Högläsning i förskolan : En intervjustudie om förskollärares synsätt på högläsning

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap

Huvudområde: pedagogik

Högläsning i förskolan

En intervjustudie om förskollärares synsätt på högläsning

Sanna Hagberg & Jessika Hansson

Förskolepedagogik V, Självständigt arbete

15 högskolepoäng

Sammanfattning

Barn i förskoleåldern har stora förutsättningar för att lära sig språket. Forskning visar att läsning och litteratur har stor betydelse för barns språkutveckling. För att få reda på hur högläsning prioriteras i förskolor och hur förskollärare ser på högläsning har vi intervjuat förskollärare på olika förskolor. Vi vill undersöka hur högläsningen prioriteras i olika förskolor och hur olika faktorer kan påverka högläsningen. Frågeställningarna handlar om förskollärarnas syn på högläsning, vilka synsätt förskollärarna har på läsmiljön och vilka möjligheter eller hinder förskollärarna ser med högläsning. Studiens resultat synliggör olika synsätt i relation till högläsning. Det visar sig att förskollärarna använder sig av olika högläsningsstrategier för att främja barns språkutveckling. Läsmiljön på samtliga förskolor visar sig vara en stor bidragande faktor för att främja barns läslust där barn introduceras för litteratur och högläsning. Det framgår i resultatet att det finns både möjligheter och hinder med högläsning.

Innehållsförteckning

1

1. Inledning

Barns språkutveckling är en stor del av förskolans uppdrag som därmed omfattar många olika delar i förskolans utbildning. Barns språkförmåga är viktig då det ligger till grund för att barn ska ha möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter i ett demokratiskt samhälle. Högläsning i förskolan är ett hjälpmedel där barn ges möjlighet att utveckla sitt språk. I förskolans uppdrag står det skrivet att barn ska ges tillfälle att samtala och lyssna till högläsning i en stimulerande miljö för att utveckla sitt språk:

Språk, lärande och identitetsutveckling hänger nära samman. Förskolan ska därför lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska, genom att uppmuntra och ta tillvara deras nyfikenhet och intresse för att kommunicera på olika sätt. Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter. (Skolverket, 2018a, s. 4)

Vi har under dessa år som förskollärarstudenter samlat erfarenheter av förskolans verksamhet och upptäckt problemet med att högläsning emellanåt inte ses som ett lärotillfälle med

konkreta syften där barns språkliga utveckling uppmärksammas. Utifrån våra erfarenheter i förskolans verksamhet uppmärksammades det att tidsbristen övertar arbetet med högläsning. Vi har uppmärksammat att läsmiljön inte uppfyller de rekommendationer som Skolverket (2018b) hänvisar till. Vi har gemensamt upptäckt att högläsningens syfte med

språkutvecklande fokus bortprioriteras i förskolan. Under våra erfarenheter har vi även upptäckt att förskollärarna har en stor roll i hur högläsningen används. Skolverket (2018b) skriver att pedagoger har många olika arbetsuppgifter som behöver fördelas mellan varandra vilket medför att högläsningen kan bli drabbad av den eventuella tidsbristen. Språkutveckling är centralt i förskolans verksamhet, vilket ger förskollärarna en betydande och viktig roll för att stötta barn i deras språkutveckling genom högläsning. Skolverket (2018b) skriver att högläsning ofta är något som sker under mer spontana förhållanden när tiden räcker till. Detta problem är något som bör uppmärksammas då högläsning är viktig för barns lärande och utveckling. Förskolan har en betydande roll för de barn som inte ges möjlighet till högläsning i hemmet.

Denna studie tar fasta på läroplansmålen för förskolan samt forskning. Då förskolans styrdokument och forskning påpekar vikten av att lyssna och samtala om litteratur i en

2 stimulerande miljö vill vi belysa förskollärares synsätt på högläsning. Vi vill även belysa förskollärarnas synsätt på läsmiljön. Vi vill ge läsaren en inblick i vad förskollärare ser som svårigheter och möjligheter med högläsning i förskolan.

I denna uppsats definieras högläsning som en aktivitet som kan ske både med fysiska böcker men även digitala verktyg som stöd i högläsningen.

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på högläsning i förskolan. Vi vill undersöka hur högläsningen prioriteras i förskolor och hur olika faktorer kan påverka högläsningen. Vi genomförde intervjuer som berör olika synsätt på högläsning i förskolan vilket ledde till följande frågeställningar:

1.1.1 Frågeställningar

- Vad är förskollärarnas synsätt på högläsning som ett språkutvecklande hjälpmedel i förskolan?

- Vilka synsätt har förskollärarna på läsmiljön?

3

2. Bakgrund

I följande kapitel beskrivs högläsning i relation till aktuell samhällsdebatt och Skolverkets rekommendationer. Samhällsdebatten belyser de olika arbetsmiljöfrågor som kan drabba högläsningen. Vi anser att det är av vikt att synliggöra en debatt som belyser dessa svårigheter i förskolan. Dessa svårigheter medför ett hinder till att fullfölja Skolverkets

rekommendationer som anges nedan.

2.1 Aktuell debatt

En debatt har väckts inom förskolan som rör arbetsmiljöfrågor. Dessa arbetsmiljöfrågor rör förskolans stora barngrupper och den personaltäthet som minskar. Denna debatt har tagits upp i en rörelse som går under namnet Förskoleupproret (2021). Förskoleupproret (2021) hävdar att förändringar i förskolan bör ske så som att minska de stora barngrupperna och ge anställda den planeringstid som krävs. Förskoleupproret är relevant eftersom en förbättring av

arbetsmiljön för vuxna och barn hjälper till att förbättra utvecklings och

inlärningsförhållandena. Förskolans styrdokument hänvisar till högläsning som en viktig del i förskolans verksamhet. Genom att högläsning enligt styrdokumenten är viktigt resulterar det i att personal inom förskolan bör ges bättre arbetsförhållanden för möjligheten till en

strukturerad undervisning. Denna debatt har fått en stor spridning i landet där flertal pedagoger inom förskolan demonstrerar för bättre arbetsförhållanden. Debatten ställs i relation till studiens problemområde där pedagogers arbetsförhållanden kan drabba högläsningen.

2.2 Skolverkets rekommendationer

Litteratur och högläsning har funnits i förskolans miljö under en lång tid. I förskolans läroplan står det att samtal om olika texter och litteratur bör ske i förskolan med syfte att främja barns förmågor att förstå, kommunicera och utveckla sitt språk (Skolverket, 2018a). Skolverket (2018b) betonar vikten av att barn ska ges möjligheter till högläsning i den miljö barnet befinner sig i. Det beskrivs som viktigt att både hem och förskola använder sig av högläsning för att gynna barnets språkutveckling. Det är däremot inte alla barn som har tillgång till högläsning i hemmet vilket ger förskolan en betydande roll. Förskolan har en viktig uppgift att ge barnen tillfällen att tillsammans med en vuxen samtala om bokens innehåll och

4 Förskolläraren ses som en “läsande förebild” som ska uppmuntra och stötta barnet. Skolverket (2018d) lyfter högläsning som en betydande roll för barnets språkutveckling och förklarar olika lässtrategier. Ett exempel på en lässtrategi är utgå från barnens intressen när man väljer en bok. En annan strategi är att föra samtal om boken under läsprocessen för att slutligen sammanfatta boken.

Skolverket (2018b) beskriver den stimulerande läsmiljön som positiv då det väcker barns läslust. Miljön har en stor betydelse för hur barn skapar intresse för litteratur och skriftspråk. Läsmiljön bör vara textrik, språkrik, kunskapsrik, kommunikativ, och samverkansstark (Skolverket 2018b). Samverkan mellan bibliotek, hem och förskola är viktig för barns

språkutveckling. Barnet omges av många olika miljöer som behöver samverka för att barn ska ges förutsättningar till att utveckla skriftspråket och den språkliga processen. I den fysiska miljön ska litteraturen finnas tillgänglig för barnen. Barnen ska erbjudas en variation av böcker och läsmiljöer (Skolverket 2018b).

5

3. Tidigare forskning

I följande kapitel kommer vi att presentera vad tidigare kvalitativa forskningar säger om högläsning, språkutveckling, lässtrategier och om läsmiljön. Sökningen av forskning gjordes genom databaserna Eric Ebsco samt Primo genom Örebro universitetsbibliotek. Sökord som användes var Language development, Kindergarten, Interactive read aloud, Environment, Education, Preeschool, Reading samt Sociokulturellt perspektiv. För att avgränsa antalet artiklar och finna relevant forskning gjordes en avgränsning av Peer Reviewed, engelska, svenska, vetenskapliga artiklar samt årtal (se bifogad bilaga A). Urval gjordes genom

läsningar av olika abstract för att finna intressanta och relevanta artiklar som är kopplat till vår studie (se bifogad bilaga B).

3.1 Högläsningens betydelse

Forskare är överens om att högläsning kan bidra med positiva kunskaper för barns läs- och språkutveckling. Sandra Lennox (2013) som genomfört en studie med fokus på barns språkutveckling visar att högläsning främjar läskunnighetsresultaten hos barn. Hanna Thuresson (2013) har genomfört en studie som undersöker barns kommunicerande genom olika uttrycksformer. Studien belyser att högläsning ökar barns språkliga utveckling. Resultatet belyser att samtalen kring bokens innehåll och bilder ökar barns språkliga utveckling samt barns läs - och skrivfärdigheter. Pauline Beaupoil-Hourdels (2020) har genomfört en studie som visar liknande resultat. Barns språkutveckling kan främjas för de barn som omges av högläsning. Genom högläsning används olika gester, uttryck, handlingar, ord och ljud i en interaktion mellan läsare och lyssnare. Genom ett arbeta med högläsning under en längre period kan man enligt Beaupoil-Hourdels (2020) resultat se hur barnet tar till sig olika språkliga kompetenser. Den vuxne kan stödja barnet att förstå illustrationer ur böcker genom att namnge olika händelser eller figurer utifrån vad barnet uppmärksammar. Detta är en del av den språkliga processen där barnet intresserar sig för illustrationerna som i sin tur kan förklaras med hjälp av en vuxen.

Vår studie belyser vilka möjligheter som förekommer med högläsning. Detta avsnitt uppmärksammar vikten av att arbeta med högläsning i förskolans verksamhet. Avsnittet kopplas därmed till vårt eget arbete då forskningen visar på att högläsningen bland annat bidrar med positiva kunskaper för barns läs- och språkutveckling.

6 3.2 Språkutveckling och aktiverande lässtrategier

Ana Isabel Santos (2015) har genomfört en studie med syfte att förstå hur förskollärare arbetar för att förbereda förskolebarn inför en kommande skolgång. Studien visar att barns läs- och skrivkunskaper getts en större roll i förskolan för att förbereda barnen inför de kunskaper de behöver i framtiden. Språkutveckling är ett stort ämne i förskolan där olika kunskaper omfattas. Santos (2015) resultat visar att högläsningsaktiviteter i förskolan kan främja barns språkutveckling vilket de har nytta av i framtida skolgång. Genom att förskolan introducerar barn för läsning och bokstäver kommer många olika kunskaper att främjas. Studien visar hur förskollärare ser på språkutveckling i förskolan och att de i huvudsak ska syfta till att ge barn möjlighet till ett meningsfullt lärande. Förskolan ska erbjuda aktiviteter som främjar barns språkliga utveckling på olika sätt (Santos, 2015).

Isabel L. Beck och Margaret G. McKeown (2001) har genomfört en kvalitativ studie där de intervjuade förskollärare och grundskolelärare i syfte att undersöka deras arbetssätt och samarbete för barns övergång till skolan. Studien visar vikten av förskolans förberedande arbete med läsning. Studien betonar att högläsning öppnar upp för samtal och frågor. Dessa samtal och frågor kan ske under läsningens gång där barn ständigt och systematisk får

reflektera över olika händelser, känslor eller motiv. Studien visar att denna strategi ökar barns förmåga att skapa en förståelse för olika händelser och se bokens innehåll utifrån olika

perspektiv (Beck & McKeown, 2001). Det visar sig att barn kopplar sina svar till tidigare erfarenheter. Förskollärare ska därmed utmana barnen till nya kunskaper genom barns tidigare erfarenheter och bakgrund för att utöka barns språkliga förståelse.

Lea M. McGee och Judith A. Schickedanzs (2007) har genomför en studie där de synliggör sambandet mellan högläsning och barns ökade ordförråd. Studien genomfördes med

förskolebarn i åldrarna tre till sex år. Studien synliggör lästekniker som kan användas för att främja barns ordförråd. Högläsning tillsammans med användning av effektiva

högläsningsstrategier visar sig vara främjande för barns språkutveckling. Resultatet visar att interaktiva och dialogiska läsningar är effektiva högläsningsstrategier som bidrar till ett ökat ordförråd (McGee & Schickedanz, 2007). Genom högläsning på förskolan kan barns

förståelseförmåga, kunskaper om bokstäver och ett ökat ordförråd främjas. Santos (2015) resultat visar att de mest effektiva lässtrategierna för att fånga barns intressen är när barnen aktivt får delta själva genom att ställa och svara på frågor. Förskollärarna som läser boken bör även använda sig av analytiska samtal för att främja barns språkkompetens (McGee &

7 slutsatser. Dessa samtal sammanför olika delar av bokens berättelse. Studien belyser att dessa analytiska samtal är något som bör ske flertal gånger för att det ska resultera i barns språkliga utveckling. Genom att förskolebarn får delta i analytiska samtal ges barn en bättre

förutsättning för framtida skolgång. I analytiska samtal bör förskolläraren använda sig av frågor om bokens illustrationer eller bokens innehåll som ger barnen tillfälle att ge utvecklande svar där barnen får tänka och reflektera i ett större sammanhang (McGee & Schickedanz, 2007). Dessa frågor bör vara så öppna som möjligt för att barnet ska ges

möjlighet till en djupare reflektion. Förskolläraren kan även uppmärksamma vissa fraser eller ord i texten som barnet kan fånga upp. En strategi är att använda sig av relaterade figurer eller material från boken vilket ökar barns förståelse och skapar meningsfullhet. Genom dessa samtal kan barnen fördjupa sina tankar kring bokens berättelse och få större förståelse för berättelsen i stort (McGee & Schickedanz, 2007).

McGee och Schickedanz (2007) poängterar i sin studie att en bokintroduktion innan läsning är betydelsefullt för att ges en inblick i bokens innehåll. En bokintroduktion sker genom att förklara bokens innehåll med hjälp av bokens omslag samtidigt som man samtalar om bokens kommande handling. Resultatet av studien visar att en bokintroduktion ger barn en nyfikenhet inför läsningen (McGee & Schickedanz, 2007). Under den första läsningen ger förskolläraren barnen en inblick i boken genom en interaktion tillsammans med dem. Under den andra läsningen ligger fokus istället på bokens karaktärer och vad barnen minns från tidigare läsning. Under den tredje läsningen ges barnen ett mer självständigt tänkande där de får reflektera kring bokens slutsatser och problemlösningar (McGee & Schickedanz, 2007). McGee och Schickedanzs (2007) resultat visar vikten av att läsningen sker med inlevelse och med användning av olika uttryck och gester. Genom att läsa en bok med inlevelse ökar detta barns intresse till att vilja lyssna till bokens berättelse. Boken blir mer underhållande när personen som läser använder inlevelse för att förmedla bokens innehåll (McGee &

Schickedanz, 2007). Studiens resultat visar att förskollärare kan ge barn stöd i sitt ordförråd genom att markera olika ord eller fraser ur boken som kan uppmärksammas i läsningen. Förskolläraren kan förstärka dessa avgörande ord eller fraser i diskussion tillsammans med barnen. Genom att uppmärksamma detta kan barnen fånga upp orden för att sedan relatera till bokens innebörd och ges en möjlighet till ett ökat ordförråd (McGee & Schickedanz, 2007). Förskolläraren bör förmedla ordets innebörd med stöd av bokens illustrationer. Förskolläraren kan även ändra på sin röst för att skapa en illustration av olika händelser som sker i boken. McGee och Schickedanzs (2007) resultat visar att läsaren kan använda sig av frågor som ett

8 hjälpmedel för att ge barn större förståelse för berättelsen. Dessa frågor kan handla om olika händelser ur boken där barnen får reflektera över innehållet. Efter läsningen bör förskolläraren använda sig av olika frågor kring bokens slutsatser samt fortsätta använda analytiska samtal. Dessa frågor innehåller ofta frågor som “Varför?”. Genom att använda dessa samtal och frågor ger förskolläraren barn möjlighet till ett djupare samtal och reflektioner om olika händelseförlopp som beskrivits i boken (McGee & Schickedanz, 2007). Det ses som betydelsefullt att böcker analyseras och diskuteras flertal gånger för att utmana barn i deras språkliga process. Det skiljer sig från hur man ska använda sig av analytiska samtal, beroende på om boken är främmande för barnen eller om det är en bok som de känner igen. McGee och Schickedans (2007) slutsats är att om barn aktivt ska delta i analytiska samtal behöver de ha tidigare erfarenheter kring boken. Barn ska få uppleva en variation av böcker för att utveckla det analytiska tänkandet.

Ovanstående forskning ger stöd till vår studie genom att bidra med kunskap om lässtrategier. Genom lässtrategier är det möjligt att främja barns språkutveckling. I vår studie vill vi belysa förskollärarnas synsätt på högläsning som ett språkutvecklande hjälpmedel. Ovanstående forskning bidar därmed till en vetskap om hur högläsning främjar barns språkutveckling med stöd av olika lässtrategier.

3.3 Läsmiljö

Canan Aydoğan., Dale C. Farran och Gülseren Sağsöz (2015) har genomfört en observationsstudie i Turkiet där de undersöker hur miljön främjar barns lärande och engagemang. Studiens resultat visar att en introducerande, inbjudande och trygg miljö ger barn ett större och bredare lärande. Om miljön inte är inbjudande för barnen skulle lärandet och engagemanget minska. Läsmiljön bör utformas på ett sätt som främjar barns intresse till litteratur. De konstaterar även att miljön är en stor faktor gällande hur barn tar till sig kunskap och skapar ett intresse för litteratur. Läsmiljön bör vara utformad så att den inspirerar barn till att vilja befinna sig i den (Aydoğan m.fl. 2015).

Aydoğan m.fl. (2015) betonar i sitt resultat betydelsen av den sociala miljön. Miljön som barn befinner sig i bör skapa positiva upplevelser där alla barn får möjlighet till utveckling och lärande. Ruta Girdzijauskien och Daiva Penkauskienes (2014) visar liknande resultat i sin studie där de undersöker miljöns betydelse för barns lärande. Studien visar att förskollärare ska arbeta för att skapa en positiv social miljö vilket bidrar till barns ökade engagemang.

9 Aydoğan m.fl. (2015) resultat visar att emotionellt stöttande förskollärare ger barn större möjligheter till ett bredare lärande. De menar att om den sociala och fysiska miljön är trygg och inbjudande resulterar detta i positiva upplevelser och erfarenheter av den specifika platsen. De visar på att stöttande förskollärare resulterar i en större utveckling och lärande för barn.

Carina Fast (2007) har genomfört en etnografisk studie där sju svenska barn följs upp under tre år där barnens olika möten med text och symboler synliggörs. Studien visar att barn omges av olika texter, symboler och bilder varje dag i olika miljöer. Barn tar ständigt in intryck och information genom miljön. Fast (2007) resultat visar att populärkulturen återspeglar den sociala miljön då förskollärare bör ha det i beaktande i val av litteratur. Populärkulturen förklaras som en gemensam nämnare i barns intressen. Genom att uppmärksamma barns populärkultur kan förskollärare fånga en större grupp barn till ett ökat intresse för högläsning och litteratur (Fast, 2007).

Thuresson (2013) uttrycker i sin studie att högläsning är något som främjar barns kommunicerande. Hon menar att förskollärare bör reflektera över när under dagen högläsningen ska ske. För att barn ska ges förutsättningar till att utveckla språket behöver denna aktivitet ske när barn har energi till att delta. Högläsning i syfte att främja barns språkutveckling bör inte ske på läsvilan där barn förväntas att varva ned (Thuresson, 2013). I vår studie synliggörs förskollärarnas synsätt på läsmiljön vilket kopplas till ovanstående forskning som belyser vikten av läsmiljöns betydelse i arbetet med högläsning. Studier visar att den sociala och den fysiska läsmiljön har ett stort inflytande på barns intresse för

högläsning.

3.4 Slutsats av tidigare forskning

Vår sammanställning av tidigare forskning har gett oss vetskap om viktiga aspekter som påverkar barns möten med högläsning. Tidigare forskning synliggör högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Det framkommer i ovanstående forskning att samspel mellan människor är viktigt för barns lärande och utveckling och att pedagogens arbetssätt påverkar hur högläsningen kan främja barns språkutveckling. Det framkommer även att förskollärare har en betydande roll i läsmiljöns utformning. Denna slutsats ger oss en grund till att

10

4. Sociokulturell teori

Denna studie inspireras av den sociokulturella teorin vars kärna är att barn lär i samspel med andra. Högläsningen är en aktivitet som sker genom samspel, vilket gjorde den sociokulturella teorin relevant till denna studie. Då syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på högläsning i förskolan är begrepp som språk, mediering, artefakt, imitation,

internalisering samt den proximala utvecklingszonen nödvändigt för att ge oss en inblick i förskollärares synsätt. Dessa begrepp är utgångspunkt för studiens analys och resultat. Begreppen ger oss stöd i att ta analysen till en mer abstraherad nivå.

Den sociokulturella teorin grundades av Lev Vygotskij (1896–1934). Roger Säljö (2000) hänvisar till Vygotskijs teori där lärandet sker i samspel med andra. Anne Berg och Katrine Bjørgen (2019) definierar att den sociokulturella teorin grundar sig i det sociala samspelet för lärande. Språket är ett viktigt redskap som i sin tur leder till ett samspel och interaktion med andra. Utveckling och lärande sker när ett lärande sätts i ett sammanhang och barnen kan relatera till en specifik situation och ett fenomen (Berg & Bjørgen, 2019). Författarna

förklarar att genom samspel med andra utvecklas barns språkutveckling då barn lär sig och tar efter varandras olika sätt att kommunicera. Även Gisela Håkansson (2014) betonar interaktion och samspel som två aspekter som utmärker den sociokulturella teorin. Säljö (2011) förklarar att kunskap är något som skapas i minnet från sådant vi lär oss och plockas fram vid behov. Vardagsspråket har en stor påverkan på undervisning och utbildning. Detta gör språket till ett viktigt redskap för lärande. Språket ses som det viktigaste kulturella redskapet och

kommunikation är nödvändigt. Vi skapar beteenden genom våra erfarenheter och kunskaper (Säljö, 2011).

Den sociokulturella teorin omfattar flertal begrepp som bildar en helhet i hur lärandet sker (Säljö, 2000). Ett viktigt begrepp som lyfts inom den sociokulturella teorin är mediering. Mediering lyfts som den samverkan som sker mellan människor och de artefakter (materiella ting) som används för att förstå hur världen fungerar (Säljö, 2011). Högläsning fungerar som ett medierande redskap då det tillsammans med andra människor och en artefakt utvecklar barns språk. Två begrepp som förklarar lärprocessen utifrån den sociokulturella teorin är imitation och internalisering. Imitation betyder att barn härmar de vuxna för att sedan lära sig och nå längre än vad barnet hade gjort på egen hand (Säljö, 2011). Internaliseringsbegreppet förklaras som ett sätt att nå ny kunskap. Internalisering sker hos en person som tar in ny kunskap vilket resulterar i en utveckling. Utveckling sker genom en process där individen

11 ständigt lär sig utifrån sin omgivning i olika sociala sammanhang (Säljö, 2011). Grundtanken i den sociokulturella teorin är att lärandet sker mellan individer och inte endast något som finns hos den enskilda individen. Kunskap utvecklas genom ett samspel med andra för att gemensamt hantera situationer som uppstår (Säljö, 2000). Barns språkutveckling främjas i samspel mellan förskollärare och barn. I denna interaktion kan förskolläraren stötta barnet till att nå ny kunskap. Detta förklaras som den proximala utvecklingszonen vilket handlar om den möjligheten till lärande barn ges med hjälp av en vuxen (Säljö, 2000).

12

5. Metod

Under detta kapitel beskrivs den valda metoden, urval, genomförande, forskningsetik, analys, studiens tillförlitlighet. Kapitlet avslutas med en metoddiskussion.

Vår undersökning utgår från en kvalitativ metod där frågeställningarna analyseras och tolkas utifrån den insamlade empirin. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod då vi ville skapa förståelse för förskollärares synsätt och deras arbete med högläsning. Vi valde att använda oss av intervjuer som insamlingsmetod för att få förskollärares enskilda berättelser och tankar om högläsning. Andreas Fejes och Robert Thornberg (2019) förklarar att en kvalitativ metod uppmärksammar individers upplevelser och tankar kring ett fenomen och innebär att en analys sker av en större mängd data utifrån individernas ord och text.

5.1 Urval

Vi valde att begränsa oss till att endast samtala med förskollärare. Vi motiverar valet av att endast ha förskollärare som deltagande i studien då förskolans läroplan uttrycker deras särskilda ansvar för undervisning i förskolan (Skolverket, 2018a).

Covid-19 pågår vilket försvårade arbetet med att tidsmässigt få förskollärare att delta i intervjuer. Planeringen var att ha åtta medverkande förskollärare men på grund av Covid-19 blev det bortfall vilket resulterade i att vi slutligen använde oss av sju intervjuer. Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2014) hävdar att intervjuerna bör pågå tills man upplever en mättnad i svaren vilket vi gjorde efter sju intervjuer.

Genom att vi endast valde att ha med förskollärares syn på högläsning resulterar detta i en homogen urvalsstrategi. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver den homogena

urvalsstrategin som ett urval där deltagarna har vissa likheter. Då samtliga deltagare har en förskollärarutbildning passar denna strategi vårt urval.

Vi valde att genomföra intervjuer med sju förskollärare i samma kommun men i olika geografiska områden. Vi valde att ha olika geografiska områden för att belysa om det finns likheter och/eller skillnader på förskollärarnas synsätt beroende på förskolans placering i kommunen. Förskolorna skiljer sig genom att ligga olika nära bibliotek. Intervjuerna skedde med förskollärare som varit verksamma förskollärare mellan fem månader och sjutton år.

13 I tabellen nedan presenteras en översiktlig information om förskollärarna som deltagit i

undersökningen.

Fingerade namn Utbildning Yrkeserfarenhet

Stina Förskollärare 3 år

Karin Förskollärare 5 månader

Petra Förskollärare 1 år

Emma Förskollärare 13 år

Pernilla Förskollärare 10 år

Kim Förskollärare 17 år

Anette Förskollärare 8 månader

I tabellen ovan presenteras förskollärarnas fingerande namn, utbildning samt yrkeserfarenhet. En viss variation synliggörs i förskollärarnas yrkeserfarenhet.

5.2 Genomförande

Vi fann inspiration till denna studie genom ett intresse för högläsning och litteratur, vilket ledde fram till ett syfte och tillhörande frågeställningar. Efter att syfte och frågeställningar formulerats påbörjades sökning efter relevant forskning om detta. Vi använde oss av

databaserna Primo Örebro Universitet samt Eric-Ebsco för att söka fram relevant forskning. Med syfte, forskningsfrågor samt forskning som framställts i studien i beaktande

formulerades intervjufrågor (se bifogad bilaga E). Forskningen som presenterats tidigare i studien betonar högläsningens betydelse för barns språkutveckling samt vikten av en stimulerande läsmiljö. Baserat från tidigare forskning utformades en intervjuguide. Intervjuguiden behandlar förskollärarnas synsätt på högläsning, förskollärarnas synsätt på läsmiljön samt deras synsätt på möjligheter/svårigheter med högläsning vilket förväntas ge svar på våra forskningsfrågor.

14 exempelvis lyder “Vad är förskollärarnas synsätt på högläsning som ett språkutvecklande hjälpmedel i förskolan?” fanns i bakhuvudet när intervjufrågan “Vad är syftet med att läsa för barnen tycker du?” skapades. Vi gjorde intervjufrågor i syfte att kunna besvara studiens forskningsfrågor. Exemplet ovan visar sambandet med att kunna besvara studiens forskningsfråga med stöd av intervjufrågan.

Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer, som beskrivs som intervjuer baserat på förutbestämda huvudfrågor med en möjlighet till följdfrågor. Intervjuerna förhöll sig bra tidsmässigt och möjlighet till följdfrågor gavs under samtliga intervjuer. Huvudfrågorna formade kategorier som rör sig om frågor gällande förskollärares arbete i verksamheten, miljöfrågor samt för och nackdelar med högläsning. Dessa huvudfrågor formades av studiens problemområde i förhållande till den aktuella forskningen. Kvale och Brinkmann (2014) hävdar att en intervjuguide är bra att använda sig av för att ge en översikt av de frågor som ska ställas. Med stöd av intervjuguiden behandlades alla intervjufrågor i samtliga intervjuer. Dessutom fanns en möjlighet till följdfrågor.

Vi skrev sedan ett informationsbrev som skickades till rektorer och förskollärare. I

informationsbrevet behandlades studiens syfte och varför valet av undersökningsområde är betydelsefullt att undersöka. Inledningsvis tog vi kontakt med rektorer genom mail i vardera förskolan. Efter att rektorerna godkänt studien tog vi kontakt med förskollärare för att planera in dag och tid för intervjun.

Kvale och Brinkmann (2014) hävdar att intervjuer bör ske i en miljö som är trivsam för respondenterna. En önskan vi hade från början var att genomföra intervjuer på plats på förskolorna då det är en miljö som respondenterna är vana att befinna sig i. På grund av rådande omständigheter med Covid-19 fick vi hitta andra lösningar för att göra det möjligt att genomföra intervjuer på ett säkert sätt. Samtliga intervjuer skedde digitalalt med ljud och bild. Det digitala mötet var ett lämpligt alternativ för det fysiska mötet som uteblev.

Under intervjuerna var vi noga med att låta respondenten ta god tid på sig att svara på

frågorna för att ges möjlighet till att utveckla sina svar samt känna sig trygga i samtalen. Detta uttrycker Kvale och Brinkmann (2014) som viktigt att ha i åtanke då respondenten bör ges tid och utrymme till att framföra sina åsikter och ge ett utvecklat svar. När intervjun närmade sig slutet var vi tydliga med att låta respondenten fylla i om det var något som hon ville tillägga. Under intervjuerna användes en mobiltelefon som ljudinspelning där Wi-fi var avstängt för att undvika internetuppkoppling och skydda ljudinspelningen så den inte sprids via internet. När

15 intervjun var klar och ljudinspelningen stoppades fördes ljudinspelningen över på ett USB-minne för att skydda materialet. Totalt genomfördes sju intervjuer med ett insamlat

ljudmaterial på cirka 3,5 timmar. 5.3 Forskningsetik

Vetenskapsrådet (2002) belyser de forskningsetiska rättigheterna som bör tas i beaktande under en forskningsprocess. Därför tog vi ställning till fyra viktig etiska huvudkrav som Vetenskapsrådet (2002) lyfter vilket kallas informationskrav, samtyckeskrav, nyttjandekravet och Konfidentialitetskrav. Kvale och Brinkmann (2014) hänvisar till etiska frågor som är viktiga att ha i beaktande. Dessa frågor gäller bland annat hur intervjupersonernas

konfidentialitet och anonymitet kan skyddas. Genom reflektioner kom vi fram till hur vi bör behandla de forskningsetiska aspekterna under hela processen.

Vi skickade ett informationsbrev via mail till rektorerna där de informerades om syftet med studien. Även förskollärarna som visat intresse informerades med informationsbrevet via mail (se bifogad bilaga C). I informationsbrevet informerades de även om sina etiska rättigheter samt till möjligheten att dra sig ur under hela processen utan negativ påverkan. I

informationsbrevet gavs information om att intervjun kommer att spelas in.

Deltagarna medgav sitt samtycke genom en samtyckesblankett som skickades ut till samtliga deltagare (se bifogad bilaga D). I detta fall tillämpades samtyckeskravet på det sätt som (Vetenskapsrådet, 2002) rekommenderar. I samtyckesblanketten skrev förskollärarna under ett samtycke till att delta i studien. Information gavs att inspelningen sker genom en

ljudinspelning på en mobiltelefon utan Wi-fi åtkomst som sedan sparas ned på ett USB minne för att inte sprida vidare någon information på nätet.

Nyttjandekravet tillämpas också då deltagarna gavs en förklaring om att allt insamlat material kommer att raderas efter avslutad studie samt att den insamlade informationen endast kommer att användas till studien. Kvale och Brinkman (2014) förklarar att forskare bör ta bort

irrelevant eller känsligt material som kan överträda deltagarnas etiska rättigheter för att inte röja deltagarnas anonymitet. Vi tog hänsyn till att inte samla in information som inte var kopplat till vårt forskningsområde och valde därför att reducera bort visst material i vår transkribering. Material som reducerades bort var bland annat namn på personer eller

avdelningar på förskolor som kunde röja deltagarnas anonymitet. Materialet sammanställdes på dator och renskrevs. Efter detta skrev vi ut materialet på papper. Detta gjordes för att på ett tillförlitligt sätt hantera det insamlade materialet.

16 Konfidentialitetskravet är till för att skydda deltagarna mot att röja deras personliga uppgifter. Detta togs i beaktande då deltagare meddelas anonymitet samt avidentifiering genom att förklara att inga namn nämns (Vetenskapsrådet, 2002). Undersökningen utgick härmed även från GDPR i samråd med handledare. GDPR är en allmän dataskyddsförordning som är ett skydd mot behandling av individens personuppgifter. I studien gjordes därmed en noggrann behandling av personuppgifterna genom att avidentifiera och anonymisera deltagarna. I studien används fingerade namn på intervjupersonerna för att skydda deltagarnas

personuppgifter. Inspelningen av intervjupersonernas berättelser behandlades på ett säkert sätt som presenterats ovan.

5.4 Analys

Efter vi genomfört intervjuerna påbörjades transkriberingsprocessen av det insamlade

materialet. I en kvalitativ analys analyseras det insamlade materialet kontinuerligt utifrån ord och text (Fejes & Thornberg, 2019). Materialet sammanställdes på dator och renskrevs, hummanden uteslöts. Materialet skrevs sedan ut på papper och lästes flertal gånger. Efter detta markerades viktiga ord och fraser för att hitta nyckelord som var kopplade till studiens syfte, frågeställningar och den sociokulturella teorin.

Datainsamlingen transkriberades med hjälp av kategorisering. Kategorisering sker genom att materialet kodas utifrån olika teman och kategorier för att finna likheter och olikheter (Fejes & Thornberg, 2019). Den första läsningen av transkriberingen utgick från en induktiv läsning. En induktiv läsnings syftar till att skapa sig en förståelse utifrån textens innehåll där

materialet ska tala så mycket som möjligt. Genom att läsa texten som den framställs kan en slutsats dras (Fejes & Thornberg, 2019). Genom den induktiva läsningen kodades

förskollärarnas svar utifrån frågeställningarna och studiens syfte. Ord och fraser

kategoriserades med utgångspunkt från studiens frågeställningar. Koder som uppkom i den induktiva läsningen av materialet var samtal, dialogisk högläsning, inlevelse, läsmiljö, bilder, barns intressen samt svårigheter/möjligheter med högläsning. Den tredje forskningsfrågan som lyder “Vilka möjligheter och/eller hinder förklarar förskollärarna gällande högläsning?” är ett tydligt exempel på hur forskningsfrågan kan bli besvarad med hjälp av den induktiva kodningen. Genom dessa koder jämfördes likheter och skillnader mellan förskollärarnas svar. Genom en analys av ord, fraser och teoretiska begrepp växte likheter och olikheter fram vilket resulterade i svar på studiens frågeställningar. Fortsättningsvis gjordes en deduktiv läsning

17 med utgångspunkt i den sociokulturella teorin och dess begrepp. En deduktiv läsning förklaras som ett sätt att utgå från teorier i analysen för att finna en slutsats (Fejes & Thornberg, 2019). Den deduktiva läsningen skedde med stöd av olika sociokulturella begrepp som språk,

mediering, artefakt, imitation, internalisering, proximala utvecklingszon. Ett exempel på hur kodningen genomfördes i samband med den sociokulturella teorin är att internaliserings begreppet jämfördes med koden samtal, läsmiljö, bilder och inlevelse. Den deduktiva läsningen gjordes för att synliggöra förskollärares förhållningssätt och inställning till högläsning i förskolan. I hela analysprocessen var vi noga att följa de forskningsetiska rättigheterna vilket vi gjorde genom att avidentifiera deltagande.

5.5 Metoddiskussion

Nedan presenteras studiens tillförlitlighet samt metodens tillvägagångssätt vilket kritiskt granskas genom en diskussion. Diskussionen sker i förhållande till studiens syfte och frågeställningar.

Validitet och reliabilitet är viktigt att ha i åtanke för att ge läsaren en trovärdighet i studien. Validitet innebär att man ser till metodens relevans för forskningsfrågan (Fejes & Thornberg, 2019). I denna studie användes intervjuer som insamlingsmetod med sju förskollärare. I syfte att undersöka förskollärarnas synsätt och upplevelser blir val av metod relevant för

forskningsområdet och dess syfte. En intervjuguide med förutbestämda frågor användes till alla intervjuer med förskollärarna. Genom att denna metod gav oss svar på våra

frågeställningar utgör detta en god validitet. Möjligtvis kan val av intervju som

insamlingsmetod ge en begränsad syn i vad förskollärarna berättar. Det kan innebära att förskollärarna besitter en tyst kunskap vilket vi inte får ta del av. Magdalene Thomassen (2007) tydliggör den tysta kunskapen som en yrkeskunskap som främst sker praktiskt där förskollärarna agerar på ett visst sätt i en situation, utan att kunna förklara hur eller varför. Reliabilitet innebär hur trovärdig resultatet är och om resultatet blir densamma om studien genomförs flera gånger (Fejes & Thornberg, 2019). I en kvalitativ studie kan det vara svårt att uppnå samma resultat eftersom man tolkar och förstår saker olika. I en intervjustudie kan respondenten bli påverkad av intervjuaren vilket kan resultera i olika tolkningar. Det är viktigt att man planerar inför intervjun samt genomför intervjun med noggrannhet för att få en hög reliabilitet. Vi använde en intervjuguide med korta och enkla frågor för att det tydligt ska framgå hur vi gick till väga för att nå ett resultat på studiens frågeställningar. Det är enligt

18 Fejes och Thornberg (2019) viktigt att genomföra noggranna instruktioner. Vi har även

beskrivit studiens tillvägagångssätt samt hänvisat till referenser. Däremot hade intervjuerna kunnat ske i större utsträckning med ett bredare urval för att öka studiens reliabilitet

ytterligare. Fejes och Thornberg (2019) hävdar att generalisering i kvalitativa studier kan handla om vilket urval eller utsträckning ett resultat påverkar de som inte ingått i studien. Vår metod är välplanerad för att läsaren ska kunna se hur vi gått tillväga och vilka val som gjorts under studiens gång. Då vi har utgått från teoretiska begrepp samt särskilda mönster från tidigare forskning görs en koppling till en analytisk generalisering. Fejes och Thornberg (2019) beskriver analytisk generalisering som innebär att man gör en genomtänkt bedömning av i vilken utsträckning resultatet kan vägleda kommande undersökningar. Genom att betrakta resultatet av en kvalitativ forskning kan en analytisk generaliserbarhet uppnås.

Vi valde att begränsa oss till att endast intervjua förskollärare i olika geografiska områden inom samma kommun. Under studiens gång uppkom en reflektion gällande en viktig aspekt som kunde varit relevant i studiens urval. Ålder på den barngrupp som förskollärare ansvarar för hade varit ett intressant ämne att ställa i relation till förskollärares synsätt på högläsning. Resultatet hade möjligtvis sett annorlunda ut om denna aspekt hade undersökts. Däremot ser vi våra resterande urval som relevanta då vi undersöker om förskollärares synsätt skiljer sig åt beroende på förskolans placering.

Eftersom vi ville ha förskollärarnas synsätt valde vi att använda oss av semistrukturerade intervjuer. För att få en bredare aspekt på miljöfrågan hade andra tillvägagångssätt varit en tillgång, så som observationer. Genom observationer hade förskolans dagliga verksamhet kunnat belysas i ett större sammanhang. Intervjun innebär begränsningar i resultatet då det endast är förskollärarens personliga berättelser som synliggörs. Informationsbrevet gav information gällande studiens syfte och vad forskningen visar. Detta kan ha en verkan på respondentens svar eftersom de kan påverkas av informationen i informationsbrevet. Detta hade kunnat undvikas med observationer då det är våra uppfattningar som samlas in. I informationsbrevet hade informationen kunnat förmedlats annorlunda för att inte påverka respondenterna utifrån vad forskning säger. Däremot ger informationsbrevet en ärlig och bredare bild av vad studien kommer att handla om, vilket resulterar i ett förtroende för oss som intervjupersoner.

Vi har upplevt svårigheter med att få tag i intervjupersoner på grund av den rådande

19 flyttats fram. Då intervjuerna skedde digitalt har det upplevts svårigheter när tekniken inte fungerat som den ska vilket resultera i tidsfördröjningar för både oss och förskollärarna. Vi ställer oss frågande gällande om resultatet hade sett annorlunda ut om intervjuerna skedde på plats på de olika förskolorna. Digitala möten är ett nytt arbetssätt för många vilket resulterade i tekniska svårigheter för både oss och förskollärarna. En önskan hade varit att intervjuerna kunnat ske på plats i förskolorna.

Kvale och Brinkmann (2014) menar att en intervjuguide är bra att använda då man som intervjuperson har en guide med frågor och teman under intervjun. Författarna hävdar att intervjufrågorna bör vara korta och enkla att förstå. Därav gjorde vi en intervjuguide med frågor som är lättförståeliga för respondenterna. Intervjuguiden hjälpte oss att hålla

intervjuerna strukturerade. För att spela in intervjun användes en mobiltelefon där Wi-fi var avstängt. Inspelningen var ett bra sätt att använda oss av under intervjun för att fånga upp allt som sades vilket lätt annars missas när man antecknar för hand. Detta hjälpte oss även under transkribering och analysprocessen. Analysen utgick från en induktiv och en deduktiv läsning. Genom att koda ut olika kategorier ur respondenternas svar och även koda utifrån den

sociokulturella teorin upptäcktes relevanta teman kopplat till studiens syfte och dess frågeställningar. Genom denna strategi kunde likheter och skillnader synliggöras ur

förskollärarnas svar med utgångspunkt från den sociokulturella teorin. Den sociokulturella teorin var ett lämpligt stöd för att finna svar på studiens forskningsfrågor.

20

6. Resultat

Vi genomförde intervjuer med sju förskollärare för att undersöka deras syn på högläsning i förskolan. Resultatet kommer att beskrivas med hjälp av citat samt textutdrag. För att följa resultatet används fingerade namn som presenterats tidigare i en tabell (s.13): Stina, Karin, Petra, Emma, Pernilla, Kim och Anette.

6.1 Språkutveckling och aktiverande lässtrategier

Studien visar att samtliga förskollärare arbetar med högläsningsstrategier för att främja barns språkutveckling. Hur de använder dessa lässtrategier presenteras nedan. Genomgående visar resultatet att språk och kommunikation är betydelsefullt för barns lärande. I den

sociokulturella teorin är språket en viktig medierande artefakt. Stina berättar i nedanstående citat att hon använder sig av bilderböcker för att även de yngsta barnen och de barn som inte kan uttrycka sig verbalt ska bli delaktiga i litteraturens värld:

[…] Så länge man läser böckerna med inlevelse och använder olika röster och berättarröster och tydliggör vissa ord. Och sen såklart ha koll på vilken bok man läser och varför. Det är väl mer att dom får känna och smaka på boken. Nu tänker jag på de yngsta då. Att man inte bara sitter och håller boken långt ifrån utan att den är närvarande och att dom får utforska den.

Stina och Karin berättar att de använder sig av dialogisk högläsning utifrån barnens intressen. Genom att använda sig av dialogisk högläsning berättar Stina att barnen inkluderas genom samtal om bokens innehåll utifrån barnens upptäckter. Stina påpekar även vikten om att använda sig av bokens illustrationer som en artefakt för att skapa ett sammanhang och göra barnen delaktiga i samtalen. Genom förskollärarens berättelse tolkar vi det som att barnen ges möjlighet till analytiska samtal med stöd av bokens illustrationer. Stina berättar att detta arbetssätt bidrar till barnens språkutveckling vilket illustreras i citatet nedan:

Vi har mer dialogisk högläsning, till exempel att ett barn vill peka på en katt och berätta vad sin katt heter då är ju det som är viktigt ofta och bidrar till språkutvecklingen. Det är lättare att prata om boken om man har just en sida uppe och då blir det mer konkret för barnen och att alla får vara med och kommunicera om boken.

21

Studien visar att ett flertal förskollärare ser stora möjligheter med att ha högläsning som ett språkutvecklande hjälpmedel. Resultatet visar att de planerade boksamtalen bidrar till barns språkliga förståelse och kommunikation. I citatet nedan reflekterar förskolläraren Petra över innehållet i boken och planerar samtalsfrågor till barnen, vilket visar ett möjliggörande synsätt där barns språkutveckling ligger i fokus:

Vi använder oss ofta av boksamtal när vi läser böcker. Ibland när vi har pågående projekt har vi tänkt ut vad innehållet i boken ska handla om och då väljer vi samtalsfrågor utifrån syftet i boken och utifrån vad syftet med läsningen är.

Emma berättar att bokens illustrationer kan stimulera samtal tillsammans med barnen. Detta ser hon som betydelsefullt då upptäckten av bokstäver bidrar till barns språkutveckling. Emma förklarar att det är viktigt att förskollärare är uppmärksamma och lyhörda på vad barnen gör för upptäckter ur böckerna. Emma illustrerar i nedanstående citat vad högläsning bidrar till. Citatet tolkas som att bokens olika bilder och symboler ger barn en introduktion till läs och skriftspråket:

Syftet med högläsning är ju dels att man liksom berikar deras språkutveckling, sen blir det ju, bokläsningen skapar ju mycket samtalsämnen, bilder skapar ju mycket, många har ju liksom fått upp ögonen för bokstäver, man kan ju sitta och leta dels sidhänvisningar finns ju, då får man ju med sig siffrorna också. Just det här att de hittar sina bokstäver.

Vidare berättar Emma att hon upptäckt hur barnen tar efter olika ord och bokstävers ljud i samband med högläsningen. Utifrån den sociokulturella teorin är detta relaterat till begreppet imitation, med vilket menas att barn lär sig utifrån vad de hör under läsningen med stöttning av en vuxen. Genom en interaktion mellan förskollärare och barn kan barnet nå ett större lärande än på egen hand. Emma berättar att hon upplevt att barnen utvecklar sitt ordförråd genom att både lyssna och se till bilder. Begreppet internalisering inom den sociokulturella teorin förstås som att barn utvecklas med hjälp av sin omgivning. I Emmas berättelse kan

22 detta begrepp tolkas som att barnen utvecklas genom högläsning med hjälp av litteratur i sin omgivning:

Just detta att höra hur orden kommer och hur man uttalar och den biten, och den biten med att man ser bokstäver och så tycker jag man kan se sen att barnen anammar bokstäverna, ja men alltså […] kunskapen som de tar till sig under tiden.

Likt Emmas berättelse uttrycker ett flertal förskollärare vikten av att främja barns ordförråd genom högläsning på förskolan. Detta tycker de är viktigt för att ge barn förutsättningar till att lära sig att läsa och skriva. Återkoppling efter läsning är betydelsefullt för förskollärarnas arbete med högläsning i syfte att främja barns språkutveckling. Förskollärna berättar att barns intressen är viktiga att ha i åtanke gällande val av bok. Det lyfts fram av förskolläraren

Pernilla i nedanstående citat att detta kan vara avgörande i hur barnen engagerar sig i boksamtalen:

Jag tycker att det är viktigt dels för att tidigt öva upp barnens ordförråd vilket ger en bra grund inför att lära sig läsa och skriva senare. Även för att få ett sammanhang, kunna återberätta och leva sig in i fantasins värld. Det är också viktigt att få en lugn stund för återhämtning under dagarna. Det finns också möjlighet att fånga barnens intresse och att få till samtal med barnen kring de böcker man läser.

I nedanstående citat berättar Pernilla hur hon arbetar för att öka barnens intresse för litteratur. Hon berättar att hon lockar barnens intressen genom olika typer av läsning och en

medvetenhet för hur hon förmedlar berättelsen. Pernilla påpekar flertal gånger att hon utgår från barnens intresse och behov. Hon berättar att olika föremål som använts i samband med högläsningen har varit en tillgång för barngruppen. Samspelet som sker mellan förskollärare, barn och ett visst föremål kan förstås som mediering. Högläsning fungerar som ett

medierande redskap där ett samspel sker mellan läsaren, lyssnaren, boken och dess föremål:

Jag tycker att det alltid är lättare om det går att hitta en bok där jag vet barnet har ett intresse. Om barnet älskar djur så är det lätt att locka till läsning med en sådan typ av bok. Jag ser även fördelar

23 med att använda Flanosagor och kan uppleva att det fångar barnen lättare ibland. Även att

dramatisera sagan med konkreta föremål brukar vara uppskattat.

Ett flertal förskollärare beskriver att de i stor mån använder digitala verktyg som en del av högläsningen. Petra och Karin berättar om appen, “Polyglutt”. Denna applikation ses som ett hjälpmedel till högläsning på flera språk. Karin förklarar nedan att Polyglutt är ett hjälpmedel för att få med alla barn i högläsningen oavsett modersmål:

Pollyglutt är en app som har böcker på andra språk, exempelvis arabiska. Att använda den appen stödjer oss mot vad vi annars tycker kan vara en svårighet i högläsningen om barnet har ett annat förstaspråk än svenska, men att majoriteten av de andra barnen har svenska som modersmål. Då kan man först läsa boken på svenska och sedan kolla upp boken på Polyglutt.

Kim berättar om ännu ett sätt att använda högläsning med stöd av digitala verktyg. Kim berättar att de använder sig av projektorn som de har på förskolan. De har tagit bilder på böckernas illustrationer för att sedan samla alla barnen framför en stor bild där de antingen läser för barnen eller berättar utifrån illustrationerna. Kim berättar att hon upplever det som ett bra sätt att fånga barnens intresse då alla får möjlighet att se bokens illustrationer på en större skärm, vilket presenteras i nedanstående citat:

Vi projicerar, och tar bilder med Ipad eller kamera ur vissa böcker […] sen så lägger vi upp bilder exempel på väggen. Utifrån bilderna kan vi också berätta. Vi kan antingen läsa den faktiska texten som finns i boken eller så gör vi även där att vi berättar mer levande utifrån bilderna. Då får barnen med sig allt via synen och så får de berättelsen via hörseln.

Vidare berättar Kim att de även ibland använder sig av rekvisita när de använder projektorn i samband med högläsning. Rekvisitan kopplas till barns intressen och bokens innehåll vilket de sedan kan göra om till sin egen berättelse. Kim berättar att hon upplever att de yngre barnen uppskattar detta väldigt mycket. Rekvisitan symboliserar förskollärarens sätt att öka barns intresse för högläsning och berättande:

24 Vi berättar från en bok, så berättar vi händelsen eller sagan med egna ord. Sen använder vi oss av

rekvisita för att fånga deras intressen ytterligare. Detta fångar de yngsta barnen väldigt bra. Erfarenheten är väl den att det blir lättare med de yngre att fånga dem med en stor bild på väggen än att man sitter kring en liten bok och försöker samsas och se bilderna.

Resultatet visar att förskollärarna anser att högläsning är en pågående process i förskolan vilket sker vid olika tillfällen. Resultatet visar på att de olika förskollärarna använder sig av olika lässtrategier beroende på tillfälle och barngrupp. Anette berättar hur viktigt det är att låta barnen komma till tals utan ett krav till samtal:

Barns språkliga förmåga utvecklas varje dag. Men speciellt när vi läser och barnen får återberätta eller säga vad de tycker om boken. Vi försöker få alla barn att säga något men vi tvingar absolut ingen att prata om de inte vill.

Förskollärarna berättar att de arbetar med olika teman under terminens gång. Förskollärarna beskriver hur de använder sig av litteratur och högläsning som ett hjälpmedel i deras

temaarbete. Användning av litteratur och högläsning kan se olika ut beroende på vilket syfte deras temaarbete har och hur undervisningen sker. Anette beskriver att deras tema växte fram utifrån från barnens intresse för insekter. Anette berättar att genom att använda sig av

litteratur som ett hjälpmedel till deras tema bidrar detta till en ökad förståelse för temat i stort. Hon förklarar vidare att illustrationerna i böcker hjälper barn att väcka olika samtal och diskussioner:

När vi läser för barnen så ser vi till att läsa något som har ett syfte, till exempel nu jobbar vi med insekter, då brukar vi läsa böcker som handlar om det och titta på bilder på olika typer av insekter och vad som kännetecknar dem.

Emma berättar om ett annat sätt att arbeta med litteratur som en del av avdelningens tema. Hon beskriver att avdelningen har riktat fokus på barns delaktighet och inflytande i

högläsningen på förskolan. Emma beskriver att förskolan arbetar mycket med

25 de arbetar med där varje barn får tipsa om en bok när de fyller år som de sedan läser och samtalar om. De får även skapa något utifrån bokens innehåll för att ge barnen en djupare förståelse för boken. Emma berättar vidare att användning av olika uttrycksformer ger ett större sammanhang. Hon berättar att barnen övar på att lyssna på varandra och att varje barn får uttrycka sina tankar och åsikter. Vi tolkar avdelningens tema som ett arbete som syftar till att främja barns kommunikation och förståelse:

När barnen fyller år har de med sig en bok som de har som sin önskebok så gör vi det till vårat “önskebokstips” på avdelningen. Vi läser den tillsammans sen så har vi fortsatt det arbetet lite och utvecklat det genom att de som vill får skapa någonting kring sin bok. Sen får dem berätta lite för oss om vad boken handlar om så återkopplar man igen. Så det är jätteroligt! Ute i vår hall hänger avdelningens boktips där barnens tankar kring boken också finns.

Genomgående syns ett samspel och interaktion mellan förskollärare och barn vilket förklaras som en viktig del i högläsningen. Samspel mellan olika individer är något som även utmärker den sociokulturella teorins syn på lärande. Samtliga förskollärare berättar att de i stor mån utgår från barnens intresse när de väljer böcker. Anette berättar hur de brukar välja böcker när de läser för barnen. Hon berättar att de ofta utgår från vad barnen vill läsa i stunden. Anette berättar att högläsningen ska utgå från barnens önskemål för att skapa en lust till att lyssna till högläsning:

Det jag brukar göra är att välja böcker som de är intresserade av eller att varje barn får turas om att välja böcker som de vill lyssna på. Jag tycker att det är väldigt viktigt att utgå från barns intresse när man ska läsa. Ibland röstar vi om vilken bok vi ska läsa om det blir svårt att komma överens.

Stina förklarar hur viktigt det är som förskollärare att vara närvarande i barngruppen. Hon förklarar vidare att när de läser böcker är det någonting som man gör tillsammans med barnen för att finnas till och stötta i högläsningen. I Stinas berättelser kring högläsning nämns ordet “Vi” flertal gånger som resulterar i att gemenskap är en viktig del i förskollärares

förhållningssätt. Detta medför att det skapas en “Vi-känsla” mellan barn och förskollärare:

26 När vi läser för barnen är det ofta att vi sitter i soffan eller liksom är på golvet med barnet eller

barnen i knän. Men jag jobbar ju med de yngsta så rent generellt är det ju så att man sitter väldigt nära i knä eller i soffan. ja, det är så det ser ut.

Emma förklarar hur förskollärarens roll är viktig för att bidra till barns läsintresse och

språkutveckling. Genom samspel mellan förskollärare och barn ges en möjlighet för barnet att lära sig och ta till sig nya kunskaper. Resultatet av studien påvisar att barn utvecklar sitt språk genom interaktioner och samspel med de vuxna vilket kan leda till att barnet närmar sig den proximala utvecklingszonen. Den proximala utvecklingszonen förklaras som det mål som barnet ska lära sig, men inte klarar själv utan behöver pedagogisk stöttning. Emma förklarar att högläsningen ses som ett tillfälle där de ger möjlighet till att stötta barnen i olika

kommunikationsformer.

Ett flertal förskollärare berättar om vikten av att använda en inlevelse och en berättarröst när de har högläsning för barnen, detta för att göra bokens innehåll mer intressant och levande. Kim berättar nedan hur detta kan inspirera barn till en vilja att fortsätta lyssna till boken:

[…] Genom att förvränga våra röster tillexempel, så gör man berättelsen lite mer levande och för att hålla fokus bättre. Man märker att barnen tycker det är roligt och mer spännande att lyssna till boken när vi läser med mer inlevelse.

Sammanfattningsvis visar resultatet att samtliga förskollärare ser högläsning som en del i det språkutvecklande arbetet på förskolan. Samtliga förskollärare ser högläsningen som en aktivitet som kan främja många olika delar i barns språkutveckling. Ett flertal förskollärare uttrycker en användning av olika lässtrategier så som den dialogiska högläsningen, inlevelse samt analytiska samtal. Många förskollärare berättar under intervjuerna att de har

uppmärksammat hur barnen utvecklats i sin språkliga förmåga genom att ha högläsning. Det framkommer att förskollärarna använder lämpliga metoder i högläsning för att skapa

möjligheter till barns språkutveckling vilket illustrerar ett möjliggörande synsätt. I resultatet tydliggörs även ett barncentrerat synsätt där förskollärarna ständigt utgår från barnens intressen och behov.

27 6.2 Läsmiljö

Miljö kategoriseras utifrån två olika aspekter, den sociala och den fysiska miljön. Den sociala miljön förstås som den interaktionen som sker i miljön. Den fysiska miljön förstås som de materiella ting som är visuellt i miljön. Genomgående beskrivs läsmiljön som en plats som kan främja barns utveckling och lärande. I förhållande till den sociokulturella teorin ses det sociala sammanhanget som en bidragande faktor till barns lärande. Det framkommer under intervjuerna hur betydelsefull läsmiljön är, både social och fysisk, för att främja barns intresse för litteratur. Samtliga förskollärare beskriver den sociala miljön som viktig för att inkludera barn i val av litteratur. Det framkommer att den fysiska miljön är viktig för att skapa

delaktighet genom litteraturens placeringar på förskolan.

6.2.1 Social miljö

Ett flertal förskollärare uttrycker att läsningen ofta sker både planerat och spontant medan några fåtal uttrycker att läsningen mestadels sker under spontana tillfällen. Emma uttrycker att de har högläsning planerat på läsvilan två till tre dagar i veckan. Pernilla berättar i citatet nedan att de läsningen sker spontant:

Vi läser oftast för barnen spontant. Kan vara antingen vi pedagoger som ger förslaget eller att barnen själva kommer till oss och vill läsa en bok. Det kan ske många gånger under dagen att vi läser tillsammans med barnen.

I Emmas berättelse om rutinen med högläsning visar det att högläsning kan förekomma vid olika tidpunkter på dagen, men att det främst sker under läsvilan. Läsvilan har enligt Emma ett syfte att få barnen som inte sover att varva ned och komma till ro. I citatet nedan berättar Emma att de läser böcker på läsvilan men att antalet böcker kan variera beroende på hur länge barnen orkar lyssna till högläsning:

Vi har ju en läsvila under dagarna som kan se lite olika ut. Vissa barn har sovvila och vissa har läsvila, där försöker vi också att göra det trivsamt i miljön. Utifrån deras val av böcker så läser vi med de barnen som har läsvilan. Och det kan handla om att vi hinner läsa en, två eller tre böcker. Mycket beroende på hur barnen […] om hur mycket de orkar, så de får möjlighet att varva ner samtidigt som de lyssnar.

28

Ett flertal förskollärare uttrycker att den planerade högläsningen är något som ska vara en positiv och mysig stund. Högläsning beskrivs av ett antal förskollärare som en del av en social gemenskap där de lyssnar och tar till sig om bokens innehåll tillsammans.

Kim beskriver högläsningen som en mötesplats där man antingen kan sitta med färre barn eller med flera barn och upptäcka boken tillsammans. Detta kan symbolisera den

sociokulturella teorins principer där den sociala interaktionen mellan individer blir betydelsefull för att skapa många nya kunskaper i ett socialt sammanhang:

[…] Det är ju en social bit att sitta antingen ensam med en pedagog eller en pedagog och flera andra kompisar att ta del av en saga. Detta skapar ju en gemenskap och mötesplats som i sig kan vara väldigt mysig och givande.

Vidare berättar ett flertal förskollärare att de gärna går till bibliotek för att låta barnen vara delaktiga i valet av böcker. Förskollärare med nära anslutning till biblioteket beskriver det som en tillgång för en ytterligare läsmiljö som bidrar till barns läslust. Emma illustrerar detta i nedanstående citat:

Sen på övervåningen av vårt bibliotek så finns det som ett litet läsrum. Så gick vi med tre barn kunde vi ju passa på att sitta kvar där och läsa lite i någon bok som de har valt och så försökte man ju tillsammans välja böcker.

Anette förklarar i första nedanstående citat att det brukar komma en bokbuss till förskolan en gång i månaden vilket stämmer överens med Petra och Kims berättelse. Bokbussen ses enligt förskollärarna som ett bra komplement till biblioteket då de har ett längre avstånd till

bibliotek. När de väljer böcker från bokbussen får barnen vara med och bestämma och valet av litteratur utgår ofta från barnens intresse och ibland från de teman som de arbetar med på avdelningen. Petra poängterar dock i citatet längst nedan att Covid-19 har gjort det svårt för barnen att vara med och välja böcker på bokbussen:

29

Vi har en bokbuss som brukar komma och där finns möjligheter till att vi kan reservera böcker innan och då väljer vi utifrån barnens intressen. Barnen brukar få välja en bok var

Tidigare fick barnen vara med och välja böcker på bokbussen. Då gick vi i grupper med fyra barn varje gång. Men nu under Covid så har dels bokbussen inte kommit på länge och inte heller har barnen fått följa med. Så det är tråkigt.

6.2.2 Fysisk miljö

Stina berättar att de har ett enskilt rum i förskolans lokaler där man kan stänga om sig för att få läsro. Stina berättar vidare att de har satt upp figurer från böcker i taket och vilka positiva möjligheter det kan ge för att öka barnens intresse för litteratur:

Vi har ett gjort om ett rum till ett läsrum, där vi har hängt upp en tjock gardin, så man ska kunna stänga när man ska läsa och så, sen har vi en lite tjockare matta och en soffa i rummet. Det finns även en garderob som vi rivit ut så den är tom. och där i är det en fårfäll, som är sådär mjuk, och kuddar och filtar med en liten läslampa i så man kan sitta där inne två eller tre barn och läsa. Och sen finns det bokhyllor fyllda med böcker och i taket har vi hängt […] vet inte vad det heter men en nätgardin. Från nätgardinen hänger det ner figurer från taket som kommer från olika böcker. De har vi hängt där för att vi märker att barnen blir mer intresserade av böckerna när de kan se figurerna.

Ett flertal förskollärare uttrycker vikten av att ha böckerna tillgängliga på en nivå där barnen kan nå dem. Vi tolkar det som att förskollärarna anser att den fysiska miljön ska vara tydlig för barnen med en bred variation av böcker. Dessa böcker bör succesivt bytas ut efter barnens intresse och val av teman. Emma berättar i citatet nedan om vikten av böckernas

tillgänglighet:

Böckerna ligger tillgängligt hela tiden. De står inte högt upp på någon hyllvägg eller så att de inte kommer åt dem. Det tycker jag är viktigt […] att barnen ska kunna gå och ta en bok och bläddra i själva om dem vill när som helst under dagen.

30 Ett flertal förskollärare uttrycker att de är nöjda med läsmiljön. Däremot uttrycker de en önskan om att läsmiljön skulle kunna bli mer inbjudande för barnen. Karin eftersträvar i citatet nedan en önskan om små förändringar i den fysiska läsmiljön:

Vi har ju böcker som står framme i en bokhylla. Men jag skulle vilja ha de mer uppradade så att barnen ser exakt vad som finns. För nu står de lite bakom varandra och lite huller om buller. Jag önskar även att det fanns någon mysig madrass eller något att sitta på […] annars kan man ju sitta i soffan också men den kan ibland vara lite svår för barnen att klättra upp i.

Det framkommer under intervjuerna hur betydelsefull läsmiljön är, både den sociala och den fysiska, för att främja barns intresse för litteratur. Samtliga förskollärare beskriver den sociala miljön som viktig för att inkludera barn i val av litteratur. Det framkommer att den fysiska miljön är betydelsefull i syfte att skapa delaktighet och ett läsintresse hos barnen, vilket synliggör ett barncentrerat och ett miljöorienterat synsätt.

6.3 Möjligheter och hinder

Ett flertal förskollärare upplever tidsbrist och stora barngrupper som kan drabba och försvåra högläsningssituationen. Däremot visar även resultatet att stora möjligheter med högläsning finns. Samtliga förskollärare ser möjligheter med högläsning som ett språkutvecklande

hjälpmedel. De berättar att de genom högläsning upptäckt hur barns språk utvecklats med stöd av bokens illustrationer. Högläsning ses som en möjlighet att utveckla barns ordförråd,

förståelse och fantasiförmåga enligt förskollärarna.

Genomgående uttryckte majoriteten av förskollärarna svårigheter som kan drabba

högläsningen. Tidsbristen är något som majoriteten av förskollärarna uttrycker som ett hinder för att använda högläsning i det syfte de eftersträvar. Tidsbristen är även något som omfattar den planeringstid för förskollärare som kan minska. Emma berättar i nedanstående citat om en nackdel där tiden ses som ett hinder för högläsningen:

Ibland kommer barnen spontant under dagen och vill att vi ska läsa för dem vilket vi gör i den mån vi hinner. Det är viktigt att vi läser på barnens villkor också, för det bidrar till så mycket, så som delaktighet bland annat. Ibland har vi personalbrist och då räcker inte alltid tiden till, vi önskar att