C-uppsats i programmet Scenproduktion vid institutionen Konst,
Kultur och Kommunikation vid Malmö Högskola våren 2010
En grafisk kartläggning av hur ljuset används i teater
A graphical mapping of how light is used in theatre
Ronald Hessman
Arbetets art: C-uppsats om teaterljussättning Handledare: Håkan Magnusson
Innehållsförteckning
Abstract...3
Inledning...3
Bakgrund...4
Syfte och frågeställningar...6
Ett gestaltande projektet...6
Disposition...7
Hur används ljuset i teater...7
Lundakarnevalen...8
Karnevalshowen...9
Material och tillvägagångssätt...10
Material...11
Tillvägagångssätt...12
Ljusets funktioner...13
Ljusets egenskaper...16
Den grafiska kartläggningen...18
Ljussättning av Våra värsta hår...20
Slutsats och diskussion...24
Källförteckning...29
Bilagor...30
Bilaga 1 – Krauss kartläggning...30
Bilaga 2 – Teknisk specifikation för Våra värsta hår...31
Bilaga 3 – Beskrivning av sång- och dansnummerna i Våra värsta hår...32
Bilaga 4 – Bilder på Weibullsalen...33
Abstract
This treatise analysis what functions light has in theater. It was inspired by Rosalinda Krauss essay Sculpture in the Expanded Field but builds mostly on the following three books Linda Essig Lighting and the design idea (2nd ed), Nigel H. Morgan Stage lighting for theater designers and Francis Reid The stage lighting handbook (6th ed). It discovers nine unique functions of light (performance style, dramatic style, image,illumination, 3D space, 3D form, selectivity, environment, atmosphere) and develops a graphical mapping of them based on a mapping by Reid. The functions performance style, dramatic style, image are superior the others. Some light functions are more closely related than others and the different functions can easily be misunderstood.
The functions performance style and dramatic style (or just style) are especially difficult to understand and map out. Environment and atmosphere are two functions that is in opposition to one another and it would be interesting to make an expansion around these set of terms by using Krauss theories.
Keywords: theatre lighting, light design, functions of light, graphical mapping
Inledning
Att arbeta med ljus är för mig väldigt spännande. Jag tror det bottnar i hur otroligt mycket ljuset kan förändra vår upplevelse av något. Utan ljus försvinner människans förmåga att utnyttja ett av våra sinnen – synen. Detta om något visar på ljusets otroliga kraft och dess möjligheter. Inom teater kan man arbeta med ljuset på väldigt många olika sätt, endast fantasin sätter gränserna, men vad är det egentligen vi gör med varje ljusstrimma? Det mest självklara är att vi använder ljuset för att någon eller något skall synas men vi använder det även för att efterlikna ljuset i vår vardag samt fokusera åskådarens blick. Ibland kan man även slås av hur märklig en viss ljussättning är. Den kan vara otroligt häftig och effektfull men man förstår inte kopplingen till det som pågår på scen. Samtidigt upplever jag att det är dessa
ljusbilder man minns och det i sig kanske är en anledning till ljussättningen.
Det har varit otroligt spännande att undersöka teaterljussättning eftersom att det är så
mångfacetterat och för att det finns så lite forskning på området. Inriktningen på det här arbete har varit på vilka funktioner ljuset har i en teaterföreställning och ett av målen har varit att ta fram en grafisk kartläggning på hur ljuset används i teater. Min naturvetenskapliga bakgrund har även satt sin prägel på arbetets disposition och uttryck.
Bakgrund
Inspirationen till det här arbetet kom från texten Skulptur i det utvidgade fältet (Krauss, 1997). I den texten diskuterar Rosalind Krauss utvecklingen av vad en skulptur egentligen är och har utvecklats till. Hon redogör först vad som kännetecknar en klassisk skulptur och tar sedan upp historiska exempel på tillfällen då man har töjt på skulpturbegreppet. Fokus ligger på slutet av 60-talet och hela 70-talet då det dök upp flera häpnadsväckande verk som kom att kallas för skulpturer. Några exempel på dessa var smala korridorer med videomonitorer i vardera ände, speglar som placerats ut i egendomliga vinklar i vanliga rum, tillfälliga linjer som tecknats upp med öknen som underlag etc. Krauss menar att inget av dessa konstverk kunde innefattas i definitionen av skulpturbegreppet på ett tänkbart och passande sätt om man inte först töjde ut begreppet i det oändliga. Genom textens gång bygger hon således upp en grafisk kartläggning av dessa konstverk och man får en tydlig bild av förhållandet mellan dem och det klassiska skulpturbegreppet (Krauss, 1997)1.
Det jag tycker är fascinerande med Krauss text är att hennes förklaringar och i slutändan kartläggning visar på sådan tydlighet mellan de olika konstverkens förhållande till varandra. Hon kommer också fram till slutsatsen att idag definieras inte ett konstverk utifrån ett givet medium som skulptur, utan snarare utifrån ”en relation till en logisk operation utförd på en uppsättning kulturella termer” (Krauss, 1997:111), där vilket medium som helst kan användas. Jag tolkar det hon säger på så sätt att det inte längre spelar någon roll vad man rent praktiskt
jobbar med och gör utan att vikten istället ligger i att man har ett logiskt arbetssätt som bygger på en idé kopplat till ett antal begrepp. Detta tydliggörs senare när hon skriver att praktiken ”organiseras … utifrån ett universum av termer som antas vara i opposition inom en kulturell situation.” Hon sammanfattar också hur hennes kartläggning kan användas av konstnärer:
Således ger oss fältet såväl en utvidgad – om än ändlig – uppsättning relaterade positioner som konstnären har möjlighet att besätta och utforska, som en organisationsprincip för verken som inte dikteras av ett givet mediums specifika betingelser.
Rosalind Krauss (1997:111) Man kan dra paralleller mellan Krauss kartläggning av dessa märkvärdiga konstverk och ljusets funktion i en teaterföreställning. Krauss visar på att det inte spelar någon roll vilket medium man jobbar med utan att det är de kulturella termerna i en given situation som är det centrala. På liknande sätt spelar det ingen roll vad för färg, riktning och intensitet ljuset har utan att det är sammanhanget som avgör ljusets funktion. Nedan följer ett exempel för att visa på detta:
Du befinner dig på teater. I framkant på scen sitter skådespelare på stora stenar och låtsas grillar korv. Den ända ljuskällan är ett flackande underljus som är orangefärgat. Skådespelarna skrattar och har kul. En stund senare i föreställningen återkommer ljusbilden. Skillnaden är att det nu står en ensam man på scen i ett rum som liknar ett gammaldags arbetsrum. Det flackande underljuset skapar onaturliga skuggor i hans ansikte och han skrattar lömskt.
Vad är skillnaden i ljusets funktion? Det är exakt samma ljusbild så det är ingen lampteknisk förändring däremot har kontexten vars ljuset befinner sig i förändrats och i och med det har även ljusets funktion förändrats. I den första scenen försöker ljuset efterlikna en brasa. Kanske är det ett gäng gamla scouter som har en återförening och samtalar om gamla tider. I den andra scenen föreställer inte ljuset något. Istället speglar ljuset den ondskefulla känslan som skådespelaren utstrålar.
Jag har själv gjort några olika teaterljussättningar men anser mig själv fortfarande vara ny på området. När jag funderar över hur jag brukar arbeta har jag endast ett tydlig arbetsupplägg vad gäller det praktiska arbetet från och med att man har fått tillgång till scenen. Prioritet ligger då på att saker och ting skall bli färdigt så fort och smidigt som möjligt. När det kommer till det konstnärliga arbetet har jag inget tydligt sätt jag brukar jobba på. Det
konstnärliga arbetet påverkar det praktiska arbetet men inte nödvändigtvis tvärtom. Jag utgår oftast ifrån manus och regissörens vision men vart arbetet sedan tar för väg varierar från gång till gång utan något tydligt mönster. Det bör egentligen inte vara så utan istället skall det finnas ett tydligt sätt att arbeta utefter och man skall veta hur sin ljusbild kan komma att tolkas och därmed även missförstås.
Syfte och frågeställningar
Denna insikt fick mig att fundera på hur man kan förbättra sitt arbete med en teaterljussättning genom att jobba med de här delarna. Försöka göra det konstnärliga arbetet mer överblickbart och öka sin egen närvaro i arbetet. Med inspiration av Krauss är således syftet med det här arbetet att skapa ett sammanhang mellan ljusets olika funktioner. Ge ljussättaren en
uppsättning relaterade positioner (på samma sätt som Krauss ger konstnären) som hon kan utforska och utnyttja för att få ett bättre resultat med sin ljussättning. Nedan följer ett antal frågeställningar som arbetet har för avsikt att besvara:
• Vad har ljuset för funktion i en teaterföreställning? • Vilka olika funktioner påverkas av varandra? • På vilket sätt kan de olika funktionerna misstolkas?
Ett gestaltande projektet
Detta arbete består även av ett gestaltande projekt: Karnivalshowen på Lundakarnivalen 2010. Det gestaltande projektet ger arbetet en praktisk förankring. Gestaltningen belyser också arbetets syfte och frågeställningar ur ett annorlunda perspektiv istället för den klassiska teoretiska synvinkeln.
Disposition
För att tydliggöra rapportens innehåll och disposition vill jag kortfattat beskriva de olika delarna i uppsatsen:
Hur används ljuset på teater – Tar upp hur ljuset används på teater samt vad som bygger
upp en teaterljussättning.
Lundakarnivalen – Här presenteras bakgrunden till det gestaltande projektet och min
inblandning i det.
Material och tillvägagångssätt – En diskussion förs kring materialet och tillvägagångssättet
av framställandet av den grafiska kartläggningen.
Ljusets funktion – En fördjupande litteraturundersökning om ljusets funktion och ljusets
egenskaper.
Den grafiska kartläggningen – Den grafiska kartläggningen byggs upp under den här
rubriken. Även ljussättningen av Våra värsta hår behandlas här.
Slutsats och diskussion – En diskussion förs kring det som tidigare skrivits i uppsatsen.
Hur används ljuset i teater
Hur ljuset används i en föreställning formas främst av manuset. Eftersom manus är unika kan det verka svårt att dra några större slutsatser kring ljussättning. Det har dock över tid formats vissa generaliseringar över vad ljuset har för funktion i en produktion och hur man uppnår dessa.
Stanely McCandless försökte på 1930-talet, i sin bok A Syllabus of Stage lighting, förklara dåtidens ljussättning. Han definierade fyra funktioner för ljuset – visibility, form, naturalism och mood – för att uppnå dessa olika funktioner beskrev han fyra egenskaper som ljussättaren kan förändra hos ljuset – intensity, color, form och movement (McCandless, 1964). Dagens föreställningar är mer komplexa, publiken är mer sofistikerad och tekniken mycket mer avancerad än på 30-talet och Linda Essig menar att ljusets funktion idag kan brytas ner i många fler funktioner och sub-funktioner än de McCandless beskriver (Essig, 2004:21).
Francis Reid skriver i sin bok Discovering stage lighting att det finns väldigt få generaliseringar för ljussättning inom scenproduktion. Han vågar dock påstå att en huvudfunktion för ljuset är sculptural visibility, det räcker alltså inte med att man endast synliggör det som är på scen (Reid, 1998:6). I hans bok The stage lighting handbook tar han upp olika funktioner för ljuset: illumination, sculpture, selectivity, atmosphere och style (Reid, 2001:3-9). Även Essig tar upp ljusets funktioner i hennes bok Lighting and the design idea: visibility, environment, image, atmosphere, 3D form, 3D Space, visual focus och style (Essig, 2004:21 och 78) Funktionerna innefattar Reids funktioner på ett eller annat sätt men hur de definieras skiljer sig åt lite. Att vissa funktioner har exakt samma namn visar ändå på hur utpräglade dessa funktioner är. Nigel H. Morgan tar också upp vad för funktioner ljuset har i sin bok Stage lighting for theatre designer. Han delar inte upp dem i lika många led som Reid och Essig och definierar funktionerna ur ett annorlunda perspektiv. Uttrycken han använder är performance style, dramatic style och storytelling (Morgan, 1995:12-24).
För att kunna uppnå de olika funktionerna ljuset har kan man påverka de olika armaturerna och ljusets egenskaper. Essig lyfter fram att tack vare dagens moderna lampor och
kontrollsystem kan vi påverka fler egenskaper än tidigare: direction, intensity, shape,
distribution, color, sharpness, movment through space och change (Essig, 2004:21 och 78). I boken Stage lighting for theatre designers definierar Morgan de olika egenskaper hos ljuset lite annorlunda i förhållande till Essig: position of lightsource, intensity of lightsource, diffusion, contrast, texture och colour (Morgan, 1995:18-24).
Lundakarnevalen
Lundakarnevalen har sitt ursprung i den studentikosa seden att i hälsa våren kommen vid månadsskiftet april-maj. Av den anledningen kom de först embryona till karnevalen att kallas Vårfest eller Majfest. Mot den bakgrunden kunde man 1849 i Den skånska correspondenten läsa om hur Smålands Nation den första maj ordnade en fest där man tågade till
med bröllopstema och i och med detta uppfyllde festen två kriterier som har gjort att denna fest har kommit att klassas som den första karnevalen: tåget samt ett sammanhållande tema (Tersmeden, 1998, bearbetad 2010)
Karnevalen återkom till en början med varierande periodicitet men sedan 1892 har den återkommit vart fjärde år. Den har dock ställts in eller skjutits upp vid ett antal tillfällen pga av ekonomisk kris och världskrig. Karnevalen har även blivit längre och längre, 1946 blev det en tvådagarstillställning och 1962 utökades den till att vara tre dagar lång vilket den är än idag. Genom åren har även fler och fler så kallade ”nöjen” tillkommit (Tersmeden, 1998, bearbetad 2010). Idag består dessa av Barneval, Cirkus, Film, Revy, Show, Spex, Dans samt Tombola och ett antal Smånöjen (Karnevalskommittén, 2010a).
Karnevalshowen
Karnevalshowen är karnevalens yngsta ”stornöje” och dök upp på programmet så sent som 1998 på Ritualkarnevalen, den blev med en gång en en stor succé. Under karnevalshowen serveras det mat och dryck vilket är unikt för showen i jämförelse med de andra nöjena. Man kan antingen köpa en sittplatsbiljett där både mat och dryck ingår eller så kan man köpa en barbiljett där dryck och snacks ingår. I ensemblen ingår endast kvinnliga skådespelare och tillika studenter. 2006 hölls karnevalshowen i Athen i AF-borgen och föreställningen bestod av en mix av stand-up och sång och lek med könsrollerna (Karnevalskommittén, 2010b).
Årets karnevalshow spelas i Weibullsalen (Tegnérs Matsaler) i AF-borgen och heter Våra värsta hår. Föreställningen utspelar sig i en friser- och skönhetssalong i 50-talsmiljö. Det är inte en klassisk teaterpjäs utan snarare en krogshow med inslag av både sång, dans och teater. Likt tidigare år består ensemblen av endast kvinnor, totalt 10 stycken. Showen har även en egen orkester bestående av sju musiker. Hela föreställningen består av 21 olika scener varav 11 är sång- och dansnummer.
Min inblandning i Våra värsta hår började i och med ett vidarebefordrat mail från min lärare. Mailet var från produktionens producent som sökte en ljussättare/ljustekniker. Jag hörde av
mig och ställde några frågor om produktionen. Först var jag inte intresserad eftersom främst ljusbordet var undermåligt men jag lovade att ställa upp om de bytte till ett bättre ljusbord. Detta krav uppstod pga att jag fick veta att lokalen var utrustad med rörligt ljus som användes som discoljus. Det ljusbord som var inhyrt till produktionen klarade dock inte av att styra dessa rörliga lampor. Jag blev förvånad när jag fick mail om att de hade bytt till ett annat ljusbord eftersom att det i denna bransch sällan finns pengar till extra utrustning. Jag bestämde mig för att ta jobbet trots att det var ideellt arbete.
Utöver de nio rörliga lampor som befintligt fanns i lokalen var den tekniska specifikationen till föreställningen sparsamt tilltagen. Detta begränsade i sin tur möjligheterna med
ljussättningen (se bilaga 2 för en fullständig teknisk specifikation). En annan begränsande faktor var att lokalen inte var anpassad för denna typ av scenverksamhet.
Det var inte självklart att Våra värsta hår skulle komma att ingå i det här arbetet men ju mer jag arbetade med mina frågeställningar märkte jag att de och produktionen kompletterade varandra. Det är dock endast förarbetet till Våra värsta hår som diskuteras i detta arbete men det är även främst det som är relevant för frågeställningarna. Genom Våra värsta hår kan jag utnyttja kartläggningen och undersöka vad som praktiskt påverkar ljusets funktion, såväl lamptekniskt som föreställningens kontext. En kort beskrivning av de olika sång- och dansnummerna finns som bilaga 3 och ett antal bilder på lokalen finns som bilaga 4.
Material och tillvägagångssätt
Vad ljusets funktion är i en teaterföreställning och hur de olika funktionerna hör ihop med varandra är ett problematiskt område att utforska. Främst pga att de flesta böcker som har med ljussättning att göra är väldigt praktiskt lagda. Ofta har böckerna långa kapitel om olika armaturer, vad för teknisk kringutrustning som behövs, hur man riggar på ett effektivt och säkert sätt osv. Det är jättebra information till det praktiska arbetet men hjälper föga när man jobbar med det konstnärliga uttrycket av sin ljussättning. Böckerna tar dock upp dessa aspekter också men de är nästan alltid underordnade tekniken. Självklart finns det undantag som bekräftar regeln, som Linda Essigs bok Light and the design idea (2004), som i motsats
till andra böcker behandlar ”ljussättning som ett design element snarare än ett tekniskt element.” [min översättning] (2004:ix).
Material
Arbetet är främst uppbyggt kring tre böcker:
• Essig, Linda (2004). Lighting and the design idea. 2nd ed. Belmont, Calif.: Wadsworth • Morgan, Nigel H. (1995). Stage lighting for theatre designers. London: Herbert Press • Reid, Francis (2001). The stage lighting handbook. 6th ed. New York: Routledge Efter att ha letat litteratur om ämnet och gått igenom ett tiotal böcker var det dessa böcker som, ur ungefär samma perspektiv, tog upp hur ljuset används i teatersammanhang. Linda Essigs bok Light and the design idea behandlar ljusets funktion och egenskaper på ett väldigt tydligt och avgränsat sätt i kapitlet Functions and properties of light on the stage. Nigel H. Morgans bok Stage lighting for theatre designers behandlar ljusets funktion i kapitlet Light and performance och i kapitlet Analysing light tar han upp ljusets egenskaper i förhållande till naturliga ljusvariationerna i vardagen. Francis Reid tar upp ljusets funktion i kapitlet Aims in lighting i sin bok The stage lighting handbook.
Anledningen till varför dessa tre böcker utmärkte sig var för att delar av böckerna behandlar ljuset som ett designelement. Det finns ofta spår av detta i andra böcker också men då är det ofta något författaren skriver om i samband med en teknisk förklaring. I de böcker som detta arbete har utgått ifrån har författarna på ett tydligare sätt lyft ut den delen och behandlar den för sig. Det positiva med detta är att det blev enklare att jämföra dem mot varandra än om man hade valt andra böcker. Det negativa är förstås att man hade kunnat haft ett större
underlag genom att undersöka fler böcker men det hade varit otroligt tidskrävande. Risken att felanalysera materialet hade även varit större. Detta pga att ljusets funktion i det flesta böcker behandlas mellan raderna och inte i klarspråk.
Tillvägagångssätt
För att få klarhet i hur likadana ljusbilder kan kommunicera olika saker till åskådaren gjordes en litteratursökning på vad ljusets funktion är i en teaterföreställning och hur man påverkar de olika funktionerna. De begrepp som dök upp togs upp under rubriken Hur används ljuset i
teater. För att tydliggöra vad alla dessa begrepp egentligen betydde gjordes en
litteraturundersökning på materialet, det material som har nämnts i den senaste rubriken. Litteraturundersökningens utgångspunkt var att jämföra de olika funktionerna som källorna behandlade. Genom detta uppenbarades en helhetsbild av begreppen och hur de definierades av vardera författare. En viss författaren definition av en viss funktion kunde innefattas av flera funktioner av en annan författare. Genom att ställa definitionerna mot varandra framställdes så många unika funktioner som möjligt hos teaterljus.
I Reids bok The stage lighting handbook använder han sig av en grafisk modell. Den visar på hur de funktioner han har definierat samspelar med varandra. Ur denna modell kunde en mer omfattande grafisk kartläggning arbetas fram där alla unika funktionerna ingick. Genom att utnyttja kartläggningen i mitt arbete med ljussättningen av Våra värsta hår kunde jag hela tiden motivera varje del av ljussättningen. Jag kunde även skapa bildrenderingar av hur ljussättningarna skulle komma att se ut genom att använda 3D-ljussättningsprogrammet WYSIWYG. Tack vare detta belystes frågeställningarna ur ett annorlunda perspektiv. Det resulterade i att frågeställningarna kunde angripas på ett mer praktiskt sätt, tydligare kopplat till det verkliga arbetet med en ljussättning.
Tillvägagångssättet för att skapa den grafiska kartläggning av ljusets funktioner i teater präglas konstant av att utgå från vad som tidigare skrivits. Några egna funktioner av ljuset har inte definierats utan alla begreppen har skapats av författare och praktiker med mer erfarenhet på området. Även den grafiska kartläggningen bygger på en tidigare modell. Genom att arbeta på det här sättet har arbetet en hög vetenskaplig reliabilitet. Det som dock är värt att beakta är att det inte finns någon tydlig vetenskaplig sed inom teaterljussättning. Jag tror att detta göra att många böcker saknar, eller åtminstone inte tydliggör, ett vetenskapligt förhållningssätt. Med detta skrivet kan man fråga sig om det material som detta arbete bygger på har god
vetenskaplig reliabilitet. Något som tyder på detta är trots allt att många av de funktioner som tas upp är snarlika mellan de olika författarna.
Ljusets funktioner
Flera författare och teoretiker är överens om att ljusets främsta uppgift är att synliggöra vad som pågår på scen (Essig, 2004:22; Reid, 1998:6; Morgan, 1995:12). Utan detta har vi ingen föreställning oberoende om det är teater eller annan scenverksamhet. Reid kallar funktionen för illumination och även om det kan verka som en enkel uppgift så blir det mer och mer problematiskt ju större salongen är eftersom man måste ha god sikt oberoende om man sitter långt fram, långt bak eller långt ut på kanten (2001:3f). Essig har ett annat namn för samma funktion – visibility. Hon menar också att den viktigaste frågan inte är, ”är det tillräckligt med ljus?”, utan snarare, ”är det rätt ljus?”. Den senare frågan är inte helt upp till ljusteknikern själv utan påverkas av produktionens koncept (2004:22).
Produktionens koncept och dess stil påverkas bl a av vilken genre produktionen tillhör (drama, dans, opera, musikal, balett, rockkonsert, etc). Morgan menar att varje produktion tillhör en viss genre, eller har en performance style, som påverkar ljusdesignstilen (1995:12f). Produktionens koncept kan också påverkas av olika stilriktning, så kallade -ismer
(romantiken, naturalism, impressionism, modernism, expressionism etc), om verket är starkt präglat av av någon av dessa eller om regissören väljer att utnyttja dessa. Morgan kallar detta för dramatic style och det kan påverka alla de olika kreativa delarna i en produktion (regi, scenografi, kostym, ljud och ljus) och därmed forma produktionens stil (Morgan, 1995:13f). Även Essig och Reid tar upp innebörden av performance style och dramatic style men då i ett samlat begrepp som de kallar för style (Essig, 2004:25; Reid, 2001:8f). Style för dem är också mer än endast dessa begrepp men de har svårt att avgränsa funktionens ramar. Essig skriver själv att ”stil, är en väldigt svår term att definiera” [min översättning] (Essig, 2004:25) medan Reid skriver att ”det finns nästan lika många möjliga variationer på produktionsstilen som antalet olika produktioner” [min översättning] (Reid, 2001:8).
Selectivity är ett begrepp som Reid tar upp och det syftar till att ljussättaren har till uppgift att styra publikens fokus med ljusets intensitet. Han liknar det vid hur filmaren kan välja vad tittaren skall fokuseras på genom att zooma in eller variera klippningen (Reid, 2001:5f). I sin bok Stage lighting for theatre designers använder sig Morgan av ett annat begrepp –
storytelling. I begreppet ingår inte bara funktionen att guida publiken till de karaktärer eller detaljer som just då är relevant genom ljusets intensitet. I storytelling ingår även att förmedla känslorna på scen med hjälp av ljus och färger (Morgan, 1995:14-16). Essig lyfter också fram att ljusets intensitet spelar en stor roll när man vill styra publikens uppmärksamhet men hon använder istället uttycker visual focus. Hon menar dock att detta även kan styras med hjälp av färger eftersom människor är mer uppmärksamma på varma färger än kalla. Hon påpekar också att intensitet och färg även har en väldigt viktig roll i att skapa en tredimensionell känsla (Essig, 2004:28).
När vi använder färg på en scen för att skapa en tredimensionell känsla bygger det på människans upplevelse av färger i naturen. Lucas Krech beskriver färgerna i naturen på ett målande sätt i sin blogg Light Cue 23:
Imagine yourself hiking through the hills. You have been walking amidst some trees for a while and come to a clearing. It’s a few hours after noon and you notice the sun has begun its progression towards the Western horizon. In front of you are more trees crisply limned in the mid-afternoon sunlight. You look a further on towards the mountains in the distance and notice that these same trees and brush appear bathed in a pale lavender light
Lucas Krech (2010-01-15) Det Krech beskriver utnyttjas flitigt inom måleri och kallas då för luftperspektiv. På samma sätt kan det användas i ljussättningar för att skapa rumslighet (Krech, 2010-01-15). Essig kallar funktionen att skapa rumslighet på scen för 3D space. Hon visar även på andra tekniker än den Krech tar upp. En av dessa tekniker tar också inspiration av måleri. Genom att belysa det som är i förgrunden med hög kontrast och det i bakgrunden med lägre kontrast kan man förstärka känslan av avstånd mellan förgrund och bakgrund. En annan och mindre
konventionell teknik som hon beskriver bygger på perspektiv. Genom att synliggöra armaturer och placera dessa på ett sätt att de förstärker perspektivseendet kan scenen upplevas djupare. Hon tar också upp en funktion hon kallar för 3D form som till skillnad från 3D space handlar om att forma skådespelarna och inte rummet. Dessa funktioner är dock närbesläktade och påverkar konstant varandra (Essig, 2004:27f och 46f). Ett bevis på detta är att Reid har ett uttryck han kallar för – sculpture – vilket innefattar båda Essigs funktioner (2001:4f).
En av de viktigaste funktionerna för ljuset anser Essig är – environment – att illustrera vilken tid på dygnet det är, vad för väderförhållande som råder och i vilken miljö skådespelet äger rum. Hon menar att man som ljussättare skall försöka ge visuella ledtrådar som av publiken kan kopplas till olika vardagliga visuella upplevelser de har haft (Essig, 2004:22-23). Även Morgan påpekar vikten av att veta hur ljuset agerar i naturen för att kunna göra en bra ljussättning på scen (Morgan, 1995:18-23).
Ljus kan även användas för att påverka publikens känslor. Det är kanske det mest
fascinerande och det mest givande sättet att använda ljus på anser Reid. Han kallar funktionen för atmosphere och i uttrycket ingår, förutom att styra känslor, funktionen att efterlikna en viss miljö (Reid, 2001:6). Essig skiljer däremot på dessa två funktioner - environment och atmosphere (2004:78). Hon lyfter också fram att man kan ljussätta på ett sådant vis att skådespelarna agerar tvärt emot den atmosfär som råder, detta för att skapa en känslomässig kontrast som i sin tur ger publiken ett ännu starkare intryck (Essig, 2004:25). Morgan tycker att styra publikens känslor är en av de viktigaste funktionerna för ljuset. Han anser också att ljuset har en unik egenskap eftersom ljus kan förändras samtidigt som skådespelarna står på scen. Denna möjlighet att obehindrat påverka skådespelet i realtid och styra publikens känslomässiga upplevelse saknar bl a scenografi, smink och kostym (Morgan, 1995:15).
Essig beskriver något som hon kallar image i sin bok Light and the design idea. Med detta syftar hon på att ljuset kan efterlikna en känd visuell bild och därmed utnyttja bildens
laddning och föra in det i scenen. Detta klarar oftast inte ljuset på egen hand utan detta måste göras i samarbete med främst scenografin och regi (Essig, 2004:23). Ett exempel är att man i en föreställning som har en julmiddagsscen försöker efterlikna Leonardo da Vincis
Nattvarden med ljus, scenografi och skådespelarnas placering runt bordet. För dem i publiken som upptäcker detta gör det antagligen en stor skillnad för upplevelsen och deras
förväntningar på den fortsatta handlingen?
Reid tar upp ett begrepp han kallar för fluidity. Han säger att alla föreställningar har en viss fluidity som påverkas av hur ljussättaren gör sina ljusförändringar. Antingen kan man göra en ljusförändring som publiken är medveten om eller så gör man en ljusförändring som de är omedvetna om men som ändå talar till deras undermedvetna (Reid, 2001:7f). I slutet av sitt kapitel Aims in lighting definierar Reid vad scenljus är utifrån de begrepp och funktioner han tagit upp: stage lighting is a fluid selective atmospheric sculptural illumination appropriate to the style of a particular production (Reid, 2001:9). Här framgår det att fluidity och style inte är funktioner på exakt samma sätt som de andra begreppen. Fluidity beskriver snarare ljuset fysiska karaktär som medium i en teaterföreställning medan style är något som styr hela produktionen och därmed även formar de andra funktionerna hos ljuset.
Ljusets egenskaper
Den första egenskapen som både Essig och Morgan tar upp, som ljussättaren kan förändra, är ljusets riktning. De använder sig dock av olika uttryck men det är i grund och botten samma egenskap, Essig använder sig av ordet direction medan Morgan kallar det för position of light (Essig, 2004:28f; Morgan, 1995:19). Essig framhäver också att vad för riktning man vill ha på ljuset påverkar vart lampan rent fysiskt måste hänga, skuggornas riktning och ljuskäglans form och storlek (shape). Hon kopplar även ljusets riktning till de olika funktioner hon beskrivit. Störst betydelse verkar riktningen ha för funktionerna environment, style och 3D form (Essig, 2004:29-34).
Ljusstyrkan hos en lampa kopplas främst till funktionen visibility/illumination. Morgan kallar egenskapen för intensity of light source medan Essig bara kallar den intensity. Både Essig och Morgan utgår ifrån ögat när de beskriver egenskapen eftersom det är väldigt viktigt att förstå hur ögat fungerar för att kunna utnyttja ljusstyrkan på ett effektivt sätt. Essig tar bl a upp att två scener som är ljussatta exakt likadant med exakt samma scenografi kan verka olika
ljusstarka pga att det har varit en väldigt mörk eller väldigt ljusstark scen mellan dessa scener. Hon påpekar också att för att en scen skall kännas väldigt ljust upplyst över en längre tid måste man konstant öka ljusstyrkan medan scenen utspelas (Essig, 2004:36f). Morgan försöker förklara fenomenet och drar en parallell till filmvärlden: till skillnad från filmen i en filmkamera som hela tiden är lika känslig för ljus varierar hela tiden våra ögons ljuskänslighet - ögat anpassar sig. Han säger också att en snabb men liten intensitetsförändring märks
tydligare än en långsam och större intensitetsförändring (Morgan, 1995:19ff).
Som ljussättare har man också möjlighet att påverka ljuskäglans form, Essig kallar detta för shape medan Morgan kallar det för texture. Detta är något som händer i naturen hela tiden framhäver Morgan, t ex när solljus eller en gatlyktas ljus bryts upp i ett grenverk (Morgan, 1995:22). Med hjälp av gobos kan detta göras på scen. Man kan även på vissa armaturer använda så kallade spadar för att göra ljuskäglans form triangulär exempelvis. Essig påpekar dock att ljuskäglans form syns först när ljuset träffar en yta, alternativt reflekteras i rök eller vatten. Förutom ljusets form måste ljussättaren också fundera över distribution. Det är en egenskap Essig tar upp och det har att göra med hur ljuset faller över hela scenen – fördelningen av ljus – och till vilken anledning (Essig, 2004:37ff).
Ljusets färg kan kopplas till de flesta olika funktionerna ljuset har beroende på hur man använder färg. Egenskapen kallas för color hos både Essig och Morgan och de gör ingen skillnad i deras respektive tolkning av den (Essig, 2004:39f; Morgan, 1995:22f). Essig framhäver dock att publikens upplevelse av färgerna på scenen är ett samspel av ljusets färg och färgen hos det som blir belyst (Essig, 2004:40).
Essig kallar det för sharpness medan Morgan kallar det för diffusion. De är motsatser till varandra men Essig och Morgan talar om samma sak, ljussättarens möjlighet att påverka om ljuskäglan skall vara skarp eller suddig (Essig, 2004:40f; Morgan, 1995:21). Detta görs antingen genom en förändring hos ett linselement i en armatur eller genom användning av olika filter. Morgan talar också om contrast som ett ljuselement som man som ljussättare måste fundera över. Det är dock ingen egenskap som man direkt förändrar utan snarare något som man indirekt förändrar genom bl a sharpness/diffusion (Morgan, 1995:21).
På grund av följespotar och rörliga lampor måste ljussättaren också fundera över ljusets rörelse. Detta är en egenskap hos ljuset som endast Essig tar upp. Hon kallar det för movment through space och det innefattar inte endast en rent fysisk rörelse av en armatur utan även en rörelse genom en så kallad chase. Något som också kan ge upphov till en känsla av rörelse är ljusövergångarna mellan ljusbilder. Essig kallar egenskapen för change och det styrs ofta av vad som pågår på scen eller tempot av skådespelet (Essig, 2004:41ff).
Den grafiska kartläggningen
Den här kartläggningen utgår från Reids grafiska kartläggning som visar hur olika funktioner samspelar med varandra (2001:7):
De olika funktionerna är dock Reids tolkning av vilka funktioner som finns. För att särskilja så många funktioner som möjligt måste vi undersöka det som har uppkommit under rubriken
Ljusets funktion.
Visibility är Essigs uttryck för illumination. Båda dessa uttryck är enskilda namn för samma funktion. Sculpture däremot speglar Essigs funktioner 3D form och 3D space. Om vi använder oss av Essigs uttryck särkiljer vi fler funktioner. På samma sätt kan vi göra med atmosphere som Essig delar upp i atmosphere (endast känslomässig atmosfär) och
environment. Selectivity däremot är exakt samma funktion som Essigs visual focus. För vi in detta i Reids kartläggning får vi den modell som syns på nästa sida.2
Dessa är dock långt ifrån alla funktioner som vi berörde i Litteraturundersökningen. Reid behandlar bl a två funktioner som inte ingår i hans egna modell, fluidity och style. Essigs funktioner image och style (återigen) passar inte in någonstans. Inte hellre Morgans funktioner performance style och dramatic style. Funktionen style är svår att begränsa för både Essig och Reid men de skriver båda två om det som Morgan definierar som två olika funktioner
performance style och dramatic style. Om vi utgår från Morgans style-begrepp har vi endast fyra funktioner som saknas i modellen ovan: fluidity, image, performance style och dramatic style.
Fluidity och style (eller performance style och dramatic style) är funktioner eller begrepp som Reid nämner i kapitlet Aims in lighting utan att ta med dem i hans grafiska modell (Reid, 2001:3-9). Anledningen till detta är för att fluidity inte beskriver en funktion utan snarare ljusets fysiska karaktär som medium i en teaterföreställning. Den behöver således inte vara med i kartläggningen. Style är en funktion som man som ljussättare anpassar sig efter, en utgångspunkt som man arbetar ifrån, alltså något som formar alla funktionerna i modellen. Image är likt style-begreppet något som formar de andra funktionerna. Utifrån dessa resonemang placerar vi in performance style, dramatic style och image i modellen, vi särar även på atmosphere och anvironment samt 3D form och 3D space för att tydliggöra att dessa är enskilda funktioner. Performance style, dramatic style och image placeras i mitten för att visa på att de styr de andra funktionerna. Den slutliga modellen syns på nästa sida.
illumination
3D form
3D space
selectivity
atmosphere
environment
Ljussättning av Våra värsta hår
Weibullsalen där Våra värsta hår skall spelas är inte i grunden en teaterscen. Till vardags är det en lunchrestaurang vilket men kan ana på bilderna i bilaga 4. Eftersom att det skall serveras mat under arrangemanget är det en väldigt passande lokal. Den är dock inte optimalt anpassad för scenarrangemang men det positiva med lokalen är att den har en upphöjnad som kan fungera som scen, rörligt ljus i taket samt att man kan gömma utrustning som stativ intill pelarna.
Våra värsta hår präglas främst av att vara en kabaréliknande tillställning. Den består av vissa melankoliska dramainslag men den är i huvudsak en blandning av sång, dans och komiska sketcher. Till skillnad från andra klassiska performance styles som teater, balett och opera innefattar inte kabaré en egen ljussättningsstil i sig utan varje framförande har en egen stil beroende på om det är ett sång-, dans- eller musikalnummer osv. Detta beror på att kabaré kan innehåller alla möjliga performance styles. Våra värsta hår är inte heller skriven eller
regisserad med någon speciell dramatic style i åtanke. Jag anser dock att föreställningen påverkas av tre olika saker. Först och främst 50-tals frisersalongstemat och Lundakarnevalen
illumination
3D form
selectivity
atmosphere
environment
3D space
image
performance style
dramatic style
som helhet. Våra värsta hår formas dock även av ett feministiskt tema som bl a bygger på sång- och dansnumret Singel Ladies (av Byoncé) och Sailor-numret som inspirerats av J. Howard Miller's affisch We Can Do It! (vilket är en känd feministisk symbol). Hela ensemblen består även av kvinnliga skådespelare.
Eftersom det inte finns några rår i taket för frontljus använder jag ett stativ på vardera sida av scen för att hänga frontljus. Varje stativ placeras intill pelarna för att de skall synas så lite som möjligt samt för att de inte skall vara i vägen.
frontljus placerade intill pelarna frontljus
Genom att rikta frontljuset på följande sätt täcker jag in hela scenen (illumination) utan att behöva så många hängpunkter. Jag hade egentligen gärna haft fler hängpunkter men eftersom jag endast har 6 stativ samt att det blir väldigt fult att ha en lokal full med stativ överallt valde jag att göra på ovanstående sätt. Genom att filtarera höger och vänstersidan olika kan jag skapa en dag- eller en kvällsatmosfär (environment) och påverka den känslomässiga
stämningen på scen (atmosphere). Jag kan även delvis skulptera skådespelsskorna (3D form) med frontljuset men det är inte optimalt med endast två hängpunkter.
frontljus – mer intensivt från vänster frontljus – mer intensivt från höger
Eftersom frontljuset är placerat på ett sådant sätt som minimerar antalet hängpunkter påverkar detta möjligheten att lyfta fram vissa områden för sig. Man kan säga att frontljuset är satt som en ända stor key and fill-ljussättning istället för flera små key and fill-ljussättningar. För att kunna lyfta fram enstaka skådespelerskor och områden på scen använder jag mig istället av bakljuset. Jag kan med hjälp av bakljuset fokusera åskådarens blick på en vissa plats (selectivity) samt skapa en tredimensionell känsla med hjälp av ljuset (3D Space). Jag har använt mig av tre lampor för detta eftersom att många av de olika sång- och dansnummerna består av tre personer (se bilaga 3). Hade jag använt mig av två lampor hade det varit svårt att använda dem som bakljus på ett bra sätt, att använde mig av fyra eller fler lampor var svårt att motivera i förhållande till vad dessa lampor skulle kunna göra i andra delar av ljussättningen.
I sång- och dansnumret Sailors används bakljuset och frontljuset som funktionen image. Genom att ljussätta som den högra bilden på föregående sida efterliknas affischen We Can Do It! (se bilaga 5) av J. Howard Miller's. Med tillhörande kostym blir likheten tydlig.
För att kunna skulptera skådespelerskorna (3D form) ytterliggare har jag satt ett sidoljus som skall framhäva skådespelerskorna former ytterliggare, framförallt vid dansnummerna.
Sidoljuset är filtrerat på samma sätt som frontljuset vilket gör att front- och sidoljus kan interagera med varandra utan att det ser konstigt ut. Vi kan alltså genom att använda oss av front- och sidoljus styra funktionerna environment, atmosphere, 3D form och delvis 3D space.
frontljus och sidoljus frontljus och effektljus
Under en del av sång- och dansnummerna är det väldigt många skådespelerskor på scen. Några av dessa framföranden är även väldigt energifyllda. Två av dessa är Välkommen hit-nummret och Finalhit-nummret. Under dessa nummer har jag fått en önskan om att skapa en konsertliknande atmosfär med mycket ljuseffekter. För att uppnå detta har jag monterat ytterliggare ett bakljus som är filtrerat med karnevalens färger lila-rosa och ljusblått (man kan se färgerna http://www.lundakarnevalen.nu/ [2010-05-11]). Med dessa lampor kan jag skapa chasear och andra blinkande effekter som hör konsertbranschen till. Jag kan även utnyttja det rörliga ljuset som redan finns i lokalen för att skapa andra konsertliknande och
nattklubbsliknande effekter. Jag har dock ingen renderad bild då de rörliga ljusen är i bruk men deras placering i lokalen syns på den översta bilden i bilaga 4. Både det rörliga ljuset och
det extra bakljuset är till för att skapa en wow-känsla hos publiken, alltså påverka publikens känslor. När jag använder dem kommer jag att påverka funktionen atmosphere men på ett annorlunda sätt. Istället för att återspegla en viss känsla på scen hamnar istället den energi som finns på scen i fokus och det är den som styr ljussättningen.
Utöver de 11 sång- och dansnummerna finns det 10 andra uppträdanden som är övergångar mellan sång- och dansscenerna. Det kan vara roliga sketcher eller kortare dramautspel. Dessa scener skall ha stilla ljusbilder och eventuella ljusövergångar skall inte vara synliga för publiken. Framförallt kommer frontljusets karaktär att skilja sig beroende på vilken miljö (environment) scenen utspelar sig i samt beroende på skådespelets karaktär (atmosphere). De fyra LED-armaturer (Studio Due Archiled 150/c RGBA highpower) kommer att användas till miljöbelysning i lokalen. Exakt vart dessa kommer att vara placerade är inte bestämt utan detta kommer att påverkas av hur lokalen ser ut när den är färdigmöblerad för arrangemanget.
Slutsats och diskussion
Den grafiska kartläggningen som arbetats fram i tidigare delar av uppsatsen visar tydligt på vilka begrepp och funktioner som finns inom teaterljussättning med utgångspunkt från det material som har behandlats. I egenskap av ljussättare/ljustekniker kan jag genom
kartläggningen löpande analysera mitt arbete och varje del av ljussättningen kan motiveras.
Kartläggningen visar på ett konstant samspel mellan funktionerna illumination, 3D form, 3D space, selectivity, emvironment och atmosphere. Vad som är intressant med detta samspel är att en del funktioner påverkar varandra mer än andra. Tittar man på den ljussättning jag har gjort kan man dra fler slutsatser angående vilka funktioner som står varandra nära. Detta framgår tydligast utifrån front och sidoljuset där varje förändring av ljuset kan tolkas som en förändring av funktionerna environment, atmosphere, 3D form samt 3D space.
Om man fortsätter analysera ljussättningen framgår det också att selectivity och 3D space påverkar varandra på ett tydligt sätt. Bakljuset uppgift är att framhäva enstaka personer på
scen, dvs styra publiken blick dit (selectivity). Samtidigt gör bakljuset att kontrasten ökar mellan skådespelerskan och bakgrunden vilket resulterar i att scendjupet upplevs större (3D space).
Detta är två slutsatser man kan dra utifrån min ljussättning men det vore intressant och se vilka slutsatser man kan dra av andra ljussättningar. Att i första hand använda bakljuset som en selectivity-funktion är exempelvis något okonventionellt. Det är inte ovanligt men man använder huvudsak frontljuset till detta men då måste man ha ett mer sofistikerat frontljus än vad jag har. Att undersöka flera olika ljussättningar utifrån den grafiska kartläggningen skulle säkert visa på andra resultat.
Det är också intressant att kika på hur olika ljusbilder kan misstolkas. Är det nödvändigtvis de funktioner som i hög grad påverkar varandra som också sinsemellan ger upphov till
feltolkningar? Om vi kikar på exemplet som tas upp i bakgrunden. Det som handlar om vännerna i skogen som grillar och den lömskt skrattande mannen. Kan ljuset i den senare ljusbilden uppfattas som en öppen spis. Detta betyder dock inte att kontentan av ljusbilden, att förstärka känslan som scenen utstrålar, går förlorad. Det är dock en fingervisning till att atmosphere och environment kan feltolkas. Om man söker efter feltolkningar i min
ljussättning av Våra värsta hår kan man dra slutsatsen att sidoljuset kan misstolkas för andra funktioner. Min användning av sidoljuset är att den skall skulptera de olika skådespelsskornas kroppar i de olika dansnummren. Det är främst kopplat till funktionen 3D form men även till atmosphere eftersom ljuset även skall förstärka upplevelsen av dansnummerna. Sidoljuset kan dock misstolkas att komma från exempelvis ett fönster vilket betyder att det handlar om funktionen environment. Eftersom vi är i en frisersalong som alldeles säkert har något typ av fönster är det en tolkning som kan kännas nära till hands. Men om man ser på föreställningen som helhet, att den exempelvis inte är särskilt naturalistisk och innehåller mycket sång och dans, känns tolkningen ändå ganska långsökt. Den tänkbara tolkningen visar dock på att de olika funktionerna kan feltolkas ganska fritt.
Sidoljuset, som jag nämnde i föregående stycke, kopplade jag bl a till funktionen atmosphere. Egentligen passar inte sidoljusets funktion in i atmosphere-begreppet så som uttrycket är
beskrivet i denna uppsats. Sidoljuset är exempelvis inte kopplat till en känsla som förmedlas på scen utan istället kopplat till att förstärka upplevelsen av dansen. Ett liknande dilemma som uppkommit genom ljussättningen har med det konsertliknande bakljuset. Jag klassade även detta ljus som funktionen atmosphere eftersom ljuset i första hand är till för att påverkar den känslomässiga upplevelsen. Likt sidoljuset handlar dock inte bakljuset om att förmedla en viss känsla på scen utan ljuset skall i första hand förstärka upplevelsen av vad som pågår på scen. Anledningen till varför just dessa två former av ljus är svårdefinierade är för att man
vanligtvis inte använder sig av sådant ljus inom teatern. Om man ändå gör det är det med helt andra motiv än vad jag har haft i min ljussättning. Sidoljus används exempelvis ofta men då för att efterlikna en viss typ av miljöljus som exempelvis ett fönster som jag beskrev tidigare. Det kan även användas som funktionen atmosphere men då för att spegla en känsla. Jag vill definiera sidoljuset, så som jag använder det i min ljussättning, som en funktion som skall förstärka den känslomässiga upplevelsen av rörelser på scen. Bakljuset definieras i sin tur som ett ljus som skall förstärka och spegla i huvudsak den musikaliska energi som kommer från scenen. Personligen känner jag att detta är två nya funktioner, om än väldigt närbesläktade till atmosphere, som har uppkommit ur dans och konsert istället för ur teater. Det vore intressant att undersöka alla funktionerna i kartläggningen i förhållande till annan scenkonst, dvs att använda kartläggningen som ett analytiskt verktyg för ljussättningar, och se vilka nya funktioner som uppkommer.
Även style är ett svårt begrepp att handskas med. Genom litteraturanalysen har två olika style-funktioner definierats, performane style och dramatic style. Om man ser till ljussättningen av Våra värsta hår, utgick jag från andra saker än just dessa funktioner. Det som styrde
inledningen av arbetet var bl a det hårtema som omger föreställningen, karnevalen som helhet och de feministiska delar som speglas av föreställningen. Dessa tre olika saker som påverkar föreställningen är i likhet med performance style, dramatic style och image något som påverkar hela produktionen och något man utgår ifrån. Jag finner det dock svårt att definiera några funktioner för dem. Samtidigt känns det som att vad som påverkar en föreställning i ett tidigt skede kan varieras i oändlighet och och därmed ge upphov till väldigt många funktioner.
Vad de alla har gemensamt är dock att de kan samlas under funktionen style, som en funktion som påverkar en större helhet och även ljusets alla funktioner. Det kanske är just därför som style är en svårdefinierad funktion för både Essig och Reid.
Rosalinda Krauss text skulptur i det utvidgade fältet som inspirerade till detta arbete kom fram till slutsatsen:
”... i det postmoderna tillståndet definieras inte praktik i relation till ett givet medium (skulptur), utan snarare i relation till en logisk operation utförd på en uppsättning kulturella termer, där vilket medium som helst – foto, böcker, linjer på en vägg, speglar, eller skulpturen själv – mycket väl kan användas.”
Rosalinda Krauss (1997:111) I hennes text utgår hon ifrån begreppsparet arkitektur/natur som kulturella termer (1997:111). I mitt arbete har jag inte utgått ifrån några begreppspar. Hennes arbete inspirerade till en kartläggning av ljusets funktion men jag lämnade ganska snabbt hennes teorier. I efterhand önskar jag att jag hade lagt mer arbete på en liknande undersökning som hennes. Funktionerna atmosphere/environment har exempelvis visat sig vara ett potent begreppspar. Detta upptäckte jag dock senare i arbetet tack vare litteraturundersökningen, ljussättningen av Våra värsta hår och nu diskussionen. En modell utifrån dessa begrepp och Krauss teori skulle i ett tidigt skede kunna sett ut på följande sätt.
icke-miljö miljö icke-känslor känslor Synliggöra (det på scen)
Modellen på föregående sida visar på något spännande som hade kunnat varit det här arbetet men som istället är början på något helt nytt. Något som kanske tar forskning på det här området vidare. Ett område som känns mer outtömligt än när jag började med detta arbete.
Källförteckning
• Essig, Linda (2004). Lighting and the design idea. 2nd ed. Belmont, Calif.: Wadsworth • Karnivalkommittén (2010a). Lundakarnevalen 2010 – Rätt&Felkarnevel. Biljettsläpp.
http://www.lundakarnevalen.se/externt-biljettslapp/628 [2010-04-23]
• Karnivalkommittén (2010b). Lundakarnevalen 2010 – Rätt&Felkarnevel. Showen. http://www.lundakarnevalen.se/sektioner/show [2010-04-23]
• Krauss, Rosalind (1997). Skulptur i det utvidgade fältet. Ingår i Från 60-tal till cyberspace. Stockholm: Konsthögskola. Sid. 98-112
• Krech, Lucas (2010-01-15). Light Cue 23 – Notes from the drafting table. Color Theory Basics – Dominant and Recessive Colors.
http://lucaskrech.com/blog/index.php/2010/01/15/color-theory-basics-dominant-and-recessive-colors/ [2010-04-02]
• McCandless, Stanley (1964). A syllabus of stage lighting. 11th ed. New Haven, Conn.: Drama Book Specialists
• Morgan, Nigel H. (1995). Stage lighting for theatre designers. London: Herbert Press • Reid, Francis (1998). Discovering stage lighting. 2nd ed. Boston: Focal Press
• Reid, Francis (2001). The stage lighting handbook. 6th ed. New York: Routledge • Tersmeden, Fredrik (1998, bearbetad 2010). Lundakarnevalen 2010 –
Rätt&Felkarnevel. Historia. http://www.lundakarnevalen.se/om-lundakarnevalen/historia [2010-04-23]
Bilaga 1 – Krauss kartläggning
1 http://www.qedata.se/bilder/gallerier/litauiskt-galleri/pa-landet/landskap5.jpg [2010-05-09] 2 http://www.artscenecal.com/ArtistsFiles/SmithsonRo/SmithsonRoJPGs/RSmithson1D.jpg [2010-05-09] 3 http://kakelbloggen.files.wordpress.com/2009/09/nyrennasans1.jpg [2010-05-09] 4 http://www.mediabistro.com/unbeige/original/SPIRALJ.GIF [2010-05-09] 5 http://www.visitingdc.com/images/notre-dame-picture-4.jpg [2010-05-09] markerade platser skulptur icke-landskap axomatiska strukturer icke-arkitektur----neutral plats-konstruktion landskap arkitektur---sammansattLandskap = Icke-arkitektur Plats-konstruktion Arkitektur = Icke-landskap
Svenskt landskap1 Partially Buried Woodshed av Smithson2 Nyrenässansbyggnad3
Gargoyle på Nottre Dame5
Spiral Jetty av Smithson4
Markerad platser Skulptur
The Matter of Time av Serra6
Bilaga 2 – Teknisk specifikation för Våra värsta hår
• 10x P-64 1kW• 4x LED-armaturer Studio Due Archiled RGBA (highpower) • 6x Fresnell/PC 650W Selecon Acclaim
• 6x Stativ 087 svarta
• 8m laddertross med tillhörande stativfästen • 12ch Dimmer Okero
• 9 st Martin Smart Mac • 1x Avolites Azure 2000 • Hazer
Bilaga 3 – Beskrivning av sång- och dansnummerna i Våra värsta hår
1. Intro (Fever instrumental) - En städerska gör entré, rör sig runt omkring på scen &avslutar med att sätta på radion.
2. Välkommen hit (Welcome to the sixties) - först kommer 3 tjejer in & sjunger, sen kommer en in, sen kommer 3 in, sen kommer resten in och det blir dans för fullt. 3. The Penis Sisters (I will survive) - 3 tjejer på scenmitt, står stilla och
sjunger/smådansar vi tre mikrofoner på stativ.
4. Gregorian (Hit the road Jack) - 10 munkar kommer in (gärna ljus underifrån) stillastående.
5. Ring a ding (?) - 10 tjejer, sång och dans på hela scenen. 6. Eldvakt (Constant Sorrow) - tre scouter, stillastående.
7. Waila (Prince of Egypt) - 2 tjejer, kommer inte dansa men röra sig fritt på scen 8. Sailors (Belleville) - 4 sjömän hoppar upp en och en ur en stor fraktlåda, dans och
sång.
9. Single Ladies (Single Ladies) - 3 tjejer dans scenmitt.
10. Ståpäls (Fever) - En städerska sjunger, under numret kommer resten av tjejerna in en och en och tar plats på scen i bakgrunden. De går sedan ut en efter en och städerska avslutar låten på samma sätt som hon gjorde entré, stänger av radion och går ut (Showen är slut, black?)
