Hallå - jag är på rast. Min kollega är ensam

Hälsa och samhälle

HALLÅ – JAG ÄR PÅ RAST,

MIN KOLLEGA ÄR ENSAM!

En kvalitativ studie om hur arbetssituationen

påverkar hälsan hos anställda i äldrevården

ALLA LARSSON

HANDLEDARE: OSCAR ANDERSSON

Kandidatexamen 10 p Malmö Högskola

Kurs FHV 02 Hälsa och Samhälle

Folkhälsovetenskapliga programmet 160 p 205 06 Malmö

HALLÅ – JAG ÄR PÅ RAST,

MIN KOLLEGA ÄR ENSAM!

En kvalitativ studie om hur arbetssituationen

påverkar hälsan hos anställda i äldrevården

Alla Larsson

Äldrevården är i fokus i dagens debatter om välfärden i vårt samhälle. Tidigare undersökningar visar att sjukskrivningarna bland äldrevårdspersonalen toppar listan samtidigt som det krävs mer vårdpersonal för att möta det ökade vårdbehovet hos den allt högre andelen av äldre i Sverige.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur arbetssituationen påverkar hälsan

hos de anställda, som har den dagliga kontakten med vårdtagarna, inom äldrevården. Utifrån syftet formulerades följande frågeställningar: Hur mår de anställda inom äldrevården och vilka arbetsfaktorer påverkar deras hälsotillstånd? Finns det skillnader i hälsotillståndet mellan kommunalanställda och privat-anställda? Kan man göra någonting för att förbättra hälsotillståndet hos anställda inom äldrevården?

För att få veta hur studiedeltagarna själva upplever sin arbetssituation och dess påverkan på hälsan valdes en kvalitativ metod, baserad på semistrukturerade gruppintervjuer, med hermeneutisk tolkning. Jag utgår i min studie från

KASAM-teorin.

Enligt resultatet påverkas hälsan hos personalen i äldrevården inte så mycket på kort sikt, eftersom människorna försöker hantera situationen på olika sätt. De tycker själva att ledningen borde kunna ge dem en morot för att motivera dem. Den psykiska aspekten är nog den som har mest negativ påverkan på hälsan hos personalen. Framförallt störs man av stressen och av långa arbetstider. En god stämning på arbetsplatsen, med trivsel med arbetskamraterna, är i den här undersökningen en klart hälsobringande faktor och ger ett skydd mot ohälsa när påfrestningarna på arbetet är stora.

Larsson, Alla. Påverkar arbetsförhållandena hälsan hos personal inom äldrevården? En kvalitativ studie med folkhälsovetenskaplig inriktning. Kandidatexamen i folkhälsovetenskap,

10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för folkhälsovetenskap, 2005. Nyckelord: äldreomsorg, KASAM, hälsoaspekter - fysiska, psykiska, sociala

HALLO – I HAVE A BREAK,

MY COLLEAGUE IS ALONE!

A qualitative study about how the work situation

affects the health for employees in geriatric care

Alla Larsson

Geriatric care is in focus in today’s debate regarding welfare in our community. Earlier studies show that absence, due to sickness in geriatric care, is on top simultaneously as more personnel is needed to meet the increased care need of elderly in Sweden.

The purpose of this study is to investigate how the work situation affects health

of employees in geriatric care, which have the daily contact with elderly. Based on the purpose, the following questions were raised: How do employees in geriatric care feel and which work issues affect their health? Are there any differences in health conditions between employees in municipal and private sectors? Is it possible to improve the health for employees in geriatric care?

I use a qualitative method, based on semi-structured group interviews with hermeneutic interpretation, to understand how the participants experienced their work situation and the effect on their health. I employ the KASAM-theory in my study.

According to the outcome, the health of employees in geriatric care is not affected in the short perspective, since they try to handle daily problems in different ways. They have a strong opinion that management should try to encourage them in different ways. The psychical aspect is probably the factor with most negative effects on the health of the employees. Above all, they are bothered by stress and long working hours. Then again, this study shows that a workplace with a pleasant atmosphere is a obvious health providing issue and will protect against ill-health when strain affects the work situation.

Larsson, Alla. A qualitative study about how the work situation affects the health for employees in geriatric care. Graduate of Public Health, 10 points. Malmö University: Health and Society, Institution of Public Health, 2005.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING... 4 Syfte ... 4 Frågeställningar ... 4 Begreppsdefinitioner ... 4 Bakgrund ... 5 Tidigare studier ... 6 Avgränsningar ... 7 METOD... 8 Datainsamling... 8 Urval... 9 Genomförande ... 10 Bearbetning av intervjuer ... 12 METODDISKUSSION ... 13 Egen förförståelse... 14 Giltighet (validitet) ... 14 Tillförlitlighet (reliabilitet) ... 14 TEORIPRESENTATION ... 16 RESULTAT / ANALYS... 18 Fysiska aspekter ... 19 Psykiska aspekter ... 20 Sociala aspekter... 29

Hälsofrämjande åtgärder för de anställda... 30

Analys... 31 DISKUSSION ... 33 AVSLUTNING ... 37 REFERENSER ... 38 Tryckta källor ... 38 Internetkällor ... 38 Muntliga källor ... 39

INLEDNING

Med egen erfarenhet av äldrevården vill jag påstå att arbetet där är ett mycket slitsamt och krävande. På grund av resurs- och tidsbrist är belastningen på de anställda så stor att många blir sjukskrivna ofta och vissa av dem tvingas till och med till långtidssjukskrivning. På så sätt minskas deras livskvalité samtidigt som företaget lider ekonomiska förluster.

De flesta som arbetar som vårdbiträden och undersköterskor inom äldrevården är vanligen lågutbildade människor. Många av dem är unga ensamstående kvinnor med barn, andra är invandrare, men det finns även en liten del män. Allt fler arbetstagare är utsatta för påfrestningar i arbetslivet på grund av nya företagsstrukturer eller omorganisationer. Samtidigt utsätts personalen för fysiska belastningar på grund av de snedvridna rörelser de gör när de tar hand om vårdtagarna samt psykiska hälsorisker i form av stress. Lönerna inom äldreomsorgen är förnedrande låga vilket ytterligare bidrar till sämre livskvalité.

Syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka hur hälsan hos anställda inom äldrevården påverkas av deras arbetsförhållanden, både inom den kommunala och inom privata sektorn.

Frågeställningar

♥ Hur mår de anställda inom äldrevården och vilka arbetsfaktorer påverkar deras hälsotillstånd?

♥ Finns det skillnader i hälsotillstånd mellan kommunalanställda och privatanställda? ♥ Kan man göra någonting för att förbättra hälsotillståndet hos anställda inom äldrevården?

Begreppsdefinitioner

Hälsa

Jag utgår från WHO:s (World Health Organization) definition på hälsa som välbefinnande:

Hälsa är ett tillstånd att total fysisk, psykisk och socialt välbefinnande, inte bara frånvaro av sjukdom eller defekt.

Omvårdnad

Jag använder ordet omvårdnad, eftersom deltagarna i min undersökning ger omvårdnad till vårdtagare på äldreboende, enligt Medicinska forskningsrådets (MFR 1982) definition. Definitionen beskrivs i Kvinnor Villkor Vård (Sjöbeck & Augustsson 1992).

Omvårdnad innebär tillgodoseendet av allmänmänskliga och personliga behov och att därvid tillvarata individens egna resurser för att bevara eller återvinna optimal hälsa liksom att tillgodose behov av vård i livets slutskede. Omvårdnad sammanfaller delvis med och utgör ett komplement till medicinsk vård, beaktande såväl psykiska som sociala och kulturella aspekter.

Bakgrund

Enligt Svenska Kommunförbundet arbetade 192 300 vårdbiträden och undersköterskor år 2003 inom äldreomsorg och sammanlagt 22 000 individer i privata vårdföretag, inte bara undersköterskor och vårdbiträden1. Frånvaro på grund av sjukskrivningar inom vård och omsorg är högre än inom andra kommunala verksamheter2.

Fram till 2020-talet kommer antalet äldre personer i Sverige att växa. Detta leder till att efterfrågan på äldreomsorg kommer att öka, vilket i sin tur kommer att medföra ett ökat behov av vårdpersonal. Redan fram till år 2010 förväntas att det kommer att råda brist på undersköterskor och sjukvårdsbiträden. För att fler människor ska bli intresserade av att arbeta med gamla måste man på något sätt göra arbetet med äldre mer attraktivt för att på det sättet öka yrkets status3.

För att personalen i äldrevården ska kunna ge en sakkunnig och omsorgsfull vård till vårdtagarna måste arbetsplatsen kunna erbjuda arbetstillfredsställelse och en god arbetsmiljö. För att klara de höga kraven på ansvar och självständiga beslut och för att verksamheten ska fungera normalt måste det finnas samverkan med personal på alla nivåer inom vård och omsorg. I första hand är det ledningens ansvar att få verksamheten att fungera, så att de anställda utför ett bra arbete och att vårdtagarna får ett värdigt liv.

Med gott arbete menar forskare inom arbetsmiljö: en demokratisk ledarstil, självständighet och möjlighet till lärande och utveckling. Detta i kombination med intellektuell stimulans, frihet och möjligheter till nytänkande och initiativ ger de anställda arbetstillfredsställelse och arbetseffektivitet. Trots denna kunskap har arbetsmiljön försämrats och ohälsan bland personalen är idag stor4.

En stor del av livet tillbringar människor på sina arbetsplatser, så det är ingen tvekan om att arbetsmiljön och arbetssituationen påverkar deras hälsa på ett eller annat sätt. Universitetslektorn och arbetsrättsexperten Tommy Iseskog förklarar i sin bok Arbetsmiljö för

alla att begreppet arbetsmiljö kan beskrivas som summan av fysiska, psykiska och sociala upplevelser5. De kan betyda att både redskap och kroppsligt utförda uppgifter påverkar människorna i fysisk avseende; ledarskap och organisation kan påverka i psykisk avseende; det sociala livet påverkas av det kollektiva klimatet på arbetsplanet.

1 Svenska Kommunförbundet (2004) 2 SCB, http://www.scb.se/Grupp/Sjukfranvaro/_Dokument/Bfakta_analys.pdf (2005-04-23) 3 Regeringen, http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/17/00/d4fd079c.pdf (2005-04-14) 4 Regeringen, http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/25/75/5be1e7e6.pdf (2005-04-14) 5 Iseskog (2000)

Enligt Arbetsmiljölagen 2004:453 1§ är Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och

olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Detta innebär att

arbetsmiljö har en betydelse för alla och förutsätter samverkan och delaktighet mellan alla parterna.

Tidigare studier

Av en tidigare studie, utförd av Arbetslivsinstitutet och sammanställd i rapporten:

Arbetsvillkor och välfärdsopinion inom äldreomsorgen – en enkätbaserad fallstudie bland personal och politiker 6, framgår att andelen personal inom äldreomsorgen, som tycker att man har för mycket att göra på arbetet, har mer än fördubblats år 2000 jämfört med 1988-1991. Många av dessa anser att de inte kan påverka sina arbetsförhållanden särskilt mycket, vilket ytterligare påverkar de anställdas tillvaro negativt. Över huvud taget känner personalen inom äldrevården en minskad andel positiva arbetsupplevelser i sin arbetsmiljö. Längre arbetstid har också, enligt rapporten, en negativ påverkan på upplevelser av arbetet, då de anställda känner större påfrestning i form av alltför stora krav på ansvar, svåra arbetsuppgifter, etc. Den psykiska hälsan påverkas negativt av oron för förändringar av arbetssituationen, omorganisationer eller av arbetstidsomläggningar på arbetsplatsen. Sammanfattningsvis fastställs i rapporten att kombinationen av heltidsarbete och anställning inom äldreboende är sammankopplad med stora påfrestningar för de anställda, eftersom cirka 50 % av heltidsanställda respondenter uppgav att de oftast har för mycket att göra. I studien framgår även att privatanställd vårdpersonal upplever större press i arbetet än kommunanställda, med mycket att göra och för stora krav i arbetet. Påverkan är större hos heltidsanställda inom båda grupperna.

Man antar i rapporten att den allmänna försämringen av de anställdas omdömen om sina arbeten kan bero på de stora förändringar inom äldreomsorgen som skedde under 1990-talet. Dessa innefattade generella omorganisationer, nedskärningar, konkurrensutsättning, ökad vårdtyngd, etc. Sammantaget hänger personalens syn på arbetsförhållanden samman med hur de själva bedömer den vård som de kan ge.

Arbetslivsinstitutets rapport visar att personalen inom äldrevården, trots att de generellt har sämre hälsa än andra yrkesgrupper, upplever sitt arbete som meningsfullt och att de har kontroll över arbetet. Rapporten presenterar inte några åtgärdsförslag på problemlösningen utan tycker att det krävs mer studier på reaktioner och upplevelser hos personal7.

6

Däremot visar Socialstyrelsen rapport, Vård och omsorg om äldre - Lägesrapport 2004, positiv statistik att andelen långtidssjukskrivna bland vårdpersonal minskat för andra året i rad fram till 2003. Trots det är sjukfrånvaron inom den kommunala vården fortsatt hög, framföra allt bland personer över 55 år. Dessa står för 11,4 % av långtidssjukskrivningarna. En del av personalen tycker att arbetet leder till psykiskt och fysiskt trötthet. Till detta bidrar omorganisationer på arbetsplatser, bristande delaktighet, otillräckliga utvecklingsmöjligheter samt bristande möjligheter för arbetsledningen att gynna hälsan hos de anställda8.

Avgränsningar

I min undersökning är jag intresserad av de anställda som har nära kontakt med vårdtagare på äldreboende och som utför det dagliga arbetet med dem. Därför valde jag att intervjua fastanställda undersköterskor och vårdbiträden, oavsett av kön, ålder och etnisk bakgrund. Tidigare studier, beskrivna ovan, har gjorts på samtlig personal inom äldrevården. Jag avgränsar min studie till fotpersonal, undersköterskor och vårdbiträden, som har daglig direkt kontakt med vårdtagare. I tidigare studier fastställs de fysiska, psykiska och sociala aspekter som påverkar hälsan hos personalen, så därför väljer jag att begränsa min undersökning till samma aspekter. Slutligen har tidigare studier baserats på kvantitativa enkätundersökningar som inte visat individens upplevelser på samma sätt som en kvalitativ intervju kan ge. Därför väljer jag att göra en kvalitativ undersökning.

8

SOS, http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/7183A613-2C1A-4151-B413-CA62E92B5ED0/3131/20051314.pdf (050408)

METOD

För att undersöka arbetssituationens påverkan på hälsan hos personalen inom äldrevården valdes en empirisk studie i form av en kvalitativ metod med hermeneutisk tolkning. Som datainsamlingsteknik valdes semistrukturerade gruppintervjuer.

Den kvalitativa metoden har utvecklats inom social- och beteendevetenskapen och begreppet kvalitativ metod syftar på metoder som beskriver ett fenomen och dess egenskaper så grundigt som möjligt. Frågorna man kan ställa är: Vad är? Vad innebär? Hur försiggår? Målet för kvalitativa metoder är att förstå fenomenet, inte att förklara9.

Hermeneutik är en förståelseinriktad forskningsansats där tolkningen utgör den väsentliga forskningsmetoden. Dess centrala uppgift är att tolka texter, intervjumaterial eller fältanteckningar som man arbetar med. När man arbetar med hermeneutisk forskningsansats utgår man gärna från frågan: vad är det som visar sig och vad är innebörden i det? 10. För att förstå en text ur hermeneutisk tolkning pendlar man mellan meningen i de enskilda delarna och meningen i helheten. Vid analysen av intervjuer läser forskaren först igenom hela nerskrivna intervjun för att få allmän uppfattning av texten, sedan söker man olika teman och hittar meningen där, så återgår man till helheten. Denna process kallas hermeneutisk cirkel. Processen ger möjlighet att gå på djupet för att undersöka fenomenet11. Hermeneutisk tolkning är ytterst relevant för intervjuforskning, därför att den belyser intervjutexterna som ska tolkas, och efteråt förklarar den själva tolkningsprocessen av dessa texter.

Datainsamling

Syftet med kvalitativa intervjuer är att beskriva och tolka de teman som förekommer i intervjupersonernas värld. Anledningen till att jag valde semistrukturerade intervjuer är att de ger bättre djup och förståelse för uppsatsens syfte. Intervjusamtalet möjliggör en mer mångsidig och riktig tolkning av resultaten. Med semistrukturerad menas att det finns en intervjumall (bilaga 1) med de ämnen som man vill ta upp. Mallen är ett stöd för intervju och innehåller egenproducerad intervjuguide, med frågor som täcker ämnen. Fördelen med semistrukturerade intervjuer är att det går att prata fritt runt frågorna och att de inte behöver tas upp i den ordning som de står i intervjuguiden. Sådana intervjuer ger respondenterna en möjlighet att utveckla deras synpunkter och idéer om ämnet12.

9

Malterud (1998)

10

Göteborgs Universitet, http://infovoice.se/fou/ (050411)

11

Gruppintervjuer involverar i regel mellan fyra och sex personer, vilket både kan leda till åsiktsutbyte och gruppdynamik vid intervjun, eller tvärtom, leda till att vissa deltagare tystas ner. Fördelar med gruppintervjuer är att de ger undersökaren möjlighet att få djupare svar på sina frågor, eftersom respondenterna inte behöver svara på samma fråga i tur och ordning utan kan bemöta varandras synpunkter och på det sättet öka svarens tillförlitlighet13.

Intervjuguiden består av bakgrundfrågor om ålder och erfarenheter samt tre huvudteman: fysiska aspekter, psykiska aspekter och sociala aspekter. Dessa innehåller frågor om bland annat arbetsbelastning, kroppslig trötthet, uppskattat arbete, lönens och arbetstidens påverkan, stressen och gemenskapen på arbetsplatsen.

Urval

För att få svar på de frågor jag ställt i början av mitt arbete, gjorde jag ett strategiskt urval av undersökningspersonerna, bestående av vårdbiträden och undersköterskor på äldreboende14. Det är dessa som står närmast äldrevårdtagarna och som utför de dagliga sysslorna med dem. Undersökningspersonerna har valts slumpmässigt beroende på vem av dem som befann sig på arbetet under tiden för min undersökning. Detta för att resultatet för min studie ska kunna tillämpa generalisering15. I min studie bortsåg jag från ålder, kön eller etnisk tillhörighet, eftersom jag var intresserad av hur arbetsförhållandet i allmänhet påverkar hälsan hos de anställda.

Totalt intervjuades 10 personer som arbetar inom äldrevården, 9 kvinnor och 1 man. Detta var inget medvetet val utan jag fick samtala med de anställda som fanns på arbetsplatsen vid mitt intervjubesök. Att kvinnor var i majoritet bekräftar bara att omvårdnadspersonal mest utgörs av kvinnor. Detta var i för sig inte så viktigt i mitt fall eftersom jag inte var ute efter att se några skillnader, varken ur genus eller etniskt perspektiv. Mitt enda urvalskrav var att informanterna var tillsvidareanställda och hade en befattning som undersköterska eller vårdbiträde. Informanternas erfarenheter, utbildning och antal år inom äldrevården varierade. Eftersom jag var intresserad av verksamheter styrda på olika sätt, en privat och en kommunal, kontaktade jag olika vårdhem i centrala Malmö. Jag ringde enhetscheferna på dessa och berättade för dem om min uppsats. Därefter bad jag om tillstånd att genomföra intervjun hos dem. Chefen för det privata äldreboende lät först lite tveksam och angav som anledning att verksamheten genomgick en stor omorganisation på grund av ägarbyte. Efter en stund gick hon dock med på detta. När jag träffade henne för att få tillståndet (bilaga 2) underskrivet, bad 13 Denscombe (2000) 14 Malterud (1998) 15 Kvale (1997)

hon mig att själv komma överens om en tidpunkt med personalen. Detta gjorde jag med en gång. Jag berättade för de anställda vad saken gällde, gav dem mitt informationsbrev (bilaga 3) och tillsammans kom vi överens om en intervjutidpunkt som passade dem.

Till min förvåning nekade de tre första cheferna för kommunala äldreboende min förfrågan om tillstånd att intervjua personalen. Detta förbryllade mig eftersom jag kände mig som en inkräktare till något hemligt. Jag var inte ute efter att sätta dit några chefer utan ville veta hur de anställda mådde på arbetsplatsen. Chefen för det första boendet lovade att hon skulle ringa mig senare, vilket hon fortfarande inte har gjort. På nästa ställe var svaret: ”Njaa, jag vet inte.

Nej, det går inte för personalen har mycket att göra just nu”. På det tredje boendet svarade

den manlige ansvarige att han inte vågade ta på sig detta ansvar eftersom han inte alltid befann sig på plats. När jag kontaktade den fjärde chefen berättade jag denna historia för henne. Då lovade hon mig att svara inom tre dagar efter samråd med personalen. Hon höll sitt ord och tackade ja till mitt intervjubesök per mejl. Där lämnade hon även telefonnumret till avdelningen jag kunde ringa för att själv komma överens om en tidpunkt för intervjun med personalen. Enhetschefen på privatägda vårdboendet var lite tveksam i början men tyckte ändå att det gick att genomföra min undersökning där.

Det jag upplevde som positivt var att de båda enhetscheferna på respektive boende lät personalen själv bestämma om och vilka som ville delta i min studie.

Genomförande

Först tänkte jag göra en pilotstudie för att se hur mina frågor och intervjusituationen skulle upplevas och om jag skulle få fram det som var viktigt för mitt syfte. Tyvärr, fick jag bara en person, en bekant till mig som arbetar inom äldreomsorg, att bli min försökskanin. Det visade sig att i stort var jag bra förberedd, men jag fick putsa lite på vissa av mina frågor.

Intervjugrupp Privat

I den första gruppen på det privata vårdboendet deltog fem personer. Det drog ut på tiden innan alla fem var samlade. Själva intervjun skedde i personalrum på deras arbetsplats, där vi kunde stänga dörren och samtala ostört. Deltagarna hade fått informationsbrevet i förväg, de skrev på samtyckespappret och jag förklarade ännu en gång för dem att intervjun var frivillig och de när som helst kunde avbryta den. Sedan berättade jag för dem att intervjun skulle bandas, men att ingen annan förutom jag själv skulle lyssna på bandet och att jag i min uppsats inte skulle använda deras namn. De tyckte att det var helt okej och sade att de inte var rädda att någon skulle höra vad de tyckte. Intervjun var planerad att ta cirka 45 minuter, vilket

nästan stämde med den tid vi verkligen använde. Efter det att inspelningen stoppades, satt vi kvar en stund och fortsatte vårt samtal på informanternas egen uppmaning.

Det kändes att stämningen var lättsam under intervjun och respondenterna talade både gärna och fritt. Eftersom jag hade berättat att jag utgick från tre aspekter som påverkar hälsan, fysiska, psykiska och sociala, var det lätt för dem att prata om dessa saker ur sitt perspektiv. Under den fortsatta intervjun ställde jag bara några enstaka frågor på saker som jag ville ha mer uttömmande svar på. Det var mycket intressant med gruppintervjun, då respondenternas svar oftast var samstämmiga och de försökte även att komplettera varandras svar eller förstärka det någon annan sade. Men det var ändå olika saker som påverkade deras hälsa. Det var också intressant att iaktta deras kroppsspråk och ansiktsuttryck, när de pratade och lyssnade på varandra. Även om personerna inte var från samma avdelning kändes det som om de inte kände sig generade eller besvärade av att tala i grupp. Jag fick känslan att de var ärliga i sina svar och funderingar och stod för det de sagt.

Intervjugrupp Kommunal

När jag besökte det andra vårdboendet för att genomföra intervjun, kom personerna som visat sitt intresse för deltagandet i tid, vilket underlättade början av vårt möte. Därefter gick vi till deras personalrum så att ingen skulle kunna störa intervjun. Dessa respondenter hade inte fått informationsbrevet i förväg av sin chef men de hade fått information om vad saken gällde. Innan vi började vårt samtal läste de på vart sitt informationsbrev och skrev under samtycke till intervjudeltagande. Efter det upprepade jag muntligt att deras medverka var frivillig och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande. En av dem frågade om det var säkert att ingen förutom mig skulle lyssna på inspelningen, vilket jag lovade. När allting var avklarat började jag inspelningen. Även denna intervju tog runt 45 minuter för inspelningen. Men vi fortsatte prata en stund till efter det bandspelaren stoppades.

I början av intervjun berättade jag för kvinnorna att jag hade tre aspekter jag utgick från:

fysiska, psykiska och sociala. Sedan förklarade jag att det var fritt för dem att prata om det

som de tyckte påverkade deras välbefinnande. Liksom i den första gruppen talade respondenterna öppet och jag ställde några frågor när jag ville veta lite mer om deras tankar. En av deltagarna var lite tystlåten, så jag vände min uppmärksamhet mot henne och uppmanade henne att prata mer, vilket hon också gjorde i fortsättningen. Det var spännande att höra kvinnorna berätta om hur de kände för de olika momenten i sitt arbete. Det var intressant att se samspelet mellan dem - det verkade som blickarna vändes till nästa när den första avslutat sin kommentar. Jag upplevde att de kände trygghet och förtroende för varandra i gruppen.

Bearbetning av intervjuer

Transkribering

De inspelade intervjuarna skrevs ner på papper samma dag efter inspelningen. Jag höll mig så nära respondenternas språk som det gick, men emellanåt förekom det fragment där jag kunde inte uppfatta vissa ord. Därför har jag tagit bort de uttryck eller meningar jag inte förstod eller som inte betydde något för sammanhanget. Det är tidskrävande att transkribera samtalen, men det skriftliga materialet ger en överskådlighet vid arbetet med analysen av intervjuerna16. När jag senare arbetade med analysen använde jag mig av både transkribering och inspelningar för att inte missa nyanserna i det sagda.

Inledande läsning

Jag gjorde en analys av var och en av intervjuerna. För att skaffa mig en allmän uppfattning av intervjutexter läste jag igenom dem och började sedan med en systematisk genomgång och tolkning av samtalen. Därefter har jag gått tillbaka och gjort en analytisk beskrivning av det som jag uppfattat som det väsentliga i intervjuerna. Där tittade jag på vad som är gemensamt och vad som skiljer sig genom att arbeta med ett frågeområde i taget. Jag använde mig av hermeneutisk tolkning av intervjuerna, presenterad av Kvale17.

Bilda teman

För att skapa en struktur i det pågående arbetet delades svaren i tre större teman: fysiska,

psykiska och sociala aspekter, som påverkar hälsan. Sedan försökte jag hitta gemensamma

mönster i de olika temana. Dessa mönster delade jag upp i undergrupper. Jag fick gå tillbaka till vissa teman för att försöka utveckla deras mening för att till sist återvända till helheten igen. För att illustrera teman som förekommer i analysen och för att ge en klarare bild av informanternas tankar, använder jag mig av citat från intervjuer.

16

METODDISKUSSION

Tack vare den valda undersökningsmetoden, gruppintervju, kunde jag få en mer gedigen bild av respondenternas syn på sin arbetsmiljö och hur den påverkar deras välbefinnande på arbetsplatsen. Genom intervjuerna kunde informanternas svar utvecklas och de var fria att motivera sina synpunkter, vilket var relevant för studiens syfte. Enligt Denscombe18 framkommer informanternas attityder lättare om de har möjlighet att tala fritt om ett givet ämne. Kvale19 skriver att samspelet mellan intervjupersonerna ofta leder till spontana och känsloladdade uttalanden om ämnet som diskuteras. Genom intervjuerna kunde informanterna ändra sina inställningar till de givna frågorna bara genom att fördjupa sig i ämnet för att de hade tid till att tänka till och hade frihet att vinkla sina svar. Dessutom förstärktes informationen med konkreta exempel av händelser som hänt dem på arbetsplatser. Dock säger Kvale att intervjuarens kontroll över intervjusituationen minskar och priset kan bli en relativt kaotisk datainsamling. Dessutom kan det uppstå svårigheter att systematiskt analysera alla åsikter som korsar varandra. Direktkontakt under intervjun innebar att jag någorlunda kunde kontrollera svarens riktighet och relevans. Eftersom intervjuerna var avtalade på förhand, fanns det en viss garanti för en relativt hög svarsfrekvens. Den stora samstämmigheten som svaren påvisade tolkar jag som resultatmässig mättnad.

Nackdelen med intervjumetoden är att analys av den information som kvalitativa intervjuer ger är ofta en både tidkrävande och omständlig process. I sådana intervjuer måste stor del av strukturering och organisering av information ske efter det att insamlingen avlutad. Semistrukturerade intervjuer framställer icke förkodad data och har därför ett relativt öppet format vid dataanalys. Dessutom kan intervjuarens inverkan påverka objektiviteten av resultatanalysen. Detta kan ha en ogynnsam effekt på tillförlitligheten. Det skulle dock ta betydligt längre tid och vara ännu mer krävande, om jag valde intervjuer med enskilda personer istället. Att antalet informanter som ingick i min studie var ganska liten gör att resultatet inte är generaliserbart, utan endast beskriver dessa tio individers synsätt på situationen.

Intervjuer med enskilda skulle vara intressant att genomföra för att se hur de skulle ha svarat på frågorna mellan fyra ögon. För att bekräfta eller avfärda det resultat jag kom fram i min studie, skulle vara intressant att genomföra en enkättundersökning med samtliga anställda på de äldreboende, där jag gjorde mina gruppintervjuer.

18

Denscombe (2000)

19

Egen förförståelse

Som jag skrev i inledningen, har jag själv arbetat inom äldrevården och jag har också vänner som arbetar där nu. Jag har även bekanta till familjen som vistas på äldreboende. Detta får mig att bilda mina egna åsikter om hur det ser ut där och även att ha en viss uppfattning om hur det borde vara. Vissa moment i arbetssituationen upplevdes av mig som extra besvärliga: fysisk belastning, stressen som leder till psykiska problem, röriga arbetstider och de förnedrande låga lönerna.

Dessa saker skrev jag ner separat för att i det fortsatta arbetet försöka att inte lägga vikt på mina egna värderingar utan för att försöka vara objektiv och uppmärksam på det som framgår från informanterna.

Giltighet (validitet)

Giltigheten för kvalitativa metoder har att göra med om man mäter det man avser att mäta men har även med syftet att göra. I kvalitativa undersökningar har man en mycket större närhet till det eller den som studeras jämfört med kvantitativa undersökningar. Eftersom syftet med mitt arbete är att undersöka hur hälsan hos de anställda inom äldrevården påverkas av deras arbetsförhållanden, använde jag mig av semistrukturerade intervjuer. Jag anser att även mina frågeställningar och metoden är rätt valda för arbetets syfte. Intervjuguiden med stödfrågorna hjälpte mig genom intervjun medan respondenterna fick tala fritt runt dessa frågor. Att jag fick så många svar som överensstämde med varandra tolkar jag som resultatmässig mättnad2021.

Tillförlitlighet (reliabilitet)

Enligt Kvale22 kan tillförlitlighet bara avgöras om man klarlagt vad man önskar information om och varför man vill ha sådan information. Även om mätningarna är pålitliga, är det av största vikt att de återspeglar de förhållanden som är av intresse för att ge en god validitet. För att kunna få en hög reliabilitet bör metoden vara oberoende av undersökarens egen påverkan. En hög reliabilitet innebär också att datainsamlingsproceduren ska gå att upprepa med samma resultat och slutsatser. Därför är det viktigt att dokumentera alla stegen i processarbetet för att möjliggöra för andra undersökare att upprepa en tidigare gjord undersökning.

Bandets ljudkvalité kan ha påverkat tillförlitligheten, eftersom det var svårt att urskilja vad respondenterna sade när de talade samtidigt. Å andra sidan transkriberade jag intervjuerna så

20

Malterud (1998)

21

fort jag kom hem, så jag hade färskt minne vid nedteckningen av samtalen och mindes vad diskussionen handlade om.

Det fanns en viss skillnad mellan de två intervjuerna, vilket kan dels kan bero på gruppens sammansättning, dels på de olika verksamhetsförhållandena. Som kritisk diskussion kan nämnas att det skulle antagligen vara annorlunda om intervjuerna hade skett en annan dag med andra deltagare eller om de hade varit på ett annat humör och haft andra tankar i huvudet. Därför kan inte de givna svaren ses som allmängiltiga men får ändå ge en bild av hur en del av denna yrkesgrupp ser på sin arbetssituation2324.

23

Malterud (1998)

24

TEORIPRESENTATION

Jag väljer att bearbeta insamlade data utifrån Antonovskys KASAM-teori därför att den förklarar människors förhållande till sin hälsa på ett bra sätt.

Aaron Antonovsky är professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion Universitetet i Israel och har varit gästföreläsare i Lund under flera år. Han har utarbetat KASAM-begreppet och dess komponenter. I sin bok Hälsans mysterier utgår Antonovsky från ett hälsoperspektiv som säger att hälsa/sjukdom är en mångdimensionell företeelse. Enligt honom kan man vara mer eller mindre sjuk men ändå må bra beroende på många olika faktorer på flera nivåer. Antonovsky strävar också efter att se på hälsa/sjukdom ur ett salutogenetiskt perspektiv, vilket innebär att han intresserar sig för alla faktorer som bevarar eller skapar god hälsa och ser till individens hela livssituation. Härifrån följer att inte alla stressorer alltid är negativa utan de kan i stället bidra till ökade möjligheter att hantera andra stressorer. Vikten i sådan tankegång ligger på stressorer och hanterbarhet (coping-mekanismer). Antonovsky anser att hanterbarhet inte utgår från ett visst sätt att hantera problem utan att det finns andra faktorer som påverkar hur framgångsrika människor är i hanterandet av stressorer. Stressorer i detta sammanhang handlar om allt från virus till benbrott, från gnälliga ungar till upplevelser i koncentrationsläger. Stressorer definieras som någonting som för in entropi i systemet – det

vill säga en livserfarenhet kännetecknad av bristande entydighet, under eller överbelastning och utan möjlighet till medbestämmande 25.

Allmänt om KASAM-begreppet

KASAM-begreppet definieras så här:

Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är

strukturerade, förutsägbara och begripliga, de resurser som krävs för att man skall kunna mäta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang.

Nyckelbegreppen

KASAM-begreppet innehåller i sin tur tre andra nyckelbegrepp: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Begriplighet handlar om i vilken utsträckning man upplever inre och yttre stimuli som

förnuftsmässigt gripbara, som information som är ordnad, sammanhängande, strukturerad och

tydlig snarare än som brus – det vill säga kaotisk, oordnad, slumpmässig, oväntad, oförklarlig. Att man med andra ord förstår skeendet.

Hanterbarhet handlar om i vilken grad man upplever att det står resurser till ens förfogande,

med vilkas hjälp man kan möta de krav som ställs av de stimuli som man bombarderas av och att kunna göra något åt det.

Meningsfullhet är begreppets motivationskomponent, att vara delaktig som medverkande i de

processer som skapar såväl ens öde som ens dagliga erfarenheter och att finna ett engagemang i att göra det.

Antonovsky markerar att man inte får se delbegreppen som självständiga enheter utan att de står i relation till varandra. Enligt honom är det just dessa tre friskfaktorer som gör att människor klarar belastning och påfrestning bättre26.

26

RESULTAT / ANALYS

Här presenteras gruppsammansättningar samt de teman som framkom vid intervjuanalysen:

Fysiska aspekter, Psykiska aspekter och Sociala aspekter. Därunder finns ett antal

under-teman med citat från intervjusamtalen som djupare beskriver respondenternas upplevelser av sin arbetssituation. Orsaken till att det blir så många underteman är att jag analyserar med hermeneutisk tolkning där man försöker pendla mellan helheten och detaljerna.

Med fysiska aspekter menas hur personalen upplever den fysiska belastningen på kroppen. Vårdpersonalens uppgifter handlar ju ofta om vårdtagares vändning och förflytning samt städning och andra fysiska aktiviteter.

Med psykiska aspekter menas hur personalen uppfattar den psykiska belastningen och hur de själva bedömer arbetets krav, egen insats, lönen och möjligheten att kunna påverka sin egen arbetssituation.

Med sociala aspekter menas gruppklimatet, samspelet mellan individen och arbetskamrater respektive ledning, och dess påverkan på individens välbefinnande.

Intervjugrupp Privat

I den första gruppen deltog fem anställda och deras ålder varierade mellan 25 till 58 år. Erfarenheter och utbildningar skilde sig från person till person. En kvinna i första gruppen hade arbetat som sjuksköterska i sitt tidigare hemland i många år. Efter flyttningen till Sverige ville hon bara ha försörjningsmöjlighet och då orkade hon inte kvalificera sig ytterligare en gång. Undersköterskebefattningen passade henne väl. Nu har hon arbetat här i fem år. En annan kvinna hade högskoleutbildning inom agronomi från sitt tidigare hemland, men fick ingen möjlighet till motsvarande arbete. Efter omskolning till undersköterska har hon nu arbetat sex år i vården. Även den manlige respondenten, som lämnade sitt hemland för flera år sedan, utbildade sig till underskötare för att få möjlighet till ett arbete här i Sverige. Nästa kvinna som jag fick träffa har gått omvårdnadsprogram på gymnasiet och har arbetat i vården i 14 år, men under tiden har hon läst några enstaka kurser på högskola. Den sista kvinnan i gruppen har också gått omvårdnadsprogrammet och har nu arbetat i fyra år.

Intervjugrupp Kommunal

Ålder i den andra gruppen låg mellan 38 och 55 år. Vad det gäller utbildning och erfarenhet, var den gruppen mer homogen jämfört med den första gruppen. Samtliga respondenter i intervjugruppen var kvinnor med undersköterskeutbildning sedan många år tillbaka som arbetat inom äldrevården mellan 15 och 25 år.

Fysiska aspekter

Tungt arbete

Det framgår klart att arbetet inom äldrevården kräver styrka och uthållighet av de anställda. Känslan av att utsättas för ansträngande fysiskt belastning är gemensam för personalen på båda vårdhemmen. Följande citat illustrerar detta:

Ja, fysiskt det är klart att det är sånt tungt jobb man har! Även om man inte lyfter upp själv, men ändå är det så att när man ska lyfta upp någon person, hjälpa till en som inte kan stå på benen själv, så känner man liksom att man har ont i ryggen /…/, ja, ont i armarna eller nåt. Det känns att det är tungt. Fysiskt är man olika, ja, det beror på vilken dag, vilken situation man befinner sig i. Vissa dagar är det extra stressigt.

Alla upplever de fysiska kraven som ansträngande och ibland känner de misströstan för det tunga arbetet. Så här uttryckte en av respondenterna det:

Så jag har jobbat faktiskt ganska länge i vården och nu känner jag ont i min kropp, mest i nacken och i axlarna och det beror på det tunga jobbet. Så det är verkligen tungt. Jag skulle aldrig rekommendera någon att jobba inom

äldrevården, verkligen!

Underbemanningen upplevs som en extra belastning på den egna kroppen, vilket en av respondenterna tydligt påpekade:

Just nu på våningen vi har de boende som behöver två stycken till hjälp, så är vi på morgonen två, och han behöver hjälp på morgonen, förmiddag, middag, eftermiddag, ja, hela tiden – lägga och ta upp och fram och tillbaka. Så det blir jättemycket, jättetungt, man blir jättetrött.

Kroppslig trötthet efter dagens arbete

Personalen på både vårdhemmen tycker att tröttheten kan variera från dag till dag, men på det hela fick jag nästan entydiga svar från samtliga respondenter. Så här resonerade en:

Ja, vissa dagar är man jättetrött, ont i benen, vissa dagar är bra. Det är olika – upp och ner, det beror på hur mycket man jobbar under veckan.

Någon av deltagarna tyckte att man känner den kroppsliga tröttheten konstant:

Det beror på. Vissa dagar är man jättetrött, vissa det går bra. Det fysiska kan man känna att det är liksom mer pågående hela tiden, alltså man känner sig inte så direkt fysiskt slut som efter träningspasset, men man kan känna om man har jobbat flera dagar i sträck att man är lite sliten i axlar.

Speciellt efter helger kändes den fysiska tröttheten, enligt en annan:

/…/ visst, kan man blir trött i ryggen och ben /…/ och det är efter helgen, för det är så intensivt!

Vårdpersonalen bedömer sitt arbete som kroppsligt tröttande, vilket är känt från tidigare studier.

Analys - fysiska aspekter

I resultatet framgår att den fysiska belastningen upplevs som påfrestande av samtliga deltagare. De kan hantera den men de önskar få förebyggande hjälp i form av massage, fotriktiga arbetsskor och andra åtgärder.

Psykiska aspekter

Samtliga respondenter känner att de påverkas av stressen i arbetet på ett eller annat sätt. Nedanstående intervjucitat får belysa hur människorna känner av psykisk påfrestning.

Brist på personal och tidspressen

Eller snarare liten personalstyrka, enligt respondenterna, är ett centralt problem för de anställda. På båda vårdhemmen upplever personal att både morgnar och helger är extra jobbiga och att de skulle vilja ha fler som arbetade samtidigt. En kvinna berättade:

Jag tycker på morgonen är det stressande just nu. Och det blir mer och mer lyft eftersom vi är två stycken nu på morgonen, så kommer hjälp (extra personal som hjälper på alla våningar), men det är inte detsamma som när vi var tre.

En annan person bekräftade detta:

Men i så fall det ska vara mer bemanning, inte som vi har just nu! Ja, tyvärr är det så.

Tiden är en av faktorerna som påverkar välbefinnandet på arbetet. Intervjuperson på ett av hemmen sade:

Så är det också tiden – man vill hinna mycket mer än som man gör. Så blir man lite: Oh! Ska jag hinna det och det och det. För vi har tvätt och vi har städ och ditten och datten!

Känna sig otillräcklig

Vid vissa tillfällen känner personalen sig otillräcklig för att det inte finns nog med personal eller tiden inte räcker. De talar om att det är alldeles för många rutiner och för lite personal och tid. En respondent upplevde situationen så:

Ibland kan man visst känna att hade det varit mer personal så hade man ju tagit sig lite mer frihet och gå ut lite mer med de boende och känna, liksom, att nu är där folk kvar som gör det de ska göra. För det kan man visst, tycker jag, känna stress.

En annan poängterade mångfalden av uppgifter som de inte hann med:

Det heter så fint att vi ska gå ut och /…/, men vi är fortfarande samma styrka personal. Det har ju inte stigit, va, ändå ska vi /…/: de är berättiga till det och det. Det kommer hela tiden nya grejer vi ska göra, men ändå kommer det inte mer personal. Vi får bara fler och fler arbetsuppgifter, men står kvar på samma lön och samma styrka.

En tredje person ansåg att det har blivit hårdare krav:

Och arbetet har ju ändrats, alltså, tror jag. För nu har jag inte jobbat på de institutioner som var innan, men jag kan tänka mig att det var mer personalen som styrde och ställde innan. Nu är det ju de boendens, just precis, livskvalité som gäller och då måste ju man vara flexibel och man måste vara snar till människors behov. Det var kanske lättare innan när det var du som bestämde, alltså. Idag ställs det större krav, vilket är positivt. Men man räcker ju inte alltid.

Intervjupersonerna upplever att de inte kan utföra arbetsuppgifterna så bra som de skulle vilja. Personalen påverkas mycket negativt av att inte kunna vara tillräckliga på arbete. Detta leder till psykisk påfrestning och stress, vilket kan påverka negativt på hälsan. Stressen på grund av otillräcklighet kallas nuförtiden etisk stress och innebär att människor betvivlar om de fullgör sina plikter och följaktligen kan de gå omkring med känslan att de inte duger till27.

Att hantera stressen

Samtidigt försöker de anställda att hantera stressen på olika sätt. Enligt vissa uttalanden måste man vara professionell och ha kunskaper i stresshantering:

/…/, men man ska lära sig att hantera stress. Försöka att bli stressad, försöka glömma klockan, så att man inte tittar på klockan eller tänker att jag har tre minuter till på mig. Det får ta den tid det tar, det är öppet hela dagen.

Andra intygade att man måste kunna hantera stress:

Och psykiskt /…/ det beror på: vissa dagar det går jättebra – man måste vara professionell – och ha ett jättestort tålamod, det är det som gäller inom detta yrke. Så man måste lära sig att hantera stress. Och det försöker jag göra så mycket det går.

/…/ så visst man känner sig otillräcklig, ja, precis. Men ändå, i alla fall jag försöker lugna ner mig och hantera den stressen. Ibland går det, ibland går inte.

Medan vissa av dem sade att det är svårt ibland att klara av situationen:

Ibland är det för mycket. Ibland klarar man att hantera den situationen på arbetet men när man kommer hem så exploderar man. Och stackars familjen! (skratt!). Det är inte roligt att det går ut över dem.

Men vissa stunder det går inte, man bara: Puff – exploderar, och det är så. Och jag är sån person. Det ligger i min personlighet. Jag kan inte vara tyst. Det är faktiskt, alltså, allt stress här beror på arbetsplats, det är det som gäller. Hemma är jag inte stressad, jag har ingenting som stressar mig hemma, faktiskt.

Personalen tycker att man inte hinner längre med omsorgsbiten, dels på grund av högre arbetskrav, dels på grund av de boende är mer sjuka nuförtiden när de flyttar till vårdboendet och kräver mer vård.

27

Utbildning i stresshantering för personal

Här skiljer svaren sig mellan de båda vårdhemmen. De privatanställda har gått och får i fortsättningen gå på olika föreläsningar om stresshantering, medan kommunalanställda har mycket mindre möjlighet för detta. Det beror enligt dem på att kommunen erbjuder ett visst antal platser som måste fördelas mellan alla inom kommunal verksamhet, vilket leder till att bara en - två anställda från samma vårdhem har möjligheten att gå på någon kurs.

På det privata vårdhemmet sade man:

Det var mycket innan, men det kommer fler.

Nästa person påpekade att kurser är givande:

Jo, det hjälper mycket, faktiskt. Jag försöker i alla fall hantera stressen så mycket det går. Det är lättare att tänka så efter kursen.

Med kunskapen om vad stressen egentligen är och varför den uppstår, när den är farlig och när är det tvärtom, kan man lära personalen att lättare hantera stress. Då är det viktigt att ledningen är mån om sina anställda och ger de den möjligheten.

Möjligheter att utveckla sin yrkeskompetens

Personalen på privat äldreboende tyckte att de emellanåt erbjudits att gå olika slags kurser och föreläsningar för att lära sig nya saker. På frågan om utvecklingsmöjligheter gavs ett positivt svar:

Javisst! Det är alltid något nytt som man kan lära sig, det är positivt. Det är lite inspiration också. Ja, särskilt om det är en duktig föreläsare som inspirerar och då kan man lära sig. Vissa saker behövs ju höra flera gånger med jämna

mellanrum innan det fastnar. Ja, precis, ibland kommer man in i rutiner och det behövs något som skakar om en.

En annan instämde:

Man får alltid ett tips om hur man hanterar arbetet bättre. Det är bra att gå på föreläsningar, man ska inte stanna hela tiden på samma nivå.

De kommunalanställda fick inte så stora möjligheter till kurser i stresshantering:

/…/ det är inte några mängder av kurser vi får utan det är först till kvarn som kan ta det. Så det har jag nog kunnat tycka att lite fler platser /…/. Men vi blev ju erbjudan dock ändå.

I båda grupperna anser man att det är väsentligt med vidareutbildning. Det ger en morot för inspiration och motivation för deras arbete. Genom att öka medarbetarnas kunskaper kan man höja personalens engagemang för arbete och vårdens kvalité.

Yrkesutbildning motsvarar inte arbetsuppgifter

Samtliga respondenter anser att de används mest som städ-, tvätt- och matlagningskraft och att den sociala biten med de boende går förlorad. En person uttryckte sin besvikelse på yrkeskompetens:

Och det här att läsa till undersköterska och städa – det är vi väl allihopa emot. Och det här att städa rum också, och det tror jag ingen av oss vill. Nej, det skulle finnas städerskor som sköter den biten, så att vi är till för den biten som vi är verkligen utbildade till och sysslar med de boende och tar hand om dem. För ibland är det för mycket tvättning och städning så hinner man inte prata med de boende. För så är det.

En annan ångrade att hon läste till undersköterska:

Jag tror inte att jag hade läst till undersköterska om de sa att skulle börja städa och sånt. Och det ingick inte i utbildningen att lära sig och städa. Det är ingen som lärt oss att städa och laga mat.

De som arbetat en längre tid inom äldrevården berättade att det innan fanns städ- och mathjälp och att de själva lade mer tid på omvårdnad:

Vi kunde sitta ner och umgås med de gamla. Jaa, vi satt och pratade och spelade spel med dem. Och så gick vi ut ofta och fikade, det gillar de.

En av dem föreslog att vårdpersonalen i så fall borde få utbildning inom andra områden:

/…/ och vi hade inget val heller utan det jobbet sattes bara på oss. Och eftersom maten är mycket viktig för de gamla borde de ordna kurser i matlagning för alla som jobbar inom äldrevården. Eller ännu bättre skulle de anställa folk som är utbildat kock.

Att inte använda sina professionella kunskaper på rätt sätt leder också till etisk stress.

Känna att arbete uppskattas

Här skiljer meningarna sig mellan de två grupperna. Privatanställda tycker att de närmaste ger dem mer uppskattning och de kommunalanställda tycker att de får mycket uppskattning av samhället.

Från privatanställda kom ett sådant svar:

Och våra boende uppskattar det, som vi gör. Och de har också tålamod med oss. Därför är alla ganska nöjda.

Jo, de närmaste kan man nog säga, de boende och anhöriga, uppskattar det, ja, det tror jag och även närmaste chefen så att säga. Sen är en annan sak -

samhället, där känner man inte att det är uppskattat, eftersom det ett lågstatusyrke.

Personen från det kommunala boendet resonerade så här:

Av samhället, tycker jag, att det uppfattas bra, positivt, av folk alltså. Jag hör ju många gånger: oh, att du orkar och sånt. Många tycker att det är bra, att man jobbar med sånt. Jag hör aldrig negativa grejer om en undersköterska. Har jag aldrig hört ute.

Och om de närmaste berättade en:

Av anhöriga är det väl både och. Det är mycket gnäll bland anhöriga så det kan vara lite svåra att tillfredställa dem. Sen uppskattas man inte 100 procent av de boende, nej. Vissa är jättetacksamma, sen finns ju de väldigt kritiska.

En av dem sade om sin chef:

Hon (chefen) är så nöjd med oss!

Personalens inställning till organisationens mål är en viktig faktor för hur väl organisationen fungerar med de anställda, boende och omvärlden. De attityder som finns på arbetsplatsen påverkar relationerna mellan alla parter. Att skapa goda relationer med de boende, anhöriga och chefen är mycket viktigt för samtliga parter, tycker personalen.

Meningsfullt arbete

Respondenterna bedömer sitt arbete som betydelsefullt och kan känna att det ger dem självvärde. En tyckte:

Jag kan känna att jag trivs med det för att jag är duktig på det och man känner att man fyller en funktion också.

Personalen tycker om de äldre och anser att deras livserfarenhet ger dem mycket tyckte en.

Jag har jobbat hela mitt liv med människor och jag tror att jag inte kan göra något annat. Det är sant, faktiskt. Det är den kontakten som man har som lockar mig att stanna i yrket. Och att jag behövs här.

Nästan alla deltagare uttalade sig om att uppskattningen från de boende ger dem känslan av meningsfullhet.

Vikarier

Stress kan uppstå när någon av personalen är sjuk och en vikarie kommer istället. Båda grupperna tycker de kan känna av stressen beroende på vem som kommer. Å andra sidan kan de känna sig trygga om det kommer en vikarie som känner stället och rutinerna. En person berättade om sin oro för situationen:

Om man inte känner vikarie, tar man ansvaret för hela våningen på sig och jobbar dubbelt, för man ansvarar även för medicindelning. Och kommer det nya hela tiden, så blir det jättejobbigt, men man försöker ändå. I början det tar lite extra tid för man visar dem hur det går till att ta hand om dem, så blir de fortare självgående. Därför måste man göra att de känner sig välkomna, att de får den uppmärksamheten och man tar hand om dem och visar dem och förklarar. Så det är en viktig bit och introducera vikarier då får man hjälp.

En till påpekade att utdelning av mediciner blev ofta ens eget ansvar:

Och de är inte delegerade heller så då får man det ansvaret också.

Slutligen sade en tredje att det kan vara trevligt med kunnig vikarie:

Men det är alltid trevligt när det kommer vikarier vi känner och som vi kan lita på och de är hjärtligt välkomna alltid.

Återigen handlar oron för vikarierna om stress hos personalen eftersom oklarheten om vem som kommer, påverkar humöret och kan leda till att arbetsdagen börjar med nedstämdhet.

Yrkesstatus

Personalen anser att deras yrkesstatus är mycket låg och att det kan bero på att jobbet är kvinnodominerat och inte kräver hög utbildning eller kanske ingen utbildning alls. Så här resonerade en anställd:

/…/ därför att det inte är högutbildat yrke, faktiskt. För om man säger: ”jag är sjuksköterska”, så det är: ”Okej, du är sjuksköterska”, men om jag säger att jag är undersköterska eller jag är vårdbiträde, så är det … (suck).

En till jämförde undersköterskestatusen inom äldrevården och sjukvården:

Undersköterska här i äldrevården är inte detsamma som undersköterska på MAS. Jag känner mig lite under. Vi gör ju inte samma sysslor som de på MAS.

Medvetenhet om att yrket är lågstatusyrke ger negativa effekter på självkänslan hos personalen.

Rätt lön i förhållande till arbetsinsats

Det som också är helt fel, enligt respondenterna, är att de får så lite betalt för sitt arbete. En respondent ansåg att det de måste göra är för mycket i förhållande till lönen:

Så klart är det jättedåligt betalt. Man kan inte på långa vägar få ett ekonomiskt oberoende (skratt). Det är mycket och göra och lite betalt.

En menade att det krävs så mycket för att ge gamla människor ett värdigt liv. Dessa insatser inom äldrevården värderas inte så högt:

Sen kommer andra sysslor här. Vill du att de gamla bara stiger upp på morgonen? Önskar de bara det? Eller de gamla som fortfarande är klara i huvudet, som vill ha mycket mer och inte bara att vi ska ta dem från sängen till rullstolen. Och man hinner inte! Och det är ansvar för människan, inte ansvar för ett papper (upprörd). Därför tror jag det är underbetalt, faktiskt. Mm. Nej, jag ser inte att något yrke mer eller mindre värt, men alla som jobbar inom vården skulle ha bättre betalt och det gäller inte bara undersköterskor, det gäller alla yrken inom vården.

Samtliga respondenter anser att lönerna bör höjas, en av dem sade så här:

Det skulle inte skada att tjäna mer. Folk har ingen uppfattning vad som krävs i det jobbet, de tror att det är bara torka gumpen och ingenting mer. Det är så. Man vet inte hur professionell du måste vara för att klara jobbet.

Personalen tycker att lönerna är låga, att man inte kan försörja sig på dem och att de borde höjas. Enligt hälsobestämningsfaktorer påverkas individens hälsa av inkomst28.

Lönerna och yrkesstatus

Bägge grupper är eniga om att lönerna spelar stor roll för yrkesstatusen. De tycker att människorna i samhället inte tror att det behövs någon större kompetens för äldrevården och därför behöver man inte höja lönerna. Av deras resonemang framkom också att deras jobb är kvinnodominerat och därför motsvarar inte lönerna de insatser de gör:

Alltså det är ju typiskt kvinnodominerat jobb. Jag tror att det har lägre status än de som jobbar som expediter i en affär. Och säger man att man jobbar inom vården så tycker folk synd om en. Och det har lägre status än och jobba i en affär, fast jag kan tycka att man måste vara mer kvalificerad om man jobbar inom vården än att jobba som expedit.

Att många inte hade utbildning innan de började jobba inom äldrevården kan ha påverkat både lönenivå och yrkesstatus enligt en av respondenterna:

De tror att vem som helst, alla, kan göra det jobbet. Det är fel därför att det var så många vårdbiträden innan som de har plockat från gatan - varsågod. Det finns ju ingen som vill jobba inom vården. Så det var folk som kom från gatan, eller hur, outbildat/…/ .

Alla respondenter betonar att lönehöjningen är väsentlig för att öka yrkets status.

Schemat

Schemat påverkar välbefinnandet och livet även utanför arbetet mycket, men personalen tycker att detta kan de inte göra mycket åt. Det viktigaste är att det fungerar någorlunda bra och då kan de anpassa sig till det. En anmärkte:

/…/ för arbetar man så många kvällar har man inget socialt liv.

De som har inarbetat schema anser att det går att komma in i en viss rytm, då kan man planera sitt privatliv också:

Vi är väl ändå rätt så nöjda med detta schema vi har, fast helgerna är jobbiga. Vi jobbar ju tio timmar på lördag och söndag för att vi har var tredje helg. Därför att vi inte är intresserade att jobba varannan helg.

Personalen är medveten att arbetstider inkluderar både kvällar och helgdager - detta är en del av omvårdnadsyrket. Det är när man förändrar schemat som det uppkommer stressmoment och oro, vilket påverkar välbefinnandet negativt.

Omorganisation

Det privatägda vårdboendet befinner sig nu i en omorganisationssituation på grund av ägarbyte. Personalen där tycker att allting är mycket omtumlande och att de påverkas ganska negativt av detta. De upplever att det råder resursbrist, tidsbrist och personalbrist. Enligt ett uttalande är man underbemannad på arbetet:

Och det gäller att vi är mindre bemanning nu på morgonen, vi är bra två, så man måste hinna mycket mer än som du har gjort innan.

En till tyckte att den lilla hjälp de fick av extra personal inte räckte:

Vi får hjälp varje morgon, det är sant, men det är bara en halv timme och sen: HALLÅ – jag är på rast, min kollega är ensam.

En tredje betonade att detta inte bara drabbade personalen utan de boende också:

Man märker inte bara på oss, att vi mår dåligt, man märker på de boende också. Så ibland frågar de boende om varför det är nytt folk som kommer hela tiden som de inte känner /…/. Och vi blir stressade.

Personalen på det privata vårdboendet upplever starka känslor av ängslan på grund av alla förändringar på arbetsplatsen. Den psykiska hälsan påverkas negativt av oron för förändringar av arbetssituationen, omorganisationer eller av arbetstidsomläggningar på arbetsplatsen.

Psykisk trötthet efter dagens arbete

Enligt respondenterna kan det ibland kännas jobbigt att inte kunna slappna av ordentligt efter arbetet. En berättade att det är svårt att släppa taget om arbete på fritiden:

När man jobbar många dagar och sen är ledig, till slut blir man: ska jag jobba idag eller inte? Är jag hemma eller ska jag till jobbet? – så jag kunde inte slappna av. Så har man en dag ledig och sen tillbaka. Och när man vaknar, tänker man: jobba kväll eller dag? Man blir helt tokig.

En annan instämde:

Vissa dagar är jobbigare än andra, beroende på vilka boende vi har. Ibland har vi haft som var mycket krävande och det är klart att man blir trött i huvudet.

Några andra menade att vissa arbetsdagar kan det vara roligt och då glömde man det negativa:

Sen vissa dagar kan man ju ha jätteroligt tillsammans och då glömmer man allt det här tunga och sån. Då tycker man att det var jättebra och positivt.

Psykisk trötthet leder självfallet till stress hos de anställda. Stress är den kroppsliga reaktionen på någon situation som kräver en anpassning av människan. Om man utsätts för alltför mycket stress under längre tid leder det till ohälsa hos människan.

Heltidsarbetets påverkan

Det är entydigt från samtliga att de arbetar heltid bara för att få ihop ekonomin. Trots att de tycker om sitt jobb, skulle de hellre minska arbetstiden med högre betalning. En resonerade:

Jag kan ju tänka mig att om man ska hålla i detta yrke, då går det inte och jobba 100 % i 40 år.

En annan tyckte också att inom omsorgen skulle det räcka med kortare arbetstider:

Jag tror så här, faktiskt, att alla som jobbar inom dessa yrken skulle jobba max 75 % och få bättre lön, då skulle man kunna arbeta lite längre. 100 % vill alla jobba därför att lönen är så låg, det är bara det som gäller. Annars fråga mig, jag skulle jobba bara fyra timmar om dagen om jag skulle klara mig ekonomiskt, eller, hur? (alla instämmer). Men jag är tvungen, jag jobbar 90 % och jag nästan ber att jag ska klara en dag, för att kunna klara mig ekonomiskt. Annars skulle jag jobba bara 4-5 timmar.

På frågan om arbetstidens betydelse finns inga skillnader i svaren mellan grupperna Privat och Kommunal. Samtliga respondenter visar tydlig önskan på kortare arbetstid.

Analys - psykiska aspekter

I resultatet av psykiska aspekter framgår att psykisk påfrestning upplevs ganska intensivt av personalen. Informanterna anser att variationen i arbetsuppgifterna är alltför stor men att frihetsmöjligheterna försvinner. Huvudintrycket från svaren är att de anställda känner en för hög arbetsbelastning, tidsbrist och en för liten bemanningsstyrka. Förutom önskemål på åtgärder mot brist på tid och personal, vill de ha mer utvecklingsmöjligheter i form av kurser och föreläsningar. Informanterna talar om att de har alltför många arbetsuppgifter som hindrar dem från att göra det de egentligen bör göra, nämligen ta hand om vårdtagarna på ett adekvat och värdigt sätt. De anser sitt yrke vara ett omvårdnadsyrke där de ska hjälpa vårdtagarna även med sociala behov, men att de istället använder nästan all arbetstid för städning, tvätt och matlagning. Förändringarna i verksamheten upplevs som tröttande och man anser att lönerna är för låga.

Jag fann inga skillnader mellan grupperna Privats och Kommunals synsätt på tillvaron. Enligt Antonovskys KASAM-begreppet har de anställda ”en genomgripande och varaktig men dynamisk tillit till att ens inre och yttre värld är förutsägbar”, och att saker och ting kommer

sannolikt att ordna sig29. I förhållande till arbetslivet behöver tillvaron göras begriplig, hanterlig och meningsfull för att de anställda ska kunna röra sig i hälsoriktningen. Personalen begriper det som sker på arbetsplatsen, vad som förväntas och krävs av dem. Graden av upplevelsen av de resurser som står till ens förfogande är mycket liten, eftersom de anställda betonar vikten av personal- och tidsbrist. Samtidigt finns det känslan av meningsfullhet hos de människorna, eftersom de anser sig vara delaktiga och involverade i sina arbetsuppgifter.

Sociala aspekter

Stöd av arbetskamrater

Alla respondenter känner att det är viktigt med förståelse och samarbete med sina arbetskamrater. Deltagare i båda grupperna upplever att de får bra stöd av sina arbetskollegor. En berättade att det viktigaste för att klara av arbetet är stödet från andra:

Vi är alla medvetna att det är tungt jobb, så man försöker hjälpa varandra så mycket det går och har en bra kontakt mellan oss, annars det skulle aldrig funka. För mig är det viktigaste, faktiskt, annars man skulle inte klara det.

En annan höll med henne:

Jag trivs, faktiskt, på min våning också med personal och allt. Det är det som gör att jag fortsätter, att jag orkar med. Så det är inga problem alls.

Liksom den tredje respondenten, som var nöjd med sina kollegor:

Samarbete funkar bra /…/ Ja, jag själv trivs jättebra, faktiskt, annars skulle jag inte stanna här/…/. Man får hjälp om man behöver det.

Ytterligare en sade att arbetskamraterna gav motivation i arbetet:

Det är arbetskamraterna som motiverar mig att fortsätta arbeta här. För vi är ändå ett så sammansvetsat gäng. Det ger en trygghet. Vi är många här som jobbat länge tillsammans.

En tyckte att det var givande att arbeta på olika våningar och lära känna olika personer:

Jag tycker också, jag har ju haft fördelen att springa runt i huset och det är jätteviktigt, faktiskt.

Gott samarbetsklimat dominerar de två vårdhemmen, vilket ger en gynnande påverkan på personalen. Vi-känslan i både grupperna höjer prestationerna och effektiviteten på arbetsplatsen, samt skapar ett konstruktivt tänkande hos personalen, vilket påverkar hälsan positivt.

Stöd av chefen

Chefens och ledningens roll spelar en del för de anställdas trivsel på arbetsplatsen. I det privata äldreboende är det som har sagts ovan en omorganisation på gång, de har dessutom

29

fått en annan enhetschef. Men personalen tror att när de har känt henne lite längre kan de komma till henne med sina funderingar. En person uttalade hopp om chefens stöd i framtiden:

Vi känner inte henne så bra. Men i alla fall jag tror att man kan komma till henne.

De anställda i kommunalregi har gott förhållande till sin chef och tycker att det underlättar för dem när de har problem.

Analys – sociala aspekter

I resultatet framgår att arbetskamraternas stöd är ovärderligt och påverkar hälsan positivt. En god stämning på arbetsplatsen, med trivsel och förståelse mellan arbetskamraterna märks både under intervjun och på resultatet, vilket är en mycket positiv faktor för personalens välbefinnande och ökar chansen att vara frisk. En klart hälsobringande faktor för de anställda i kommunal verksamhet är att de kommer bra överens med sin chef, visar undersökningen. Allt detta ger en bra skydd mot ohälsa dels därför att de anställda inte upplever påfrestningarna som ohanterliga, dels därför att goda relationer innebär att man kan få hjälp och stöd i sitt arbete.

Hälsofrämjande åtgärder för de anställda

Jag frågade mina respondenter om hur de uppfattar sin hälsa allmänt. De tycker att i stort det är inget fel på dem, men att allt slit tar på krafterna. Både grupperna anser att det behövs mer förebyggande insatser från arbetsgivarens sida för positiv hälsoutveckling för de anställda. På det privata vårdboendet satsas på förebyggande hälsoåtgärder i större utsträckning. Redan nu erbjuds det pausmassage en gång i månaden och obligatorisk pausgympa under arbetsdagen. De anställda fick nyligen en enkät med olika förslag för hälsoförebyggande åtgärder de kan välja mellan, exempelvis: kostrådgivningskurs, avslappningsövningskurs, gemensamma friskvårdsdagar, regelbundna föreläsningar i hälsa och stress och motion och motivation med fler. Personalen ser fram emot detta som dessutom får göras under arbetstid. De kommunalanställda är mycket besvikna över att de bara får upp till 500 kronor per år till träningsaktiviteter, men att det kostar betydligt mer på Friskis och Svettis. De anser att de inte orkar och inte hinner gå och träna efter jobbet. Istället skulle de vilja ha större val för hälsoförebyggande insatser och att det kunde man göra under arbetstiden. En av de anställda utropade om det de inte får på arbetsplatsen:

Nej, vi får INGENTING! Vi får inte ens Alvedon ibland. Det är mycket dåligt. Inte ens hälsoundersökningar som de har på andra arbetsplatser.