Digitala medier i undervisning?

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Examensarbete

Digitala medier i undervisning?

Digital media in school?

Roberto Hernández Herrero

Examen: Lärarutbildning 90hp Examinator: Bengt Linnér Huvudämne: Engelska Handledare: Bjørn Wangen

Abstrakt

Syftet med detta arbete har varit att undersöka ungdomars användning av digitala medier och hur de ser ut på användningen av dessa i sina respektive skolgång. Med en bredare kunskap på området är förhoppningen att lärare ska kunna bedriva undervisning som inkluderar datorer och tillgången till digitala medier på ett mer effektivt och utvecklande sätt.

För att närma mig till ämnet har jag genomfört kvalitativa intervjuer med elever i olika program på gymnasienivå. Resultatet av undersökningen visar att formerna för lärande har förändrats de senaste åren på grund av den explosion av digitala verktyg som blivit en del av vår vardag och att det därför krävs nya färdigheter för att kunna navigera i det överflöd av information som finns på nätet. Undersökningen visar också att bild kan ha blivit viktigare än text för att förstå, tolka och förmedla mening och att sociala medier eller datorspel används väldigt sällan i undervisningen. Elever uttrycker en tydlig vilja att i större utsträckning få använda datorer i undervisningen och anser att lärarna än så länge inte har tillräcklig kunskap för att bedriva den typen av undervisning.

Keywords:

Digitala medier, Sociokulturellt Perspektiv på Lärande, Internetvanor, Facebook, Datorspel, Identitet, Självuttryck, Bild, Multitasking

Innehållsförteckning

Abstrakt

1. Inledning

2. Syfte och frågeställningar

3. Disposition

4. Litteraturgenomgång

4.1 Sociokulturellt perspektiv på lärande...11

4.1.1 Sociokulturella redskap………13

4.1.2 Hur kunskap bevaras och vidareförs; det kollektiva lärandet ...14

4.1.3 Digitala medier i ett sociokulturellt perspektiv………15

4.2 Identitet, samspel och självuttryck…………...………...……17

4.2.1 Om dagens ungdomar………..17

4.2.2 Identitet………18

4.2.3 Samspel………20

4.2.4 Självuttryck………..21

5. Metod

5.1 Urval……….………..24

5.2 Reliabilitet……….………24

5.3 Etiska frågor………..25

6. Resultat

6.1 Frågor och svar……….26

7. Analys och diskussion

8. Slutsatser

Referenslista

Bilagor

1. Inledning

Under mitt fjärde år som lärarstudent blev jag placerad på ett gymnasium för att genomföra min praktik och under de första veckorna upptäckte jag något som fångade min

uppmärksamhet. Eftersom jag aldrig tidigare haft någon kontakt med svenska ungdomar var jag tvungen att noggrant iaktta mina elevers beteende långt innan jag kunde börja undervisa dem.

Snart är det åtta år sedan jag flyttade till Sverige från Spanien. När jag kom hit kunde jag inte ett enda ord svenska och, trots att jag hade läst engelska både på gymnasiet och privat, var det inte ett språk jag behärskade flytande. Det har varit under den här tiden som jag har lärt mig att prata dessa språk. Här har de digitala verktygen, som precis under dessa år har genomgått en kraftig utveckling, varit av oerhörd stor nytta för mig i mitt eget lärande.

Under ungefär fyra veckor observerade jag elevernas beteende samt deras språk i syfte att bättre lära känna dem, något som förmodligen ledde till att jag kunde närma mig deras intressen och i sinom tid inleda min första lektion med tillräckligt självförtroende i min nya lärarroll.

De flesta elever på denna skola äger en mobiltelefon med Internetuppkoppling, något som säkert också kan sägas om de flesta elever i Sverige. I början blev jag nästan chockad när jag såg att nästan alla elever använde sina mobiler under lektionstid för att göra något annat än vad själva lektionen handlade om. De pekade på skärmen, visade saker för sina klasskamrater, tog telefonen i horisontalt läge med båda händerna precis som man gör när man spelar tv-spel osv. Lärarens återkommande hot om att konfiskera telefonerna om de inte omedelbart lades ner i fickan hjälpte inte.

Jag blev väldigt nyfiken på vad eleverna gjorde med sina mobiler. Jag misstänkte att jag skulle upptäcka mycket om deras intressen och få veta mycket om deras liv om jag fick veta lite mer om deras medievanor. Ibland gick jag runt alla bord och spionerade och ibland frågade jag direkt vad de gjorde med sina telefoner. Framför allt visade det sig att det handlar

om tre primära aktiviteter: Facebook, YouTube och mobilanpassade datorspel. Tätt därefter följer andra aktiviteter såsom chat och sms, bildvisning och bildredigering samt sökning av information, relaterad eller icke relaterad till själva lektionens innehåll. Samma sak hände vid datorbaserade lektioner. Våra elever samlades i en datasal eller öppnade sina egna MacBooks för att leta efter information och därefter skriva en egen text eller för att jobba med grammatik på nätet genom uppgifter som läraren och jag hade planerat. Under lektionstid hoppade

eleverna fram och tillbaka mellan skolarbetet och sina personliga Facebooksidor, olika datorspel eller övriga ovanstående aktiviteter.

När det var dags för mig att börja undervisa mina elever byggde jag upp lektioner med tanke på elevernas intressen som jag hade upptäckt under de senaste veckorna. Jag använde mig av deras egna digitala medier för att fånga deras uppmärksamhet. Precis då, föddes idén om att skriva detta arbete.

Huvudproblemet ligger i att lärare inte är riktigt förberedda för att använda IT i klassrummet och inte heller har tillräcklig kunskap om vad barnen gör på nätet och varför de gör det. I många fall har eleverna bredare kunskaper om datoranvändning än vad pedagoger har. De navigerar genom webbsidor som lärare aldrig har hört talas om, använder ett främmande språk för att prata om sina aktiviteter på nätet och spelar datorspel som lärare aldrig provat, vilket skapar ett kommunikationsglapp som är svårt att överbrygga. Samtidigt är det

fortfarande oklart för lärare på vilket sätt IT kan gynna lärandet och slutligen provar varje lärare sina egna experiment, då en dokumenterad praktik i ämnet fortfarande saknas. Att öka kunskapen kring elevers användning av digitala medier, hur lärande i dessa sammanhang kan gå till och anledningarna som lockar ungdomar till dessa aktiviteter känns oerhört viktigt för att datorbaserad undervisning ska kunna blomstra och etableras i skolan för att stödja både lärarna och eleverna till att nå de uppsatta kunskapsmålen.

2. Syfte och frågeställningar

Med detta arbete vill jag undersöka elevers användning av digitala medier så som Internet, sociala medier, andra programvaror och datorspel. Dessa aktiviteter är en viktig del av elevernas liv och med en bredare kunskap kring detta ämne kommer det förmodligen att bli lättare för lärare att nå sina elever och dra nytta av den kunskapen för att skapa

undervisningssituationer baserade på elevernas intresse samt minska avståndet i relationen mellan lärare och elever. Jag kommer att grunda min undersökning dels på elevernas

förståelse av vad deras digitala liv innebär och hur de ser att digitala verktyg kan användas i klassrummet.

För att begränsa arbetet ska jag försöka hitta svar på följande frågor:

1. Hur ser elever på sin användning av digitala medier?

2. Hur används enligt elever digitala medier i undervisning och hur skulle de vilja använda dem i skolan?

3. Disposition

Den första delen av arbetet ägnas åt en genomgång av teorier om lärande som utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv utvecklat i Sverige av bland andra Roger Säljö, samt en utvidgad läsning av det sociokulturella perspektivet genom analys av de digitala verktygen.

Därefter fortsätter jag med en genomgång av tidigare forskning som behandlar de aktiviteter som dagens ungdomar spenderar så mycket tid på och de anledningar som lockar ungdomar att spendera mängder av timmar av sina liv på nätet eller vid datorer. Elza Dunkels och Mark Prensky är de två forskare som främst beaktas här. Där behandlas begreppen identitet, socialt samspel och självuttryck som centrala punkter för att förstå varför våra elever är så inställda på att smälta samman sina fysiska och digitala liv på ett naturligt sätt. I denna del ger jag också en kort beskrivning av de risker som ungdomar är utsatta för genom användning av digitala medier.

Därpå beskriver texten metoden och genomförandet för denna undersökning. Jag har valt att använda mig av en kvalitativ intervju med elever i olika program på gymnasienivå. Eleverna är sexton och sjutton år gamla. Därefter presenteras resultatet och analysen av intervjusvaren och arbetet avslutas med några förslag till vidare forskning inom ämnet.

4. Litteraturgenomgång

Eftersom skolan är ett socialt sammanhang och de flesta aktiviteter som sker vid datorer har en tydlig social karaktär, anser jag det lämpligt att fördjupa mig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande som i Sverige har företrätts av bland andra Roger Säljö. I följande kapitel ska jag försöka sammanfatta de generella aspekterna av Säljös teorier om lärande samt lyfta upp de delar som betraktar digitala medier och lärande.

4.1 Sociokulturellt perspektiv på lärande

Ett sociokulturellt perspektiv på lärande har sin grund i den sovjetiske teoretikern och psykologen Lev Vygotskij. Vygotskij (1896-1934) utvecklade idén om att barns och även vuxnas lärande och utveckling sker i samspel med omgivningen, och att tal samt olika former av kommunikation spelar en avgörande roll i människans kognitiva processer (Vygotskij

1978, s. 23).

Vygotskij påstod att den högsta punkten i den intellektuella utvecklingen av de praktiska och abstrakta processer som är unika för människan sker när talet och praktiken konvergerar (a.a., s. 24). Detta påstående utgör grunden för ett sociokulturellt perspektiv; om man vill förstå hur människans lärande sker, måste man observera de aktiviteter som människan involveras i. Lärande sker i samspel med andra människor och med de artefakter som finns till hands. Språket och talet är ytterligare redskap som är tillgängliga för människan för att förstå sin omgivning, reflektera och kommunicera kring den.

I Sverige är Roger Säljö, professor i pedagogisk psykologi, den mest uppmärksammade företrädaren av ett sociokulturellt perspektiv. Han lägger grunden för sin version av detta

perspektiv i två böcker, Lärande i praktiken (2000) och Lärande och kulturella redskap (2005).

Säljös syfte är:

”att lyfta fram lärande och försöka bidra med en analys av en del av de aktiviteter genom vilka enskilda människor, organisationer och samhället i sin helhet utvecklar och bevarar insikter, kunskaper och färdigheter och får dem att leva vidare” (Säljö 2005, s. 16).

Roger Säljö definierar kunskap som ”ett oändligt och oavslutat äventyr” som pågår under hela individens liv (a.a., s16). Det skall noteras att styrdokument pekar på detta när det står till exempel att ”Skolväsendet ska främja elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära” (Gy11, s.5). Säljö utvecklar sin teori kring lärande i opposition till de teorier kring lärande som traditionellt har dominerat skolan, dvs. teorier som har sitt ursprung i antikens filosofi och som benämns rationalism och empirism.

Enligt empirism framstår lärande som en fråga om hur människan utformas av sin omvärld. Människan ses som ett tomt blad, som John Locke kallade det, tabula rasa, som fylls på med sinnesintryck av sin omgivning. Enligt empirismen bygger kunskap på erfarenheter och ger bilden av att kunskap kommer utifrån individen.

Rationalismens syn på lärande däremot bygger på idén att kunskap kommer inifrån själva människan och att den utvecklas genom lärande. Lärandet accentuerar intellektet och biologiska faktorer och lärande ses som en process som är beroende av naturgivna

förutsättningar. Kunskap kan då organiseras och förpackas för att sedan förvärvas i individens hjärna. Rationalismen innebär i praxis att barn kan lära sig det mesta utantill vilket kräver disciplin och ett visst auktoritärt sätt att undervisa på (Om empirism och rationalism se t.ex. Säljö. 2005, s. 17 och 224). Problemet med båda teorierna, enligt Säljö, är att de har studerat människan utanför det historiska och kulturella sammanhang som hon lever och utvecklas i. Säljö hävdar istället att: ”för att förstå lärande kan man inte koppla loss vare sig individer eller kollektiv från den omgivande världen, dess teknik eller dess sociala praktiker” (a.a., s.22) I båda fallen, menar Säljö, spelar transmissionsmetaforen en avgörande roll; att lära är att återupprepa förpackade kunskaper under båda dessa teorier (a.a., s.224). Oavsett om det är beteende, färdigheter eller sinnesintryck (empirismen), eller rena fakta, mentala bilder eller representationer om världen (rationalismen), så överförs kunskap till och inhämtas av

individen. Eftersom Säljö inte tror att kunskap på något sätt lagras i människans intellekt och eftersom det svenska språket präglas av begrepp som inlärning eller inhämtning, som tyder på den redan nämnda transmissionsmetaforen, introducerar han ett begrepp som företräder hans syn på lärande i motsats till de traditionella teorierna: appropriering. Säljös definition av appropriering är att man vänjer sig och blir förtrogen med språkliga, intellektuella och fysiska redskap som har utvecklats av människan under hela hennes existens (a.a., s. 43).

Sammanfattningsvis beskriver Säljö sin syn på ett sociokulturellt perspektiv så här:

”I ett sociokulturellt perspektiv på lärande syns människan som en redskapsproducerande och redskapsanvändande varelse, som inte bara lever i världen, utan som också omvandlar den för sina syften. Hon utvecklar kunskaper och färdigheter genom att skapa kulturella redskap som ingår i olika verksamheter i samhället och som förändrar våra sätt att kommunicera, att arbeta, att roa oss och därmed också våra sätt att lära. Hon transformerar sin omvärld genom sina kunskaper och färdigheter, och transformerar också sig själv genom sitt lärande” (a.a., s.225)

För att förstå människans lärande måste man observera och analysera de olika aktiviteter som hon engageras i. Enligt Säljö gör människan absolut allting med hjälp av olika intellektuella eller fysiska redskap (verktyg eller artefakter) som inte är naturgivna; som hon har skapat med syfte att förstå, förvandla, kommunicera, utnyttja eller interagera med sin omgivning. För att förstå lärande måste vi också studera dessa artefakters historiska utveckling, deras sociogenes, och hur människan tidigare använt och använder dem idag till sin fördel.

4.1.1 Sociokulturella redskap

En sociokulturell evolution handlar ”om den utveckling och användning av kulturella redskap som bidrar till att forma människors kognitiva och kommunikativa repertoar liksom deras sätt att använda fysiska redskap” (Säljö 2005, s. 225). Trots att det finns en grundläggande

analytisk distinktion mellan intellektuella (språk, tänkande, skrift) och fysiska (penna, dator, hammare) redskap försvinner dessa skillnader i praxis för att förstå människans lärande, enligt Säljö. Båda är skapade av människan under historien och båda tjänar samma syfte. Språket,

som Vygotskij menade, är också ett verktyg som människan har uppfunnit och utvecklat, skapat för efterföljande användning i kommunikation och tänkande.

Språkets syfte är att vara i kontakt och kommunicera med andra och att organisera

människans kognitiva processer; ”språket är med och formar det vi kallar medvetande” (a.a., s. 44). Eftersom man inte kan skilja mellan språk och tänkande i ett sociokulturellt perspektiv (vi använder språket till att genomföra våra kognitiva processer), tycks språket och samtalet vara de viktigaste av alla artefakter för lärande (a.a., s. 33).

I ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan man påstå att människan inte upplever världen direkt, utan att vi ser och agerar i den med hjälp av de artefakter som medierar och ger oss information om det vi intresserar oss för. Mediering innebär således att ”människan samspelar med externa redskap när hon agerar och varseblir omvärlden” (a.a., s.26). Säljö använder sig av Vygotskij som uttryckte att ”människor tänker i omvägar genom att vi använder redskap” (a.a., s. 26). Det måste alltså finnas en växelverkan mellan externaliseringar [artefakter] och våra sätt att tänka och lära, menar Säljö (a.a., s. 101). En konsekvens av detta sätt att förstå människans beteende och lärande är att när de olika artefakter vi använder för att förstå och interagera med världen utvecklas, och när själva sättet att använda dessa verktyg förändras, blir också vårt sätt att tänka och lära således annorlunda.

4.1.2 Hur kunskap bevaras och vidareförs -det kollektiva lärandet

För att förstå hur människan bevarar kunskap och överför den till de efterkommande generationerna måste vi titta närmare på det verktyg som har spelat en stor roll i denna utveckling: skriften. Långt innan skrift fanns hittade människan andra vägar att förvara och kommunicera förvärvad kunskap till sina ungdomar. Man uppfann sånger, talesätt, ordstäv och liknande verktyg som tjänade detta ändamål. Trots att dessa former finns och fungerar fortfarande idag var det genom införandet av olika representationssystem som människans utveckling fick ett kraftfullt genombrott. Skriften tillhandahåller människan ett externt

minnessystem där stora mängder kunskap kan bevaras och senare användas av läsare som

intresserar sig för den kunskapen. Med hjälp av bland annat skrift behöver inte varje

generation börja om från början; tekniker, teorier, instruktioner och olika former av kunskap förvaras och finns tillgänglig att användas. Nya generationer approprierar det kollektiva

minne och lärande för att från denna punkt utveckla nya kunskaper, nya kulturella verktyg och nya sätt att lära. Redskap blir således ett uttryck för det kollektiva lärandet: ”Man använder sig av sociala erfarenheter som strukturerade resurser när man tillverkar artefakter” (a.a., s. 78).

Skriften kan beskrivas som en teknik för mediering via inskription som innebär att man reproducerar talat språk i fysisk och visuell form (a.a., s. 110). Människan har utvecklat mängder av olika typer av skriftliga representationer: bildskrift, tecken för hela ord eller stavelser och alfabetet. De fysiska verktygen som behövs för att genomföra skrift har också genomgått en imponerande utveckling: från bland annat papyrus, stenar, mejsel, fjäder, papper och pennor till iPad.

En intressant aspekt på skriften är att den har förändrats under historien (så som de

nödvändiga skrivverktygen), och med de förändringarna har det också tillkommit förändringar i vårt sätt att lära. En annan aspekt gäller ”det kollektiva lärande som skriften representerar”, dvs. vikten av skrift som ett gigantiskt minnessystem som bevarar det kollektiva minne som överförs till nya generationer (a.a., s.114).

4.1.3 Digitala medier i ett sociokulturellt perspektiv

Enligt Säljö ersätter inte de digitala verktygen traditionella sätt att kommunicera och lära, istället kompletterar de dessa med nya möjligheter. De flesta av de aktiviteter som sker vid användningen av Internet är inte nya; det förekommer till exempel läsande, skrivande och observation av bild eller film, men eftersom sättet att läsa och skriva i denna miljö skiljer sig från tidigare måste vi förstå att lärandet också har förändrats och utvecklats till något nytt genom approprieringen av dessa nya kulturella artefakter. ”För att komma åt de delar av vårt kollektiva minne som bygger på användningen av nya artefakter och medierande redskap, måste vårt sätt att lära, och tänka mer i allmänhet, utvecklas” (a.a., s. 140).

En tydlig förändring i det sätt som man lär idag är relevansen av bilden. Enligt Säljö har bilden, genom digitala medier och informationsteknologin, förvärvat en ledande plats bland de olika verktyg som finns för att skapa och kommunicera mening, ”kanske till och med viktigare än skrift” (a.a., s. 161). Trots att införandet av tv:n ökade bildens betydelse som medium för att förstå och kommunicera om världen, har denna betydelse starkt intensifierats

med lanseringen av billiga digitala kameror, sista generationens telefoner utrustade med kraftiga foto- och videokameror och givetvis Internetuppkopplingen. Spridningen och användningen av webbsidor och plattformar som bedriver aktiviteter med bildpublicering i fokus har haft en oerhörd genomslagskraft. De nya medierna förändrar drastiskt de sätt på vilka människor skapar mening och innebörd. ”Bilden och audiovisuella medier kommer att dominera människors erfarenhetsvärld” (a.a., s. 222). Säljö anser dock att vi kommer alltid att behöva både bild och text. De används som komplementära resurser i människans vardagliga samtal och lärande, men det är faktiskt obestridligt att bilder och texter samspelar på nya sätt och att detta kräver att lärande och tolkningsprocesserna anpassas (a.a., s. 161).

Multimodalitet, som beskrivs av Gustafsson och Mellgren (2007) som användandet av flera

olika uttryckssätt för att kommunicera sitt budskap, spelar en nyckelroll för att begripa den förändringen i lärande som sker nuförtiden. Information på Internet presenteras på ett annorlunda sätt jämfört med det vi var vana vid för bara några år sedan. Det sker oftast med en kombination av texter, bilder, film- och audiofiler med mera som överlappar för att bilda en multimodal enhet som erbjuder läsaren en interaktivitet tidigare helt okänd för

mänskligheten. Internet erbjuder olika möjligheter och olika vägar att närma sig innehållet och detta kräver nya färdigheter. Som Roger Säljö påstår: ”Som gäller i alla sammanhang, är den tekniska utvecklingen beroende av den samtidiga utvecklingen av intellektuella redskap” (a.a., s.169).

De färdigheter som behövs för att klara sig i digitala miljöer (digital literacy på engelska) handlar både om tekniska och intellektuella aspekter. Man ska kunna använda själva tekniken, datorer och programvara, man måste veta hur man söker information och bedöma vad man kan lita på, man måste förstå digital information, vilket kräver nya tolkningsfärdigheter, och kunna sätta den i sitt eget sammanhang. Att läsa är inte längre en avgränsad färdighet, ”det är snarare ett sätt att vara och förhålla sig till världen” (a.a., s. 221).

Läsande blir en personlig och anarkistisk aktivitet, enligt Säljö. Med tanke på de stora

mängder information som erbjuds på nätet väljer användaren det som intresserar henne. Sättet att skapa mening utifrån digital information styrs nu mycket mer av individuella intressen och preferenser, där lärande blir mer ”design” än återgivning (a.a., s. 222).

Staffan Selander definierar design för lärande inom tre kategorier. Skolan som institution designar verksamheten, bestämmer vilka kunskaper som ska förmedlas, vilka lokaler som ska användas, osv. Lärarens perspektiv är att pedagogen designar lärandets förutsättningar:

läraren väljer de resurser som ska användas, vilka aktiviteter som ska genomföras, hur tid och rum ska användas. Den tredje kategorin ses utifrån den lärandes perspektiv: elever formar sin förståelse av världen (ämnet, situationen, sin egen identitet etc.) ”genom att bearbeta och transformera information och skapa en egen representation av hur han eller hon förstår ett visst kunskapsområde” (Selander. 2012).

Enligt Säljö är inte längre läsande av den linjära texten i bokens form där man går från första till sista sidan den dominerande läsarten. Ungdomar föredrar kortare text som inkluderar bild och länkar till andra webbsidor för att hoppa mellan texter och andra medier. Den här typen av läsande påverkar givetvis sättet att skriva, som måste anpassas till dessa modeller om man vill att texten ska läsas, enligt Säljö. Som en konsekvens av en växande digital multimodalitet blir den nya generationen experter på multitasking (a.a., s. 221), människans förmåga att göra flera saker eller lösa flera uppgifter samtidigt.

I ett sociokulturellt perspektiv på lärande, som det redan har poängterats i detta arbete, är det viktigt att studera de aktiviteter som människan involveras i för att förstå hur inlärning sker. Följande avsnitt ägnas således att beskriva ungdomars aktivitet i relation till digitala medier för att få en bredare bild av hur lärandet sker i dessa sammanhang.

4.2 Identitet, samspel och självuttryck

4.2.1 Om dagens ungdomar

Om vi följer Roger Säljös argumentation kan vi utan tvekan påstå att dagens ungdomar lär sig på ett signifikativt annorlunda sätt jämfört med tidigare generationer. De har approprierat det kollektiva kulturella minne och de sociokulturella redskap som finns tillgängliga för dem och som har utvecklats under decennier eller millenier, och nu är de beredda att utveckla dessa kunskaper till något nytt: kunskaper som med stor sannolikhet skall externaliseras på

annorlunda sätt än sina föregångare genom att använda de artefakterna som redan finns eller dem som de själva kommer att uppfinna eller utveckla.

Våra elever tillhör den generationen som Marc Prensky (2001) kallade Digital Natives. De lever i en värld med tillgång till Internet, datorer och många andra teknologiska artefakter

redan från födseln. Prenskys arbete försöker ge en förklaring till försämringen av elevers resultat i den amerikanska skolan. Den främsta orsaken till denna försämring är, enligt Prensky, att vårt undervisningssystem inte är anpassat till våra Digital Natives. Han använder en metafor där han jämför Digital Immigrats med invandrare som försöker lära sig ett nytt språk: de kommer alltid att ha kvar en viss brytning (man kommer ihåg hur det var tidigare). Det som händer med Digital Natives är att de är infödda med detta språk, ”they only know a world that is digital” säger Palfrey och Gassen (2008, s.4), och både skolans styrelse och lärarkåren präglas av ”invandrare” som försöker lära dem. Resultatet är enligt Prensky enorma kommunikationsproblem mellan parterna (2001). Trots att Prensky började skriva under en period av teknikoptimism som var vanligt förekommande för 10-15 år sedan, så ser vi fortfarande att lärarna har problem med datorbaserad undervisning, dels på grund av brist på digital kompetens, dels på grund av brist på kunskap om elevers sätt att använda datorer.

Digital Natives, som också Säljö poängterade, är vana vid att ta emot information riktigt snabbt. De tycker om parallella processer och multitasking. De föredrar grafik framför text och föredrar spel framför seriöst arbete (Prensky 2001, s.2). Ett problem ligger i att vi som inte är vana vid en sådan dynamik, finner det väldigt svårt att förstå och uppskatta de

färdigheter som våra unga är så duktiga på. Vi tvivlar på att våra elever kan lära sig något när de spelar Angry Birds med sina mobiler under lektionen eller lyssnar på musik för att, helt enkelt, vi inte kan göra det. Vi vuxna, måste acceptera att våra unga lär sig på ett helt annat sätt än vad vi gjorde och att det inte är de som ska anpassa sig till vårt sätt att undervisa, och det är skolan som måste anpassa sig till våra elevers sätt att lära.

4.2.2 Identitet

Elza Dunkels hävdar att för våra ungdomar ses nätet som ”ytterligare ett rum” (2009, s.16). De flesta elever som hon intervjuade vet vad som är skillnaden mellan nätet och riktiga livet men skiljer inte mellan de två: det som sker på nätet är för våra elever lika verkligt som det som sker utanför. Palfrey och Gassen uttrycker sig i samma riktning när de skriver att ”It [den digitala miljön] is just an extension of the physical world” (2008, s.19).

Det viktigaste som sker på nätet är enligt Dunkels att det frigör oss från den roll som vi har i det fysiska livet på olika sätt. I det fysiska livet är vi bundna till livsstilar, traditioner och

sociala normer som begränsar vårt beteende. Det finns regler för varje kön, regler för

åldersgrupper, social status eller sociala klasser osv. På nätet ”får flickor testa roller som inte är tillgängliga för dem just för att de är flickor” (Dunkels, s.32). De reaktioner som sker på nätet genom att experimentera med identitet kommer ofta inte omedelbart, eller kommer inte alls, som kan hända i det fysiska livet. Den asynkroniteten ger oss utrymme för att testa olika drag på vår egen identitet. Digital Natives, påstår Palfrey och Gassen, uppdaterar ständigt sina sociala och privata identiteter och testar olika aspekter av dem (2008, s.20-22).

Ann-Charlotte Palmgren (2007) skriver att ”Internetär en plats för transformationer och kan ses som en identitetsfabrik”. I hennes arbete studerar hon unga kvinnors och flickors syn på kroppen och identiteten i dagböcker på nätet. Hon menar att unga kvinnor och flickor kan få bekräftelse och bli hörda genom att skriva dagbok på Internet. Flickorna skriver om sitt problematiska förhållande till sin kropp: ”en fokusering på kroppen som kan anses vara en väsentlig del av vår självbild och identitet” (s. 81).

Trots att pojkarna har mer utrymme för självuttryck i det riktiga livet än flickor, påstår Peterson och Munters att de också känner behovet och finner det lättare att experimentera med sin identitet via datorn. I ett experiment spelar de in två pojkars första gång vid The Sims, ett videospel som skulle kunna ses som ett ”digitalt dockhus” (Linderoth 2007, s.32). I de tidiga försöken konstruerar pojkarna sina spelkaraktärer mycket liknande deras självbilder, men så fort de upptäcker spelens möjligheter börjar de att experimentera med olika drag som inkluderar feminina drag. Detta skulle vara, enligt Paterson och Munters, nästan otänkbart i det fysiska livet pga. samhällets fördomar (a.a., s.40-41).

I detta experimenterande med självidentitet spelar idag bilderna som läggs ut på nätet en avgörande roll. Att ta bilder, redigera dem och välja ut de som sedan laddas upp har blivit en viktig och nästan daglig aktivitet för våra unga (Dunkels, s.47). Ungdomar experimenterar med olika roller genom att dela med sig av sina privata bilder och vuxna oroar sig för att vissa bilder läggs ut. ”I flera fall är det ett sexuellt laddat material som sprids och som finns kvar för evigt” (a.a., s. 47). I många fall, fortsätter Dunkels, lägger unga ut bilder som får dem att må bra, i de fall där de känner sig otrygga och även kränkta i det riktiga livet pga. sitt utseende (a.a., s.38). Fotografier hjälper unga att formaden bild av sig själva som de vill att andra ska se och har möjlighet att uppdatera den när som helst. Detta är, enligt Palfrey och Gassen, den främsta anledningen till att dagens barn är mer villiga att dela med sig av mer

information om sig själva än tidigare generationer (2008, s.23). På nätet hittar de det perfekta rummet för att experimentera med den identitet de vill vara.

4.2.3 Samspel

Så som Prensky och Säljö påstod, menar Dunkels att våra elever har förändrats jämfört med tidigare generationer. Ur ett annat perspektiv menar Dunkels att ungdomars prioriteringar och värderingar är annorlunda och deras syn på öppenhet är inte likadan som tidigare

generationers: ”man öppnar sig mer även inför okända personer” (Dunkels, s.19). John Suler kallade det för ”online disinhibition effect” (a.a., s.27) och den beskrivs nedan.

Det finns olika anledningar att bli mindre hämmad på nätet än i det riktiga livet; den första är

anonymitet. ”Känslan av anonymitet kopplar bort oss från oss själva”, påstår Dunkels. Vi

reagerar annorlunda om vi inte omedelbart får reaktioner på det vi säger och, trots att de flesta unga helst kommunicerar på nätet med folk de känner i det fysiska livet, upplevs

anonymitetseffekten ändå. Man upplever anonymitet därför att man inte träffas ansikte mot ansikte (a.a., s.28).

En annan anledning till känslan av frihet som testas på nätet är asynkronitet. Istället för att anpassa oss till de andras reaktioner och inte uttrycka det vi vill, som vi ofta gör i det fysiska livet, upplevs nätet kunna erbjuda en hämningsfrihet som gör att man slipper den sociala kontrollen. Detta hjälper många som känner sig begränsade i det fysiska livet, som

exempelvis homosexuella som gömmer sin identitet eller pojkar och flickor som är tvungna att spela en roll som samhället förväntar sig av dem, att släppa loss sin fantasi, sina känslor och sina fullständiga personligheter. ”För ungdomarna har [sociala medier] inneburit positiva möjligheter att diskutera känsliga ämnen med andra, samt att utforska och uttrycka sin

identitet på ett ärligare sätt” (Wiik 2010). Tyvärr kan detta också betyda att folk finner det lättare att trakassera och vara elaka mot varandra, och att folk med extrema åsikter finner utrymme på nätet att förstärka sina idéer, menar John Suler (2005), som benämner detta som ”toxic disinhibition effect”.

Resultatet är att sociala digitala medier där man finner utrymme för att experimentera med identiteten, uttrycka sig fritt och kommunicera med varandra i en obunden miljö har blivit extremt populära. En svensk undersökning från 2009 visade att deltagandet i sociala nätverk är den vanligaste online aktiviteten bland användare i åldrarna 9-24 år (Nordicom-Sveriges

Mediebarometer 2009). Den information som jag har fått från intervjuerna visar att denna aktivitet fortfarande är den vanligaste bland elever.

4.2.4 Självuttryck

Internet tillhandahåller den perfekta arenan för självuttryck på grund av de effekter som har nämnts ovanför. Även blyga personer eller marginaliserade grupper, som i det fysiska livet finner det svårt att uttala sig, hittar i medielandskapet ökade möjligheter till synlighet, menar Oscar Westlund (2010). Denna synlighet, fortsätter han, ”kan komma till uttryck genom att individer berättar historier via sin blogg, laddar upp sina foton till sitt sociala nätverk, eller att de laddar upp filmer till en videosajt”. En annan studie påstår att ”omkring 60 procent av svenska 16-18-åringar läser regelbundet en eller flera bloggar och 20 procent skriver också en egen blogg. Det är framför allt de unga tjejerna som är aktiva inom bloggosfären och

bloggarna handlar oftast om det egna vardagslivet” (Andersson 2010).

Ungdomarna använder sig av digitala verktyg för att skapa, under sina egna och särskilda intressen det de sedan vill lägga upp. Några av de kreativa former som våra elever använder för att uttrycka sig belyses genom de genomförda intervjuer som gjorts under detta arbetes gång.

4.3 Risker och baksidor

Både lärare och föräldrar oroar sig för de risker som våra unga är utsatta för när de navigerar på nätet eller spelar datorspel. Tidningar och tv-rapporter bidrar också till att förstora problem när de använder denna typ av nyheter för att täcka sina förstasidor. Det finns en obalans mellan de negativa och de positiva publicerade nyheter som handlar om ungdomarnas

användning av datorer, menar bland annat Palfrey och Gassen (2008, s.83), men riskerna finns och det är oerhört viktigt att vuxna lär känna dem för att kunna hjälpa sina ungdomar.

Det första och kanske det allvarligaste av alla problem som uppstår på nätet gäller våra ungas säkerhet. De aspekter gällande säkerhet, som bekymrar vuxna är nätmobbning, potentiella

sexuella förövare och ovillig kontakt med pornografi. Dunkels menar att alla dessa företeelser inte är nya. De har funnits långt innan spridningen av Internet (2009, s. 19).

Mobbningen har också hittat nya vägar genom Internet. Anonymitet kan göra att mobbningen ökar eller skiljer sig från den traditionella, men enligt Dunkels, sker de flesta

nätmobbningsfall mellan personer som redan känner till varandra från det fysiska livet, vilket leder igen till gamla problem i nya skor (2009, s. 21)

Ungdomarnas hälsa oroar också både föräldrarna och lärarna. Internet och datorspel kan bli väldigt beroende aktiviteter som gör att för många ungdomar lider av sömnlöshet, som jag själv har bevittnat på min praktikplats.

Piratery och överflöd av information är ytterligare två aspekter som kan leda till problem.

Våra elever är vana vid fildelning och vid att ladda ner det material de vill ha. Mycket av det som laddas ner är förbjudet och kan leda till att elever bryter mot lagen, som i bästa fall kan lösas genom böter. Upphovsrättigheter är en fråga som måste tas upp och diskuteras i skolan. Likaså överflödet av information som finns tillgänglig på nätet, här har också skolan ett viktigt uppdrag att belysa och diskutera. Elever bör lära sig att läsa kritiskt och bedöma det som är sant, falskt, relevant eller irrelevant i olika sammanhang (om piratery och överflöd se t.ex. Palfrey och Gasser 2008)

5. Metod

Socialpsykologen Jan Trost hävdar att: ”om man är intresserad av att försöka förstå

människors sätt att resonera, eller av att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster, så är kvalitativ studie rimlig” (2010, s. 32). Eftersom jag är intresserad av att lära mig mer om elevers åsikter kring datorbaserad undervisning och av att få en bredare bild av deras digitala liv, anser jag att en kvalitativ intervju är den lämpligaste metoden för att närma mig denna uppgift.

Trost beskriver olika slags intervjuer och berör framför allt två aspekter, standardisering och

strukturering. Med standardisering menar man i vilken grad frågorna är de samma för alla

intervjuade, vilket också innebär att man läser upp frågorna på samma sätt till alla

respondenter utan någon variation eller anpassning. Låg grad av standardisering innebär att man formulerar sig efter de intervjuades språkbruk och att man modifierar frågornas ordning om det behövs. I mitt fall har jag försökt följa ordningen på de frågor som jag skrev i en intervjuguide men små variationer mellan intervjuerna uppkom. Jag var också tvungen att förklara vad jag menade med vissa frågor för några elever. Med strukturering menar man i vilken grad frågorna är öppna. Är alla frågor öppna och rör de olika områdena då är intervjun ostrukturerad. I mitt fall valde jag en semi-strukturerad intervju, eftersom det finns ett par frågor som kräver ett mer direkt svar, medan resten av frågorna är öppna för respondenternas uppfattning, och ytterligare frågor (som inte finns i intervjuguiden) ställde jag spontant under intervjuernas gång för att få en mer nyanserad eller djupare information från eleverna.

Trots att jag har en väldig positiv inställning till användningen av digitala medier, försökte jag att förhålla mig neutral vid intervjuerna. I själva verket har jag försökt att prata så lite som möjligt. Jag ställde frågor och förklarade vad jag menade med dem när eleverna behövde det, och sedan lyssnade jag på vad de ville berätta, utan avbrott.

5.1 Urval

”Urvalet skall helst vara heterogent inom den givna homogeniteten”, menar Trost, (2010, s. 137). Jag har valt att intervjua gymnasielever eftersom det är gymnasiet som jag är intresserad av att arbeta på i den närmaste framtiden. Jag valde att intervjua elever som läser både

yrkesförberedande och studieförberedande program, två åldersgrupper (ettor och tvåor), och jag har försökt att hitta en balans mellan pojkar och flickor. I slutet blev det fjorton intervjuer med sex elever som läser olika yrkesförberedande program (frisör, bygg-anläggning och fordon) och åtta elever som läser på det estetiska programmet. Det blev sex flickor och åtta pojkar som kom från från de olika nämnda programmen.

Jag tänkte före intervjuerna att urvalet skulle spela en viktig roll. Jag misstänkte att

yrkeseleverna inte skulle använda datorer på samma sätt som de studieförberedande eleverna och därför ville jag intervjua elever från båda studievägar. Detta visade sig vara felaktigt efter intervjuerna. Efter resultatet kan jag inte se några olika mönster i sättet som eleverna använder datorn i sina privata liv, tvärtom tyder resultatet på att användningen av Internet och datorer, åsikter kring användningen av dessa i skolsammanhang och medvetenheten om risker och baksidor, till exempel, inte skiljer sig mellan gymnasieprogram, kön eller ålder.

5.2 Reliabilitet

”Med reliabilitet menar man att en mätning vid en viss tidpunkt skall ge samma resultat vid en förnyad mätning” (Trost, s. 131). Eftersom en kvalitativ undersökning består av subjektiva uppfattningar och åsikter hos människan kan man inte försäkra att svaren kommer att se likadana ut vid ett annat tillfälle; tillförlitligheten kan inte skattas med siffror. ”Det är en smula egendomligt att tala om reliabilitet och validitet vid kvalitativa intervjuer”, menar Trost (a.a., s. 132). Därför är det viktigt att beskriva processen, förväntningar, fördomar hos

intervjuaren och metoden så noga som möjligt.

För att svara på mina forskningsfrågor har jag valt att läsa så färsk och trovärdig litteratur som möjligt, samt att genomföra dessa elevintervjuer. Inför intervjuerna förklarade jag vad mitt syfte med arbetet var. Intervjuerna genomfördes individuellt i ett lugnt rum bredvid den sal där eleverna hade lektion och konversationerna spelades in med hjälp av min telefon. Jag tänkte före intervjuerna att urvalet skulle spela en viktig roll.

Att jag inte har hittat några tydliga skillnader i det sättet som elever använder digitala medier oavsett gymnasieprogram, kön eller ålder kan det tyda på att mina resultat visar reliabilitet och att studien kan vara representativ i viss mån för svenska gymnasielever i allmänhet. Dock skulle det vara till hjälp att genomföra intervjuer på alla andra gymnasieprogram också.

5.3 Etiska frågor

Jag försäkrade mina respondenter om att intervjuerna skulle vara anonyma och att resultaten skulle behandlas konfidentiellt och endast i det syfte som jag hade beskrivit. De intervjuade eleverna ställde upp frivilligt och jag frågade om jag kunde spela in konversationerna, vilket ingen hade något emot. Jag informerade dem att de inte behövde svara på alla frågor och att de kunde avbryta när de ville.

6. RESULTAT

I detta kapitel redovisar jag resultatet av mina intervjuer. Jag inleder med själva frågan som jag hämtat direkt från intervjuguiden och resultaten presenteras med en del direkta citat från eleverna eller en sammanställning av elevernas liknande svar vid varje fråga.

6.1 Frågor och svar

1. vilka är dina fem mest besökta webbsidor?

Facebook, YouTube och Google är, i denna ordning, de mest besökta webbsidorna. Det är också Facebook som nämns på första plats av flest elever (8) och den enda sida som alla (14) intervjuade inkluderade i sina listor. YouTube inkluderades av tretton personer, medan Google blev vald av elva elever. Efter dessa tre kommer Instagram (5), Wikipedia (4)

Swefilmer (4) och Spotify som också valdes ut av fyra elever (de frågade om de kunde inkludera den och jag ansåg att det var absolut lämpligt att göra det). Därefter fortsätter listan med webbsidor som valdes av två eller bara en elev och som speglar särskilda intressen. Till exempel dök här upp sidor som Futhead (fotball), Nelly (kläder), Garaget (motor och bilar), Gymgrossisten (träningsutrustning och kosttillskott), Guitartabs (lära spela gitarr) eller Lolking (datorspel). Devianart, Tumblr och 9gag nämndes också här. Några Internetbutiker såsom Blocket, Cdon och Tradera kompletterar listorna (Nelly och Gymgrossisten är också Internetbutiker).

2. hur många timmar lägger du i genomsnitt per dag på Internetnavigering, datorspel eller

Inför denna fråga specificerade jag att det gällde både den tid som spenderas vid datorn och vid telefonen och att det var så klart inte nödvändigt att svara exakt hur många timmar utan att det räckte med en ungefärlig uppskattning.

Av fjorton elever svarade två att de lägger mindre än 3 timmar per dag (1´5 och 2´5

respektive). I genomsnitt använder mina intervjuade drygt sex timmar om dagen på dator- och telefonanvändning.

3. har du Internet i mobilen? (Om ja) hur ofta tittar du på Internet under dagen?

Bara en elev har inte Internet i mobilen. Han är synskadad och kan inte läsa eller se på ett tydligt sätt det som finns på dagens telefoner. Alla andra har Internet i mobilen och deras svar uttryckte liknande saker. Typiska svar var: ”hela tiden”; ”ja, typ hela tiden”; ”för ofta”

svarade en elev och skrattade. De flesta specificerade efteråt lite mer och svarade ”minst en eller två gånger i timmen”; ”varje timme i alla fall”; ”varje rast”. Elever erkänner att de tittar på mobilen under lektionen i skolan trots att de vet att det inte är tillåtet, att de vill vara uppdaterade hela tiden och att detta har börjat sedan införandet av den senaste generationens smartphones (iPhone, android, osv.)

4. vad gör du på Facebook? Beskriv lite grand aktiviteterna som äger rum där

De vanligaste svaren är att eleverna använder Facebook för att ”kolla på andras inlägg”, men också för att titta på bilder, filmer och även nyheter som ”vänner hänger på Facebook”. Där finns också information om olika arrangemang, konserter, möten, osv. ”Att hitta gamla vänner” är något som tre elever också har nämnt. ”Man håller sig uppdaterad om vad ens vänner gör” och man uppdaterar också om sig själv genom att lägga ut korta texter, bilder eller filmer. ”Det är roligt att kommentera andras bilder och filmer” svarar en elev. För två elever på det estetiska programmet fungerar också Facebook som ”en reklamsida” där de lägger ut information om deras tidigare och kommande föreställningar. ”Att snoka på andra när man är uttråkad” nämndes också av två elever.

5. vilka är de mest positiva aspekterna med Internet och datoranvändningen för dig?

Vanligaste svar bland respondenterna är att ”allting finns där”; ”du kan göra typ allt med datorer”; ”allt som händer står i princip på Internet”; ”allt från att snacka med vänner till att beställa pizza” svarar en elev. Ett par elever svarade att man kunde hitta allt och ”gratis” (de menar fildelning och nedladdning). Fem elever nämnde också på olika sätt att ”man lär sig

mycket varje dag”. En elev specificerade och berättade att ”man lär sig engelska genom spel, det har hjälpt mig mycket”. Flera elever anser att Internet är ”bra för att söka fakta”. En elev uttrycker att ”Internet är bättre än fjorton böcker i biblioteket; man har ett eget bibliotek i fickan”. Att ”man får snabb information precis när man vill” är också ett vanligt svar bland respondenterna. Datorer är ett väsentligt verktyg för att engagera sig i deras respektive intresseområde: ”jag tycker om gamla filmer och man hittar det mesta på Internet”. Den hör- och synskadade eleven anser att datorn hjälper honom att kunna hänga med i skolan. Han fick en speciellt anpassad dator där han kan läsa lärarnas uppgifter, skriva sina arbeten, osv.

6. vilka är de mest negativa aspekterna med Internet och datoranvändningen för dig?

Problemen som oroar de flesta av mina respondenter har att göra med nätmobbning och beroende. Elever svarade att ”man kan lägga ut all skit”, att ”man kan bli mobbad”, att ”det är lätt att trakassera folk” och att ”folk kommenterar elaka grejer på nätet”. ”Man vet inte riktigt varför men man kan vara riktigt elak på nätet”; ”Jag kan säga saker på Internet som man inte kan säga så (han gestikulerar med sina händer ansikte mot ansikte situationen)”.

Beroendet är det andra problemet som oroar de flesta eleverna. En av de intervjuade menade att ”man blir mindre social i det verkliga livet; Internet tar över ens liv”. ”Man blir

fördummad” säger en annan elev; ”du skulle inte kunna klara dig utan din mobil”. Det tredje problemet som flera elever tar upp har att göra med själva tekniken och de

medföljande kostnaderna. ”Internet är så jävla segt ibland” säger en elev. ”Virus är ingen rolig grej” menar en annan och ”det kostar pengar om datorn går sönder eller om man tappar

mobilen” berättar en av respondenterna.

Därefter uttrycker tre elever att det händer att ”för personliga grejer sprider sig snabbt” och att folk använder privat information utanför sin kontext ”så att man plötsligt är Internet kändis på fel saker”. Ytterligare tre elever menar att man känner sig utan kontroll hela tiden och att ”det står överallt var du har varit”. Två flickor berättade också att ”man måste passa sig” när man chattar för att den andra personen kan ”vara fake” och ”försöka lura dig”.

Olika elever tog upp andra problem med Internet. En elev har läst att ”80% av informationen på Internet är falsk”. Oönskat material, fake mejl, spam osv. oroar också många av de

7. hur tar du till dig nyheter?

Nästan ingen elev läser tidningen (tryckt) eller tittar på TV nyheter. Två läser Metro på bussen på väg till skolan varje morgon men när jag frågade alla om de läste den klassiska

tidningen på pappret skrattade majoriteten. De flesta visar inget stort intresse för nyheter, ”det

kan hända att man råkar höra något på radion eller Tv:n”. Men nästan alla är överens om att Facebook är den kommunikativa kanalen där de får information om ”vad som händer i landet och världen”, som en elev poängterade. Lite överraskande var att tre elever tog upp samma ämne kring denna fråga och berättade om fallet kring Breiviks mordanfall i Oslo och Utøya. Nyheterna, menar eleverna, spreds ”som en tsunami” på Facebook. Man skrev sina inlägg, uttryckte sina känslor och kommenterade andras texter.

Fyra elever läser regelbundet olika nätbaserade tidningar. Dessa elever föredrar den digitala versionen för att den ”uppdateras hela tiden”, för att det finns länkar till andra webbsidor och filmer, och för att man kan läsa den på mobiltelefonen.

8. har du skapat något kreativt med hjälp av digital teknik?

Alla elever har visat ett intresse för att skapa material med hjälp av digitala medier i olika former. Några intervjuade hade spelat in videofilmer, redigerat dem med hjälp av olika program och lagt upp dem på Facebook eller andra webbsajter: ”jag har spelat in, redigerat och lagt upp typ fjorton videor på YouTube” berättar en elev. ”Jag sysslar med musik och jag använder olika program som FlStudio eller Ableton Live”, berättar en annan elev som går på Bygg och Anläggning programmet. Att bygga upp bildspel med musik är också en aktivitet som nämndes vid olika tillfällen. En annan elev tycker om att klippa delar av filmer och redigera dem, ”lägga effekter och sånt där” och ”skapa GIF movies utav dem”. Att

”Photoshoppa” är också en vanlig aktivitet bland de intervjuade. ”Man kan vara kreativ på många olika sätt genom datorn” menade flera elever. En annan elev tycker om design och tatuering: ”jag ville tatuera ett par vingar och då sökte jag en massa, massa fågelvingar och jämförde massa bilder”. Ytterligare en elev som är gitarrist tar hjälp av nätet för att lära sig ackord och producera olika ljud och låtar. Tre av respondenterna, två flickor och en kille, har en egen blogg. Två av dem ”bloggar ordentligt” medan den tredje gör det ”bara då och då”. En elev på Fordonsprogrammet berättade att: ”Jag laddade ner ett program som heter Sony Vegas [videoredigeringsprogram] och det blev rätt roligt. Jag använder den väldigt mycket men inget så seriöst utan mer för att experimentera typ”.

9. Har du erfarenheter av att ha använt sociala medier (Facebook, YouTube, Twitter,

blogg) i skolarbetet? Hur har sociala medier använts? Hur gick lektionen till?

De flesta eleverna erkänner att YouTube har blivit ett ganska omfattande verktyg i alla ämnen: ”om man ska skriva något om bilar så visar läraren några videor på YouTube”. Lärarna använder det för att visa kortfilmer som leder till diskussioner och skrivna texter. Elever har nästan inga erfarenheter av att ha använt de andra sociala medierna i frågan: ”njaaee bara YouTube isåfall”. Bara en elev på Frisörprogrammet berättar att de har använt Facebook i grundskolan. Lärarna var med i Facebookgruppen och den användes för att diskutera olika ämnen genom korta inlägg, lägga ut övningar och skicka in sina arbeten till lärarna. En elev kommenterade att de hade tagit hjälp av Facebook och andra sociala medier som källa för att skriva ett arbete som handlade om ”det språk som används där,

förkortningar, och så”.

10. Har du erfarenheter av att ha använt datorspel i skolarbetet? Hur har spelet använts?

Hur gick lektionen till?

Datorspel har inte använts i undervisningen förutom vid särskilda tillfällen. En elev använde ”ett spel om en kanin som skulle samla pengar…för att lära sig franska, ordkunskap och så i grundskolan”. Två elever fick ett matematikspel för att träna hemma, inte under lektionstid. En flicka på Estetiska programmet använde någon gång ett spel för att lära sig om geografi som hon hittade själv på Internet, hon säger att ”man kan ju använda spel för att lära sig men inga lärare vet hur man gör. ”Man lär sig när man ha kul”. Rixdax är det enda exempel på ett spel som flera elever har använt på gymnasiet, under lektioner i samhällskunskap i detta fall: ”det var lättare att lära sig om såna saker”. ”Det hade varit kul att använda datorspel” säger en elev.

11. hur skulle du beskriva lärarnas användande av datorer i undervisning?

De flesta svarade väldigt snabbt på frågan med ”förfärligt”, ”hemskt”, ”väldigt dåligt”, ”väldigt lågt”. Nästan alla menar att lärarna skulle behöva bredare kunskap kring hur själva tekniken fungerar: ”man tappar typ en halvtimme på att höja och sänka volymen” menar en elev på ett väldigt sarkastiskt sätt, ”de kan inte alls lika mycket som vi” berättar en annan. ”Deras generation har inte använt datorer som vi gör, de kanske inte har hunnit lära sig och komma in i det” uttrycket en elev. ”Vissa lärare i bild, design och musik är ändå bra på det, men de andra kan inte riktigt”, säger en flicka på Estetiska programmet. I övrigt menar

eleverna att datorer används framför allt för att söka fakta och för att därefter skriva olika arbeten och för att titta på någon film ibland. Eleverna från de olika yrkesförberedande programmen uttrycker att datorer används ”inte så mycket”.

12. hur skulle du vilja att lärarna använde sig av datorer i undervisningen?

Här dyker det upp olika önskemål, tips och förslag. Flera elever menar att lärarna kunde använda Powerpoint presentationer istället för att skriva på tavlan. Majoriteten föredrar att skriva sina uppgifter på datorn istället för på pappret ”man skriver så jävla slarvigt, men på datorn ser det så himla snyggt ut!”, ”man kan ju radera, flytta, korrigera sin text på datorn”, ”jag tycker inte om att läsa böcker, det är tungt. Jag föredrar att läsa på nätet”; ”jag vill göra allt på datorn”. En elev återkommer till föregående fråga och önskar sig ”att använda spel i undervisning, till exempel i engelska”. En annan klagar på att läraren använder ”en gammal stereo som inte hörs” vid hörförståelse övningar istället för att använda datorn. Trots att de flesta uttrycker att de skulle vilja ”använda datorer lite mer” finns det också någon som tänker annorlunda: ”Man behöver inte överanvända sig av teknologi. Jag tycker att det är bra som det är, man kan använda böcker också!” säger en elev.

7. Analys och diskussion

Intervjuernas resultat visar att datorer och Internet är en väsentlig komponent i ungdomars liv. Elever är inkopplade mer än sex timmar i genomsnitt om dagen. Användandet av datorer och telefoner är helt naturligt för denna generation. Det som i princip kan verka som en viss

gudomlig syn på datorer utifrån typiska svar som ”man kan göra allt” eller ”allting finns där”,

förklarar Säljö på ett annat sätt när han påstår att ”artefakter blir förlängningar av våra kroppar och intellekt när man har blivit bekant med deras funktioner, möjligheter och användning”. Människan är en kulturell varelse som alltid agerar med hjälp av olika intellektuella eller fysiska artefakter och ”när vi väl bekantat oss med ett medierande redskap, tappar vi ofta förmågan att se vad som är speciellt med det: redskapet naturaliseras”, anser Säljö (2005, s. 147). Elever spenderar mycket tid vid datorn och telefonen, och tittar på Internet ”nästan hela tiden”, som många svarade. För våra ungdomar ses datorn som ett medium genom vilket ”man kan hitta allt och göra allt”, vilket är ett karakteristiskt drag av denna generation, som både Säljö och Prensky hävdar.

Det finns mer information i intervjuerna som beskriver denna generations elever i linje med Säljö och Prensky. Säljö påstår att ungdomar föredrar kortare text som inkluderar bilder och länkar till andra webbsidor, och att med det här sättet att läsa tillkommer en skicklighet i att göra olika saker samtidigt: multitasking (se 4.1.3). Prensky hävdar i sin tur att elever föredrar att ta emot information snabbt och via parallella processer, och att ungdomar föredrar grafik framför text och spel framför seriöst arbete (se 4.2.1). Att ”man får snabb information precis när man vill” är ett vanligt svar bland respondenterna under fråga fem. Angående den

interaktiviteten som lockar denna generations elever till digital information finns det också information i intervjuerna. De elever som regelbundet läser tidningen föredrar den digitala versionen framför den tryckta eftersom den ”uppdateras hela tiden”, och för att det finns

hyperlänkar till andra webbsidor. Det framgår inte under intervjuerna att elever specifikt föredrar spel framför seriöst arbete, men några svarar under fråga tio att ”man lär sig när man ha kul”, att ”det var lättare att lära sig om sådana saker” (angående användandet av Rixdax), och vid sista frågan har några elever uttryckt att de gärna skulle vilja använda datorspel oftare i undervisning.

Ett ytterligare typiskt drag för denna generation är dess preferens för bild framför text. Säljö hävdar att bild har förvärvat en ledande plats bland de verktyg som finns för att skapa och kommunicera mening, ”kanske till och med viktigare än skrift” (se 4.1.3). Ordet bild kom upp kontinuerligt under intervjuernas gång. Detta tillsammans med de webbsidor som eleverna föredrar kan vara ett tecken på att bild har fått en allt större roll som medium för att förstå, tolka och kommunicera om världen, som Säljö anser. I intervjuerna fick jag fram att nio elever inkluderar någon variant av webbsajt som har att göra med bilder, förutom Facebook (som används av samtliga), där bildpublicering också utgör en av de viktigaste aktiviteterna. Att ta, redigera och publicera bilder har blivit en vanlig och vardaglig aktivitet för dessa elever som enhälligt föredrar bilder och film framför texter. Det sättet som information presenteras på på internet, som vanligtvis innehåller bilder, videor och audiofiler, och den interaktivitet som hyperlänkar eller utrymmet för användares kommentarer representerar, är det sätt som verkar locka elever till nätbaserad information, utifrån intervjuerna.

Säljö påstår också att denna generation föredrar kortare och interaktiva texter framför det linjära, traditionella sättet att läsa, och under intervjuerna yttrade flera elever att de inte tycker om att läsa böcker, ”för att det är tungt”; en elev hävdade att ”Internet är bättre än fjorton böcker i biblioteket; man har ett eget bibliotek i fickan”. Många uttryckte att de föredrar att läsa på nätet.

En annan viktig aspekt av lärande som också kommer fram i intervjuerna är Säljös påstående att lärandet blir alltmer egocentriskt och anarkistiskt (2005, s. 222). Våra elever hittar på nätet den information som de intresserar sig för. Det finns en oändlig variation och elever väljer ut det som passar bäst ihop med deras personlighet och designar sitt eget lärande, som Säljö och Selander framhäver. Den digitala teknologin bidrar med nya resurser, ett bredare utbud av information i olika medier (bild, text, video). Dessa presenteras på alltmer varierande

multimodala sätt som erbjuder fler meningsskapande möjligheter än tidigare, vilket leder till att individen kan assimilera information på oändliga sätt, beroende på egna förutsättningar, förkunskaper, färdigheter och sitt specifika lärandesätt.

Olika anledningar gör att datorer blir så attraktiva för våra elever. De oändliga möjligheterna för skapandet av digitalt innehåll och för att dela det med andra är en av anledningarna. Alla intervjuade, oberoende av vilket program de läser, bekräftar att de använder datorer för att skapa digitalt material (bilder, filmer, text) och lägger ut det via olika kanaler: Facebook, YouTube, bloggar, osv. Något annat som alla uttrycker är att Facebook används för att hålla sig uppdaterad kring vad vännerna gör och säger, men också för att uppdatera andra om sig själva. Utifrån intervjuerna kan man hävda att Facebook är en plattform för självuttryck och informationsutbyte, vilket rimmar väl med vad Elza Dunkels påstår: elever använder datorn för att interagera med andra, för att uttrycka sig och för att experimentera med sina

personligheter (Dunkels, s.32), eftersom de väljer ut det materialet som offentligt presenteras och får tillbaka kommentarer från andra användare. Både den anonymiteten och

asynkroniteten som Dunkels hävdar upplevs vid användningen av datorer, verkar vara en rimlig orsak till att Facebook och andra sociala medier har blivit extremt populära bland denna generations elever. Under fråga sex uttrycker flera elever att de inte riktigt vet varför men ”man kan vara riktigt elak på nätet”; en elev uttryckte att man kan ”säga saker på Internet som man inte kan säga så” (medan han gestikulerar med sina händer ansikte mot ansikte situationen). Detta benämner John Suller med ”the online disinhibition effect” (se 4.2.3). Facebook är dessutom den främsta nyhetsspridande kanalen bland eleverna. Majoriteten visar inte något särskilt intresse för nyheter och det är genom Facebook de får ta del av aktuella händelser. Problemet är att det inte är ovanligt att falska nyheter som till exempel ”Morgan Freeman är död”, eller oäkta citat underskrivna av kända personer, sprids genom dessa

kanaler. På Internet brukar det saknas källkritik och här kommer läraren att spela en viktig roll vilket diskuteras vidare i slutsatsdelen.

Det är intressant att analysera och diskutera elevernas kommentarer om Utøyas mordanfallet för sig. Jag har sökt information om tragedin och har hittat ett par intressanta fakta som i viss mån berör detta arbete. Det första är att det visat sig att både offren och överlevande sms-ade familj och vänner, men också postade på Facebook efter hjälp, under attackens gång. I dokumentären ”Utøya – Norge mod Breivik” för TV2 berättar en överlevare att hon ansåg bättre att sms-a och posta på nätet eftersom hon inte visste exakt var mördaren befann sig, och att hon bad att inte ringa tillbaka till mobilen, vilket skulle kunna avslöja hennes gömställe (TV2. ”Utøya – Norge mod Breivik”, 2012). En direkt konsekvens efter Utøyahändelsen är att övervakning av telefoner, mejl och sociala medier kan ske: ”fler får rätt att kolla din e-post och dina mobilsamtal” (Rydén, 2012). Det andra faktum angår själva mördaren, Breivik. På

Facebook och andra webbsidor visade han sina högerextrema åsikter långt innan attacken mot Oslo och Utøya, vilket av Suller förklaras med att folk finner utrymme i cyberrymden att förstärka sina idéer, och som han benämner som ”toxic disinhibition effect” (se 4.2.3). Vad gäller de negativa aspekterna och baksidorna av användningen av de digitala medierna, klargör intervjuerna att elever oroar sig främst för andra effekter än vad föräldrarna gör enligt Dunkels, Palfrey och Gassen. För eleverna är nätmobbning, missbruket av datorn som leder till beroende och själva digitala verktygens prestationer och underhåll det som bekymrar dem, medan föräldrarnas oro ligger främst i potentiella sexuella förövare och att deras barn kommer i kontakt med pornografi (se 4.3). Det här kan betyda att de har lärt sig om dessa nackdelar själva, antingen genom att navigera, googla, blogga och läsa andra användares inlägg kring ämnet, eller genom att diskutera det med sina vänner och utbyta erfarenheter. I båda fallen har det förmodligen skett utan någon form av formellt lärande. Datoranvändningen leder till olika problem men den kan också användas till att sprida information och lösningar på dessa. Man lär sig, i ett sociokulturellt perspektiv på lärande, genom att använda själva artefakten, som Säljö poängterar.

Materialet innehåller inte tillräcklig information om hur sociala medier och spel används i skolsammanhang, då bara ett par elever har någon erfarenhet av att ha använt det i

undervisningen. Men vid dessa tillfällen har aktiviteterna inneburit kommunikation genom Facebook och blogg med de andra klasskamrater och med lärarna. I ett sociokulturellt perspektiv, lär man sig genom att interagera både med de artefakterna som är till hands och med personerna i sin omgivning, menar Säljö.

Jag avslutar detta kapitel med en tillbakablick på elevernas önskemål. De vill använda datorer oftare och mer effektivt. De flesta skulle vilja skriva sina uppsatser med hjälp av datorn och många skulle älska att använda datorspel i undervisningen. Datorer har blivit en oskiljaktig följeslagare i deras liv.

8. Slutsatser

Digitala verktyg verkar ha stort inflytande på hur man lär sig idag. De är också ansvariga för en förändring i det sätt som ungdomar interagerar med information och med andra människor, och identitetsfrågan verkar ha förändrats sedan införandet av höghastighets - Internet i varje hem. Om skolor utrustar sina elever med datorer kan vi hävda att undervisningen har börjat och kommer drastiskt att förändras inom den närmaste framtiden, där datorer och andra digitala medier kommer att spela en viktig roll.

Det faktum att jag fick så lite information om hur sociala medier, spel och andra digitala verktyg används i skolan, förstärker skälen till att jag valde att skriva om användningen av digitala medier i undervisningen; lärarkåren verkar i allmänhet inte vara riktigt förberedd på att använda datorer i undervisningen. Eleverna är eniga om att lärarna behöver djupare kunskap om det som gäller själva tekniken, men jag tillfogar detta till det som jag påstod redan i inledningen: vi behöver också mer kunskap kring hur eleverna själva använder sig av digitala medier och hur lärande sker i dessa digitala miljöer.

Det anses väldigt viktigt för lärare att bredda kunskapen både kring själva tekniken, men också kring elevers användning av digitala medier och hur elever lär sig med hjälp av dessa artefakter. Med en bredare och uppdaterad kunskap blir det lättare att bygga upp

datorbaserade lektioner som är nyttiga, intressanta och roliga för våra elever. Med en bredare kunskap blir det också enklare för oss att avgöra när datorn inte passar i undervisningen. Datorn (telefon, iPad, och andra digitala apparater) bör vara ett kraftfullt verktyg för att stödja lärarna och eleverna. De enorma möjligheter som erbjuds måste kanaliseras och anpassas till den dagliga undervisningen. Jag tror att alla ämnen kan dra nytta av dessa möjligheter och i mitt fall, som lärare i engelska och spanska, är det uppenbart att datorn kan hjälpa på ett sätt