Sfi i förändring - En studie ur ett lärarperspektiv

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Sfi i förändring

En studie ur ett lärarperspektiv

Sfi – in transformation

A study viewed from the teachers perspective

Ulla Mårtensson

Studie och yrkesvägledarexamen 180 hp

2009-06-08

Examinator: Anders Lovén Handledare: Marita Flisbäck

FÖRORD

Jag har upplevt mitt examensarbete som en resa där jag från början kanske inte riktigt såg slutdestinationen, men att jag utmed vägen sakta började skönja ett mål långt där framme. Under resans gång har jag också stött på många människor som gett mig både insikter och lärdomar vilket jag är tacksam för idag. Först vill jag rikta en varm tanke till alla berörda på Falkenbergs introduktionsenhet för att jag fick komma och göra min praktik där och det var också hos dem som min idé väcktes till examensarbetet. Jag vill givetvis också tacka lärarna på sfi i Falkenberg för deras medverkan i min studie för utan deras hjälp hade den aldrig kunnat genomföras. En stor eloge får min handledare för sitt engagemang i mitt arbete och det var med hennes stöd som jag till slut lyckades ro det i land. Slutligen vill jag också tacka alla vänner och klasskamrater, ingen nämnd ingen glömd, som stöttat mig på alla tänkbara olika sätt. För mig har detta varit en resa jag aldrig kommer att glömma…

Malmö Högskola juni 2009

SAMMANFATTNING

Idén till detta examensarbete väcktes när jag gjorde en praktikperiod på Falkenbergs introduktionsenhet för invandrare. Då kom jag också i kontakt med sfi (svenska för invandrare) för första gången och det är också den verksamheten som denna studie handlar om. Som syfte har jag valt att belysa det förhållningssätt som ligger till grund för undervisningen i sfi, samt se närmare på vilka problem och möjligheter som finns inom utbildningen. För att ta del av verksamheten intervjuade jag en grupp lärare som arbetar på sfi i Falkenberg. Det är utifrån deras synvinkel som jag sedan valt att titta närmare på hur arbetssituationen ser ut, hur undervisningen bedrivs idag samt vad lärarna tycker om de nya lagförslag som lagts fram och som är tänkt att förändra sfi-verksamheten till det bättre.

Min studie inleds med en kortare sammanfattning av sfi och dess historia fram till idag och jag beskriver också de nya lagförslagen och grunden till dessa. Under arbetets gång fick jag insikt om att det råder brist på tidigare forskning i ämnet och att området är svårt att studera eftersom det påverkas av många olika faktorer.

När jag tolkat mitt resultat har jag valt att använda mig av olika teoretiska utgångspunkter såsom social inlärning, stereotyper, attributioner, pygmalioneffekten och slutligen stigmatisering.

Det som jag tycker utmärker sig mest i resultatet är att det råder ett stort glapp mellan de styrande beslutsfattarna och lärarna. Lärarna menar att de som tar besluten måste komma ut i verksamheten för att förstå vilka behov som finns och att man då lättare kan förstå de verkliga problemen. Lärarna önskar också mer resurser och trycker på betydelsen av att man ser till varje enskild elev för att kunna hjälpa den på bästa sätt. Av resultatet att döma kan man också se att lärarna tycker att delar av de nya förslagen kommer att missgynna elever som redan har det svårt med sina studier och att man inte ser problematiken i detta från regeringens håll. En slutsats jag drar från min studie är att lärarna inte upplever att de nya lagförslagen är grundade i den vardag de arbetar i.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD

SAMMANFATTNING

1. INLEDNING...

5

1.1. Bakgrund...6

1.2. Syfte och problemformulering...10

1.3. Uppsatsens disposition...11

2. METOD...

12 2.1. Avgränsning...12 2.2. Metodval ...12 2.3. Urval ...13 2.4. Intervjupersonerna ...14 2.5. Bearbetning av data ...15 2.6. Reliabilitet...15 2.7. Validitet ...16 2.8. Etik...16

3. TIDIGARE FORSKNING ...

17

4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ...

19

5. RESULTAT ...

22

5.1. Frågor om sfi idag...22

5.2. Frågor om sfi i framtiden ...25

5.3. Slutliga sammanfattande frågor ...30

6. ANALYS...

32

7. AVSLUTANDE DISKUSSION ...

36

8. KÄLLFÖRTECKNING...

38

1. INLEDNING

När jag skulle utföra min arbetslivspraktik, som en del av min utbildning så valde jag att göra den på Falkenbergs kommuns introduktionsenhet för invandrare (FAMI). Det var för mig en givande period som gav mig insyn i en verksamhet som vid det tillfället var helt ny för mig. Det som jag upplevde som mest intressant var när jag fick chansen att se hur själva undervisningen kan fungera i svenska för invandrare (sfi). Jag gavs möjlighet att följa med ut i de olika klassrummen och se hur vardagen kan te sig för lärare och elever under en skoldag. Detta väckte mitt intresse och är grunden till idén att skriva denna uppsats.

Något som också blivit tydligt för mig under min utbildning är att det inte spelar någon roll vilken inriktning man väljer som studie och yrkesvägledare, förr eller senare kommer man i kontakt med människor som inte har svenska som modersmål. Då samtalet är ett av professionens mest väsentliga verktyg anser jag att mitt examensarbete kan bidra med förståelse för den problematik det kan innebära att sakna kunskaper i det svenska språket. Både för blivande och nuvarande studie- och yrkesvägledare är det väsentligt att sätta sig in i dessa frågor och ta till sig denna kunskap. Att man är insatt i hur den kommun man arbetar i, förhåller sig till integrationen i samhället och under vilka former man där väljer att lägga upp undervisningen i sfi, kan också i slutändan bidra till att man kan ge rätt hjälp till den enskilde individen. Även om man själv kanske inte har en omedelbar koppling till sfi. Detta är en anledning till att jag i samband med mitt examensarbete bestämde mig för att närmare undersöka sfi-undervisningen i min egen kommun Falkenberg.

Om man följer med i samhällsdebatten kan man se att sfi är ett ämne med ständig aktualitet. Under den nuvarande mandatperioden har också sfi fått extra mycket ljus på sig eftersom regeringen rent generellt satt det svenska skolväsendet under lupp. Sfi är en grundutbildning som ibland arbetar i motvind, och ofta kommit att hamna i fokus när integrationen inte fungerar. ”Lyckas vi inte med att de invandrare som kommer till Sverige lär sig svenska så får vi väldigt stora sociala problem i framtiden” är bara ett av många uttalanden av utbildningsminister Jan Björklund (SvD 080219) som jag har stött på när jag sökt information om hur man ser på sfi. Språkundervisningen anses vara den

viktigaste nyckeln för att människor från andra länder ska kunna integreras in i det svenska samhället och eftersom regeringen verkar för att den så kallade arbetslinjen ska följas så är målet i slutändan att invandrarna så fort som möjligt ska kunna bidra med sin kunskap och arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden. Därigenom är språket en starkt bidragande faktor till att man får större chans på arbetsmarknaden (Ds 2008:19, s

17).

1.1. Bakgrund

En kort historik om sfi och dess start

Sfi som skolform har i olika skepnader funnits sedan 1965 och startades från början för att möta upp den stora gruppen invandrare som kom till Sverige och som behövde en grundläggande svenskundervisning för att klara sig i det svenska samhället. Från början lades undervisningen i studieförbundens händer, men eftersom det inte fanns någon statlig styrning resulterade det i att verksamheten blev mycket ojämn och skilde sig stort mellan olika delar i landet. Det dåvarande systemet hade många brister och undervisningen blev också lidande på grund av okunskap hos både lärare och dem som fattade de avgörande besluten. För att utveckla sfi och undervisningen lades därför en ny regeringsproposition fram år 1984 (prop 1983/84:199, s 15) som skulle medföra förbättringar.

1986 valde man att införa ett nytt system där man delade upp sfi i två delar, där kommunen tilldelades huvudansvaret för grundutbildningen. Denna reform bidrog till att man drog upp stramare ramar runt målen med sfi. Och allt eftersom den första riktiga läroplanen lades fram för verksamheten så har nya granskningar och utvärderingar gjorts och ytterligare reformer har också genomförts för att förbättra utbildningen. Som en del i dessa förändringar valde man en tillbakagång till att kommunerna själva ska ha ett övergripande ansvar för all undervisning som går under sfi (SOU 2003:77).

Vad innebär sfi?

Sfi är en grundläggande utbildning i svenska och den riktar sig till vuxna som inte har svenska som modersmål. Sfi är en egen skolform och den ingår i den offentliga vuxenundervisningen, men riktlinjerna vilar ändå på samma värdegrunder som de frivilliga skolformerna i Lpf 94 (www.skolverket.se). Frånsett från några få undantag så

finns rättigheten att söka studieplats i sfi om man är folkbokförd i en kommun, är över 16 år samt inte har grundläggande kunskaper i svenska (Skollagen, kap 13). Varje kommun är huvudman och ansvarar för att de som har rätt till sfi ska få tillgång till undervisning inom tre månader från att de ansökt om plats i skolan. Alla kommuner är skyldiga att erbjuda undervisning i grundläggande svenska och den ska också uppfylla de kvalitetskrav som är uppsatta för verksamheten (SFS 1997:702). Det är kommunerna som ansvarar för själva utbildningen, men de kan välja mellan att organisera en egen verksamhet eller lägga ut den på någon form av entreprenad. De förväntas hålla sig inom de riktlinjer som staten har satt upp. Kraven på både undervisningen och deltagarna förändras också i takt med att omvärlden blir allt mer komplex. Det finns en uttalad målsättning att deltagarna i sfi ska få ett stärkt stöd så att de så fort som möjligt ska kunna ta sig ut på arbetsmarknaden och att utbildningen också ska formas så att dessa möjligheter blir mer realistiska (RiR 2008:13, s 11).

Sfi är en fristående skolform, men den ingår ändå som en del av den introduktionsverksamhet som kommunerna runt om i landet är ålagda att erbjuda nyanlända invandrare och med det menas i första hand de flyktingar som kommunerna frivilligt valt att ta emot och som de får statlig ersättning för. Genom introduktionen får de lära sig hur det svenska samhället är uppbyggt och hur de olika samhällsfunktionerna fungerar och genom svenskundervisning och praktik i den mån det är möjligt är det tänkt att hjälpa deltagarna att skapa sig en grund att stå på så att de lättare ska kunna komma ut och skapa sig ett liv och eget uppehälle (RiR 2008:13, s 18). Att studera i sfi är frivilligt för den enskilde individen och det finns inga skyldigheter att delta i undervisningen. Det är dock en sanning med modifikation för samtidigt kan det finnas krav från kommunerna att om man deltar i introduktionsverksamheten och får ekonomiskt bistånd därigenom så skriver man samtidigt under att man också väljer att delta i sfi.

Hur ser sfi ut idag?

Dagens upplägg av sfi består av tre studievägar. Vilken väg man som deltagare går in på bestäms genom en kartläggning av den utbildningsbakgrund man har, vilka förutsättningar för studier som finns och vilka mål som sätts upp. De olika studievägarna är i sin tur indelade i totalt fyra olika kurser och de tydliggör hur man kan arbeta sig uppåt med studierna inom sfi. Man kan avsluta sfi efter varje studieväg och

kurs, men intentionen är att man ska fullfölja sina studier och möjligheten ska finnas att avsluta med kurs D som är den sista inom sfi. Förutom de fyra olika kurserna så bedrivs också alfabetiseringen dvs. läs- och skrivinlärningen separat och den pågår parallellt med alla kurserna.

Statistik och studieresultat

Idag omfattar sfi en stor grupp deltagare. Bara under läsåret 2006/07 deltog dryga 65 000 i undervisningen varav nästan hälften var nybörjare. Man kan av skolverkets uppgifter utläsa att arabiska, thailändska och somaliska är de tre största modersmålen bland dem som läser inom sfi. Knappt en tredjedel av deltagarna är flyktingar medan den största delen, 70 procent består av övriga invandrare. Ser man till utbildningsbakgrund från hemlandet hos deltagarna så har man kommit fram till att man bara kan skatta grovt hur det ligger till. I skolverkets statistik kan man också utläsa att ungefär 6 av 10 deltagare har en utbildningsbakgrund som sträcker sig över 10 år. Utbildningsbakgrunden varierar också mellan elever med olika modersmål (RiR 2008:13, s 19-20). I statistiken kan man också utläsa hur resultatet ser ut för dem som varit inskrivna på sfi. Ser man till de deltagarna som påbörjade sin sfi-utbildning under läsåret 2004/05 så framkommer det att drygt en tredjedel av deltagarna har blivit godkända i studieväg 3, lika stor mängd har också har avbrutit utbildningen. En fjärdedel av dem som är kvar antas också fortsätta läsa vidare. Vidare kan vi se att yngre deltagare har en högre grad av godkänt och att det också skiljer sig mellan deltagare med olika modersmål. Här har skolverket gjort bedömningen att det kan bero på vilken utbildningsbakgrund deltagarna har från hemlandet och att de språkliga skillnaderna kan inverka på hur man tar till sig det nya språket (RiR 2008:13, s 20).

Vad är då målet med sfi?

I skollagen finns redan det uttalade målet att ge vuxna invandrare en grundutbildning i svenska samt ge dem möjligheter att skaffa sig grundläggande läs- och skrivkunskaper om de inte har med sig det från hemlandet. Grundtanken är att man med det svenska språket ska göra det lättare för invandrarna att integrera sig i det svenska samhället. Redan 1997 började man arbeta fram en ny bredare integrationspolitik och man ville på så sätt vidga synen på invandrarfrågorna så att de också skulle innefattas i det allmänna arbetet att förbättra samhällsstrukturerna. Regeringen har haft som mål under dessa år att skapa förutsättningar så invandrarna själva ska kunna forma sina liv med allt vad det

innebär att bli självförsörjande och bli en del av samhället. Ser man då till språket så har det varit ett återkommande ämne man tagit upp som en nödvändig nyckel för att ta sig in i samhället och arbetslivet. Ju mer avancerad arbetsmarknaden tycks bli desto större blir också språket som ett konkurrensmedel. Riksrevisionen fick i uppgift av regeringen att göra en utvärdering av sfi och dess effekter. Av resultatet framkom det att sfi är en verksamhet som påverkas av många olika faktorer och som är svår att överblicka. Riksrevisionen menar att dess effekter på de deltagande individerna och deras situation i dagsläget inte går att säkerställa, men att man inom forskningen runt sfi försöker arbeta med olika metoder för att i möjligaste mån få fram mätbar statistik över hur fungerande verksamheten är (RiR 2008:13, s 10).

Det så kallade Sfi-lyftet

Med utvärderingen från riksrevisionen som grund samt statistik som påvisar att en stor del av deltagarna i sfi inte slutför hela grundutbildningen i svenska så vill nu den sittande regeringen med hjälp av ett reformprogram försöka styra upp och förhoppningsvis också förbättra resultaten inom sfi. Förändringarna som man tänkt sig ser ut som följande. Vissa av dem är också redan genomförda.

• Nationella slutprov på samtliga studievägar • Tydliga mål i kursplanen för sfi

• Begränsad tid i sfi • Utvärdering av sfi • Lärarlyft för sfi-lärare

• Förstärkt nationell inspektion • Prestationsbaserad sfi-bonus

De nationella slutproven ska vara obligatoriska och det ska bidra till att säkerställa att de kunskapskrav som finns uppnås av deltagarna i undervisningen. Proven ska utgöra en grund för kursexamen och tanken är också att de ska hjälpa till att öka likvärdigheten i landet vad det gäller resultat och bedömning. Vidare vill man med de tydligare målen i kursplanen bidra till att lärare och elever lättare ska kunna tyda de krav som ställs inför varje delkurs, samt vilka kunskaper som ska ha förvärvats när varje enskild kurs är klar. Om dessa mål uppnåtts kan man sedan utvärdera genom de nationella proven. När det

gäller begränsad tid i sfi så menar regeringen att nyanländas inträde på arbetsmarknaden fördröjs på grund av att deras studier tar för lång tid, avbryts i förtid alternativt påbörjas och avbryts under flera år. Detta vill man nu stävja genom att sätta upp en tidsgräns för att öka studiediciplinen och genomströmningen i skolan. Klarar man inte att fullfölja målen inom sfi under den tid som är utsatt så kommer man istället bli hänvisad till att läsa svenska som andraspråk inom den kommunala vuxenutbildningen. Eftersom det aldrig gjorts någon riktig genomgripande utvärdering av sfi under de senaste tio åren så har nu stadskontoret fått i uppdrag att göra en utvärdering och då med deltagarnas resultat, lärarnas kompetens och kommunernas organisation som utgångspunkt. Regeringen vill med sitt förslag om lärarlyft för sfi-lärare trycka på att många av dessa inte har tillräcklig utbildning i de ämnen de undervisar i, vilket då inte ska underskattas när det kommer till elevernas svaga resultat. Därför vill man nu öronmärka finansiella medel för att lyfta sfi-lärarnas kompetens. Utöver detta kommer också en intensifierad skolinspektion att inledas där skolinspektörer får förstärkta resurser och ökade sanktionsmöjligheter som i ett led att säkerställa att kraven på att kvalitet och resultat uppnås. Slutligen är den prestationsbaserade bonusen tänkt att ges till elever som klarar sina studier med godkänt betyg inom en viss tid. Meningen med bonusen är att den ska ge en tydlig signal att språket är viktigt och öka incitamenten för eleverna att nå de högre nivåerna inom sfi (Dagens Nyheter 080218).

1.2. Syfte och problemformulering

Exemplifierat utifrån en mindre svensk kommun är det övergripande syftet med detta examensarbete att belysa och diskutera det förhållningssätt som ligger till grund för hur man ämnar bedriva undervisningen i svenska för invandrare (sfi). För att förstå förutsättningarna för hur undervisningen bedrivs och på vilket sätt man väljer att försöka lösa problem som finns, är det också viktigt att åskådliggöra den bakomliggande miljö som verksamheten i sig utgör. Som studie och yrkesvägledare kommer vi att möta människor som är eller har varit inne i detta utbildningssystem. Därför är det relevant att vi aktivt tar del av den syn på integration och problemlösning som tar sig uttryck genom den utövade undervisningen. En generell undran i uppsatsen är också hur förslag som är lagda och beslut som är tagna av regeringen upplevs av dem som ska genomföra det praktiken. Ett mer preciscerat syfte för examensarbetet är därför att belysa arbetsvillkoren för lärarna och undersöka hur de nya direktiven tas emot av

dem som dagligen arbetar med undervisningen. Syftet kommer att undersökas genom följande problemformuleringar.

• Vad ligger till grund för det nya förslaget om hur sfi-undervisning ska bedrivas och vad är dess centrala beståndsdelar?

• Hur upplever lärarna sin arbetssituation idag?

• Hur ser lärarna på de nya förslagen som lagts fram och som nu till vissa delar redan börjat träda i kraft?

• Vilka möjligheter kontra problem upplever lärarna att det finns idag och på vilket sätt kan de nya förslagen påverka sfi-deltagarnas studieresultat?

1.3. Uppsatsens disposition

Efter denna inledande bakgrund som jag här presenterat redogör jag för vilken metod jag använt mig av, hur jag gjorde mitt urval, hur jag gick tillväga i min analys, hur intervjugruppen var sammansatt samt hur genomförandet fungerade i praktiken. Jag tar även upp hur jag förhållit mig till begreppen reliabilitet, validitet samt etik för att få en trovärdighet i mitt arbete. Under Tidigare forskning gör jag en kortare redogörelse för hur forskning sett ut inom området under tidigare år. Jag försöker också förmedla en bild av hur man i dagsläget ser på sfi och det som ligger till grund för de förändringar som min studie handlar om. I teoretiska utgångspunkter resonerar jag runt de teorier jag valt att använda mig av för att analysera mitt arbete, samt ger en kortare redovisning för vad dessa innebär. Därefter redovisar jag mina intervjuer från studien under rubriken

resultat. Under följande rubrik analys kopplar jag de teorier jag valt att använda mig av

för att tolka resultatet av studien. Slutligen kommer en avslutande diskussion där jag tar upp mina egna tankar och funderingar runt ämnet jag skrivit om och hur jag själv ser på resultatet och analysen.

2. METOD

2.1. Avgränsning

Jag har valt att förlägga min undersökning till min hemkommun Falkenberg. Ett argument för detta är att projektet skulle kunna vara genomförbart inom examensarbetets aktuella tidsperiod. Falkenberg är också intressant att belysa eftersom kommunen år 2002 gjorde en omorganisation då man flyttade hanteringen av flyktingärenden till arbetsmarknadsenheten som lyder direkt under kommunledningen. Genom att lokalisera introduktionsprogrammet för flyktingar dit så har man också förändrat den generella synen på integrationen i kommunen. I Falkenbergs kommun är bara drygt en tredjedel av alla som läser sfi deltagare i introduktionsprogrammet, men kommunen är ändå intressant att studera eftersom man här aktivt försöker arbeta med att skapa förutsättningar för de flyktingar som är inskrivna och folkbokförda i kommunen att kunna bidra med sin arbetskraft och klara sin egen försörjning. Detta stämmer väl in på den så kallade arbetslinjen som regeringen förespråkar. Falkenberg är även intressant som fallstudie eftersom man ju från regeringens håll också propagerar för att sfi är en viktig byggsten för en lyckad integration (bet 2007/08: AU1, s 85).

Utifrån denna avgränsning så är inte min avsikt att se till den allmänna synen på de nya regeringsförslagen. Tanken är snarare att närmare belysa den specifika grupp lärare i Falkenbergs kommun som arbetar just inom sfi. Mitt syfte är ju att undersöka hur dessa lärare ser på sin situation, att få ta del av deras ord, reflektioner och tankar om hur arbetet idag fungerar samt vilka problem och möjligheter som de anser finns.

2.2. Metodval

Som ytterligare stöd för att välja ut en enskild kommun utgår jag från vad Ryen (2004, s 26) tar upp i sin bok Kvalitativ intervju. Hon hänvisar till Karl Poppers påstående att man inom kvalitativa undersökningar hänger sig åt induktivt tänkande och resultatet av sådana undersökningar är svårare att mäta och jämföra med teorin. Jag anser därför mig kunna använda mig av denna slutsats i mitt val av metod eftersom mitt syfte med studien inte är att sträva efter klara samband eller motsatser till redan vedertagna empiriska teorier. Jag ser min studie som ett nedslag för att belysa den komplexa och

mångfacetterade verkligheten. De svar som kommit fram ur mina intervjuer är när de gjordes verkliga under de förutsättningarna som lärarna arbetade under just då.

Eftersom tanken med min studie var att jag ville se närmare på de utvalda lärarnas situation och därmed få en djupare insyn i deras tankegångar runt verksamheten valde jag därför en kvalitativ metod genom samtalsintervjuer. Jag gjorde en halvstrukturerad frågeguide som jag följde, detta för att skapa en form av struktur så att jag sedan skulle kunna jämföra svaren från respektive intervju med varandra. Genom att använda mig av intervjuer fick jag också möjligheten att följa upp mina frågor och eventuella frågetecken och missförstånd kunde rätas ut. Jag valde att ställa frågor som bottnar sig i det nya reformprogrammet som kommer att påverka deras arbete i framtiden. Genom mina frågor ville jag få fram hur insatta lärarna är i de nya förslagen och hur väl förankrade de är hos lärarna. Att jag valt att lägga studien utifrån lärarnas perspektiv beror på att jag ser lärarna som den yttersta länken ut mot eleverna och deras syn på verksamheten är av betydelse. Däremot är det eleverna som i sista hand som kommer att få känna av konsekvenserna från regeringsbesluten.

2.3. Urval

Ryen (2004, s 71-73) tar upp hur man väljer ut de undersökningspersoner som ska ingå i en studie. Eftersom mitt mål var att hitta personer som stämde in på mitt syfte med studien och jag redan från tidigt stadium valt ut den tänkta miljön och vilka aktörer som jag ville ha med i min undersökning, så hade jag redan där snävat åt urvalet. Jag hade från början avsikten att intervjua hela lärargruppen eftersom jag visste att den också var passande storleksmässigt, samtidigt räknade jag med att ett visst bortfall kunde förekomma. För att nå de berörda lärarna sökte jag upp dem direkt på skolan. Jag fick ett positivt gensvar och av de nio lärarna som vid tillfället var i tjänst fick jag möjlighet att göra intervjuer med sju av dem. De två övriga hade ingen möjlighet att delta på grund av tidsbrist. Eftersom intervjuerna var tänkta att genomföras på lärarnas arbetstid var jag öppen för hur man smidigast kunde planera in tiderna för dessa möten. Vi kom gemensamt fram till att parintervjuer var det som fungerade bäst rent tidsmässigt och därför la jag upp mitt arbete därefter. Jag hade möjlighet att direkt planera in tre stycken parintervjuer och sedan var det ett par av lärarna som inte hade möjlighet att direkt säga när och om de kunde vara med på intervju. Det slutade med att jag också hade en

enskild intervju som avslutning. Fördelen med att både ha parintervjuer och enskild intervju är att jag kunde jämföra de två metoderna med varandra. Den slutsats jag drar av den erfarenheten är att parintervjuerna mer utvecklade sig till att bli en diskussion lärarna emellan och att jag mer satt med som en bisittare. Jag upplevde att lärarna var samspelta och lyhörda för varandra och frågorna jag ställde berörde dem olika mycket. Eftersom att de också hade någon att bolla frågorna med så blev också svaren mer uttömmande. Det enda negativa jag kan se med att genomföra parintervjuer är om lärarna inte skulle ha känt sig bekväma med varandra och på så vis hade blivit hämmade under intervjun. För att jämföra det enskilda samtalet med parintervjuerna så blev det mer strukturerat. Läraren fick fritt spelrum att föra fram sina åsikter, men det märkes ändå skillnad i intervjusituationen eftersom läraren inte hade någon diskussionspartner.

2.4. Intervjupersonerna

Enligt Ryen (2004, s 78) rekommenderar Trost att man ska göra val genom olika former av variabler för att få en så stor variation av intervjupersoner som möjligt. Jag anser inte att den möjligheten fanns för mig eftersom mitt urval av lärare redan var så snävt. Det blev mer ett naturligt urval där man kan se både gemensamma och skilda nämnare hos deltagarna i studien. Den huvudsakliga gemensamma faktorn jag sökte var att de alla skulle arbeta som lärare på sfi i Falkenberg. Just på grund av att jag specificerat både ort och arbetsplats i studien har jag valt att inte gå in djupare på varje deltagare i intervjuerna Jag väljer istället att lämna en allmän beskrivning på gruppen för att man ska få en bild av hur den var sammansatt. Ser man till könsfördelningen i gruppen så var det fem kvinnor och två män som deltog och åldern på dessa sträckte sig från 50-60+. Alla utom en i studien har någon form av lärarutbildning i grunden. Förutom denna bakgrund har också deltagarna med sig en rad varierande utbildningar och kurser som kan vara till nytta för det arbete de utför. De arbetar relativt fritt mellan nivåerna, dock är det en av lärarna som alltid måste vara i A-gruppen eftersom den är kunnig i alfabetiseringsprocessen. Ser man till hur deras arbetslivserfarenhet inom sfi som verksamhet är fördelad så sträcker den sig från 1½ år upp till 25 år. Bland lärarna finns också erfarenheter av sfi på andra orter i landet. Utöver det har flera av dem också arbetserfarenhet från olika former av projekt som rör invandrare.

2.5. Bearbetning av data

För att kunna sammanställa och bearbeta mitt material på för mig ett fungerande sätt har jag utgått från Miles & Hubermans modell (Ryen 2004, s 116). Först gjorde jag en grundlig genomläsning av resultatet för att på så vis kunna sålla bort de delar av materialet som jag ansåg hade mindre relevans utifrån min problemformulering. Miles & Huberman menar att själva dataanalysen pågår under hela forskningsarbetet och att det är en process som kräver sin tid och mognad för att man ska komma fram till en passande tolkningsmetod. Allt eftersom jag sammanställde resultatet så kunde jag se vissa utmärkande mönster och återkommande nyckelmeningar. Därför valde jag metoden att leta gemensamma mönster i mitt resultat för att sedan kunna göra teoretiska kopplingar. De teman jag valt att utgå från är dels lärarnas arbetsmiljö som redovisas under sfi idag och därefter sfi-lyftets olika åtgärder som redovisas under sfi i framtiden.

2.6. Reliabilitet

I fråga om hur man mäter reliabiliteten inom kvalitativ forskning så finns det många olika åsikter. Ryen (2004, s16-17) tar upp att man inom kvalitativ forskning på vissa håll anser att man bara kan mäta reliabiliteten inom den kvantitativa traditionen eftersom man där inte skiljer mellan den naturvetenskapliga och sociala världen. Dessa kvalitativa forskare menar på att reliabiliteten inte kan säkerställas eftersom den sociala verkligheten ständigt är i rörelse och därför blir den också irrelevant som måttenhet när det gäller att få fram korrekta fakta. Vidare kan man läsa att Lincoln och Guba kritiserar det traditionella synsättet på reliabilitet och validitet och har utifrån dessa utvecklat egna kriterier som är tänkt att fungera på motsvarande sätt. De översätter den konventionella synen på reliabilitet till att istället se det som en pålitlighet till forskarens dokumentation av sina data, metoder och avgöranden inklusive det slutliga resultatet (Ryen 2004, s 138). I Kvalitativ intervju (Ryen 2004, s 142) finner jag olika förslag till hur man kan uppnå en hög reliabilitet. Jag uppfyller kriterierna såsom att jag har spelat in samtalen på band och på så vis har jag tillgång till korrekt data som inte går att påverka. Jag kommer också att redogöra för hur mitt tillvägagångssätt sett ut för att få fram underlaget under rubriken urval samt redovisa ett större utdrag från datan under kapitlet resultat.

2.7. Validitet

Vad det gäller validiteten i min studie så vill jag åter koppla till Lincoln och Guba (Ryen 2004, s 140) där de vill översätta tillämpligheten, det vill säga den externa validiteten och istället använda sig av begreppet överförbarhet. Detta menar de att man kan uppnå genom att detaljerat beskriva det man studerar. På så vis kan man ge så mycket information till läsaren att den själv kan avgöra om resultatet är möjligt att överföras till andra miljöer. Jag kommer på detta sätt också försöka uppfylla kriteriet validitet genom att noga beskriva datan jag inhämtat under rubriken resultat. På så sätt kommer läsaren att få chans att själv bilda sig en uppfattning om hur relevant studien är. De slutsatser jag drar av detta är att kvalitativ forskning alltid ifrågasätts till högre grad än kvantitativ. Av de hänvisningar jag refererat till tycker jag mig se att man i större utsträckning vill lämna bedömningen av trovärdigheten och pålitligheten i forskningen till läsaren. Jag upplever att beroende på syftet med forskningen och hur omfattande den är också måste ställas i jämförelse med hur kritisk man kan vara mot resultatet i slutändan.

2.8. Etik

För att möta upp den etiska aspekten av min forskning använde jag mig av det vetenskapliga rådets (Vetenskapsrådet 1990) fyra krav om information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande för att upprätthålla en professionell hållning till deltagarna i min studie. Jag informerade deltagarna om syftet med min studie och att deras medverkan var frivillig. Likaså att denna frivillighet innebar att de när som helst under intervjun hade möjlighet att avbryta sitt deltagande. Eftersom jag i min studie öppet använder mig av ortens namn och inom vilken verksamhet jag genomför den, så var också informationen till lärarna extra viktig om just dessa förutsättningar så att de fick möjlighet att välja bort sitt deltagande. Jag har avpersonifierat lärarna genom att inte nämna dem vid namn. Jag har också uteslutit deras ålder och lämnar istället bara ett ålderspann. Specifika citat hänvisas inte heller direkt till deltagarna, utan citaten får tala för sig själva utifrån det samtal de är hämtade. Deltagarna blev också delgivna att intervjuerna skulle komma att spelas in på band och att resultatet från intervjuerna endast skulle användas i forskningssyfte. Slutligen kommer jag också när studien är klar att söka upp lärarna igen för att överlämna resultatet för beskådan. På så vis får de en chans att yttra sig om studien och samtidigt se att deras medverkan har varit till nytta.

3. TIDIGARE FORSKNING

Marie Carlsson tar i sin sociologiska avhandling Svenska för invandrare- brygga eller

gräns? (2002, s 25) upp att det råder en brist på forskning runt ”vuxna invandrare” och

sfi-undervisning. De flesta studier som gjorts på ämnet utgörs främst av enklare rapporter och utvärderingar och inte vad man skulle klassa som regelrätt forskning. Framför allt råder det brist på forskning som sätter in utbildningen i samband med sociokulturella faktorer och processer.

Även Riksrevisionsverket har uppmärksammat att det under de år som sfi-verksamheten funnits inte genomförts några direkta granskningar som visar på sfi: s effekter på deltagarnas ställning på arbetsmarknaden om man ser till orsakssamband (RiR 2008:13, s 29). Det uppmärksammas också att det inte heller från regeringens håll genomförts några utvärderingar om sfi: s effekter på hur individerna ampassar sig till samhälls- och vardagslivet. Likaså är man medveten om brister på tillgänglig data om introduktionsprogrammet för flyktingar och vilken sambandspåverkan det har med sfi på individerna. För att stävja okunskapen kring introduktionens betydelse har man nu lagt fokus på framtiden och genom statistik- och informationsprogrammet SUNE (system för utvärdering av nyanländas etablering) vill man nu skapa förutsättningar för att bättre kunna göra effektutvärderingar av både introduktionen och sfi. Detta är dock fortfarande något som ligger under utredning och inga beslut är tagna från regeringens sida att ta systemet i bruk på allvar (RiR 2008:13, s 31).

Skolverket har också genomfört vissa uppföljningar och utvärderat sfi, men omfattningen av dessa uppföljningar har inte sträckt sig till att se till sfi: s inverkan på deltagarnas ställning på arbetsmarknaden. Även vissa kommunala utvärderingar har gjorts men inga som kan ses som renodlade effektutvärderingar av sfi (RiR 2008:13, s 32).

En av målsättningarna med sfi är att stärka deltagarnas ställning på arbetsmarknaden. Det man då rimligen kan anta är att man genom en fungerande svenskundervisning ska öka förutsättningarna för deltagarna att kunna skaffa sig ett arbete och därmed också bli medborgare som aktivt bidrar till samhället genom egen försörjning. Eftersom det alltså

idag råder brist på forskning där man kan se direkta samband mellan deltagande i sfi och framgång på arbetsmarknaden så fick Riksrevisionsverket i uppdrag av regeringen att se över hur man på bästa sätt skulle kunna skapa förutsättningar att effektutvärdera sfi: s verksamhet. Riksrevisionsverket i sin tur gav uppdraget till Högskolan i Kalmar (HiK) att undersöka hur man bäst skulle kunna få fram data som går att jämföra och utvärdera. HiKs forskare kom fram till att det idag inte går att säkerställa några tillförlitliga utvärderingar av sfi: s effekter utifrån den statistik och de traditionella metoder som finns att tillgå. Som skäl till att svårigheterna är så stora att få fram fungerande resultat är att selektionsproblematiken är så stor. Ser man till sfi-verksamhetens särdrag så medför den rad olika icke-observerbara faktorer som påverkar deltagarnas resultat i undervisningen och därtill kan också samma faktorer i längden också påverka deras inträde på arbetsmarknaden. Denna problematik gör att man idag inte har några riktiga lösningar på hur långt man kan dra slutsatser av sfi: s effekt på deltagarna och dess inträde på arbetsmarknaden (RiR 2008:13, kap 5).

4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Utifrån bristen på specifik forskning för att kunna säkerställa sambanden mellan goda resultat på sfi och inträde på arbetsmarknaden så ställdes jag inför frågan utifrån vilken form av teori jag skulle analysera mina resultat. Det jag finner intressant att se på är hur man genom de nya förslagen för sfi vill öka genomströmningen av deltagare som klarar grundutbildningen i svenska och vilka metoder som man tänkt sig ska pådriva denna process. Sfi-lyftet består av flertalet olika delar som tillsammans ska bidra till att strama upp och skapa en standardhöjning och likvärdighet i undervisningen runt om i landet, men på samma gång ställs också högre och tuffare krav på dem som deltar. Kan dessa yttre faktorer bidra till att de enskilda deltagarna förbättrar sina resultat? Detta är också något jag frågar mig i min problemformulering.

Det finns teoretiker som talar om den sociala inlärningen och det handlar om att människors beteenden lärs in genom olika processer. Det är dels den direkta inlärningen där man prövar sig fram och lär sig av konsekvenserna av sitt handlande. Förenklat kan man säga att inlärningen sker genom antingen förstärkning eller straff. Teorin talar för att man som människa upptäcker vilka handlingar som leder till belöningar och att man genom att undvika motsatsen också kan slippa ifrån straff. Den andra inlärningsprocessen kallas för modellinlärning och innefattar en lång rad olika inlärningsmetoder som exempel imitation, identifikation och observationsinlärning. Teoretikerna menar dock att man inte kan komma långt med enbart den direkta inlärningen utan den mest effektiva inlärningen sker genom att observera och imitera andra människor. På så sätt kan man leta sig fram till ett beteende som fungerar är lämpligt (Angelöw & Jonsson 2000, s 47).

En annan synvinkel jag också finner intressant utifrån min studie är att se till stereotyper och hur människor fungerar utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. Man menar att man som människa inte orkar ta in alla intryck man får varje dag och bearbeta dem. Så för att det är enkelt för sig själv och för att spara både tid och kraft när man står inför ny information så börjar man generalisera och förenkla genom att skapa stereotyper. Många gånger lär man sig genom andra framför allt då genom så kallade signifikanta andra och sådana som man tror sitter inne med svaren. Eftersom det är en omedveten

process som sker så är det ju inte så enkelt att komma åt. Detta vad man kan säga förenklade sätt att se på omvärlden och människor i ens omgivning kan i sista hand också bidra till självuppfyllande profetior genom att man redan på förhand bildat sig en uppfattning som kanske inte alls stämmer överrens med verkligheten. Konsekvenserna av detta kan alltså bli att vissa grupper av människor redan från början har sämre villkor än andra (Angelöw & Jonsson 2000, s 107-108).

Något man också kan ta i beaktande i detta sammanhang är attributioner eller det man i vardagligt tal kan säga handlar om orsaksförklaring. Det handlar i korta drag om att försöka skapa mening i vad som händer och göra beteenden begripliga. Fritz Heider var en tysk psykolog som redan på 1920-talet forskade runt attribution och hans resultat ligger till grund för tankar som att människor alltid strävar efter att hitta förklaringar, göra egna tolkningar av egna och andras beteenden och alla handlingar kan förklaras utifrån både interna och externa faktorer. Så beroende på om ansvaret för en handling tillskrivs interna eller externa faktorer så kommer den att påverka olika hur man upplever situationen. Vidare kan man se närmare på vad egentligen framgång och misslyckande är. Alla har någon gång upplevt det och det finns lika många svar på frågan som det finns människor. Beroende på situation och person så kan också betydelsen variera.

Så vilka praktiska konsekvenser får detta om man omsätter det i det vardagliga livet? Först måste man se till människans attributionsmönster och hur den förhåller sig till omvärlden. I skolan måste man alltså se till varje enskild deltagare och möta upp den där den är. För det andra måste man sätta upp realistiska mål och att dessa är meningsfulla för personen. Det kräver tolerans och psykologisk förståelse från lärare och att man inte forcerar fram för att nå snabba resultat. För det tredje måste också lärarna vara klara över sina egna attributionsmönster så att de blir medvetna om hur de förhåller sig till deltagarna. Vilket förhållningssätt har man och kan man förändra det till det bättre? (Jenner 2004, kap 4)

Jag vill också ta upp den så kallade pygmalioneffekten som handlar om förväntningars betydelse. Ser man ur ett utbildningsperspektiv så kan man i korthet säga att det handlar om att lärares positiva eller negativa förväntningar påverkar elevernas beteende och prestationer. Det är också viktigt att betona i detta sammanhang att lärarens egen

motivation har betydelse för utvecklingen. Man kan säga att pygmalioneffekten också påverkas av lärarens förhållande till organisationen bakom och stödet som kommer därifrån. Här bör man uppmärksamma att det i slutändan är politiska beslut som inverkar på kvaliteten i mötet mellan lärare och elever (Jenner 2004, kap 5).

Slutligen tycker jag det är viktigt att titta på begreppet stigmatisering som kommer från den symboliska interaktionismen. Det är ett begrepp som används för att se till egenskaper som kan vara djupt misskrediterande. Erving Goffman forskade inom detta område och han har delat in stigman i tre olika former Det kan handla om kroppsliga missbildningar, olika så kallade ”fläckar” på den personliga karaktären, men också stambetingande stigman såsom ras, nation och religion. Dessa senare stigman kan också förmedlas från generation till generation och på så vis också drabba alla i familjen. Som jag tog upp tidigare om människans behov att kategorisera människor i stereotyper kommer det igen när det handlar om stigman. Det är lätt att använda sig av ett speciellt stigma för att för att förklara beteenden hos människor även om det är precis lika vanligt hos ostigmatiserade personer (Angelöw & Jonsson 2000, s 158-159).

5. RESULTAT

I detta kapitel kommer jag att redovisa resultatet av mina intervjuer med de sju lärarna som deltog i min undersökning. Jag har valt att dela upp resultatet i olika delar utifrån den intervjuguide jag följde. Inom varje del redovisas varje intervju för sig. De olika delarna ser ut som följande.1) Frågor om sfi idag 2) Frågor om sfi i framtiden 3) Slutliga sammanfattande frågor

5.1. Frågor om sfi idag

Intervju 1)

Till att börja med säger båda lärarna att de tycker att de kan påverka sitt arbete. De bestämmer hur grupperna ska se ut och lägger tillsammans upp schemat i lärargruppen. Båda berättar att det är alldeles för stora elevgrupper i de lägre studienivåerna och att det påverkar undervisningen. Båda lärarna instämmer i att det kan finnas en nackdel med friheten som lärargruppen har med att själva kunna lägga upp arbetet och det är om de inte kommer överens. En av lärarna säger att det hade varit bra vid sådana tillfällen att ha en rektor som kunde gå in och styra upp lite mer. Samtidigt är de nöjda med att kunna sköta det mesta själva och att det egentligen bara är när det blir konflikter i arbetslaget som de saknar någon som kan komma in och ta de jobbiga besluten. En lärare tar upp att kvällskurserna är ett exempel på när det uppstått konflikter. Det är ingen som vill arbeta de tiderna och det kan sluta med att rektorn beordrar in dem för att få det att fungera. Lärarna berättar att de gått över från 45 timmars ferietjänst till 40 timmars semestertjänst och att tiden nu inte riktigt räcker till. Ungefär samtidigt infördes ett stämpelklockssystem som har gjort att lärarna känner sig mer övervakade. Den ena läraren säger sig uppleva att förtroendearbetet är försvunnet. Att arbetsgivaren inte längre har förtroende för dem och att det inte känns bra.

Förr hade vi förtroendearbetstid … och den är borttagen … så man kan känna att de inte har något förtroende för oss längre … Det är bara kroppen de vill åt …

Läraren menar att det kan finnas fördelar med systemet, men att det inte gagnar verksamheten när deras arbete inte blir maximalt effektivt. För eleverna är det en fördel eftersom lärarna ständigt är tillgängliga, men det är däremot negativt sett ur lärarnas

synvinkel eftersom de ständigt kan bli störda. Det har varit ett flertal rektorsbyten vilket gjort att sfi har kommit lite i skymundan på gott och ont som de själva säger. De tycker det är skönt att sköta i stort det mesta själva, men att tiden går åt till arbetsuppgifter som egentligen inte är deras.

Intervju 2)

En av lärarna säger direkt att den känner sig missnöjd med den förändring av anställningsform som skett. Läraren använder sig av formuleringen fotboja för att beskriva känslan av den nya ordningen. Läraren upplever att de som lärargrupp aldrig fick komma till tals och påverka sin situation. Den andra läraren tillägger att samarbetet är okej, men det är mycket runt omkring som är förvirrande. Samma lärare tycker också att administrationsuppgifterna är betungande. Båda lärarna tycker att de har möjlighet att påverka det dagliga arbetet och säger sig inte vilja ha styrning i arbetet utan det räcker med vissa riktlinjer. För övrigt tycker bägge lärarna att bilden av sfi är väldigt negativ i allmänhet. De säger att den allmänna uppfattningen av sfi är att utbildningen har låg status och att den borde gå fortare. En av lärarna menar att man måste se till elevernas förkunskaper i språk för att förstå hur det faktiskt fungerar.

En lärare betonar att det är individer de arbetar med och att inte den ena gruppen är den andra lik och därför kan man inte heller göra likadant varje gång. En av lärarna menar att allt handlar om pengar, hade det bara funnits mer pengar hade fler lärare kunnat göra att undervisningen intensifierats och då kanske fler elever hade klarat skolan. Den andra läraren pekar också på ett annat problem vilket är läs- och skrivsvårigheter hos eleverna. Detta kan då vara svårt att analysera och fastställa eftersom det handlar om personer som har ett annat språk som modersmål.

Intervju 3)

Lärarna säger att deras lokaler egentligen inte ämnade för att bedriva undervisning i och att skolan borde ligga gemensamt med gymnasieskolan. Ändå har det förbättrats genom att de fått fler rum till förfogande. En av lärarna vill ändå trycka på att det egentligen inte spelar så stor roll hur lokalerna ser ut, utan det viktigaste är relationen mellan eleverna och lärarna. De tar upp att det ständigt kommer nya rektorer som är ansvariga för sfi och att dessa aldrig hinner sätta sig in i verksamheten. Det påverkar lärarnas arbetssituation i och med att de i stort sett får sköta sig själva. Båda två tycker ändå det

fungerar bra och att det är en bra stämning med högt i tak mellan både lärare och elever. De tycker att det genererar glada och öppna elever.

Det viktigaste är att eleverna mår bra … och då tänker vi ju i nästa steg … att de är glada och positiva och då går ju inlärningen bättre … då kommer man till det som är viktigast för oss … förhållningssättet till eleverna …

De säger också att det givetvis finns konflikter, men att det alltid finns en möjlighet att reda ut dem och de upplever inte heller att det pågår något skitsnack bakom ryggen på varandra. Båda lärarna ser fördelen i att de kan arbeta så fritt som de gör och att de kan lägga upp arbetet som de själva vill. Det som saknas är resurser till de elever som verkligen är i behov av det, likaså modersmålslärare som en av lärarna poängterar. Det skulle vara bra för undervisningen och det skulle påverka inlärningen så att den skulle gå dubbelt så fort. De menar dock att de måste anpassa sig och göra det bästa av de förutsättningar som finns.

Intervju 4)

Läraren tycker lokalproblemen förbättrats, men att salarna där eleverna vistas är slitna och kanske skulle behövas fräschas upp. Läraren utrycker att trivseln är stor med både elever och kollegor. Läraren tycker det är en bra arbetsplats för det är sällan något tjafs mellan lärarna och de kompletterar varandra. Något som läraren tar upp som negativt är den nya anställningsformen som de blev påtvingade. Detta upplevs som ett slag i ansiktet och läraren menar att det känns bittert efter att ha jobbat så länge som lärare och haft förtroendet att kunna arbeta hemifrån, men helt plötsligt bli fråntagen det. Känslan av att behöva stämpla in och ut på dagarna jämställer läraren med att ha en elektronisk fotboja. Läraren menar att de är mer övervakade nu och förtroendet är borta. Läraren påpekar också den strida ström av rektorer som passerat genom systemet och att vissa av dem aldrig visade någon förståelse för sfi-verksamheten. Nu har det dock kommit en bra rektor som läraren hoppas stannar kvar ett tag. Arbetet kräver flexibilitet för att man ska kunna uppnå de mål som är uppsatta och att det är bra att friheten finns att kunna lägga upp arbetet själv. Läraren tycker att med de förutsättningar som finns så fungerar arbetet bra.

5.2. Sfi i framtiden

Intervju 1)

Båda lärarna tycker att, som de själva uttrycker det, är jättebra med både nationella prov och tydligare mål i kursplanen för sfi. Däremot ställer de sig negativa till tanken att begränsa tiden i sfi till tre år.

Man kan inte piska dem till att lära sig någonting fortare … det tar sån tid, särskilt för analfabeterna … det tar tid att lära sig ett nytt språk ... Det går inte att banka in!

Lärarna säger att det finns elever som går där år efter år med olika studieupphåll och att det kanske inte händer så mycket för dem. Den ena läraren säger att det egentligen inte är deras bekymmer med begränsad sfi-tid, men att det då blir samhället som får problem istället. De menar också att den begränsade tiden på tre år känns för kort för vissa deltagare, särskilt de lågutbildade.

Det finns inte en chans i världen om man börjar på nivå A att man ska hinna till nivå D på tre år …

Den ena läraren påpekar också att det är ju skillnad på deltagarna. De elever som går där frivilligt har ju ofta lättare för sig. Flyktingarna däremot har ju en annan bakgrund och har kanske trauman med sig som försvårar deras situation. När det gäller utvärderingar av sfi så ser båda lärarna svårigheter eftersom förutsättningarna ser så olika ut. De ser inte hur man kan skulle kunna göra rättvisa utvärderingar i dagens läge. Vad det gäller lärarlyftet säger båda att det är välbehövligt eftersom många inte har utbildning för ändamålet. Den ena läraren tycker att lärare ska ha utbildning och att lärarutbildningen kanske borde förbättras. Den förstärkta internationella inspektionen säger sig båda inte riktigt veta vad den innebär utan de får vänta och se. Vad det gäller den prestationsbaserade bonusen så tror de inte på att den kommer fungera. De menar på att de elever som har inlärningssvårigheter behöver något helt annat. En av lärarna säger att bonusen borde alla kunna få iså fall om de blir helt klara oavsett hur lång tid det tar, men alla kommer inte heller upp till nivå D och att det ändå skulle bli orättvist. De påpekar också att de saknar en mer nyanserad debatt om sfi i massmedia.

Jag tror att alla som pratar om sfi och skriver debattartiklar och bestämmer och allting … att de skulle vara mer insatta i hur det fungerar egentligen …

Lärarna säger att folk i allmänhet inte riktigt vet vad man pratar om. En av dem uttrycker att det verkar vara en åsikt som får gälla och det är att sfi är dåligt. Om någon försöker säga motsatsen får inte den personen komma till tals i massmedia.

Det är väl bra att vi har tummen i ögat, att det granskas … men det får inte bli så ensidigt … ända sen jag började på sfi så har det bara varit hur dåligt sfi är, men det är inte bara dåligt … det finns jättemycket bra och det skulle jag vilja kom fram…

Avslutningsvis så säger båda lärarna att de inte tycker de nya förslagen är grundade i den vardag som de dagligen ser och att det behövs en mer varierad diskussion om sfi.

Intervju 2)

En av lärarna säger att nationella prov är bra i sig, men man måste också se till vad eleverna presterar på lektionerna. Det handlar inte bara om att göra ett test och det borde inte vara det som är avgörande. Fördelen med det är att det blir mer likvärdigt i landet, men man måste ändå ha friheten som lärare att avgöra vad eleven faktiskt kan utifrån lektionerna. När lärarna tittar igenom den nya kursplanen säger en av dem att den ser ut att vara lättare att använda sig av än den förra. Inför den treåriga gränsen för sfi så är båda lärarna kluvna. De menar att kommer man som analfabet så klarar man inte hela utbildningen på tre år. Ena läraren frågar sig också vad man tänker göra med de elever som inte klarar gränsen. Det skulle kanske hjälpa om de fick komma ut på praktik, men det hjälper inte heller alla menar lärarna. Båda lärarna säger att de inte själva kommer få någon nytta av lärarlyftet men att det i sig kan vara bra att höja statusen på sfi. En av lärarna tycker att systemet är tungrott och att det kan ta tid innan det märks någon skillnad. De menar båda att det aldrig är fel med utbildning så varför inte? Den förstärka nationella inspektionen får en av lärarna att bli skeptisk.

Det känns som övervakning. Man är övervakad när man stämplar in och ut och nu ska vi övervakas så att vi gör vårt arbete ännu mer ordentligt.

Den andra läraren tycker att det saknas utbildade speciallärare som kan det där med läs- och skrivsvårigheter och som de kan vända sig till om de behöver hjälp. Den prestationsbaserade sfi-bonusen tror ingen av lärarna kan göra någon större nytta. De som kan få nytta av den är redan högutbildade och språkkunniga.

De snabbgående är snabbgående av sig själva … utan eller med bonus och de som inte har förmågan att lära sig så snabbt … det är lite synd om dem faktiskt … det är orättvist …

En av lärarna poängterar att vårt samhälle är uppbyggt på att man har kunskapen att läsa och skriva. Att man ska studera och sedan skaffa sig ett jobb och sedan kommer människor hit som är analfabeter och som aldrig kommer nå upp till den nivån och då borde det finnas en annan väg för dem. Båda lärarna säger att det inte spelar någon roll hur högt bonusen sätts för har man inte förmågan så klarar man det inte.

Det är inte alla som kan klara det här helt naturligt … det går inte … det måste man acceptera … det spelar ingen roll om du får hur mycket pengar som helst …

Den ena läraren säger att man borde ta pengarna från bonusen och istället lägga resurserna på att hjälpa de svagaste eleverna. De menar att man också måste se det ur elevernas perspektiv. Många kommer från kulturer där de aldrig behövt lära sig läsa och skriva och då kan det vara svårt att förstå varför man måste göra det här. De tror ändå att de flesta vill lära sig, men att alla helt enkelt inte klarar det. Det råder delade tankar om de nya förslagen och lärarna kan se både fördelar och nackdelar med dem. De säger att de inte upplever att beslutfattarna i regeringen grundar sina beslut från hur deras verklighet ser ut och att problemen kanske ligger på ett annat plan.

Det är ju den där klyftan hur man än gör … de sitter där uppe och vi sitter här nere, så är det ju … de behöver komma ner på gräsrotsnivå …

Intervju 3)

Båda lärarna säger att de är nöjda med nationella prov på fler nivåer, likaså med den mer detaljerade kursplanen. Tidsgränsen däremot ställer de sig tvekande till och menar att eleverna har så olika förutsättningar. Den ena läraren menar att det är fel att

generalisera. Det som krävs är mer resurser och att man då också skulle kunna påskynda processen för eleverna. Den andra läraren ställer sig också tveksam till förslaget.

Varför ser man dem som en enhetlig grupp när det finns alla varianter … man utgår från att alla har gått grundskola, när man säger nåt sånt …

Båda lärarna säger att de skriver ut elever som inte utvecklar sig i språkinlärningen. De samtalar med både FAMI och socialsekreterare när det gäller elever som inte gör framsteg. En av lärarna menar att man måste se till lärarnas proffessionalitet och att de faktiskt kan avgöra om en elev utvecklas eller kanske har stannat av. Läraren menar att de ser när det tar stopp för en elev och den inte kommer längre. De säger båda att problemet egentligen ligger någon annanstans, men att man alltid väljer att slå på sfi för det har man alltid gjort.

Viss granskning är jättebra för oss … men sen är det ju alltså … någonstans borde de ha jobbat, de som nu bestämmer … de har aldrig satt sin fot i verksamheten … man borde ha jobbat ett år på sfi innan man får sätta sig ner och göra sådana här förändringar …

När det kommer in på bonusen så säger en av lärarna att det är bättre med morot än piska så själva grundtanken är bra med förslaget. Men hela systemet går ut på att straffa istället för att belöna och det där med maximalt tre år i sfi är ju ett straff. Det är inte bra för dem som inte har förutsättningarna.

Jag vet inte riktigt vad de vill med att både straffa och belöna … och det är när man utgår från att människor utnyttjar, inte vill, fuskar … det är ingen bra inställning … det luktar misstänksamhet … man straffar dem som inte sköter sig och belönar dem som sköter sig … hela tiden finns inställningen att de sköter sig inte om man inte straffar eller belönar … och den inställningen är förfärlig när man ser till vilka människor vi har här … vilka öden och vad de gått igenom … vi tänker bara svenskt, att vi har det någorlunda … inga minnen av tortyr, inte förlorat halva familjen … vi har inte blivit våldtagna … då kan man tänka så… men vi har helt andra människor här …

Lärarna menar att man förutsätter att eleverna inte vill lära sig, men de flesta vill fast det kanske finns omständigheter som gör att de inte kan. Lärarlyftet tycker båda lärarna är helt lysande och det kan i sig höja statusen. De tycker också att den nationella inspektionen kan vara bra för att de på så vis kan få göra sin röst hörd. En av lärarna tycker ändå att den generella synen på sfi borde diskuteras.

Det är ju det att man hela tiden har som grund att eleverna är för dåliga och de gör inte vad de kan. Lärarna är för dåliga och de gör inte vad de kan … det är inte bra!

De är samstämmiga i åsikten att de inte tycker regeringsbesluten är grundade i verkligheten. De tycker att det måste finnas något för de elever som faktiskt inte klarar av skolan för att fånga upp dem. En av lärarna återkommer också till att det är lärarna som ska bestämma om en elev ska skrivas ut. De trycker på att man måste utgå från de elever som sköter sig och som vill gå i skolan och inte fokusera på de få elever som inte sköter sig.

Intervju 4)

Läraren tror inte att sfi-lyftet kommer att göra så stor skillnad från hur det redan ser ut i Falkenberg. Där arbetar de redan efter kursplanen och har nationella prov för eleverna. Den nya kursplanen är inte heller så mycket mer annorlunda än den gamla. Läraren tycker inte sig kunna se att organisationen bakom sfi skulle kunna förbättras så mycket mer. Det är bra med lärarlyftet om någon kan åka iväg och få fortbildning. Det som skulle vara fördel med de nya förslagen är att det skulle bli mer rättvist och likvärdigt runt om i landet. Läraren menar att det alltid varit populärt att slå på sfi när det inte fungerar, men att när man varit med så länge så förstår man att det inte har med undervisningen att göra utan elevernas bakgrund. Att sätta en gräns på tre år tror inte läraren på utan det krävs andra metoder.

Det måste vara individuellt … man kan inte sätta ett sådant här tak och att det sedan ska gälla alla … man måste helt och hållet titta på vem det handlar om …

Läraren trycker på vikten av att man måste utreda varför en elev inte klarar skolgången för det kan bero på orsaker som inte går att se med blotta ögat. Det är alltid viktigt att se till vilka förutsättningar eleven har och att det är kunnigt folk som gör utredningen.

Vidareutbildning anser läraren är bra och att man får tillfälle att reflektera över vad som är bra och dåligt. Där kan också den nationella inspektionen göra nytta så länge den sker på ett respektfullt sätt och att man inte får känslan av att man vill sätta åt någon. Vad det gäller bonusen så tror läraren inte att det kommer att beröra så många elever så att det ens kommer att märkas av. Läraren anser sig vara mer för morot än piska så själva bonusen i sig kan säkert inte göra skada, men den kommer nog inte heller göra underverk.

Det som fattas är den individuella synen … att man måste förstå att människor har väldigt olika förutsättningar. Det är dumt att tro att man kan dels straffa ut dem efter tre år och sedan belöna dem med några tusenlappar och tro att det är sådana enkla saker som piska och morot som fungerar. Då har de en väldigt enkel behavioristisk syn på hur människor fungerar och det tycker jag är lite nedlåtande och jag gillar inte det …

Överlag så tycker inte läraren att de nya förslagen ger så mycket. Visst är det bra med kompetenshöjning för lärarna, men man ska inte tro att det kommer att göra att eleverna kommer klara skolan för det. Läraren tror inte det är där problemet ligger.

Det här är ett samhällsproblem. Det här är politik och historia och kultur och psykologi och en massa andra saker …

Läraren menar att man inte förstår problematiken om man tror att man kan slänga ut människorna från skolan utan att ha något annat att erbjuda. Det finns elever som aldrig når nivå D, men de kan klara sig bra i livet ändå. Det som fattas är ett bättre samarbete med exempelvis Arbetsförmedlingen så att de inte är så benhårda på att alla måste klara nivå D för att få hjälp därifrån. För kommer inte dessa elever som inte klarar alla nivåerna ut i samhället på något vis, så kommer de till slut att bli isolerade.

5.3. Slutliga frågor

Intervju 1)

Båda lärarna ser vikten av språket som en del i integrationen in i svenska samhället, men att det sociala livet också har en stor betydelse. De säger att människor måste

blandas mer och att inte invandrare bor i speciella områden. Jobb är också viktigt och att invandrarna till exempel kan komma in i det svenska samhället genom föreningslivet.

Intervju 2)

Båda lärarna instämmer med dem från första intervjun och menar att språket är livsviktigt för integrationen i samhället. Den ena läraren menar att man inte kan bo i ett land utan att kunna språket och ha kunskapen att kunna prata med folk. Kan man inte det så blir man till slut helt utstött. En av lärarna poängterar att det handlar om politik och att det krävs att invandrarna sprids ut i samhället och inte klumpas ihop i stora bostadsområden. För att kunna integreras ordentligt i samhället så måste invandrarna få en naturlig kontakt med svenskar och det krävs stora insatser för att det ska fungera.

Intervju 3)

Även dessa lärare menar på att språket är det viktigaste för integrationen. De menar att man inte kommer in i samhället om man inte kan kommunicera.

Språket är det viktigaste för att du ska känna att du har ett människovärde i det samhälle du kommer in i … har du inte språket så blir du liten…

En av lärarna säger också att det är lätt hänt att andra människor ser de som inte kan språket som mindre begåvade och frågar sig vem som skulle vilja bli behandlad så? Som förslag för att lättare kunna integreras i samhället så menar en av lärarna att ett faddersystem hade varit att föredra. Då hade invandrarna fått ett naturligt insteg i det svenska samhället genom att komma i kontakt med svenska familjer. Det hade varit något att satsa på, anser läraren.

Intervju 4)

Läraren säger att språket är oändligt viktigt och det vore löjligt att inte tro något annat. Likaså tycker läraren att introduktionen in i samhället är av största betydelse. Att människorna lär sig hur det svenska samhället fungerar. Sfi är en mötesplats för många människor och där lär man sig alltid något nytt, både lärare och elever.

6. ANALYS

I delen sfi idag hittar jag flera återkommande åsikter hos lärarna när det gäller deras arbetssituation. Jenner (2004, s 77) skriver om den så kallade pygmalioneffekten och i ett avsnitt tar han upp betydelsen av de organisatoriska förhållandena och hur det kan påverka undervisningen, men också lärarnas arbetssituation. Organisationen som lärarna är en del av är i sin tur uppdelad i olika nivåer, så lärarna påverkas av beslut som tas både på riksnivå och på kommunal nivå. När man ser på deras arbetssituation så säger alla lärarna att de tycker om friheten att själva kunna lägga upp sitt arbete och att detta inte är något de vill förändra. Samtidigt påtalar en majoritet av dem att en ström av rektorer passerat genom organisationen och att ingen av dessa riktigt satt sig in i verksamheten. Flertalet av lärarna är också upprörda över att deras anställningsform förändrats utan att de fått vara med och bestämma. Lärarna använder sig av formuleringar såsom att förtroendet för dem är borta, att de känner sig övervakade och ett par av lärarna säger att det känns som att ha en fotboja. Här uppfattar jag att det finns konflikter i förhållandet mellan lärarna och deras arbetsgivare. Jag tycker mig se i lärarnas berättelser att de upplever en form bristande engagemang från skolledningen, där ansvaret har lagts över på lärarna. Detta samtidigt som beslut fattas om förändringar som direkt påverkar lärarnas arbetssituation till det sämre. Ändå verkar det finnas en outtalad förväntning på lärarna att genomföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt. Hur detta påverkar undervisningen i sin tur kan man fundera över.

Jenner (2004, s 80) tar också upp att det är politiker och arbetsgivares ansvar att ge lärarna tid för att kunna göra ett optimalt pedagogiskt arbete. Ser man det ur den aspekten så kan alltså de allt för stora elevgrupperna på vissa nivåer göra att undervisningens i sig blir sämre eftersom fler elever får samsas om samma antal lärare. Detta är också något som uppmärksammas i studien (Jenner 2004, s 78). Lärarna tycker att det ständigt saknas resurser för att uppnå de mål som förväntas och påpekar problematiken med läs- och skrivsvårigheter hos vissa elever vilket kräver mer tid och engagemang. Ett par av lärarna uttrycker att de får försöka göra så gott de kan med de medel de har. Allihop menar ändå att om de hade fått mer resurser så hade de också kunnat nå de studiemål som är uppsatta. Här tycker jag mig se skillnader mellan lärarnas syn på verksamheten och beslutsfattarna på både kommun- och riksnivå.