EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ
VÅRDVETENSKAP
VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:65
I väntan på säker vård
- En intervjustudie med utgång i sjuksköterskors erfarenheter
Uppsatsens titel: I väntan på säker vård – en intervjustudie med utgång i sjuksköterskors perspektiv
Författare: Aron Frejd Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot akutsjukvård Handledare: Henrik Andersson
Examinator: Berit Lindahl
Sammanfattning
Vistelsetider på Svenska akutmottagningar har ökat senaste tiden. Under en lång vistelsetid behöver patienter uppmärksammas och revalueras för att undvika att drabbas av lidande eller vårdskador. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som väntar på akutmottagning och en kvalitativ intervjustudie har genomförts där åtta sjuksköterskor från en akutmottagning har deltagit. En innehållsanalys renderade i resultatet i kategorierna skapa medvetenhet om patientens behov och exponeras för utmaningar. Det finns en medvetenhet hos sjuksköterskor om att patientens vårdbehov riskerar att uppmärksammas i lägre grad om ett vänteläge uppstår, speciellt vid hög arbetsbelastning. Stressig miljö synonymt med korta vårdmöten, att ständigt behöva prioritera sina arbetsuppgifter och sjuksköterskans syn på uppdraget spelar roll för vilken grad av vård patienten får under sin vistelsetid. Medicinsk vård tillmäts högre prioritet till förmån för omvårdande åtgärder.
Innehållsförteckning
INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Akutmottagningens uppdrag och kännetecken 1 Vårdarbetet på akutmottagning 1 Patientsäkerhet på akutmottagning 2 Akutsjuksköterskans profession 3 Väntan på akutmottagning 3 Patienters upplevelser av att vänta på akutmottagning 4 PROBLEMFORMULERING 4 SYFTE 4 METOD 5 Ansats 5 Informanter 5 Datainsamling 5 Dataanalys 6 Förförståelse 6 Etiska överväganden 7 RESULTAT 7 Skapa medvetenhet om patientens vårdbehov 8 Inte veta hur patienten mår 8 Höras för att inte glömmas 8 Upptäcka det sårbara 9 Exponeras för utmaningar 9 Vårda under stressiga förhållanden 10 Villkora patientvårdandet 10 DISKUSSION 11 Metoddiskussion 11 Resultatdiskussion 13 Hållbar akutsjukvård 15 SLUTSATSER 15 Kliniska implikationer 15 REFERENSER 17Bilaga 1 – Verksamhetschefs godkännande av datainsamling
Bilaga 2 – Information angående ett examensarbete om patientsäkerhet hos patienter som vistas under en lång tid på en akutmottagning
INLEDNING
Ett arbete på akutmottagning beskrivs idag bedrivas med korta vårdmöten. I Sverige har den totala vistelsetiden för patienten ökat senaste åren på många akutmottagningar. En förlängd vistelsetid är en utmaning för sjuksköterskan då den redan bedömda patienten riskerar att bli bortglömd under sin vistelsetid på akutmottagning. När sjuksköterskan har mycket att göra prioriteras medicinsk vård vilket kan leda till att vårdandet av patienten med grundläggande eller omfattande vårdbehov uteblir. Författarens intresse för ämnet har väckts under pågående specialistutbildning, där vikten av att uppmärksamma sårbara individer och tillstånd har betonats. Ytterligare kunskap behövs för att främja att minska risker för vårdskador och för att identifiera vilka patientsäkerhetsrisker som är förknippade med att patienter väntar på akutmottagning.
BAKGRUND
Akutmottagningens uppdrag och kännetecken
Uppdraget för akutmottagningen är liksom all hälso- och sjukvård reglerat av Hälso- och sjukvårdslagen (SFS: 2017:30). Lagen föreskriver att arbetet vid akutmottagning genomförs så att en god och säker vård kan tillhandahållas, vilket inkluderar bedömning, diagnos och behandling av respekt för patientens integritet, självbestämmande och värdighet. Därtill ska akutmottagningen vara lätt tillgänglig och det ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god akutsjukvård ska kunna ges.
Uppdraget för akutmottagningen innebär i huvudsak att ta hand om patienter som drabbats av plötslig sjukdom eller skada (Socialstyrelsen 2017). Med plötslig avses här ett plötsligt inträdande, hastigt förlöpande sjukdom eller plötsligt åsamkad skada som kräver åtgärder och kan förorsakas av ett livshotande, brådskande och icke brådskande tillstånd (Socialstyrelsen (2019). Ett livshotande tillstånd är enligt Brilli et al (2007) ett tillstånd som kräver omedelbar behandling eller monitorering avseende berörd sjukdom eller skada för att överleva. Att ta hand om patienter med livshotande tillstånd är ett viktigt uppdrag för en akutmottagning. Samtidigt är andelen patienter med livshotande tillstånd en liten del av de patienter som kommer till akutmottagning jämfört med patienter med brådskande och icke brådskande tillstånd (Jönsson & Fridlund 2013). Ett brådskande tillstånd är ett tillstånd som inte är livshotande men som kräver omedelbara insatser och ett icke brådskande ett tillstånd som inte är livshotande och som inte kräver omedelbara insatser (Enander, Lethvall, Letterstål & Öhlén 2007).
Vårdarbetet på akutmottagning
Vårdarbetet på en akutmottagning kännetecknas av att patienter omgående blir snabbt bedömda och skyndsamt ges vård och behandling utifrån bedömda behov för att sedan slussas vidare exempelvis till en vårdavdelning eller att återgå till det egna boendet eller motsvarande. Det finns olika problem relaterat till det sätt vårdarbetet bedrivs på en akutmottagning exempelvis vad det gäller bemanning och lokalutformning. Ett betydande problem är att en akutmottagning inte är utformad för patienter som befinner sig i ett vänteläge (IVO 2018; Hollander & Pines 2008). Problemet innebär att rutiner för att
tillgodose patienters nutritionsbehov, behov av mjuka sängar och tillgång till ordinarie mediciner finns i begränsad omfattning eller saknas helt (Eriksson, Gellerstedt, Hillerås & Craftman 2018). När en patients kommer till akutmottagningen sker en triagering för att bedöma patientens vårdbehov och hur snabbt patienten behöver träffa läkare (Statens beredning för medicinsk utvärdering 2010). Den första bedömningen av patienten som sker i samband med triagering är betydelsefull för att snabbt identifiera livshotande tillstånd (Guttmann, Schull, Stukel & Vermeulen 2011) och innebär att patienten under en begränsad tid ges full uppmärksamhet (Dahlen, Westin & Adolfsson 2012). I en avhandling av Andersson, Furåker, Jakobsson och Nilsson (2014) framkommer det att sjuksköterskors vårdmöten med patienten sker kort och snabbt vilket kan försvåra tillgodoseendet av individuella vårdbehov på akutmottagning. En akutmottagning kan utifrån ovanstående kännetecknas av korta och snabba möten med stort fokus på det initiala omhändertagandet. Samtidigt bör dessa korta vårdmöten ses i sitt sammanhang av att patienter kan behöva tillbringa sin väntan på hårda britsar i utrymmen på akutmottagningen där den privata sfären kan vara begränsad (Gamston 2019; Coughlan & Corry 2007; Lin et al 2013).
Patientsäkerhet på akutmottagning
Akutmottagningen har som uppdrag att ta emot patienter som söker specialistsjukvård och målet är att omhändertagandet av patienter ska vara effektivt och säkert (IVO 2018). I Sverige arbetar hälso- och sjukvårdspersonal under patientsäkerhetslagen som är en lag syftande till att utföra en vård på ett säkert sätt så patienter inte kommer till skada när de är under vård (vårdskada). Vårdskador delas in i “vårdskada” eller “allvarlig vårdskada”. I patientsäkerhetslagen beskrivs vårdskada som ett “lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården”. Allvarlig vårdskada beskrivs som en bestående skada som har lett till att patienten fått ett “väsentligen ökat vårdbehov eller avlidit”.
I en tillsyn från IVO (2018) gällande 64 somatiska akutmottagningar framkom det att akutmottagningar i Sverige ställs inför ett paradigmskifte gällande hantering av väntande patienter ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Vid samma tillsyn poängteras vikten av medvetenhet av patientsäkerhetsrisker som finns förenad med den väntande patienten. Vidare beskriver vårdenhetschefer på berörda akutmottagningar att den största orsaken till väntan för patienter är brist på vårdplatser på avdelningar vilket orsakar “stopp i systemet”. “Stopp i systemet” kan förklaras av ett fenomen som tidigare forskning som benämner “Emergency department crowding” (EDC). “EDC” associeras med ett ökat patientantal och vårdbehov som överstiger tillgängliga resurser på akutmottagningen (Johnstone et al 2016; Somma et al 2014; Camargo et al 2012). “EDC” orsakar ett vänteläge för många patienter samtidigt. Det finns risker att patienten hinner bli försämrad i sitt tillstånd (Hollander & Pines 2008; Lambrou, Merkouris, Middleton & Papastavrou 2015) eller att grundläggande behov såsom nutrition och elimination förbises Eriksson et al 2018). Patienten kan då drabbas av ett vårdlidande. Arman (2015. s, 43) förklarar att ett vårdlidande hos patienten kan uppstå som är beroende av frånvaro eller närvaro av god vård. Här framhålls aspekterna “kränkningar av värdighet, fördömelse, maktutövning och utebliven vård”. I och med att vistelsetider ökar på akutmottagningen finns det risk att patientens lidande inte bekräftas och lindras när det uppstår vänteläge (Rehnström & Dahlborg-Lyckhage 2016; Eriksson, Gellerstedt Hillerås 2017).
Akutsjuksköterskans profession
En akutsjuksköterska är en sjuksköterska med examen på avancerad nivå med inriktning mot akutsjukvård. En akutsjuksköterska förväntas ha fördjupade kunskaper inom medicinsk vård och omvårdnad men också vad det gäller organisation och ledarskap. Det förväntas också att en akutsjuksköterska har förmåga att tillhandahålla en avancerad, evidensbaserad omvårdnad oavsett allvarlighetsgrad till patienten som drabbats av plötslig ohälsa (Riksföreningen för Akutsjuksköterskor 2017). Akutsjuksköterskan profession är ny och utbildning till akutsjuksköterska har inte funnits särskilt länge. I Sverige finns specialistutbildning med inriktning mot akutsjukvård vid sju lärosäten och varje lärosäte examinerar mellan 15–20 akutsjuksköterskor per år (Universitets- och högskolerådet 2017). Hur tillgången på akutsjuksköterskor vid Sveriges akutmottagningar ser ut kan det bara spekuleras om eftersom alla som examineras inte automatiskt arbetar på akutmottagning
Akutsjuksköterskan ansvarar för att se hela patienten och utföra avancerade omvårdnadsåtgärder utifrån varje patients vårdbehov (Riksföreningen för Akutsjuksköterskor 2017). I detta ansvar ingår det att arbeta utifrån gällande lagar och förordningar och yrkesetiska koder för att främjar patienters hälsa, förebygger sjukdom, återställer hälsa och lindrar lidande (SSF 2017; SSF 2007). Utifrån ett vårdande perspektiv menar Arman (2015. ss, 180-183) att egenskapen att se och känna igen ett lidande hos en annan person är fundamentalt för att nå fram och förstå patientens situation och därmed kunna lindra detta lidande. Ett grundläggande värde i vårdandet är att patientens röst blir hörd och respekterad utifrån idén om lika människovärde som grund för en rättvis och jämlik vård till patienter och deras närstående. I detta inkluderas att patienter som befinner sig i svåra och livsavgörande situationer behöver bli sedda och bemötta av människor vars attityd att se patientens lidande och en äkta vilja att lindra detta för att undvika att ett vårdlidande uppstår. Det korta vårdmötet på akutmottagningar bör ses i relation till att antalet medarbetare inte alltid räcker till för att ta hand om alla patienter i det tidsintervallet som kan behövas för att patienter ska få ett personcentrerad omhändertagande (Parke et al 2013). Samtidigt som de patienter med högst medicinska allvarlighetsgrad får omhändertagande först (SBU 2010) finns det beskrivet att den redan bedömda och medicinskt behandlande patientens vårdbehov inte tillgodoses under vistelsetiden på akutmottagningen (Coughlan & Corry 2007).
Väntan på akutmottagning
Väntan på akutmottagning kan beskrivas på olika sätt. Ett sätt är att beskriva patientens vistelse som vistelsetid. Denna form av vistelse utgår från den tid då patienten anländer och tills de lämnar akutmottagningen. Väntan på akutmottagning innefattar för patienten en väntan av olika slag. I genomflödet på akutmottagningen väntar patienter på medicinsk bedömning där diagnostik och behandling initieras för att slutligen rendera i ett beslut om fortsatt behandling på sjukhus eller det egna hemmet (Asplin et al 2003). Ett annat sätt att beskriva väntan är att se det som en vårdande tid, Med vårdande tid menas exempelvis tid då medicinska och omvårdnadsåtgärder utförs av vårdpersonal då patienter har deras fulla uppmärksamhet (Ekebergh 2015, s. 122-124). Samtidigt bör den totala vistelsetiden ses i kontexten av att en del i väntan på akutmottagningen för patienter innefattar tid då inte vårdpersonal är närvarande då de ständigt tar om hand, prioriterar och behandlar nya patienter (IVO 2018). Dock förefaller det som att det inte finns i Sverige någon rikstäckande
riktlinje för hur länge en patient kan vistas på en akutmottagning. Senaste åren har vistelsetiderna dock ökat och det förefaller vara äldre personer över 80 år som vistas längst på akutmottagning (Socialstyrelsen 2017;2019). Äldre personer har ofta ett större vårdbehov än en yngre patient (IVO 2018). Att äldre personer vistas länge på akutmottagning bör ses i relation till att akutmottagningen inte kan tillhandahålla samma grad av vård som en vanlig vårdavdelning gällande att tillhandahålla mediciner, omvårdnad och tillsyn (Singer, Thode, Viccellio & Pines 2011)
Patienters upplevelser av att vänta på akutmottagning
Tidigare studier påvisar att patienter upplever deras väntan som stressande i kontexten av att akutmottagningen är förenad med höga ljudnivåer, frånvaro av avskildhet och komfort (Kamali, Jain, Jain & Schneider 2013; Lovato et al 2013). En studie av Kamali et al (2013) betonar att patienter upplever sig förbisedda efter triagering och att fortlöpande kommunikation mellan vårdgivare angående vad de väntar på är bristfällig på akutmottagning. Just information om varför patienter tvingas vänta verkar överlag vara en viktig del patienter upplever brister och som skapar frustration (Welch 2010; Kamali et al 2013). Det finns också beskrivet att nivå av sekretess var låg till följd av att privata samtal med exempelvis läkare utförts i öppna ytor där andra människor hör vad som sägs (Lin et al 2013). Därför kan det antas att en akutmottagning är en plats förenad med risk att patienter utsätts för vårdlidande.
PROBLEMFORMULERING
Akutmottagningens uppdrag är att vårda patienter som drabbats av plötslig sjukdom eller skada. Allt fler patienter söker sig till akutmottagningen för mer eller mindre allvarliga hälsoproblem. Samtidigt har tiden som patienter vistas på Svenska akutmottagningar ökat de senaste åren. Utifrån ett patientperspektiv innebär längre vistelsetid en väntan. Det kan vara en väntan på exempelvis läkarbedömning, en väntan på att få besked om diagnostiska eller behandlande insatser men också en väntan på inläggning eller på att få åka hem. Forskning visar att patienter som vistas länge på akutmottagning inte uppmärksammas eller prioriteras på samma sätt som nytillkomna patienter. Detta innebär att patienter med lång total vistelsetid riskerar att inte få sina vårdbehov tillgodosedda. Ofullständig eller utebliven vård och/eller omvårdnad kan innebära att patienter drabbas av både vårdskada och ett vårdlidande. Att vårda patienter under längre tid bör ses i ljuset av att en akutmottagning inte är lokalmässigt utformad eller bemannad för detta. Därför är ambitionen med den här studien att öka förståelsen för de patientsäkerhetsrisker som finns förknippade med att patienter väntar på akutmottagning
SYFTE
Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som väntar på akutmottagning.
METOD
AnsatsFenomenet som studerades är sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som väntar på akutmottagning. Av den orsaken valdes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, vilket anses vara en lämplig ansats för att fånga upp sjuksköterskors erfarenheter (Polit & Beck 2017, s. 59)
Informanter
Ett ändamålsenligt urval användes och syftade till att genom variation i ålder, kön, arbetserfarenhet och erfarenhet av arbete under dygnets alla timmar belysa olika aspekter av berört ämne (Polit & Beck 2017, s. 493). För att besvara syftet bestod informanterna av sjuksköterskor som arbetade på en akutmottagning. Inklusionskriterier för studien var: 1) legitimerade sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning i akutsjukvård, 2) erfarenhet av arbete på en akutmottagning och 3) en vilja att dela med sig av sina erfarenheter av att vårda patienter som väntar på akutmottagning. Rekrytering av informanter skedde genom förfrågan skriftligt via e-post och elva sjuksköterskor visade intresse av att delta. Åtta informanter deltog och bestod utav fem män och tre kvinnor i åldrar mellan 26 och 44 år. Av de åtta informanterna hade en informant specialistutbildning inom ambulanssjukvård. Yrkeserfarenheten som sjuksköterska varierade mellan 1-22 år. Yrkeserfarenhet som sjuksköterska på akutmottagning var mellan 1–15 år. Gemensamt för flera informanter var att de arbetade skift med både dag, kväll och nattpass. En av informanterna arbetade dock enbart natt.
Studien genomfördes vid en akutmottagning belägen vid är ett mellanstort sjukhus i Södra Sverige. De specialiteter som finns vid aktuell akutmottagning är medicin, ortopedi, kirurgi, urologi och gynekologi. Det dagliga arbetet är uppdelat utifrån specialitet och bedrivs som ett teambaserat arbete. Akutmottagningen har inga egna akutläkare utan dessa är klinikbundna. Till varje specialitet finns det specifika expeditioner där teamet finns placerad på. Mellan kl. 07:00-21:00 finns det ett triageteam som bemannas av sjuksköterskor och undersköterskor som genomför patientbedömning av alla patienter som inte kommer med ambulans eller motsvarande. Övrig tid eller de patienter som kommer med ambulans eller motsvarande bedöms av respektive specialitet. Akutmottagningen har mellan 15-20 undersökningsrum som går att stänga och utöver det ett antal undersökningsbås som kan avgränsas med draperier.
Datainsamling
Datainsamlingen skedde genom individuella intervjuerna där semistrukturerade frågor användes. Samtliga intervjuer skedde i informanternas hem och under deras fritid. Intervjuerna var mellan 20 och 40 minuter långa och spelades in digitalt. Den totala intervjutiden blev 198 minuter. Intervjuerna transkriberades ordagrant och därefter sparades ljudfilerna i ett låst dokument i författarens dator.
Intervjuerna bestod av tre öppna frågor: 1) Kan du utifrån dina erfarenheter berätta vad som kännetecknar vården av patienter som väntar på akutmottagning, 2) Kan du utifrån dina
erfarenheter berätta vad som kännetecknar väntan på akutmottagning och 3) Kan du utifrån dina erfarenheter berätta vilka dina förutsättningar är för att vårda patienter som väntar på akutmottagning. Frågorna var utformade så att de skulle kunna ge så nyanserade svar som möjligt (Polit & Beck 2017, s. 510). Beroende på informanternas svar ställdes följdfrågor såsom “Kan du utveckla” “hur kände du inför det”. Följdfrågorna ställdes i syfte att få mer detaljerade beskrivningar (Kvale & Brinkmann 2014, ss. 176–177). I slutet av intervjun tillfrågades deltagaren om denne ville tillägga något.
Dataanalys
Data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Analysen inleddes med att läsa igenom transkriberat material flertalet gånger för att skapa en helhetsbild av materialet. Ur texten identifierades meningsbärande enheter som sedan kondenserades, vilket innebär att de meningsbärande enheterna komprimeras till en mer förståelig text utan att förlora det centrala innehållet. De kondenserade meningsbärande enheterna kodades därefter för att underlätta arbetet att identifiera variationer i insamlade data. Koderna med liknande innehåll utgjorde sedan grund för skapandet av underkategorier, vilka sedan abstraherades för att bilda kategorier. För exempel på analysprocessen, ses tabell 1.
Tabell 1.
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet Kod Underkategori Kategori det är frustrerande när man
knappt har hunnit se en patient man vet liksom knappt... ja hur patienten är... och så ska man rapportera till en avdelning och jag har egentligen kanske knappt sett patienten...
Till avdelning rapporterar jag en patient jag knappt sett
Ovisshet om patient
Inte veta hur patienten mår Skapa medvetenhet om patientens vårdbehov Akutmottagningen kanske inte är så grundad i våran roll som profession… jag tycker inte att man får använda sin
omvårdnadsexamen så jättemycket på en akutmottagning... Man hinner inte se hela människan...
Jag får inte använda min
omvårdnadsexamen, hinner inte se hela människan. Hinner inte se hela människan Villkora patientvårdandet Exponeras för utmaningar Förförståelse
Författaren arbetar på en akutvårdsavdelning och har gjort så i cirka sex år. Det betyder att jag träffar patienter som kommer från akutmottagning. Förutom ovanstående har jag under en begränsad tid arbetat som sjuksköterska på en medelstor akutmottagning. Inom ramen för
specialistutbildning i akutsjukvård har åtta veckors praktik på en medelstor akutmottagning genomförts. Författaren har under pågående studietid, speciellt efter genomgångna praktikveckor uppmärksammat problem i att väntande patienter uppmärksammas i varierande utsträckning. Etiska överväganden Enligt svensk författarsamling (SFS 2003:460) ska all forskning som berör människor etikprövas. Lagen syftar till att skydda den enskilda människan och respektera människovärdet. Denna lag grundar sig i Helsingforsdeklarationens riktlinjer och har utgjort grunden i denna studie. Helsingforsdeklarationen är en samling av etiska principer gällande forskning som involverar människor, inklusive forskning om mänskligt material och data (World Medical Association, 2013). Muntligt och skriftligt informerat samtycke lämnades
All forskning som bedrivs på människor ska enligt svensk författarsamling etikprövas (SFS 2003:460). SFS (2003:460) grundas i Helsingforsdeklarationen, vilket är en samling av etiska principer som behandlar forskning som involverar människor och som syftar till att skydda den enskilda människan och respektera människovärdet (World Medical Association 2013). Inför intervjustudierna kontaktades verksamhetschef för berörd akutmottagning via telefon för förfrågan om att få utföra studien på arbetsplatsen. Verksamhetschefen erhöll därefter muntlig och skriftlig bakgrundsinformation om studien och syfte med den innan godkännande att få utföra studien gavs (Bilaga 1). Enligt lag om etikprövning ska all forskning som berör människor prövas, vilket aktuell studie formellt inte har varit föremål för. Dock har studien genomfördes så att informanternas integritet bevaras och att nödvändig information om studien getts, vilka är krav på ett etiskt godkännande (SFS 2003:460). Aktuell studie har dock följt de etiska riktlinjer som finns för examensarbeten på avancerad nivå vid Högskolan i Borås. Informanter fick innan intervjuerna genomfördes både skriftlig och muntlig information om studiens syfte, att deltagandet var frivilligt och att deras uttalande skulle behandlas konfidentiellt. De fick också veta att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande i studien utan att behöva motivering orsak till detta. Varje informant fick också skriftligen samtycke till att delta i studien (Bilaga 2). Att få fram ny kunskap om hur sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som väntar på akutmottagning är betydelsefullt. Samtidigt behöver studiens kunskapstillskott bedömas i förhållande till eventuella negativa konsekvenser för de som deltar i studien. Deltagandet i intervjun kan upplevas som utelämnande, generande eller obehagligt då det kan avslöja egna svagheter och tillkortakommanden i förmågan att vårda patienter som väntar på akutmottagning. Därför är det viktigt att försöka minimera dessa upplevelser genom tydlig information om studiens syfte. Nyttan av att skapa ny kunskap om att vårda patienter som väntar på akutmottagning bedömdes därför vara större än risken för upplevelse av obehag. Sammantaget bedöms nyttan med studien överväga riskerna.
RESULTAT
Studiens resultat beskriver sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som väntar på akutmottagning. Resultatet är indelat i två kategorier och fem underkategorier (Tabell 2). Resultatet förstärks med citat från informanterna.
Tabell 2. Översikt av resultat
Underkategori Kategori
Inte veta hur patienten mår Höras för att inte glömmas Upptäcka det sårbara
Att skapa medvetenhet om patientens vårdbehov
Vårda under stressiga förhållanden Villkora patientvårdandet
Att exponeras för utmaningar
Att skapa medvetenhet om patientens vårdbehov
Det finns en medvetenhet om att patienten kan försämras när det uppstår väntan på akutmottagning. För att upprätthålla en patientsäker väntan genomför informanterna strukturerad tillsyn i varierande omfattning för att säkerställa patientens vårdbehov. Patientens förmåga att uttrycka påverkar förutsättningarna till att få vård. Kategorin innefattar underkategorierna inte veta hur patienten mår, höras för att inte glömmas och upptäcka det sårbara.
Inte veta hur patienten mår
Informanterna uppger att vårdandet av patienten som väntar på akutmottagning kännetecknas av ovisshet gällande deras hälsoproblem. Denna ovisshet grundar sig på begränsade möjligheter att själv skapa sig en uppfattning om patientens hälsoproblem och tillhörande vårdbehov. Tiden mellan den första patientbedömning som sker vid ankomst till akutmottagningen dvs. triage och till dess att patienten bedöms av läkare erfars som särskilt oviss. Ovissheten tenderar vara mer känslig när den triagerande sjuksköterskan gör sin initiala bedömning och som sedan rapporteras till patientansvarig sjuksköterska på teamen. Ovisshet uppstår genom att den sjuksköterskan som först möter patienten inte ges ansvar för patientens omvårdnad under hela personens vistelse på akutmottagning. En följd av detta blir dels en nödvändighet att förlita sig på kollegors bedömningar och gjorda rapporteringar av patientens vårdbehov, dels att överrapportering till exempelvis till mottagande vårdavdelning bygger på sekundäruppgifter eftersom rapporterande sjuksköterskan inte har träffat patienten.
“...under [patientens] väntan så det jag får till mig är vad [någon annan] har skrivit ned kort…jag [begränsas] att skapa mig en bild av patienten...hinner inte uppfatta åt vilket håll patientens mående går för man får så lite information från början...”
Höras för att inte glömmas
Informanterna betonar att en betydelsefull del i vårdandet av patienter som väntar på akutmottagning är att de blir uppmärksammade och synliggjorda. Förutsättningarna till tillsyn och omvårdnad påverkas dock av patientens förmåga att förmedla sig. Uppmärksamhet kan patienten skapa genom att själv eller med hjälp av närstående söker upp vårdpersonalen och
påtala sina behov. I de situationer detta inte är möjligt spelar tillgången till en ringklocka en viktig roll för patientens förmåga att påkalla uppmärksamhet. Informanterna berättar att de försöker att skapa förutsättningar för att uppmärksamma patienter som väntar på akutmottagning, särskilt de patienter som inte kan förmedla sina vårdbehov själv. Dock uttrycker informanterna att det är problematiskt med patienter som inte hörs eftersom de inte blir synliggjorda och därför riskerar att glömmas bort. Denna risk ökar när arbetsbelastningen på akutmottagningen var stor. Samtidigt gäller det att patienter inte hörs allt för mycket eftersom de då erfars som otrevliga. Patienter som uppfattas som störiga eller osympatiska riskerar att få sina omvårdnadsbehov tillgodosedda i en begränsad omfattning.
“…är en patient otrevlig kommer [ges en] sämre omvårdnad …den här personen kommer inte få det lilla extra… det är någonting som vi skapat på grund av att de är missnöjda med väntan…”
Upptäcka det sårbara
När patienter befinner sig i någon form av vänteläge uppger informanterna att det är viktigt att identifiera de patienter som riskerar att drabbas av försämrat hälsotillstånd. Detta anses betydelsefullt för att kunna säkerställa att patienter med tidskritiska tillstånd får en så begränsad väntan som möjligt på akutmottagning. Patienter som vistas i väntrummet utan att först ha blivit bedömda utgör en särskilt viktig grupp eftersom sjuksköterskorna saknar kunskap om patientens hälsoproblem. Att ”titta till” patienten sker mer eller mindre strukturerat både före och efter att den första bedömningen genomförs. Vad tillsynen innehåller kan variera, ibland består den av att sjuksköterskan visuellt bedömer patientens tillstånd utifrån det som kan observeras med hjälp av sinnena, ibland är det kontroller av vitala parametrar men det kan också bestå av att tillgodose basala omvårdnadsbehov såsom mat och dryck eller att ge information om varför patienten får vänta. Samtidigt anger informanterna att tillsynerna är villkorat beroende på hur patientens vårdbehov har bedömts och vilken prioritetsordning patienten fått. Beroende på sjuksköterskans initiala bedömning används också monitorering med tekniska hjälpmedel i form av hjärtövervaking för att uppmärksamma ett försämrat mående hos en patient.
“då delar man upp sig vi kanske tar fem [patienter] var ...och så går man in till patienten hälsar på dom...tar lite kontroller frågar hur dom mår frågar om dom behöver något att dricka eller äta något och om dom undrar något då…”
Att exponeras för utmaningar
Sjuksköterskor som vårdar patienter som väntar på akutmottagning konfronteras dagligen med utmaningar som kräver beslut om olika vårdåtgärder. De försöker att skapa förtroendeingivande vårdmöten på kort tid men förutsättningarna påverkas av att det finns begränsat med tid. Vårdandet utmanas också genom att vårdmötet snabbt övergår till att identifiera och åtgärda det som uppfattas som akut utifrån ett biomedicinskt perspektiv. Det för med sig att förutsättningarna att tillhandahålla en personcentrerad vård begränsas. Att exponeras för utmaningar innebär att vårdandet i perioder sker på kanten av ett kaos. Detta
kaos försöker sjuksköterskorna att hantera för att undvika betydande skada hos patienterna. Kategorin innefattar underkategorierna vårda under stressiga förhållanden och villkora patientvårdandet.
Vårda under stressiga förhållanden
En viktig del i vårdandet av patienter är att ges möjlighet till att skapa sig en relation med patienten. Detta anses betydelsefullt för att kunna ge ett personcentrerat vårdande. Denna möjlighet begränsas dock av hög arbetsbelastning. Hög arbetsbelastning leder till att möten med väntande patienter kännetecknas av korta vårdmöten. Informanterna betonar att korta vårdmöten inte är optimalt men att det är nödvändigt för att hinna utföra alla arbetsuppgifter som behöver utföras när det är mycket att göra. Trots att korta vårdmöten anses nödvändigt när det är mycket att göra finns en medvetenhet om att vårdandet blir begränsat och att individuella behov hos patienten inte hinner tillgodoses.
“.. man skyndar sig fram och tillbaks...[patienterna] ser en springa fram och tillbaka...men så det känns som man inte riktigt är tillräcklig för dessa patienter...man hinner inte se deras behov känner jag alltid…”
Villkora patientvårdandet
Informanterna tillkännager en ambivalens kring att utföra basal omvårdnad till patienterna. Samtidigt som det finns en samstämmig förståelse för att omvårdnad behöver utföras till patienter om väntan drar ut på tiden finns en grundsyn om att akutmottagningen inte bör vara utformad som en vårdavdelning. Beroende på tidigare arbetsplatser och arbetserfarenhet är synen för att basal omvårdnad behöver utföras mer påtaglig än hos nyutexaminerade sjuksköterskor eller sjuksköterskor som enbart haft anställning på akutmottagning. Det finns en känsla av otillräcklighet gentemot att vårda väntande patienter med vårdbehov som tar tid. Otillräckligheten kännetecknas av en sänkt ambitionsnivå där man enbart utför mest nödvändig akut vård och ger “det lilla extra” om tid finns och belastningen är hanterbar. Informanterna känner att det initiala “akuta” omhändertagandet fungerar bra men att det inte finns rätt förutsättningar för att vårda patienterna under en längre väntetid. Förutsättningar för att kunna vårda patienter på ett bra sätt begränsas speciellt på kvällspassen då bemanning inte uppges kunna motsvara inflödet av patienter. Vårdandet begränsas också av logistiska möjligheter då det enbart finns ett visst antal rum som anses acceptabla att utföra basal omvårdnad i. Dessa rum prioriteras till patienter som anses behöva det.
“...det akuta funkar men [Eftervården] är ju absolut inte bra… för det första har man ju dåliga rum vi har ingen mat...”
Förutsättningarna till att få ett bra flöde på akutmottagningen och därmed mer vårdande tid till patienter uppges vara villkorat beroende på vilken medicinsk specialitet informanterna arbetar på där det tenderar att vara som mest att göra och mest inflöde av patienter på den medicinska specialiteten. Den kirurgiska och ortopediska specialiteten tenderar att innehålla mer vårdande tid och informanterna uppger att dom oftare har koll på sina patienter där. Långa väntetider och därmed förutsättningar för patienter att få vårdande tid anses också vara bundet till att läkare tar lång tid på sig för att komma till någon form av beslut, vilket blir mer påtagligt när en läkare under sin allmänna tjänstgöring handlägger patienter.
“jag personligen tycker inte om att jobba på medicin...för att det är alltid alldeles för mycket patienter på den [medicinska specialiteten]...jag har noll koll på patienterna när jag är där...ofta…”
DISKUSSION
Metoddiskussion
För att svara på syftet valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Elo och Kyngäs (2008) förespråkar en induktiv ansats när valt fenomen har bristfällig, eller tidigare outforskad kunskap. Valt ämne motiverade en empirisk studie, detta för att det såvitt författaren har kännedom om endast finns begränsad tidigare forskning som belyser sjuksköterskors erfarenheter av vårdandet av väntande patienter på akutmottagning. En kvalitativ metod valdes utifrån studiens syfte att utforska erfarenheter från deltagarna och vald metod ansågs mest lämplig för att möjliggöra att ny kunskap om fenomenet (Henricson & Billhult 2017, ss. 111-112). En fördel med vald ansats anses vara att en större förståelse för ämnet som valts möjliggörs genom den kvalitativa designens förmåga att fånga upp erfarenheter från den enskilda deltagaren (Polit & Beck 2017, s 524).
Urvalet kom att bestå av åtta sjuksköterskor som alla arbetade på samma akutmottagning. Kvalitén på erhållen data styr enligt Lundman och Hällgren-Granheim (2017, ss. 221-222) hur många informanter som behövs och ett av de viktigaste kriterier menar Polit och Beck 2017, ss. 491-492) är att informanterna har erfarenhet av fenomen som ämnas studera samt att de har en vilja att dela med sig av dessa erfarenheter. Författaren hade beredskap för att utföra fler intervjuer men ansåg sig nöjd med den framkommen data som samlats in av de åtta informanterna. Då författaren arbetat ensam finns det risk i att återkommande data framkom för att följdfrågor ställdes i mindre grad. Det fanns också en tidsmässig aspekt i åtanke med att hinna med att utföra fler än åtta intervjuer. Författarens ursprungliga vision var att utföra studien på olika akutmottagningar för att få större spridning på resultatet. Lundman och Hällgren-Granheim (2017, s. 231) belyser att det kan vara av vikt att utföra datainsamling på flera arbetsplatser för att få mer variation och spridning i arbetet genom att undersöka flera arbetskulturer. Den tidsmässiga aspekten och det faktum att föreliggande studie utfördes under pandemi covid-19 utgjorde hinder för detta då tre av fyra verksamhetschefer på akutmottagningar i södra Sverige sade nej till studien med motivering om att medarbetare behövde fokusera på sitt arbete på akutmottagningen utan störande moment. En nackdel avseende spridning och variationsrikt resultat föreligger därför i arbetet. Dock anser författaren att kliniska implikationer för berörd akutmottagning kan vara till nytta för verksamheten efter avslutat arbete.
Inklusionskriteriet var legitimerade sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning i akutsjukvård med erfarenhet av arbete på en akutmottagning. Ingen av informanterna hade specialistutbildning i akutsjukvård. Då arbete på akutmottagning inte kräver en specialistutbildning inom akutsjukvård utför en grundutbildad sjuksköterska ungefär samma arbete som den specialistutbildade akutsjuksköterskan. Samtidigt är det viktigt att belysa att kompetensbeskrivningarna skiljer sig där akutsjuksköterskan, utöver den kompetens som innefattar grundutbildningen, på avancerad nivå ska kunna ge omvårdnad, ha handlingsberedskap och prioriteringsförmåga vid komplexa och akuta vårdsituationer
(Riksföreningen för akutsjuksköterskor 2017). Studiens resultat kan därför antas ha sett annorlunda ut om enbart akutsjuksköterskor intervjuats. Samtidigt hade det blivit svårt att fånga in informanter i form av akutsjuksköterskor, dels på grund av den tidsmässiga aspekten och det faktum att författaren fick avslag på tre av fyra akutmottagningar. Det antas också finnas begränsat antal akutsjuksköterskor i närliggande sjukhus i södra Sverige.
Ålder, kön och yrkeserfarenhet varierade hos informanterna. Författaren ursprungliga tanke var att intervjua lika många män som kvinnor men på grund av ett bortfall blev utfallet tre kvinnor och fem män. Enligt Strömberg (2017, ss 49-51) återfinns manliga sjuksköterskor i större utsträckning på arbetsplatser där teknikintensiv vård utförs, vilket en akutmottagning får anses vara synonym med. Teknikintensiv vård sägs tillmäta män högre status än arbetsintensiv vård, mer omvårdande vård. Med detta i beaktande kan det diskuteras hur resultatet kan ha påverkats av att fler män än kvinnor deltagit i studien där en risk ur författarens tycke antas vara att mindre omvårdnadsorienterade aspekter kan ha lyfts fram. En del av informanterna och författaren var bekanta med varandra sedan tidigare. Att vara bekant med en deltagare kan innebära mer uppriktiga och ärliga svar under intervjun då deltagarna kan våga öppna upp sig inför någon man känner vilket anses bidra med ökad giltighet (Polit & Beck 2017, ss. 515-516). Nackdelar kan vara att deltagare känner sig tvungna att delta vilket kan leda till att deltagarnas uttryck av erfarenhet begränsas. Studiens trovärdighet kan påverkas negativt om deltagarna kände sig tvungna att delta och hämmade i situationen (Lundman & Hällgren-Granheim 2017, s. 221). Författaren var därmed extra tydlig med sitt informationsbrev till informanterna.
Informanterna fick själva bestämma tid och rum för intervjuerna och samtliga intervjuer utfördes i informanternas hem. Det enkla svaret till att intervjuerna utfördes i informanternas hem var för att informanterna ansåg det vara smidigast. Man kan spekulera i att deltagarna ansåg ämnet vara viktigt och kan ha velat tala ostört om ämnet i en lugn miljö utan störande moment som hade kunnat uppkomma om intervjun till exempel utfördes på arbetsplatsen. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, s 170) kan det vara laddat att som informant delge sig av erfarenheter om ett ämne som är känsligt. Det kan därför spekuleras i att valet att utföra intervjuer i informanternas hem är det bästa ur säkerhetsaspekt för författaren. Författaren kan i efterhand inse det problematiska i detta men upplevde inte detta som något problem under någon av intervjuerna.
Datainsamling har utförts genom semistrukturerade intervjuer. Endast författaren har deltagit i egenskap av moderator i intervjuerna. Detta kan leda till att deltagarna inte kände sig i underläge vilket kan ses som en fördel. Om moderatorn upplevs vara i maktposition kan deltagaren känna sig underlägsen (Kvale & Brinkmann 2014, s. 52). Författaren har aldrig tidigare utfört intervjuer vilket ses som en nackdel. Kontinuerlig dialog med handledare som är väl förtrogen med intervjuteknik har utförts. Författaren läste också igenom “sju stadier i en intervjuundersökning” av Kvale och Brinkmann (2014, s. 140), vilket är en mall som kan hjälpa nybörjare att hålla sig till studiens ursprungliga vision. För att besvara syftet hade också en observationsstudie kunnat användas som metod till datainsamling. En observationsstudie antas ha kunnat möjliggöra en mer nära förståelse för hur arbetskultur kan påverka erfarenheter från informanterna av berört ämne (Polit & Beck 2017, s. 544). Denna
metod hade varit svår att genomföra då akutmottagningen under tiden studien utfördes i stor grad var stängd för obehöriga på grund av pandemi covid-19.
Insamlad data har transkriberats ordagrant och för att få bättre förståelse för det informanter uttryckte har pauser och känslouttryck skrivits ned. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, ss. 224-225) kan transkriberad text tolkas annorlunda mellan två oberoende parter. Eftersom författaren utfört arbetet ensam finns en risk i att det som sagts från intervjupersonerna tolkas fel eller att viktig information gått förlorad i och med att det enbart är en intervjuare i arbetet. Analysen har utförts enligt en innehållsanalys av Graneheim och Lundman (2004). Handledaren till arbetet har under analysprocessen poängterat behov av att revidera analysen vilket har gjort att författaren bearbetat analysen flera gången. Enligt Polit och Beck (2017, s. 568) ökar detta validitet och trovärdighet i analysarbetet.
Författaren har tillsammans med handledare reflekterat över den egna förförståelse av berört ämne. Begränsad förförståelse kan ses som en fördel då författarens förförståelse inte påverkar analysen. Författarens egna erfarenheter kan också åsidosättas under analysen. Att ha begränsad förförståelse kan också vara till studiens nackdel då det kan vara svårt att tolka berört ämne och få en djupare förståelse i ämnet (Lundman & Hällgren-Graneheim 2017, s. 230).
Resultatdiskussion
Att arbeta under tidsbrist och att ständigt behöva prioritera sina arbetsuppgifter till patienter med högst medicinsk angelägenhetsgrad beskrevs utgöra barriärer till att hinna se till och vårda patienter när vänteläge uppstår. En känsla av otillräcklighet till att basala behov och omvårdnad inte utförs genomsyrar erfarenheterna. Strukturerade tillsynen används i viss utformning men tycks sakna struktur och förankring i den verkliga arbetssituationen vilket gör att den används olika eller inte alls.
Vårdande tid yttras i möten där exempelvis sjuksköterskans hållning ger uttryck i skärpt uppmärksamhet gentemot patienten. För patienten innebär det att bli sedd och bekräftad i det upplevda lidandet samt att behoven uppmärksammas (Ekebergh 2015, s. 122). I resultatet framkom det att rutiner för att tillgodose vårdande tid till väntande patienter antingen saknades eller följdes i varierande omfattning. Tillsynerna grundar sig oftast i vilken medicinsk angelägenhetsgrad patienten fått i den första initiala bedömningen och patienter med låg prioritet riskerar därför att i mindre utsträckning tilldelas vårdande tid. En medvetenhet om att ouppmärksammade patienter kan drabbas av vårdskador eller bli försämrad i sitt tillstånd finns hos informanterna. Detta stärks av Jones, Hamilton och Murry (2015) som menar att på sjuksköterskors prioriteringar kan lämna patienter psykologiskt, socialt och medicinskt sårbara. Informanternas förutsättningar till att vårda väntande patienter är begränsade. Logistiska möjligheter i form av adekvata rum, tidvis överbelastad akutmottagning och låg bemanning anses vara de största orsakerna till att ett optimalt vårdande uteblir. Det har rapporterats om överbelastade akutmottagningar sedan en lång tid tillbaka (Yoon, Steiner & Reinhardt 2003; Burström, Starrin, Engström & Thulesius 2013), och konsekvens av detta blir att patienter får vänta längre på akutmottagning innan exempelvis en vårdplats på en avdelning finns (Eriksson et al 2018). I väntan kan personal i en redan bullrig och stressande miljö en akutmottagning är synonym med dels behöva flytta
runt patienter för att säkerställa att nytillkomna patienter får plats (Eriksson 2018) men också behöva förlita sig på teknisk utrustning som hjärtövervakning (George, Long & Vincent 2013; Hubner et al 2015) vilket återfinns i resultatet. Av erfarenhet vet författaren att hjärtövervakning kan vara synonymt med höga ljudnivåer, dels för patienten men också för sjuksköterskor. Detta kan antas inge en trygghet hos personalen att ha patienter övervakade men bör ses i ljuset av att äldre patienter och patienter med nedsatt kognitiv förmåga kan vara känsliga för ljud (Kroll et al 2020) och risker finns att den patientkategorin utvecklar delirium av höga ljud eller att flyttas runt på akutmottagningen (Parke et al 2013). Ur denna synvinkel behöver rutiner ses över för hur man utför tillsyn och övervakning hos patienter. Särskilda rutiner för tillsyn av patienter är inget nytt i litteraturen. Baker (2012) visar i att implementering av strukturerade omvårdnadstillsyner minskat risker för fallolyckor och i större grad leder till att patienten hinner bli sedd under vistelsetiden på akutmottagningen. Det kan diskuteras varför inte alla akutmottagningar implementerar detta. En förklaring antas vara att det anses onödigt eller resurskrävande. Det bör dock ses i relation till att när patienten påkallar uppmärksamhet genom exempelvis en ringklocka så tar sig oftast personal tid att besvara larmet. Detta bör ses i ljuset av att antalet påkallningar av uppmärksamhet verkar minska om tillsyn utförs en gång i timmen enligt Baker (2012) och därmed skulle kunna frigöra resurser i och med färre påkallningar.
Resultatet visar på att medicinsk vård prioriteras högre än omvårdnad. Sjuksköterskor behöver prioritera omvårdande arbetsuppgifter till förmån för patienter som med högre angelägenhetsgrad inkommer till akutmottagningen. Detta stärker Gallagher, Fry, Chenoweth, Gallagher och Stein-Parbury (2014) utifrån att sjuksköterskor beskriver att grundläggande omvårdnad tillskrivs lägre prioritet på grund av tids- och personalbrist. Samtidigt beskriver Feo och Kitzon (2016) i sin litteraturöversikt att grundläggande omvårdnad hos sjuksköterskor tillmäts lägre status än medicinteknisk vård och att omvårdnad inte alltid är begränsat i en tidsmässig aspekt. Det kan diskuteras att den biomedicinska vårdens dominans mynnar i hälso-och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) där det står fast att patienten med störst behov av sjukvård ska ges företräde. Därmed skulle man kunna argumentera för att medikaliserad vårdkultur redan finns lagstadgat på en akutmottagning. I studien av Andersson, Jakobsson Ung, Nilsson och Wireklint Sundström (2014) framkommer det att verksamhetschefer på Svenska akutmottagningar tillmäter patientens omvårdnadsbehov i lägre betydelse än det medicinska, vilket i så fall kan gå hand i hand med framkommen data i resultatet där sjuksköterskor med bakgrund från annan vårdavdelning kontra nyutexaminerade och sjuksköterskor som enbart arbetat på akutmottagning i högre grad uppskattar att omvårdnad behöver utföras. Därmed kan diskussion om hur arbetskultur indoktrinerar nyutexaminerade sjuksköterskors syn på vårdandet från början av anställning. Rytterström (2015, s 196) belyser att organisationens kultur påverkar medarbetares engagemang, prioriteringar och arbetssätt.
I resultatet framkommer det en ovisshet gentemot sin tilldelade patient som anlänt med rapport från triageringsteamet. Om det är mycket att göra kan mottagande sjuksköterska helt tvingas förlita sig på rapporten då tid ibland inte finns för att se till patienten själv. Informanterna anser att det är riskfyllt med överrapporteringar mellan sjuksköterskor. Detta stärks i studien av Drach-Zahavy och Hadid (2015) där onödiga överrapporteringar har minskat att medicinska fel sker. Att arbeta i ovisshet och att inte veta hur patienten mår skapar en känsla av otillräcklighet hos informanterna. När många patienter befinner sig på akutmottagningen på samma gång hinner inte sjuksköterskor utföra den vård de anser vara adekvat (Eriksson et al 2018) vilket leder till frustration och en inre stress. För att hinna med
vårdandet behöver informanterna i snabb takt utföra uppgifter, vilket stärks i studien av Durand, Bompard, Sportiello, Michelet och Gentile (2019). Sjuksköterskor som känner sig otillräckliga och inte möjliggörs utföra sina arbetsuppgifter på ett adekvat sätt anses vara en anledning till att sjuksköterskor blir utbrända (Durand, Bompard, Sportiello, Michelet & Gentile 2019; Adriaenssens, De Gucht & Maes 2012). Negativ stress uppges utlösa koncentration- och sömnsvårigheter hos sjuksköterskor (Adriaenssens, De Gucht & Maes 2012), vilket då kan diskuteras hur bra kvalité vårdandet egentligen blir.
Hållbar akutsjukvård
Inspektionen för vård och omsorg (IVO 2018) uppskattar att det föreligger patientsäkerhetsrisker för patienten som väntar på akutmottagning. Patienten riskerar att drabbas av ett vårdlidande eller vårdskada. Vårdskador leder i sin tur till förlängd sjukhusvistelse för patienten, en vistelse som inte bara är synonymt med lidande för patienten utan står också för en stor kostnad för samhället (SKL 2019). Hållbar utveckling avseende att minska icke vårdande tid på en akutmottagning anser författaren vara en fråga på ett systemteoretiskt plan. I en studie av Helmrot och Ziegler (2016) har en hög andel av patienter som söker akutmottagning inför besöket haft kontakt med någon form av sjukvårdsinstans. Samma studie visar också att en betydande andel av akutbesöken föregås av telefonhänvisning. samtidigt som allt fler söker akutmottagning för mer eller mindre akuta tillstånd (Land & Meredith, 2013; Gillen, Kellermann, Mehrotra, Pines, & Uscher-Pines 2014) brottas akutmottagningen i Sverige med en situation där vårdplatser minskar som uppges vara huvudorsaken till att vistelsetider förlängs (OECD/European Observatory on Health Systems and Policies 2019). Att se en förlängd vistelsetid på akutmottagningen i kontexten av ett systemteoretiskt perspektiv kan reproducera möjliga förbättringsområden för akutsjukvården på ett kostnadseffektivt vis. En hållbar lösning som i används på många akutmottagningar gentemot den väntande patienten är strukturerade tillsyner för att säkerställa att vitala funktioner upprätthålls och att vårdbehov tillgodoses.
SLUTSATSER
Denna studie påvisar att sjuksköterskor har erfarenheter av att det akuta omhändertagandet av patienter fungerar tillfredsställande men i eftervården tillmäts medicinsk vård högre prioritet än omvårdande vård. Framtida forskning behövs för att undersöka vilka konsekvenser utebliven omvårdnad får för patienter. Det är för kliniken viktigt att utveckla strategier och se till att alla jobbar efter samma mål så att vårdandet i mindre utsträckning blir villkorat beroende vem som arbetar.
Kliniska implikationer
Av stöd från framkommet resultat och för att tillgodose att väntande patienter uppmärksammas föreslås:
• Att verksamhetschef på berörd klinik ser över rutiner för strukturerad tillsyn så att sjuksköterskor arbetar på samma sätt. Särskilt viktigt att ha dessa rutiner när det är hög arbetsbelastning.
• Se över rutiner för inskolning av nya sjuksköterskor för att stimulera till ett omvårdande
synsätt på sin arbetsplats.
• Skapa schemastrukturer som motsvarar patientflödet och som säkerställer möjligheten att ge god vård/omvårdnad till patienter som väntar.
REFERENSER
Adriaenssens, J., de Gucht, V., Maes, S. (2012). The impact of traumatic events on emergency room nurses: findings from a questionnaire survey. International journal of
Nursing Studies, 49(11), ss. 1411-22. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2012.07.003
Andersson, H., Furåker, C., Jakobsson, E. & Nilsson, K. (2012). The everyday work at a Swedish emergency department - The practitioners’ perspective. International Emergency Nursing. 20, ss. 58-68. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2011.06.007
Andersson, H., Jakobsson Ung, E., Nilsson, K. & Wireklint Sundström, B. (2014). Management of everyday work in Emergency Departments – An exploratory study with Swedish Manager. International Emergency Nursing. 22, ss.
190-196. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2014.02.001
Arman, M. (2015). Lidande och lindrat lidande. I: Arman, M., Dahlberg, K., & Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdandet. Stockholm: Liber, ss 38-61
Arman, M. (2015). Vårdande med grundvärden-värdighet, helhet och caritas. I: Arman, M., Dahlberg, K., & Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdandet. Stockholm: Liber, ss 180-227.
Asplin, B.R., Magid, D.J., Rhodes, K.V., Solberg, L.I., Lurie, N., & Camargo, C.A. (2003). A conceptual model of emergency department crowding. Annals of Emergency Medicine, 42(2), ss. 173-80 . http://doi:10.1067/mem.2003.302
Baker, S.J. (2012). Hourly rounding in the emergency department: how to accelerate results.
Journal of emergency nursing: official publication of the Emergency Department Nurses Association, 38(1), ss. 69-72 .
Brilli, R.J., Spevetz, A., Branson, R.D., Campbell, G.M., Cohen, H.E., Dasta, J.F., Harvey, M.A., Kelley, M.A., Kelly, K.M., Rudis, M.I., André, A.C., Stone, J.R., Teres, D., & Weled, B.J. (2007). Critical care delivery in the intensive care unit: defining clinical roles and the best practice model. Critical care medicine, 29(10), ss. 2007-19. DOI:
10.1097/00003246-200110000-00026
Burström, L., Starrin, B., Engström, M. & Thulesius, H. (2013) Waiting management at the emergency department–a grounded theory study. BMC Health Serv Res, 13, s. 95.
Camargo, C.A., Tsai, C., Sullivan, A.F., Cleary, P.D., Gordon, J.A., Guadagnoli, E., Kaushal, R., Magid, D.J., Rao, S.R., & Blumenthal, D. (2012). Safety climate and medical errors in 62 US emergency departments. Annals of emergency medicine, 60(5), ss.
555-563. https://doi.org/10.1016/j.annemergmed.2012.02.018
Coughlan, M., & Corry, M. (2007). The experiences of patients and relatives/significant others of overcrowding in accident and emergency in Ireland: a qualitative descriptive study.
Accident and emergency nursing, 15(4), ss. 201-9. doi:10.1016/j.aaen.2007.07.001.
Dahlen, I., Westin, L. & Adolfsson, A. (2012). Experience of being a low priority patient during waiting time at an emergency department. Psychology Research and Behavior
Management, 5, ss. 1-9. https://doi.org/10.2147/PRBM.S27790
Drach-Zahavy, A., & Hadid, N. (2015). Nursing handovers as resilient points of care: linking handover strategies to treatment errors in the patient care in the following shift. Journal of
advanced nursing, 71(5), ss. 1135-45 https://doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/jan.12615
Durand, A.C., Gentile, S., Devictor, B., Palazzolo, S., Vignally, P., Gerbeaux, P., & Sambuc, R. (2011). ED patients: how nonurgent are they? Systematic review of the emergency
medicine literature. The American journal of emergency medicine, 29(3), ss. 333-45. DOI: 10.1016/j.ajem.2010.01.003
Durand, A., Bompard, C., Sportiello, J., Michelet, P., & Gentile, S. (2019). Stress and burnout among professionals working in the emergency department in a French university hospital: Prevalence and associated factors. Work, 63(1), ss. 57-67
http:// DOI:10.3233/WOR-192908
Ekebergh, M. (2015). Lidande och lindrat lidande. I: Arman, M., Dahlberg, K., & Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdandet. Stockholm: Liber, ss 121-129
Elo, S., & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced
Nursing (Wiley-Blackwell), 62 (1), ss. 107–115. https://doi-org.lib.cos-
tello.pub.hb.se/10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x
Enander, C., Lethvall, S., Letterstål, A. & Öhlén, G. (2007). Fokusrapport: Triagearbete på akutmottagning. Stockholms Läns Landsting, Stockholm. hämtad:
https://www.swenurse.se/globalassets/sena/fr_triagearbete_pa_akutmottagning-2007.pdf [20200408]
Eriksson, J., Gellerstedt, L. & Hillerås, P. (2018). Registered nurses perceptions of safe care in overcrowded emergency departments. Journal of clinical nursing, 27(5-6), ss. 1061-67. https://doi-org.lib.cos- tello.pub.hb.se/10.1111/jocn.14143
Feo, R., & Kitson, A. (2016). Promoting patient-centred fundamental care in acute healthcare systems. International Journal of Nursing Studies, 57, ss. 1–11. https://doi-
org.lib.costello.pub.hb.se/10.1016/j.ijnurstu.2016.01.006
Gallagher, R., Fry, M., Chenoweth, L., Gallagher, P., & Stein-Parbury, J. (2014). Emer- gency department nurses’ perceptions and experiences of providing care for older peo- ple.
Nursing & Health Sciences, 16(4), 449–453.
https://doi-org.lib.cos-tello.pub.hb.se/10.1111/nhs.12137
Gamston, J. (2019). Pressure induced skin and soft tissue injury in the emergency department.
Emergency Medicine Journal, 36(10), ss. 631-634.
http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1136/emermed-2018-207807
George, J.S., Long, S., & Vincent, C. (2013). How can we keep patients with dementia safe in our acute hospitals? A review of challenges and solutions. Journal of the Royal Society of
Medicine, 106, ss. 355 - 361. doi: 10.1177/0141076813476497
Gillen, E., Kellermann, A., Mehrotra, A., Pines, J, & Uscher-Pines, L. (2014). Deciding to visit the emergency department for non-urgent conditions: a systematic review of the literature. The American journal of emergency medicine, 19 (1), ss, 47-59
Graneheim, U. H. and B. Lundman (2004). ”Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness.” Nurse Education Today. 24(2), ss. 105-112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001.
Guttmann, A., Schull, M.J., Stukel, T.A. & Vermeulen, M.J. (2011). Association between waiting times and short term mortality and hospital admission after departure from emergency department: population based cohort study from Ontario, Canada. British Medical Journal
(BMJ), ss 1-8. doi: https://doi.org/10.1136/bmj.d2983
Harrington, A., Bradley, S.L., Jeffers, L., Linedale, E.C., Kelman, S., & Killington, G. (2013). The implementation of intentional rounding using participatory action research. International
journal of nursing practice, 19 (5), ss. 523-9 .
https://doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/ijn.12101
Helmrot, K & Ziegler, B. (2016). Telefonhänvisning till akuten bakom en stor del av besöken.
Läkartidningen, 113, ss 1-4.
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/originalstudie/2016/05/telefonhanvisning-till-akuten-bakom-en-stor-del-av-besoken/ [20200429]
Henricson, M. & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I Henricson, M. (red.) Veten-skaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlit-teratur, ss. 111-119.
Hollander, J. E. & Pines, J. M. (2008). The emergency department crowding paradox: The longer you stay, the less care you get. Annals of Emergency Medicine, 50(5), ss. 497– 499. https://doi.org/10.1016/j.annemergmed.2007.05.002
Hubner, P., Schober, A., Sterz, F., Stratil, P., Wallmueller, C., Testori, C., Grassmann, D., Lebl, N., Ohrenberger, I., Herkner, H., & Weiser, C. (2015). Surveillance of Patients in the Waiting Area of the Department of Emergency Medicine. Medicine, 94. DOI:
10.1097/MD.0000000000002322
IVO. (2018). I väntan på vårdplats- om patientsäkerhet på akutmottagningar. Stockholm: Inspektionen för vård och omsorg. [Rapport]. Hämtad:
https://www.ivo.se/globalassets/dokument/publicerat/rapporter/rapporter-2018/nationell-tillsyn-av-akutmottagningar.pdf [20200401]
Johnston, A.N., Abraham, L.J., Greenslade, J.H., Thom, O., Carlstrom, E., Wallis, M., & Crilly, J. (2016). Review article: Staff perception of the emergency department working environment: Integrative review of the literature. Emergency medicine Australasia. 28(1), ss. 7-26. https://doi.org/10.1111/1742-6723.12522.
Jones, T.L., Hamilton, P., & Murry, N. (2015). Unfinished nursing care, missed care, and implicitly rationed care: State of the science review. International journal of nursing studies,
52(6), ss. 1121-37. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2015.02.012
Jönsson, K. & Fridlund, B. (2013). A comparison of adherence to correctly documented triage level of critically ill patients between emergency department and the ambulance service nurses. International emergency nursing, 21(3), ss. 204-9.
http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1016/j.ienj.2012.07.002
Kamali, M.F., Jain, M., Jain, A.R., & Schneider, S.M. (2013). Emergency department waiting room: many requests, many insured and many primary care physician referrals. International
Journal of Emergency Medicine, 6 (35), s. 35. DOI:10.1186/1865-1380-6-35
Kirk, K. & Kane, R. (2016). A qualitative exploration of intentional nursing round models in the emergency department setting: investigating the barriers to their use and success. Journal
of Clinical Nursing. 25 (9-10), ss. 1262-72.
Kroll, L., Böhning, N., Müßigbrodt, H., Ståhl, M., Halkin, P., Liehr, B., Grunow, C.,
Kujumdshieva-Böhning, B., Freise, C., Hopfenmüller, W., Friesdorf, W., Jockers-Scherübl, M.C., & Somasundaram, R. (2020). Non-contact monitoring of agitation and use of a sheltering device in patients with dementia in emergency departments: a feasibility study.
BMC Psychiatry, 20, 165.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Etiska frågor kring intervjuande. Den kvalitativa
forskningsintervjun. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur
Lambrou, P., Merkouris, A., Middleton, N., & Papastavrou, E. (2015). Professional
environment and patient safety in emergency departments. International emergency nursing.
23(2), ss. 150-155. http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1016/j.ienj.2014.07.009
Land, L. & Meredith, N. (2013). An evaluation of the reason why patients attend a hospital Emergency Department. International Emergency Nursing, 21, ss. 35-41.
http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1016/j.ienj.2011.12.001
Lin, Y., Lee, W., Kuo, L., Cheng, Y., Lin, C., Lin, H., Chen, C., & Lin, T. (2013). Building an ethical environment improves patient privacy and satisfaction in the crowded emergency department: a quasi-experimental study. BMC Medical Ethics, 14, ss. 1-8.
http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1186/1472-6939-14-8
Lovato, E., Minniti, D., Giacometti, M., Sacco, R., Piolatto, A., Barberis, B.G., Papalia, R., Bert, F., & Siliquini, R. (2013). Humanisation in the emergency department of an Italian hospital: new features and patient satisfaction. Emergency medicine journal : EMJ, 30(6), ss. 487-91. http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1136/emermed-2012-201341
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I Höglund
Nielsen, B. & Granskär, M. (red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 3 uppl., Lund: Studentlitteratur AB, ss. 219-234.
Mårtensson, J. & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. IHenricson, M. (red.). Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. 2 uppl., Lund: Studentlitteratur. ss. 421–438.
OECD/European Observatory on Health Systems and Policies (2019), Sverige: Land- sprofil hälsa 2019, State of Health in the EU, Bryssel: OECD Publishing, Paris/European
Observatory on Health Systems and Policies.
Parke, B.B., Hunter, K.F., Strain, L.A., Marck, P.B., Waugh, E.H., & McClelland, A. (2013). Facilitators and barriers to safe emergency department transitions for community dwelling older people with dementia and their caregivers: a social ecological study. International
journal of nursing studies, 50(9), ss. 1206-18.
http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1016/j.ijnurstu.2012.11.005
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2017). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practice. (10th.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins. 814 s.
Rehnström, K., & Dahlborg-Lyckhage, E. (2016). Proactive Interventions: An Observational Study at a Swedish Emergency Department. ss. 1-6.
https://doi.org/10.1177/2158244016658083
Riksföreningen för Akutsjuksköterskor. (2017). Kompetensbeskrivning Legitimerad
sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot akutsjukvård.
Stockholm: Riksföreningen för Akutsjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening. 12 sid. Rytterström, P. (2015). Lidande och lindrat lidande. I: Arman, M., Dahlberg, K., &
Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdandet. Stockholm: Liber, ss 195-208 SFS: 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: socialdepartementet.
SFS: 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. SFS 2003:460. Om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Singer, A. J., Thode Jr, H. C., Viccellio, P., & Pines, J. M. (2011). The Association Between Length of Emergency Department Boarding and Mortality. Academic Emergency Medicine,
18(12), ss. 1324–1329. https://doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/j.1553-
2712.2011.01236.x
Socialstyrelsen (2019). Statistik om väntetider och besök vid sjukhusbundna
akutmottagningar 2018. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2019-10-6395.pdf
Socialstyrelsen. (2017) Väntetider och patientflöden på akutmottagningar. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2017-2-16.pdf
Somma, S.D., Paladino, L., Vaughan, L., Lalle, I., Magrini, L., & Magnanti, M. (2014). Overcrowding in emergency department: an international issue. Internal and Emergency
