f t o n b l a d e t k v i n n o r e d a k
-t i o n e n , 1983.
L e m b e r g , Ulla, Se kvinnan. Rabén & S j ö g r e n , Stock-h o l m , 1 9 8 3 .
' " J o h a n e s s o n , L e n a , "Pressbilden M o d e r n i t e t e n s G e n r e -måleri". I.IKA MIT) samtida svensk fotografi, S t o c k h o l m ,
1991.
" N y c a n d e r , M a u d , Clwjijiers, S t o c k h o l m , 1991. N y c a n d e r , M a u d , Drömmarnas Bakgård, T i d e n , Stock-h o l m , 1991
' -' Mellan å r e n 1985 o c h 1989 a r b e t a d e Cina Got liv m e d sin d o k u m e n t a t i o n av m ä n n i s k o r p ä ett m e n t a l s j u k h u s i Sverige, R å l a m b h o v s sjukhus, o c h ett i M a n a g u a , Nicaragua.
Golby, Cina, Evigt brinnande tid, A m f o r a förlag. Stock-h o l m 1992.
1' Pieniowski, H å k a n , " H u r d e t är - i n t e h u r d e t b o r d e
vara", Adomus, n r 14, 1993
1' Detta verk ingår i v a n d r i n g s u t s t ä l l n i n g e n Störning,
Riksutställningar, 1993.
'" Se Eva Hallins a n m ä l a n i d e t t a n u m m e r av KvT. '' För e n utförligare g e n o m g å n g se i n t r o d u k t i o n e n till
Burgin, Victor, (edit) Tliinking Photography, Macmillan Press, L o n d o n , 1982, B u r g i n , Victor, The End of Art
Theory. 'Criticism a n d P o s t m o d e r n i t v , Macmillan
Edi-tional Ltd, L o n d o n , 1986. Kapitel: T h e A b s e n c e of P r e s e n c e . Burgin, Victor, Between, Basil Blackwell Ltd, L o n d o n , 1986
'* Se till e x e m p e l utställningskatalogen för Störning, spe-ciellt "Lady Lovely L o o k " samt " U n t i t l e d " m e d dess svart/vita bilder av e n toalettstol o c h ett kylskåp.
S U M M A R Y
Irene Berggren presents many women photogra-phers active during the past twenty years. Al the same time she discusses their realationship to photographic education in Sweden. The photo-graphs made by women caniiot be seen in diffe-ring in content from their male counterparts. However, the stralegies found in the dissemina-tion of the photographs made by women are allig-ned to female definition, representation and mul-ticultural discourse.
Iréne Berggren Svartågatan 17 S-I2S -45 Bagarmossen
