MTI - En metod för att främja koncentrationsförmågan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

MTI

En metod för att främja koncentrationsförmågan

MTI

A method to enhance concentration

Cecilia Reardon

Lärarexamen 90hp Lärarutbildningen 90hp Hösten, 2008

Examinator: Anna Henningsson Yousif

Abstrakt

Reardon, Cecilia (2008).

Vad är MTI? Hur påverkar motoriska rörelser koncentrationsförmågan hos barn?

”Sitter du nu och dagdrömmer igen? Spring inte omkring! Sitt still och lyssna på vad jag säger.” Detta fenomen kan tyckas vara ett normalt beteende för barn i klassrummet. Men observerar man barnet individuellt kan man se att det finns underliggande problem med både motoriken och koncentrationen. Barns reflexer, sinnen, mognad, stimulans och självförtroende tillsammans med motoriska rörelser så som finmotorik och grovmotorik går hand i hand med inlärning hos barn. MTI, Motorik Tränar Inlärning, är en metod för föräldrar och pedagoger som hjälper barnen med deras motoriska rörelser och som främjar koncentrationen i klassrummet.

Syftet med studien är att ta reda på vilken betydelse metoden MTI har för främjandet av barns koncentrationsförmåga. Studien visar hur man utövar MTI med alla de yngre barnen i skolan och hur man sedan i de äldre åldrarna koncentrerar metoden på de barn med koncentrationssvårigheter som orsakas av motorisk nedsatthet. Undersökningen genomförs kvalitativt genom intervjuer med sju pedagoger. Tidigare forskning har visat ett samband mellan motorik och inlärning samt koncentration.

Resultatet visar MTI betydelse för barns självförtroende, hur den främjar deras koncentrationsförmåga och hur metoden har varit ett hjälpmedel. Resultatet har dock visat att det är svårt för pedagogerna att precisera om enbart MTI träningen har förbättrat koncentrationen hos barnen eller om träningen tillsammans med specialundervisningen har hjälpt till. Genom att fördjupa mig i metoden MTI har jag möjlighet att använda mig av metoden i mitt arbete som pedagog för att stödja barn i deras utveckling, i att inhämta ämneskunskaper och i sitt sociala mognande. Med hjälp av min forskning vill jag också kunna utveckla en progessionsplan för att förmedla till skolledning och andra pedagoger att metoden MTI går att använda inom hela barnomsorgen.

Sökord: MTI, motorik, koncentrationssvårigheter, koncentrationsförmågan Kvalitativ Pedagoger

Cecilia Reardon Examinator: Anna Henningsson Yousif

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD s. 7

1. INLEDNING OCH BAKGRUND s. 8

2. LITTERATURGENOMGÅNG s. 10

2.1. Definition s. 10

2.1.1. Koncentrationssvårigheter s. 10

2.1.2. Motorik s. 12

2.1.3. MTI s. 13 2.2. Reflexer i ett barns kropp s. 17 2.3. Barns motoriska utveckling s. 17

2.4. Sinnenas samspel s. 19

2.5. Historia och dess teorier s. 21

2.6. Syfte och frågeställningar s. 21

3. METODISK UTGÅNGSPUNKT s. 22 4. EMPIRISK GRANSKNING s. 24 4.1. Urval s. 24 4.2. Tillvägagångssätt s. 24 4.3. Databearbetning s. 25 4.4. Etiska överväganden s. 25

5. RESULTAT OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT s. 26

5.1. Resultat av tema s. 26

5.1.1. MTI s. 26

5.1.2. MTI – främja koncentrationsförmågan s. 28

5.1.3. MTI för alla s. 29

5.1.4. Tid för MTI s. 29

5.1.5. Skolorganisation s. 30

6. ANALYS OCH DISKUSSION s. 35

7. SAMMANFATTNING s. 39

8. LITTERATURFÖRTECKNING s. 40

9. BILAGOR 9.1. Ordlista

FÖRORD

Jag vill börja med att tacka pedagogerna och barnen som har ställt upp och svarat på mina intervjufrågor. Jag vill även tacka bitr. Rektor på skolan som har hjälpt mig med kontakter för att kunna intervjua pedagogerna.

Jag vill tacka min man som har varit så tålmodig med mig när humöret inte har varit på topp och som har tagit hand om barnen så att jag har kunnat sitta vid datorn och skriva. Ett extra stort tack, kram och puss till mina två barn Jamie och Eva som har förstått varför jag inte har kunnat leka med dem när jag suttit med mitt arbete. Min mamma förtjänar också ett stort tack för att ha tagit hand om mina sjuka barn när min man har varit iväg på jobbet så att jag har kunnat göra mina intervjuer. Utan hennes stöd och uppmuntran hade jag aldrig kommit så här långt.

Jag vill även tacka min handledare som har varit ett stöd och hjälpt mig framåt när jag känt att det har låst sig med mitt arbete.

1. INLEDNING OCH BAKGRUND

”Sitter du nu och dagdrömmer igen? Nu har jag upprepat flera gånger vad vi ska göra under timmen och du lyssnar fortfarande inte. Var snäll och sitt still; spring inte omkring. Det stör de andra eleverna. Var snäll och ignorera vad de andra gör och koncentrera dig på ditt eget arbete i stället.”

- uppmärksamhetsstörningar - impulsivitet

- svårigheter med att finna lämplig aktivitetsnivå

- svårigheter med att uppfatta och följa instruktioner och regler (Kadesjö, 2001, s. 25).

Detta är återkommande problem för barn med koncentrationssvårigheter. Skolan utvecklas dagligen för att skapa bättre förutsättningar för inhämtande av ämneskunskaper. Men samtidigt så har stora ekonomiska nedskärningar lett till större barngrupper i förskolan och fler antal barn i klassrummen. Lärarna pressas också till mer uppgifter och ansvar som leder till överbelastning (Hargreaves, 1994). Lärarna börja känna sig otillräckliga, tjatiga och trötta när de stöter på barn koncentrationssvårigheter, som kan hjälpas av enkla motoriska övningar som främjar koncentrationsförmågan (Forsström, 1995). Även de barn som inte går hos någon specialpedagog förlorar sin koncentration om det är för hög ljudnivå och ”stimmigt” i klassrummet från barn med koncentrationssvårigheter. Kan man med hjälp av andra metoder så som MTI bistå barnen med koncentrationssvårigheter i klassrummet när de inte är hos specialpedagogerna? Om motorisk träning har visat sig gynnsam för inlärningsförmågan – borde inte alla barn i förskolan och elever i skolan i alla åldrar få ta del av en sådan träning som metoden MTI ger?

Under min utbildning har jag haft möjlighet att praktisera på skolor som använder sig av metoden MTI som står för Motorik Tränar Inlärning som både åtgärdsprogram för barn med koncentrationssvårigheter och för allmän träning i förskoleklass. I förskoleklassen fick alla barn träna specifika träningsmoment så som att gå balansgång och hoppa hopprep och samtidigt säga alfabetet. De fick även stå på ett ben, studsa med en liten boll och en stor boll med mera. Efter många observationer om vad MTI är och varför dessa skolor använder sig av metoden fångades genast mitt intresse. Jag började samla på mig information om just detta ämne och vad motorisk träning kan göra för barnets inlärning. Litteraturen visar att motorik och inlärning går hand i hand. Den visar att motoriken bara är en liten del av barns problem

med koncentrationen och inlärning. Barns reflexer, sinnen, mognad, stimulans, självförtroende tillsammans med motoriska rörelser som finmotorik och grovmotorik gör individen till en samlad och lugn människa där hjärnan lever i symbios med kroppen. I läroplanen (Lpo 94) står det att:

Skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

(Lärarförbundet, 2006, s. 11).

Jag tolkar läroplanen som att den fysiska aktiviteten främst gäller idrotten som för de yngre barnen är tillgängligt en gång i veckan medan de äldre har det två gånger i veckan, samt den fysiska aktivitet som de får på rasterna. Men är den fysiska aktiviteten tillräckligt för barn som visar på motorisk nedsatthet och som sedan påverkar koncentrationsförmågan? Efter att ha sökt svar på denna fråga kontaktade jag skolverket och fick beskedet att regeringen i en budgetproposition 2003/04, angav att minst 30 minuter rörelse om dagen kan vara ett riktmärke. Men vad de 30 minuterna ska innehålla är inte specificerat (Hellström, upplysningstjänsten vid skolverket, 2008). Frågan är hur gör man med de andra barnen som inte har samma motoriska nedsatthet, men som har ett allmänt problem med att sitta still och koncentrera sig under ett långt lektionspass? Om motorisk träning främjar inlärningsförmågan vore det värt att använda sig av den utformade metoden MTI inom barnomsorgen. MTI är inte bara vanliga övningar, som hjälper finmotoriken och grovmotoriken, utan ökar även självförtroendet hos barnen som i sin tur främjar koncentrationsförmågan.

Grunden till ett utvecklat arbete med barn med koncentrations- och uppmärksamhetsproblem, är att förstå hur världen ser ut ur deras perspektiv samt vilka drivkrafter som ligger bakom deras agerande. Varje barn måste känna hopp. Hur vi möter varje enskilt barn kommer att prägla deras hopp

(Hintze & Sandberg, 2001, s. 7).

Jag vill öka min förståelse och kunskap om kroppens motoriska utveckling och vad den egentligen betyder för koncentrationsförmågan, men jag vill även fördjupa mig i metoden MTI så att jag kan använda mig av den i mitt arbete som pedagog för att stödja barn i deras utveckling i ämneskunskap och social samspel. Med hjälp av min forskning vill jag också i framtiden kunna utveckla en progressionsplan för att förmedla till andra pedagoger och skolledning att använda sig av metoden MTI i barnomsorgen. Går det att hitta de barn som har någon form av motorisk nedsatthet som i framtiden påverkar koncentrationsförmågan så tidigt som möjligt så vore det guld värt att börja med MTI träning i förskolan.

2. LITTERATURGENOMGÅNG

I genomgången av litteraturen beskrivs vad koncentrationssvårigheter och motorik är och dess samarbete med hjärnan för att barnet ska kunna leva som en hel individ. Därefter preciseras vad MTI är och hur viktigt det är att hjärnan och motoriken jobbar tillsammans för att skapa symbios, för att främja koncentrationsförmågan. Ett kapitel handlar om barnets reflexer, motoriska utveckling, sinnenas angelägenheter och historik, vad teorierna framhåller i ämnet. För att precisera vikten av MTI, speciellt motorik för främjandet av koncentrationsförmågan tas andra litterära dokument upp för att styrka undersökningen. I slutet av litteraturgenomgången finns syfte för undersökningen och frågeställningar som har dykt upp osv.

2.1. Definition

Jag kommer nu till att beskriva mer utförligt vad koncentrationssvårigheter och motorik är och preciserar mer om vad MTI handlar om. Detta för att lägga grunden till uppsatsen som jag utav stort intresse och egen nyfikenhet skriver om.

2.1.1. Koncentrationssvårigheter

Vad är koncentrationssvårigheter? För att kunna förklara måste jag först beskriva vad koncentration är. Det är att kunna koncentrera sig på en uppgift med alla sinnena. Sedan ska man kunna med hjälp av sinnena söka så mycket information om uppgiften som möjligt på ett effektivt sätt. För att koncentrera sig ska man kunna enligt Björn Kadesjö:

- rikta sin perception, sina tankar, sina känslor mot uppgiften. - Utesluta ovidkommande stimuli.

- Komma igång med, hålla fast vid och avsluta uppgiften. (Kadesjö, 2001, s. 16)

Att koncentrera sig är inte alltid lätt för barn med alla intryck som finns i omvärlden. Barnen måste kunna filtrera intryck som får komma in för att kunna bearbetas eller stängas ute. Barn som har någon form av koncentrationssvårigheter, oberoende om det är till följd av motorisk nedsatthet eller ett neurologiskt problem, har inte samma möjlighet att kunna filtrera alla intryck som finns runt omkring en. Det är inte bara koncentrationen som förutsätter om barnen ska filtrera intrycken eller stänga det ute. Det gäller också att barnen blir rätt stimulerade av pedagogerna; inte bara i skolan, förskolan spelar också en viktig roll. Barnens erfarenheter, motivation och sociala tillvaro på förskolan lägger grunden till hur de kommer till att bearbeta kunskapen som de får i skolan. Det gäller att pedagogerna stimulerar barnen på rätt sätt för att de ska vilja koncentrera sig och ta till sig den kunskap de får. Det finns olika typer av koncentrationssvårigheter så som ”primära svårigheter”, ”sekundära svårigheter” och ”situationsbundna koncentrationssvårigheter” (Kadesjö, 2001, s. 16). I uppsatsen om barn med koncentrationssvårigheter beskriver man det primära koncentrationssvårigheter. Det är svårt för pedagoger att upptäcka dessa barn eftersom de ser ut som andra barn, men dessa barn har stora problem med inlärningen på grund av sin koncentrationssvårighet. Barn med primära koncentrationssvårigheter har:

- uppmärksamhetsstörning - impulsivitet

- svårigheter med att finna lämplig aktivitetsnivå

- svårigheter med att uppfatta och följa instruktioner och regler (Kadesjö, 2001, s. 25).

Det är viktigt för pedagoger att upptäcka dessa barn tidigt för att kunna hjälpa dem igenom deras tillvaro, men det är inte alltid så lätt. Barn med koncentrationssvårigheter beskrivs kanske av omgivningen som högljudda, störande och allmänt jobbiga i klassrummet och på rasterna. Dessa barn kan få diagnosen ADHD, DAMP eller till och med autism, men enligt Christer Sandberg kan koncentrations- och uppmärksamhetsproblem hos barn te sig annorlunda. Bara för att ett barn har koncentrationssvårigheter behöver det inte ha ADHD eller DAMP utan ett underliggande problem till sin koncentration kan vara så enkelt som nedsatthet av motoriken. Det finns två olika förklaringsmodeller till koncentrations- och uppmärksamhetsproblem. Det är medicinska-neurologiska och psykologiskpedagogisk. Inom ramen av modellen finns högenergibarn och lågenergibarn. Vad Christer Sandberg och Johan Hintze beskriver är att barn med koncentrationssvårigheter inte bara är högljudda, har spring i benen eller är okoncentrerade, utan det finns barn som är tillbakadragna, tysta och helt enkelt

”inte syns”, som kan ha problem med koncentrationen orsakad av motorisk nedsatthet (Hintze & Sandberg, 2001).

2.1.2. Motorik

Vad är motorik? Enligt den fria encyklopedin kommer ordet från ”motor” som står för ”rörelsemönster” och ”rörelseförmåga” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Motorik). Teoretiker använder ordet senso-motorik när de beskriver motorik på grund av de motoriska rörelserna som påverkas av sinnena och perceptionen. Sigmundsson och Pedersen tycker att den motoriska benämningen borde kallas för ”biofysiopsykosociomotorik” för att få ett heltäckande begrepp om ordet motorik. För att kunna komma en översättning närmare kan vi kalla det för ”motoriskt beteende” som handlar om biologiska faktorer, och kinestetik så som att hoppa, gå, springa, gripa, röra på huvudet, ögonen och så vidare, samt socialt samspel med omgivningen (Sigmundsson & Vorland Pedersen, 2004). Motoriken är uppdelat i finmotorik och grovmotorik, där finmotoriken omfattar de små, men många muskler som finns i händerna och fötterna så att man kan röra på fingrarna och tårna. Användning av finmotorik innebär till exempel att greppa en penna och hålla den rätt för att försöka skriva eller röra på ögonen för att kunna läsa. Grovmotoriken involverar de större musklerna och medför inte lika stor precision som t.ex. att kunna hoppa, springa och simma. De motoriska rörelserna styrs av så kallade reflexer som utvecklas underfostrets olika stadier under graviditeten. Vissa reflexer hämmas i en viss ålder hos barnet och andra följer individen genom hela dess liv. Det är inkodade rörelser som finns i hjärnan för att det vid barnets födsel ska kunna röra sig naturligt (Holle, 1976). Musklerna styrs av tusentals nervimpulser i hjärnan som i sin tur består av olika delar, hjärnbarken (1), mellanhjärnan (2), hjärnstammen (3), lillhjärnan (4) och Corpus Callosum (5), vilket är en del av hjärnbarken (Goddard, 1996) (se bilaga 9.1).

Figur 2. Hjärnan (Goddard, 1996, s. 9)

Alla dessa områden i hjärnan har en del i hur barnet motoriskt rör sig. När barnet föds rör de på armar, ben och hela kroppen samtidigt utan att kunna kontrollera enskilda rörelser.

Koordinationen i rörelserna är inte medfödda utan barnet lär sig i samband med att centrala nervsystemet mognat och varje enskilt barn har sin mognadsprocess. Därför ska man möta barnet på deras nivå och stimulera barnet där det är och inte jämföra med de andra barnen (Holle, 1983). Alltså är det viktigt för pedagoger som upptäckt barn med koncentrationssvårigheter på grund av motorisk nedsatthet att kunna hjälpa dem på deras nivå och efter barnets egen kapacitet, eftersom man ser att det finns samband mellan hjärnans aktiviteter och motoriken. Ser en pedagog att ett barn inte kan sitta ordentligt på en stol, greppa en penna för att skriva, röra huvudet och ögonen i sidleds för att kunna läsa, uppstår det frustration hos barnet och koncentrationssvårigheter i skolan kan uppstå. Samarbetet mellan hjärnan och motoriken är ytterst viktigt för att ett barn ska kunna koncentrera sig och känna sig socialt anpassad med de andra barnen.

2.1.3. MTI

Vad har då MTI med motorik, hjärnan och koncentrationsförmågan att göra? Begreppet MTI står för Motorik Tränar Inlärning, en metod som drogs igång av Christer Sandberg (idrottslärare) med hjälp av Johan Hintze (psykolog) i Båstad och som har byggt sitt material på Britta Holles (sjukgymnast och gymnastiklärare) forskning om barns utveckling, motorik och inlärning. Metoden MTI vänder sig till barn med koncentrations- och uppmärksamhetsproblem som har orsakats av motorisk nedsatthet. MTI är inte bara olika motoriska rörelser utan metoden MTI går in på djupet hos individen. Man måste se ett samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala utvecklingar för att se barnet ur ett helhetsperspektiv för att kunna hjälpa dem (Hintze & Sandberg, 2001). Under ett MTI pass tränar man finmotoriken, grovmotoriken, men även sinnena syn, hörsel, känsel och det sjätte sinnet balans/jämviktsfunktioner som alla är viktiga för styrning av rörelser i kroppen. Pedagogen tränar också självkänslan hos barnet; att våga misslyckas är svårt för ett barn med koncentrationsproblem. De känner sig dumma, irriterade, uppgivna och misslyckade när något inte fungerar för dem. Här är det viktigt för pedagogen att bemöta barnet på rätt sätt, men också föräldrarna behöver känna sig trygga och införstådda med att det inte alltid är deras fel. ”Känslan av hopp och möjlighet är en central faktor för en god utveckling” (Hintze och Sandberg, 2001, s. 81). Britta Holle poängterar vikten av relationen mellan lärare, föräldrar och läkare. Hon skriver att ett barn inte kan sätta igång och öva olika träningsmoment utan hjälpen från föräldrarna, och om så behövs sjukgymnaster och olika läkare som t.ex. ögonläkare och psykologer (Holle, 1976). Pedagogerna i förskolan och skolan är de som har största rollen i träningen av metoden MTI. För att detta ska fungera behöver man kunna

grundreglerna för ett barns motoriska utveckling, samt känna till barnets inkodade reflexer så att barnet inte felbehandlas. Det är också väldigt viktigt att vara försiktig och inte peka finger mot ett barn som allmänt är lite tung på fötterna eller har lite spring i benen och inte kan sitta still. Dessa barn behöver inte ha någon form av koncentrationssvårigheter utan det är ett vanligt beteende hos barn. Då pedagogen ser att ett barn tappar koncentrationen för att det är trött, kan han/hon engagera klassen i pausgymnastik eller små MTI pass. Om pedagogen ser att barnet t.ex. visar läs- och skrivsvårigheter för att de inte kan hålla pennan rätt eller för att de inte kan röra huvudet i sidled, då kan man börja observera barnets motoriska rörelser. Hur går en sådan observation till för att det ska lämpas med MTI träning för barnen? Britta Holle och Christer Sandberg har olika protokoll för hur MTI observationer går till. Christer Sandbergs observationer är indelat i olika åldrar. Det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka dessa barn som är i behov av metoden MTI eftersom deras koncentrationsförmåga är dålig till följd av motorisk nedsatthet (Sandberg, 1998). Här följer exempel på hur det ser ut i Sandbergs protokoll för 1-2-åringar:

- barnets kapacitet att kunna gå själv, - stående kunna sätta sig ner,

- går själv,

- från ett ryggliggande läge reser sig upp, - står på knäna utan stöd,

- vänder sig från rygg till mage,

- med huvudet lyft och blicken framåt kryper barnet korslagt där fingrarna pekar i riktningen som barnet kryper och fötterna är sträckta i golvet,

- barnet sitter och rullar en stor boll,

- ett föremål finns på bordet som barnet ska plocka upp, - ska plocka upp en boll och kasta,

- rulla rygg till mage och mage till rygg, - hoppa jämfota med stöd i händerna,

- lyssna aktivt för att kunna förstå vad som sägs, t.ex. deras namn, - kunna kroppsdelar så som näsa, öga osv.

- och sist men inte minst kunna klättra upp och ner på saker.

När barn klättrar är det viktigt för pedagogerna att inte visa någon form av rädsla eller att överbeskydda barnen för att de är rädda att barnet ska trilla och slå sig.

Vid dessa utvecklingsbedömningar av motorik och perception kan man observera om barnet har någon form av koncentrationssvårigheter. När de väl har upptäckt barnet/barnen kontaktas föräldrar och ett motoriskt träningsprogram upprättas så att det passar för barnets utvecklingsnivå. Det är viktigt att som pedagog bemöta barnet på sina nivåer och veta vilka färdigheter som barnet har för att kunna hjälpa det på bästa sätt. Det är också angeläget för föräldrarna och barnet att förstå att rörelserna som pedagogen stimulerar i träningsprogrammet är ett redskap för att förebygga hinder i utvecklingen och att det inte alltid lyckas om det inte finns god relation mellan pedagogen och barnet samt att barnet själv vill träna MTI. Där är det av stor betydelse att pedagogen eller personalen som observerar och tränar MTI är väl utbildad och kommer att arbeta med barnet under en längre tid. Byter man personal ofta hos barn med koncentrationssvårigheter kan det öka irritation och förvirring hos barnet. Barnet ska känna sig tryggt och uppskattat av personalen som tränar honom eller henne och byter man personal ofta kan det leda till misstro hos barnet (Hintze & Sandberg, 2001).

Hur lång tid som barnet måste träna beror på barnet själv, som är helt individuellt och inte kan tidsbestämmas. Det är viktigt som pedagog att inte göra ett halvhjärtat arbete. Barn får inte känna sig hopplösa. För bästa resultat bör träningen ske 2-4 ggr/veckan. Passet bör i början inte vara längre än tio eller femton minuter som sedan kan utökas beroende på barnets framsteg. Det får inte finnas pauser i träningen om inte programmet i träningen tillåter det. Det är också viktigt att låta barnet träna in övningarna minst sex till sju veckor innan man ändrar på programmet. Man måste låta barnet lära in och ”automatisera” och ”överinlära” träningsprogrammet. Platsen där träningen sker bör vara fri från eller har så lite utomstående stimulans som möjligt så att barnet inte distraheras av annat än träningen. Ett träningsprogram får inte innehålla mer än tre till fem övningar på fem funktionsområden. Det är viktigt att övningarna är anpassade efter barnets utvecklingsnivå. Övningarna som barnet tränar måste kunna användas i vardagen, t.ex. vid påklädning, i leken och vid matbordet och så vidare. I början av ett träningsprogram kan det vara bra att starta med övningar som är kraftigt vakenhetshöjande. Pedagogen som har hand om MTI träningen måste förklara för barnet varför det är viktigt att träna övningarna och vilken nytta det har i vardagen när barnet vill kunna cykla, gå balansgång, simma med mera. För varje ny övning måste pedagogen förklara och visa övningarna, men ge inte för mycket verbala instruktioner. Det är viktigt att visa övningarna fysiskt. Om barnet inte gör övningarna rätt måste pedagogen på ett positivt sätt korrigera barnet så att rörelserna görs på rätt sätt. Pedagogen, eller de andra barnen om

programmet utförs i grupp, får inte stressa barnet utan tempot måste vara anpassad till barnets. Om barnet tappar intresse för övningen byt till nästa, men kom alltid tillbaka till övningen i slutet av träningspasset. Det är av betydelse att alla övningarna genomförs. Om barnet visar trötthet väldigt snabbt kan det vara lämpligt att använda sig av grovmotoriska övningar för att öka blodcirkulationen som i sig ökar rörelselusten. Det finns olika funktionsområden och övningar för rörelseträning som pedagogen måste vara särskilt uppmärksam på för barn med koncentrationssvårigheter. Dessa funktionsområden är

- Röra på ögonen

- Hur synen fungerar och dess synfält - Motoriken odifferentierad

- Hur grovmotoriken är - Hur koordinationen är - Barnens styrka

- Dess balans och jämvikt - Taktil perception

- Kinestetik perception

- Hur öga och hand koordinationen fungerar - Handmotorik

- Visuell perception - Auditiv perception (Hintze & Sandberg, 2001).

Övningar för ögonrörelser är bokstavsbollen där barnet ska ligga på golvet. Barnet ska även sitta på stol och pedagogen håller en pinne med röd topp på 30 till 40 cm avstånd från barnets ögon. Sedan ska pedagogen röra pinnen i olika led för att barnet ska följa och fixera det. Övningar för synfält är att barnet ska sitta på en stol och fixera ett föremål framför henne/honom t.ex. något på väggen. Sedan ska barnet lära sig att balansera två bollar i handflatorna medan de står upp. När de står upp ska de kunna fixera på ett föremål framför dem för att sedan föra bollen utom sitt synfält. Som nämnt innan är det inte bara motoriska rörelser som övas in för barn med koncentrationssvårigheter utan här aktiveras hjärnans funktioner som styrs av hjärnstammen, mellanhjärnan, hjärnbarken, lillhjärnan och Corpus callosum (Goddard, 1996). Bemötandet från pedagogen spelar in, men även skolmiljön är av betydelse för inlärning hos barn med koncentrationssvårigheter. Andra faktorer som påverkar koncentrationen är ergonomin vid arbetsytan, placeringen i klassrummet, omgivningen,

tydliga skrivna instruktioner, uppmuntran, motivationen och lagom med krav (Hintze & Sandberg, 2001).

2.2. Reflexer i ett barns kropp

När ett nyfött barn lämnar sin trygga miljö i mammans mage måste det lära sig olika kunskaper för att klara sig i den här världen (Rödstam, 1991). När barnet kommer ut aktiveras barnets reflexer som har byggts upp under graviditeten (Alin-Åkerman, 1982). Dessa reflexer i samspel med hjärnan hjälper barnet att utvecklas motoriskt, och även socialt.

Vad är reflexer och vad har de med MTI att göra? Som nämnt ovan är några reflexer medfödda. Barnet är en så kallad ”reflexvarelse” där reflexerna påverkas av yttre stimuli (Alin-Åkerman, 1982), via information från hjärnstammen. Hjärnbarken är inte inblandad förrän rörelser är medvetet utfört (Holle, 1976). Det finns två grupper av reflexer, primitiva och posturala reflexer (Goddard, 1996). De primitiva reflexerna har en kort livslängd. De utvecklas under graviditeten och börjar hämmas under tre månaders ålder, men måste vara under kontroll vid sex till tolv månaders ålder för att barnet ska kunna vidare utveckla mera komplicerade reaktioner. Det är mognaden av CNS som avgör när de primitiva reflexerna bör vara under kontroll och aktiverar de posturala reflexerna (Goddard, 1996). Ett barn med koncentrationssvårigheter kan lida av ohämmade primitiva reflexer som gör att de posturala reflexer inte kan påverka sitt jobb så att barnet kan fortsätta utvecklas både motoriskt, kunskapsmässigt och socialt. Enligt Holle måste alla som har med barn att göra känna till dessa reflexer för att kunna hjälpa barn med någon form av koncentrationssvårigheter (Holle, 1976). För att pedagogerna ska kunna hjälpa dessa barn, tränas deras motoriska rörelser som förknippas med de ohämmade reflexerna med kombination av specialpedagogisk undervisning (Goddard, 1996). Balansen och koordinationen måste också tränas för att utveckla posturala reflexerna som är hållningsreflexer, ”grundstommen”, så att de andra systemen kan utvecklas och bli effektivare. Dess posturala reflexer finns med barnet livet ut (Goddard, 1996).

2.3. Barnets motoriska utveckling

Som pedagog ska man inte bara engagera sig på barnets intellektuella ämneskunskaper utan pedagogen måste kunna se helheten i barnet. Här spelar motoriken och perceptionen en ytterst viktig roll där utvecklingen av barnets motoriska rörelser och perceptionen – hur informationen från omgivningen i barnets miljö fångas upp och bearbetas (Goldstein, 2002),

påverkar barnets inlärningsförmåga. I Ericssons avhandling om motorik och inlärning poängterar hon hur viktig motorik och perception är för barns inlärningsförmåga (Ericsson, 2003). Hon påpekar i avhandlingen att om barnet visar avvikande grovmotoriska rörelser, visar även barnet problem med tal-, inlärningssvårigheter och koncentrationssvårigheter. För att ett barn ska kunna röra på sig måste det gå igenom olika motoriska stadier tillsammans med hjärnans mognad i sitt första levnadsår och som lägger grunden för barnets utveckling de kommande åren.

Redan när barnet föds aktiveras reflexer. Det är spontana rörelser som inte är fixerad till någon specifik kroppsdel. Barnet rör samtidigt armar och ben utan dennes medvetande. Alin-Åkerman beskriver väl hur den motoriska utvecklingen formas från födseln upp till sju års ålder, men här beskrivs detaljerat barnets första år eftersom det är då reflexerna som nämnts i kapitlet innan är centrala för hur barnet senare kommer att utvecklas koncentrations- och inlärningsmässigt (Alin-Åkerman, 1982). När barnet är nyfött och sover ligger det helst på magen med armar och ben böjda intill kroppen. I ett vaket tillstånd ligger det gärna på rygg, då med huvudet på ena sidan och armar och ben utsträckta. Här märker man att den toniska nackreflexen (se bilaga 9.1) förhoppningsvis är aktiverad. När barnet är ungefär en månad ska hakan kunna lyftas upp när den ligger på magen. Vid två månaders ålder intresserar sig barnet för att lyfta bröstkorgen när det ligger på magen. I denna ställning lär sig barnet att använda sig av sinnena. Sinnena är betydelsefulla organ för hur barnet ska kunna röra och uppfatta sin kropp (se nästa kapitel om sinnen) (Ayres, 1979). När barnet når tre månaders ålder går det över att ligga vid rygg i en symmetrisk ställning. Vid denna ålder brukar den toniska nackreflexen hämmas för att barnet ska kunna utveckla sina motoriska rörelser. Vid tre till fyra månaders ålder börjar nämligen barnet att sitta upprätt med hjälp av stöd så att det inte trillar på grund av balansens instabilitet. Barnet visar samtidigt intresse för att hålla huvudet uppe, men har ännu inte stabilitet nog, utan om någon skulle röra på det tappar barnet kontrollen. När barnet når fem månaders ålder är det mer stabilt och kan hålla huvudet upprätt. Vid denna ålder visar barnet även intresse för att rulla från mage till rygg. Kapaciteten är ännu inte där för att klara rygg till mage. Om motoriken och perceptionen fungerar som den ska, reflexer blir hämmade och barnets CNS utvecklas allt mer; om myelinskidorna (se bilaga1) har mognat och täcker CNS kan barnets rörelse förmåga avanceras (Alin-Åkerman, 1982). Rörelserna hos ett nyfött barn är nämligen långsammare på grund av att myelinskidorna inte är fullt mogen och täcker inte helt CNS hos ett nyfött barn. CNS skickar signaler eller nervimpulser till det motoriska systemet så att barnet kan röra sig

smidigare och fortare (Marieb, 1995). Vid sex månaders ålder kan barnet vända sig från rygg till mage, men även sitta själv i t.ex. en barnstol. Det sägs att barnet redan övar rörelsen från rygg till mage vid två till tre månaders ålder förutsatt att de inte sitter för mycket i bilbarnstol eller andra sittredskap (max tio till femton minuter åt gången). Det är enligt Holle viktigt att barnet får röra sig fritt runt på golvet för att kunna utveckla de motoriska rörelserna, men även utveckla sina sinnen där samspelet mellan motoriken, kinestetiska sinnet, taktila sinnen (beröring) för att uppnå barnets aktuella utvecklingsnivå (Holle, 1976). När barnet blir sju månader kan det sitta själv utan stöd, men bara under kortare stunder. Håller man även barnet upprätt visar barnet så kallade ”dansrörelser”. Benen hoppar upp och ner. Denna rörelse är en förberedelse på att barnet börjar intresserar sig för att gå, men först är det viktigt att barnet inte hoppar över krypstadiet som sker vid tio månaders ålder. Detta är om barnet följer motoriska milstolpar som utvecklades av Shirley på 1900-talet (Sigmundsson & Vorland Pedersen, 2004). När barnet är elva månader går det med antingen ett vuxet stöd eller annat rörligt som det kan få tag på. Vid tolv månaders ålder börjar barnet ta de första stapplande stegen och mot en ny värld att utforska. Men trots att de går, dock osäkert, väljer de att krypa när de vill komma fortare fram. Det är viktigt som förälder och pedagog att inse att det finns individuella avvikelser hos barn. Barn utvecklas olika fort. Det finns barn som går redan vid åtta månaders ålder och det finns barn som väntar ända till arton månaders ålder utan att det är något märkvärdigt med det. Om barnet har hoppat över krypstadiet och går kan det enligt Holle vara förödandet för barnets motoriska utveckling och koncentrationsförmågan kan hämmas (Holle, 1983). Det är angeläget att perceptionsområden observeras för att se att perceptionen har utvecklas upp till sjuårsstadiet tillsammans med den motoriska utvecklingen hos ett barn. Sandberg ser ofta under MTI träning att några barn med koncentrationssvårigheter har hoppat över krypstadiet för att reflexerna som påverkar processen inte har blivit hämmad (Hintze & Sandberg, 2001). Anledningen till att krypstadiet är så betydelsefullt enligt Alin-Åkerman är att barns kropps- och rumsuppfattning lärs under krypstadiet (Alin-Åkerman, 1982). Därför är det också viktigt att pedagogen förstår barns motoriska utveckling och samspelet som sker mellan hjärnan, perceptionen och sinnena under de första levnadsåren och vilken betydelse den har för barns inlärning så att de kan hjälpa barn med koncentrationssvårigheter på rätt sätt (Goldstein, 2002).

2.4. Sinnenas samspel

Sinnena är det mest komplicerande system där hjärnans bearbetning av intryck inverkar på många områden (Ayres, 1979). Sinnena delas upp i lukt, känsel, hörsel, syn, smak och det

sjätte sinnet balans/jämviktsfunktioner. Signaler går via nervtrådar till CNS där de behandlas för att gå vidare med informationen till kroppen så att funktion/funktioner kan genomföras (Ayres, 1979). Det är väldigt viktigt för hälsan att barriärerna som får signaler från CNS och som sedan skickar vidare till musklerna och de andra inblandade organen fungerar (Marieb, 1995).

Vad är symptom hos ett barn som har problem med sensorisk integration; omvandling av tolkning (perception) från intryck av sinnena (Ayres, 1979)? Barnet kan verka helt normalt utvecklat, men när det börjar skolan uppstår komplikationer med t.ex. skriv- och lässvårigheter, att genomföra enkla motoriska rörelser och som ramlar och snubblar ofta, har svårt att knyta skor osv. Det är svårt att diagnostisera barn med sensorisk nedsatthet; det finns inga tester. Vem som bedömer kan vara en tränad observatör så som pedagog, sjukgymnast, psykolog eller specialpedagog.

Många teoretiker (nämnts tidigare i uppsatsen) tycker att sinnena går hand i hand med de motoriska rörelserna. Utan sinnen som bearbetas i hjärnan för att skicka vidare impulser via CNS till kroppens olika delar, t.ex. musklerna så att barnet kan röra sig, vore det förödande för barnet. Om den sensoriska integrationen är dålig kan det komma att påverka barnet negativt, både socialt, kunskapsmässigt och motoriskt (Holle, 1976). Sinnena utvecklas på samma sätt som de motoriska rörelserna. För att kunna gå på rätt sätt måste man veta hur man kryper och för att kunna cykla måste man veta hur man går osv. Motivation och stimulans för det lilla barnet är viktigt så att barnet bygger upp ett intresse att vilja observera världen omkring. Barn som är understimulerade och får lite kontakt med människor och föremål hindras i att utveckla tillfredsställande sensoriska, motoriska och intellektuella funktioner (Ayres, 1979). Även normala och friska vuxna människor kan påvisa sensoriska problem om hjärnan inte får stimulans. Barn med koncentrationssvårigheter visar störningar i de sensoriska funktionerna. Barn med de störningarna blir negativt påverkade i skolan. De har svårt att sitta still och inlärningsproblem uppstår. Barnet har svårt att stänga ute ljus och ljud och kan bli överstimulerade av sin omgivning. Organisation och ordning finns inte hos ett barn som visar på sensoriska integrativa funktioner. Även de motoriska rörelserna påverkas negativt för att det uppstår förvirring i hjärnan som inte kan bearbeta informationen som kommer från sinnena. Här har leken och träningen en stor betydelse för den sensomotoriska rörelsen (Ayres, 1979).

2.5. Historia

Rörelser har funnits med i tusentals år, men har använts i olika syften i olika kulturella sammanhang. Man har dansat, jagat, skördat genom historiens tider. Redan för 2300 år sedan insåg Platon (427-347 f. Kr) lekens betydelse i det antika Grekland (Welén, 2003). Barn lär sig och rör på sig genom lustfulla och enkla lekar. Det var också Platon som lade grunden till ordet gymnastik för alla kroppsrörelser (Åhs, 1996). Grekerna såg gymnastiken som en harmonisk hälsa, men dess betydelse kom att ändras då Sparta använde idrotten för specialiseringar, prestationssträvan där professionalismen utvecklades och blev soldatutbildning. När kyrkan tog över negativiserades synen på idrott och kroppsliga rörelser, men på 1400 och 1500- talen kom begreppet sakta tillbaka hos européerna.

Den pedagogiska inriktningen av kroppsövningar tog inte riktigt fart förrän på 1700 och 1800- talen av Jean Jacques Rousseau (1712-1778) som i sin bok ”Emile ou de l’education” la stor vikt vid barnets utveckling (Welén, 2003). Rousseau menade att man måste se till barnets mognadsnivå för att de ska kunna utvecklas och att undervisning bör ske i lekens form eftersom det är barnets naturliga sätt att lära sig på och ta emot kunskap på (Åhs, 1996). Johan Christopher GutsMuths, den pedagogiska gymnastikens fader, utvecklade sedermera Rousseaus idéer. GutsMuths ville skapa harmoni mellan kropp och själ där kroppsövningarna inkluderade träning av blodomloppet samt muskulaturen och nervsystemet. I Sverige fick begreppet gymnastik en övergripande betydelse genom Per Henrik Ling (1776-1839) som bygger sin pedagogik på GutsMuths. Ling ansågs vara ”Den svenska gymnastikens fader” (Åhs, 1996).

2.6. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att ta reda på vilken betydelse metoden MTI har för främjandet av barns koncentrationsförmåga. Därav har frågeställningar tagit form:

- Hur ser pedagogerna på användningen av MTI inom barnomsorgen i syfte att främja koncentrationsförmåga hos barn?

- Borde pedagogerna låta alla barn och elever som inte har koncentrationssvårigheter få lov att utnyttja MTI?

3. METODISK UTGÅNGSPUNKT

Jag kommer att använda mig av kvalitativ forskning för att få en fördjupad vetenskaplig kunskap, trots att Bell skriver att med kvalitativ forskning betvivlar man den vetenskapliga inställningen för att det handlar om människor (Bell, 2005). Syftet med en kvalitativ undersökning är att jag får en annan kunskap; en djupare bild av frågorna som ställs än vad kvantitativ undersökning kan ge. Dock har det visats att ibland använder kvantitativa forskare sig av kvalitativa undersökningar (Kvale, 2006). Kvalitativ och kvantitativ forskning har olika verktyg för att försöka uppnå sina resultat:

Kvantitativt inriktade forskare samlar in fakta och studerar relationer mellan olika uppsättningar av fakta. Kvalitativt perspektiv är mer intresserat av att ta reda på hur människor upplever sin värld. Deras mål är snarare insikt än statistisk analys

(Bell, 2005, s. 17).

Inom den kvalitativa metoden finns olika tillvägagångssätt för att samla information och där intervjufrågor är den klassiska undersökningsmetoden. Användning av kvalitativ intervjuforskning är att ”förstå elevens/barnets attityd, förkunskap, värderingar och intressen,

resp. lärarens syn på undervisningen, förhållningssätt, [ ]” (Johansson, 1996, s. 26).

Intervjuerna kan ske på olika sätt. Intervjuarna kan välja att ha öppna frågor där man under intervjun kommer på fler frågor och idéer; som intervjuare är man mer flexibel, men det kan medföra problem när man ska analysera och det kan också leda till skevhet (Bell, 2005). Jag har valt att använda mig av kvalitativ intervjuforskning för att det ger mig djupare information om pedagogernas åsikter och tankar; det relateras till verkligheten.

Problemområden:

 Objektivitet är omöjligt på grund av mitt brinnande intresse för ämnet MTI. Jag kan råka påverka och styra svaren dit jag vill ha dem.

 Användningen av diktafon kan göra pedagogerna nervösa vilket påverkar deras svar på frågorna jag ställer dem.

 Det kan uppstå missförstånd i frågorna vilket leder till att svaren misstolkas inför analysen.

 Insamling av data blir mindre representativ eftersom antalet intervjuer är få (Johansson, 1996).

Jag är medveten om nackdelarna som kan uppstå med undersökningen och med det i åtanke kommer resultatet att noggrant och objektivt analyseras och granskas.

4. EMPIRISK GRANSKNING

I min kvalitativa intervjuforskning inom förskoleklass och grundskolans tidigare år har jag valt att intervjua sju pedagoger på två skolor. Genom att begränsa antalet intervjuer kan jag fördjupa mig mer i mina frågeställningar då syftet i min undersökning är, MTI en metod för att främja koncentrationsförmågan. Eftersom kvalitativ forskning bygger på människors syn på omgivningen lämpar sig den här metoden för min undersökning (Bell, 2005). Min undersökning bygger på intervjuarbete där datainsamlingen kommer att bearbetas, brytas ner för att hitta mönster och likheter, men även eventuella skillnader är av stor betydelse. Tillslut nämns de etiska reglerna som jag har tagit hänsyn till.

4.1. Urval

Jag har tittat närmare på hur pedagoger ser på användningen av metoden MTI, Motorik Tränar Inlärning. På grund av att tiden för att skriva min uppsats sträcker sig över en kort tid har jag valt att intervjua sju pedagoger på två skolor som använder MTI i sin verksamhet.

Området består av två utvalda skolor som ligger i samma kommun. Jag har valt att titta närmare på åldrarna mellan förskoleklass och årskurs sex. Undersökningen går ut på att intervjua sju pedagoger som har olika bakgrund inom skolomsorgen; fritidspedagog, förskollärare, idrottslärare, specialpedagog samt lärare från de olika årskurserna. Motiveringen till urvalet för undersökningen är att jag vill ha med olika åsikter och olika erfarenheter av metoden för att få en helhetsbild om metoden MTI.

4.2. Tillvägagångssätt

Intervjufrågorna till pedagogerna är öppna frågor. Jag har valt öppna frågor för att få möjlighet att under samtalets gång ställa andra frågor där samtalet tillåter för att kunna utveckla och fördjupa mig i svaren. Intervjufrågorna är baserad på sex frågor (se bilaga 9.2) med fördjupningsfrågor. Några veckor innan intervjun besökte och mailade jag till pedagogerna för att informera om undersökningen. Intervjuerna skedde under skoltid och på skolan där pedagogerna avsatte en timme för att svara på frågorna.

4.3. Databearbetning

Intervjufrågorna bearbetades genom att jag transkriberade dem för att kunna hitta teman som har koppling till mina frågeställningar.

Jag ville hitta en röd tråd i svaren från intervjufrågorna och frågeställningarna som jag analyserade och kategoriserade. Genom detta arbetssätt ville jag koppla samman litteraturen med verkligheten för att skapa mig en helhetsbild.

4.4. Etiska övervägande

Med min forskning vill jag väcka uppmärksamhet för metoden MTI som hjälpmedel till att främja koncentrationsförmågan. På grund av etiska skäl och av hänsyn till deltagarna i undersökningen nämner jag inte kommunens namn, skolorna, pedagogerna. Deras identitet kommer skyddas, men jag kommer att använda mig av pedagogernas befattning om så behövs.

5. RESULTAT OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT

I resultat- och analysdelen redogör jag för resultatet av undersökningen. Som nämnts i de etiska övervägandena kommer inga namn att utges.

5.1. Resultat av tema

De fem teman som plockats ut från undersökningen tillsammans med resultatet kommer att presenteras var för sig. Transkribering från intervjuerna har skapat teman som har koppling till frågeställningarna. I det avslutande kapitlet presenterar jag sammanfattningen av resultatet.

Tema 1 Tema 2 Tema 3 Tema 4 Tema 5

MTI MTI – främja koncentrationsförmågan

MTI för alla Tid för MTI Skolorganisation

5.1.1 MTI

De intervjuade definierade MTI som att det handlar om att träna kroppens motoriska rörelser med olika övningar för att det sedan kommer att gynna barnen i klassrummet och i det sociala samspelet.

Jag tänker så här att man måste jobba med alla delar av kroppen. Jag har elever som har stora svårigheter med inlärning och att de också är svårt motoriskt. Man måste jobba med hela människan för att det gagnar dem.

Träna det motoriska och träna koncentrationen.

Förbättra deras grovmotorik. De hade problem att sitta på stol. De ville stå upp och jobba och gå på rätt sätt och ha kläder på sig på rätt sätt.

Dels för att sitta och få bättre handstil om man får bättre motorik i händerna och fingrarna.

Undersökningen visar att intervjupersonerna överlag förstår syftet med MTI, men det finns olika åsikter om det är finmotoriken eller grovmotoriken som tränas.

MTI jobbar inte för finmotoriken utan mer grovmotorik.

Intervjupersonerna anser dock gemensamt att motoriken har stor betydelse för barns fungerande i samhället. En fungerande motorik t.ex. att sitta på en stol och hålla i en penna betyder mycket för koncentrationen i klassrummet, men också för det sociala samspelet. MTI hjälper, enligt de tillfrågade, att få ihop koordinationen och rörelserna i barnets kropp.

5.1.2. MTI – främja koncentrationsförmågan

Undersökningen visar på att det finna olika åsikter bland intervjupersonerna.

Jag tror på MTI, men det är svårt att säga om det har bara med MTI, för jag har jobbat med andra saker också med dessa elever.

Det gör man allmänt motoriskt. Man har sett i två/trean [ ] de har fått en bättre koncentrationsförmåga tillsammans med mognad.

Det var ett barn som hade problem med att sitta på gumpen och där tränade jag balansen med honom och nu har jag kunnat checka av honom för att han klara detta nu och koncentrera sig bättre i skolan.

Jag kan inte se skillnad i koncentrationen. Kanske eftersom de kan sitta på en stol, men rent kroppsligt har det blivit bättre. Inlärningsförmågan kan jag inte se alls.

Jag har svårt att se den effekten eftersom jag har MTI och [ ] har lektionen.

De pedagoger som har MTI har oftast inte barnet under de andra lektionerna. De ser förbättring i motoriken, men inte om deras koncentrationsförmåga har främjats i klassrummet av MTI träningen. Några av intervjupersonerna kan inte avgöra om det är MTI träningen i sig själv som förbättrar barnets koncentration, om det har med mognad eller specialundervisningen att göra. På dessa två skolor används olika motoriska övningar hos

specialpedagogerna. Det är hjärngympa och andra övningar som höjer blodcirkulationen och släpper ut endorfiner i kroppen (se bilaga 9.1); hoppa på studsmatta är en av dem.

Elever som har jobbat en lång stund som har behövt röra sig och då har vi använt studsmattan. Det handlar om att det är otroligt rörelsebehov för de barnen som sitter stilla. Efter en stund på mattan kunde han komma tillbaka och sätta sig för att börja jobba.

Andra tillfrågade som har följt flera av barnen med MTI träning säger att de klart har sett en förbättring i koncentrationen. Vad som syns tydligt är att samtliga intervjupersoner ser en betydande förbättring i barnens motoriska rörelser.

5.1.3. MTI för alla

Syftet med MTI är specifikt för de barn som av någon anledning har problem med motoriken, men även för barn med koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter. Inte alla tillfrågade är av samma uppfattning om huruvida MTI borde vara tillgänglig för alla barn.

MTI specifikt tycker jag är just för dessa speciella barn, men alla barn behöver röra sig.

Det går inte. Har man tilldelat en färdighet försvinner den inte och man kan uppmuntra barnen att göra hemma.

Ja, tror du inte man kan träna annat. Om man tänker svensk ämnet. På många skolor är det lus 15 som är nivå för årskurs 3, men inte stoppar man dem där. Man fortsätter att mata in böcker på deras nivå. Varför kan man inte göra samma med MTI?

I undersökningen syns tydligt att man har olika åsikter om MTI träningen borde vara för alla barnen. Majoriteten bland intervjupersonerna anser att MTI är till för de barn som är i behov av den speciella motoriska träningen. Olika anledningar till det är att det inte finns tid, och enligt en pedagog så, ”[ ] är det svårt att lösa rent praktiskt med lokal och redskap [ ]”, det kan bli för mycket yttre stimuli för barnen. De arbetar bättre i små grupper där de kan koncentrera sig på övningarna. En tillfrågad tyckte att man kunde göra allmänna rörelsepass

under lektionen om man såg att barnen började bli trötta och inte längre följer med under timmarna. Det behöver inte vara så långa pass utan det räcker med fem minuters pass, eller så kan man ta små korta raster på tio minuter, så som det var förr i tiden när man själv gick i skolan, enligt en annan tillfrågad. Andra tillfrågade tycker att bara för att man har lärt sig en sak borde man inte släppa iväg barnet. De flesta håller dock inte med utan tycker att föräldrar borde ta sitt ansvar och se till att sina barn rör sig motoriskt mer hemma. Andra tillfrågade tycker att idrotten borde vara mer än en gång i veckan, gärna tre gånger i veckan. Alla blir trötta av att sitta still för länge och på jobbet finns där möjlighet att sträcka på sig, gå ut och röra sig, men barn förväntas sitta still och arbeta lugnt i en längre period. En tillfrågad ser det som en problematik i skolan, men också som pedagogens uppgift att se till barnens bästa. Blir det för stökigt i ett klassrum så tar man små pausgymnastikpass för att frigöra hjärnan och sedan kunna jobba vidare.

5.1.4. Tid för MTI

I undersökningen kommer det fram att barnen i någon form får daglig fysisk aktivitet utöver det vanliga rekommenderande från skolverket, andra får det som avbrott i undervisningen så som MTI träning eller pausgymnastik. Andra får det inte alls, för några av de tillfrågade anser inte att de hinner med.

Vi har en gång i veckan. De är indelade i fyra grupper och jobbar i en halv timma.

Förskoleklass får alla ta del av MTI en gång i veckan 30 till 35 minuter.

MTI tränaren använder det i ett åtgärdsprogram så att denne kan visa för föräldrarna att det har gått framåt och vad som fortfarande är lite svårt.

Nu ska man ha en viss rörelsetid på schemat [ ]. Vi har det då eleverna har MTI så att de inte missar något ämne. De dagar man inte har idrott ska det vara rörelse varje dag i 20 minuter, har vi fått reda på.

Några av de intervjuade har rörelse i deras schema där speciella material som rock ringar, bandyklubbor, bollar i olika storlekar, hopprep med mera, har köpts in som hjälpmedel. Barnen har rörelse vid mittpasset i 20 minuter och de är ute på skolgården då de andra barnen

i klassen har MTI träning. Andra av de intervjuade nämner att de har ute undervisning i ungefär två timmar en gång i veckan och andra säger att de inte har tid för de har inte all undervisning med eleverna och då räcker tiden inte till. För de barn som har MTI inlagt i schemat är det en gång i veckan, men några av de tillfrågade tycker att det inte räcker utan att minst två gånger utöver den vanliga idrotten skulle behövas. Det varierar på skolorna hur långa passen är. För några av barnen är det 30 minuterspass medan andra barn med MTI får 20 minuterspass, men de har det lika många gånger i veckan. På båda skolorna gäller att man har MTI träning för alla barn i förskoleklass, de är då indelade i två grupper beroende på deras motoriska kapacitet. Efter förskoleklass är det inte längre tillgängligt för alla utan MTI träningen blir då ett åtgärdsprogram för barn med motorisk nedsatthet eller som har koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter.

5.1.5. Skolorganisation

Samtliga intervjupersoner framhävde vikten av att samarbeta i arbetslaget, men även med andra skolor som har MTI träning. Vidareutbildning behövs för att hjälpa och upptäcka barn som är i behov av MTI på grund av motorisk nedsatthet och koncentrationssvårigheter. Vikten av att kunna förmedla information på bästa sätt till föräldrarna stod högt på intervjupersonernas lista, samt när man ska börja med MTI träning.

Rekommendera att alla lärarna går igenom MTI kursen för att få upp deras MTI ögon så att man kan hitta barnen med problem och hjälpa dem.

Jag tycker att man i rektorsområdet finns ett dokument som beskriver vad MTI är bra för. Jobbar man inte med det så glömmer man det. Vi har handlingsplaner mot det ena och det andra. Varför inte handlingsplan för MTI?

Mer föreläsningar önskas. Om [ ] är sjuk så finns det ingen MTI. Allt som hör till rutiner med barnen är ju inte bra om det ställs in.

Jag tycker att det ska börja i förskola hos en åring, för att börja med krypning hos de stora barnen kan vara lite förnedrande. Varför inte kära med alla ettåringar när man har sett att det påverkar inlärning. Att det är mycket som man kan ha fått bort reflexer från förskolan.

I undersökningen kommer det fram att samarbetet är av stor betydelse för att se utvecklingen i barnen som tränar MTI och för de barn som är i behov av det, men båda skolorna anser att det är svårt att samarbeta. Tiden och resurserna räcker inte till och de pedagoger som har hand om MTI träningen är de som säger till när barnet inte längre behöver det. Intervjupersonerna menar att de som har hand om MTI träningen ser bara det motoriska och inte hur barnet är under lektionerna. De vill gärna se mer samarbete genom att man sitter ner tillsammans och går igenom barnets utveckling både i klassrummet och under MTI passen. Även diskussioner om vidareutbildning är av betydelse anser intervjupersonerna, så att de med enkla medel själv kan hjälpa till i klassrummet. Även att veta vad man tittar på för att kunna fånga upp ett barn med koncentrationssvårigheter som beror på motorisk nedsatthet. En av intervjupersonerna nämnde att när man upptäcker ett barn som har problem under lektionerna så pratar de först med barnet för att se om det var en engångsföreteelse och sedan pratar man med föräldrarna om huruvida man borde gå vidare i utredningen till skolpsykologen, specialpedagogen osv. Intervjupersonen menar att om man kanske hade mer kunskap om MTI och barns utveckling så hade man upptäckt problemet fortare om det handlar om motorisk nedsatthet. Samtliga intervjupersoner ansåg det vara jobbigt att förmedla till föräldrarna att deras barn är i behov av MTI på grund av motorisk nedsatthet som påverkar skolundervisningen. De berättade att föräldrar hade svårt att förstå informationen som gavs och ansåg det inte vara av stor betydelse om deras barn inte kan hoppa eller krypa eller hålla i en penna på rätt sätt, så länge barnet gjorde bra ifrån sig i skolan. Här skulle gärna intervjupersonerna vilja se en handlingsplan för hur man på rätt sätt förmedlar till föräldrarna, men även ett protokoll för hur de själva som pedagoger kan se barnets behov. En av intervjupersonerna vill gärna se ett forum för att prata med andra. En mötesplats där man kan diskutera med varandra vad de gör och på vilken nivå de är. Eftersom det är svårt att få kontakt och veta vilka skolor som har MTI är forum ett utmärkt verktyg och man kan även få kontakt med förskolan. Alla intervjupersonerna anser nämligen att pedagogerna måste börja med MTI träning redan i förskolan. Ju tidigare man upptäcker barn med motorisk nedsatthet som kan leda till koncentrationssvårigheter i skolan, desto bättre för barnet. Det gynnar barnens utveckling i längden om man börjar i förskolan, anser alla intervjupersonerna.

5.2. Sammanfattning av resultat

I följande kapitel sammanfattas de fem teman utifrån dess likheter och olikheter.

Samtliga intervjupersoner förstod vad MTI är och varför skolorna använder metoden. De framhäver att med MTI tränar barnen i deras motoriska rörelser som av någon anledning är

nedsatt, t.ex. av ohämmade reflexer, för att med hjälp av metoden MTI förbättra klassrumssituationerna. De tillfrågade pedagogerna poängterar även vikten av metoden MTI som hjälpmedel för barns sociala samspel och välmående. Det intressanta med undersökningen var pedagogernas åsikter om syftet med MTI; vilka muskler som tränades. De flesta av de tillfrågade ansåg att det bara var grovmotoriken som övas in, medan Christer Sandbergs litteratur visar både fin- och grovmotoriska övningar; hur barnen håller i en penna för att skriva används av finmotoriken.

Vad som framhävdes i undersökningen var det svåra med att fastställa om metoden MTI främja koncentrationsförmågan. Eftersom ämneslärarna är de enda som ser hur barnen är under lektionerna har de pedagoger som ansvarar för MTI passen svårt att fastställa om koncentrationen gynnas av metoden, men de kan se att motoriskt blir den bättre och på så sätt drar de slutsatsen att kan barnet sitta bättre borde det koncentrera sig lättare under lektionerna. De tillfrågade ämneslärarna anser sig inte alls kunna se om koncentrationen gynnas av träningen, men tvekar lite med svaret, ”jag kan inte se skillnad i koncentrationen, men kanske,

eftersom de kan sitta på en stol kan man säga att koncentrationen har blivit lite bättre”. I

undersökningen återstår det fortfarande att se om koncentrationen främjas av metoden MTI. Där är åsikterna olika. Hälften av de tillfrågade tycker att de kan se en förbättring i koncentrationen och hälften tycker att det är svårt att säga och en anledning till det kan vara att de flesta barn som går på MTI på dessa två skolor, går även hos specialpedagog.

Huruvida MTI borde vara tillgängligt för alla fanns det inte många bland intervjupersonerna som ansåg detta. Under MTI pass tränas olika specifika övningar för att hämma reflexer som av någon anledning inte hämmades under det första levnadsåret. Även hjälpa barn som inte kan hålla i en penna eller bestick rätt eller som inte kan krypa eller gå ordentligt ingår i MTI pass. De barn som redan kan detta behöver inte det speciella stödet från MTI träningen. Trots detta tyckte de flesta tillfrågade att barnen borde få mer motorisk träning i form av flera idrottspass eller pausgymnastik under lektionerna. Det fanns bara en pedagog som argumenterade mot att om barnen har klarat sin läsnivå i lus så slutar man inte mata böcker på dem utan pedagogerna väljer andra lite svårare litterära böcker och simmare som har klarat grodmärket slutar inte simma utan vill lära sig göra det snabbare och längre, borde det gälla även MTI träningen, ansåg pedagogen.

Intervjupersonerna tyckte att MTI borde vara tillgänglig för barn som är i behov av det, eftersom det undervisas i små grupper med inga yttre stimulanser och passen på ungefär 30 minuter. Det är viktigt för barnen som har MTI att gruppen är liten och att barnen i gruppen ligger på samma nivå och MTI är också ett åtgärdsprogram för dessa barn. De barn som inte har pass får då på en av skolorna, 20 till 30 minuters rörelse eftersom pedagogerna har blivit tillsagda att lägga det i sina scheman. Det har blivit rekommenderat av skolverket att i en budgetproposition 2003/04 av den förra regeringen att minst 30 minuter kan vara ett riktmärke för motorisk rörelse utöver det som redan rekommenderas. Nästan alla intervjupersoner försöker dock få eleverna till att röra sig, men än så länge är MTI bara tillgängligt för barn som har koncentrationssvårigheter och motorisk nedsatthet en gång i veckan under mittpasset på skoldagen.

Undersökningsmaterialet visar också vilka tankar och funderingar de intervjupersonerna har om den kompetensutveckling de har fått eller önskar sig inom MTI. Det intressanta är att å ena sidan vill samtliga intervjuade att fler kurser inom MTI borde läras ut för att hjälpa inte bara MTI lärarna utan även ämneslärarna med enkla klassövningar under lektionen. Vidareutbildning är av stor betydelse hos dem alla tillfrågade, men å andar sidan nämner de om tiden som inte räcker till trots att kurserna kan gynna barnens utveckling. Ska vi lägga tid på vidareutbildning måste vi ha vikarie, tid, resurser osv. och det finns det helt enkelt inte i skolans värld idag, säger en tillfrågad. Något som samtliga intervjuade vill se är att MTI börjar för alla barn i förskolan för att inte bara underlätta barnen själva när de kommer till skolan, men även lärarna. Det är viktigt att det finns ett samarbeta mellan enheterna inom rektorsområdet och på en av skolorna har alla pedagoger på förskolan gått MTI kursen och köpt in material för att börja med övningar med barnen.

Förskolan här har börjat för jag har velat att vi börjar från början. De har gått samma kurs som jag har gjort. De har börjat med krypövningar osv.

Något som ämneslärarna gärna vill se bland de tillfrågade är samarbete mellan MTI lärarna och dem själva. När ett barn är färdigt med MTI och inte längre är i behov av det är det MTI lärarnas ansvar, men de tillfrågade är inte nöjda med det. Andledningen är att MTI lärarna bara ser det motoriska och inte hur barnet är i klassrummet. Om ett barn ska avsluta MTI träning borde det bestämmas under samtal med ämneslärarna och MTI lärarna, men även specialpedagogerna måste få ha ett ord med, precis så som man gör under utvecklingssamtal,

enligt de tillfrågade. Trots deras egna önskningar om att få ta mer del av besluten om MTI träningen så kommer tiden inte att räcka till, men de är ändå nöjda med resultatet av vad MTI träningen ger hos barnen.

Jag hade rekommenderat till andra skolor.

Samtliga intervjuade förespråkar om MTI och vill gärna rekommendera det till andra skolor som inte använder det. Intervjupersonerna skulle gärna vilja se att MTI träning ingick i alla skolor inkluderat förskolan, för att underlätta för alla elever på förskolorna och i skolorna. Det är inte bara elever med koncentrationssvårigheter som drabbas av inlärningsproblem och får andra problem i klassrummet utan barn som omges av höga ljud, oreda och ”stim” från barn med koncentrationssvårigheter har svårt att själva koncentrera sig i klassrummet. MTI är inte bara ett hjälpmedel för elever i behov av det utan de intervjuade tycker att det underlättar för lärarna i klassrummen och på så sätt vill de hjälpa sina kolleger i barnomsorgen att starta upp MTI.

6. ANALYS OCH DISKUSSION

Syftet med studien är att se vilken betydelse metoden MTI har för främjandet av barns koncentrationsförmåga. I detta kapitel för jag en diskussion och analys kring likheterna och skillnaderna som påträffats i resultatet med hjälp av den teoretiska bakgrunden.

Samtliga intervjupersoner definierade MTI som att träna kroppens motoriska rörelser. Denna beskrivning stämmer överens med Hintze och Sandbergs (2001) förklaring att MTI, Motorik Tränar Inlärning, tränas barn med koncentrations- och uppmärksamhetsproblem som har orsakats av motorisk nedsatthet. Intressant är dock att de intervjuade ämneslärarna ansåg att det bara var grovmotoriken som tränades, men enligt Hintze och Sandberg (2001) går man in på djupet hos barnet. Det tränas fin- och grovmotorik, men även sinnena, syn, hörsel, känsel, och balans/jämviktsfunktioner. Balans/jämviktsfunktioner är viktiga organ för styrning av rörelser i kroppen, som också måste tränas (Ayres, 1979). Anledning till denna missuppfattning om vad litteraturen beskriver MTI träningsinnehåll och vad den har för syfte kan vara som de intervjuade påpekar, bristen på samarbete mellan enheterna, men även bristen på vidareutbildning.

På en av skolorna fick alla gå MTI kurs som hölls av Hintze och Sandberg i Båstad. När man var färdig med kursen och handlat in material stannade det av för vissa pedagoger. När pedagogerna kom tillbaka till skolan fortsatte pedagogerna att undervisade ämneskunskap medan andra undervisade idrott och ansvarade för fritidsverksamhet. Skillnaden mellan ämneslärarna, idrottslärarna och fritidspedagogerna var att idrottslärarna och fritidspedagogerna fortsatte vara aktiva inom MTI. Det glöms fort, nämner en intervjuade och det kan i sig inte vara bra i längden för barnen. Enligt Holle (1983) så är det av ytterst vikt att man ser till barnets bästa så att det får rätt behandling som är på deras nivå. Även här instämmer Hintze och Sandberg (2001) att ser man inte till barnets hela utveckling både ämnesmässigt, motoriskt och socialt kan barnet känna sig missförstådd och otrygg. De intervjuade framhävde vikten av att känna sig mer involverad och informerad så att de själva kunde under lektionerna hjälpa eleverna med enkla övningar, men även informera föräldrarna hur deras barn fortskrider i utvecklingen. De kunde gärna tänka sig ett forum för alla pedagoger från förskolan och skolan som använder sig av MTI, men pedagogerna ser gärna att ett dokument upprättas på hur man informerar föräldrar och barn; en så kallad handlingsplan där det klart och tydligt står målen för vad barn måste kunna motoriskt, men