Fakulteten för lärande och samhälle Barn unga samhälle HT/2017
Examensarbete i fördjupningsämnet fritidspedagogik
15 högskolepoäng, grundnivå
Samverkan mellan fritidshem och hem
Collaboration between after school programs and homes
Rita D’Agostino
Zeinab Hadi
Grundlärarexamen med inriktning mot fritidshem 180 poäng Examinerande slutseminarium: 2017-06-12
Handledare: Caroline Ljungberg Examinator: Åse Piltz
Förord
Detta examensarbete var för oss en liten utmaning att genomföra, dock inte i en negativ bemärkelse. Det gav oss nya perspektiv på begreppet ”samverkan” mellan fritidshem och hem samt utvecklade våra kunskaper inom detta viktiga ämne. För oss föll sig valet att arbeta tillsammans rätt naturligt, vi har arbetat tidigare tillsammans under studietiden under olika former. Vi både anser att ett framgångsrikt arbete kräver att alla inblandade har genuint intresse för ämnet samt är öppna för nya idéer, tänker kritiskt och analyserar faktorer från olika infallsvinklar, vilket har varit fallet i detta arbete.
Tidigt i våra studier, märkte vi att vi både var intresserade av att förstå hur barnets utveckling påverkas av relationen mellan föräldrar/vårdnadshavare och fritidspedagoger. Vi förde så småningom diskussioner om hur vi gärna hade velat göra en studie om barnets utveckling utifrån föräldrars samverkan på skola/fritidshem, men vi kom fram till att detta skulle bli ett för stort arbete för oss och att även bli svårt att mäta. Därför valde vi att enbart fokusera på hur samverkan ser ut mellan fritidshem och hem.
I stora drag har vi två hjälpts åt med det mesta för att genomföra vår undersökning. Men av praktiska skäl har vi även deltat upp en del av arbetet.
Vi både vill tacka alla som har stöttat oss i olika former för att fullgöra detta arbete. Ett särskilt tack till vår handledare Caroline Ljungberg för att hon alltid har funnits till hands, lärt oss att vara självkritiska och för att ha gett oss direktiv så att vi kunnat skriva vårt examensarbete.
Abstract
Syftet med denna studie är att få en bild av hur samverkan mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare kan se ut i fritidshemmet. Studien har utgått från följande frågeställningar:
● Hur ser samverkan ut mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare i fritidshem?
● Vilka rutiner finns för samverkan och vilka dialoger förs mellan vårdnadshavare och fritidspedagoger?
● Vilka eventuella hinder finns för samverkan? ● Vilka eventuella önskemål om samverkan uttrycks?
Vår studie är baserad på tre olika skolors fritidshem. Metoder som används är både kvalitativa och kvantitativa genom intervjuer med fritidshemspersonal och enkätfrågor besvarade av vårdnadshavare. Studien grundas huvudsakligen på två teorier. Den första är Vygotskijs sociokulturella teori vilken betonar vikten av kommunikation och samverkan mellan de vuxna som är involverade i barnets omgivning för att främja barnets utveckling,. Den andra är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och modell som förklarar hur ett barns utveckling även påverkas av förhållanden mellan olika faktorer, såsom hemmet, skolan, fritidshemmet, skolgården, föreningen, bostadsområdet och samhället. Värt att nämna att Bronfenbrenner lägger särskild tyngd på en bra social integration samt ett bra samarbete mellan de vuxna kring barnet.
Studiens resultat visar en osäkerhet över vad samverkan betyder och hur den ska verka mellan hem och fritidshem. Förutom att studien visade på en del hinder för samverkan, pekade det mesta i vår undersökning på att begreppet samverkan inte tolkades i dess rätta betydelse av vårdnadshavare och fritidshemspersonal. Samverkan uttrycktes oftast som information man skulle ta emot eller delge och inte som ett samarbete där fritidshemspersonal och vårdnadshavare är involverade. Därmed, resultatet visar en önskan om en förbättring och utveckling inom detta område.
Nyckelord: Fritidshem, fritidspedagoger/-lärare, föräldrar/vårdnadshavare, kommunikation, samverkan
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.2 Syfte och frågeställningar ... 6
2. Historiska och teoretiska utgångspunkter ... 7
2.1 Fritidshemmets historia med en fördjupning mot samverkan ... 7
2.2 Begreppet ”Samverkan” ... 8
2.3 Sociokulturell teori och kommunikation ... 9
2.4 Utvecklingsekologisk teori ... 10
3. Tidigare forskning ... 12
3.1 Eriksons definition om föräldrasamverkan ... 12
3.2 Samverkan ur ett lärarperspektiv ... 12
3.3 Framgångsrik samverkan ... 13
3.4 Några nedslag i internationell forskning ... 14
4. Metod ... 16
4.1 Metodval ... 16
4.2 Urvalsgrupp och urvalsprocess ... 17
4.3 Undersökning och genomförande ... 19
4.3.1 Intervjuer ... 19
4.3.2 Enkäter ... 20
4.4 Etiska principer ... 20
5. Resultat och analys ... 22
5.1 Intervjuerna ... 22
5.1.1 Fritidshemsgruppens erfarenheter gällande föräldrakommunikation ... 22
5.1.2 Hur samverkan ser ut? ... 23
5.1.3 Eventuella hinder för samverkan ... 24
5.1.4 Eventuella önskemål om samverkan ... 24
5.2 Enkäterna ... 25
5.2.1 Vårdnadshavares medvetande om fritidshemmets organisation och innehåll ... 25
5.2.2 Vårdnadshavares åsikter angående kommunikation med fritidshemmets personal ... 26
5.2.3 Vårdnadshavares tankar om samverkan och delaktighet på fritidshemmet ... 26
5.3 Sammanfattande analys ... 27
5.3.1 Intervjuer ... 27
olika grader av relationer utvecklas som i sin tur reflekteras vidare på barnet. ... 27
5.3.2 Enkäter ... 29
6. Diskussioner och slutsatser ... 31
6.1 Resultatdiskussion ... 31
6.2 Metoddiskussion ... 32
6.3 Förslag för fortsatt forskning ... 33
6.4 Avslutande reflektioner ... 33
Referenser ... 36
Bilaga 1: Brev till intervjudeltagare ... 38
1. Inledning
I detta examensarbete har vi valt att göra en studie gällande hur samverkan ser ut mellan fritidshem och vårdnadshavare. I Skolverkets allmänna råd om fritidshem står det att
Personalen i fritidshemmet bör informera och föra en dialog med elevens vårdnadshavare om hur aktiviteterna i fritidshemmet leder fram till syftet och målen med fritidshemmets verksamhet, och erbjuda eleven och elevens vårdnadshavare samtal om elevens trivsel, lärande och utveckling i fritidshemmet, antingen tillsammans med personalen i förskoleklassen eller skolan, eller enskilt i fritidshemmet. (Skolverket, 2014:39)
Skola och vårdnadshavare har ett gemensamt ansvar att skapa de bästa möjliga villkoren för barnets utveckling och lärande. Detta genom ett gott informationsutbyte och en god kommunikation mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare. Det underlättar om fritidspedagoger på ett tydligt och konstruktivt sätt kan kommunicera verksamhetens organisering, innehåll, mål och syfte så att vårdnadshavare erhåller en inblick i och förståelse för den verksamhet där ett barn befinner sig en stor del av dagen under flera år. Vårdnadshavarna kan få information av fritidspedagogerna på flera olika sätt, via lappar, digitalt eller genom så kallad ”tamburkontakt” (jfr. Skolverket, 2014).
Under vår praktik på partnerskolor har vi genom samtal med olika fritidspedagoger fått information om att de inte brukar ha utvecklingssamtal med vårdnadshavare, utan enbart snabba dialoger med den som hämtar upp barnet. Därför tyckte vi att det vore intressant att undersöka hur samverkan ser ut mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare och vad som kan vara orsaken till att de senaste allmänna råden (Skolverket, 2014:39) som citeras ovan kanskeinte alltid tillämpas.
Tallberg Broman (2009) skriver i artikeln ”No parent left behind” hur ett föräldrainflytande i skola/förskola under de senaste åren ökat på både lokal, nationell och europeisk nivå. Nyckelord som figurerar i policydokument på olika nivåer är deltagande, inflytande och medansvar. I läroplanen från 2011 står det exempelvis att:
Skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande. (Skolverket, 2016:16)
Därför är det viktigt att fritidspedagoger skall involvera vårdnadshavare i verksamheten och förstärker fritidshemmets status. Vårdnadshavare kan genom dialog förmedla information om sitt barn till verksamheten, vilket i sin tur kan förbättra barnens utveckling och välmående (Tallberg & Holmberg, 2007).
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att få en bild av hur samverkan mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare kan se ut i fritidshem. Vårt huvud avsikt är att ta reda på detta genom att få både vårdnadshavarens och pedagogers perspektiv på samverkan.
Utifrån ovanstående syfte har vi formulerat följande frågeställningar:
● Hur ser samverkan ut mellan fritidspedagoger och vårdnadshavare i fritidshem?
● Vilka rutiner finns för samverkan och vilka dialoger förs mellan vårdnadshavare och fritidspedagoger?
● Vilka eventuella hinder finns för samverkan? ● Vilka eventuella önskemål om samverkan uttrycks?
2. Historiska och teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel redogör vi kort för fritidshemmets historiska bakgrund i relation till samverkan. Vi presenterar även de teorier som vi anser kan ha betydelse för vår studie och hjälpa oss att tolka empirin.
2.1 Fritidshemmets historia med en fördjupning mot
samverkan
Föräldrars samverkan med skolan har inte alltid varit en självklarhet. Tallberg Broman (2009) betonar hur den svenska skolan under större delen av sin historia präglats av en så kallad ”isärhållandets princip” i relationen mellan hem och skola. Den historiska bakgrunden gällande föräldrars samverkan och delaktighet med skola/fritidshem anser vi viktig att förstå i det syfte att det ger oss en bild och en förståelse i relation till vår egen studie.
Fritidshemmet hade på relativt kort tid genomgått en rad olika förändringar. Fritidshemmets uppkomst och utveckling startade under 1800-talet och tog sin form i arbetsstugor/eftermiddagshem för arbetarklassen med syftet social fostran. Under perioden 1940–1970 blev fritidshemmet alltmer en socialpedagogisk arena med eftermiddagshem, fritidsklubbar och fritidshem. Tallberg Broman (2009) berättar om den jämlikhetstradition som var gällande under 1960–1970, då föräldrars delaktighet och inflytande inom skolan var begränsad, vilket innebar att alla barns och familjers lika förhållande till skolan markerades. År 1968 tillsattes barnstugeutredningen (BU) och år 1970 gjordes en utredning om skolans arbetsmiljö (SIA) och det mer ”moderna” fritidshemmet tog sin form (Rohlin, 2012).
Under 1900-talet blev fritidshemmet en utbildningspedagogisk arena där social kompetens och lärande blev ihop slagna. I en regeringsskrivelse (1996/97:12) argumenterades för en ny utveckling inom förskola, skola och barnomsorg. Behovet av en ombildning i organisationen utifrån nya livsvillkor i ett allt mer globaliserat samhälle fördes fram. Man talade då om en helhetssyn där “kraven på individens förmåga att snabbt lära och lära nytt har också ökat, vilket ställer nya krav på kunskaper och utbildning” (Rohlin, 2012:16), samtidigt allt fler föräldrar började ha längre arbetsdagar och högre arbetstempo. Successivt ökade
skolsystemets ansvar för fostran, undervisning och lärande. Lärande rationaliserades med hjälp av en ökande inriktning på föräldraengagemang och detta i sin tur utmanade de traditionella gränsdragningarna som byggde på en jämnlikhetsaspekt (Rohlin, 2012). I slutet av 1980- och början av 1990-talet markerades behovet av föräldrars påverkan och plikt “behovet av föräldrarnas inflytande och ansvar markeras nu allt mer tydligt. Institutionerna behöver föräldrarnas delaktighet för sin egen måluppfyllelse” (Tallberg Broman, 2009:222). Skolkommittén såg även föräldrars rättigheter och ansvar för sina barns fostran, livsföring och utveckling inom skolan ur ett demokratiskt perspektiv som utöver detta även kan utveckla skolans kvalité (Tallberg Broman, 2009).
För att föräldrarna ska kunna ta sitt fulla ansvar för barnens liv och verksamhet, måste de bli delaktiga i och kunna påverka barnens skoltid. Såväl föräldrar som lärare föreskrivs ett gränsöverskridande uppdrag. Föräldrarna skulle ha ökad delaktighet i skolan och lärarna i barnens vardag i hemmet, genom diverse uppgifter, kontrakt etc. (Tallberg Broman, 2009:224)
Dessa nya direktiv som fördes mot ett mer gränsöverskridande helhetsperspektiv inom skolsystemet togs emot med viss kritik från olika håll. Detta trots att många studier visade upp lärares positivitet till föräldrars ökade engagemang i skolan. Problematiken och svårigheten för föräldrar och lärare var huvudsakligen relaterade till att hur man skulle definiera och dra ansvarsgränser. För lärarna medförde detta dessutom invändningar och krav på den egna rollen. Lärarna skulle då vara öppna för föräldrars olika synpunkter, samtidigt som man skulle hävda sin egen auktoritet och sin lärarprofession. Man ansåg sig inte heller vara nog förberedd genom sin lärarutbildning att ta vara på föräldrars och barns delaktighet och medansvar. Förbindelsen mellan lärare och aktiva föräldrar i skolan hade även problematiseras ur ett likvärdighets-, makt- och jämställdhetsperspektiv. Lärarförbunden hade en negativ hållning till de nya statliga direktiven om en decentralisering av skolan under 1980–1990 talen då de ansåg att detta utgjorde ett hot mot den likvärdiga skolan (Tallberg Broman, 2009).
Det förutsätter närmast en hem- och deltidsarbetande förälder med sociala, ekonomiska och kulturella resurser att lägga i barnens skolgång. Skolan, så som den byggts upp enligt den svenska modellen som en väsentlig del i välfärdsstaten, har baserats på andra förutsättningar. (Tallberg Broman, 2009:228).
2.2 Begreppet ”Samverkan”
skapa ett helhetsperspektiv på elevens utveckling, lärande och utbildning, där elevens bästa är i fokus för verksamheten. (Skolverket, 2014:13)
Samverkan som ett begrepp används ofta tillsammans med andra begrepp så som samordning och samarbete. Samordning kan förklaras som konstruktionen som möjliggör till samarbete samt preciserar vilka delar som det ska gälla. Här ingår även en överenskommelse om hur, när och var ett samarbete ska ske. Ett samarbete äger rum i de mellanmänskliga relationer som inträffar i det praktiska arbetet. Detta materialiseras när vi arbetar tillsammans framåt i en gemensam och bestämd process. Samverkan uppstår när samordning och samarbete fungerar ihop (Socialstyrelsen, 2013).
Erikson (2004) tolkar samverkan mellan skola och hem som en relation “där brister i relationen överbryggas, där rollfördelningen är utstakad med hemmet som en stödjande instans och där föräldrar på olika sätt görs delaktiga i skolans verksamhet” (Erikson, 2004:51). För att bidra till barnens lärande och utveckling är det viktigt att vårdnadshavare kan engageras och involveras i skolans verksamhet.
2.3 Sociokulturell teori och kommunikation
I detta arbete, vi har valt att utgå från den sociokulturella teorin. Syftet med att välja denna teori är det för oss relevanta perspektivet på begrepp som kommunikation och samspel som teorin bland annat grundar sig på. I vår studie om samverkan mellan hem och skola såg vi relevanta kopplingar till denna teori. Det sociokulturella perspektivet grundades av Lev Vygotskij (1896–1934) och fokuserar på människan som grupp- och samhällsvarelse. Samspel och deltagande ses som centrala för lärandet.
I social samvaro sker grundläggande läroprocesser genom språk och kommunikation som är betydelsefulla för människors personliga och intellektuella utveckling (Vygotskij, 1934/2001). Vidare menar Vygotskij att människan integreras i den kontext eller det sammanhang hen växer upp i. Ett barns omgivning betraktas enligt den sociokulturella teorin vara avgörande för ett barns utveckling. I det sociokulturella perspektivet bekräftar Vygotskij (1942/1999) att individer påverkas av olika sociala beståndsdelar och behöver en stimulerande miljö med goda relationer mellan vuxna för att utvecklas.
Vårdnadshavare och andra vuxna bör ses som en resurs i barnets lärandeprocess i skolans verksamhet. Vygotskij (1942/1999) ser det som väsentligt att de vuxna i barnets närmiljö
kommunicerar och samverkar med varandra och utvecklar tillit och förtroende. Han framhöll därför vikten av språklig och social miljö där det finns goda möjligheter för kommunikation och samspel mellan vuxna för barnets utveckling. Skolan bör ha en inblick i barnets övriga omgivning för en mer gynnsam utveckling (Vygotskij, 1942/1999).
2.4 Utvecklingsekologisk teori
Den utvecklingsekologiska teorin formulerades av Urie Bronfenbrenner (1917–2005). Vi anser denna teori vara relevant för vår studie, då den ger oss ett mer holistiskt perspektiv på samverkan mellan skola och hem. Teorin sätter fokus på att skapa förståelse för förhållanden mellan de olika faktorer som kan påverka barnets fortsatta utveckling. Det kan gälla hemmet, skolan, fritidshemmet, skolgården, bostadsområdet, kultur och samhället. För att synliggöra sin teori skapade han en utvecklingsekologisk modell. Ekologi betyder inte bara läran om samspelet med naturen, utan innebär även läran om sambandet mellan individen och dess närmiljö. Vidare anser Bronfenbrenner (1979) att det är viktigt att begrunda de olika miljöernas relationer till varandra, då enmiljö är beroende av en annan och på så sett hänger ihop med varandra. Lärandemiljön påverkas inte bara av den direkta och närmaste omgivning som barnet befinner sig i, utan att allt hänger samman.
Vi kommer i vår analys bland annat förklara samverkan mellan fritidshemspersonal och vårdnadshavare som betydande för barnets vidare kunskapsutveckling, genom att använda oss av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Bronfenbrenner delar upp de olika miljöerna på flera nivåer i sin utvecklingsmodell som består av: Mikrosystem, mesosystem, exosystem och makrosystem. Mikrosystemet är den närmiljö som barnet direkt ingår i som till exempel familjen, skolan och kamratgruppen. Detta i sin tur kan leda till att olika grader av relationer utvecklas mellan dessa i detta mikrosystem, vilket kommer att reflekteras på barnet. Bronfenbrenner (1979) poängterar i sin teori att barnet utvecklas socialt, emotionellt och mentalt när de vuxna runt barnet interagerar och samarbetar med varandra.
Detta samarbetssystem har kopplingar till mesosystemet och här betonar han att det är av stor vikt att det finns goda relationer mellan olika närmiljöer som barnen befinner sig i. Mötet mellan skola och hem anses viktigt för barnets vidare utveckling.
A mesosystem comprises the interrelations among two or more settings in which the developing person actively participates such as, for child, the relations among home, school,
and neighborhood peer group; for an adult, among family, work and social life. (Bronfenbrenner, 1979:25)
Exosystemet är de miljöer som barnets själv inte är delaktig i men som ändå påverkar barnet indirekt. Exempel på relationer inom exosystemet kan vara föräldrarnas arbetssituation, deras välmående, skolans ledning, personalgrupp och trivsel i denna. Den sista nivån i systemet är makrosystemet, steget ännu längre bort från barnet. Här ser man på de generella dragen i samhället som barnet lever i som till exempel levnadsstandard, den bostads- och familjepolitik som förs samt kulturella faktorer. Ett exempel på makronivå kan vara hur mycket pengar en skola har till sitt förfogande. Den ekonomiska politik som förs kan sedan i sin tur medföra effekter på barngruppens storlek och antal fritidspedagoger på skolan. Inom makrosystemet finner man även den skolpolitik som förs och hur skolverket ser på och definierar samverkan.
The macrosystem refers to consistencies in the form and content of lowerorder systems (micro-, meso- and exo-) that exist, or could exist, at the level of the subculture, along with any belief systems or ideology underlying such consistencies. (Bronfenbrenner, 1979, s 26) Alla fyra delar i Bronfenbrenners modell anser vi bör harmonisera om en samverkan ska bli gynnsam för barnets fortsatta utveckling. Vi kommer att återkomma till detta i vår analys.
3. Tidigare forskning
I detta kapitel har vi tagit fram några exempel på forskning som vi anser bidragit till att ge oss perspektiv gällande studiens frågeställningar.
3.1 Eriksons definition om föräldrasamverkan
För att få en inblick i samverkan mellan föräldrar och skola samt hur denna kan förstås har vi tagit utgångspunkt i Eriksons (2004) avhandling Föräldrar och skola där han bland annat beskriver partnerskapsprincipen. Avsikten med en samverkan mellan lärare och föräldrar ser Erikson (2004) som en relation, ett partnerskap som konstrueras och etableras gemensamt. Ambitionen är att ”skapa förutsättningar för att ge alla barn jämlika möjligheter att uppnå goda skolprestationer, något som i förlängningen förväntas åstadkomma ett mer jämlikt och rättvist samhälle” (Erikson, 2004:87). Det innebär inte bara att föräldrar och skolans personal ska utbyta information och föra dialoger med varandra, utan att de tillsammans med hjälp av informationen försöka åstadkomma positiva förändringar för barnen och verksamheten. Vidare tar Erikson (2004) upp partnerskapsmodellen som består av fyra olika delar.
Den första delen av Eriksons definition handlar om att ha en tvåvägskommunikation mellan personal och föräldrar på skolan för att kunna skapa gemensamma förväntningar på barnet. Den andra delen berör lärande i både skola och hem. För att lärandet ska förstärkas för barnet bör hemmet fungera som en trygg och stödjande miljö genom att föräldrarna blir frivilliga hjälplärare och mentorer. Tredje delen belyser att det är viktigt att skolan fungerar som ett stöd för föräldrarna och skapar goda relationer med dem genom att erbjuda diskussionsgrupper och seminarier för att förändra eventuell negativ attityd till skolan och motverka att föräldrar för över sina åsikter och rädslor på sitt barn. Den sista delen handlar om hur bra kommunikationer kan skapa bra relationer mellan de involverade parterna (Erikson, 2004).
3.2 Samverkan ur ett lärarperspektiv
En forskningsstudie som gjorts av Erikson (2009) visar hur samverkan med föräldrar ser ut ur ett lärarperspektiv. Genom intervjuer och enkäter i årskurserna ett till nio gjorde han en kartläggning för att även kunna undersöka hur samverkan och kontakt ser ut mellan lärare och
föräldrar. Några av studiens formulerade frågeställningar var hur lärare upplever och uppfattar kontakten med föräldrar och vilken inställning lärare har till samverkan med föräldrar och till föräldrars inflytande. Studiens resultat visar att uppfattningen av föräldrasamverkan är beroende av vilken årskurs barnen går i. I de lägre årskurserna, 1–3, sker kontakten främst genom tamburkontakt. I de årskurserna använder sig lärarna ofta av en kontaktbok för att hålla kontakt med hemmet. Kontakten med de äldre barnens föräldrar blir mindre och den mesta kontakten tas istället viainternet och mail. Det som skiljer Eriksons studie (2009) från vår är att vi vill studera fritidshemmets verksamhet och inte den obligatoriska skolan som Erikson gjort. Erikson (2009) efterlyser ett behov av vidare forskning inom föräldrasamverkan eftersom det för tillfället finns begränsat med forskning inom detta område.
3.3 Framgångsrik samverkan
I samverkan med föräldrar är det av stor vikt att lärare och annan skolpersonal strävar efter en positiv och konstruktiv hållning som i samtal med föräldrar och i det pedagogiska arbetet
tydligt betonar elevens starka sidor snarare än att ensidigt fokusera på brister eller kriser.
(Thornberg, 2009:163–164: kursiv i original)
I Thornbergs (2009) studie undersökte han olika parters föreställningar om vad som kan gynna och missgynna samverkan. Medverkande i studien var ett resursteam, lärare, rektorer, elever och föräldrar. Resursteamet som bestod av specialpedagoger och socialarbetare var tillsatta på en skola för att utveckla och effektivisera olika slags stöd till barn och deras föräldrar. Resultatet visade att det fanns flertalet skäl till varför eller varför inte en samverkan fungerar mellan föräldrar och skola. Stödjande och förtroendefulla relationer ses som en viktig faktor i flera resonemang och utsagor i Thornbergs material för att en god samverkan ska äga rum. Från både lärare, elever, föräldrar och resursteam målas en bild upp om tillit, närhet, engagemang och stöd.
Även att det finns plats för en öppen kommunikation, ett positivt socialt samspel, tillgänglighet och kompetens ansågs vara gynnsamma faktorer för en framgångsrik samverkan (Thornberg, 2009). Låg tillgänglighet ses som en missgynnande faktor för en framgångsrik samverkan. Med ”låg tillgänglighet” avser Thornberg (2009) att representanter för en grupp av olika skäl är otillgängliga för samverkan med företrädare för en annan grupp. En annan
faktor som uppfattas vara missgynnande för en framgångsrik samverkan är om det sociala samspelet är negativt, dvs. att inte bli sedd och förstådd och att de professionella har ett negativt fokus och bemötande i samspelet med elever och föräldrar (Thornberg 2009).
3.4 Några nedslag i internationell forskning
Vi har lokaliserat en finsk studie som undersökt hur samarbetet ser ut mellan skola och hem i Estland och Finland. I sitt resultat visar Hirsto (2010) hur en dialog och samverkan mellan pedagoger och föräldrarna kan bidra till att förbättra barnens förmåga och öka deras sociala kompetens. Ju mer föräldrar är samspelta och delaktiga i utvecklingen av barns sociala lärande och kompetens, desto bättre utvecklas barnens förmåga (Hirsto, 2010). Berger (2004) har studerat samarbete mellan föräldrar och lärare i USA.
För att bygga en bra förbindelse krävs uppmuntrande engagemang med barnets föräldrar men även en kunskap om olika familjestrukturer, befolkningsutveckling i samhället, kultur och språklig mångfald och vetskapen om vad barn förvärvar från sina familjer (Berger, 2004). Berger (2004) tar upp strategier för support och för att involvera föräldrar i skolan och dess verksamhet genom att uttrycka hur viktigt det är att etablera starka relationer mellan skola och hem, detta genom att visa empati och tålamod att bygga upp en relation. Föräldrar behöver veta att deras idéer är respekterade och deras oro bekräftad utan att de blir dömda. Om föräldrarna har begränsningar i språket, försök hitta någon som kan tolka. Ibland är föräldrar bättre på att läsa än att tala ett språk och tvärtom (Berger, 2004).
Vidare betonar samma författare att man bör sträva mot att inte enbart föra en envägskommunikation med föräldrarna genom infomeddelande i brevform utan försöka få en mer personlig kontakt. Ta inte enbart kontakt om något dåligt eller problematiskt har hänt, utan låt även föräldrar få veta när deras barn gjort något bra (Berger, 2004). Detta kan ske genom den dagliga kontakten mellan vårdnadshavare och fritidspedagoger vid avlämning och hämtning. Alfakir (2012) beskriver hur ett visat intresse av vårdnadshavarens historia kan skapa bättre relationer parterna emellan.
En fråga om hur hen uppfattat sin egen skolgång och hur hen upplevt den kan enligt Alfakir (2012) alstra berättelser och upptäckter som kan vara av vikt för att utveckla en bättre kontakt. En vårdnadshavare kan ha upplevt en besvärlig tid i skolan som hen nu återspeglar till barnets
skola och lärare. Genom att lyssna på vårdnadshavarens historia kan fritidshemspersonal få en större förståelse beträffande vårdnadshavares olika attityder och den kritik som eventuellt riktas mot skolan blir lättare att diskutera och förstå.
4. Metod
I detta kapitel presenterar vi de olika metoder vi valt att använda oss av och vilka urval som gjorts för denna studie. Vidare beskriver vi hur undersökningen gått tillväga och vilka etiska principer vi tagit hänsyn till i genomförandet av studien.
4.1 Metodval
För att besvara våra frågeställningar om hur pedagoger på fritidshem och vårdnadshavare uppfattar samverkan, vilka rutiner som finns och vilka dialoger som förs, valde vi att genomföra både en kvalitativ och en kvantitativ studie genom att försöka få in tankar och åsikter från så många pedagoger och föräldrar som var möjligt för oss. Innebörden av den kvalitativa metoden är att den lägger vikt på ord och beskrivning istället för tabeller, siffror eller statistik. Utgångspunkten för vårt arbete är deltagarnas perspektiv och uppfattningar om vad som är betydelsefullt och viktigt.
Genom den kvalitativa undersökningen kan forskaren bygga både en nära relation till de personer som studeras samt en bild av den sociala verkligheten i syfte att uppfatta världen på samma sätt som informanterna gör, det vill säga ”se världen med deras ögon”. Det kan även hjälpa forskaren att skapa en viss förståelse för åsikter, utvärderingar och beteenden i den genomförda undersökningen (Bryman, 2011).
Den kvantitativa metoden utgår från väldefinierade variabler som mäter och ger information om verkligheten. Denna typ av forskning är baserad på siffror och tabeller och ska undersöka de ämnen som kan avgränsas och mätas (Bryman, 2011).
Studien bygger både på kvalitativa och kvantitativa metoder. Den kvalitativa delen är baserad på intervjuer med fritidspedagoger, elevassistenter, förskollärare och barnskötare från tre olika skolor i Malmö. Den kvalitativa ansatsen valdes för att den är flexibel då det finns möjlighet att få pedagogerna att öppna sig och dela med sig av erfarenheter som rör studiens område (jfr. Dalen, 2008). Vi ansåg att det var lämpligt att göra flera intervjuer för att belysa olika pedagogers syn på samverkan utifrån sina egna perspektiv samt för att kunna erhålla ett rikare intervjumaterial för senare analys.
Vi valde att använda oss av den explorativa intervjun, det vill säga en sökande intervju, där vi använde oss av ett mindre antal grundfrågor. Det blev vår uppgift som intervjuare att vidareutveckla ett svar om vi ansåg att informanten hade fler tankegångar kring en fråga och vi kunde då komma med en följdfråga för att vidareutveckla resonemanget. Frågor som ”hur menar du då” eller helt enkelt ”varför” kan stödja den intervjuade att komma vidare och utveckla resonemanget (jfr. Arfwedson, 2005).
I sökandet av andra forskningsstudier och i de resultat vi hittat om samverkan fann vi att det oftast saknades ett föräldraperspektiv och därför var vi mycket angelägna om att få med föräldrarnai vår studie. Här valde vi att använda oss av den kvantitativa metoden i form av en enkätundersökning istället för intervjuer, då vi tänkte på föräldrarnas tillgänglighet, tid och anonymitet. Vårt mål var att genom denna kvantitativa metod, få så många uppriktiga svar som möjligt. Enkätfrågorna relateras till syftet och bakgrunden som studien vilar på. Förhoppningen med valet av enkät som metod var att få en bild av hur synen på samverkan mellan fritidshem och hem kan se ut ur vårdnadshavares synvinkel, och även för att få en kännedom om hur samarbetet fungerar.
4.2 Urvalsgrupp och urvalsprocess
Vi började med en diskussion om vilka fritidshem vi skulle fokusera oss på och vem som skulle medverka i vår studie. Vi ville gärna ha empiri från olika platser och valde därför fritidshem belägna på tre olika skolor i Malmö. Skolorna var kända för oss utifrån tidigare relationer. De vi ville ha med i vår studie var både vårdnadshavare till barn i årskurserna 3–5 som var inskrivna på fritidshemmet och barnens fritidspedagoger. Valet av årskurser berodde på att vi skapat en god kontakt och förtrogenhet till pedagoger, vissa klasslärare och barn här. Att inkludera både fritidspedagoger och vårdnadshavare i vår studie ansåg vi relevant för att få svar på de frågor vi hade. Våra förhoppningar var att få med minst två fritidspedagoger och så många vårdnadshavare som möjligt, som har barn inskrivna på fritidshemmet i valda årskurser. Under diskussion kom vi även fram till att det inte fanns så många fritidspedagoger, så vi bestämde oss för att även förskollärare, barnskötare och elevassistenter som arbetade på fritidshemmen kunde inkluderas i studien, då vi ansåg att även de var väl insatta i verksamheten. Arbetserfarenheterna varierade från 5 år till 32 år. För att förenkla för både oss och läsare valde vi att dela in medverkande i studien i två grupper, (fritidshemsgruppen och
vårdnadshavargruppen), på detta sätt skulle vi slippa att upprepa de olika yrkeskompetenserna i vår text, som fritidspedagog, barnskötare, elevassistent och förskollärare. Vi tog kontakt med de grupperna på olika sätt. Till fritidshemsgruppen hade vi skrivit ett informationsblad som presenterade oss, vem vi var, vår studie, om intervjun, ungefärlig tid (30 min), typ av frågor och vad vi ville uppnå med denna studie (se bilaga 1). Informationsblad delades sedan ut på respektive skolor och lämnades personligen till dem vi ville intervjua, efter att ha ringt eller mailat att vi skulle komma på besök. Under besöket fick vi bokat in tider som var passande för en intervju med de olika informanterna. En idé vi fick från en pedagog för att spara tid var att intervjua alla från varje skola i grupp, men efter att vi funderat igenom lite kom vi fram till att detta inte skulle ge oss varje persons enskilda åsikt.
Vi fick hjälp av fritidshemspersonalen om urvalet genom att få information om vilka barn från olika årskurser som var inskrivna och närvarande på fritidshemmet. Detta var en viktig upplysning att få, då det fanns barn som trots att de var inskrivna aldrig dök upp och då blev inte deras vårdnadshavare lika relevanta för studien. Vår tanke var först att få dela ut enkäterna under fritidshems tid, men fritidspedagogerna på dessa tre skolor verkade ogilla detta tillvägagångssätt. Som vi uppfattade det av två olika anledningar, dels på grund av att barnen på fritidshemmet inte var samlade där samtidigt och dels på grund av fritidshemspersonalens tidsbrist. De rekommenderade oss istället att fråga varje klasslärare om hjälp att lämna ut breven med enkäterna i. På skola A hade en fritidspedagog redan förvarnat oss om att i årskurs 3 skulle det inte finnas någon tid för lärarna att lämna ut enkäter och påminna barnen om dessa. På grund av denna vetskap, visste vi att ingen empiri skulle komma från åk 3 på skola A och därför bestämde vi oss för att endast fokusera på årskurs 3 i de andra två skolorna.
Vårdnadshavargruppen fick var sitt kuvert, ett per barn. I detta brev låg ett informationsblad med en liten presentation av oss och information om studiens syfte och mål. I kuvertet låg även enkätformuläret och på dess förstablad stod det att undersökningen var frivillig att delta i (se bilaga 2). Vi valde att beskriva våra undersökningsskolor med bokstäverna A, B och C dels för att hålla skolorna anonyma och dels för att det skulle vara enklare för läsaren att följa med i redogörelsen. Sammanlagt delades 110 enkäter ut till årkurserna 3–5.
Skola Årskurs Klasser Utdelade enkäter
A 4–5 4a 4b 4c 5a 5b 5c 26 | 16
B 3 3a 3b 18 | 22
C 3 3a 28
Vårdnadshavare fick tre veckor på sig att fylla i enkäten och när halva tiden hade gått var vi på varje skola för att hämta enkäter och för att påminna barnen om dem. Sammanlagt fick vi enbart tillbaka 13 enkäter av de 110 vi lämnat ut. Från skola:
A. 6 enkäter B. 3 enkäter C. 4 enkäter
I fritidshemsgruppen blev sammanlagt tio pedagoger intervjuade. Intervjuerna genomfördes under fem dagar på de tre skolorna. Sex av informanterna var fritidspedagoger, tre var utbildade barnskötare/elevassistenter och en var förskollärare.
Personal som intervjuades på varje skola:
A. 1 fritidspedagog, 1 förskollärare och 1 barnskötare B. 3 fritidspedagoger, 1 elevassistent och 1 barnskötare C. 2 fritidspedagoger
4.3 Undersökning och genomförande
Genomförandet av materialinsamlingen skedde i tre olika skolor med hjälp av enskilda intervjuer med tio personer verksamma inom fritidshemmet, samt en enkätundersökning som delades ut till barnens vårdnadshavare. Därefter gjorde vi en sammanställning av insamlad empiri som analyserades.
4.3.1 Intervjuer
Varje informant intervjuades enskilt, efter deras önskemål om tid och dag. Efter godkännande från informanterna spelades varje intervju in med två mobiltelefonens ljudinspelare och vissa anteckningar skrevs. Att använda oss av två mobiler var för att försäkra oss om att ingen empiri skulle försvinna. Tiden för varje intervju pendlade mellan 12–14 minuter. Vid varje intervjutillfälle delade vi upp materialet mellan oss för att arbeta med transkribering. Efter att
ha gjort klart alla våra intervjuer gick vi genom informanternas svar på varje fråga och sedan sammanställde vi svaren. Vi hade en genomgång om vad vi skulle fokusera på och sedan använde vi oss av vissa intressanta citat ur intervjuerna som kunde belysa en viktig poäng. Sista steget var att strukturera, analysera och skriva fram analysen i berättande brödtext.
4.3.2 Enkäter
Vi utgick från syfte och frågeställningar när vi framställde underlaget för enkät-undersökningen. Vi valde att utforma en enkel enkät som bestod av sju frågor. I enkäten fanns frågor med flera svarsalternativ i form av rutor som skulle kryssas i. Det fanns även plats för svarspersonerna att skriva fritt efter varje fråga. På förstasidan fanns information om vem vi var, vad vår studie skulle handla om och varför föräldrarnas åsikter var viktiga i denna undersökning. I enkäten stod det att deltagande var frivilligt och vi var noga med att betona att enkätsvaren skulle förbli anonyma och att de enbart skulle användas till vår studie. Längst ner på förstasidan gav vi även ut våra nummer och e-postadresser för att ge vårdnadshavare möjlighet att kontakta oss om de hade några synpunkter eller frågor angående undersökningen. Som vi nämnde ovan gjorde vi ett extra besök för att påminna barnen om att lämna tillbaka enkäterna. Vi fick tillbaka ca 11 procent av enkäterna. Trots detta låga deltagande av vårdnadshavare i enkätundersökningen valde vi att använda denna empiri i vår studie, eftersom vårdnadshavare som fyllt i enkäten verkade tagit sig tid för att reflektera och för att det som skrivits var relevant för vår studie.
4.4 Etiska principer
Studien har tagit hänsyn till etiska principer som konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav som skall uppfyllas även i studentforskning (Bryman, 2011). Det första kravet är informationskravet, som åsyftar att forskaren bör informera berörda personer om forskningens syfte, att medverkan är frivillig och kan avbrytas när som helst samt att de ska vara medvetna om vilka moment som ska ingå i undersökningen. Krav nummer två är samtyckeskravet. Det går ut på att de berörda individerna själva ska bestämma över sitt deltagande. Om den berörda individen är minderårig, krävs det vårdnadshavares godkännande för medverkan i undersökningen. Det tredje krav är konfidentialitetskravet som innebär att de uppgifter som insamlats om de berörda deltagarna ska behandlas med försiktighet på ett sätt så att obehöriga inte kan komma åt dem och att deltagarna ska garanteras anonymitet. Det fjärde kravet är
nyttjandekravet, som innebär att den information som samlats in om de berörda individerna enbart får användas inom forskningsstudien.
Informationskravet fullföljde vi genom att vi före intervjuerna besökte respektive skola och lämnade ut ett informationsblad. Detta innehöll en presentation om vår studie till varje fritidshemsgrupp och våra tilltänkta informanter. Vi ansåg det bättre att komma ut till verksamheterna och överlämna vårt informationsblad personligen, än att bara skicka det via email. Detta för att ge en bättre förståelse för vår undersökning samt för att föra ett samtal direkt om det skulle kunna uppkomma frågor och funderingar om intervjuerna och om deltagandet. Samtyckeskravet levde vi upp till genom att berätta om deras valfrihet att delta i intervjuerna och om deras anonymitet i denna undersökning. Våra intervjufrågor fanns även med i informationsbladet, för att informanterna skulle känna sig tryggare och även få möjlighet att reflektera över frågorna före intervjun. Även enkäten innehöll ett informationsblad gällande sekretess, anonymitet samt att det var valfritt att delta. Vi har uppnått konfidentialitetskravet genom att inte ange namn på skolor eller informanter. Nyttjandekravet uppfyller vi genom att allt insamlat material kommer att förstöras när examensarbetet är godkänt.
5. Resultat och analys
I detta kapitel redogör vi för intervjuernas och enkätens resultat utifrån fyra parametrar vilka vi anser är mest relevanta för denna studie. Dessa parametrar inkluderar kommunikation, samverkan, eventuella hinder och önskemål om samverkan. Därefter följer en sammanfattande analys med teoretisk förankring.
5.1 Intervjuerna
5.1.1 Fritidshemsgruppens erfarenheter gällande föräldrakommunikation
På skola A hade två av tre informanter liknande berättelser om kommunikation som förs med vårdnadshavare. De nämnde att dialogerna avtog mer och mer efter årskurs 3 då barnen börjar gå hem själva. För yngre barn skedde oftast en kort muntlig dialog med respektive vårdnadshavare, antingen vid barnets lämning eller vid hämtning. Efter några år, den kommunikationen börjar föras genom informationsbrev, mail och telefonkontakt vid behov, exempelvis vid incidenter. Den tredje informanten från denna skola ringde hellre hem till vårdnadshavare än att skriva brev till dem och kunde även gå hem till barnen vid behov för att träffa vårdnadshavare. Hen säger att: ”Jag tycker om att ha kontakt med föräldrar för att ju mer du kan om föräldrarna ju mer kan du om barnen många gånger.”
På skola B hade informanterna liknande åsikter kring varför en kommunikation inte uppstår mellan personal och vårdnadshavare. Dels på grund av att barnen blivit äldre och går hem själva och dels för att vårdnadshavare inte kommer in på fritidshemmet och hälsar på. En informant sa att: ”Någon enstaka förälder känner man lite bättre av olika anledningar, de sätter sig gärna ner och pratar lite grann även om det bara är två minuter så har man ändå en dialog”.
En annan informant sa att hen brukade be föräldrarna komma in och hämta barnen om de ringde eller skickade ett sms till fritidshemmets telefon. Kommunikation skedde genom telefonkontakt, via skolans hemsida, brevledes eller via en Facebook sida. De flesta telefonsamtal med föräldrarna handlar om det detsamma som på skola A, dvs. om någon typ av konflikt har ägt rum.
På skola C var svaren snarlika som på skola A och B då de flesta av barnen även här kom och gick hem själv desto äldre de blev, men samtidigt sa en av informanterna att de har mycket kontakt med föräldrar. Hen sa också att det sker många möten med vårdnadshavare och att personal tar tid på sig att diskutera med vårdnadshavare, även om det är i kapprummet i samband med hämtning. Skolan präglas av mångfald och flerspråkighet. Ett problem är att uppskattningsvis hälften av vårdnadshavare inte talar svenska. Det uppstår missförstånd ibland om verksamheten och därför är det viktigt att kunna diskutera detta med vårdnadshavare. Dialoger handlar huvudsakligen om lov, stängdagar och studiedagar, då många vårdnadshavare vill veta vad som kommer att hända. I övrigt skickas information hem i form av brev, dessa då enbart skrivna på svenska och inte översatta på andra språk.
I intervjuerna uttryckte informanterna att de upplever att det kan vara svårt att kommunicera med vårdnadshavare bland annat eftersom de inte kommer till fritidshemmet. En del vårdnadshavare kan vara väldigt stressade och får sällan tid att byta några ord med fritidspersonal.
5.1.2 Hur samverkan ser ut?
På både skolor A och B gav informanterna uttryck för att det råder brist på samverkan. Exempel på svar på hur samverkan ser ut i deras verksamhet:
- Det finns ingen samverkan, den är obefintligt skulle jag vilja säga... Hur kan vi föra en samverkan om vi inte känner föräldrarna och de inte känner oss….
- Det finns ingen samverkan
- Ingen samverkan finns, bara kontakter på morgonen och på eftermiddagen
- Diskuterat om att hålla någon samverkan i form av grillkvällar och drop in, då sitter föräldrarna och pratar med oss
- Öppet hus men det är ingen samverkan På skola C säger en av informanterna att:
Den enda gång man kan säga att vi har samverkan är när det har uppstått någon konflikt, då försöker vi att samverka med föräldrarna för att lösa problemet
Ur informanternas svar fick vi förklarat att ingen samverkan fanns mellan fritidshem och vårdnadshavare, vi fick även en indikation på att många av informanterna inte förstod vad
samverkan innebär.
5.1.3 Eventuella hinder för samverkan
Informanterna på skola A hade lite olika uppfattningar kring vad som gjorde att det blev svårt att utveckla samverkan. Två av tre säger att det primära hindret är vårdnadshavare på grund av att de är svåra att få kontakt med exempelvis över telefon och att vårdnadshavare är för stressade för att komma in och prata. Den tredje informanten säger att hindret beror på den stora barngrupp de har (drygt 130 inskrivna elever) och detta gör det omöjligt att även hinna med deras vårdnadshavare. På skola B sa informanterna bland annat att det största hindret låg hos organisationen och ledningen på skolan.
Lärarna har alla föräldrarnas mailadresser men inte vi. Vi har gått upp till ledningen och sagt att vi gärna skulle vilja vara med på utvecklingssamtalen som lärarna har med föräldrarna och då skulle vi kunna ha en slags samverkan men….det har vi inte fått något svar på ännu.
Vidare var det stressen de kände och att det alltid var många vikarier på fritidshemmet som gjorde det svårt att planera för någon större samverkan med vårdnadshavare. På skola C berättade en av de två informanterna om att viljan att ha någon form av samverkan från vårdnadshavares håll var väldigt låg, de var mer intresserade av att ha en bra kontakt med klasslärarna, då de kunde få information och föra dialog med dem om resultat och betyg. Fritidshemmet ses mer som ett ställe man leker på och informanten sa att: ”Det har varit mycket fokus på skola och klassfrågor och det är de förväntningarna föräldrarna har också….skolan är målet…bra betyg…fritids i många fall handlar kanske i många fall om att här är man och leker”. Den andra informanten på skolan sa att många föräldrar har svårigheter med det svenska språket och finns då inte en tolk tillgänglig så blir språket ett hinder.
5.1.4 Eventuella önskemål om samverkan
På skola A funderade en av informanterna på att starta en blogg med information om vad barnen gör på fritids, eftersom detta kanske skulle kunna skapa ett större intresse hos vårdnadshavarna och kanske vara en början till samverkan. De två andra informanterna hade en önskan om en mindre barngrupp, eftersom de trodde att detta skulle vara gynnsamt för att få till stånd en samverkan med vårdnadshavare. På skola B fanns önskan från en av informanterna att få vara med på utvecklingssamtalen mellan klasslärare och vårdnadshavare
och informanten förklarar: ”Vi ser en annan sida av eleverna än vad lärarna gör i klassrummet. Hade vi även haft tillgång till mailadresserna hade vi kunnat komma närmare föräldrarna, då de alltid är stressade eller upptagna när vi pratar i telefon med dem.”
Informant två hade erfarenheter från en annan skola där samverkan fungerat med hjälp av ett bra samarbete mellan klasslärare, fritidspedagoger och föräldraråd och detta exempel var någon hen tyckte man skulle sträva efter: ”Önskan vore att få mer kontakt med föräldrarna för vi vet att många är involverade i föreningsliv som vi skulle kunna vara medverkande i på något sätt. Föräldrarna skulle kunna berätta om sina aktiviteter. Komma ut på föräldrars arbetsplatser, åka ut och göra ett arbetsplatsbesök. Det hade varit en jätterolig utflykt att göra.”
Två av de andra informanterna på denna skola talade om viljan att ha fler träffar, som till exempel drop in eller någon slags vernissage där vårdnadshavare bjuds in för att kunna se sina barns alster men även för att få möta personalen och få till stånd positiva dialoger och inte som nu, då de enbart tar kontakt med vårdnadshavare när olika negativa incidenter inträffat. På skola C har man liknande tankar som skulle kunna vara gynnsamt för samverkan. En informant säger att de haft funderingar på att ha öppet hus som skulle vara mer fritidshemsfokuserat och då skulle man bjuda in både vårdnadshavare och syskon. En annan informant har en önskan om att få mer tid att uppdatera tv:n de har i kapprummet med mer aktuell information. De flesta av informanterna hade en önskan om ett bättre samarbete mellan de olika professionerna som till exempel en bättre samverkan mellan fritidspedagog och klasslärare eller fritidspedagog med vårdnadshavare.
5.2 Enkäterna
I enkäterna fanns några frågor för vårdnadshavare om hur de upplevde den personliga kontakten med fritidshemmets personal, hur ingående information de fick om fritidshemmets mål, aktiviteter, utveckling och vikten av deras delaktighet i verksamhetens utveckling.
5.2.1 Vårdnadshavares medvetande om fritidshemmets organisation och innehåll
På skola A och C anser vårdnadshavare sig inte få tillräckligt med information om verksamhetens innehåll, som syfte, mål, uppdrag, utveckling, fritidshemmets aktiviteter, pedagogik och information om delaktighet. På skola A hade en vårdnadshavare av sex lagt till
en kommentar: ”Vad vi kan minnas har vi inte fått någon information mer än öppettider och kontaktuppgifter.” På skola C skrev två av fyra vårdnadshavare kommentarer och en kommentar löd: ”Det är väldigt lite och mer allmän information, men inte direkt vilka mål, utveckling etc.” På skola B är vårdnadshavarna nöjda med den mesta av den information de fått. Av de nio frågor som handlar om verksamhetens innehåll är det bara två frågor de svarat negativt på. Det gäller frågorna som rör information om fritidshemmets pedagogik och vikten av vårdnadshavarnas delaktighet.
5.2.2 Vårdnadshavares åsikter angående kommunikation med fritidshemmets
personal
Vårdnadshavarna på skola A och C som besvarat enkäten ansåg att kommunikationen med fritidshems personal till största delen var tillfredsställande. Svaren varierade mellan bra och ganska bra. En vårdnadshavare från skola A ansåg att kontakten skulle kunna bli bättre, dessutom kompletterade en av vårdnadshavarna svaret med en önskan om att få ut mer regelbundna månadsbrev om vad som kommer att hända på fritidshemmet framöver. En annan vårdnadshavare från skola C upplevde personalen som lätt att prata med och hen fick alltid svar på sina frågor: ”Den bästa kommunikation jag upplever är när jag pratar med personalen när barnet hämtas m.m., där har jag alltid fått svar på frågor och om jag har velat prata med dem angående barnet.” Av tre enkäter på skola B så hade bara en vårdnadshavare fyllt i ett alternativ gällande kommunikation och såg den som bra. De två andra enkäterna var inte ifyllda gällande kommunikation och inga kommentarer fanns.
5.2.3 Vårdnadshavares tankar om samverkan och delaktighet på fritidshemmet
På skola A och C svarade vårdnadshavarna att de inte kände sig delaktiga i fritidshemmet men att de gärna skulle vilja vara det. Fem av sex vårdnadshavarna från skola A skrev kommentarer. Till exempel att det fanns en ”önskan om att prova på barnens aktiviteter och kunna ha någon form av öppet hus på kvällen, då vårdnadshavarna får vara med. Träffa personalen, ta en fika och ta del av kommentarer gällande utvärdering av terminen som gått. Vad funkar bra och vad behöver förbättras?” En annan vårdnadshavare skrev att hen önskade en ”möjlighet att ha någon form av fritidsråd med barnen till exempel en gång i månaden för att utvärdera vad de tycker och ge möjlighet för barnens delaktighet i verksamheten.”
En annan vårdnadshavare skrev att hen önskade ”möjlighet att ta kontakt och lämna synpunkter vid behov.” På skola B tyckte vårdnadshavarna att de fick vara lagom delaktiga
men lämnade inga kommentarer angående på vilket sätt de varit delaktiga eller samverkat.
5.3 Sammanfattande analys
5.3.1 Intervjuer
Utifrån ovanstående intervjuer med fritidshemspersonal, visade det sig att det generellt inte finns någon kontinuerlig dialog med vårdnadshavarna. Många vårdnadshavare var enligt vissa informanter svåra att nå, då de inte kommer in på fritidshemmet vilket gör att fritidshemspersonalen försöker nå dem på andra sätt. Information skickas ut genom brev, mail och genom skolornas hemsidor på internet. Förs en dialog är det oftast på grund av en konflikt som behövde lösas. Dialogerna blir få, snabba och relationerna mellan vårdnadshavare och fritidshemspersonal blir sämre allt eftersom barnen blir äldre. Enligt Bronfenbrenners (1979) modell kan vi se att hinder för dialoger finns och uppstår inom mikrosystemet i barnets närmiljö som i denna studie bestod av personal på fritidshemmet och vårdnadshavare. I detta system kan olika grader av relationer utvecklas som i sin tur reflekteras vidare på barnet.
Tallberg & Holmberg (2007) framhäver också att det är genom dialog vårdnadshavare kan förmedla information om sitt barn till verksamheten, vilket i sin tur kan förbättra barnens utveckling och välmående. Enligt Skolverket (2014) bör personalen i fritidshemmet informera och föra en dialog med barnens vårdnadshavare om verksamheten och uppvisa hur aktiviteterna på fritidshemmet leder fram till syfte och mål inom fritidshemmets verksamhet. På skola C fanns dock en fritidspedagog som sa att hen hade bra dialoger ute i kapprummet med vårdnadshavare.
Berger (2004) betonar att man bör sträva mot att inte enbart föra en envägskommunikation med föräldrarna genom infomeddelande i brevform utan försöka få en mer personlig kontakt, vilket fritidspedagog på skola C gjorde ute i kapprummet. Vidare menar han att kontakten mellan vårdnadshavare och lärare inte enbart bör äga rum när något dåligt eller problematiskt har hänt, utan man bör även låta vårdnadshavarna få veta när deras barn gjort något bra (Berger, 2004). Detta kan ske genom den dagliga kontakten mellan vårdnadshavare och fritidspedagoger vid avlämning och hämtning. I det sociokulturella perspektivet bekräftar Vygotskij (1942/1999) att individer påverkas av olika sociala beståndsdelar och behöver en stimulerande miljö med goda relationer mellan vuxna för att
utvecklas.
På skola C där dialogerna ansågs fungera saknades dock ett samarbete mellan vårdnadshavare och fritidshemspersonal, precis som skola A och B. Vygotskij (1942/1999) ser det som väsentligt att de vuxna i barnets närmiljö kommunicerar och samverkar med varandra och utvecklar tillit och förtroende och poängterar att vårdnadshavare och andra vuxna bör ses som en resurs i barnets lärandeprocess i skolans verksamhet. På frågan om hur samverkan ser ut beskrev fritidshemspersonal på alla skolor samverkan som otydlig eller inte befintlig. Vi fick en del tveksamma svar som visade på en osäkerhet om vad samverkan verkligen innebär. De trevade lite försiktigt med att de har eller hade tänkt att ha öppet hus, vernissage eller drop in men vid närmare eftertanke så sa de att detta ju egentligen inte är en ordentlig samverkan.
I Urie Bronfenbrenners (1979) ekologiska utvecklingsmodell kallas samarbetet mellan berörda parter på mikronivå (fritidshemspersonal och vårdnadshavare) för mesosystemet. Bronfenbrenner anser att samspelet inom mesosystemet påverkar barnets utveckling. Bättre relationer med ett bra samspel mellan vårdnadshavare och fritidshemspersonal skulle innebära att barnet utvecklas bättre mentalt, socialt och emotionellt. Om ingen samverkan nås så missgynnar detta barnet.
Om man läser ur Skolverkets allmänna råd för fritidshem, står det hur en samverkan bör fungera. Genom att vårdnadshavare får komma med förslag och synpunkter och bidra till det systematiska kvalitetsarbetet uppnås en samverkan på fritidshemmet (Skolverket, 2014). Fritidspedagoger kan dra nytta av detta då de med hjälp av vårdnadshavare kan utveckla verksamheten och stärka fritidshemmets status. I vår studie såg vi inte bara en brist på samverkan rent praktiskt utan också en teoretisk brist på begreppets betydelse. Enligt Erikson (2004) innebär det inte bara att föräldrar och skolans personal ska utbyta information och föra dialoger med varandra, utan de ska tillsammans med hjälp av informationen försöka åstadkomma positiva förändringar för barnen och verksamheten.
På skola C såg man på språkbarriärer som ett hinder för samverkan “Tjaa..på grund av språkbrist, tolk, 50% av föräldrarna kan inte språket….barnen får ta mycket ansvar”. En informant sa att det största hindret var en allt för stor barngrupp och att det inte finns någon tid för att knyta kontakt och kommunicera med vårdnadshavare. En annan informant såg organisation och ledning som hinder.
Enligt intervjuer verkar bristen på samverkan bero på många olika faktorer, och sett utifrån Bronfenbrenners (1979) modell på olika nivåer. Inom mikrosystemet tyckte många av informanterna att vårdnadshavarna var stressade och verkade ointresserade av verksamheten. Mesosystemet består av ett samspel mellan skola och hem som enligt informanterna inte fanns. Andra hinder för samverkan var för stora barngrupper, skolans ledning och tidsbrist. Alla hinder kan kopplas vidare till exosystemet. Exempelvis kan föräldrarnas arbetssituation göra dem stressade, skolans ledning och deras syn på fritidshemmet samt hur mycket tid personalen får för planering och för vårdnadshavare. Många av informanterna tenderar att hitta förklaringar till hinder för samverkan utanför sig själva, primärt lägger många ansvaret på vårdnadshavarna, en förståelse varför vårdnadshavare kan vara stressade saknades i många fall. Nu intervjuade vi inte skolledningen, men skulle vi ha ställt samma fråga till dem om hinder, skulle vi kanske fått till svar att detta beror på den politik som förs eller på samhällsdiskurser i stort med upplevelser av lite tid, förhöjd stressnivå och ökande krav på makronivå (jfr. Hwang & Nilsson 2011; Bronfenbrenner, 1979).
Några informanter i vår studie hade en del önskemål hur de velat att en samverkan skulle se ut och hur den skulle kunna införlivas men som sagt var önskemålen relativt få och relaterade inte till hur en samverkan skulle kunna bli bättre, utan mer hur information skulle kunna föras vidare smidigare. Exempel på detta var genom att få emailadresser för att slippa ringa hem till vårdnadshavarna och få igång en informationstv i kapprummet.
5.3.2 Enkäter
Utifrån enkäterna kunde man se att vårdnadshavarnas inflytande och delaktighet i fritidshemmets verksamhet är bristfällig med tanke på vad det står i skollagen (2016) och i allmänna råden för kvalitet i fritidshem (2014). Studiens resultat visade att mer än hälften av vårdnadshavarna upplevde att de fick för lite information om verksamhetens innehåll och aktiviteter. De ansåg sig inte vara delaktiga i fritidshemmets utvärdering, Flera av enkätdeltagare uttryckte en vilja att ha fler träffar och föra positiva dialoger med fritidspedagoger och andra vårdnadshavare. I dag anses samverkan mellan vårdnadshavare och skolans personal vara en grundsten för att skapa en konstruktiv miljö för barns lärande och utveckling enligt verksamhetens styrdokument. Vårdnadshavarnas enkätsvar visar på ett missnöje gällande deras låga inflytande inom verksamheten. Bronfenbrenner (1979) skriver att relationer inom exosystemet kan vara föräldrarnas arbetssituation, deras välmående,
skolans ledning, personalgrupp och trivsel i denna. Vid analys av enkäterna kunde vi utläsa att vårdnadshavare saknade information om verksamhetens innehåll och vad deras samverkan kan ha för betydelse i verksamheten, de ansåg sig i övrigt ha ett lågt inflytande.
Vårdnadshavarna skulle gärna vilja ha mer delaktighet och vara mer engagerade i verksamheten. Enligt Flising m.fl., (1996) bör relationen mellan pedagoger och vårdnadshavare bygga på tanken att vårdnadshavare alltid har något att tillföra skolans verksamhet samt att pedagoger bör vara medvetna om att vårdnadshavare är intresserade av sina barns inlärning och utveckling. Med hjälp av Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell och vårt resultat från enkäterna, fick vi en viss uppfattning om vårdnadshavarnas åsikter och tankar kring samverkan, gällande fritidshem i vår studie. Vad vi kunde utläsa låg vårdnadshavarnas största missnöje på exonivå. Enligt vårdnadshavarna var de nöjda med fritidspedagogerna och den relation de hade med dem på mikro och mesonivå. Skulden lades på exonivå, skola och ledning för att de inte tillhandahållit vårdnadshavarnas önskan på mer delaktighet och information om mål och syfte inom fritidshemmets verksamhet.
6. Diskussioner och slutsatser
I denna del presenterar vi våra slutsatser och diskuterar dessa i relation till tidigare forskning. Avslutningsvis ger vi förslag som kan vara vidare steg för fortsatt forskning mot en bättre förståelse av samverkan mellan hem och skola.
6.1 Resultatdiskussion
I denna studie kom vi fram till att det är viktigt för alla involverade kring barnet att förstå vad samverkan betyder för att dess innebörd ska uppfyllas. Ute på våra partnerskolor användes begreppet samverkan enbart som ett samarbete mellan fritidspedagog och klasslärare. Under våra intervjuer bytte ofta våra informanter ut ordet samverkan till deltagande/re, samarbete eller samspel och vi blev själv osäkra på användandet av begreppen ibland. Samverkans betydelse enligt de flesta av våra informanter sågs som en slags information som skulle lämnas ut eller som ett sätt att visa upp barnens alster och verksamheten för vårdnadshavarna. Det var för oss ovanligt många som inte kunde förklara samverkans innebörd inom fritidshemmets verksamhet. Man kan fundera på vad detta kan bero på. Är det på grund av att det inte står tillräckligt tydligt i Skolverkets allmänna råd eller läser man den inte på grund av tidsbrist. Kanske borde samverkan förklaras tydligare både i de allmänna råden och i skolans läroplan. Resultatet av enkäterna påvisade att vårdnadshavarna inte var nöjda med den samverkan som sker i verksamheten och önskade mer delaktighet i denna.
Genom vår enkätundersökning och våra intervjuer kunde vi åskådliggöra en brist på kommunikation mellan parterna, vilket är en förutsättning för att en samverkan ska uppnås i verksamheten. Bergers (2004) studie om samarbete mellan föräldrar och lärare i USA visar på hur man kan bygga bra förbindelser och vad som krävs för detta är ett uppmuntrande engagemang med barnets vårdnadshavare samt en kunskap om olika familjestrukturer, befolkningsutveckling i samhället, kultur och språklig mångfald och vetskapen om vad barn förvärvar från sina familjer. Avsikten med en samverkan mellan lärare och föräldrar ser Erikson (2004) som en relation, ett partnerskap som konstrueras och etableras gemensamt. Hinder för samverkan ansåg några informanter bero på stressade vårdnadshavare och en brist på visat engagemang genom att inte ens komma in och hämta sina barn. Av den empiri vi fick fram i vår enkätundersökning kunde vi inte utläsa att vårdnadshavarna skulle ha en brist på engagemang, utan snarare tvärtom så ville de bli mer delaktiga. Med dessa motsatta svar på
samma fråga kan man reflektera över Berger (2004) som i sin studie tar upp frågan om vårdnadshavarna känner sig välkomna eller om det finns en osynlig vägg mellan de professionella och föräldragruppen. Vårdnadshavarna har sitt barn i centrum därför det är viktigt att fritidspedagogerna skapar en bra kommunikation med vårdnadshavarna. Skolverket (2014) har som krav att samverkan mellan de båda parter bör ske i verksamheten för barnens utveckling. Även Bronfenbrenners (1979) styrker detta i sin utvecklingsekologiska modell. I mikrosystemet som är närmast barnet ingår vårdnadshavarna och fritidshemspersonal och de är viktiga för barnets vidare utveckling. När dessa grundläggande delar i mikrosystemet samspelar med varandra i mesosystemet kan även detta påverka barnets vidare framsteg.
I intervjuer med fritidhemspersonal framfördes även ett missnöje på skolans ledning av några av informanterna. Informanterna ansåg ledningen göra det svårt för att skapa en samverkan med vårdnadshavarna. Att inte få tillräckligt med tid för att planera för en samverkan, att inte få tillgång till vårdnadshavarnas email adresser och att många slutade på grund av vantrivsel, vilket i sin tur gjorde att två av tre skolor ofta hade många vikarier var några av anledningarna till vissa uttryck av frustration mot ledningen.
6.2 Metoddiskussion
Vi ville samla in varierande empiri och därför valde vi att använda oss av tre skolor där vi även visste att det fanns pedagoger vi hade god kontakt med som kunde hjälpa oss med information och vidare kontakter. De två metoder vi valde för att få fram empiri var i våra ögon lämpliga, men det skulle visa sig att en av metoderna var svårare än vi tänkt oss. Enkäterna blev det inte alls som vi förväntat oss. Vi hade lagt ner ett stort arbete och fick knappt några enkäter tillbaka och det blev inte mycket empiri att arbeta med. Vi ansåg dock att även denna lilla mängd kunde vara intressant att analysera, då det fanns relevanta och bra kommentarer i dem.
Varför bortfallet blev så stort är vi inte säkra på. Det kan ha olika orsaker. Det kan vara att vårdnadshavarna var enkättrötta, inte hade tid, inte tyckte att enkäten var relevant att fylla i, fick den för sent eller på grund av språksvårigheter. Kanske skulle vi ha testat först med en mindre fokusgrupp genom en pilotenkät som kunde bestå av några av våra studiekamrater. Därigenom kunde vi fått fram åsikter och konstruktiv kritik om hur enkäten kunde utvecklas
