Malmö högskola
Lärarutbildningen
60 p (90 Hp)
Examensarbete
15 HögskolepoängKOST OCH MOTION
En studie av kost- och motionsvanor hos elever i
årskurs fyra på en skola i södra Sverige
Diet and exercise – a study of diet and exercise among pupils in grade four at a school in the south of Sweden
David Johansson
Lärarexamen 60p (90 Hp) Handledare: Elisabeth Söderquist Lärarutbildningen 60p (90 Hp) Examinator: Anna-Lena Tvingstedt Höstterminen 2007
Malmö Högskola
Lärarutbildningen, 60p (90 Hp) Skolutveckling och ledarskap
SAMMANFATTNING
Johansson, David. (2008). Kost och motion - en studie av kost- och motionsvanor hos elever i årskurs fyra på en skola i södra Sverige (Diet and exercise – a study of diet and exercise among pupils in grade four at a school in the south of Sweden). Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur kost- och motionsvanor hos elever i årskurs fyra på en skola i södra Sverige ser ut. Den frågeställning som ligger till grund för uppsatsen är: Hur ser den fysiska hälsan, med avseende på kost och motion, ut hos eleverna i årskurs fyra på skolan. Utifrån resultat och litteratur diskuteras även vad skolan kan göra för att bibehålla eller förbättra, dessa elevers fysiska hälsa.
Fallstudien har genomförts med kvantitativ metod i form av enkätundersökning där 53 elever deltagit. Resultaten har bearbetats statistiskt med hjälp av SPSS och har analyserats utifrån rådande teorier om kost och motion hos barn. Studier visar att många barn idag är för stillasittande och inte äter i enlighet med rekommendationer. De elever som deltagit i undersökningen har relativt goda matvanor. De äter frukost nästan varje dag och äter nästan alltid skollunch och frukt och grönsaker. Resultatet är mindre positivt med avseende på motion. Många av eleverna är aktiva men det finns ett flertal som inte rör sig tillräckligt på fritiden. De elever som är stillasittande på fritiden är också de elever som inte vill ha mer idrott i skolan. Det skolan kan göra för att bibehålla och förbättra kost- och motionsvanorna är att uppmuntra lågaktiva elever att röra sig mer, införa fler friluftsaktiviteter och framför allt att i undervisningen betona vikten av att äta rätt och röra sig så att eleverna förstår sambandet mellan kost, motion och ett hälsosamt liv.
Nyckelord: kost, motion, elever, skola, hälsa
David Johansson Handledare: Elisabeth Söderquist
Måsvägen 18 C
FÖRORD
När jag startade med mitt examensarbete för cirka 10 veckor sedan visste jag inte vilket hårt arbete och hur mycket slit som skulle ligga till grund för detta examensarbete. Jag visste inte ens om min studie var möjlig att genomföra på den korta tid jag hade till mitt förfogande. Mina ambitioner var höga men det var många faktorer som skulle stämma för att arbetet skulle bli så bra som möjligt. Under arbetets gång har jag delat ut enkäter till elever på en skola i södra Sverige. Utan dem hade inte studien varit möjlig att genomföra. Jag vill härmed börja med att tacka alla de elever som besvarade enkäten samt lärare på skolan där undersökningen genomfördes.
Utöver dessa tack vill jag även rikta ett stort tack till min handledare Elisabeth Söderquist, Högskoleadjunkt vid Malmö högskola, som har hållit mig på banan och gjort det möjligt för mig att nå mina mål i tid. Inte att förglömma - tack Annika Johansson för ditt stora engagemang i mitt arbete och all den tid du avsatt för att hjälpa mig.
Den tid jag har lagt ner på mitt examensarbete har varit väldigt lärorik. Jag hoppas att jag kan ge läsarna den kunskap de behöver för att få en god insikt i hur elevernas kost och motionsvanor kan se ut i en årskurs fyra och vad skolan kan göra för detta högaktuella ämne.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning ………... 1 1.1 Bakgrund ……… 2 1.2 Syfte ………... 3 1.3 Frågeställningar ……….. 3 1.4 Avgränsningar ……… 3 1.5 Begreppsdefinition ………. 4 1.6 Disposition ………. 4 2. Litteratur ………... 5 2.1 Motion ………. 5 2.2 Kost ………. 9 3. Metod ……….. 13 3.1 Metodval ………. 13 3.2 Urval ………... 14 3.3 Genomförande ……… 15 3.4 Bearbetning av material ………. 16
3.5 Reliabilitet och validitet ………. 16
3.6 Etiska överväganden ……….. 16 3.7 Metodkritik ………. 17 3.8 Material ……….. 17 4. Resultat ……….. 19 5. Analys ………... 28 6. Diskussion ……… 37 7. Avslutning ………... 40 7.1 Slutord ……….. 40 7.2 Vidare forskning ………... 40 8. Referensförteckning ………... 41 Bilaga
1. INLEDNING
Ett ämne som diskuterats livligt under senare år är att allt fler svenska barn blir överviktiga eller feta. I en debattartikel i Dagens Nyheter, den 18 juli 2007, kräver flera svenska idrottsstjärnor fler idrottstimmar i skolan för att minska den ökande fetman och ohälsan hos barn (Dagens Nyheter, 2007-07-18). I takt med att antalet idrottstimmar i skolan blir färre och barn tillbringar allt mer tid stillasittande framför TV och dator blir barnen allt fetare. För femton år sedan var inte datorer och TV-spel så utbrett, antalet idrottstimmar i skolan var fler och barn ägnade sig åt spontanidrott på fritiden. Idag sysselsätter sig barn, i allt lägre åldrar, med TV- och datorspel och många föräldrar hinner inte umgås med sina barn på ett aktivt sätt. Därför måste skolan, som är den enda instans som når alla barn, ta mer ansvar för barnens hälsa och genom att införa mer idrott i skolan bidra till att göra barnen friskare (Dagens Nyheter, 2007-07-18).
Jag har i hela mitt liv varit aktiv och har, utöver spontanidrott i form av lekar med vänner, spelat fotboll sedan jag var fem år gammal. Mitt intresse för idrott har alltid varit stort och eftersom fysisk aktivitet alltid har spelat en central roll för mig har jag, utöver fotbollen, provat mängder av andra idrotter. Valet att läsa idrottsvetenskap på Malmö Högskola i tre år var därför självklart. Dessa studier väckte mitt intresse för sambandet mellan kost och motion och efter att ha breddat min utbildning genom att läsa lärarprogrammet (90 högskolepoäng) har intresset utvecklats från att bara handla om kost och motion i allmänhet till att specifikt handla om barns kost och motionsvanor. För mig ska en lärare vara en förebild inom livets alla områden och främja barnens hela utveckling och inte enbart fokusera på att förmedla kunskap inom det område han eller hon undervisar i.
Jag anser att skolan har ett stort ansvar för barnens hälsa och att skolan måste agera för att vända den negativa trend av ökad ohälsa som råder. Men den stora frågan är vad skolan faktiskt kan göra, skulle det räcka om det infördes fler idrottstimmar i skolan eller finns det andra åtgärder som skolan kan ta till för att vända trenden? Med hopp om att få mer kunskap inom området och försöka besvara denna fråga har jag valt att undersöka hur situationen ser ut på en skola i södra Sverige. Vad kan skolan göra för att bibehålla, eller förbättra, elevernas fysiska hälsa?
Målet med min uppsats är inte att en gång för alla till fullo analysera området fysisk hälsa hos elever idag, då detta är omöjligt med tanke på vilken tidskrävande uppgift det skulle vara. Min
förhoppning är snarare att min uppsats ska bidra till en ökad förståelse av vikten av att arbeta för fysisk hälsa hos elever. Jag hoppas också att min uppsats kan belysa problemet med fysisk ohälsa hos elever och skapa en vilja och möjlighet att göra något åt det.
1.1 Bakgrund
Alla barn i Sverige mellan sju och sexton år är skolpliktiga. Undervisningen är obligatorisk och avgiftsfri. Det är läroplanen som anger skolans värdegrund och grundläggande mål och riktlinjer. I läroplanen finns det en timplan som anger den minsta garanterade tid som eleverna har rätt till lärarledd undervisning i olika ämnen. Den senaste läroplanen för obligatoriska skolan (Lpo94) trädde i kraft 1994. Varje kommun ska fastställa en skolplan som visar hur kommunens skolor ska organiseras och utvecklas. Det finns även en nationellt fastställd kursplan för varje enskilt ämne. Utifrån läroplanen, skolplanen och kursplanerna kan den enskilda skolan i skolplanen anpassa innehåll, organisation och arbetssätt till lokala förhållanden.
Skolämnet gymnastik dominerades till en början av den fysiologiska forskningen och undervisningen hade ett konditionsfrämjande syfte. År 1994 ändrades ämnets namn till Idrott och hälsa. Tanken bakom detta var att skolan skulle ta ansvar för barns och ungdomars hela hälsoutveckling. Ämnet fick efter namnbytet en mer humanistisk och beteendevetenskaplig inriktning och metodik fick en starkare ställning. Inom ämnet Idrott och hälsa betonas idag hälsa, med inriktning på samband mellan livsstil, hälsa och fysisk aktivitet (Hultgren, 2002).
I Skolverkets läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo94) står det att skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola ”har grundläggande kunskap om förutsättningarna för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön” (Skolverket, 2006, s. 10). Enligt Lpo94 ska eleverna i grundskolan ha 500 timmar idrott per läsår. Det ämne som idag heter idrott och hälsa ska ”utveckla elevernas fysiska, psykiska och sociala förmåga samt ge kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan” (www.skolverket.se). I sin undervisning i idrott och hälsa ska skolan bland annat sträva mot att eleven utvecklar kunskap om vad som främjar hälsa och stimuleras till ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet och tar ansvar för sin hälsa. Ämnet ska förmedla ”en syn på idrott och hälsa som har betydelse för både uppväxttiden och senare skeden i livet” (www.skolverket.se). Ämnet innebär en helhetssyn på människan och ska medverka till att elevens kroppsuppfattning utvecklas samt ge kunskap om
hur god hälsa kan främjas. De trender som vi ser idag tyder dock på att skolan inte uppnår dessa mål och att barn behöver mer fysisk aktivitet och kunskap för att kunna undvika övervikt, fetma och ohälsa.
1.2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur elevers kost- och motionsvanor ser ut på en skola i södra Sverige. Ett delsyfte är också att diskutera vad skolan kan göra för att bibehålla, eller förbättra, elevernas fysiska hälsa. Med tanke på den debatt som råder om barns kost- och motionsvanor anser jag att uppsatsens syfte är både aktuellt och viktigt.
1.3 Frågeställningar
Följande frågeställning ligger till grund för uppsatsen:
- Hur ser den fysiska hälsan, med avseende på kost och motion, ut hos eleverna i årskurs fyra på skolan?
Utifrån studiens resultat och tidigare forskning diskuteras även vad skolan kan göra för att bibehålla, eller förbättra, dessa elevers fysiska hälsa.
Frågeställningen är av beskrivande karaktär då jag kommer att redovisa hur det ser ut idag. Mitt delsyfte är av problemlösande karaktär vilket innebär att jag kommer att diskutera olika tillvägagångssätt för att bibehålla eller förbättra situationen samt argumentera för dessa tillvägagångssätt.
1.4 Avgränsningar
Jag har avgränsat min undersökning till att enbart handla om fysisk hälsa och ohälsa. Jag är medveten om att fysisk och psykisk hälsa hänger samman men av tids- och utrymmesskäl har jag valt att utelämna frågor om psykisk ohälsa. Bakomliggande faktorer till fysisk ohälsa, såsom klass, ekonomi, miljö eller kultur, kommer inte att analyseras. Jag har alltså inte ställt mig frågan varför det ser ut som det gör. Jag anser att anledningar till fysisk ohälsa är intressant men att detta ligger utanför fokus för denna uppsats. Dock kommer anledningar till fysisk ohälsa hos eleverna delvis att tas upp i samband med att åtgärder för att främja fysisk hälsa tas upp. Detta eftersom det inte är möjligt att beskriva åtgärder utan att påvisa vad det är
som åtgärdas. Jag har inte heller analyserat enkätsvaren utifrån kön utan valt att behandla de svarande barnen som en hel grupp.
1.5 Begreppsdefinitioner
- BMI (Body Mass Index – vikten i kilo/längden x längden i meter): BMI har sina begränsningar eftersom det inte visar om det är fett eller muskler som utgör personens vikt. För att korrekt räkna ut ett barns BMI används oftare ett internationellt mått, isoBMI, som framtogs av professor Claude Marcus.
- Övervikt: ett BMI-värde på 25-29,9.
- Fetma: ett BMI-värde på mer än 30 (Montignac, 2003).
- Hälsa: WHO definierar hälsa som en resurs och en väsentlig förutsättning för en människas liv. Hälsa är enligt Medin och Alexandersson (2000) en resurs som man erövrar genom att kontrollera sin livssituation.
1.6 Disposition
Uppsatsen inleds med ett kapitel (kapitel två) där jag redogör för de teorier och forskningsresultat jag använder i min analys av enkätsvaren. Detta kapitel ger en utgångspunkt för att kunna undersöka hur skolan kan arbeta för fysisk hälsa hos eleverna. I nästa kapitel (kapitel tre) beskriver jag den metod jag har valt att använda för att samla in och analysera mitt material. I kapitel fyra redovisar jag resultaten från den enkät jag har använt. Här redovisas resultaten i diagramform med korta beskrivande kommentarer. Resultaten analyseras och diskuteras sedan i nästföljande kapitel (kapitel fem). I kapitel sex besvarar jag mina frågeställningar och drar slutsatser. Det sista kapitlet (kapitel sju) innehåller avslutande kommentarer och förslag på vidare forskning.
2. LITTERATUR
I detta avsnitt redovisar jag teorier och forskningsresultat inom området fysisk hälsa, kost och motion som ligger till grund för min uppsats och den undersökning jag har genomfört.
2.1 Motion
I dagens samhälle ställs det allt mindre krav på fysisk aktivitet. Förr, i bondesamhället, var kroppsarbete självklart och nödvändigt. Idag tillbringar barn större delen av sitt vakna liv med att sitta stilla, både i skolan och på fritiden framför datorn eller TV:n. Det mesta av fysisk aktivitet har på ett effektivt sätt rationaliserats och det krävs ingen fysisk ansträngning för att inhämta information eftersom större delen av den information som söks finns i datorn. Det finns inte längre något behov av fysisk aktivitet, till exempel i form av besök på bibliotek. Var tredje flicka och var fjärde pojke i Sverige har i nuläget inte ens en aktivitetsnivå som motsvarar promenader (SOU 2000:91). Rasmussen (2004) hävdar att den dagliga rekommendationen för barn och ungdomar är minst 60 minuters fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag. WHO rekommenderar minst 30 minuters fysisk aktivitet per dag plus hård fysisk aktivitet minst tre gånger i veckan. COMPASS-studien1 visade att i sydvästra Storstockholm var pojkar stillasittande 4,9 timmar per dag och flickor 4,6 timmar på vardagarna efter skoltid. Både flickor och pojkar ägnade mer tid åt stillasittande aktiviteter på helgerna än på vardagarna.
Ekberg och Erberth (2000) hävdar att idag är 20-30 procent av den svenska befolkningen inaktiva och att denna brist på motion leder till att allt fler drabbas av sjukdomar som kan relateras till stillasittande och övervikt, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar. Grunden till detta beteende läggs i tidig ålder då forskningsresultat från många olika länder visar att fysisk aktivitet bland barn är viktigt eftersom det är osannolikt att inaktiva barn kommer att utveckla en aktiv livsstil som vuxna.
Enligt SOU 2000:91 har lekar och spontanidrott förändrats vilket gör att barn och ungdomar nu för tiden rör sig för lite. De behöver inte längre aktivt gå ut för att träffa sina vänner eftersom de enkelt nås via mail och datachatter (Gärdsell et al, 2004). Att träffas utomhus och leka och spontanidrotta är inte alls lika vanligt idag som förr. Även COMPASS-studien visar
1 COMPASS (Community-based study of physical activity, life style and self-esteem in Swedish school
children) är en studie av alla pojkar och flickor som gick i årskurs åtta och nio hösten 2001 i kommunala skolor i sydvästra Storstockholm.
att spontanidrott inte är så vanligt. I studien uppgav 16,6 procent av ungdomarna att de aldrig går eller cyklar till skolan och 16,3 procent uppgav att de aldrig går eller cyklar på fritiden. Studien visade också att både pojkar och flickor tittade på TV eller video i genomsnitt 2,1 timmar per dag på vardagarna och att pojkarna tillbringade mer tid framför datorn än flickorna, som i sin tur ägnade mer tid åt andra stillasittande aktiviteter än vad pojkarna gjorde (Rasmussen, 2004).
I COMPASS-studien svarade 60,9 procent av pojkarna att de var fysiskt aktiva i någon idrottsförening och 76,9 procent svarade att de var fysiskt aktiva i oorganiserade aktiviteter. Bland flickorna var siffran för aktivitet i idrottsförening 45,5 procent och för oorganiserad aktivitet 60 procent (Rasmussen, 2004). Jansson och Danielsson (2003) ser en utveckling där vissa barn och ungdomar tränar väldigt mycket medan andra inte tränar alls. De menar att det är viktigt att uppmuntra alla barn till att idrotta, eller framför allt uppmuntra glädjen i rörelse och lek. Detta blir allt viktigare nu när uteleken förlorar i den växande konkurrensen och många barn starkt attraheras av inomhusaktiviteter med datorer, videofilmer, TV och TV-spel. De ser en trend i överviktsutvecklingen som innebär att barn i mellanstadieåldern blir tyngre. Detta brukar kallas för Nintendoeffekten. Det är inte själva datorn eller TV-spelen i sig som är farliga utan det är all den tid detta tar, tid som istället kunde användas till utomhuslek och rörelse. En extra gymnastiktimme, eller ett par promenader i skolan ökar barnens fysiska aktivitet på ett sätt som för dem spelar väldigt stor roll. I SOU 2000:91 (s. 95) står det att ”skolans förhållningssätt till vikten av att röra sig blir av särskild betydelse, eftersom de sociala skillnaderna i barns fysiska aktivitet är så stora”. Det är i skolan alla barn har samma möjlighet till motion. Lek, rörelse, idrott och friluftsaktiviteter har för lite utrymme i skolan idag. Det är viktigt att skolan uppmärksammar detta eftersom förmågan till lärande påverkas av rörelseaktiviteter (SOU 2000:91). COMPASS-studien visar att pojkar är betydligt mer fysiskt aktiva än flickor på idrottslektionerna. Av flickorna svarade 58,7 procent att de brukar röra sig hela tiden under idrottslektionerna, siffran för pojkarna är 88,8 procent. Studien visar också att det i stor utsträckning är pojkarnas intressen som styr innehållet i ämnet Idrott och hälsa. Därför anser författarna att skolan bör fokusera mer på flickornas behov och önskemål i idrottsundersvisningen och satsa mer på de lågaktiva eleverna (Rasmussen, 2004).
I SOU 2000:91 står det att Sverige har ett lågt antal timmar med fysisk aktivitet i skolan jämfört med andra länder och att friluftslivet har en undanskymd plats i skolan. Johansson och Skiöld (2000) menar att naturen är vår främsta idrottsplats och att människors hälsa påverkas
positivt av att vara ute i naturen. Det ger inte bara motion utan sänker även stressnivåer. Eftersom stress kan leda till att barn äter onyttig mat kan vistelsen i naturen också leda till att matvanorna hos barnen blir bättre. Enligt SOU 2000:91 är det ett samhällsansvar att barn stimuleras till fysisk aktivitet och det är viktigt att skolgårdar i sin utformning uppmuntrar till detta. Även författarna till COMPASS-studien anser att barns och ungdomars matvanor och fysisk aktivitet är beroende av skolan och närområdet. Skolan är en viktig arena för folkhälsoarbete eftersom det är ”den samhällsverksamhet som har de största förutsättningarna att utjämna socialt betingad ohälsa” (Rasmussen, 2004, s. 97).
Enligt COMPASS-studien är barns och ungdomars matvanor och fysiska aktivitet beroende av skolan och närområdet (Rasmussen, 2004). För att kunna vara aktiv måste miljön runt omkring vara gjord för det. Utformningen av närområdet där barnen bor och går i skolan påverkar deras fysiska aktivitet, deras levnadsvanor och deras hälsa. I SOU 2000:91 står det att utvecklingen på bostadsmarknaden har gjort att uppväxtmiljön ser olika ut för olika barn. Enligt Rasmussen (2004) måste det finnas tillgång till en bra miljö i form av grönområden för att barn ska kunna vara fysiskt aktiva utomhus.
Begreppet kost och motion utvecklades tidigt inom föreningslivet. I Friluftsfrämjandets regi har en hel del friskvårdsprojekt, där livsstils- och levnadsvanor kartlagts, genomförts. Friluftsfrämjandet har sedan länge en stark profil på kost och motion. Lokalt folkhälsoarbete förekommer inom kommuner och landsting i allt större omfattning. Ett lokalt hälsoråd finns i de flesta kommuner (Hultgren, 2002). Hälsa är idag ett viktigt inslag i skolan. Hultgren (2002) menar att skolans verksamhet präglas av hur samhället ser på skolan och skolans betydelse i samhällsutvecklingen. Han anser att man genom ämnet idrott och hälsa kan se en intressant utveckling med en tydlig folkhälsoinriktning. Ämnet gymnastik ändrade namn till idrott och hälsa 1994 och tanken med detta var att ämnet skulle ta ett ansvar för barns och ungdomars hälsoutveckling. Idag har Sverige en stark betoning på hälsa inom ämnet idrott och hälsa med inriktning på samband mellan livsstil, hälsa och fysisk aktivitet. Ändå hävdas det ofta från skolans sida att hälsa är viktig men att skolans huvuduppgifter är inlärning och kunskapsinhämtning. Läroplanen betonar dock att allt hör ihop med hälsa (Hultgren, 2002). Hultgren ställer sig frågan: Kan en grundläggande hälsoinsikt öka de studerandes inlärningsförmåga och deras intresse för skolans verksamhet?
Vidare skriver Hultgren (2002) att fysisk aktivitet som metod för att uppnå hälsa alltid har varit omdiskuterad. Det som kvarstår är den stora utmaningen att få barnen intresserade av fysisk aktivitet och framförallt bli aktiva utövare. Han diskuterar också uppdraget Sätt Sverige
i rörelse 2001. Uppdraget innebar att Regeringen gav Folkhälsoinstitutet i uppdrag att, i
samverkan med andra myndigheter och organisationer, genomföra ett fysiskt aktivitetsår. Avsikten med uppdraget var att öka befolkningens fysiska aktivitetsnivå inom många områden. Området förskola/skola arbetade med detta genom att skapa stödjande miljöer, som främjar fysisk aktivitet. Skapandet av dessa miljöer skulle ske utifrån barns och ungdomars förutsättningar och utifrån läroplanens intentioner. Barnen skulle erbjudas dagliga, tilltalande aktiviteter och en utökad samverkan med föreningslivet.
Det är viktigt att skolan inom ämnet idrott och hälsa hjälper barn och ungdomar att finna platser i skolmiljön som upplevs som positiva och behagliga. På så sätt kan barnen utveckla reflektioner om fysisk aktivitet och skapa ett positivt förhållningssätt till fysisk aktivitet. Om ämnet idrott och hälsa ska leva upp till hälsobegreppet bör allt som, enligt eleverna, skapar ohälsa tas bort. Därefter finns möjligheten att bygga upp ämnet med en ny dimension av fysisk aktivitet som är hälsofrämjande (Hultgren, 2002).
I sin artikel ”Satsa på livet – sport é givet!” skriver Nylander (2004) om Malmö kommuns köksverksamhets satsning på en temavecka. Detta projekt försökte bidra till att Malmös skolelever skapar sig bra matvanor och ökar intresset för att idrotta. De hade matlagningskurser i skolan för både elever och föräldrar. Tyvärr blev detta för dyrt för skolornas budget och istället har Malmö kommun nu skapat en kampanj tillsammans med MISO (Malmöidrottens samordningsorgan). De har bland annat bjudit in kommunens skolor till en inspirationsdag och erbjudit föreläsningar där dietister diskuterat mat som människan mår bra av. En Internetsida har skapats för att nå ut till elever som tillbringar stor tid framför datorn. På denna sida kan eleverna hitta sin favoritsport och få reda på i vilken förening i Malmö de kan utöva denna sport. Nylander skriver också att det är svårt att nå ut till eleverna med information om hur de ska äta för att må bra. Han anser att hemkunskapsundervisningen borde börja i tidigare årskurs än fem.
Ericsson (2000) skriver i artikeln ”Ge barnen tid att röra sig” om Bunkefloprojektet där alla elever som började i årskurs ett och två höstterminen 1999 fick en lektion schemalagd fysisk aktivitet varje dag under sina nio respektive åtta grundskoleår. Bunkefloprojektet hade som
syfte att stärka skelett, förbättra grovmotorik och förbättra elevernas kondition. Allt detta för att skapa en bra grund till en hälsofrämjande livsstil. Forskningsresultat i Bunkefloprojektet visar att utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan ger effekter på såväl balansförmåga, koordination och på konditionen i övrigt.
2.2 Kost
I SOU 2000:91 fastslås att samhället har ansvar för ”att alla har tillgång till opartisk information om samband mellan matvanor och hälsa, att de måltider som serveras på uppdrag av offentliga aktörer är goda och hälsosamma och serveras i en stimulerande miljö” (SOU 2000:91, s. 126). Problem uppstår dock när det handlar om barns syn på kost och hälsa. Eftersom ett barn, även med tillgång till information om sambandet mellan matvanor och hälsa, inte själv kan ta ansvar för sin kost ligger ansvaret på andra. Det är föräldrar och skola som måste påpeka hur viktigt det är med rätt sorts mat (Ekberg och Erberth, 2000).
Även Rössner (1999) menar att föräldrar har ett stort ansvar att se till att deras barn äter näringsrik mat. Dock är det så att i dagens samhälle arbetar ofta båda föräldrarna och kommer hem sent. Därmed finns det allt mindre tid för matlagning och det blir lättare att ta till halvfabrikat eller beställa hem pizza än att ställa sig och laga nyttig mat. Tillgängligheten av snabbmaten har under de senaste åren ökat mycket. Den har blivit vanlig, inte bara ute i samhället utan även, i andra sociala sammanhang till exempel skolor och sjukhus. I omfattande intervjuundersökningar har europeiska näringsexperter från femton EU-medlemmar sammanställt data över olika hinder för att äta nyttigt. Några exempel enligt Rössner (1999) är:
brist på tid
motstånd mot förändrade kostvanor
bristande kunskap om nyttig mat
Johansson och Skiöld (1994, s. 7) är överens med Rössner och skriver att ”våra matvanor har förändrats under de senaste decennierna. Det gäller maträtter, näringsinnehåll och tillagning. Frysta färdigrätter och annan snabbmat blir allt vanligare”. Med tanke på detta är det allt viktigare att skolan tillhandahåller nyttig mat för eleverna. I artikeln ”Våra barn matas
dagligen med reklam för godis och ohälsosam mat” skriver Hjerpe (2004) att skolor och
fritidshem borde ta ett större ansvar och se över vad som bjuds i skolmatsal och vad som finns att köpa i kafeterior. Hjerpe anser att i och med det skrämmande läget borde alla skolor se till
att enbart nyttig mat säljs i kafeterior och matsalar. Universitetslektorn i klinisk nutrition vid Göteborgs universitet, Ragnhild Arvidsson, uttalar sig i samma artikel och är förvånad över att det inte satsas mer på förebyggande verksamhet i skolorna eller från samhället i övrigt. Arvidsson menar att även samhället är i stort behov av kostråd. Hon anser att skolorna borde ta chansen att anlita någon som kan ge föräldrar och barn professionella råd om vad de ska äta. Som exempel tar hon upp att om ett barn äter 400 gram frukt och grönsaker per dag har det positiv effekt på hälsan och kan tillsammans med motion förebygga framtida viktproblem, diabetes och på lång sikt hjärtsjukdomar (Hjerpe, 2004).
Enligt SOU 2000:91 läggs grunden till dåliga kostvanor tidigt och finns sedan kvar genom hela livet. Utredningen visar att den svenska befolkningen i genomsnitt äter för lite grönt, för lite fibrer och för mycket fett. Detta ger långsiktiga konsekvenser för hälsan. Förvisso äter ungdomar magrare mjölkprodukter än vuxna, men i gengäld äter de mindre frukt och grönsaker och konsumerar mer godis, glass och läsk än vuxna (SOU 2000:91). COMPASS-studien visade att 37,3 procent av flickorna åt frukt eller grönsaker varje dag, 11,4 procent åt både frukt och grönsaker varje dag. Bland pojkarna åt 27,8 procent frukt eller grönsaker varje dag, 7,9 procent åt både frukt och grönsaker varje dag. Författarna till studien anser att skolan genom att erbjuda frukt skulle kunna öka ungdomarnas intag betydligt (Rasmussen, 2004). Enligt SOU 2000:91 är det viktigt att skolan integrerar undervisningen om hälsa och mat med annan hälsoundervisning eftersom ohälsosamma matvanor ofta är förknippade med andra livsstilsrisker.
Många överviktiga vuxna har varit överviktiga som barn. Ungefär 40 procent av överviktiga sjuåringar fortsätter att vara överviktiga som vuxna (Ekblom & Nilsson, 2000). En övervikt som håller i sig på detta sätt riskerar att förkorta livslängden enligt Bjärås och Kanström (2000). De menar att 10 procent av alla ungdomar/vuxna tillhör riskgruppen med kraftig övervikt eller fetma i sådan omfattning att den kan förväntas förkorta den beräknade livslängden. Det är viktigt att skolan tillhandahåller både god och hälsosam mat och kunskaper om matens betydelse för hälsan (SOU 2000:91).
De barn som äter för lite av skolmaten är ofta de barn som äter för lite till frukost. Därmed blir de trötta och klarar inte av skolarbetet så bra som de skulle kunna göra. Skolan har ansvar för att grundlägga goda matvanor som också ger effekt på lärandeprocessen (SOU 2000:91).
Enligt Johansson och Skiöld (1994) bör en person äta fem gånger om dagen för att utnyttja näringsämnena i maten bäst. Detta delas upp i tre huvudmål och två mellanmål. Skolan har en viktig roll i att tillhandahålla en nyttig måltid på lunchen. Detta ska dock enligt Johansson och Skiöld kombineras med två huvudmål, frukost och kvällsmat, samt två mellanmål. Jansson och Danielsson (2003) skriver att frukostfusket är utbrett bland överviktiga barn och att barnen ibland även hoppar över skollunchen för att sedan äta massor på eftermiddagen och kvällen. De anser att skolan, genom att servera frukost, kan tillhandahålla ytterligare ett nyttigt mål mat. Det är viktigt att eleverna äter frukost innan skoldagen börjar. Eleverna blir piggare och har lättare att koncentrera sig. Flera undersökningar visar att de elever som äter en ordentlig frukost även äter bra på lunchen i skolan. En del kommuner har börjat servera frukost i skolan, eftersom det har visat sig att många elever inte äter frukost hemma. En del anledningar till varför eleverna inte äter frukost hemma visade sig vara att de var för trötta eller att de ansåg att det var för jobbigt att fixa frukost själva (www.braskolmat.se). COMPASS-studien visar att flickorna hade mer oregelbundna måltidsvanor än pojkarna. Av flickorna åt två tredjedelar frukost fyra till fem dagar under en skolvecka jämfört med tre fjärdedelar av pojkarna (Rasmussen, 2004). Studien visar också att ungdomar med oregelbundna frukostvanor åt fler onyttiga mellanmål än de med regelbundna frukostvanor. De ungdomar som hade regelbundna frukostvanor var också de som klarade rekommendationen om 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag. Överviktiga och feta ungdomar hade mer oregelbundna frukostvanor och måltidsvanor än de övriga. Av COMPASS-studien framgår det att de ungdomar som äter frukost fyra till fem dagar per skolvecka har det lägsta BMI-medelvärdet och att de som äter frukost högst en gång i veckan har det högsta. Författarna till studien anser därför att skolan bör överväga att erbjuda frukost till de barn och ungdomar som behöver det (Rasmussen, 2004).
Vid överviktsbehandling är de tre måltiderna (frukost, lunch, middag) mycket viktiga. Vissa skolor serverar fortfarande standardmjölk med motivering att barnen ska dricka riktig mjölk, men den rekommendationen gäller för barn under tre år. Jansson och Danielsson (2003) menar att i skolan bör utbudet vara lättmjölk eller mellanmjölk. De tycker också att barnen i skolan kan stimuleras att äta mer grönsaker genom att maten läggs upp på ett trevligt sätt i matsalen och genom att barnen uppmuntras att ta mer av grönsakerna av personalen. Lagen säger att alla kommuner i Sverige måste servera skollunch till alla elever i grundskolan och att den ska vara gratis. Varje kommun bestämmer själv hur mycket den ska satsa på skolmaten och vilken kvalité den ska ha. Kommunerna bestämmer även själva vilka alternativ som ska
finnas som till exempel olika typer av vegetarisk mat och vilken sallad som ska finnas (www.braskolmat.se)
Jansson och Danielsson (2003) påpekar att det är viktigt att komma ihåg att förebyggande program riktar sig till alla barn, inte bara till dem som är överviktiga. I varje klass finns det barn som behöver äta mer än de gör. Därför är det viktigt att förebyggande arbete inriktar sig på sådant som är bra för alla barn. Att öka den fysiska aktiviteten, äta mer grönsaker, och äta mindre socker är åtgärder som borde gälla för alla barn.
Enligt Rössner (1999) kan TV-tittande inte bara leda till inaktivitet utan även till småätande och större risk för övervikt. Amerikanska forskare har visat att antalet timmar som tillbringas framför TV:n är en viktig indikator på graden av inaktivitet och att kroppsvikten kan beräknas med hjälp av antalet TV-timmar. TV-tittandet leder inte bara till inaktivitet utan ger också signaler till matimpulser och småätande som i sin tur leder till större risk för övervikt. Av alla budskap på reklam-TV gäller 93 procent mat och matvanor som inte förknippas med hälsobeteende.
3. METOD
Det första val en forskare måste göra är att bestämma vilken undersökningsmetod som ska användas. Detta görs utifrån vilken data det är som ska samlas in eftersom en viss metod ger en viss data (Halvorsen, 1992). Det är en grundläggande skillnad mellan kvantitativ och kvalitativ data. Kvantitativ data är mätbara och kan redovisas i siffror och tal medan kvalitativ data är data som berättar något som är specifikt för, och icke mätbart hos, undersökningsenheterna (Halvorsen, 1992).
Den kvantitativa forskningen utgår oftast från en teori, grundad på egna erfarenheter eller tidigare forskningsresultat. Denna teori kan sedan prövas mot verkligheten genom beskrivande eller förklarande studier där en viss population beskrivs vid ett visst tillfälle (Olsson och Sörensen, 2007). Enligt Eliasson (2006) passar kvantitativa metoder bra för att beskriva hur förhållanden ser ut och för att kunna göra generaliseringar utifrån en mindre grupp. De vanligaste metoderna för att samla in kvantitativa data är enkät- och intervjuundersökningar.
Inom den kvalitativa forskningen strävar forskaren efter ”en helhetsförståelse av speciella förhållanden” och försöker få en så ”fullständig bild som möjligt av situationen” (Olsson och Sörensen, 2007, s. 63). En kvalitativ undersökning ger beskrivande data och syftar till att ”systematisera kunskap om något som kännetecknar ett fenomen” (Olsson och Sörensen, 2007, s. 65). Enligt Eliasson (2006) används kvalitativa metoder till att undersöka företeelser och förståelse av sammanhang. De vanligaste kvalitativa metoderna inom samhällsvetenskap är observationer och intervjuer.
3.1 Metodval
Eftersom studiens syfte är att beskriva och analysera hur elevers kost- och motionsvanor ser ut på en skola används en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning. För att kunna analysera och redovisa vad skolan kan göra för elevernas fysiska hälsa analyseras sedan dessa resultat med hjälp av litteratur inom forskningsområdet.
Syftet med min uppsats är att beskriva och analysera kost och motionsvanor i en årskurs, som består av två klasser, och då är en fallstudie en utmärkt metod. En fallstudie används för att på ett begränsat utrymme ge läsaren en uppfattning om hur något ser ut (Ejvegård, 2003). Ejvegård (2003) menar att i inledningsskedet är syftet med en fallstudie inte så mycket att
förklara något, utan mer att förstå något. Detta tillvägagångssätt passar uppsatsen eftersom syftet är att förstå hur det ser ut på skolan. Först därefter är delsyftet att diskutera vad skolan kan göra.
Det är viktigt att påpeka att en fallstudie inte kan användas för att dra generella slutsatser eftersom urvalet inte görs med tanke på att göra generaliseringar, utan av analytiska skäl (Halvorsen, 1992). Ejvegård (2003) menar också att forskaren måste vara försiktig med de slutsatser han/hon drar utifrån en fallstudie eftersom ett ensamt fall aldrig fullt ut kan representera verkligheten. Det är alltså inte möjligt att utifrån en fallstudie som genomförs på en skola, i en årskurs, dra slutsatser om hur det ser ut på flertalet skolor. Uppsatsens syfte är att beskriva och analysera hur situationen ser ut på en skola, inte att på något sätt jämföra denna skola med någon annan. Syftet är inte heller att dra några generella slutsatser om situationen bland elever i allmänhet utan att beskriva och analysera just denna skola och vad den kan göra med utgångspunkt i dess specifika situation. Därför är fallstudien det bästa sättet att undersöka detta.
De vanligaste kvantitativa metoderna är olika former av frågetekniker, som till exempel enkäter, där frågorna är bestämda på förhand (Halvorsen, 1992). Ejvegård (2003) menar att om forskaren vill ta reda på kunskaper, uppfattningar och åsikter hos en grupp ska enkäter användas. Fördelarna med enkäter är att informationsmängden kan reduceras till just det som forskaren är intresserad av och att materialet kan analyseras med hjälp av statistiska metoder (Halvorsen, 1992).
Enkäten som används har fasta frågor där svarsalternativen är givna på förhand eftersom detta enligt både Ejvegård (2003) och Halvorsen (1992) gör att svarsalternativen blir mer precisa och svaren blir lättare att bearbeta. Enligt Ejvegård (2003) är en annan fördel med enkäter att forskaren vet att alla personer har fått samma frågor och att svaren är skriftliga vilket också gör dem lättare att jämföra. Han menar också att forskaren, förutom de bundna svaren, bör lämna utrymme för dem som besvarar enkäten att kommentera frågorna eftersom detta visar om det finns oklara svarsalternativ, missade frågeställningar och bristfällig frågeteknik.
3.2 Urval
Undersökningen omfattar endast en skola. Den skola som undersöks är centralt belägen och har således ett upptagningsområde som består av de centrala delarna av staden. Skolan har
verksamhet som sträcker sig från förskoleklasser till årskurs nio. I årskurs ett till nio går 550 elever och det finns 165 lärare och 90 övriga pedagoger på skolan. På skolan beskrivs och analyseras endast en årskurs. Enkäten som ligger till grund för uppsatsen har delats ut i en årskurs fyra på skolan. Det är 53 elever som har deltagit i undersökningen. En större grupp hade inte varit möjlig att analysera inom tidsramen för denna uppsats. Ejvegård (2003) hävdar att en enkät måste ha minst 40 tillfrågade för att det ska vara meningsfullt att statistiskt bearbeta svaren.
3.3. Genomförande
Studien inleds med en enkätundersökning för att ta reda på hur situationen ser ut idag i en årskurs. Det allra första steget i undersökningen var att konstruera en enkät. Enligt Ejvegård (2003) är det viktigt att en enkät inte är för omfattande och att svarsalternativen utesluter varandra annars blir det för svårt att tolka dem när de ska analyseras. Ejvegård (2003) menar också att en svarsfrekvens på minst 80 procent är godtagbar och att svarsfrekvensen hänger ihop med enkätens storlek och utformning. I enlighet med detta har enkäten 14 frågor2. Enkäten har utformats med tanke på att gruppen som beskrivs och analyseras består av barn i 10-11 års åldern som inte har tålamod att besvara för många frågor. Enkätfrågorna har anpassats, både språkligt och innehållsmässigt till barn i 10-11 års åldern för att det ska vara lättare för dem att förstå och svara.
När enkäten konstruerats togs kontakt med lärare på skolan för att bestämma när den kunde delas ut. Enkäten delades ut till 53 barn, under vecka 50. Vid utdelandet av enkäten valde författaren själv att vara med, dels för att barnen skulle kunna fråga om det var något de inte förstod och dels för att öka svarsfrekvensen och minska bortfallet. Genom att själv medverka vid utdelandet garanteras att svarsfrekvensen blir 100 procent När enkätsvaren samlats in bearbetades materialet i statistikprogrammet SPSS.
För att kunna besvara frågan om vad skolan kan göra för att bibehålla, eller förbättra, elevernas hälsa, analyserades sedan materialet med hjälp av teorier om kost och motion. Enligt Halvorsen (1992) fungerar teorier som stöd i analyser och tolkningar av ett material och har som syfte att se till att forskaren närmar sig empirin på ett visst sätt.
3.4 Bearbetning av material
Både Eliasson (2006) och Halvorsen (1992) menar att det material som inhämtas med hjälp av kvantitativa metoder på ett bra sätt kan presenteras i diagram och tabeller. Enkätsvaren har bearbetats i statistikprogrammet SPSS för att kunna redovisas i diagramform. Detta tillvägagångssätt är lättöverskådligt och gör det enklare för läsaren att snabbt urskilja vilka trender som råder.
3.5 Reliabilitet och validitet
Med reliabilitet menas hur pålitliga mätningarna i undersökning är (Halvorsen, 1992). Det är viktigt att reliabiliteten är hög för att undersökningen ska vara tillförlitlig. Enligt Ejvegård (2003, s.70) anger reliabiliteten ”tillförlitligheten hos och användbarheten av ett mätinstrument och av måttenheten”. Om forskaren själv har konstruerat sitt mätinstrument, till exempel en enkät, finns det alltid en risk för att instrumentets reliabilitet blir låg.
Det är viktigt att påpeka att personlig bakgrund, urval av material och metodologi påverkar en undersökning. Utmaningen är att samla in material som är relevant för den frågeställning som forskaren arbetar med. Detta kallas validitet och kan översättas med giltighet eller relevans (Halvorsen, 1992). Enligt Ejvegård (2003) innebär validitet att forskaren verkligen mäter det som undersökningen avser att mäta. Eftersom syftet med uppsatsen inte är att dra generella slutsatser utan att beskriva och analysera ett specifikt fall (kost- och motionsvanor hos elever i en årskurs på en skola) har enkätfrågor om dessa elevers kost- och motionsvanor utformats. Valet gör att undersökningens validitet blir hög. Validitet är svårt att mäta och enligt Ejvegård (2003) går det egentligen bara att mäta validitet om det finns något annat mått, på det man mäter, att jämföra med. De resultat undersökningen visar kan jämföras med andra resultat från liknande mätningar. Vid en jämförelse kan man se att resultaten är lika. Därmed är validiteten i undersökningen hög.
3.6 Etiska överväganden
Det är viktigt att hålla i minnet att frågor om kost och motion kan vara känsligt. Ingen får känna sig utpekad eller mobbad. Därför är det viktigt att det klart och tydligt framgår att svaren som lämnas i enkäten är anonyma. Innan utdelandet av enkäterna diskuterades föräldrarnas medgivande med rektorn på skolan. Rektorn menade att föräldrarnas medgivande inte behövdes och tog på sig ansvaret för enkäten eftersom den var anonym och frivillig för eleverna.
3.7 Metodkritik
En nackdel med fasta frågor i en enkät är att de som svarar tvingas in en bestämd form och att enkäten därmed kan ge en bild av deras uppfattning som inte är riktigt sann. Det finns också en risk för strategiska svar, att man svarar på ett visst sätt för att uppnå något (Halvorsen, 1992). De svarsalternativ som finns i en enkät stämmer inte alltid överens med verkligheten. Enkäten har dock formulerats med svarsalternativ som täcker in de flesta scenarier. Det finns också en risk för att barnen svarar som de tror att det är bäst att svara och inte hur det faktiskt är. De kan ju vara medvetna om att det är viktigt att motionera och äta rätt och det finns en risk för att de vill visa att de vet hur viktigt de är. Därmed kan det vara så att deras svar inte överensstämmer med verkligheten. Detta har försökt undvikas på bästa sätt genom att förklara för dem att alla svar är anonyma och att det inte är möjligt för någon att veta vem som har svarat vad. Vid utdelandet av enkäten påpekades det också att det är mycket viktigt att de svarar som det faktiskt är.
Lundquist (1993) menar att resultaten av en undersökning bestäms av forskarens miljö, personlighet och av den använda metodologin. Vem som delar ut enkäten kan påverka hur barnen svarar. Det kan vara så att de vill imponera och svara så bra som möjligt. Enligt Eliasson (2006) är en nackdel med enkäter att det finns risk för missförstånd. Detta har försökt förhindras genom att författaren fanns till hands när eleverna svarade på enkäten så att de kunde fråga om det var något de var osäkra på eller inte förstod.
3.8 Material
För att uppnå hög validitet i en undersökning är det viktigt att materialet är relevant. Forskaren måste samla in data som är relevant för den frågeställning som han eller hon arbetar med (Halvorsen, 1992). Det material som används i uppsatsen består dels av eget insamlat material, via enkätundersökningen (primärmaterial), och dels av material för den teoretiska diskussionen (sekundärmaterial). Det teoretiska materialet består främst av teorier och tidigare forskning. Eftersom barns hälsa, kost och motion idag diskuteras livligt har en del material hämtats från vetenskapliga tidskrifter. Detta är viktigt eftersom det gör att uppsatsen blir aktuell. Eliasson (2006) menar att forskaren genom att använda andras forskning relaterar sin undersökning till befintlig forskning.
I undersökningen används material från COMPASS-studien. COMPASS (Community-based study of physical activity, life style and self-esteem in Swedish school children) är en studie
som påbörjades år 2000. Målgruppen för studien var alla pojkar och flickor som gick i årskurs åtta eller nio hösten 2001 i kommunala skolor i sydvästra Storstockholm. Datainsamlingen pågick från hösten 2000 till våren 2002 (Rasmussen, 2004). I undersökningen står det att även om ”studiens uppläggning inte tillåter långtgående slutsatser om orsakssamband, vet man från andra studier att påverkande faktorer finns på alla nivåer – från den individuella, till familjen och skolan och till lokalsamhällets fysiska miljö och policy. Åtgärder för att minska övervikt bland ungdomar bör därför bestå av integrerade insatser på flera olika nivåer” (Rasmussen, 2004, s. 5). Denna studie utfördes i Stockholm och det inte är möjligt att dra några slutsatser från en enskild studie men den kan ändå ge värdefull information om kost och motion hos barn och ungdomar eftersom resultaten väl sammanfaller med det som diskuteras i övrig litteratur. Det är inte osannolikt att samma resultat skulle ha visats i en annan liknande studie som genomförts på något annat ställe i landet. Därför redovisas och används denna studie i min uppsats.
4. RESULTAT
Nedan redovisas resultatet av den enkät som delats ut. Resultaten redovisas i diagramform med korta kommentarer för att förtydliga vad figuren visar. För grundligare genomgång av resultaten hänvisas till kapitel fem där resultaten analyseras.
Flicka Pojke Kön 30 25 20 15 10 5 0 An ta l Figur 1. Könsfördelning
Figuren visar att 27 pojkar och 26 flickor deltog i undersökningen. Den totala undersökningsgruppen var 53 elever i årskurs fyra på en skola i södra Sverige.
Figur 2. Samband mellan idrottsutövning och önskemål om mer idrott i skolan.
Figuren visar sambandet mellan de elever som svarat Ja eller Nej på frågan om de utövar någon idrott och huruvida de hade velat ha mer idrott i skolan. Av diagrammet framgår att 32 elever utövar någon idrott. Av dessa vill flertalet (25 elever) gärna ha mer idrott i skolan. Merparten av dem som inte utövar någon idrott (17 elever) anser att antalet idrottstimmar i skolan är bra.
Figur 3. Antal aktivitetstimmar per dag.
Figuren visar hur många timmar om dagen eleverna utövar någon form av aktivitet. De svarsalternativ som var vanligast var ingen till en timme och mer än en timme till två timmar (38 elever av 53). Fjorton elever utövar någon aktivitet mer än två till fyra timmar. Endast en elev utövar mer än fyra timmars aktivitet per dag.
Figur 4. Samband mellan antal aktivitetstimmar per dag och antal TV- och datortimmar.
Figuren visar sambandet mellan elevernas aktivitet och hur många timmar de tillbringar framför datorn eller TV:n. Av figur 4 framgår att av de elever som utövar någon aktivitet en timme om dagen eller mindre tillbringar majoriteten (12 elever av 20) en till tre timmar framför datorn eller TV:n. Majoriteten (5 elever av 7) av de elever som utövar någon aktivitet mellan tre och fyra timmar om dagen tillbringar högst en timme framför datorn eller TV:n.
Figur 5. Fritidsaktiviteter
Figuren visar vad eleverna gör när de träffas utanför skoltid. Nitton elever är inomhus och leker. Nio elever leker utomhus, fjorton spelar TV/dataspel och sju elever idrottar. Fyra elever svarade att de gör annat.
Figur 6. Antal mål mat om dagen.
Figuren visar hur många mål mat om dagen eleverna uppskattar att de äter. Av 53 svarande visar diagrammet att majoriteten (36 elever) uppskattar att de äter tre eller fyra mål om dagen
nästan aldrig Nästan alltid
Alltid
Äter du frukost innan du går till skolan? 30 25 20 15 10 5 0 An ta l Figur 7. Frukostvanor
Figuren visar hur många av eleverna som äter frukost innan de går till skolan. Majoriteten (30 elever) äter alltid frukost innan skolan medan 19 elever nästan alltid gör det. Endast fyra elever äter nästan aldrig frukost innan de går till skolan.
Figur 8. Frukost på skolan.
Figuren visar om eleverna skulle äta frukost på skolan om möjligheten fanns. Majoriteten (30 elever) svarar att de inte skulle äta frukost på skolan om de skulle få möjligheten. Endast sex elever svarar att de skulle vilja äta frukost på skolan.
Figur 9. Skollunch och åsikter om lunchen.
Figuren visar hur många som äter skollunch på skolan och vad de tycker om den. Av diagrammet framgår att 43 elever av 53 alltid äter skollunch. Majoriteten (26 elever) av dem
anser att skollunchen nästan alltid är god. Endast en elev äter nästan aldrig skollunch. Denna elev anser att skollunchen nästan alltid är äcklig.
Figur 10. Frukt- och grönsaksvanor
Figuren visar hur ofta eleverna äter frukt och grönsaker. Diagrammet visar att majoriteten (28 elever) äter frukt varje dag. Av dessa äter 26 elever grönsaker till maten alltid eller nästan alltid. Det är fem elever som nästan aldrig äter frukt. Av dessa är det två som nästan alltid äter grönsaker till maten och tre som nästan aldrig gör det. Det finns ingen av eleverna som aldrig äter frukt eller grönsaker till maten.
Figur 11. Samband mellan godisvanor och TV- och datortimmar.
Figuren visar sambandet mellan hur ofta eleverna äter godis och hur många timmar de tillbringar framför datorn eller TV:n. Av diagrammet framgår att majoriteten av eleverna (39 elever) äter godis enbart på helgerna. Av dessa tillbringar 16 elever mellan en och två timmar framför datorn eller TV:n. Tolv elever äter godis nästan varje dag. Av dessa tillbringar åtta elever mellan två och fyra timmar framför datorn eller TV:n. En elev äter godis varje dag och tillbringar tre till fyra timmar framför datorn eller TV:n. En elev äter aldrig godis och tillbringar ingen till en timme framför datorn eller TV:n.
5. ANALYS
I detta avsnitt analyseras och diskuteras enkätresultaten utifrån de forskningsresultat som tidigare redovisats.
Totalt 53 elever svarade på den enkät som delades ut. Enligt Ejvegård (2003) bör en enkät ha minst 40 tillfrågade för att det ska vara meningsfullt att statistiskt bearbeta svaren. I detta fall har alltså den statistiska bearbetningen varit meningsfull att genomföra. Fördelningen mellan könen är jämn, 26 flickor och 27 pojkar deltog. Eftersom syftet med uppsatsen inte är att analysera utifrån ett könsperspektiv finns det ingen bakomliggande tanke med detta och jag har inte specifikt valt ett visst antal pojkar och flickor. Det är slumpen i form av könsfördelning i klasserna som har gett detta resultat.
Figur 2 visar sambandet mellan de elever som svarat Ja eller Nej på om de utövar någon idrott och huruvida de hade velat ha mer idrott i skolan. I diagrammet framgår att 32 elever av 53 utövar någon idrott. Det framgår också att 25 elever som svarat Ja på att de utövar någon idrott också vill ha mer idrott i skolan. Sex elever som utövar någon idrott anser att det är bra som det är angående mer idrott i skolan. Endast två personer ville ha mindre idrott varav en av dessa utövade någon idrott. Av de elever som inte utövade någon idrott visar diagrammet att 17 elever anser att det är bra som det är angående idrotten i skolan, tre elever vill gärna ha mer idrott i skolan och en elev vill ha mindre idrott.
Det som framstår tydligast i diagrammet är att det är de elever som redan är aktiva och utövar någon idrott också är de som vill ha mer idrott i skolan. Jansson och Danielsson (2003) menar att det är viktigt att uppmuntra alla barn till att idrotta eftersom utvecklingen visar att vissa barn tränar allt mer medan andra inte tränar alls. Majoriteten av eleverna i undersökningen utövar någon idrott, men det är fortfarande så många som 21 elever av 53 som inte gör det. För många barn kan det vara så att skolidrotten är den enda motion de får och detta räcker inte eftersom rekommendationen är minst 60 minuters fysisk aktivitet per dag på måttlig nivå (Rasmussen, 2004). I SOU 2000:91 påpekas det att Sverige har ett lågt antal timmar med fysisk aktivitet i skolan jämfört med andra länder och att friluftslivet har en undanskymd plats. Här anser jag att skolans ansvar bör tas upp. Enligt SOU 2000:91 är det i skolan som alla barn har samma möjlighet till motion. Skolan bör därför ta ansvar och se till så att alla elever är aktiva, inte bara de som redan idrottar. Eftersom det till största delen är de elever som inte utövar någon idrott som också tycker att det är bra som det är med idrott i skolan är
det viktigt att skolan tar ansvar och uppmuntrar de inaktiva eleverna till fysisk aktivitet. Hultgren (2002) menar att det är viktigt att skapa miljöer som främjar och uppmuntrar fysisk aktivitet och att skolan måste se till att barnen utvecklar ett positivt förhållningssätt till fysisk aktivitet. Eftersom barn tillbringar den största delen av sin tid i skolan anser jag att det är självklart att skolan bör se till att alla elever upplever fysisk aktivitet som något positivt. Det är framför allt viktigt att skolan fångar upp de elever som inte utövar någon idrott och åtminstone försöker inspirera dem under idrotten i skolan.
Figur 3 visar hur många timmar om dagen eleverna utövar någon form av aktivitet. De svarsalternativ som var vanligast var ingen till en timme och mer än en timme till två timmar (20 respektive 18 elever av 53). Sju elever utövar någon aktivitet mellan två och tre timmar om dagen, och sju elever mellan tre och fyra timmar om dagen. Endast en elev utövar mer än fyra timmars aktivitet per dag.
Rekommendationen för barn och ungdomar är minst 60 minuters fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag enligt Rasmussen (2004) och minst 30 minuters fysisk aktivitet på minst måttlig nivå enligt WHO. Av samtliga som svarat är det 33 elever som utövar någon aktivitet mer än en timme om dagen, vilket är ett utmärkt resultat. Det är 20 elever som har svarat att de utövar någon aktivitet mellan ingen och en timme om dagen. Då det inte går att utläsa hur många elever som inte utövar någon aktivitet alls om dagen är det svårt att veta om det finns någon som inte uppfyller rekommendationen överhuvudtaget. Men jag anser att det är skrämmande att det vanligaste är aktivitet mellan ingen och en timme om dagen. Detta innebär att det kan vara så mycket som 20 elever av 53 som inte rör sig alls, eller väldigt lite, under dagen. Detta stämmer väl överens med att barn enligt SOU 2000:91 tillbringar större delen av sitt vakna liv stillasittande. I SOU 2000:91 framgår det att var tredje flicka och var fjärde pojke inte ens har en aktivitetsnivå som motsvarar promenader. Då undersökningen visar att det kan vara så mycket som 20 elever av 53 som befinner sig här måste något göras. Ekblom och Nilsson (2000) hävdar att ungefär 40 procent av överviktiga sjuåringar fortsätter vara överviktiga som vuxna. Enligt Bjärås och Kanström (2000) är det så många som 10 procent av ungdomar och vuxna som har så kraftig övervikt eller fetma att deras beräknade livslängd kommer att förkortas på grund av den. Med tanke på detta menar jag att det är viktigt att skolan fångar upp de elever som är stillasittande och aktiverar och inspirerar dem. Eleverna tillbringar faktiskt större delen av sitt vakna liv i skolan och det är i tidig ålder som grunden till stillasittande beteende läggs (Ekberg och Erberth, 2000).
En möjlighet att se till att alla elever utövar fysisk aktivitet är att använda sig av Bunkeflomodellen där eleverna har en timmes schemalagd fysisk aktivitet om dagen. Forskningsresultat från Bunkefloprojektet visar att elevernas balansförmåga, koordination och kondition gynnas av utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan (Ericsson, 2000). Med en timmes fysisk aktivitet om dagen skulle alltså skolan kunna lägga grunden till hälsofrämjande livsstil och ge de elever som inte har möjlighet att utöva någon idrott på fritiden en chans att vara fysiskt aktiva under dagen.
Figur 4 visar sambandet mellan elevernas aktivitet och hur många timmar de tillbringar framför datorn eller TV:n. Av diagrammet framgår att 20 elever utövar någon aktivitet mellan ingen till en timme om dagen. Av dessa är det sju elever som tillbringar mellan två och tre timmar framför datorn eller TV:n per dag. Fem elever av dessa tillbringar en till två timmar framför datorn eller TV:n, fyra tillbringar tre till fyra timmar, tre elever tillbringar ingen till en timme och en elev tillbringar mer än fyra timmar framför datorn eller TV:n. Av de 18 elever som utövar någon aktivitet mellan en timme och två timmar om dagen är det sex elever som tillbringar en till två timmar framför datorn eller TV:n. Av resterande tolv elever tillbringar fyra av dem ingen till en timme framför datorn eller TV:n, fyra elever tillbringar mellan två och tre timmar där och fyra elever mellan tre och fyra timmar framför datorn. Sju elever utövar en aktivitet mellan två och tre timmar om dagen. Av dessa tillbringar tre elever ingen till en timme framför TV:n eller datorn och fyra tillbringar en till två timmar där. Av de sju elever som utövar en aktivitet mellan tre och fyra timmar om dagen tillbringar fem av dem ingen till en timme framför datorn eller TV:n. En elev tillbringar en till två timmar framför datorn eller TV:n, och en elev tillbringar två till tre timmar framför datorn eller TV:n. En elev utövar mer än fyra timmars aktivitet om dagen. Denna elev tillbringar en till två timmar om dagen framför datorn eller TV:n.
Av undersökningen framgår att av de 21 elever som tillbringar mest tid framför TV:n eller datorn (två till fyra timmar om dagen) till stor del sammanfaller med dem som utövar en aktivitet mellan ingen och två timmar om dagen. En elev tillbringar mer än fyra timmar framför datorn eller TV:n. Denna elev utövar ingen till en timmes aktiviteter om dagen. Majoriteten av de elever (8 elever) som utövar någon aktivitet mellan tre och fyra timmar om dagen tillbringar ingen till två timmar om dagen framför datorn eller TV:n.
Det som tydligt framgår i diagrammet är det som tas upp i SOU 2000:91 att lekar och spontanindrott har försvunnit. Enligt SOU 2000:91 behöver barnen inte längre gå ut för att träffa vänner utan kan istället ses över Internet. Aktiviteter har fått ge vika för stillasittande precis som Jansson och Danielsson (2003) hävdar när de skriver att den tid som kunde ha lagts på utomhuslek och rörelse nu istället läggs på stillasittande framför dator och TV. Detta syns tydligt i diagram fyra där 20 elever är aktiva så lite som ingen till en timme om dagen. Hultgren (2002) menar att en stor utmaning är att få barn intresserade av fysisk aktivitet och bli aktiva utövare. Ett sätt att nå de barn som tillbringar mycket tid framför datorn är, enligt Nylander (2004) att skapa en Internetsida där barnen kan hitta sin favoritsport och se var den utövas. På detta sätt kan barnen själva hitta en möjlighet att utöva någon aktivitet som de tycker om. Jag menar att detta kan vara ett sätt för denna skola att inspirera de elever som deltagit i min undersökning. Jag anser också att skolan skulle kunna uppmuntra elever till aktivitet genom att på skoltid introducera aktiviteter i form av dansuppvisningar, bjuda in idrottsstjärnor och/eller gå på matcher.
Figur 5 visar vad eleverna gör när de träffas utanför skoltid. Nitton elever är inomhus och leker. Nio elever leker utomhus, fjorton spelar TV/dataspel inomhus och sju elever idrottar. Fyra elever svarade att de gör annat.
Resultaten från undersökningen stämmer väl överens med Janssons och Danielssons (2003) iakttagelse att uteleken har utkonkurrerats av inomhusaktiviteter. Endast 16 elever av 53 är utomhus eller idrottar. Detta kan jämföras med att hela 33 elever tillbringar tid inomhus, med lekar eller TV/dataspel. Då de fyra elever som svarat att de gör annat än de alternativ som finns i enkäter är det inte möjligt att fastställa om de tillbringar tid inom- eller utomhus.
Barns och ungdomars fysiska aktivitet är beroende av skolan och närområdet. Miljön där barnen vistas måste vara gjord för aktiviteter och det är viktigt att det finns tillgång till en bra miljö i form av grönområden för att de ska kunna vara aktiva (Rasmussen, 2004). Idag ser uppväxtmiljön olika ut för barnen på grund av utvecklingen på bostadsmarknaden (SOU 2000:91). Därmed är det i skolan som alla barn har samma möjlighet att förbättra sin hälsa (Rasmussen, 2004). Johansson och Skiöld (1994) anser att naturen är vår främsta idrottsplats, men det framgår tydligt av undersökningen att det är få barn som faktiskt upplever detta. Hultgren (2002) skriver att Friluftsfrämjandet sedan länge har en stark inriktning på kost och motion och skolans verksamhet präglas av hur samhället ser på skolan och skolans betydelse i
samhällsutvecklingen. Han menar att hälsa idag är ett viktigt inslag i skolan och att man genom ämnet idrott och hälsa kan se en utveckling med tydlig folkhälsoinriktning där sambandet mellan livsstil, hälsa och fysisk aktivitet betonas. Jag håller med Hultgren om att hälsa är ett viktigt inslag i skolan och jag anser att skolan bör beakta närområdets betydelse för barnens möjlighet till fysisk aktivitet. Skolan kan exempelvis se till så att det finns lekparker, skateboardparker och andra områden som uppmuntrar till fysisk aktivitet. Dessa områden skulle kunna användas både under skoltid och på barnens fritid. Jag är medveten om att detta innebär en kostnad för skolan men här borde skolan kunna söka ekonomiskt bidrag från kommunen.
Ekberg och Erberth (2000) hävdar att grunden till beteenden som leder till sjukdomar relaterade till stillasittande och övervikt läggs i tidig ålder. Enligt dem är det osannolikt att inaktiva barn blir aktiva vuxna. Detta skulle då kunna motverkas om skolans arbete har folkhälsoinriktning och betonar fysisk aktivitet. Dock menar Hultgren (2002) att det ofta från skolans sida hävdas att hälsa är viktigt men att skolans huvuduppgift är inlärning och kunskapsinhämtning. Detta stämmer överens med det som tas upp i SOU 2000:91 där det hävdas att friluftslivet har en undanskymd plats i skolan. Eftersom många barn inte självmant är utomhus på sin fritid och skolan inte kan påverka uppväxtmiljön bör den därför arbeta för hälsa och se till så att friluftslivet blir ett större inslag i undervisningen.
Figur 6 visar hur många mål mat om dagen eleverna uppskattar att de äter. Av 53 svarande uppskattar majoriteten, 36 elever, att de äter tre eller fyra mål om dagen. Tolv elever äter fem mål mat om dagen och fyra elever äter två mål mat om dagen. Endast en elev äter mer än fem mål mat om dagen.
Enligt Johansson och Skiöld (1994) bör en person äta fem gånger om dagen för att utnyttja näringsämnena i maten på bästa sätt. I undersökningen är det 13 elever som uppfyller detta, något som får anses vara ett mindre bra resultat. Detta resultat kan dock förklaras med att barnen inte är helt införstådda med vad en måltid är. Det finns säkerligen några som inte har räknat mellanmålet som ett mål mat. Undersökningen visar också att det endast är fyra elever av 53 som bara äter två mål mat om dagen, något som får ses som ett bra resultat.
Figur 7 visar hur många av eleverna som äter frukost innan de går sig till skolan. Majoriteten (30 elever) äter alltid frukost innan skolan medan 19 elever nästan alltid gör det. Endast fyra elever äter nästan aldrig frukost innan de går till skolan.
